Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 13 juni 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) (EUT L 180, 2013, s. 60).

3 EUT L 134, 2014, s. 3, och rättelse i EUT L 331, 2014, s. 40.

4 EUT L 134, 2014, s. 1.

5 Beslut om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar inom den gemensamma kommittén för återtagande angående ett beslut av den gemensamma kommittén för återtagande om genomförandebestämmelser för tillämpning av artiklarna 4 och 6 i [återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet] från och med den 1 juni 2016 (EUT L 95, 2016, s. 9).

6 I detta sammanhang ska det erinras om att det enligt fast rättspraxis inte ankommer på EU-domstolen att lämna rådgivande yttranden i allmänna eller hypotetiska frågor. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 oktober 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Avlägsnande av offer för människohandel) ( C‑66/21, EU:C:2022:809, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

7 Dom av den 18 januari 2024, Hewlett Packard Development Company ( C‑367/21, EU:C:2024:61, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

8 C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:294, punkterna 111–114 och 127.

9 Dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkterna 172–174).

10 Den turkiska regeringens ståndpunkt beskrivs i den sjätte årsrapporten om faciliteten för flyktingar i Turkiet (COM(2022) 243 final). I detta meddelande till Europeiska unionens råd och Europaparlamentet påpekar kommissionen bland annat följande: Som svar på upprepade begäranden från de grekiska myndigheterna och kommissionen om att Turkiet ska återuppta återvändandeinsatserna har landet uppgett att ingen återvändandeinsats kommer att äga rum om inte de påstådda avvisningarna längs den turkisk-grekiska gränsen upphör och Grekland återkallar sitt beslut att betrakta Turkiet som säkert tredjeland.

11 Dom av den 8 februari 2024, Bundesrepublik Deutschland (Upptagande till prövning av en efterföljande ansökan) ( C‑216/22, EU:C:2024:122, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

12 Dom av den 19 mars 2020, Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal (Tompa) ( C‑564/18, EU:C:2020:218, punkt 36). Framhållas bör också att det i återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet anges på vilka villkor vissa kategorier av migranter kan få resa tillbaka in på turkiskt territorium. I det avtalet fastställs endast en allmän rättslig ram, vilken är skild från de gemensamma förfaranderegler för beviljande och återkallande av internationellt skydd som fastställs i direktiv 2013/32. Av detta följer att nämnda avtal inte påverkar tillämpningen av begreppet säkert tredjeland, vilket uteslutande förutsätter att samtliga villkor enligt artikel 33.1–33.4 i direktiv 2013/32 är uppfyllda.

13 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet LH (Tompa) ( C‑564/18, EU:C:2019:1056, punkt 42).

14 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

15 Konvention om flyktingars rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951 (United Nations Treaty Series, vol. 189, nr 2545 (1954), s. 137).

16 Min kursivering.

17 Påpekas bör att i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU (EUT L, 2024/1348, 22.5.2024) föreskrivs det uttryckligen – i artiklarna 60 och 64 – en möjlighet att beteckna länder som säkra tredjeländer såväl på unionsnivå som på nationell nivå.

18 Se även UNHCR, UNHCR Statement on safe country concepts and the right to an effective remedy in admissibility procedures, september 2019.

19 Denna skyldighet får konkret uttryck bland annat i artikel 31.2 i direktiv 2013/32, enligt vilken medlemsstaterna ska se till att prövningsförfarandet avslutas så snart som möjligt utan att åsidosätta en lämplig och fullständig prövning.

20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU (EUT L 2024/1348, 22.5.2024). Denna nya förordning är enligt sin artikel 79.3 tillämplig på förfarandet för beviljande av internationellt skydd för ansökningar som lämnats in från och med den 12 juni 2026, medan ansökningar om internationellt skydd som lämnats in före den dagen ska fortsätta att omfattas av direktiv 2013/32.

21 Jag vill påpeka att den grekiska regeringen vid förhandlingen, utöver att använda detta adjektivattribut, även uppgav att det rör sig om flera månader men däremot inte kunde lämna närmare uppgifter om exakt hur länge myndigheterna väntar. I alla händelser anser jag att en sådan tidsutdräkt är av rent konstlad art, med tanke på att det är säkert att sökanden inte kommer att släppas in på nytt i Turkiet. Enligt min uppfattning innebär detta att skyndsamhetskravet enligt direktiv 2013/32 åsidosätts.

22 Av den grekiska regeringens förklaringar framgår att denna nya ansökan ska befinnas möjlig att uppta till prövning och således ska prövas i sak. En sådan skyldighet förefaller följa av artikel 86.5 i lagen om internationellt skydd, där det stadgas att [o]m det ovannämnda tredjelandet nekar sökanden inresetillstånd, ska hans eller hennes ansökan prövas i sak av de myndigheter som är behöriga att fatta beslut om den.

23 C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:294, punkt 118.

24 Som jag ser saken, finns det inget – utöver i förekommande fall mer gynnsamma nationella bestämmelser – som hindrar att en medlemsstat som prövar en ansökan om internationellt skydd åberopar någon annan av de avvisningsgrunder som räknas upp i artikel 33.2 i direktiv 2013/32.