Förslag till avgörande av generaladvokat RIMVYDAS NORKUS föredraget den 10 april 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 T‑113/22, EU:T:2023:154 (nedan kallad den överklagade domen).

3 Se dock punkt 32 nedan där jag undersöker påstått aktivt deltagande i mobbning.

4 Dessa frågor togs bland annat upp i den första grunden för överklagande, den första och den sjunde anmärkningen i den andra grundens första del och den andra anmärkningen i den andra grundens andra del. Se punkterna 20–29, 33–40, 51 och 52 i överklagandet. Med hänsyn till att de argument som har åberopats i dessa avsnitt av överklagandet till stor del överlappar varandra, anser jag att det är nödvändigt att pröva dem gemensamt. I det avseendet är punkterna 47, 53, 59 och 60 i den överklagade domen särskilt relevanta för förevarande förslag till avgörande.

5 Det framgår av handlingarna i målet att E och F för närvarande kan inneha andra befattningar.

6 Tribunalen kände inte till utgången av den utredningen när talan väcktes vid den. I synnerhet visste inte tribunalen huruvida den administrativa utredningen kom fram till slutsatsen att C och E hade åsidosatt artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna. Se den överklagade domen, punkt 53. Klaganden angav i punkt 11 i sitt överklagande att E och C underrättades den 25 oktober 2022 respektive den 17 november 2022 om att den administrativa utredningen avseende dem hade avslutats utan någon ytterligare åtgärd. Se även punkterna 16 och 28 i bilaga A5 till överklagandet. Detta har inte bestritts av Europeiska utrikestjänsten i förevarande mål om överklagande.

7 Klaganden har särskilt ifrågasatt användningen av uttrycken aktivt deltagit, den påstådda mobbarens individuella och personliga uppträdande, och aktivt uppträdande i punkterna 47, 53, 59 och 60 i den överklagade domen.

8 De aktuella personerna hade en underordnad ställning i förhållande till C.

9 Dom av den 30 mars 2022 ( T‑299/20, KF/EIB, EU:T:2022:171, punkterna 126 och 127).

10 Dom av den 6 april 2022, KU/Europeiska utrikestjänsten ( T‑425/20, EU:T:2022:224, punkt 74).

11 Se punkt 28 i överklagandet.

12 Biståndsskyldigheten i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna syftar till att institutionen ska försvara tjänstemännen mot ageranden av tredje man. Dom av den 25 mars 1982, Munk/kommissionen ( 98/81, EU:C:1982:111, punkt 21). Även om artikel 24 första stycket i tjänsteföreskrifterna framför allt syftar till att skydda tjänstemännen mot angrepp och dålig behandling från tredje man, åläggs administrationen genom denna artikel en biståndsskyldighet även i det fallet att den som gjort sig skyldig till det agerande som anges i den bestämmelsen är en annan tjänsteman. Dom av den 14 juni 1979, V./kommissionen ( 18/78, EU:C:1979:154, punkt 15). Se även tribunalens dom av den 12 juli 2011, kommissionen/Q ( T‑80/09 P, EU:T:2011:347, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

13 Dom av den 7 december 2023, HV och HW/ECDC ( C‑615/22 P, EU:C:2023:961, punkt 46 och där angiven rättspraxis). Exceptionella omständigheter kan dock tvinga den berörda administrationen att tillhandahålla särskilt bistånd, inte som svar på en begäran av den berörda personen utan på administrationens eget initiativ. Dom av den 12 juni 1986, Sommerlatte/kommissionen ( 229/84, EU:C:1986:241, punkt 20). Se även tribunalens dom av den 13 juli 2022, AI m.fl./ECDC ( T‑864/19, EU:T:2022:452, punkt 147).

14 Mobbning, i den mån den påverkar en mobbad persons hälsa och värdighet, innebär ett åsidosättande av en arbetstagares rättigheter i den mening som avses i artikel 31.1 i stadgan. Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 13 juli 2018, SQ/EIB ( T‑377/17, EU:T:2018:478, punkt 158). Se även, i det avseendet, personaldomstolens dom av den 11 juli 2013, Tzirani/kommissionen ( F‑46/11, EU:F:2013:115, punkt 142).

15 Artikel 12a.1 i tjänsteföreskrifterna bekräftar denna tolkning, eftersom tjänstemän inte får ägna sig åt någon form av mobbning.

16 Jag anser att mobbning kan omfatta mer än en person. I det avseendet, se personaldomstolens dom av den 11 juli 2013, Tzirani/kommissionen ( F‑46/11, EU:F:2013:115, punkt 89).

17 Denna fråga framhölls med rätta av tribunalen i dom av den 6 april 2022, KU/Europeiska utrikestjänsten ( T‑425/20, EU:T:2022:224, punkt 122 och där angiven rättspraxis).

18 Se, analogt, tribunalens dom av den 13 juli 2018, SQ/EIB ( T‑377/17, EU:T:2018:478, punkt 156).

19 Se bilaga IX till tjänsteföreskrifterna. Såsom tribunalen slog fast, när tillsättningsmyndigheten, som svar på en begäran om bistånd avseende påstådd mobbning, anser sig ha fått tillräckliga bevis för att inleda en administrativ utredning, måste utredningen verkligen fullföljas, så att administrationen, med ledning från utredningsrapportens slutsatser, slutligt kan ta ställning i frågan, med den följden att den antingen beslutar att avskriva begäran om bistånd eller, när påståendena om de faktiska omständigheterna visar sig stämma och dessa omständigheter omfattas av tillämpningsområdet för artikel 12a i tjänsteföreskrifterna, exempelvis inleda ett disciplinförfarande för att i förekommande fall vidta disciplinåtgärder mot den påstådde mobbaren. Se domen KF/EIB, punkt 40 och där angiven rättspraxis. Med hänsyn till att utredningen kan leda till disciplinära förfaranden, har den person som anklagas för mobbning mer omfattande processuella rättigheter än den som har ingett klagomålet. Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 23 september 2015, Cerafogli/ECB ( T‑114/13 P, EU:T:2015:678, punkt 40).

20 Kravet på att lägga fram prima facie-bevis innebär att en institution inte kan vara skyldig att genomföra en administrativ utredning enbart på grundval av anklagelser som inte stöds av någon bevisning. Vid bedömningen av huruvida de påstådda faktiska omständigheterna verkligen har inträffat och omfattningen av dessa, ska institutionen även se till att skydda rättigheterna för de personer som är inblandade i en begäran om bistånd och som kan bli föremål för en utredning. Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 19 december 2019, ZQ/kommissionen ( T‑647/18, EU:T:2019:884, punkt 58).

21 Se artikel 41.2 i stadgan. Se även dom av den 25 juni 2020, HF/parlamentet ( C‑570/18 P, EU:C:2020:490, punkterna 57–69), och tribunalens dom av den 12 mars 2025, Semedo/parlamentet ( T‑349/23, EU:T:2025:252, punkt 30), och dom av den 3 februari 2021, Moi/parlamentet ( T‑17/19, EU:T:2021:51, punkterna 99–103 och där angiven rättspraxis). I dessa domar tillämpas de principer som föreskrivs i nämnda bestämmelse i stadgan i det särskilda sammanhang som mobbningsanklagelser utgör.

22 Vilket kan kulminera i disciplinära förfaranden och åläggandet av disciplinåtgärder enligt artikel 9 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.

23 Se även analogt artikel 49.1 i stadgan.

24 I tribunalens praxis läggs det särskild vikt vid uppträdandets objektiva och tillräckliga beskaffenhet. Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 13 juli 2022, TL/kommissionen ( T‑677/21, EU:T:2022:456, punkt 57).

25 Detta härrör från den vida definitionen av mobbning i artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna Se även tribunalens dom av den 13 juli 2018, Curto/parlamentet ( T‑275/17, EU:T:2018:479, punkt 78 och där angiven rättspraxis).

26 Se själva ordalydelsen i artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna. Se även, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 23 mars 2022, NV/eu-LISA ( T‑661/20, EU:T:2022:154, punkt 113). Vid prövningen av huruvida de åberopade handlingarna utgör mobbning, ska dessa faktiska omständigheter följaktligen prövas både individuellt och gemensamt som en del av den allmänna arbetsmiljö som har skapats genom beteendet av en anställd i förhållande till en annan anställd. Se, i det avseendet, tribunalens dom av den 6 april 2022, KU/Europeiska utrikestjänsten ( T‑425/20, EU:T:2022:224, punkt 64). Enligt min mening är den omständigheten att olämpligt uppträdande upprepas också relevant i samband med kollektiv mobbning.

27 Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 13 juli 2022, TL/kommissionen ( T‑677/21, EU:T:2022:456, punkt 56 och där angiven rättspraxis). EU-domstolen har slagit fast att begreppet mobbning bland annat ska förstås som en process som nödvändigtvis sker över tiden och som förutsätter ett upprepat eller kontinuerligt agerande som är avsiktligt i motsats till oavsiktligt. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 2020, Pethke/EUIPO ( C‑382/19 P, EU:C:2020:917, punkt 96), och dom av den 2 juni 2022, EM/parlamentet ( C‑299/21 P, EU:C:2022:429, punkt 102). Även om denna definition undantar uppträdande som är oavsiktligt anser inte personaldomstolen att det krävs någon otillbörlig avsikt hos den påstådda mobbaren för att fastställa att det föreligger mobbning enligt artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna. Dom av den 9 december 2008, Q/kommissionen ( F‑52/05, EU:F:2008:161, punkterna 133–139), och dom av den 11 juli 2013, Tzirani/kommissionen ( F‑46/11, EU:F:2013:115, punkt 52).

28 Beslut C(2006) 1624/3 (nedan kallat 2006 års kommissionsbeslut). Det beslutet upphävdes genom kommissionens beslut C(2023) 8630 final av den 12 december 2023 om förebyggande och bekämpande av mobbning och sexuella trakasserier (nedan kallat 2023 års kommissionsbeslut). I punkt 2.1 i bilagan till 2006 års kommissionsbeslut anges att mobbning kan ta sig olika uttryck, särskilt följande: kränkande eller förnedrande kommentarer, särskilt offentligt, översitteri, antagonism, påtryckningar, kränkande beteende, även vägran att kommunicera; förolämpning avseende en persons personliga eller yrkesmässiga kompetens; förolämpande eller hotfulla anmärkningar, både muntligen och skriftligen; förringande av en persons bidrag och prestationer; att bli isolerad, avskärmad, utestängd, ratad, ignorerad, nedvärderad eller förödmjukad av sina kollegor; försämring av deras sociala relationer; fastställande av orealistiska arbetsmål; att i strid med deras arbetsbeskrivning, inte ge personer något arbete eller systematiskt ge dem arbete som inte överensstämmer med deras profil …. Se även, analogt, artikel 2.3 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42), där det anges att [t]rakasserier skall anses vara diskriminering enligt punkt 1 när ett oönskat beteende som har samband med någon av de grunder som anges i artikel 1 syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks och att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas. Begreppet trakasserier får i detta sammanhang definieras i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning och praxis. Internationella arbetsorganisationen uppgav, på sidan 3 i en handling som publicerades den 24 juli 2020 med titeln Säkra och sunda arbetsmiljöer utan våld och trakasserier – Resumé av rapporten, att våld och trakasserier inom arbetslivet kan vara … av psykologisk art (till exempel verbala angrepp, mobbning, översitteri och nätmobbning; särskilt mobbning på arbetet kan innefatta manipulation av en persons anseende, isolering av en person, undanhållande av information, baktalande och förlöjligande, nedvärdering av rättigheter och åsikter, fastställande av omöjliga mål och tidsfrister, underutnyttjande av talang et cetera) … https://www.ilo.org/publications/report-summary-safe-and-healthy-working-environments-free-violence-and.

29 Se domen KF/EIB, punkterna 126 och 127 samt där angiven rättspraxis. Kollektiva trakasserier kallas ibland, men inte uteslutande, för mobbning. Se Leymann, H., Mobbing and psychological terror at workplaces, Violence and Victims, volym 5, nr 2, Springer Publishing Company, 1990, s. 120.

30 Se även dom av den 13 juli 2022, TL/kommissionen ( T‑677/21, EU:T:2022:456, punkt 51), där tribunalen bedömde beteendet av sökandens överordnade.

31 Dom av den 22 november 2023 ( T‑613/21, EU:T:2023:739, punkterna 126 och 127). Domen i det målet är för närvarande föremål för ett överklagande vid EU-domstolen. Se EUT C, C/2024/3148 av den 21 maj 2024.

32 Se, analogt, artikel 7 b och skäl 24 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1385 av den 14 maj 2024 om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (EUT L 2024/1385), som avser bland annat nättrakasseriers kollektiva karaktär.

33 Som inte är direkt konfronterande.

34 Manipulativt beteende, som undergräver en persons självkänsla och tro på sina egna iakttagelser.

35 Utestängning utgör i extrema fall utfrysning.

36 Institutionens fastställande av de faktiska omständigheterna efter utredningen är väsentligt för den person som anser sig ha blivit utsatt för mobbning. En mobbningssituation, om den fastställs, skadar den utsatta personens självkänsla, värdighet och fysiska eller psykiska integritet, och ett erkännande, efter den administrativa utredningen, av att mobbning har förekommit kan i sig ha en positiv inverkan på den utsatta personens terapeutiska rehabilitering. Se dom av den 4 juni 2020, Europeiska utrikestjänsten/De Loecker ( C‑187/19 P, EU:C:2020:444, punkt 74).

37 Se punkt 15 ovan.

38 Beslut av den 20 maj 2022, Germann Avocats/kommissionen ( C‑233/21 P, EU:C:2022:409, punkt 16).

39 Det ska dock framhållas att i vissa fall, såvida inte en person försöker få till stånd en informell upprättelse eller framställer en begäran om bistånd, kan det hända att personens kollegor och/eller överordnade inte har kännedom om eller på sin höjd endast indirekt har kännedom om de relevanta omständigheterna på grundval av information som utgör hörsägen. Sådan information kan dock vara fragmentarisk eller ofullständig och otillförlitlig.

40 Se punkt 27 ovan.

41 Se punkterna 42–45 nedan.

42 Detta gäller särskilt i sådana fall som det nu aktuella förfarandet, eftersom det är oklart i vilken utsträckning D och F kunde ha opponerat sig mot det påstådda beteendet av C, deras överordnade.

43 Jag instämmer därför i Europeiska utrikestjänstens uppfattning i punkt 65 i dess svarsskrivelse att det inte är på grund av att en tjänsteman påstår sig vara utsatt för mobbning i allmänna ordalag som tjänstemannens överordnade är den som ligger bakom mobbningen.

44 I dom av den 19 juni 2024, TO/Europeiska unionens asylbyrå ( T‑831/22, EU:T:2024:404, punkterna 142 och 143), slog tribunalen fast att underlåtenheten av sökandens överordnade att lösa en konflikt mellan sökanden och en kollega visade på sin höjd på en klumpig hantering, men inte ett olämpligt uppträdande av hennes överordnade. Så var fallet trots det faktum att vissa av de anmärkningar som riktades mot sökanden, antingen av hennes kollega eller hennes överordnade, kunde uppfattas som olämpliga eller hotfulla. Tribunalen ansåg likväl att de inte var tillräckliga för att ge upphov till ett klimat präglat av mobbning. Det framgår av punkt 134 i den domen att sökandens överordnade hade ingripit åtminstone i viss omfattning (om än utan resultat) för att lösa konflikten.

45 Detta avviker från huvudregeln att sådant uppsåt inte krävs för att det ska konstateras föreligga mobbning. Se punkt 23 ovan.

46 Se punkterna 46–54 och 57–65 i den överklagade domen.

47 Se exempelvis punkt 51 i den överklagade domen, där tribunalen angav att D i en bedömningsrapport för år 2018 hade framhållit behovet av att erbjuda klaganden möjligheter till yrkesmässig utveckling. Se även punkt 59 i den överklagade domen där tribunalen uppgav att F:s samtal med en annan kollega om att klaganden inte hade några utsikter att utses till en ledande befattning endast var en subjektiv bedömning av klagandens yrkesmässiga situation. Jag anser att dessa faktiska konstateranden av tribunalen inte visar något ont uppsåt från D:s och F:s sida.

48 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 1994, Klinke/domstolen ( C‑298/93 P, EU:C:1994:273, punkt 38). Se även domstolens dom av den 4 juli 2024, EUIPO/KD ( C‑5/23 P, EU:C:2024:575, punkt 66). Omsorgsplikten hindrar emellertid inte tillsättningsmyndigheten från att vidta de åtgärder som den anser vara nödvändiga i tjänstens intresse. I det avseendet, se förstainstansrättens dom av den 12 mars 2008, Giannini/kommissionen ( T‑100/04, EU:T:2008:68, punkt 105).

49 Se förstainstansrättens dom av den 3 mars 2004, Vainker/parlamentet ( T‑48/01, EU:T:2004:61, punkt 125). Även om förstainstansrätten bland annat ansåg att Europaparlamentets Jurisconsults uppträdande gentemot François Vainker inte kan anses vara likvärdigt med trakasserier och mobbning och den slog fast att François Vainker inte hade visat att denna institution hade begått en rättsstridig handling i samband med att hans yrkessjukdom debuterade, tillerkände förstainstansrätten ändå François Vainker ersättning för den skada som han lidit till följd av de oegentligheter som kunde tillskrivas parlamentet i förfarandet för erkännande av hans yrkessjukdom. Se även personaldomstolens dom av den 18 november 2014, McCoy/Regionkommittén ( F‑156/12, EU:F:2014:247, punkterna 108–117 och 126–129).

50 Se dom av den 8 oktober 2014, Bermejo Garde/EESK ( T‑530/12 P, EU:T:2014:860, punkt 106), och dom av den 3 oktober 2019, DQ m.fl./parlamentet ( T‑730/18, EU:T:2019:725, punkt 62). I punkt 124 i den förstnämnda domen underströk tribunalen att de faktiska omständigheter och det beteende som är i fråga måste vara allvarliga. Se även skäl 13 i 2023 års kommissionsbeslut, där det föreskrivs att anställda som direkt har bevittnat ett beteende som skulle kunna betecknas som trakasserier ska agera i enlighet med artikel 22a i tjänsteföreskrifterna.

51 Den som har utsatts för mobbning har rätt, inte skyldighet, att rapportera sådant beteende enligt artikel 22a i tjänsteföreskrifterna. Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 8 oktober 2014, Bermejo Garde/EESK ( T‑530/12 P, EU:T:2014:860, punkt 106).

52 Det är även självklart att en tjänsteman, med stöd av artikel 21a i tjänsteföreskrifterna, kan vägra att delta i mobbning.

53 Dom av den 2 juni 2022, EM/parlamentet ( C‑299/21 P, EU:C:2022:429, punkterna 128–132).

54 Det ska framhållas att tribunalen tidigare prövade i detalj, i punkt 46 i den överklagade domen, den påstådda yrkesmässiga marginaliseringen av klaganden från D:s egen sida.