Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Michael Collins föredraget den 4 oktober 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Målet har ett fiktivt namn. Det motsvarar inte det verkliga namnet på någon av parterna i målet.

3 EUT L 130, 2014, s. 1.

4 Konvention, upprättad i enlighet med artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (EGT C 197, 2000, s. 1).

5 Den hänskjutande domstolen har angett att direktiv 2014/41 införlivades med fransk rätt genom artikel 694-15 och följande artiklar i den franska straffprocesslagen.

6 Åtalet mot AK avsåg terrorism.

7 Det framgår av protokollet av den 19 juli 2021, vilket har översänts av den hänskjutande domstolen efter en begäran om upplysningar från domstolen, att AK gjorde följande uttalande om de omständigheter som anges i åtalsbeslutet: Jag tillbakavisar alla dessa anklagelser. Anklagelserna grundar sig på uttalanden som jag tvingades göra under tortyr för 20 år sedan. Jag har sagt detta i åratal och jag sade det igen i samband med förfarandet för den europeiska [arresterings]ordern. Vi lade till och med fram bevisning och Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris, Frankrike) vägrade att verkställa den europeiska arresteringsordern. Jag förstår inte att ni själv kan delge mig ett åtalsbeslut i ett ärende där det franska rättsväsendet har vägrat att verkställa en europeisk arresteringsorder.

8 Artikeln har följande lydelse: När en utländsk regering anser det nödvändigt att delge en enskild som är bosatt på franskt territorium en rättegångshandling eller en dom i ett straffrättsligt förfarande som inletts utomlands, ska handlingen översändas på det sätt som föreskrivs i artiklarna 696-8 och 696-9, i förekommande fall tillsammans med en fransk översättning. Personlig delgivning ska ske på begäran av åklagarmyndigheten. Originalhandlingen i vilken fastställs att delgivning har genomförts ska på samma väg återsändas till den ansökande regeringen.

9 Två domar som meddelades den 26 september 2018 och en dom som meddelades den 9 oktober 2019.

10 Se även skäl 9 i direktiv 2014/41, där följande anges: Detta direktiv är inte tillämpligt på övervakning över gränserna enligt konventionen om tillämpning av Schengenavtalet.

11 Inhämtande av uppgifter eller bevismedel som den verkställande myndigheten redan har i sin besittning, inhämtande av uppgifter i databaser som innehas av polisen eller av rättsliga myndigheter, hörande av ett vittne, en sakkunnig, ett brottsoffer, en misstänkt eller tilltalad person eller en tredje part inom den verkställande statens territorium, en utredningsåtgärd som inte är en tvångsåtgärd definitionen i den verkställande statens lagstiftning samt identifiering av personer som har ett abonnemang för ett visst telefonnummer eller en viss IP-adress.

12 Hörande av ett vittne, en sakkunnig, en misstänkt eller tilltalad person genom videokonferens eller annan ljud- och bildöverföring, hörande genom telefonkonferens av ett vittne eller en sakkunnig, inhämtande av bank- eller finansinformation eller utredningsåtgärder som innebär en kontinuerlig bevisinhämtning i realtid och under en viss tidsperiod, till exempel övervakning av banktransaktioner eller andra finansiella transaktioner som genomförs på ett eller flera bestämda konton eller kontrollerade leveranser på den verkställande statens territorium, genomförande av hemliga utredningar och avlyssning av telekommunikation.

13 Artikel 1.2 i direktiv 2014/41. Se även dom av den 8 december 2020, Staatsanwaltschaft Wien (Förfalskade banköverföringar) ( C‑584/19, EU:C:2020:1002, punkt 64).

14 Artikel 10.1 och skäl 10 i direktiv 2014/41. Enligt artikel 10.3 i direktivet får den verkställande myndigheten också vidta en annan utredningsåtgärd än den som angetts i utredningsordern om den ger samma resultat med mindre ingripande åtgärder.

15 Jag instämmer i den franska regeringens påpekande, att det förvisso inte finns någon allmän definition av begreppet bevis i unionsrätten, men att det i vid bemärkelse hänför sig till de medel som bidrar till att bevisa en omständighet eller en handling på de sätt som lagen tillåter.

16 Dom av den 2 september 2021, Finanzamt für Steuerstrafsachen und Steuerfahndung Münster ( C‑66/20, EU:C:2021:670, punkt 41).

17 Artikel 13.1 första stycket i direktiv 2014/41 har följande lydelse: Den verkställande myndigheten ska utan onödigt dröjsmål till den utfärdande staten överlämna det bevismaterial som har inhämtats eller som de behöriga myndigheterna i den verkställande staten redan har i sin besittning till följd av verkställigheten av den europeiska utredningsordern.

18 Se även artikel 15.1 b i direktiv 2014/41.

19 Se fotnoterna 10 och 11 i detta förslag till avgörande.

20 Domstolen har slagit fast att det i direktiv 2014/41 [s]åsom understryks i skäl 34 i direktivet [endast föreskrivs] provisoriska åtgärder i bevisinhämtningssyfte (dom av den 8 december 2020, Staatsanwaltschaft Wien (Förfalskade överföringsbeslut), C‑584/19, EU:C:2020:1002, punkt 71).

21 Dom av den 8 december 2020 ( C‑584/19, EU:C:2020:1002), punkt 72).

22 Dom av den 30 april 2024, M.N. (EncroChat) ( C‑670/22, EU:C:2024:372, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

23 Europeiska rådet, Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd (EUT C 115, 2010, s. 1), punkt 3.1.1.

24 Detta framgår också av en gemensam not från Europeiska byrån för utveckling av rättsligt samarbete (Eurojust) och det europeiska rättsliga nätverket om den europeiska utredningsorderns praktiska tillämpning från juni 2019 (s. 6), vilken AK har citerat och vilken finns tillgänglig på följande adress: https://www.eurojust.europa.eu/sites/default/files/Publications/Reports/2019–06-Joint_Note_EJ-EJN_practical_application_EIO_FR.pdf.

25 Förklarande rapport om konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (EGT C 379, 2000, s. 7).

26 Se sidan 2 i dokumentet, tillgängligt på följande adress: https://www.ejn-crimjust.europa.eu/ejn/EJN_RegistryDoc/EN/3096/83/0.

27 Se sidan 20 i dokumentet, tillgängligt på följande adress: https://www.eurojust.europa.eu/publication/report-eurojust-casework-european-investigation-order.

28 Se sidan 6 i dokumentet.

29 Den franska regeringen har förklarat att ett åtalsbeslut … vanligtvis visar att de utredningar som genomförts av utredningsmyndigheter och en eventuell förundersökningsdomare är slutförda.

30 I det nu aktuella fallet innehåller åtalsbeslutet av den 30 september 2009 i den första delen en beskrivning av de gärningar som AK anklagas för. Den andra delen innehåller en rubricering av gärningarna, en redogörelse för bevisningen mot AK och en redogörelse för skälen till häktningsordern och ordern om ställande av borgen. I den tredje delen, som utgör beslutsdelen i handlingen, beslutas att åtal väcks mot AK och att hon ska häktas samt om ställande av borgen på 30 000 euro.

31 Se ovan punkt 41.

32 I det nu aktuella fallet framgår det av häktningsbeslutet av den 30 september 2009 att syftet med ställandet av borgen var att säkra [AK:s] kommande ekonomiska förpliktelser om hon, förutom att fällas till straffrättsligt ansvar, även fälls till civilrättsligt ansvar.

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 december 2020, Staatsanwaltschaft Wien (Förfalskade banköverföringar) ( C‑584/19, EU:C:2020:1002, punkt 73).

34 AK har påpekat att en tilltalad persons rätt att yttra sig över åtalet i närvaro av sin försvarare föreskrivs i den spanska straffprocesslagen, inom ramen för förfarandet för delgivning av ett åtalsbeslut.

35 Se särskilt artiklarna 5–7 och 9 i direktiv 2014/41.