Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 18 september 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 26 juli 2023 ( T‑776/20, EU:T:2023:422).

3 Se, särskilt, punkterna 2–18 i den domen.

4 Rådets gemensamma åtgärd 2002/211/Gusp om utnämning av unionens särskilda representant i Bosnien och Hercegovina (EGT L 70, 2002, s. 7).

5 Genom rådets beslut (Gusp) 2019/1340 av den 8 augusti 2019 om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant i Bosnien och Hercegovina (EUT L 209, 2019, s. 10).

6 Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 29, 2020, s. 7), som antogs den 17 oktober 2019 och trädde i kraft den 1 februari 2020 och som godkändes på Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens vägnar genom rådets beslut (EU) 2020/135 av den 30 januari 2020 (EUT L 29, 2020, s. 1).

7 Samma särskilda rätt att överklaga gäller även för EU-institutionerna.

8 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Alber i målet rådet/Busacca m.fl. ( C‑434/98 P, EU:C:2000:298, punkterna 24 och 25).

9 Så är även fallet med överklaganden från EU-institutionernas sida.

10 Förordning nr 31 (EEG), 11 (Euratom) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT P 45, 1962, s. 1385).

11 Se dom av den 5 oktober 2004, Sanders m.fl./kommissionen ( T‑45/01, EU:T:2004:289, punkt 45 och där angiven rättspraxis). Jag vill även påpeka att artikel 270 FEUF har utvidgats till att omfatta personer som arbetar för institutioner eller organ som inte tillämpar tjänsteföreskrifterna, i synnerhet Europeiska centralbanken (ECB) och Europeiska investeringsbanken (EIB), eftersom den bestämmelsen har anpassats till artikel 50a i stadgan.

12 Se dom av den 6 december 1989, Mulfinger m.fl./kommissionen ( C‑249/87, EU:C:1989:614, punkt 10).

13 För tydlighetens skull vill jag påpeka att jag med uttrycket kontraktsanställd Gusp‑personal för vilka inga tjänsteföreskrifter har antagits inte avser utstationerade EU-tjänstemän eller annan personal som omfattas av tjänsteföreskrifterna. Sådana personer kan nämligen, även när de är anställda inom ramen för Gusp, åberopa artikel 270 FEUF, eftersom deras anställningsvillkor är knutna till bestämmelserna på deras ordinarie anställningsort.

14 GSFP är en integrerad del av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och är den viktigaste politiska ramen genom vilken medlemsstaterna kan utveckla en europeisk strategisk säkerhets- och försvarskultur, hantera konflikter och kriser tillsammans, skydda unionen och dess medborgare och stärka internationell fred och säkerhet (se https://www.europarl.europa.eu/factsheets/sv/sheet/159/common-security-and-defence-policy).

15 För en översikt över de olika kategorier av personal som är anställda i GSFP‑uppdrag, se Moser, C. Administrative accountability: Separate but complementary fora (kapitel 7) i Accountability in EU Security and Defence: The Law and Practice of Peacebuilding (Oxford University Press 2020), s. 240–245.

16 Se, exempelvis, dom av den 24 februari 2022, Eulex Kosovo ( C‑283/20, EU:C:2022:126), där domstolen slog fast att Eulex Kosovo skulle vara svarande i samtliga processer vid unionsdomstolarna rörande följderna av genomförandet av sitt uppdrag.

17 För en mer detaljerad förklaring, se Butler G., Contracted EU civil servants in EU common security and defence policy missions: Procedural routes to judicial remedies, European Labour Law Journal, vol. 14(3), 2023, s. 355.

18 Se dom av den 13 juli 2022, JF/Eucap Somalia ( T‑194/20, EU:T:2022:454), och JC/Eucap Somalia ( T‑165/20, EU:T:2022:453).

19 I den franska språkversionen av stadgan används till exempel uttrycket litiges opposant l’Union à ses agents i artikel 56 tredje stycket i stadgan. I artikel 270 FEUF används ett liknande uttryck (litige entre l’Union et ses agents).

20 Uttrycket litigios entre la Unión y sus agentes används både i artikel 56 tredje stycket i stadgan och i artikel 270 FEUF.

21 Till exempel används uttrycket qualsiasi controversia tra l’Unione e gli agenti di questa i den italienska språkversionen av artikel 270 FEUF, medan det i den italienska språkversionen av artikel 56 tredje stycket i stadgan hänvisas till controversie tra l’Unione e i loro agenti. I den tyska språkversionen av de bestämmelserna finns det också en liten nyansskillnad (Streitsachen zwischen der Union und ihren Bediensteten och Streitsachen zwischen der Union und deren Bediensteten). Ordalydelsen är också praktiskt taget densamma i den språkgrekiska versionen av såväl artikel 270 FEUF som artikel 56 i stadgan.

22 (C‑766/21 P, EU:C:2024:63, punkt 1).

23 Se dom av den 5 oktober 2000 ( C‑434/98 P, EU:C:2000:546).

24 Vid den tidpunkt då den domen avkunnades var den motsvarande bestämmelsen artikel 49 i EG-stadgan för domstolen.

25 Se dom av den 5 oktober 2000, rådet/Busacca m.fl. ( C‑434/98 P, EU:C:2000:546, punkt 19).

26 Ibidem, punkterna 22–25.

27 Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Alber i målet rådet/Busacca m.fl. ( C‑434/98 P, EU:C:2000:298)

28 Enligt den medlemsstaten görs det i den överklagade domen åtskillnad mellan handlingar som den särskilda representanten i Bosnien och Hercegovina utför under ledning av Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (när denne utför det uppdrag som han har tilldelats) och handlingar som han utför i eget namn och på eget ansvar, när denne deltar i den administrativa förvaltningen av uppdraget (såsom personalfrågor). Konungariket Spanien anser att denna åtskillnad är felaktig och har hävdat att det i EUF-fördraget inte görs någon åtskillnad på grundval av arten av de handlingar som den särskilda representanten i Bosnien och Hercegovina kan behöva utföra, oberoende av om de är av strategisk eller politisk art eller avser personaladministration.

29 Se ovan fotnot 23.

30 Jag vill påpeka att tvister som rör rättsakter med allmän giltighet kan anhängiggöras vid unionsdomstolarna med stöd av artikel 270 FEUF. I rättspraxis anges emellertid att i en sådan situation måste rättsakten med allmän giltighet ha utfärdats av den behöriga tillsättningsmyndigheten och åtminstone innehålla ett slutgiltigt ställningstagande från administrationen beträffande sökandens individuella situation (se dom av den 12 september 2018, De Geoffroy m.fl./parlamentet, T‑788/16, EU:T:2018:534, punkterna 24 och 25).

31 Se fotnot 27 (punkt 23 i nämnda förslag till avgörande).

32 Dom av den 19 juli 2016 ( C‑455/14 P, EU:C:2016:569). För en kommentar till det målet, se Prete, L., The scope of the Court’s Jurisdiction in the CFSP: H v Council and Others i Butler, G., och Wessel, R.A (redaktörer), EU External Relations Law, Hart Publishing, 2022, s. 831–840.

33 Se punkt 54 i den domen.

34 För en kritisk analys av den domen, se Prete L., The Scope of the Court’s Jurisdiction in the CFSP: H v Council and Others i Butler, G., och Wessel, R.A., EU External Relations Law, Hart Publishing, 2022, s. 831–840.

35 I sin ansökan om att få intervenera vid tribunalen uppgav Konungariket Spanien endast att det önskade intervenera till stöd för Robert Stockdales talan.

36 Se, däremot, förslag till avgörande av generaladvokaten Alber i målet rådet/Busacca m.fl., punkt 27 (fotnot 27 ovan), där han förklarar att i det målet hade rådet inte ansökt om att få intervenera i förfarandet inför tribunalen över huvud taget.