Tribunalens dom (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) den 25 juni 2025
I mål T‑239/23,
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) sammansatt av ordföranden A. Kornezov samt domarna G. De Baere, D. Petrlík, K. Kecsmár (referent) och S. Kingston, justitiesekreterare: handläggaren R. Ukelyte,
efter den skriftliga delen av förfarandet,
efter förhandlingen den 18 september 2024,
följande
Dom
Bakgrund
Parternas yrkanden
Rättslig bedömning
Prövning av yrkandet om ogiltigförklaring
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 8.6 i förordning 2017/1001, jämförd med artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013. Den tredje grundens första del: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten
– Den första grundens första del
– Den första grundens andra och tredje del och den tredje grundens första del
Den tredje grundens andra del: Åsidosättande av artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013
Ändringsyrkandet
Rättegångskostnader
1 Klagandena, Comité interprofessionnel du vin de Champagne och Institut national de l’origine et de la qualité (Inao) har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat delvis ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 17 februari 2023 (ärende R 531/2022–2) (nedan kallat det överklagade beslutet).
2 Den 19 februari 2019 ingav Nero Lifestyle Srl en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket NERO CHAMPAGNE till EUIPO.
3 De varor och tjänster som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 33, 35 och 41 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar, för var och en av klasserna, följande beskrivning:
4 Den 2 augusti 2019 framställde klagandena en invändning mot registreringen av det sökta varumärket för de varor och tjänster som avses i punkt 3 ovan.
5 Invändningen grundade sig på den skyddade ursprungsbeteckningen (SUB) nr AOP-FR-A1359 Champagne, som sedan den 18 september 1973 är registrerad i Europeiska unionen för vin i enlighet med artikel 107.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671).
6 Till stöd för invändningen åberopades de registreringshinder som avses i artikel 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1) och i artikel 103.2 a–d i förordning nr 1308/2013.
7 Den 1 februari 2022 biföll invändningsenheten delvis invändningen för tjänsterna Försäljning, detalj- och grosshandel, online och i butiker, … öl och icke alkoholhaltiga drycker i klass 35, med stöd av artikel 103.2 c och d i förordning nr 1308/2013, och avslog invändningen med avseende på de övriga varor och tjänster som avses i punkt 3 ovan.
8 Den 31 mars 2022 överklagade klagandena invändningsenhetens beslut till EUIPO i den del invändningsenheten hade avslagit invändningen.
9 Genom det angripna beslutet upphävde överklagandenämnden invändningsenhetens beslut i den del invändningsenheten hade avslagit invändningen med avseende på tjänsterna Annons- och reklamverksamhet; Företagsledning; Företagsadministration; Kontorstjänster i klass 35 och biföll i stället invändningen avseende dessa tjänster. Överklagandenämnden avslog däremot invändningen med avseende på de varor i klass 33 och de tjänster i klass 41 som avses i punkt 3 ovan, samt tjänsterna Försäljning, detalj- och grosshandel, online och i butiker, med viner med den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne i klass 35 (nedan gemensamt kallade de aktuella varorna och tjänsterna).
10 Klagandena, som stöds av Republiken Frankrike och Republiken Italien, har yrkat att tribunalen ska
11 EUIPO har yrkat att tribunalen ska
12 Nero Lifestyle har yrkat att tribunalen ska
13 Origin, organization for an International Geographical Indication network (nedan kallad Origin) stöder klagandenas yrkanden och har yrkat att tribunalen ska förplikta EUIPO och Nero Lifestyle att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit för Origin.
14 Den första grunden, som består av tre delar, avser åsidosättande av artikel 8.6 i förordning 2017/1001, jämförd med artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013, den andra grunden avser åsidosättande av artikel 8.6 i förordning 2017/1001, jämförd med artikel 103.2 a i) i förordning nr 1308/2013, den tredje grunden, som består av två delar, avser åsidosättande av den motiveringsskyldighet som uppställs i artiklarna 263 och 296 FEUF och av artikel 94.1 i förordning 2017/1001, den fjärde grunden avser slutligen åsidosättande av principerna om likabehandling och god förvaltning.
15 Tribunalen kommer först att pröva den första grunden och den tredje grundens första del tillsammans och därefter den tredje grundens andra del.
16 Genom den första grundens första del har klagandena gjort gällande att användningen och registreringen av den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne som en del av det sökta varumärket skulle undergräva den skyddade ursprungsbeteckningens funktioner och i sig strida mot artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013, jämförd med artikel 8.6 i förordning 2017/1001.
17 Inom ramen för den första grundens andra del har klagandena gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den fann att artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 inte var tillämplig, eftersom ansökan om registrering av det sökta varumärket uteslutande avser produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne och tjänster avseende sådana produkter. Överklagandenämnden gjorde således en felaktig bedömning när den uteslöt möjligheten att ett varumärke som registreras för produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen eller för tjänster avseende sådana produkter kan anses utnyttja den aktuella skyddade ursprungsbeteckningens anseende, i den mening som avses i artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013.
18 Genom den första grundens tredje del har klagandena kritiserat överklagandenämnden för att, i strid med artikel 8.6 i förordning 2017/1001, jämförd med artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013, inte ha gjort en helhetsbedömning av det sökta varumärket, och de har anfört en rad indicier som enligt dem visar att varumärket utnyttjar det anseende som den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne har, i den mening som avses i denna bestämmelse.
19 Klagandena har dessutom, genom den tredje grundens första del, gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte sin motiveringsskyldighet genom att, i punkt 37 i det angripna beslutet, inte ange skälen till att den ansåg att det inte fanns några bevis för att användningen av det sökta varumärket omfattas av tillämpningsområdet för artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013.
20 Det ska inledningsvis erinras om att artikel 8.6 i förordning 2017/1001 föreskriver att efter invändning från en person som enligt tillämplig rätt är berättigad att utöva de rättigheter som följer av en skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning ska det varumärke som ansökan avser inte registreras om och i den mån, i enlighet med unionslagstiftningen eller nationell rätt som ger skydd för ursprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar, en ansökan om ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning redan hade lämnats in i enlighet med unionslagstiftningen eller nationell rätt före tidpunkten för ansökan om registrering av EU‑varumärket eller tidpunkten för den prioritet som åberopas i ansökan, under förutsättning att den därefter registreras, och ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen ger rätt att förbjuda användning av ett yngre varumärke.
21 Artikel 8.6 i förordning 2017/1001 ska tolkas mot bakgrund av de relevanta unionsrättsliga bestämmelserna om fastställande och skydd av skyddade ursprungsbeteckningar med avseende på vinprodukter. Följaktligen ska det i förevarande fall hänvisas till den skyddade ursprungsbeteckning som registrerats i enlighet med förordning nr 1308/2013 (se, analogt, dom av den 6 oktober 2021, Esteves Lopes Granja/EUIPO IVDP (PORTWO GIN), T‑417/20, ej publicerad, EU:T:2021:663, punkt 24).
22 I artikel 102 i förordning nr 1308/2013, med rubriken Förhållande till varumärken, föreskrivs följande i punkt 1:
23 I artikel 103 i förordning nr 1308/2013, med rubriken Skydd, i den lydelse som gällde vid tidpunkten för invändningen, föreskrivs följande:
24 Det framgår av rättspraxis att det system för skydd av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar som föreskrivs i förordning nr 1308/2013 väsentligen syftar till att garantera konsumenterna att jordbruksprodukter försedda med en geografisk beteckning har vissa särskilda egenskaper till följd av att de kommer från ett visst geografiskt område, så att deras geografiska härkomst innebär en kvalitetsgaranti. Producenter på jordbruksområdet kan därmed tillförsäkra sig större inkomster genom att göra verkliga insatser för att förbättra kvaliteten och förhindra att tredje man orättmätigt drar nytta av det goda anseende som är en följd av produkternas kvalitet (dom av den 14 september 2017, EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto, C‑56/16 P, EU:C:2017:693, punkt 82, och dom av den 9 september 2021, Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne, C‑783/19, EU:C:2021:713, punkt 49).
25 Det är mot bakgrund av dessa omständigheter som klagandenas argument ska prövas.
26 Klagandena, som stöds av Republiken Italien, har gjort gällande att den rätt att använda en skyddad ursprungsbeteckning som avses i artikel 103.1 i förordning nr 1308/2013 avser rätten att använda den som en skyddad ursprungsbeteckning, det vill säga i enlighet med funktionen hos en skyddad ursprungsbeteckning. Denna bestämmelse ger däremot inte tredje man rätt att registrera en skyddad ursprungsbeteckning som en del av ett varumärke, eftersom en sådan användning skulle strida mot artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013. Vid förhandlingen nyanserade klagandena, som stöds av Republiken Frankrike och Origin, sin ståndpunkt genom att medge dels att en skyddad ursprungsbeteckning under vissa förutsättningar kan utgöra en del av ett varumärke, dels att överklagandenämnden ska göra en bedömning från fall till fall för att bedöma huruvida det sökta varumärket utnyttjar den aktuella skyddade ursprungsbeteckningens anseende, i den mening som avses i artikel 103.2 a ii i nämnda förordning.
27 EUIPO och Nero Lifestyle har bestritt klagandenas argument. Vid förhandlingen gjorde EUIPO särskilt gällande att klagandenas argument att överklagandenämnden borde ha gjort en bedömning från fall till fall för att bedöma huruvida det sökta varumärket utnyttjar anseendet hos den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne inte kunde tas upp till prövning, eftersom det åberopades för första gången vid förhandlingen.
28 Det framgår av artikel 76 d jämförd med artikel 84.1 i tribunalens rättegångsregler att nya grunder inte får åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången eller utgör en utvidgning av en grund som tidigare – direkt eller underförstått – har åberopats i ansökan och som har ett nära samband med denna (se dom av den 22 november 2017, von Blumenthal m.fl./EIB, T‑558/16, ej publicerad, EU:T:2017:827, punkt 48 och där angiven rättspraxis).
29 Klagandena har gjort gällande att överklagandenämnden enligt artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013 borde ha gjort en bedömning från fall till fall för att bedöma huruvida det sökta varumärket utnyttjar anseendet hos den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne. Detta argument syftar endast till att precisera det argument som anförts i överklagandet till tribunalen, och som har utvecklats inom ramen för den första grundens tredje del, nämligen att överklagandenämnden borde tillämpa nämnda bestämmelse i de fall där varumärket innehåller en skyddad ursprungsbeteckning och avser produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning samt för tjänster som hänför sig till sådana produkter. Argumentet kan således tas upp till prövning.
30 Vad gäller sakfrågan huruvida registreringen av ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning i sig strider mot artiklarna 102 och 103 i förordning nr 1308/2013, erinrar domstolen om att det i artikel 102.1 i förordning nr 1308/2013 föreskrivs att registreringen av ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning som inte är förenlig med produktspecifikationen i fråga eller vars användning omfattas av artikel 103.2 i nämnda förordning, och som avser en produkt som omfattas av någon av de kategorier som förtecknas i del II i bilaga VII till den förordningen, ska antingen avslås, om ansökan om varumärkesregistrering lämnas in efter den dag då ansökan om skydd av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen lämnats in till kommissionen och ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen därefter skyddas, eller förklaras ogiltig.
31 Det följer av denna bestämmelse att det inte finns något principiellt förbud mot att ett varumärke innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning. Tvärtom följer det av detta att ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning kan registreras på vissa villkor, i den meningen att registrering av ett sådant varumärke endast kan avslås eller förklaras ogiltig i två fall, nämligen, för det första, om den skyddade ursprungsbeteckningen inte är förenlig med produktspecifikationen i fråga eller, för det andra, om dess användning omfattas av artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 och avser en produkt som omfattas av någon av de kategorier som förtecknas i del II i bilaga VII till denna förordning.
32 Artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 innehåller i huvudsak en uttömmande förteckning över vilka ageranden som skyddade ursprungsbeteckningar är skyddade mot.
33 Klagandena har, inom ramen för den första grundens första del, hänvisat till artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013 för att göra gällande att användningen och registreringen av ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning i sig är oförenlig med denna bestämmelse. I denna bestämmelse föreskrivs emellertid endast att en skyddad ursprungsbeteckning är skyddad mot varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av detsamma i den mån detta bruk innebär att en ursprungsbetecknings eller en geografisk betecknings anseende utnyttjas. Av detta följer att denna bestämmelse, jämförd med artikel 102.1 i nämnda förordning, inte utgör ett hinder för registrering av ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning i sig, utan endast utgör ett hinder för att denna registrering medför att den aktuella skyddade ursprungsbeteckningens anseende utnyttjas.
34 Det framgår således av artikel 102.1 jämförd med artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 att dessa bestämmelser inte utgör ett hinder för registrering av ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning i sig, såvida inte en sådan registrering omfattas av något av de registreringshinder som uttryckligen föreskrivs för detta ändamål.
35 Såsom anges i punkt 26 ovan har klagandena, när de tillfrågades vid förhandlingen, dessutom medgett att artikel 102.1 i förordning nr 1308/2013 inte undantagslöst förbjuder registrering av varumärken som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning, och i stället uppställer ett krav på prövning från fall till fall för att kontrollera huruvida villkoren för en sådan registrering är uppfyllda, vilket överklagandenämnden underlät att göra i förevarande fall.
36 Klagandena kan således inte vinna framgång med den första grundens första del.
37 I förevarande fall fann överklagandenämnden, i punkt 37 i det angripna beslutet, dels att artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 inte var tillämplig, eftersom den skyddade ursprungsbeteckningen, i enlighet med begränsningen i förteckningen över varor och tjänster, användes i enlighet med produktspecifikationen, dels att det inte fanns några bevis för att användningen av det sökta varumärket omfattades av artikel 103.2 i nämnda förordning.
38 I punkterna 38–41 i det angripna beslutet fann överklagandenämnden i huvudsak, genom ett e contrario-resonemang avseende artikel 102.1 a i förordning nr 1308/2013, att om den aktuella skyddade ursprungsbeteckningen används för produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne, så är artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 inte tillämplig. Överklagandenämnder fann vidare att så var fallet i förevarande mål, eftersom förteckningen över de aktuella produkterna och tjänsterna var begränsad till produkter som uppfyller kraven i nämnda produktspecifikation.
39 Klagandena, som stöds av Republiken Frankrike och Origin, har gjort gällande att det är felaktigt att av artikel 102.1 i förordning nr 1308/2013 – vars tillämpningsområde är begränsat till varumärken som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning som inte uppfyller kraven i produktspecifikationen för den berörda produkten – dra slutsatsen att tillämpningsområdet för artikel 103.2 a ii i denna förordning även är begränsat till användning av denna skyddade ursprungsbeteckning för produkter som inte uppfyller kraven i produktspecifikationen. Enbart den omständigheten att det sökta varumärket avser produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne och därmed sammanhängande tjänster räcker således inte, i avsaknad av en bedömning från fall till fall, för att artikel 103.2 a ii i nämnda förordning inte ska vara tillämplig i förevarande fall.
40 EUIPO och Nero Lifestyle har bestritt klagandenas argument.
41 Enligt EUIPO har det som klagandena kallar begränsningsteorin tillämpats under många år i samband med prövningen av absoluta registreringshinder för varumärken som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning. Enligt denna teori kan de invändningar som gjorts med stöd av artikel 7.1 j i förordning 2017/1001, jämförd med artikel 103 i förordning nr 1308/2013, undanröjas om de berörda produkterna begränsas så, att de uppfyller kraven i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen eller den skyddade geografiska beteckningen i fråga. Det följer dessutom med nödvändighet av strukturen i artikel 103.2 a i förordning nr 1308/2013 att formuleringen en ursprungsbetecknings … anseende utnyttjas i artikel 103.2 a ii i nämnda förordning i första hand, eller till och med uteslutande, avser situationer där den skyddade ursprungsbeteckningen används för produkter eller tjänster som inte är jämförbara med dem som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen i fråga. Detta följer för övrigt av domen av den 6 oktober 2021, PORTWO GIN ( T‑417/20, ej publicerad, EU:T:2021:663, punkt 52), enligt vilken en skyddad ursprungsbetecknings anseende kan anses ha utnyttjats när den används för andra produkter än dem som skyddas av den skyddade ursprungsbeteckningen och när det särskilda anseendet och de särskiljande egenskaperna hos en skyddad ursprungsbeteckning kan överföras till de produkter som omfattas av det sökta varumärket.
42 Nero Lifestyle har anslutit sig till EUIPO:s tolkning av artikel 103.2 a i förordning nr 1308/2013 med hänvisning till ett antal beslut från EUIPO.
43 Till att börja med presumeras det, enligt den begränsningsteori som överklagandenämnden tillämpade i punkterna 37–41 i det angripna beslutet, att ett varumärke som innehåller en skyddad ursprungsbeteckning i princip inte kan anses utnyttja denna skyddade ursprungsbetecknings anseende när varumärket endast är registrerat för produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning och för tjänster som avser sådana produkter.
44 Denna teori har sitt ursprung i EUIPO:s riktlinjer för prövning av EU‑varumärken (del C (Invändning), avsnitt 6 (Geografiska beteckningar), punkt 3.1.3 (Gränser för omfattningen av skyddet för geografiska beteckningar enligt de relativa grunderna)). I dessa riktlinjer anges att när specifikationen av en [ansökan om registrering av ett varumärke], vad gäller produkter som är identiska med dem som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen eller den skyddade geografiska beteckningen, endast omfattar produkter som uppfyller kraven i specifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen eller den skyddade geografiska beteckningen i fråga, ska den relevanta skyddade ursprungsbeteckningen eller skyddade geografiska beteckningens funktion garanteras för dessa produkter, eftersom [ansökan om registrering av ett varumärke] endast omfattar produkter av specifikt geografiskt ursprung som har sådana egenskaper. Följaktligen ska en invändning mot en korrekt begränsad [ansökan om registrering av ett varumärke] avslås.
45 Det ska i detta hänseende påpekas att det angripna beslutet är otydligt när det gäller frågan hur överklaganämnden har tillämpat denna begränsningsteori i förevarande fall. Det är i synnerhet oklart huruvida begränsningsteorin, enligt överklagandenämnden, i huvudsak utgör en presumtion som kan motbevisas om att den skyddade ursprungsbeteckningens anseende inte har utnyttjats, såsom framgår av punkt 37 i det angripna beslutet, eller om den inte kan motbevisas, såsom framgår av punkterna 40 och 41 i nämnda beslut.
46 När EUIPO tillfrågades vid förhandlingen kunde EUIPO inte klargöra huruvida denna teori bygger på en motbevisbar eller icke motbevisbar presumtion och huruvida överklagandenämnden i det överklagade beslutet tillämpade den första eller den andra typen av presumtion. Även om EUIPO har vidhållit att ett varumärke som endast avser produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen i princip inte kan anses utnyttja den skyddade ursprungsbeteckningens anseende, har EUIPO emellertid medgett att det inte kan uteslutas att ett sådant utnyttjande ändå kan anses styrkt i sällsynta fall.
47 I detta sammanhang ska det påpekas att överklagandenämnden, enligt en första tolkning som följer av punkterna 40 och 41 i det angripna beslutet, tillämpade begränsningsteorin som en icke motbevisbar presumtion om att en skyddad ursprungsbetecknings anseende inte kan anses utnyttjas när det sökta varumärket endast avser produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen samt därmed sammanhängande tjänster. Överklagandenämnden påpekade nämligen i nämnda punkter i det angripna beslutet att artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 inte är tillämplig, eftersom det sökta varumärket avser produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen samt tjänster som hänför sig till sådana produkter.
48 Överklagandenämnden gjorde sig därigenom skyldig till felaktig rättstillämpning. Såsom det har erinrats om i punkt 22 ovan föreskrivs nämligen i artikel 102.1 i förordning nr 1308/2013 i huvudsak två registreringshinder för ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning och som avser en produkt som omfattas av någon av de kategorier som förtecknas i del II i bilaga VII till denna förordning. Ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning kan inte registreras, för det första, om det inte är förenligt med kraven i produktspecifikationen för den berörda produkten eller, för det andra, om dess användning omfattas av artikel 103.2 i nämnda förordning.
49 De fall som räknas upp i artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013, vilka det har erinrats om i punkt 23 ovan, avser inte – med undantag för det fall som föreskrivs i artikel 103.2 a i) i denna förordning – jämförbara produkter som inte uppfyller kraven i produktspecifikationen. Det finns nämligen ingenting i lydelsen av artikel 103.2 a ii och 103.2 b–d i förordning nr 1308/2013 som tyder på att de typfall som där anges inte gäller när en skyddad ursprungsbeteckning används för produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för densamma.
50 Till skillnad från artikel 103.2 a i) i förordning nr 1308/2013, vars tillämpningsområde är begränsat till produkter som är jämförbara, men som inte uppfyller kraven i produktspecifikationen, specificerar artikel 103.2 a ii i nämnda förordning inte att den endast är tillämplig på användning av den skyddade ursprungsbeteckningen i fråga för jämförbara produkter eller för produkter och tjänster som inte uppfyller kraven i produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 9 september 2021, Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne, C‑783/19, EU:C:2021:713, punkt 54). Det framgår nämligen av ordalydelsen i artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013, som varken hänvisar till jämförbara produkter eller till någon annan specifik kategori av produkter eller tjänster, att denna bestämmelse är avsedd att tillämpas på alla slags produkter och tjänster, inbegripet jämförbara produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen i fråga.
51 Av detta följer att enbart den omständigheten att ett varumärke som innehåller en skyddad ursprungsbeteckning endast är registrerat för produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen samt tjänster som hänför sig till sådana produkter inte i sig utgör hinder för att tillämpa de registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som föreskrivs i artikel 103.2 a ii och b–d i förordning nr 1308/2013. Det kan således inte från början uteslutas att det sökta varumärket kan anses utnyttja den skyddade ursprungsbeteckningens anseende, i den mening som avses i artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013, när de varor eller tjänster som avses uppfyller kraven i produktspecifikationen. I motsats till vad överklagandenämnden fann i punkterna 40 och 41 i det angripna beslutet kan artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013 således åberopas för att invända mot registrering av ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning, trots att de varor och tjänster som hänför sig till sådana produkter, vilka omfattas av det sökta varumärket, uppfyller kraven i produktspecifikationen för den aktuella skyddade ursprungsbeteckningen.
52 Såsom klagandena med rätta har gjort gällande borde överklagandenämnden, mot bakgrund av artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013, med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i det aktuella fallet, ha gjort en analys för att bedöma huruvida det sökta varumärket utnyttjar anseendet hos den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne. Det framgår av rättspraxis att ett utnyttjande av en skyddad ursprungsbetecknings anseende, i den mening som avses i artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013, förutsätter att denna skyddade ursprungsbeteckning används i syfte att otillbörligen dra fördel av dess anseende (dom av den 20 december 2017, Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne, C‑393/16, EU:C:2017:991, punkt 40, och dom av den 6 oktober 2021, PORTWO GIN, T‑417/20, ej publicerad, EU:T:2021:663, punkt 50).
53 Som klagandena med rätta har påpekat motsade överklagandenämnden dessutom sig själv i det angripna beslutet genom att, i punkt 40 i det angripna beslutet, slå fast att artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 inte är tillämplig på ett varumärke som endast avser varor som uppfyller kraven i produktspecifikationen, samtidigt som den, i punkt 47 och följande punkter i det angripna beslutet, prövade huruvida registreringen av samma varumärke strider mot artikel 103.2 c i förordningen. Överklagandenämnden tycks således ha medgett, underförstått men med nödvändighet, att vissa av de fall som anges i artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 kan vara tillämpliga på ett sådant varumärke och således kan utgöra hinder för registrering av det, vilket motsäger förekomsten av en icke motbevisbar presumtion som består i att artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 inte är tillämplig på varumärken som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning som uteslutande avser produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen och därmed sammanhängande tjänster.
54 Överklagandenämnden gjorde sig således skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av denna bestämmelse genom att, i punkterna 40 och 41 i det angripna beslutet, införa en icke motbevisbar presumtion om att registreringen av ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning för produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen och för tjänster hänförliga till sådana produkter inte ska anses medföra ett utnyttjande av denna skyddade ursprungsbetecknings anseende, i den mening som avses i artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013.
55 Enligt en andra tolkning av det angripna beslutet, som skiljer sig från den tolkning som angetts i punkt 47 ovan och som följer av punkt 37 i nämnda beslut, införs genom begränsningsteorin en motbevisbar presumtion, enligt vilken det kan presumeras att ett varumärke som registrerats endast för produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen och för tjänster som är hänförliga till dessa produkter inte kan anses utnyttja anseendet hos en skyddad ursprungsbeteckning, såvida inte motsatsen kan visas.
56 Såsom det har erinrats om i punkt 37 ovan angav överklagandenämnden, i punkt 37 i det överklagade beslutet, att artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 inte är tillämplig i förevarande fall, eftersom den skyddade ursprungsbeteckningen användes i enlighet med produktspecifikationen och eftersom det inte fanns några bevis för att användningen av det sökta varumärket omfattades av tillämpningsområdet för artikel 103.2 i nämnda förordning. Härigenom förefaller överklagandenämnden medge att presumtionen kan brytas på grundval av omständigheter som, i det aktuella fallet, kan visa att användningen av varumärket kan anses utgöra ett utnyttjande av den skyddade ursprungsbeteckningens anseende.
57 Det ska i detta hänseende, såsom konstaterats i punkt 24 ovan, erinras om att det system för skydd av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar som föreskrivs i förordning nr 1308/2013 väsentligen syftar till att garantera konsumenterna att jordbruksprodukter försedda med en geografisk beteckning har vissa särskilda egenskaper till följd av att de kommer från ett visst geografiskt område, och följaktligen erbjuder en kvalitetsgaranti på grund av deras geografiska ursprung.
58 Det kan således presumeras att ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning, som endast har registrerats för produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning eller för därmed sammanhängande tjänster, inte på ett otillbörligt sätt kommer att utnyttja denna skyddade ursprungsbetecknings anseende, i den mening som avses i artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013, eftersom detta varumärke endast är avsett att användas på marknaden för produkter som uppfyller kvalitetskraven för denna skyddade ursprungsbeteckning eller för tjänster avseende sådana produkter. Syftet med förordning nr 1308/2013 att skydda kvaliteten på produkter som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning presumeras således vara uppfyllt i detta fall.
59 En sådan presumtion kan emellertid brytas om det på grundval av konkreta, väl underbyggda och samstämmiga uppgifter kan visas att ett visst varumärke kan anses otillbörligt utnyttja en skyddad ursprungsbetecknings anseende, även om det endast betecknar produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning eller därmed sammanhängande tjänster. När sådan bevisning kommer till EUIPO:s enheters kännedom måste denna bevisning därför granskas för att fastställa huruvida den kan anses bryta denna presumtion.
60 I den mån det angripna beslutet tolkas så, att det inför en motbevisbar presumtion, bygger det följaktligen inte på en felaktig rättstillämpning. Tribunalen måste emellertid, såsom klagandena med rätta har påpekat, pröva huruvida överklagandenämnden i tillräcklig utsträckning har redogjort för de skäl som föranledde den att dra slutsatsen att denna presumtion inte hade motbevisats i förevarande fall.
61 Tribunalen erinrar härvidlag om att det i artikel 94.1 första meningen i förordning 2017/1001 anges att EUIPO:s beslut ska vara motiverade. Nämnda skyldighet har samma räckvidd som den skyldighet som följer av artikel 296 andra stycket FEUF. Enligt den artikeln ska det klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller nämnda krav inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (se dom av den 28 juni 2018, EUIPO/Puma, C‑564/16 P, EU:C:2018:509, punkt 65 och där angiven rättspraxis).
62 Överklagandenämnden är inte heller skyldig att uttryckligen och på ett uttömmande sätt bemöta samtliga argument som parterna i förfarandet vid nämnden har anfört (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 maj 2012, Rubinstein och L’Oréal/harmoniseringskontoret, C‑100/11 P, EU:C:2012:285, punkt 112, och dom av den 6 september 2012, Storck/harmoniseringskontoret, C‑96/11 P, ej publicerad, EU:C:2012:537, punkt 88), dock under förutsättning att överklagandenämnden anger de omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för beslutets systematik (se dom av den 24 november 2015, Intervog/harmoniseringskontoret (meet me), T‑190/15, ej publicerad, EU:T:2015:874, punkt 48 och där angiven rättspraxis).
63 I detta avseende konstaterade överklagandenämnden, i punkt 37 i det angripna beslutet, att klagandena inte hade lagt fram någon bevisning i detta avseende.
64 Det framgår emellertid av klagandenas inlagor att flera omständigheter som syftade till att visa att det sökta varumärket kunde anses utnyttja anseendet hos den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne faktiskt åberopades under det administrativa förfarandet. Det rör sig, för det första, om den omständigheten att den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne har ett särskilt högt anseende, för det andra, om argumentet att en tjänst per definition inte kan överensstämma med kraven i produktspecifikationen för en skyddad ursprungsbeteckning, vilket innebär att begränsningsteorin inte kan gälla för tjänster, och, för det tredje, om att det anges att det sökta varumärket är ett ordmärke som således kan användas på många olika sätt på marknaden, varvid detta kan ske även på ett sätt som strider mot syftet med den skyddade ursprungsbeteckningen, för det fjärde, olika argument om att ordet nero är ett bestämningsord i förhållande till ordet champagne i det sökta varumärket, och, för det femte, om argument avseende märkningen av de varor som saluförs av Nero Lifestyle. Slutligen hade klagandena i sin inlaga till överklagandenämnden hänvisat till den bevisning som redan hade lagts fram vid invändningsenheten och som anges i punkt 6 i det angripna beslutet.
65 I punkterna 42–46 i det angripna beslutet prövade överklagandenämnden emellertid endast en av dessa omständigheter, nämligen att det sökta varumärket strider mot de bestämmelser om märkning som anges i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne.
66 Oberoende av huruvida de argument och den bevisning som klagandena har anfört, och som anges i punkt 64 ovan, är välgrundade, står det klart att överklagandenämnden, genom att endast konstatera att det inte finns några bevis för att användningen av det [sökta] varumärket omfattas av artikel 103.2, har åsidosatt sin motiveringsskyldighet, såsom denna följer av den rättspraxis som anges i punkterna 61 och 62 ovan, och detta eftersom överklagandenämnden inte i tillräcklig utsträckning har redogjort för på vilket sätt, i förevarande fall, den bevisning som klagandena hade lagt fram inte kunde anses bryta den presumtion som det har redogjorts för i punkt 58 ovan.
67 Inget av ovanstående överväganden påverkas av EUIPO:s och Nero Lifestyles argument. För det första finns nämligen ingenting i domen av den 6 oktober 2021, PORTWO GIN ( T‑417/20, ej publicerad, EU:T:2021:663, punkt 31), som EUIPO har åberopat, som talar för att tribunalen – genom att ange att artikel 103.2 a i förordning nr 1308/2013 ger skydd mot varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av en skyddad ursprungsbeteckning för både jämförbara produkter som inte uppfyller kraven i produktspecifikationen för den skyddade beteckningen och produkter som inte är jämförbara, i den mån denna användning utnyttjar den skyddade ursprungsbeteckningens anseende – förespråkade en tolkning som innebär att artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013 endast är tillämplig på produkter som inte är jämförbara med dem som omfattas av en viss skyddad ursprungsbeteckning. Frågan huruvida sistnämnda bestämmelse är tillämplig på en användning av denna skyddade ursprungsbeteckning för jämförbara produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen uppkom nämligen inte i det målet. Tribunalen tolkade således artikel 103.2 a i förordning nr 1308/2013 mot bakgrund av de faktiska omständigheterna i det målet, det vill säga omständigheten att en skyddad ursprungsbeteckning som förekommer i ett varumärke användes för att beskriva spritdrycker som inte motsvarar egenskaperna hos de viner som omfattas av denna skyddade ursprungsbeteckning. Tribunalen fann även att tillämpningsområdet för det skydd som föreskrivs i nämnda bestämmelse är särskilt omfattande.
68 För det andra, och i motsats till vad Nero Lifestyle har hävdat, kan domen av den 14 september 2017, EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto ( C‑56/16 P, EU:C:2017:693, punkterna 81–84), inte anses vederlägga de föregående slutsatserna. Även om skyddade ursprungsbeteckningar, i enlighet med den domen, syftar till att säkerställa att den produkt som är försedd med en skyddad ursprungsbeteckning härrör från ett visst geografiskt område och har vissa särskilda egenskaper, så preciseras det i nämnda dom även att den tillämpliga lagstiftningen skyddar dem som har rätt att använda nämnda beteckningar mot att dessa beteckningar missbrukas av tredje man som önskar dra fördel av det anseende som dessa ursprungsbeteckningar har förvärvat, vilket överklagandenämnden underlät att pröva, såsom framgår av punkt 65 ovan. Enbart den omständigheten att de varor och tjänster som hänför sig till sådana produkter uppfyller kraven i produktspecifikationen räcker således inte för att redan från början dra slutsatsen att ett varumärke som har registrerats för sådana varor eller tjänster inte kan anses dra otillbörlig fördel av den skyddade ursprungsbeteckningens anseende, i den mening som avses i artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013, utan att det har gjorts en konkret undersökning av varumärkets specifika egenskaper och samtliga relevanta omständigheter i det aktuella fallet.
69 Mot bakgrund av det ovan anförda ska överklagandet bifallas såvitt avser den första grundens andra och tredje del och den tredje grundens första del. Det angripna beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras i den del det innebär avslag på klagandenas överklagande till överklagandenämnden.
70 Det är emellertid fortfarande nödvändigt att även pröva den tredje grundens andra del, eftersom den, till skillnad från den felaktiga rättstillämpning och bristande motivering som angetts ovan, påverkar svaret på klagandenas andra yrkande om ändring av det angripna beslutet.
71 Klagandena, som stöds av Republiken Frankrike och Origin, anser att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den fann att italienskspråkiga konsumenter inte kan antas komma att vilseledas i fråga om arten av och de väsentliga egenskaperna hos det vin som anges i förteckningen över de varor och tjänster som omfattas av det sökta varumärket, i den mening som avses i artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013. Enligt klagandena kan omsättningskretsen uppfatta ordet nero, som betyder noir på franska, antingen som en upplysning om vinets färg eller som en upplysning om vilken druvsort som används i detta vin, som exempelvis anger att vinet uteslutande framställs av svarta (blåa) druvor, eller som en uppgift om en större mängd av druvsorten pinot noir har använts. Uttrycket nero champagne kan således förstås så, att det betyder svart champagne och avser en ny champagne, trots att det framgår av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen att champagne endast kan vara ett vitt vin eller ett rosévin. Överklagandenämnden har emellertid inte lämnat någon annan övertygande förklaring till hur allmänheten uppfattar ordet nero tillsammans med beteckningen Champagne. I detta avseende är det inte tillräckligt att enbart konstatera att svart champagne inte existerar. Det är tvärtom just på grund av att det inte finns någon sådan champagne som överklagandenämnden borde ha dragit slutsatsen att det finns en risk för att omsättningskretsen vilseleds. Klagandena har slutligen bestritt överklagandenämndens slutsats att det varumärke som ansökan avser inte kan anses vilseleda konsumenterna, eftersom det ingår i NERO Lifestyle Project och tillhör en varumärkesfamilj som innehas av Nero Lifestyle.
72 EUIPO och Nero Lifestyle har bestritt klagandenas argument.
73 EUIPO har gjort gällande att skälen till att överklagandenämnden avslog överklagandet med stöd av artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013 klart anges i punkt 47 och följande punkter i det överklagade beslutet. Skälen i det ifrågasatta beslutet är dessutom korrekta i detta avseende, eftersom det inte finns någon anledning för omsättningskretsen att uppfatta ordet nero som ett bestämningsord i förhållande till ordet champagne, eftersom adjektiv som beskriver färger på italienska normalt placeras efter det ord som de betecknar, och inte före detta ord. Enligt EUIPO är det uppenbart att formuleringen svart champagne inte är vilseledande, eftersom den hänvisar till ett begrepp som inte existerar. Klagandenas påstående att konsumenterna uppfattar ordet nero som en hänvisning till en druvsort har inte heller styrkts av någon bevisning. Vad slutligen gäller argumentet avseende varumärkesfamiljen anser EUIPO att punkt 49 i det överklagade beslutet ska förstås som en ytterligare bedömning av hur uttrycket nero champagne förstås av den italienska allmänheten, men det överklagade beslutet påverkas inte av denna utveckling av överklagandenämndens resonemang.
74 Tribunalen anser att den tredje grundens andra del, med hänsyn till dess innehåll, i huvudsak ska anses avse ett åsidosättande av artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013.
75 Såsom det har erinrats om i punkt 23 ovan framgår det av artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013 att en skyddad ursprungsbeteckning och ett vin som använder denna skyddade beteckning i enlighet med kraven i motsvarande produktspecifikation ska skyddas mot varje osann eller vilseledande uppgift om ursprung, härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos vinprodukten på dennas inre eller yttre förpackning, reklammaterial eller handlingar som beskriver densamma, liksom förpackning av produkten i en behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om dess verkliga ursprung.
76 I förevarande fall angav överklagandenämnden, i punkt 48 i det angripna beslutet, att klagandenas påståenden inte var styrkta. Överklagandenämnden underströk dessutom att den italienskspråkiga delen av omsättningskretsen ofta hänvisar till viners färg som rosso eller rossi (rött vin), bianco eller bianchi (vitt vin) och rosato eller rosati (rosévin), och drog slutsatsen att omsättningskretsen inte kan antas kunna vilseledas, eftersom det varken finns någon nero‑champagne eller någon svart champagne. Slutligen konstaterade överklagandenämnden, i punkt 49 i det angripna beslutet, att det finns en familj av NERO-varumärken som tillhör Nero Lifestyle, vilket skulle utgöra ytterligare ett skäl för att förstå det så att ordet nero inte avser vinets färg, utan den familj av varumärken som tillhör Nero Lifestyle.
77 För det första består det sökta varumärket av ett första ordelement nero, som är ett vanligt förekommande adjektiv på italienska som betyder svart, och ett andra ordelement champagne.
78 För det andra framgår det av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne, som klagandena har åberopat, att champagne kan vara ett vitt vin eller ett rosévin, i vilket följande tre druvsorter kan ingå: pinot noir, pinot meunier och chardonnay, utan särskilda regler för hur stor andel av respektive druvsort som ska ingå i framställningen av en champagne. Klagandena uppgav vid förhandlingen, utan att motsägas av EUIPO, att det är mycket ovanligt att en champagne uteslutande består av druvsorten pinot noir och att den i så fall betecknas som blanc de noirs samt att en sådan champagne i själva verket är ett vitt vin som framställs av svarta druvor. Omsättningskretsen skulle således kunna tro att uttrycket nero champagne beskriver en champagne som uteslutande består av druvsorten pinot noir, vilket inte nödvändigtvis är fallet.
79 För det tredje framgår det av rättspraxis att begränsningen av de omständigheter som kan ligga till grund för överklagandenämndens bedömning inte utesluter att nämnden, utöver de sakförhållanden som parterna i invändningsförfarandet uttryckligen har åberopat, också kan beakta notoriska fakta, det vill säga fakta som det förutsätts att alla känner till eller som det går att få kännedom om med hjälp av allmänt tillgängliga källor (se dom av den 22 juni 2004, Ruiz-Picasso m.fl./harmoniseringskontoret – Daimler Chrysler (PICARO), T‑185/02, EU:T:2004:189, punkt 29, och dom av den 9 april 2014, Pico Food/harmoniseringskontoret – Sobieraj (MILANÓWEK CREAM FUDGE), T‑623/11, EU:T:2014:199, punkt 19).
80 Ordet nero förekommer i namnet på flera kända italienska druvsorter, såsom Nero d’Avola eller Nero Buono, och ingår till och med i namnet på ett antal italienska skyddade ursprungsbeteckningar som Pinot Nero dell’Oltrepò Pavese eller Castel del Monte Bombino Nero. Detta notoriska faktum bekräftas av invändningsenhetens beslut, i vilket det anges att det finns flera druvsorter som har ordet nero i benämningen, såsom Albana nera, Bombino nero, Greco nero, Nero buono eller Nero d’Avola.
81 Omsättningskretsen skulle följaktligen kunna vilseledas av att tro att det sökta varumärket anspelar på vilken druvsort som har använts i den aktuella champagnen, av de skäl som angetts ovan i punkt 78.
82 Såsom klagandena med rätta har gjort gällande kommer dessutom den italienskspråkiga omsättningskretsen att uppfatta ordet nero som att det betyder svart. I den mån det sökta varumärket avser viner som uppfyller kraven i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne, kan omsättningskretsen således vilseledas att tro att denna beteckning anger vinets färg, särskilt som det redan finns vit champagne och rosé-champagne på marknaden. Omsättningskretsen skulle således kunna vilseledas vad gäller färgen på det vin från Champagne som saluförs under det sökta varumärket, genom att förledas att tro att det rör sig om en ny champagnesort, nämligen en svart champagne, trots att en champagne endast kan vara vit eller rosé enligt produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen.
83 I motsats till vad EUIPO har gjort gällande utesluter inte den omständigheten att det inte finns svart champagne att uttrycket svart champagne kan vara vilseledande. Det är nämligen vanligt att champagne, och mer allmänt vin, beskrivs utifrån sin färg. Omsättningskretsen skulle således kunna föranledas att tro att det rör sig om en ny vara på marknaden.
84 Slutligen framgår det inte av handlingarna i målet att varumärkesfamiljen NERO, som Nero Lifestyle påstås inneha, skulle ha ett särskilt högt anseende eller vara särskilt känd hos omsättningskretsen, varför det inte har visats att omsättningskretsen, när den presenteras det sökta varumärket, omedelbart skulle förstå att det hänvisar till denna varumärkesfamilj. Överklagandenämnden har dessutom inte på något sätt förklarat på vilka grunder den skulle kunna konstatera att det finns en sådan varumärkesfamilj, och inte heller vilka varumärken denna varumärkesfamilj skulle bestå av. Även om en del av omsättningskretsen känner till denna förmodade varumärkesfamilj och ser ett samband mellan denna och det sökta varumärket, kan ordet nero för en annan del av omsättningskretsen, som inte känner till denna varumärkesfamilj, uppfattas som en anspelning på antingen vilken druvsort som har använts i champagnen eller dess färg, vilket innebär att det sökta varumärket för denna del av omsättningskretsen kan uppfattas som att det förmedlar en osann eller vilseledande uppgift, i den mening som avses i artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013.
85 Av de skäl som angetts ovan gjorde överklagandenämnden således en oriktig bedömning när den fann att det sökta varumärket inte omfattas av artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013.
86 Överklagandet ska således bifallas såvitt avser den tredje grundens andra del. Det angripna beslutet ska således ogiltigförklaras även av detta skäl, i den del det innebär avslag på klagandenas överklagande till överklagandenämnden. Det saknas därvid anledning att pröva den andra och den fjärde grunden.
87 Genom sitt andra yrkande har klagandena i första hand yrkat att tribunalen ska avslå ansökan om registrering av det sökta varumärket för de aktuella varorna och tjänsterna.
88 Tribunalen finner att detta yrkande i huvudsak syftar till att tribunalen ska utöva sin behörighet att ändra överklagandenämndens beslut för att ogiltigförklara invändningsenhetens beslut och bifalla invändningen mot registrering av det sökta varumärket för de aktuella varorna och tjänsterna, och således fatta det beslut som överklagandenämnden, enligt klagandena, borde ha fattat när den prövade överklagandet.
89 Det framgår nämligen av artikel 71.1 andra meningen i förordning 2017/1001 att överklagandenämnden får upphäva det beslut som meddelats av den enhet inom EUIPO som har meddelat det överklagade beslutet och utöva den behörighet som tillkommer denna enhet, vilket i förevarande mål är att fatta beslut avseende invändningen och bifalla densamma. Dessa åtgärder ingår således bland de åtgärder som tribunalen får vidta med stöd av sin behörighet enligt artikel 72.3 i förordning 2017/1001 att ändra ett beslut (se dom av den 14 december 2011, Völkl/harmoniseringskontoret – Marker Völkl (VÖLKL), T‑504/09, EU:T:2011:739, punkt 40 och där angiven rättspraxis, och dom av den 13 december 2018, Monster Energy/EUIPO – Bösel (MONSTER DIP), T‑274/17, EU:T:2018:928, punkt 97 (ej publicerad)).
90 Tribunalen erinrar om att dess behörighet enligt artikel 72.3 i förordning 2017/1001 att ändra överklagandenämndens beslut inte innebär att tribunalen får göra bedömningar i frågor i vilka överklagandenämnden ännu inte har uttalat sig. Tribunalens behörighet att ändra beslut ska således i princip endast anses avse de fall där den – efter att ha prövat överklagandenämndens bedömning – på grundval av fastlagda rättsliga och faktiska omständigheter kan fastställa vilket beslut överklagandenämnden var skyldig att fatta (se dom av den 24 oktober 2019, ZPC Flis/EUIPO – Aldi Einkauf (Happy Moreno choco), T‑498/18, EU:T:2019:763, punkt 129 och där angiven rättspraxis).
91 I förevarande fall prövade överklagandenämnden i det angripna beslutet all bevisning som klagandena hade lagt fram till stöd för den osanna eller vilseledande uppgiften, i den mening som avses i artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013, som det sökta varumärket lämnar avseende de varor och tjänster som registreringsansökan avser. Tribunalen har således behörighet att ändra nämnda beslut på denna punkt. (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2024, Supermac’s/EUIPO McDONALD’s International Property (BIG MAC), T‑58/23, ej publicerad, EU:T:2024:360, punkt 109).
92 Såsom framgår av punkterna 77, 78, 80, 83 och 84 ovan var överklagandenämnden skyldig att, efter en helhetsbedömning av den bevisning som klagandena hade lagt fram, förklara att denna bevisning var tillräcklig för att visa att ordet nero skulle kunna uppfattas som en anspelning på en druvsort som används i champagnen eller champagnens färg, så att åtminstone en del av omsättningskretsen skulle kunna uppfatta det sökta varumärket som att det förmedlar en osann eller vilseledande uppgift, i den mening som avses i artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013.
93 Under dessa omständigheter ska, genom ändring av det angripna beslutet, invändningsenhetens beslut ogiltigförklaras i den del invändningen mot registrering av det sökta varumärket avslogs, och invändningen ska bifallas med avseende på de aktuella varorna och tjänsterna.
94 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
95 Klagandena och Origin har yrkat att EUIPO och Nero Lifestyle ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom EUIPO och Nero Lifestyle har tappat målet, ska klagandenas och Origins yrkande bifallas.
96 Klagandena har dessutom yrkat att tribunalen ska förplikta EUIPO och Nero Lifestyle att ersätta deras rättegångskostnader vid överklagandenämnden. Tribunalen erinrar i detta hänseende om att enligt artikel 190.2 i rättegångsreglerna ska nödvändiga kostnader som rättegångsdeltagarna haft med anledning av förfarandet vid överklagandenämnden anses som ersättningsgilla rättegångskostnader. EUIPO ska således förpliktas att ersätta klagandens och Nero Lifestyles nödvändiga kostnader i förfarandet vid överklagandenämnden.
97 Detta gäller emellertid inte de kostnader som har uppkommit för förfarandet vid invändningsenheten. Klagandenas yrkande om att EUIPO och Nero Lifestyle ska förpliktas att ersätta kostnaderna för det administrativa förfarandet vid EUIPO kan således endast bifallas såvitt avser de nödvändiga kostnader som klagandena haft med anledning av förfarandet vid överklagandenämnden (dom av den 12 januari 2006, Devinlec/harmoniseringskontoret – TIME ART (QUANTUM), T‑147/03, EU:T:2006:10, punkt 115).
98 Slutligen ska Republiken Frankrike och Republiken Italien i enlighet med artikel 138.1 i rättegångsreglerna bära sina egna rättegångskostnader.
1 Rättegångsspråk: engelska.