Tribunalens dom (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) den 12 mars 2025

I mål T‑349/23,

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) sammansatt av ordföranden S. Papasavvas samt domarna R. da Silva Passos, N. Półtorak, I. Reine och T. Pynnä (referent), justitiesekreterare: handläggaren H. Eriksson,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

med beaktande av tribunalens begäran av den 11 juli 2024 om att parlamentet ska förete handlingar och parlamentets svar som inkom till tribunalens kansli den 17 juli 2024,

efter förhandlingen den 8 oktober 2024,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten

Parternas yrkanden

Rättslig bedömning

Huruvida yrkandena avseende det andra angripna beslutet kan tas upp till prövning

Prövning i sak

Gällande sökandens tillgång till vittnesmålen

Gällande sökandens tillgång till den skriftliga bevisningen

Huruvida principen om iakttagande av rätten till försvar har åsidosatts

Rättegångskostnader

1 Sökanden, Monica Semedo, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av de beslut som meddelades av Europaparlamentet den 17 april 2023. I dessa beslut fann parlamentet att vissa beteenden som tillskrivits sökanden, var för sig och tillsammans, utgjorde mobbning (nedan kallat det första angripna beslutet), i den mening som avses i artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), och ålade henne en påföljd i form av indraget dagtraktamente under tio dagar (nedan kallat det andra angripna beslutet och, tillsammans med det första angripna beslutet, de angripna besluten).

2 Den 4 mars 2022 underrättade den rådgivande kommittén för handläggning av klagomål om trakasserier som rör parlamentsledamöter (nedan kallad kommittén) sökanden, som är en före detta parlamentsledamot, om att en utredning hade inletts mot henne på grund av att hennes tidigare ackrediterade parlamentsassistent (nedan kallad klaganden) hade ingett ett klagomål, och översände till henne en sammanfattning av klagandens påståenden och den icke-konfidentiella bevisning som klaganden hade lagt fram. Kommittén uppmanade sökanden att inkomma med skriftliga synpunkter på dessa påståenden före den 17 mars 2022 och underrättade henne om att hon skulle anmodas att yttra sig vid ett kommande möte, förmodligen den 26 april 2022.

3 Den 17 mars 2022 inkom sökanden med ett skriftligt yttrande till kommittén angående klagandens påståenden.

4 Genom e‑postmeddelande av den 7 april 2022 anmodade kommittén sökanden att yttra sig den 26 april 2022. Kommittén preciserade att dess möten hölls bakom stängda dörrar samt att de omfattades av ett internt administrativt förfarande och inte av ett rättsligt förfarande, varför advokater inte tilläts att närvara vid förhören.

5 Den 12 april 2022 skickade sökandens ombud en skrivelse till kommittén. I skrivelsen gjorde de gällande att sökanden, i enlighet med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och domstolens praxis avseende rätten till försvar i alla förfaranden som kan leda till ett beslut som går någon emot, inte kan nekas biträde av en advokat och att ombuden skulle biträda henne vid förhöret den 26 april 2022.

6 Genom skrivelse av den 21 april 2022 avslog kommitténs ordförande den begäran som sökandens ombud framställt om att få närvara vid förhöret den 26 april 2022.

7 Genom skrivelse av den 22 april 2022 meddelade en av sökandens ombud kommittén att sökanden inte skulle infinna sig vid förhöret den 26 april 2022 och inte heller med anledning av någon annan kallelse så länge som hon inte kunde biträdas av en advokat.

8 Den 26 april 2022 hördes klaganden av kommittén.

9 Den 28 april 2022 skickade kommitténs ordförande en skrivelse till sökandens ombud och anmodade på nytt sökanden att yttra sig den 31 maj 2022.

10 Genom skrivelse av den 4 maj 2022 uppgav en av sökandens ombud att sökanden och ombudet var tillgängliga för förhöret den 31 maj 2022, men att sökanden inte skulle delta utan sin advokat.

11 Den 15 november 2022 antog kommittén sin rapport om klagomålet samt sina rekommendationer (nedan kallad kommitténs rapport) och överlämnade dem till parlamentets talman. Kommittén ansåg att de omständigheter som klaganden gjort gällande utgjorde mobbning, i den mening som avses i artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna. Kommittén rekommenderade att sökanden, i enlighet med artikel 176 i parlamentets arbetsordning (nedan kallad arbetsordningen), skulle åläggas en påföljd i form av indraget dagtraktamente under tjugo dagar.

12 Den 19 december 2022 översände parlamentets talman en anonymiserad version av kommitténs rapport till sökanden och uppmanade henne att inkomma med ett skriftligt yttrande avseende denna rapport före den 6 januari 2023, i enlighet med artikel 11.2 i beslutet av Europaparlamentets presidium av den 2 juli 2018 om kommitténs funktionssätt och förfaranden på området (nedan kallat presidiets beslut) och artikel 176.2 i arbetsordningen.

13 Den 16 januari 2023 inkom sökandens ombud med ett skriftligt yttrande avseende kommitténs rapport, vilka parlamentets talman översände till kommittén för granskning. I sitt yttrande begärde sökanden bland annat att få ta del av samtliga kommitténs handlingar i ärendet, inklusive de olika vittnesmål som inte kunde anonymiseras.

14 Den 9 mars 2023 underrättade kommittén parlamentets talman om att sökandens skriftliga yttrande av den 16 januari 2023 inte påverkade slutsatserna i kommitténs rapport.

15 Den 17 april 2023 antog parlamentets talman de angripna besluten.

16 Sökanden yrkar att tribunalen ska

17 Parlamentet yrkar att tribunalen ska

18 Parlamentet har gjort gällande att de två grunder som anförts i ansökan endast avser det första angripna beslutet. Parlamentet menar att talan, i avsaknad av argument som rör det andra angripna beslutet, inte kan tas upp till prövning i den del den avser detta beslut, enligt artikel 21 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, vilken är tillämplig på tribunalen enligt artikel 53 i samma stadga, och artikel 76 d i tribunalens rättegångsregler.

19 Sökanden har bestridit dessa argument.

20 Tribunalen konstaterar i detta hänseende att parlamentets talman i det andra angripna beslutet – efter att ha hänvisat till det första angripna beslutet, i vilket hon slog fast att det beteende som klaganden gjort gällande utgjorde mobbning från sökandens sida – beslutade att ålägga sökanden en påföljd.

21 Såsom sökanden med rätta har gjort gällande beror lagenligheten av det andra angripna beslutet således på lagenligheten av det första angripna beslutet. Om tribunalen ogiltigförklarade det första angripna beslutet skulle det nämligen innebära en ogiltigförklaring även av det andra angripna beslutet, oberoende av att sökanden inte har anfört några argument som specifikt avser det andra angripna beslutet. Ansökan kan under alla omständigheter förstås så, att den innehåller argument som avser lagenligheten av de två angripna besluten.

22 Av detta följer att parlamentets invändning om rättegångshinder, enligt vilken talan inte kan tas upp till prövning i den del den avser det andra angripna beslutet, ska underkännas.

23 Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder. Som första grund har sökanden gjort gällande att hennes rätt att yttra sig och rätt till försvar har trätts förnär. Den andra grunden avser en uppenbart oriktig bedömning vid klassificeringen av beteendena som mobbning.

24 Inom ramen för den första grunden har sökanden kritiserat parlamentet för att inte ha hört henne muntligen och för att inte ha låtit henne biträdas av en advokat, först inför kommittén (inom ramen för den första grundens första del) och därefter inför parlamentets talman (inom ramen för den första grundens andra del).

25 Tribunalen anser att det är lämpligt att först pröva den första grundens andra del.

26 Den första grundens andra del består av tre anmärkningar. Inom ramen för den första anmärkningen har sökanden kritiserat parlamentet för att inte ha hört henne muntligen inför parlamentets talman, i strid med artikel 11.2 i presidiets beslut och artikel 48 i stadgan. Inom ramen för den andra anmärkningen har sökanden gjort gällande att parlamentet inte lät henne biträdas av en advokat inför parlamentets talman, i strid med artikel 48 i stadgan, rättspraxis avseende disciplinära förfaranden och andra institutioners allmänna genomförandebestämmelser. Slutligen har sökanden, inom ramen för den tredje invändningen, kritiserat parlamentet för att ha anonymiserat bilagorna på ett sätt som gjorde det omöjligt för henne att försvara sig. Sökanden har tillagt att om dessa oegentligheter inte hade förelegat skulle såväl kommitténs rapport som de angripna besluten ha kunnat vara annorlunda.

27 Parlamentet har bestridit sökandens argument. Parlamentet har, för det första, gjort gällande att frågan huruvida parlamentets talman ska höra den berörda ledamoten muntligen eller skriftligen lämnas öppen i artikel 11.2 i presidiets beslut, och att det i artikel 176.2 i arbetsordningen, vari formerna för förhöret inför parlamentets talman regleras, inte föreskrivs någon skyldighet att höra ledamoten personligen. För det andra har parlamentet gjort gällande att sökanden gavs möjlighet att, med biträde av sin advokat, inkomma med skriftliga synpunkter den 16 januari 2023, innan de angripna besluten som går henne emot antogs. För det tredje har parlamentet gjort gällande att sökanden förfogade över relevant skriftlig bevisning och muntlig bevisning, eftersom kommitténs rapport innehöll de relevanta delarna av de insamlade vittnesmålen.

28 Tribunalen anser att det är lämpligt att först pröva den tredje anmärkningen.

29 Sökanden har gjort gällande att anonymiseringen av bilagorna till kommitténs rapport gjorde det omöjligt för henne att försvara sig. För det första hänvisas det i kommitténs rapport och i det första angripna beslutet, såsom dessa delgetts sökanden, till två vittnesmål vars innehåll endast delvis återges i kommitténs rapport. För det andra innehåller de inte de skriftliga bevis som använts för att klassificera mobbningen som sådan.

30 Vad gäller tillgång till vittnesmål påpekar tribunalen att i ett förfarande som syftar till att fastställa förekomsten av mobbning, så innebär den allmänna principen om iakttagande av rätten till försvar enligt rättspraxis att den berörda personen, med iakttagande av eventuella sekretesskrav, före antagandet av det beslut som går denne emot ska få del av alla handlingar i ärendet som rör mobbningen, oavsett om de är till den berörda personens fördel eller nackdel, och att vederbörande ska höras om dessa (dom av den 3 februari 2021, Moi/parlamentet, T‑17/19, EU:T:2021:51, punkt 103).

31 Det framgår även av rättspraxis att för att kunna framföra sina synpunkter på ett meningsfullt sätt, så har den person som anklagas för mobbning rätt att ta del av åtminstone en sammanfattning av de uttalanden som de olika personer som hörts under utredningsförfarandet gjort, i den mån som utredningskommittén har använt dessa uttalanden i sin rapport för att lämna rekommendationer till parlamentets ordförande. Denna sammanfattning bör därvid lämnas ut, i förekommande fall med beaktande av principen om konfidentialitet (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 1 september 2021, KN/EESK, T‑377/20, EU:T:2021:528, punkt 113 och där angiven rättspraxis).

32 För att garantera att vittnesmålen förblir konfidentiella och de syften som konfidentialiteten skyddar – samtidigt som det säkerställs att den berörda personen ges tillfälle att yttra sig innan ett beslut som går vederbörande emot antas – kan vissa metoder användas, såsom anonymisering, eller till och med röjande av innehållet i vittnesmålen i form av en sammanfattning, alternativt maskering av vissa delar av innehållet i vittnesmålen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 april 2019, OZ/EIB, C‑558/17 P, EU:C:2019:289, punkt 59, och dom av den 25 juni 2020, HF/parlamentet, C‑570/18 P, EU:C:2020:490, punkt 66).

33 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att sökanden, under det förfarande som ledde fram till antagandet av de angripna besluten, varken fick tillgång till de uttalanden som de två vittnena hade gjort inför kommittén eller till sammanfattningen av förhören med dessa två vittnen, vilken återfinns i bilaga II till kommitténs rapport, trots att kommittén i sin rapport använde dessa uttalanden för att utfärda rekommendationer till parlamentets talman, mot bakgrund av vilka denne antog de angripna besluten. Innehållet i bilaga II till kommitténs rapport, vilken innehåller en sammanfattning av förhören med de två vittnena, har strukits över helt och hållet.

34 Parlamentet har i detta avseende gjort gällande att den icke-konfidentiella versionen av kommitténs rapport innehåller en sammanfattning av innehållet i de vittnesmål som kommittén inhämtade under utredningen, vilket innebär att sökanden endast berövades de uppgifter som gjorde det möjligt att identifiera de hörda vittnena.

35 Mot bakgrund av vad som anförts i punkt 34 ovan ska tribunalen pröva huruvida den icke-konfidentiella versionen av kommitténs rapport innehåller en sammanfattning av de vittnesmål som kommittén inhämtade under utredningen, innan det, i förekommande fall, fastställs huruvida sammanfattningen återspeglar innehållet i dessa vittnesmål (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 1 september 2021, KN/EESK, T‑377/20, EU:T:2021:528, punkt 121).

36 För det första, vad gäller den omständigheten att det i den icke-konfidentiella versionen av kommitténs rapport finns en sammanfattning av de uttalanden som gjorts av de hörda vittnena, påpekar tribunalen att parlamentets talman i sin skrivelse till sökanden av den 19 december 2022 angav att sökanden [kunde finna] en anonymiserad version av kommitténs rapport som bilaga till denna skrivelse, med hänvisning till de vittnesmål som [hade] samlats in och beaktats av kommittén, i punkterna 5.1.3, 5.2.2, 5.2.3 och 5.2.4 i rapporten.

37 I punkt 5.1.3 i kommitténs rapport, avseende vittnen, anges följande:

38 I punkt 5.2.2 i kommitténs rapport, som rör påståendet om skapandet av en stressande arbetsmiljö, anges följande:

39 I punkt 5.2.3 i kommitténs rapport, som rör påståendet om aggressiva reaktioner, anges följande:

40 I punkt 5.2.4 i kommitténs rapport, som rör påståendet om att klagandens privatliv och välbefinnande inte respekterades, anges följande:

41 Tribunalen påpekar i detta hänseende att kommittén i den icke-konfidentiella versionen av sin rapport uppgav att den hade samlat in vittnesmål från två vittnen, utan att ange deras identitet eller befattning. I rapporten redogörs dessutom för den muntliga bevisning som kommittén beaktade vid framläggandet och bedömningen av var och en av de omständigheter som påstods utgöra mobbning.

42 För vart och ett av de beteenden som läggs sökanden till last innehåller rapporten närmare bestämt hänvisningar till de muntliga uttalanden som beaktats. I rapporten preciseras för övrigt, för vart och ett av de ifrågavarande beteendena, huruvida den endast bekräftas av skriftlig bevisning, enbart av muntlig bevisning eller av båda typerna av bevisning (sidorna 9, 11 och 12 i kommitténs rapport).

43 Av det ovan anförda följer att den icke-konfidentiella versionen av kommitténs rapport innehåller en sammanfattning av vittnesmålen.

44 För det andra ska tribunalen, för att kontrollera huruvida parlamentet har iakttagit sökandens rätt till försvar, säkerställa att sammanfattningen av vittnesmålen återspeglar innehållet i vittnesmålen, i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 35 ovan.

45 I detta syfte har tribunalen, genom en åtgärd för bevisupptagning, uppmanat parlamentet att upprätta den konfidentiella versionen av bilaga II till kommitténs rapport och därmed säkerställa att detta dokument är konfidentiellt gentemot sökanden.

46 Tribunalen konstaterar att det finns skillnader i uppfattningen mellan de två muntliga vittnesmål som samlats in. Dessa skillnader rör bland annat sökandens förhållande till de ackrediterade parlamentsassistenterna utanför den yrkesmässiga sfären och klagandens ansvar för försämringen av sitt förhållande till sökanden. Dessa skillnader i uppfattning framgår emellertid inte av sammanfattningen av vittnesmålen i kommitténs rapport.

47 Vidare finns det en motsägelse mellan sammanfattningen av vittnesmålen i kommitténs rapport och innehållet i bilaga II till rapporten. Flera av de uppgifter som i kommitténs rapport sägs framgå av vittnesmålen, såsom bland annat sökandens bristande förberedelser inför gruppmöten och dessa mötens kaotiska och röriga karaktär, att sökanden skickade meddelanden tidigt på morgonen (se punkt 38 ovan), att hon var ohyfsad och skrek (se punkt 39 ovan) samt hennes begäran som syftade till att kontrollera att klaganden arbetade under sin ledighet (se punkt 40 ovan) nämns inte alls i bilaga II till kommitténs rapport.

48 Mot denna bakgrund konstaterar tribunalen att kommitténs rapport inte återspeglar innehållet i de insamlade vittnesmålen, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 35 ovan, dels eftersom vittnenas olika uppfattningar inte framgår av rapporten, dels eftersom det föreligger skillnader mellan rapporten och sammanfattningen i bilaga II till rapporten.

49 Tribunalen finner således, med stöd av den rättspraxis som angetts ovan i punkterna 30 och 31, att sökandens rätt till försvar inte har iakttagits.

50 Vad gäller sökandens tillgång till den skriftliga bevisningen har sökanden gjort gällande att kommitténs rapport och det första angripna beslutet, såsom dessa delgetts henne, inte innehöll den skriftliga bevisning som använts för att klassificera mobbningen som sådan.

51 I förevarande fall framgår det av kommitténs rapport och av det första angripna beslutet att tre meddelanden som sökanden skickade utanför arbetstid den 20 oktober 2020 och den 4 respektive den 6 oktober 2021 samt fem förfrågningar med kort varsel eller som innebar en utmaning för klaganden, daterade den 20 oktober 2020, den 31 augusti, den 22 september och den 18 oktober 2021 respektive september månad 2021, beaktades till stöd för påståendet att sökanden skapade en stressad arbetsmiljö.

52 Av den skriftliga bevisning som nämns i punkt 51 ovan skickades emellertid endast e‑postmeddelandet av den 4 oktober 2021 och meddelandeväxlingen via WhatsApp-applikationen i september 2021 till sökanden av kommittén som bilaga till kommitténs skrivelse av den 4 mars 2022, genom vilken sökanden underrättades om att en utredning hade inletts mot henne. Den övriga skriftliga bevisningen återfinns däremot varken i bilagorna till kommitténs skrivelse till sökanden av den 4 mars 2022 eller i bilagorna till kommitténs rapport, vilken parlamentets talman översände till sökanden den 19 december 2022 (se punkterna 2 och 12 ovan). De ingavs däremot av parlamentet under förfarandet vid tribunalen som bilaga till svaromålet.

53 Härav följer att inte all den skriftliga bevisning som användes för att klassificera mobbningen som sådan delgavs sökanden under det administrativa förfarandet.

54 Parlamentet har gjort gällande att all skriftlig bevisning identifierades i kommitténs rapport, med avseende på dess datum, det sätt på vilken den förmedlades och dess innehåll. Sökanden, i egenskap av upphovsman, kunde således lätt ta del av den och följaktligen framföra sina synpunkter på den. Sökanden har i detta avseende inte bestridit att hon förfogade över de aktuella meddelandeväxlingarna.

55 Hursomhelst måste en tilltalad, för att kunna försvara sig, ha möjlighet att få exakt kännedom om de handlingar i akten som legat till grund för anklagelserna mot vederbörande i de beslut som berör denne (dom av den 3 februari 2021, Moi/parlamentet, T‑17/19, EU:T:2021:51, punkt 110).

56 Eftersom det i förevarande fall framgår av handlingarna i målet att inte all skriftlig bevisning delgavs sökanden av kommittén eller av parlamentets talman under det administrativa förfarandet, konstaterar tribunalen, med stöd av den rättspraxis som anges i punkt 55 ovan, att sökandens rätt till försvar inte har iakttagits.

57 Enligt rättspraxis kan ett åsidosättande av rätten till försvar leda till ogiltigförklaring av ett beslut som antagits efter ett förfarande endast om förfarandet utan denna oegentlighet hade kunnat leda till ett annat resultat (dom av den 4 april 2019, OZ/EIB, C‑558/17 P, EU:C:2019:289, punkt 76).

58 Det framgår även av rättspraxis att det villkor som nämns i punkt 57 ovan är uppfyllt när en sökande inte har haft tillgång till de handlingar som vederbörande borde ha fått tillgång till enligt rätten till försvar och därmed inte på ett ändamålsenligt sätt har kunnat yttra sig och således har berövats sin möjlighet, om än begränsad, att bättre försvara sig (se dom av den 3 februari 2021, Moi/parlamentet, T‑17/19, EU:T:2021:51, punkt 116 och där angiven rättspraxis).

59 I ett sådant fall påverkar underlåtenheten att lämna ut de handlingar i akten som administrationen har grundat sig på oundvikligen, med hänsyn till skyddet av rätten till försvar, lagenligheten av de rättsakter som antagits efter ett förfarande som kan påverka sökanden negativt (se dom av den 3 februari 2021, Moi/parlamentet, T‑17/19, EU:T:2021:51, punkt 117 och där angiven rättspraxis).

60 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att sökanden, under det förfarande som rörde henne, varken fick tillgång till en sammanfattning av innehållet i de vittnesmål som kommittén hade samlat in eller till de handlingar i akten som låg till grund för anklagelserna mot henne, i synnerhet de e‑postmeddelanden eller de meddelanden som låg till grund för anklagelserna, trots att dessa uppgifter beaktades vid fastställandet av att mobbning förelåg och vid antagandet av påföljden.

61 Mot bakgrund av dessa omständigheter finner tribunalen, med stöd av den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 57–59 ovan, att sökanden i förevarande fall berövades en möjlighet att bättre försvara sig och att denna oegentlighet oundvikligen påverkade innehållet i de angripna besluten.

62 De angripna besluten ska således ogiltigförklaras på grund av att de innebär ett åsidosättande av sökandens rätt till försvar. Det är härvid inte nödvändigt att pröva de övriga invändningar som framförts vare sig inom ramen för den första eller den andra grunden.

63 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att parlamentet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom parlamentet har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.

1 Rättegångsspråk: franska.