Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 12 juni 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning av den 29 februari 1968 om villkoren för och förfarandet vid skatt till Europeiska gemenskaperna (EGT L 56, 4.3.1968, s. 8; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 45).

3 Förordning nr 31 (EEG), 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT 45, 1962, s. 135) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

4 Dom av den 12 mars 2020 (T‑484/18, EU:T:2020:90) (nedan kallad domen XB/ECB).

5 Varje e‑postmeddelande innehöll en standardformulering under handläggarens signatur där det angavs att meddelandet hade sänts i informationssyfte och inte utgör ett beslut mot vilket talan kan föras enligt artikel 90 I tjänsteföreskrifterna.

6 Den första grunden avser punkterna 44 och 45 i den överklagade domen. I denna grund gör klaganden gällande att tribunalen felaktigt avvisade hans talan om ogiltigförklaring med avseende på hans andra dotter. Den andra grunden avser punkt 50 i den överklagade domen. Klaganden hävdar att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte erkänna den skyldighet som åligger administrationen enligt artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och gjorde en felaktig tolkning av rätten att yttra sig enligt artikel 41.2 a i stadgan.

7 Förvaltningschefernas slutsatser nr 222/04 (SEC(2004)411) av den 7 april 2004.

8 Se dom av den 27 november 1980, Sorasio-Allo m.fl./kommissionen ( 81/79, 82/79 och 146/79, EU:C:1980:270, punkt 15), dom av den 28 november 1991, Schwedler/parlamentet ( C‑132/90 P, EU:C:1991:452, punkt 26), och dom av den 7 maj 1992, rådet/Brems ( C‑70/91 P, EU:C:1992:201, punkt 7).

9 Dom av den 14 december 1990 (T‑75/89, EU:T:1990:88) (nedan kallad domen Brems/rådet).

10 Domen Brems/rådet, punkt 23. I det målet tillfrågades tribunalen hur länge det enligt bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna är möjligt att bevilja en tjänsteman barntillägg för ett barn som är äldre än 18 år, som inte genomgår någon skol- eller yrkesutbildning och som inte på grund av svår sjukdom eller handikapp är förhindrat att tjäna sitt uppehälle. Den rättsfråga som gav upphov till tvisten avsåg tolkningen av artikel 2.4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, och särskilt frågan huruvida en tjänstemans barn ingår i uttrycket varje person, såsom klaganden har hävdat, eller om detta uttryck ska förstås som varje annan person än en tjänstemans barn, såsom svaranden i det målet hade hävdat.

11 Dom av den 7 maj 1992 ( C‑70/91 P, EU:C:1992:201, punkt 8).

12 Se hänvisningarna i punkt 84 i den överklagade domen. Det måste emellertid röra sig om ett olyckligt förbiseende (lapsus calami), eftersom denna punkt inte har något samband med klagandens argument. Jag kommer därför att gå till väga som om klaganden faktiskt hade hänvisat till punkt 94 i den överklagade domen.

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 1974, Louwage/kommissionen ( 148/73, EU:C:1974:7), och dom av den 1 december 1983, Michael/kommissionen ( 343/82, EU:C:1983:360).

14 Förslag till avgörande av generaladvokaten Stix-Hackl i målet Libéros/kommissionen ( C‑171/00 P, EU:C:2001:628, punkt 33).

15 Dom av den 1 december 1983, Blomefield/kommissionen ( 190/82, EU:C:1983:358, punkt 21).