Tribunalens dom (tionde avdelningen) den 29 april 2026

I mål T‑229/24,

TRIBUNALEN (tionde avdelningen) sammansatt av ordföranden S.L. Kalėda (referent) samt domarna T. Perišin och S. Verschuur, justitiesekreterare: handläggaren A. Audras-Hidelot,

efter den skriftliga delen av förfarandet

och förhandlingen den 10 december 2025,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten och omständigheter som inträffat efter det att talan väckts

De faktiska omständigheter som låg till grund för antagandet av det ursprungliga beslutet att inte föra upp sökandens namn på reservlistan

Sökandens ansökningar om tillgång till handlingar och till personuppgifter till följd av det ursprungliga beslutet att inte föra upp sökandens namn på reservlistan

Parternas yrkanden

Rättslig bedömning

Föremålet för talan

Yrkandena om ogiltigförklaring

Den första grunden: Standardiseringsmetoden offentliggjordes inte i meddelandet om uttagningsprov eller fastställdes och meddelades inte i förväg

Den andra grunden: Epsos ingripande vid standardiseringen var rättsstridigt

Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 5 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna

Den fjärde grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Den femte grunden: Åsidosättande av rätten till försvar

Den sjätte grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltning

Den sjunde grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling vid den områdesrelaterade intervjun

Skadeståndsyrkandet

Begäran om åtgärder för processledning

Rättegångskostnader

1 Sökanden, Isabel Sánchez, har väckt talan med stöd av artikel 270 FEUF och yrkat dels ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet Epso/AD/391/21 den 15 maj 2023, genom vilket uttagningskommittén, efter omprövning, beslutade att inte föra upp hennes namn på reservlistan, dels ersättning för den skada hon menar sig ha lidit.

2 Den 10 maj 2021 ansökte sökanden om att få delta i det allmänna uttagningsprovet på grundval av meriter och prov Epso/AD/391/21 för rekrytering av handläggare (AD 7). Syftet med det aktuella uttagningsprovet var att upprätta reservlistor från vilka Europeiska unionens institutioner, främst Europeiska kommissionens generaldirektorat för stöd för strukturreformer och kommissionens generaldirektorat för migration och inrikes frågor, skulle kunna rekrytera tjänstemän. Meddelandet om uttagningsprov offentliggjordes av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) i Europeiska unionens officiella tidning den 8 april 2021 (EUT C 120 A, 2021, s. 1) (nedan kallat meddelandet om uttagningsprov). En ändring av punkt 5 i meddelandet om uttagningsprov avseende Utvärderingscentrum offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 8 mars 2022 (EUT C 111 A, 2022, s. 11).

3 I meddelandet om uttagningsprov föreskrevs ett förfarande i tre steg. I ett första steg skulle samtliga sökandes ansökningar kontrolleras mot behörighetskraven för att säkerställa att dessa var uppfyllda på grundval av de uppgifter som lämnats i webbansökan och de sökande skulle genomgå prov med flervalsfrågor. Det andra steget avsåg urvalet efter meriter (kallat Talent Screener), på grundval av de kvalifikationer som angetts i ansökan. I ett tredje steg inbjöds de sökande som hade uppnått högst resultat i det föregående steget att genomgå utvärderingscentrumets prov. Enligt det ändrade meddelandet om uttagningsprov bestod detta steg av fyra delprov, nämligen en intervju om allmän kompetens, en situationsbaserad intervju, ett skriftligt prov på området och en områdesrelaterad intervju. Namnen på de sökande som uppnått de högsta totalresultaten efter detta tredje steg skulle föras upp på reservlistan för uttagningsprovet.

4 Den 1 april 2022 informerades sökanden av uttagningskommittén om att hon hade erhållit tillräckligt många poäng inom ramen för urvalet efter meriter för att bli inbjuden att delta i de prov som anordnades av utvärderingscentrumet.

5 Genom beslut av den 19 december 2022 underrättades sökanden om att med de 122 poäng som hon hade tilldelats efter dessa prov hade hennes namn inte förts upp på reservlistan på grund av att hon inte fanns med bland de sökande som hade uppnått högst resultat på de prov som hade anordnats vid utvärderingscentrumet, det vill säga minst 123 poäng (nedan kallat det ursprungliga beslutet att inte föra upp sökandens namn på reservlistan).

6 Den 20 december 2022 begärde sökanden en orättad kopia av sitt skriftliga prov, vilket hon delgavs den 5 januari 2023.

7 Den 22 december 2022 ingav sökanden en begäran om omprövning av bedömningen av hennes prestation vid det skriftliga provet och vid den områdesrelaterade intervjun.

8 Genom beslut av den 15 maj 2023, vilket fattades efter omprövning, fastställde uttagningskommittén det ursprungliga beslutet att inte föra upp sökandens namn på reservlistan med avseende på de poäng som hon hade erhållit vid utvärderingscentrumets prov.

9 Den 30 maj 2023 ställde sökanden en rad frågor till Epso avseende omprövningen. Den 31 maj 2023 svarade Epso att byrån endast kunde bekräfta uttagningskommitténs svar på begäran om omprövning.

10 Den 14 augusti 2023 ingav sökanden ett administrativt klagomål med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

11 Genom beslut av den 24 januari 2024 avslog tillsättningsmyndigheten sökandens klagomål (nedan kallat beslutet att avslå klagomålet).

12 Den 3 juli 2023 ingav sökanden en ansökan om tillgång till handlingar med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43), vilken särskilt avsåg den områdesrelaterade intervjun, den standardiserade poängsättningen (nedan kallad standardiseringen) och mötena mellan Epso och uttagningskommittén (nedan kallad den ursprungliga ansökan om tillgång till handlingar).

13 Samma dag ingav sökanden en ansökan om tillgång till de personuppgifter som Epso eller uttagningskommittén hade behandlat i samband med den områdesrelaterade intervjun.

14 Den 17 augusti 2023 underrättade Epso sökanden om att hon beviljades fullständig tillgång till tre av de sju handlingar som hade identifierats som handlingar som omfattades av föremålet för hennes ursprungliga ansökan om tillgång till handlingar, däribland en handling med rubriken Regler för den tredje poängsättningen – Poängsättarens inflytande – Standardisering, och partiell tillgång till en fjärde handling. Sökanden nekades tillgång till de tre andra handlingarna med stöd av artikel 4.3 i förordning nr 1049/2001 avseende skyddet för institutionens beslutsförfarande.

15 Genom skrivelse av den 31 augusti 2023 ingav sökanden, med stöd av artikel 7.2 i förordning nr 1049/2001, en bekräftande ansökan om tillgång till de handlingar som Epso identifierat inom ramen för hennes ursprungliga ansökan om tillgång till handlingar, för att Epso skulle ompröva sin ståndpunkt (nedan kallad den bekräftande ansökan om tillgång till handlingar).

16 Den 16 oktober 2023 besvarade Epso begäran om tillgång till personuppgifter av den 3 juli 2023 och angav att dessa uppgifter antingen redan hade lämnats ut till sökanden eller omfattades av sekretessen för uttagningskommitténs arbete i enlighet med artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna.

17 Den 14 februari 2024 ingav sökanden ett klagomål mot Epso till Europeiska ombudsmannen avseende förfarandet för det allmänna uttagningsprovet på grundval av meriter och prov Epso/AD/391/21, bland annat avseende den områdesrelaterade intervjun och metoden för poängsättning.

18 Genom skrivelse av den 18 mars 2024 besvarade kommissionen den bekräftande ansökan om tillgång till handlingar och angav att en av de handlingar som Epso hade identifierat inte omfattades av föremålet för ansökan, men beviljade fullständig tillgång till en ytterligare handling avseende standardiseringen, vilken hade rubriken Riktlinjer för standardisering. Kommissionen fastställde det ursprungliga beslutet vad gällde de övriga handlingarna.

19 Den 29 november 2024 avslutade ombudsmannen utredningen avseende sökandens klagomål med motiveringen att de handlingar som inte hade lämnats ut till henne avsåg uttagningskommitténs arbete och överläggningar.

20 Sökanden har yrkat att tribunalen ska

21 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

22 Sökanden har till att börja med yrkat ogiltigförklaring av det ursprungliga beslutet att inte föra upp hennes namn på reservlistan.

23 Tribunalen erinrar om att när en sökande i ett uttagningsprov, i enlighet med en regel som anges i meddelandet om uttagningsprov, begär omprövning av ett beslut som fattats av uttagningskommittén, ska det beslut som uttagningskommittén fattar efter omprövning av sökandens situation ersätta dess ursprungliga beslut. Det utgör således en rättsakt som går sökanden emot (se dom av den 5 september 2018, Villeneuve/kommissionen, T‑671/16, EU:T:2018:519, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

24 Uttagningskommitténs beslut av den 15 maj 2023 att avslå sökandens begäran om omprövning ersatte således det ursprungliga beslutet att inte föra upp sökandens namn på reservlistan.

25 Vidare har sökanden yrkat att beslutet att avslå klagomålet ska ogiltigförklaras i den mån det är nödvändigt.

26 Tribunalen erinrar i detta hänseende om att enligt fast rättspraxis, som är tillämplig på unionens personalmål, medför talan, även om den formellt är riktad mot avslaget på klagomålet, att tribunalen ska pröva den rättsakt som går sökanden emot och som är föremål för hennes klagomål, under förutsättning att avslaget på klagomålet inte har en annan räckvidd än den rättsakt mot vilken klagomålet har riktats (se dom av den 9 juni 2021, Calhau Correia de Paiva/kommissionen, T‑202/17, EU:T:2021:323, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

27 Den omständigheten att den myndighet som är behörig att pröva sökandens klagomål har varit tvungen att som svar på klagomålet komplettera eller ändra skälen till beslutet om omprövning kan inte heller motivera att avslaget på klagomålet ska anses vara en självständig rättsakt som går sökanden emot, eftersom motiveringen till avslaget ska anses ingå i det angripna beslut som klagomålet är riktat mot (se dom av den 9 juni 2021, Calhau Correia de Paiva/kommissionen, T‑202/17, EU:T:2021:323, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

28 I förevarande fall utgör beslutet att avslå klagomålet endast en bekräftelse av beslutet om omprövning.

29 Yrkandna om ogiltigförklaring ska således anses vara riktade endast mot uttagningskommitténs beslut av den 15 maj 2023 att avslå sökandens begäran om omprövning (nedan kallat det angripna beslutet).

30 Till stöd för sin talan har sökanden åberopat fem grunder. Den första grunden avser att förfarandet för poängsättningen inte offentliggjordes i meddelandet om uttagningsprov. Genom sin andra grund har sökanden gjort gällande att det inte har gjorts någon åtskillnad mellan uttagningskommitténs respektive Epsos arbetsuppgifter. Som tredje grund har sökanden anfört att uttagningskommittén inte har upprättat någon reservlista med samtliga sökande som uppfyller kraven i meddelandet om uttagningsprov. Sökandens fjärde grund avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten, av principen om god förvaltning och av rätten till försvar. Den femte grunden avser åsidosättande av principen om likabehandling vid den områdesrelaterade intervjun.

31 Tribunalen erinrar om att även om parterna bestämmer föremålet för talan, vilket inte kan ändras av unionsdomstolen, ankommer det på unionsdomstolen att tolka grunderna utifrån deras innehåll snarare än utifrån deras kvalificering och följaktligen att göra en kvalificering av grunderna och argumenten i ansökan (se dom av den 18 oktober 2023, BZ/ECB, T‑162/21, ej publicerad, EU:T:2023:647, punkt 98 och där angiven rättspraxis).

32 Under dessa omständigheter anser tribunalen, med hänsyn till intresset av en god rättskipning, att sökanden har åberopat sju grunder. Den första grunden avser att standardiseringsmetoden inte offentliggjordes i meddelandet om uttagningsprov eller att den inte har fastställdes och meddelades i förväg. Sökanden har genom sin andra grund gjort gällande att Epsos ingripande vid standardiseringen var rättsstridigt. Den tredje grunden avser åsidosättande av artikel 5 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Genom den fjärde grunden har sökanden gjort gällande att motiveringsskyldigheten har åsidosatts. Den femte grunden avser åsidosättande av rätten till försvar. Sökandens sjätte grund avser åsidosättande av principen om god förvaltning. Den sjunde grunden avser åsidosättande av principen om likabehandling vid den områdesrelaterade intervjun.

33 Sökanden anser i förevarande fall att standardiseringen, såsom metod för poängsättningen, borde ha offentliggjorts i meddelandet om uttagningsprov eller åtminstone fastställts och meddelats av uttagningskommittén innan proven inleddes. Ett sådant offentliggörande skulle ha varit i linje med kravet i artikel 1.1 e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Bestämmelserna om standardisering fastställdes emellertid inte förrän ungefär fyra månader efter överläggningarna om sökandens resultat på utvärderingscentrumets prov.

34 Som svar på en begäran, som tribunalen framställt genom en åtgärd för processledning, om att parterna ska yttra sig över de eventuella slutsatser som de drar av domen av den 17 december 2025, CB/kommissionen ( T‑37/24, ej publicerad, EU:T:2025:1119), har sökanden bland annat anfört att hon av punkt 58 i den domen drar slutsatsen att den omständigheten att kriterierna för poängsättningen inte fastställdes i förväg utgör hinder för att kontrollera att sökandena har bedömts på grundval av objektiva och enhetliga kriterier som var kända på förhand, att det framgår av punkt 71 i nämnda dom att avsaknaden av en handling som visar att uttagningskommittén har antagit de rekommendationer som följer av den statistiska analysen av poängsättningen och standardiseringen utgör hinder för att kontrollera att standardiseringen har tillämpats på ett konsekvent och objektivt sätt samt att det följer av punkt 75 i nämnda dom att det inte var möjligt att kontrollera att de förfarandemässiga skyddsreglerna hade iakttagits, eftersom det saknades bevis för att uttagningskommittén hade sammanträtt i sin helhet.

35 Enligt kommissionen utgör denna grund, genom vilken sökanden uttryckligen bestrider att meddelandet om uttagningsprov är förenligt med artikel 1.1 e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, en invändning om rättsstridighet som inte kan godtas. Kommissionen har under alla omständigheter bestridit sökandens argument.

36 Tribunalen erinrar inledningsvis om att unionens byråer och institutioner har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fastställa regler för det sätt på vilket ett uttagningsprov ska anordnas och om att unionsdomstolens prövning i detta sammanhang ska begränsas till vad som är nödvändigt för att säkerställa att de sökande behandlas lika och att urvalet sker på objektiva grunder (dom av den 13 januari 2021, ZR/EUIPO, T‑610/18, ej publicerad, EU:T:2021:5, punkt 36).

37 Tribunalen erinrar även om att en uttagningskommittés arbete i allmänhet omfattar minst två olika skeden, nämligen, för det första, en bedömning av ansökningarna för att sortera ut de sökande som får delta i uttagningsprovet och, för det andra, en prövning av sökandenas lämplighet för den tjänst som ska tillsättas, för att upprätta en reservlista (dom av den 22 september 2021, JR/kommissionen, T‑435/20, EU:T:2021:608, punkt 52).

38 Det andra skedet av uttagningskommitténs arbete är framför allt av jämförande art och omfattas därför av den sekretess som gäller för detta arbete, vilken föreskrivs i artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, så som dessa tolkats av domstolen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juli 1996, parlamentet/Innamorati, C‑254/95 P, EU:C:1996:276, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

39 Standardiseringen, som ingår i det andra skedet av uttagningskommitténs arbete, syftar till att neutralisera de olika provrättarnas relativa subjektivitet vid tilldelningen av poäng, eftersom vissa objektivt sett är strängare än andra. Den kan vara relevant beroende på omständigheterna i varje rekryteringsförfarande. Denna metod syftar till att genomföra principen om likabehandling, genom att den tillämpas enhetligt på alla sökande som har bedömts oberoende av minst två separata provrättare. Dessutom möjliggör den en jämförande bedömning av de sökande på grundval av jämförbara uppgifter, i förevarande fall de standardiserade poängen för samtliga sökande i uttagningsprovet, i syfte att säkerställa att bedömningen är enhetlig (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 2 mars 2016, Loescher/rådet, F‑84/15, EU:F:2016:29, punkterna 67 och 68 samt där angiven rättspraxis).

40 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva sökandens argument att standardiseringen borde ha offentliggjorts i meddelandet om uttagningsprov eller åtminstone ha fastställts och meddelats innan proven inleddes.

41 För det första, vad gäller sökandens argument att det enligt artikel 1.1 e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna krävs att meddelandet om uttagningsprov föreskriver att standardisering ska tillämpas, följer det av den bestämmelsen att provens art och viktning ska anges i meddelandet om uttagningsprov, i de fall uttagningen bygger på prov. Enligt fast rättspraxis utgör nämligen meddelandet om uttagningsprov både det rättsliga ramverket för proven och ramverket för uttagningskommitténs bedömning. Det viktigaste syftet med meddelandet om uttagningsprov är dessutom att så exakt som möjligt informera de berörda om vad som krävs för att klara av att utföra den tjänst det rör sig om, så att de kan avgöra om det finns anledning för dem att ansöka (se dom av den 15 september 2016, Italien/kommissionen, T‑353/14 och T‑17/15, EU:T:2016:495, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

42 Tribunalen konstaterar således att det i artikel 1.1 e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna inte föreskrivs att en eventuell tillämpning av standardisering ska vare sig offentliggöras eller meddelas före proven.

43 Det framgår dessutom av rättspraxis att standardisering är en metod som syftar till att neutralisera de olika provrättarnas relativa subjektivitet vid tilldelningen av poäng, eftersom vissa objektivt sett är strängare än andra, och på så sätt säkerställa en enhetlig bedömning (se punkt 39 ovan), vilket sökanden för övrigt inte har bestridit. I motsats till vad sökanden har gjort gällande omfattas inte tillämpningen av en sådan metod av begreppet viktning av proven, vilket avser tilldelningen av poäng för de olika prov eller kompetenser som ska utvärderas.

44 Härav följer att det inte nödvändigtvis behöver anges i ett meddelande om uttagningsprov att standardisering kommer att tillämpas.

45 För det andra, vad gäller sökandens argument att den omständigheten att standardiseringen inte fastställts i förväg eller meddelats sökandena strider mot kravet på att säkerställa att utvärderingen av sökandena görs på grundval av objektiva, på förhand kända kriterier, påpekar tribunalen följande.

46 Enligt rättspraxis innebär den skyldighet för institutionerna att rekrytera tjänstemän med högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet som föreskrivs i artikel 27 i tjänsteföreskrifterna att tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittéerna vid utövandet av sina respektive befogenheter ska se till att uttagningsproven genomförs med iakttagande av principerna om likabehandling av de sökande, av konsekvens i poängsättningen och av objektivitet vid bedömningen (se dom av den 13 januari 2021, ZR/EUIPO, T‑610/18, ej publicerad, EU:T:2021:5, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

47 Det har således slagits fast att det stora utrymme för skönsmässig bedömning som en uttagningskommitté har när det gäller att fastställa formerna för och det detaljerade innehållet i de prov som sökandena ska genomgå ska kompenseras genom att de bestämmelser som reglerar anordnandet av dessa prov iakttas noggrant. Det ankommer följaktligen på uttagningskommittén att se till att principen om likabehandling av de sökande iakttas strikt under delproven och att valet mellan de berörda görs på ett objektivt sätt (se dom av den 6 juli 2022, VI/kommissionen, T‑20/21, ej publicerad, EU:T:2022:427, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

48 För att säkerställa likabehandling av kandidaterna, konsekvens i poängsättningen och objektivitet i bedömningen är uttagningskommittén skyldig att säkerställa en konsekvent tillämpning av bedömningskriterierna på samtliga sökande (se dom av den 14 december 2022, SY/kommissionen, T‑312/21, EU:T:2022:814, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

49 På grund av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som uttagningskommittén har för att utföra sitt arbete får kommittén, när det i meddelandet om uttagningsprov inte föreskrivs några kriterier för poängsättningen, fastställa sådana kriterier eller, om kriterierna, men inte deras respektive viktning, föreskrivs i meddelandet om uttagningsprov, fastställa denna viktning (se dom av den 22 september 2021, JR/kommissionen, T‑435/20, EU:T:2021:608, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

50 Inledningsvis påpekar tribunalen att sökanden inte har bestridit att tillämpningen av standardisering syftar till att genomföra principen om likabehandling i det andra skedet av uttagningskommitténs arbete, vilket avser prövningen av de sökandes lämplighet för den tjänst som ska tillsättas.

51 Tribunalen påpekar i detta hänseende att beslutet att tillämpa standardisering endast kan antas efter proven, när ledamöterna i uttagningskommittén känner till de poäng som har tilldelats av provrättarna och det har konstaterats att det finns alltför stora skillnader mellan de olika provrättarnas poäng. Så som sökanden medgav vid förhandlingen är det således inte möjligt att omedelbart veta om det är nödvändigt att tillämpa standardisering, vilket innebär att uttagningskommittén inte kan fatta beslut om att tillämpa standardisering innan proven har rättats.

52 Med hänsyn till det stora utrymme för skönsmässig bedömning som uttagningskommittén har för att utföra sitt arbete, vilket nämns i punkt 49 ovan, kan uttagningskommittén således tillämpa standardisering och fastställa dess närmare villkor, även om standardisering inte omnämns i meddelandet om uttagningsprov.

53 Tribunalen påpekar i detta hänseende att sökanden inte har styrkt sitt påstående att den omständigheten att standardiseringen inte hade fastställts och meddelats i förväg strider mot principen om likabehandling av sökandena.

54 Till skillnad från provens art och viktning, vilka avser själva proven och därmed objektiva uppgifter som måste anges i meddelandet om uttagningsprov (se punkt 41 ovan), syftar standardiseringen till att neutralisera subjektiviteten inom ramen för uttagningskommitténs jämförande bedömningar, vilka i sig omfattas av sekretessen kring kommitténs arbete (se punkterna 38 och 39 ovan). Dessutom skulle sökanden, vilket hon medgav vid förhandlingen, inte konkret ha ändrat sina förberedelser för uttagningsprovet om hon före proven hade vetat att uttagningskommittén skulle tillämpa standardisering.

55 Vidare, vad gäller sökandens hänvisning till punkt 58 i domen av den 17 december 2025, CB/kommissionen ( T‑37/24, ej publicerad, EU:T:2025:1119), vilken ska läsas tillsammans med punkt 59 i samma dom, anges det i de punkterna att en konsekvent tillämpning av bedömningskriterierna på samtliga sökande inte kan säkerställas i ett sammanhang där uttagningskommitténs sammansättning inte är stabil och det inte finns någon kontinuitet vad gäller uttagningskommitténs ordförande och då det inte finns någon poängskala eller ens exakta uppgifter om bedömningskriterierna.

56 I förevarande fall har sökanden emellertid varken visat eller ens påstått att uttagningskommitténs sammansättning inte är stabil eller att det inte finns någon kontinuitet vad gäller kommitténs ordförande på så sätt att kommitténs arbete kan påverkas. Hänvisningen till punkt 58 i domen av den 17 december 2025, CB/kommissionen ( T‑37/24, ej publicerad, EU:T:2025:1119), är alltså under alla omständigheter inte relevant.

57 Härav följer att sökanden inte har visat att den omständigheten att standardiseringen inte fastställdes eller meddelades sökandena i förväg stred mot principerna om likabehandling av de sökande, om konsekvens i poängsättningen och om objektivitet vid bedömningen.

58 Slutligen kan tribunalen inte godta sökandens argument att de bestämmelser som reglerar standardiseringen i förevarande fall inte fastställdes förrän ungefär fyra månader efter uttagningskommitténs överläggningar.

59 Det framgår nämligen av handlingarna i målet att uttagningskommittén antog rekommendationer avseende standardisering i ett protokoll av den 11 oktober 2022. Vidare framgår det av kommissionens svar på åtgärden för processledning och kommissionens förklaringar vid förhandlingen att Epso, enligt fast praxis vid tidpunkten för uttagningsprovet, i informationssyfte gav uttagningskommittén en statistisk översikt över de poäng som hade tilldelats av provrättarna och förklarade vilken inverkan standardisering skulle få på dessa poäng. Handlingen med rubriken Regler för den tredje poängsättningen – Poängsättarens inflytande – Standardisering, vilken Epso tillhandahöll sökanden den 17 augusti 2023 (se punkt 14 ovan), hade utarbetats av Epso under 2023 i syfte att sammanfatta denna praxis. Det följer av dessa förtydliganden, vilka sökanden inte har ifrågasatt, att de uppgifter om standardisering som sammanfattats i den handlingen avsåg etablerad praxis som förekom långt före meddelandet om uttagningsprov.

60 Sökandens hänvisning till punkt 71 i domen av den 17 december 2025, CB/kommissionen ( T‑37/24, ej publicerad, EU:T:2025:1119), avseende kommissionens underlåtenhet att framställa en handling som visar att rekommendationer avseende ett förfarande för standardisering antagits, är inte relevant, eftersom uttagningskommittén i förevarande fall antog sådana rekommendationer genom ett protokoll av den 11 oktober 2022.

61 För det tredje har sökanden i sitt svar på åtgärden för processledning gjort gällande att det i förevarande fall inte finns någon handling som visar att samtliga ledamöter i uttagningskommittén var närvarande för att fastställa resultaten av standardiseringsförfarandet. Enligt punkt 75 i domen av den 17 december 2025, CB/kommissionen ( T‑37/24, ej publicerad, EU:T:2025:1119), ankommer det emellertid på kommissionen att visa att uttagningskommittén hade sammanträtt i sin helhet för att anta de slutliga besluten.

62 Enligt artikel 84.1 i tribunalens rättegångsregler får nya grunder inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången. Vidare ska grunder som endast utgör en utvidgning av en grund som tidigare, direkt eller underförstått, anförts i den ansökan genom vilken talan väckts och vilka har ett nära samband med denna, tas upp till prövning (se dom av den 5 oktober 2020, HeidelbergCement och Schwenk Zement/kommissionen, T‑380/17, EU:T:2020:471, punkt 87 (ej publicerad) och där angiven rättspraxis).

63 Tribunalen understryker i detta hänseende att punkt 75 i domen av den 17 december 2025, CB/kommissionen ( T‑37/24, ej publicerad, EU:T:2025:1119), följer på den fasta rättspraxis som anges i punkt 73 i den domen, enligt vilken det, med hänsyn till den omständigheten att en reservlista upprättas på grundval av jämförelser, är väsentligt att uttagningskommittén sammanträder i sin helhet vid det slutgiltiga överläggningsmötet. Denna rättspraxis, om vilken det för övrigt erinrades i samband med bristande stabilitet i uttagningskommitténs sammansättning, är således väletablerad.

64 Tribunalen konstaterar vidare att sökandens påstående att det saknas bevis för att uttagningskommittén sammanträdde i sin helhet vid ett slutgiltigt möte, vilket sökanden gjorde gällande för första gången i sitt svar på den åtgärd för processledning som vidtogs efter förhandlingen, inte kan anses utgöra en utvidgning av en grund som åberopats före ansökan. Detta påstående kan därför inte godtas.

65 Det framgår således av det ovan anförda att det inte begåtts något förfarandefel under rekryteringsförfarandet till följd av att standardisering tillämpades utan att ha offentliggjorts i meddelandet om uttagningsprov eller antagits och meddelats innan proven inleddes.

66 Utan att det är nödvändigt att pröva kommissionens invändning om rättegångshinder avseende en påstådd invändning om rättsstridighet, ska den första grunden således delvis avvisas och delvis ogillas.

67 Sökanden har gjort gällande att Epsos ingripande vid rättningen av proven, genom en ändring av poängen efter det att uttagningskommittén hade slutfört bedömningen av sökandena, strider mot de regler som anges i meddelandet om uttagningsprov, i vilket ett sådant ingripande inte nämns, samt mot artikel 1.1 e och artikel 7.2 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Epso har frångått sin i huvudsak organisatoriska roll genom att tillhandahålla stöd vid tillämpningen av standardiseringen i avsaknad av tydliga och på förhand fastställda regler. Dessutom vilar standardiseringskriterierna inte på sökandenas meriter, i motsats till vad som krävs enligt artikel 27 i tjänsteföreskrifterna, utan på de meriter som bedömarna har, på vilka Epso grundar sina justeringar. Uttagningskommitténs beslut att, efter Epsos ingripande, avvika från de objektiva kriterier för poängsättning som anges i meddelandet om uttagningsprov strider dessutom mot artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

68 Kommissionen anser att sökanden, i strid med artikel 76 d i rättegångsreglerna, inte tydligt har angett skälen till att hon anser att den bestämmelsen har åsidosatts på grund av att Epsos roll i standardiseringsprocessen inte angavs i meddelandet om uttagningsprov. Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser denna grund. Kommissionen har under alla omständigheter bestridit sökandens argument.

69 För det första, vad gäller sökandens argument att Epsos ingripande i standardiseringsskedet inte föreskrevs i meddelandet om uttagningsprov, räcker det att konstatera att en eventuell användning av standardisering, så som har påpekats i samband med prövningen av den första grunden, inte nödvändigtvis behöver anges i meddelandet om uttagningsprov, vilket innebär att uttagningskommitténs tillämpning av standardisering inte innebär att uttagningskommittén har avvikit från de kriterier som anges i meddelandet om uttagningsprov.

70 Eftersom det är ostridigt mellan parterna att Epso ingrep först i standardiseringsskedet kan sökanden inte heller med fog göra gällande att Epsos ingripande borde ha föreskrivits i meddelandet om uttagningsprov.

71 För det andra, vad gäller sökandens påstående att Epsos ingripande i standardiseringsskedet inte är förenligt med artikel 1.1 e och artikel 7.2 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, konstaterar tribunalen att provens art och deras respektive viktning, i de fall uttagningen bygger på prov, ska anges i meddelandet om uttagningsprov, i enlighet med den förstnämnda bestämmelsen. Det är emellertid i artikel 7.1–7.3 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna som Epsos uppgifter fastställs.

72 Enligt artikel 7.1–7.3 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna ska Epso bistå de olika institutionerna genom att utforma och anordna uttagningsförfarandena avseende tjänstemän med beaktande av de allmänna bestämmelser som institutionen i fråga har antagit (se dom av den 14 december 2022, SY/kommissionen, T‑312/21, EU:T:2022:814, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

73 I förevarande fall diskuterade uttagningskommitténs ledamöter, inom ramen för artikel 7.1 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, så som framgår av protokollet från mötet av den 11 oktober 2022, den statistiska analysen och den standardisering av poängen som Epso hade förklarat för samtliga sökande som bjöds in till utvärderingscentrumet för det skriftliga provet, intervjun om allmän kompetens och den situationsbaserade intervjun, och beslutade därefter att godkänna de poäng som följde av denna standardisering. Den områdesrelaterade intervjun var inte föremål för denna metod, eftersom den bedömdes simultant av två provrättare.

74 Vid förhandlingen förtydligade kommissionen att Epso delprov för delprov hade gjort en statistisk analys av de poäng som provrättarna hade tilldelat och försett uttagningskommittén med varje provrättares poängsättningsprofil för vart och ett av de tre delproven. Uttagningskommittén kunde, tack vare en PowerPoint-handling som Epso utarbetat, konstatera att det fanns skillnader i provrättarnas poängsättningsprofiler, vilket visade att poängsättningen hade påverkats av deras subjektivitet. Uttagningskommittén ansåg då att en sådan heterogenitet inte var förenlig med principen om likabehandling och beslutade att genomföra standardiseringsförfarandet.

75 Så som kommissionen uppgav vid förhandlingen, utan att motsägas av sökanden, tillämpade Epso, inom ramen för standardiseringsförfarandet, en vetenskapligt underbyggd matematisk formel på de poäng som provrättarna hade tilldelat. Uttagningskommittén granskade resultaten av de harmoniserade poängen och beslutade slutligen att anta ett av Epsos två förslag till standardisering.

76 Epsos ingripande var alltså begränsat till tekniskt stöd och uttagningskommittén beslutade ensam att på grundval av statistiska uppgifter tillämpa standardiseringsförfarandet för att genomföra principen om likabehandling, en princip som äventyrats av de skillnader som konstaterats i provrättarnas poängsättningsprofiler.

77 Uttagningskommittén har således inte på något sätt delegerat sin beslutsbefogenhet att ge sökandenas prestationer ett värdeomdöme. Kommittén har behållit kontrollen över momenten och som sista utväg behållit sitt utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller huruvida de standardiserade poängen är representativa.

78 För det tredje, vad gäller sökandens påstående att standardiseringskriterierna, i motsats till vad som krävs enligt artikel 27 i tjänsteföreskrifterna, inte vilar på sökandenas meriter, utan på bedömarnas bristande objektivitet, på vilken Epso grundar sina justeringar, konstaterar tribunalen att sökanden inte har bestridit att standardiseringen syftar till att genomföra principen om likabehandling genom att försöka neutralisera de olika provrättarnas relativa subjektivitet och på så sätt säkerställa en enhetlig bedömning. Sökanden har inte förklarat hur detta skulle skada en rekrytering på grundval av sökandenas meriter. Tribunalen påpekar att de poäng som uttagningskommittén tilldelar till följd av standardiseringen återspeglar dess bedömningar av sökandenas prestationer på grundval av deras meriter.

79 För det fjärde kan tribunalen inte godta sökandens påstående att artikel 41 i stadgan har åsidosatts på grund av uttagningskommitténs beslut att, till följd av Epsos ingripande, avvika från de poängsättningskriterier som anges i meddelandet om uttagningsprov, eftersom det har konstaterats i punkt 69 ovan att uttagningskommittén inte avvek från nämnda meddelande.

80 Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden. Det är härvid inte nödvändigt att pröva kommissionens invändning om rättegångshinder på grund av bristande tydlighet i sökandens argumentation.

81 Sökanden har gjort gällande att det förekommit en oegentlighet i rekryteringsförfarandet, så som det genomförts i det angripna beslutet, i det att uttagningskommittén inte iakttog de kriterier avseende upprättandet av reservlistan som föreskrivs i meddelandet om uttagningsprov, i enlighet med artikel 5 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, de sökande som hade uppnått samtliga krav för godkänt och erhållit högst poäng på proven vid utvärderingscentrumet inte fått sina namn uppförda på listan på grund av standardiseringen.

82 Kommissionen har framställt en invändning om rättegångshinder avseende åsidosättande av artikel 76 d i rättegångsreglerna, på grund av att sökanden endast har gjort otydliga yttranden om åsidosättande av artikel 5 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, på grundval av uttagningskommitténs rapport av den 16 december 2022. Kommissionen har under alla omständigheter bestridit sökandens argument.

83 Det framgår av ansökan att sökanden inom ramen för den tredje grunden har gjort gällande att det förekommit en oegentlighet i rekryteringsförfarandet av två skäl. För det första innebär den omständigheten att standardiseringsmetoden inte offentliggjordes, så som framgår av den första grunden, att det förekommit oegentligheter under rekryteringsförfarandet. För det andra innehåller reservlistan endast namnen på de sökande som erhållit högst poäng till följd av standardiseringen och inte namnen på de sökande som uppnådde samtliga krav för godkänt och erhöll högst poäng på utvärderingscentrumets prov.

84 Det framgår av den första grunden att rekryteringsförfarandet, så som det genomförts genom det angripna beslutet, emellertid inte är behäftat med några oegentligheter på grund av att standardisering tillämpades utan att detta offentliggjorts i meddelandet om uttagningsprov eller fastställts innan proven inleddes. Vidare är det endast de poäng som uttagningskommittén har tilldelat till följd av standardiseringen som återspeglar dess bedömningar av sökandenas prestationer under de olika delproven, eftersom de poäng som provrättarna tilldelat innan uttagningskommitténs utförde sitt arbete endast utgjorde mellanresultat.

85 Reservlistan, så som den upprättats av uttagningskommittén, är följaktligen förenlig med artikel 5 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, eftersom den innehåller namnen på de sökande som har uppnått samtliga krav för godkänt (minst 123 poäng enligt meddelandet om uttagningsprov) och erhållit högst poäng på utvärderingscentrumets prov.

86 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden. Det är härvid inte nödvändigt att pröva kommissionens invändning om rättegångshinder.

87 Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet inte gör det möjligt för henne att få kännedom om standardiseringens inverkan på hennes poäng och således inte att förstå skälen till att hennes namn inte fördes upp på reservlistan. På grund av standardiseringen kan inte enbart översändandet av de poäng som fastställts till följd av standardiseringen utgöra en tillräcklig motivering.

88 Kommissionen har framställt en invändning om rättegångshinder avseende åsidosättande av artikel 76 d i rättegångsreglerna, på grund av att den grund som avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten inte innehåller någon specifik invändning mot det angripna beslutet. Kommissionen har under alla omständigheter bestridit sökandens argument.

89 Enligt fast rättspraxis innebär avsaknad av motivering eller brister i motiveringen ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, och utgör en grund avseende tvingande rätt som unionsdomstolen ska pröva ex officio (se dom av den 9 juni 2021, Lianopoulou/kommissionen, T‑880/19, ej publicerad, EU:T:2021:325, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

90 Följaktligen ska kommissionens invändning om rättegångshinder avslås.

91 Vidare erinrar tribunalen om att det enligt fast rättspraxis inte krävs att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (se dom av den 11 juni 2020, kommissionen/Di Bernardo, C‑114/19 P, EU:C:2020:457, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

92 Vad gäller beslut av en uttagningskommitté ska motiveringsskyldigheten vägas mot den skyldighet att uppfylla de sekretesskrav som omgärdar uttagningskommitténs arbete enligt artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Denna sekretess har införts i syfte att säkerställa att uttagningskommittéerna är oberoende och att de utför sitt arbete på ett objektivt sätt, genom att de skyddas från alla former av yttre inblandning och påtryckningar, oavsett om dessa härrör från unionsförvaltningen själv, från de berörda sökandena eller från utomstående. Denna sekretess hindrar således spridning såväl av uttagningskommitténs ledamöters individuella ställningstaganden som av alla uppgifter som rör personliga eller jämförande bedömningar av sökandena (dom av den 4 juli 1996, parlamentet/Innamorati, C‑254/95 P, EU:C:1996:276, punkt 24).

93 Meddelandet om de poäng som har tilldelats vid de olika delproven utgör således en tillräcklig motivering av uttagningskommitténs beslut. En sådan motivering påverkar inte sökandenas rättigheter, eftersom den gör det möjligt för dem att få kännedom om det värdeomdöme som har getts deras prestationer och, i förekommande fall, att de faktiskt inte har erhållit det antal poäng som krävs enligt meddelandet om uttagningsprov (dom av den 4 juli 1996, parlamentet/Innamorati, C‑254/95 P, EU:C:1996:276, punkterna 31 och 32).

94 I förevarande fall anges det i det ursprungliga beslutet att inte föra upp sökandens namn på reservlistan och i det angripna beslutet, vilka är riktade till sökanden, att sökanden inte finns med bland de sökande som erhållit högst poäng på utvärderingscentrumets prov.

95 I bilagan till det ursprungliga beslutet att inte föra upp sökandens namn på reservlistan erhöll sökanden dessutom sitt kompetenspass, vilket, i enlighet med vad som anges i nämnda beslut, återger fördelningen av de poäng som hon erhållit samt hennes prestationer för varje allmän och specifik kompetens som utvärderats vid utvärderingscentrumets prov.

96 Det angripna beslutet uppfyller således de krav som uppställs i den rättspraxis som anges i punkt 93 ovan.

97 Denna slutsats påverkas inte av sökandens påstående att tillämpningen av standardisering krävde ytterligare motivering.

98 Eftersom standardiseringen ska bidra till en jämförande bedömning av de sökande (se punkt 39 ovan) innebär sökandens begäran att få veta vilken inverkan standardiseringen hade på hennes poäng nämligen att både hennes mellanresultat och de andra sökandenas poäng skulle behöva lämnas ut till henne. Den innebär också att de beräkningar som gjorts skulle behöva lämnas ut till henne.

99 Utlämnande av mellanresultaten skulle kunna avslöja uppgifter som rör personliga eller jämförande bedömningar av de sökande (se punkt 92 ovan). Mellanresultaten omfattas emellertid nödvändigtvis av den sekretess som omgärdar uttagningskommitténs arbete.

100 Med hänsyn till att det är nödvändigt att förena motiveringsskyldigheten med iakttagandet av den sekretess som omgärdar uttagningskommitténs arbete, kan sökanden inte få vare sig sitt eget eller de andra sökandenas mellanresultat utlämnat till sig. Sökanden kan inte heller få del av de beräkningar som gjorts på grundval av mellanresultaten, eftersom utlämnandet av dessa beräkningar med nödvändighet skulle avslöja mellanresultaten.

101 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grunden.

102 Sökanden har gjort gällande att hennes rätt till försvar har åsidosatts på grund av att hon inte har fått del av relevanta uppgifter eller på grund av att dessa har meddelats henne för sent. Sökanden har således inte kunnat identifiera eventuella räknefel i beräkningen av hennes poäng. Bristen på insyn i Epsos ingripande i systemet för poängsättning av prov hindrar dessutom all effektiv kontroll. Den omständigheten att sökanden nekades tillgång till den exakta formuleringen av den sista frågan vid den områdesrelaterade intervjun hindrade dessutom henne från att hänvisa till denna fråga under hela det administrativa förfarandet.

103 Kommissionen har framställt en invändning om rättegångshinder avseende åsidosättande av artikel 76 d i rättegångsreglerna, på grund av att den grund som avser åsidosättande av rätten till försvar inte innehåller någon specifik invändning mot det angripna beslutet i detta avseende. Kommissionen har under alla omständigheter bestridit sökandens argument.

104 Tribunalen erinrar i detta hänseende om att det följer av den allmänna unionsrättsliga principen om iakttagande av rätten till försvar, och i synnerhet av rätten att yttra sig, vilken stadfästs i artikel 41.2 a i stadgan, att den berörda personen, innan det beslut som berör honom eller henne negativt antas, ska ges tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter på huruvida de fakta och omständigheter på grundval av vilka administrationen avser att grunda sitt beslut föreligger och är relevanta. Dessutom måste rätten att bli hörd iakttas även när tillämpliga bestämmelser inte uttryckligen föreskriver en sådan formalitet (se dom av den 6 februari 2019, TN/Enisa, T‑461/17, en publicerad, EU:T:2019:63, punkt 111 och där angiven rättspraxis).

105 Ett beslut som berör en person negativt kan följaktligen fattas först efter att vederbörande har getts tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter på förslaget till beslut, genom muntlig ordväxling eller skriftväxling som inletts på initiativ av tillsättningsmyndigheten, och bevisbördan för detta åligger tillsättningsmyndigheten (se dom av den 6 februari 2019, TN/Enisa, T‑461/17, ej publicerad, EU:T:2019:63, punkt 112 och där angiven rättspraxis).

106 Tribunalen erinrar även om att det framgår av fast rättspraxis att ett åsidosättande av rätten till försvar medför att det beslut som fattats efter det administrativa förfarandet i fråga ska ogiltigförklaras endast om förfarandet utan denna oegentlighet hade kunnat leda till ett annat resultat (se dom av den 18 juni 2020, kommissionen/RQ, C‑831/18 P, EU:C:2020:481, punkt 105 och där angiven rättspraxis).

107 För att visa att så är fallet måste sökanden förklara vilka argument och omständigheter som den skulle ha gjort gällande om dess rätt till försvar hade iakttagits och i förekommande fall visa att dessa argument och omständigheter skulle ha kunnat leda till ett annat resultat (se dom av den 3 juli 2019, PT/EIB, T‑573/16, EU:T:2019:481, punkt 269 (ej publicerad) och där angiven rättspraxis).

108 Det krävs emellertid inte att en sökande som påstår sig ha fått sin rätt till försvar åsidosatt visar att den berörda unionsinstitutionens beslut skulle ha fått ett annat innehåll, utan endast att ett sådant antagande inte är helt uteslutet (se dom av den 18 juni 2020, kommissionen/RQ, C‑831/18 P, EU:C:2020:481, punkt 106 och där angiven rättspraxis).

109 Bedömningen av denna fråga ska dessutom göras med hänsyn till de särskilda faktiska och rättsliga omständigheterna i varje enskilt fall (se dom av den 18 juni 2020, kommissionen/RQ, C‑831/18 P, EU:C:2020:481, punkt 107 och där angiven rättspraxis).

110 Så som tribunalen har erinrat om ovan (se punkterna 94 och 95 ovan) delgavs sökanden i förevarande fall, i det ursprungliga beslutet att inte föra upp hennes namn på reservlistan, skälen till att hennes namn inte hade förts upp på reservlistan, det vill säga att hon inte fanns med bland de sökande som hade erhållit högst poäng på utvärderingscentrumets prov, samt hennes kompetenspass, vilket anger fördelningen av hennes poäng och hennes prestationer för varje allmän och specifik kompetens som bedömdes vid utvärderingscentrumets prov.

111 Till följd av sin begäran erhöll sökanden dessutom den 5 januari 2023 en orättad kopia av sitt skriftliga prov från utvärderingscentrumet (se punkt 6 ovan).

112 Tribunalen påpekar vidare att sökanden, med stöd av de allmänna bestämmelserna i bilaga III till meddelandet om uttagningsprov, i god tid kunde begära omprövning av det ursprungliga beslutet att inte föra upp hennes namn på reservlistan och kunde göra invändningar (se punkt 7 och 8 ovan).

113 I detta hänseende påpekar tribunalen att ett omprövningsförfarande, vilket har till syfte att göra det möjligt för sökanden att göra gällande samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som vederbörande anser skulle kunna påverka det beslut som kan komma att fattas avseende honom eller henne och som kan leda till att uttagningskommittén ger sökanden ett positivt svar som kan leda till att sökanden återinsätts i uttagningsprovet i det steg vid vilket han eller hon uteslöts därifrån, gör det möjligt att säkerställa iakttagandet av rätten till försvar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2018, PH/kommissionen, T‑613/16, ej publicerad, EU:T:2018:529, punkterna 199–207).

114 Tribunalen erinrar i detta sammanhang om att det beslut som uttagningskommittén antog efter omprövningsförfarandet är den rättsakt som går den berörda personen emot och som är föremål för förevarande talan, så som framgår av punkt 29 ovan.

115 Det kan således konstateras att sökanden utövade sin rätt till försvar innan ett beslut som gick henne emot riktades till henne.

116 De argument som sökanden framfört föranleder inte någon annan bedömning.

117 För det första, vad gäller sökandens påstående att hon inte fått någon information om hur standardiseringen påverkade hennes poäng, framgår det av punkterna 99 och 100 ovan att ett utlämnande av mellanresultaten och av de beräkningar som gjorts i samband med standardiseringen skulle skada balansen mellan rätten till försvar och den sekretess som omgärdar uttagningskommitténs arbete.

118 Så som kommissionen medgav vid förhandlingen är den matematiska formel som tillämpas i samband med standardisering visserligen offentlig och omfattas inte av sekretessen för uttagningskommitténs arbete. Tribunalen konstaterar att sökanden inte underrättades om denna formel när hon, genom skrivelsen av den 18 mars 2024, underrättades om att ett standardiseringsförfarande hade tillämpats.

119 Tribunalen påpekar emellertid att den matematiska formel som tillämpades i samband medstandardiseringen inte, betraktad för sig, utgör en omständighet med avseende på vilken sökanden borde ha kunnat försvara sig. Eftersom standardiseringen är en jämförande metod för vilken det krävs kännedom om sökandens och övriga sökandes mellanresultat, trots att dessa resultat inte kan lämnas ut, ska det, så som har påpekats i punkt 98 ovan, konstateras att enbart standardiseringsformeln inte utgör en nödvändig information som gör det möjligt för sökanden att bestrida det sätt på vilket standardiseringen har påverkat hennes poäng.

120 Sökanden har under alla omständigheter begränsat sig till att göra gällande möjligheten att det förekommit ett räknefel i standardiseringsskedet som skulle ha kunnat bidra till att hennes namn inte fördes upp på reservlistan, utan att ifrågasätta den standardiseringsmetod som uttagningskommittén tillämpade eller lägga fram ett första indicium på ett sådant räknefel. Eftersom endast de slutresultat som uttagningskommittén antagit utgör grunden för det angripna beslutet, uppfyller detta argument inte de krav som tribunalen har erinrat om i punkterna 107 och 108 ovan.

121 För det andra, vad gäller påståendet om bristande insyn i Epsos ingripande, framgår det av punkterna 69–80 ovan att Epso inte agerade utanför den rättsliga ramen för sina befogenheter. Sökanden kunde skaffa sig kunskap om Epsos roll i samband med standardiseringsförfarandet tack vare den rättsliga ram som följer av tjänsteföreskrifterna. Hon gavs således möjlighet att framföra sina invändningar mot Epsos roll, vilket hon för övrigt gjorde inom ramen för sitt klagomål.

122 För det tredje anser sökanden att den exakta formuleringen av den sista frågan vid den områdesrelaterade intervjun borde ha meddelats henne för att rätten till försvar skulle iakttas.

123 Tribunalen påpekar i detta hänseende att sökanden i sitt klagomål inte har ifrågasatt vare sig relevansen av den ställda frågan eller huruvida det svar som anses vara korrekt är välgrundat, vilket skulle ha kunnat motivera ett utlämnande av frågan inom ramen för svaret på hennes klagomål. Tvärtom framgår det av sökandens klagomål, i och med att hon däri förklarar arten av det fel som begåtts vid formuleringen av frågan, det vill säga sammanblandningen av två ord, vid den områdesrelaterade intervjun och ingripandet av uttagningskommitténs ordförande för att rätta felet, att hon faktiskt har kunnat framföra sina invändningar i sin begäran om omprövning och i sitt klagomål.

124 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den femte grunden. Det är härvid inte nödvändigt att pröva kommissionens invändning om rättegångshinder.

125 Sökanden har gjort gällande att administrationen åsidosatte principen om god förvaltning, som stadfästs i artikel 41 i stadgan, på grund av lång handläggningstid för hennes ansökningar om tillgång till handlingar och till personuppgifter till följd av det ursprungliga beslutet att inte föra upp sökandens namn på reservlistan och för hennes klagomål mot det angripna beslutet. För det första har sökanden kritiserat administrationen för att ha besvarat hennes klagomål för sent, vilket skedde den 24 januari 2024, medan det ursprungliga beslutet att inte föra upp hennes namn på reservlistan antogs den 19 december 2022. För det andra har hon kritiserat motsägelserna i svaren på hennes ansökan om tillgång till handlingar vad gäller innehållet i en handling med rubriken Beslut Tabell F1 och uttagningskommitténs möten om begäran om omprövning samt svarsfristen. Epso dolde väsentliga detaljer om standardiseringen och lämnade inte ut dem förrän efter det att fristen för att inge klagomål hade löpt ut. Epso har således inte säkerställt en tillräcklig nivå av öppenhet för att göra det möjligt för sökanden att kontrollera huruvida principen om likabehandling hade iakttagits under uttagningsförfarandet.

126 Kommissionen har framställt en invändning om rättegångshinder avseende åsidosättande av artikel 76 d i rättegångsreglerna, på grund av att den grund som avser åsidosättande av principen om god förvaltning inte innehåller någon specifik invändning mot det angripna beslutet i detta avseende. Kommissionen har under alla omständigheter bestridit sökandens argument.

127 Tribunalen erinrar i detta hänseende om att skyldigheten att iaktta en skälig tidsfrist vid handläggningen av administrativa förfaranden utgör en allmän princip i unionsrätten som säkerställs av unionsdomstolen och återges som en del av rätten till god förvaltning i artikel 41.1 i stadgan (dom av den 6 december 2012, Füller-Tomlinson/parlamentet, T‑390/10 P, EU:T:2012:652, punkt 115, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2011, Grekland/kommissionen, C‑321/09 P, ej publicerad, EU:C:2011:218, punkt 32).

128 Frågan huruvida handläggningstiden i ett administrativt förfarande är skälig ska bedömas utifrån omständigheterna i varje enskilt fall, och i synnerhet utifrån dess sammanhang, de olika förfarandemässiga steg som institutionen har följt, parternas uppträdande under förfarandet, svårighetsgraden och betydelsen av ärendet för de olika berörda parterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2005, Branco/kommissionen, T‑347/03, EU:T:2005:265, punkt 114 och där angiven rättspraxis).

129 För det första, vad gäller påståendet att sökanden underrättades för sent om beslutet att avslå klagomålet, påpekar tribunalen att den fyramånadersfrist som föreskrivs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna inte började löpa förrän klagomålet ingavs, det vill säga den 14 augusti 2023, och löpte ut den 14 december 2023. Det är riktigt att det uttryckliga beslutet att avslå klagomålet delgavs sökanden först den 24 januari 2024, det vill säga efter utgången av den föreskrivna fyramånadersfristen.

130 Vad gäller den tid som förflöt mellan ingivandet av klagomålet och beslutet att avslå klagomålet erinrar tribunalen emellertid om följande. Enligt artikel 90 i tjänsteföreskrifterna ska underlåtenhet att svara inom denna fyramånadersfrist anses vara ett tyst avslag, mot vilket talan kan väckas vid domstol. Tribunalen erinrar även om att fristen för att väcka talan vid tribunalen är tre månader. Denna tidsfrist börjar löpa den dag då svarsfristen löper ut, om talan avser ett tyst avslag på ett klagomål. I artikel 91.3 andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna föreskrivs emellertid att om ett klagomål uttryckligen avslås efter ett tyst avslag, men inom fristen för att väcka talan, ska fristen för att väcka talan börja löpa på nytt (se dom av den 2 april 2020, Barata/parlamentet, T‑81/18, ej publicerad, EU:T:2020:137, punkterna 83 och 84).

131 Vad gäller beslutet att avslå klagomålet konstaterar tribunalen att även om beslutet att avslå klagomålet fattades efter det att svarsfristen på fyra månader hade löpt ut, så kan denna försening inte påverka själva innehållet i det beslut som antogs efter det administrativa förfarandet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2018, Curto/parlamentet, T‑275/17, EU:T:2018:479, punkt 104).

132 Följaktligen kan detta argument inte godtas.

133 För det andra, vad gäller handläggningstiden för sökandens ansökningar om tillgång till handlingar och om tillgång till personuppgifter, har sökanden inte anfört något argument för att förklara på vilket sätt de påstådda förseningarna skulle ha påverkat det angripna beslutets lagenlighet. Tribunalen erinrar om att föremålet för förevarande talan är det angripna beslutet att avslå sökandens begäran om omprövning (se punkt 29 ovan). Sökanden har inte bestridit lagenligheten vare sig av det bekräftande beslutet om tillgång till handlingar eller av beslutet om tillgång till hennes personuppgifter av den 16 oktober 2023. Även om det antas att detta argument är välgrundat, kan det således inte medföra att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras.

134 Detta argument kan således inte godtas, eftersom det är verkningslöst.

135 Sökanden kan inte heller klandra kommissionen för att ha dolt väsentliga detaljer om standardiseringen fram till utgången av fristen för att inge klagomål. Det framgår nämligen av handlingarna i målet att sökanden ingav ansökan om tillgång till handlingar, bland annat avseende standardiseringen, först den 3 juli 2023, det vill säga nästan två månader efter det att det angripna beslutet hade antagits den 15 maj 2023. Till följd av denna begäran mottog sökanden den 17 augusti 2023 handlingen med rubriken Regler för den tredje poängsättningen – Poängsättarens inflytande – Standardisering (se punkt 14 ovan). Som svar på hennes bekräftande ansökan om tillgång till handlingar av den 31 augusti 2023 mottog sökanden sedan den 18 mars 2024 handlingen med rubriken Riktlinjer för standardisering (se punkt 18 ovan). I den mån sökanden anser sig ha mottagit dessa handlingar för sent för att kunna använda dem på ett ändamålsenligt sätt inom ramen för sitt klagomål, beror detta huvudsakligen på att hennes ansökan om tillgång till dessa handlingar ingavs för sent och inte på kommissionens agerande.

136 För det tredje, vad gäller de påstådda motsägelser i svaren på sökandens ansökan om tillgång till handlingar som sökanden har gjort gällande, har sökanden inte förklarat på vilket sätt de påverkar det angripna beslutets lagenlighet.

137 Detta argument ska således anses vara verkningslöst.

138 Tribunalen påpekar, vad gäller mötet angående sökandens begäran om omprövning och förekomsten av ett protokoll, att det hursomhelst inte framgår vare sig av beslutet att avslå klagomålet eller av besluten avseende ansökan om tillgång till handlingar att motstridiga uppgifter skulle ha lämnats till sökanden. Utan att det är nödvändigt att pröva kommissionens invändning om rättegångshinder kan talan således inte vinna bifall såvitt avser den sjätte grunden, eftersom den delvis är verkningslös och delvis ogrundad.

139 Sökanden har gjort gällande att uttagningskommittén inte säkerställde att principen om likabehandling av de sökande iakttogs vid den områdesrelaterade intervjun på grund av en materiell oegentlighet. Till följd av en incident avseende den sista frågan vid detta prov – vilken ställdes av en av uttagningskommitténs ledamöter som två gånger misstog sig i formuleringen innan uttagningskommitténs ordförande rättade henne – ändrades denna fråga, vilket innebar att likabehandlingen av sökandena upphörde.

140 Kommissionen har bestridit sökandens argument.

141 Tribunalen erinrar i detta hänseende om att de bedömningar som en uttagningskommitté gör när den bedömer sökandenas lämplighet och de beslut varigenom uttagningskommittén fastställer att en sökande inte har klarat ett prov är ett uttryck för ett värdeomdöme. De omfattas av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som uttagningskommittén förfogar över och kan endast underställas unionsdomstolens prövning om uttagningskommittén på ett uppenbart sätt har åsidosatt de regler som styr dess arbete (se dom av den 7 september 2022, Rauff-Nisthar/kommissionen, T‑341/21, ej publicerad, EU:T:2022:516, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

142 Dessutom åligger det, i enlighet med principerna om god förvaltning och likabehandling, unionens institutioner att säkerställa att proven i ett uttagningsförfarande genomförs på ett så smidigt och korrekt sätt som möjligt för alla sökande (se dom av den 24 april 2001, Torre m.fl./kommissionen, T‑159/98, EU:T:2001:121, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

143 Enligt fast rättspraxis påverkar dock en oegentlighet som inträffat under genomförandet av proven i ett uttagningsförfarande provens lagenlighet endast om oegentligheten är väsentlig eller om sökanden visar att oegentligheten kan ha snedvridit provresultaten (se dom av den 14 maj 2025, Zardini/kommissionen, T‑9/24, opublicerad, EU:T:2025:496, punkt 74 och där angiven rättspraxis).

144 Med hänsyn dels till att en administrativ rättsakt presumeras vara lagenlig, dels att bevisbördan för att den är rättsstridig i princip vilar på den som hävdar detta, åvilar det sökanden att åtminstone lägga fram tillräckligt precisa, objektiva och samstämmiga indicier som kan styrka sanningshalten eller sannolikheten i de omständigheter som ligger till grund för det påståendet (se dom av den 14 maj 2025, LA/kommissionen, T‑4/24, ej publicerad, EU:T:2025:495, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

145 Vad närmare bestämt gäller de muntliga proven i ett uttagningsförfarande utvidgas uttagningskommitténs utrymme för skönsmässig bedömning ytterligare av det inslag av frihet och osäkerhet som kännetecknar denna typ av prov, som till sin natur är mindre enhetliga än det skriftliga provet och vars innehåll kan variera beroende på de olika sökandenas erfarenhet och personlighet samt deras svar på uttagningskommitténs frågor (dom av den 24 april 2013, BX/kommissionen, F‑88/11, EU:F:2013:51, punkt 60).

146 I förevarande fall har sökanden gjort gällande att den förfarandemässiga oegentligheten beror på en ändring av en av de frågor som ställdes under den områdesrelaterade intervjun till följd av ett problem med formuleringen av denna fråga, nämligen användningen av det engelska ordet outcome i stället för ordet output under de första bedömningarna.

147 Tribunalen konstaterar att sökanden inte har förklarat varför denna ändring av frågan utgör en väsentlig oegentlighet som kan medföra att det angripna beslutet är rättsstridigt i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 143 ovan.

148 Vidare bekräftade uttagningskommittén, i sitt svar på begäran om omprövning, att den incident som sökanden nämnde inte hade haft någon negativ inverkan på den övergripande bedömningen av henne och att de andra sökandena hade behandlats på samma sätt.

149 Även om det är riktigt att den part som har bevisbördan, i förevarande fall sökanden, inte kan åläggas en omöjlig bevisbörda, har sökanden inte desto mindre begränsat sig till att hävda att ändringen av formuleringen av en av frågorna i den områdesrelaterade intervjun under genomförandet av proven i sig utgör ett åsidosättande av principen om likabehandling, utan att anföra någon omständighet till stöd för sitt påstående.

150 Tribunalen påpekar i detta hänseende att även om det antas att en av frågorna i den områdesrelaterade intervjun var annorlunda, så innebär det inte att den fråga som ställdes till sökanden, vars felaktiga formulering rättades av uttagningskommitténs ordförande under hennes prov, så som sökanden har medgett, nödvändigtvis var svårare att förstå än den som ställdes till de efterföljande sökandena eller att likabehandlingsprincipen således har åsidosatts.

151 Dessutom, även om det antas att sökanden menar att oegentligheten består i att hon drabbats av en nackdel på grund av att det saknades tid för att besvara den sista frågan vid den områdesrelaterade intervjun på grund av att frågans formulering var felaktig, så har sökanden endast anfört att användningen av ordet outcome i stället för ordet output har medfört en fullständig ändring av innebörden som hindrade henne från att svara. Sökanden har emellertid inte lagt fram någon bevisning till stöd för sitt påstående, som är mycket allmänt hållet.

152 Enbart svårigheten att förstå den fråga som ställts under ett muntligt prov och den tidsförlust som detta kan medföra för att en sökande ska kunna formulera sitt svar i förhållande till andra sökande kan inte anses utgöra ett åsidosättande av principen om likabehandling, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkterna 141–145 ovan.

153 Enligt sökanden upprepades frågan två gånger, eftersom den var obegriplig, vilket innebar att uttagningskommitténs ordförande var tvungen att ingripa genom att omformulera frågan en tredje gång. Det framgår alltså av denna förklaring att uttagningskommitténs ordförande omedelbart ingrep för att rätta felet i fråga, vilket för övrigt bara avsåg ett enda ord. Uttagningskommittén kunde således, så som anges i beslutet att avslå klagomålet, efter att ha granskat sökandens poäng, anse att varken den begränsade tid som sökanden gavs eller den påstådda förvirring som hon nämnt hade negativ inverkan på den övergripande bedömningen av henne.

154 Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den sjunde grunden. Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser någon del av yrkandena om ogiltigförklaring.

155 Sökanden har gjort gällande att hon, på grund av att det angripna beslutet är rättsstridigt, har lidit ekonomisk skada genom att hon förlorat möjligheten att anställas i lönegrad AD 7, och ideell skada, för vilka hon begär ersättning.

156 Vad gäller den ekonomiska skadan har sökanden gjort gällande att hon har rätt att begära ersättning till följd av den förlorade möjligheten att dels föras upp på reservlistan för det aktuella uttagningsprovet, dels, på längre sikt, erhålla en högre lön och ålderspension. Hon uppskattar sannolikheten att hon skulle ha blivit anställd om hon hade förts upp på reservlistan till 50 procent och anser att denna procentandel bör tillämpas på den potentiella uteblivna inkomsten. Vid denna beräkning ska dessutom hänsyn tas till skillnaderna mellan grundlönen för hennes nuvarande tjänst och för tjänsten som fast anställd tjänsteman, till särskilda ersättningar och till pensionsrättigheter.

157 Vad gäller den ideella skadan har sökanden begärt ersättning på grund av den osäkerhet och oro som hon orsakats av den omständigheten att det angripna beslutet är rättsstridigt. Hon anser även att bristen på omsorg i behandlingen av ärendet har gett upphov till en ideell skada. Sökanden anser att denna ideella skada inte kan gottgöras enbart genom att det angripna beslutet ogiltigförklaras och har yrkat ersättning med ett belopp om 5000 euro.

158 Kommissionen har bestridit sökandens argument.

159 Tribunalen erinrar i detta hänseende om att institutionens skadeståndsansvar, inom ramen för ett skadeståndsyrkande som framställts av en tjänsteman eller en tillfälligt anställd, krävs att flera villkor är uppfyllda, nämligen att det agerande som läggs institutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den åberopade skadan. De tre villkoren för institutionens skadeståndsansvar är kumulativa, vilket innebär att om ett av dem inte är uppfyllt kan inte institutionen hållas ansvarig (se dom av den 19 oktober 2022, JS/SRB, T‑271/20, ej publicerad, EU:T:2022:652, punkt 179 och där angiven rättspraxis).

160 Enligt fast rättspraxis ska yrkanden om ersättning för ekonomisk eller ideell skada ogillas om de har ett nära samband med yrkanden om ogiltigförklaring som i sig har ogillats eller avvisats (se dom av den 19 oktober 2022, MV/kommissionen, T‑624/20, ej publicerad, EU:T:2022:653, punkt 145 och där angiven rättspraxis).

161 I förevarande fall framgår det av ansökan att skadeståndsyrkandet har ett nära samband med yrkandena om ogiltigförklaring. Den ekonomiska och ideella skada som sökanden har begärt ersättning för har nämligen sitt ursprung i de rättsstridigheter som det angripna beslutet är behäftat med.

162 Eftersom yrkandena om ogiltigförklaring av det angripna beslutet ogillas, gäller detsamma följaktligen för skadeståndsyrkandena.

163 Inom ramen för den sjunde grunden, avseende åsidosättande av principen om likabehandling under den områdesrelaterade intervjun, har sökanden yrkat att tribunalen, som en åtgärd för processledning, ska anmoda kommissionen att inkomma med en handling för att möjliggöra en domstolsprövning av det angripna beslutet, vilket innehåller det sätt på vilket standardiseringen har tillämpats på sökandens poäng vid det skriftliga provet, intervjun om allmän kompetens och den situationsbaserade intervjun.

164 Kommissionen har motsatt sig detta och gjort gällande att det inte har visats att denna handling är användbar för förfarandet.

165 Tribunalen påpekar i detta sammanhang att det ankommer på den att avgöra om det är nödvändigt att utöva sin befogenhet att vidta åtgärder för processledning i syfte att komplettera de uppgifter som den förfogar över, eftersom frågan huruvida handlingarna i målet ska anses ha bevisvärde ingår i tribunalens självständiga bedömning av de faktiska omständigheterna (se dom av den 6 december 2023, QI/kommissionen, T‑807/21, ej publicerad, EU:T:2023:786, punkt 176 och där angiven rättspraxis).

166 I förevarande fall anser sökanden att den handling som hon har begärt är nödvändig för att bevisa och underbygga den sjunde grunden avseende åsidosättande av principen om likabehandling vid den områdesrelaterade intervjun på grund av en materiell oegentlighet (se punkt 139 ovan).

167 Sökanden har emellertid hänvisat till en handling som inte avser den områdesrelaterade intervjun utan de andra proven, det vill säga det skriftliga provet, intervjun om allmän kompetens och den situationsbaserade intervjun (se punkt 163 ovan).

168 En sådan handling förefaller således inte vara användbar för att avgöra målet.

169 Även om det antas att det rör sig om ett skrivfel från sökandens sida, i den meningen att sökanden underlät att nämna den områdesrelaterade intervjun i sin begäran om en handling, så är handlingarna i målet under alla omständigheter tillräckliga för att tribunalen ska kunna uttala sig. Tribunalen har nämligen kunnat avgöra målet på grundval av de yrkanden, grunder och argument som framförts under förfarandet och med beaktande av de handlingar som parterna har ingett. Det är härvid inte nödvändigt att förordna om en åtgärd för processledning.

170 Yrkandet om åtgärder för processledning ska således ogillas.

171 Av det ovan anförda följer att talan ska ogillas i sin helhet.

172 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

173 Kommissionen har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet ska kommissionens yrkande bifallas.

1 Rättegångsspråk: engelska.