Tribunalens dom (andra avdelningen) den 10 september 2025
I mål T‑288/24,
TRIBUNALEN (andra avdelningen) sammansatt av ordföranden A. Marcoulli, samt domarna V. Tomljenović och L. Spangsberg Grønfeldt (referent), justitiesekreterare: handläggaren R. Ūkelytė,
efter den skriftliga delen av förfarandet, bland annat tribunalens skriftliga frågor till rättegångsdeltagarna och deras svar som inkom till tribunalens kansli den 30 januari 2025,
efter förhandlingen den 28 mars 2025,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
Rättegångsdeltagarnas yrkanden
Rättslig bedömning
Rättegångskostnader
1 Klaganden Berliner Verkehrsbetriebe (BVG) har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 2 april 2024 (ärende R 2220/2023‑5) (nedan kallat det överklagade beslutet).
2 Den 15 mars 2023 lämnade BVG in en ansökan till EUIPO om registrering som EU-varumärke av ett ljudkännetecken bestående av ljudet av en melodi, som går att lyssna på genom följande hypertextlänk:
3 De tjänster som det sökta varumärket avsåg omfattas av klass 39 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: Transporter; passagerartransporter; förpackning och förpackningstjänster; magasinering; anordnande av transporter vid resor.
4 Genom beslut av den 3 oktober 2023 avslog granskaren ansökan om registrering av varumärket med stöd av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).
5 Den 6 november 2023 överklagade BVG granskarens beslut inom EUIPO.
6 Genom det överklagade beslutet avslog överklagandenämnden överklagandet i dess helhet med stöd av artikel 7.1 b i förordning 2017/1001. Överklagandenämnden ansåg att det sökta varumärket var så pass kort och banalt att det inte hade vare sig någon uttrycksfull karaktär eller förmåga att uppfattas av konsumenterna som en upplysning om det kommersiella ursprunget för de tjänster som varumärket avsåg.
7 BVG har yrkat att tribunalen ska
8 EUIPO har yrkat att tribunalen ska
9 BVG har åberopat en enda grund, som avser åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning 2017/1001. BVG har gjort gällande att överklagandenämnden inte gjorde en korrekt bedömning av det sökta varumärkets egenskaper, trots att de är typiska och överensstämmer med de anvisningar som lämnats i beslutspraxis och i riktlinjerna för prövning vid EUIPO i fråga om ljudmärken.
10 EUIPO har bestridit BVG:s argument och därvid gjort gällande att överklagandenämnden i det överklagade beslutet på ett korrekt sätt konstaterade att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001.
11 Enligt artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 får varumärken som saknar särskiljningsförmåga inte registreras.
12 Ett varumärkes särskiljningsförmåga, i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001, innebär att detta varumärke gör det möjligt att säkerställa att den vara eller tjänst som varit föremål för registreringsansökan härrör från ett visst företag, och således att särskilja denna vara eller tjänst från andra företags varor eller tjänster (dom av den 13 september 2016, Globo Comunicação e Participações/EUIPO (Ljudmärke), T‑408/15, EU:T:2016:468, punkt 37, och dom av den 7 juli 2021, Ardagh Metal Beverage Holdings/EUIPO (Ljudkombination som uppstår när en burk med kolsyrad dryck öppnas), T‑668/19, EU:T:2021:420, punkt 17).
13 De varumärken som saknar särskiljningsförmåga och som avses i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 är de som inte anses kunna fylla ett varumärkes grundläggande funktion, nämligen den att ange den aktuella varans eller tjänstens kommersiella ursprung så att den konsument som köper den vara eller tjänst som kännetecknas av varumärket kan göra samma val vid ett senare köp, om erfarenheten varit positiv, eller göra ett annat val, om den varit negativ (dom av den 13 september 2016, Ljudmärke, T‑408/15, EU:T:2016:468, punkt 38, och dom av den 7 juli 2021, Ljudkombination som uppstår när en burk med kolsyrad dryck öppnas, T‑668/19, EU:T:2021:420, punkt 18).
14 Ett varumärkes särskiljningsförmåga ska bedömas dels utifrån de varor eller tjänster som registreringsansökan avser, dels utifrån hur omsättningskretsen uppfattar varumärket (dom av den 13 september 2016, Ljudmärke, T‑408/15, EU:T:2016:468, punkt 39, och dom av den 7 juli 2021, Ljudkombination som uppstår när en burk med kolsyrad dryck öppnas, T‑668/19, EU:T:2021:420, punkt 19).
15 Det räcker emellertid med ett minimum av särskiljningsförmåga för att det absoluta registreringshindret enligt artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 inte ska tillämpas (dom av den 13 september 2016, Ljudmärke, T‑408/15, EU:T:2016:468, punkt 40).
16 Det ska dessutom erinras om att kriterierna för bedömning av särskiljningsförmågan är desamma för samtliga kategorier av varumärken, eftersom det i artikel 7.1 i förordning 2017/1001 inte görs någon åtskillnad mellan de olika kategorierna. Kriterierna för bedömning av särskiljningsförmågan hos ljudmärken skiljer sig således inte från dem som är tillämpliga på andra kategorier av varumärken (se dom av den 7 juli 2021, Ljudkombination som uppstår när en burk med kolsyrad dryck öppnas, T‑668/19, EU:T:2021:420, punkt 23 och där angiven rättspraxis).
17 Det framgår även av rättspraxis att det är nödvändigt att det sökta ljudkännetecknet besitter en viss uttrycksfull karaktär som gör det möjligt för den avsedda konsumenten att uppfatta det och betrakta det som ett varumärke, och inte som en funktionell beståndsdel eller som en indikator utan någon egen kännetecknande egenskap. Konsumenten ska följaktligen anse att ljudkännetecknet har en identifieringsfunktion, i den betydelsen att det är identifierbart som varumärke (se dom av den 7 juli 2021, Ljudkombination som uppstår när en burk med kolsyrad dryck öppnas, T‑668/19, EU:T:2021:420, punkt 24 och där angiven rättspraxis).
18 Även om det stämmer att allmänheten är van vid att uppfatta ord- eller figurmärken som kännetecken som anger varornas eller tjänsternas kommersiella ursprung, förhåller det sig inte nödvändigtvis på samma sätt när kännetecknet endast utgörs av ett ljudelement. Det kan icke desto mindre anses att det i fråga om vissa produkter och tjänster inte är ovanligt att en konsument identifierar dessa genom ett ljudelement. Vad som därvid är sedvanligt inom en ekonomisk sektor är inte statiskt, utan kan under vissa omständigheter ändras med tiden, till och med på ett mycket dynamiskt sätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2016, Ljudmärke, T‑408/15, EU:T:2016:468, punkterna 42–44, och dom av den 7 juli 2021, Ljudkombination som uppstår när en burk med kolsyrad dryck öppnas, T‑668/19, EU:T:2021:420, punkterna 25 och 26).
19 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som BVG:s argumentation ska bedömas.
20 I förevarande fall har BVG inte bestridit överklagandenämndens bedömning att de tjänster som det sökta varumärket avser vänder sig till den stora allmänheten i Europeiska unionen. Det finns inte någon anledning att ifrågasätta denna bedömning.
21 Vad gäller bedömningen av det sökta varumärkets särskiljningsförmåga har överklagandenämnden påpekat att det sökta varumärket är ett ljudkännetecken på två sekunder, som består av en enkel serie av fyra olika förnimbara ljud. Överklagandenämnden ansåg därför att det sökta varumärket är så pass kort och banalt att det inte har någon uttrycksfull karaktär och saknar en given förmåga att bli igenkänt, som gör det möjligt för konsumenterna i målgruppen att betrakta det som en ursprungsangivelse och inte bara som en funktionell beståndsdel eller en angivelse utan budskap. Överklagandenämnden har i detta avseende påpekat att även om det sökta varumärket skiljer sig från andra jinglar som används inom transportsektorn, är denna skillnad inte tillräcklig för att i sig ge varumärket särskiljningsförmåga, eftersom ett ljudmärkes särskiljningsförmåga endast ska bestämmas av varumärkets förmåga att säkerställa att den vara eller tjänst som varit föremål för registreringsansökan härrör från ett visst företag, och således att särskilja denna vara eller tjänst från andra företags varor eller tjänster.
22 Således angav överklagandenämnden, till stöd för slutsatsen att det sökta varumärket saknar särskiljningsförmåga, i huvudsak att det sökta varumärket är extremt kort (… två sekunder) och enkelt (… fyra förnimbara ljud) och att nämnda varumärke följaktligen inte i sig kan förmedla ett budskap som konsumenterna kommer att kunna komma ihåg, eftersom det endast kommer att uppfattas som en funktionell ljudkomponent avsedd att fästa lyssnarens uppmärksamhet på det efterföljande meddelandet eller på andra aspekter av den avsedda tjänsten.
23 Det har i detta hänseende redan ansetts att ett ljudkännetecken som kännetecknas av en överdriven enkelhet och som endast består i en upprepning av två likadana toner – i förevarande fall ett ljud som är likt en ringsignal från en telefon – inte i sig kan förmedla ett budskap som konsumenterna kommer att kunna komma ihåg. Konsumenterna kommer på så sätt inte att betrakta ett sådant kännetecken som ett varumärke, såvida det inte har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2016, Ljudmärke, T‑408/15, EU:T:2016:468, punkt 51 och där angiven rättspraxis).
24 I likhet med vad BVG har anfört föreligger det emellertid ett flertal omständigheter som gör att det sökta varumärkets egenskaper i fråga om varaktighet och uttrycksfullhet ger stöd för att slå fast att det föreligger, snarare än att det saknas, särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 och i den rättspraxis som anges i punkterna 12–18 ovan.
25 För det första är det nämligen, vad gäller bruket inom den ekonomiska sektorn i förevarande fall, allmänt känt att operatörer inom transportsektorn i allt högre grad använder sig av jinglar, det vill säga korta ljudmotiv, för att forma en ljudidentitet som allmänheten kan känna igen och som är en akustisk motsvarighet till ett varumärkes visuella identitet, med avseende på de varor eller tjänster som jingeln associeras med. Det går även att låta sådana ljudmärken presentera eller åtfölja budskap som riktar sig till målgruppen, i flygplatshallar liksom på perronger på tåg- och busstationer, i annonserande syfte eller i samband med tillhörande tjänster. Dessa jinglar, vilka BVG har lämnat flera exempel på (se punkt 5 sjunde strecksatsen i det överklagade beslutet), gör det möjligt att påkalla lyssnarnas uppmärksamhet i en miljö som ibland kan vara bullrig.
26 För det andra består det sökta varumärket av ljudet av en melodi, vilken utgörs av en serie av fyra olika förnimbara ljud (se punkt 2 ovan).
27 Det ljud av den melodi som det sökta varumärket innehåller har inte någon direkt anknytning till de tjänster som detta varumärke avser och tycks inte bestämmas av tekniska eller funktionella överväganden. Närmare bestämt består det inte av det ljud som regelbundet uppstår vid användningen av transporttjänster, såsom exempelvis ljudet från ett passerande tunnelbane- eller järnvägståg eller ljudet från ett flygplan som lyfter. Det har heller inte visats att ljudet av den melodi som det sökta varumärket består av redan är känt för allmänheten, vilket gör det möjligt att presumera att det handlar om ett originalverk.
28 Det kan i detta sammanhang anses att det ljud av den melodi som det sökta varumärket innehåller snarare är avsett att fungera som en jingel, det vill säga – i likhet med vad BVG har påpekat – en kort ljudsekvens som är slagkraftig och som man därför kan lägga på minnet. På samma sätt är avsikten med det ljud av den melodi som det sökta varumärket innehåller, trots ljudets korthet – vilket är typiskt för en jingel, och vilket just syftar till att göra det lättare att komma ihåg den – att göra allmänheten uppmärksam på det kommersiella ursprunget för de tjänster som varumärket avser, vilket överensstämmer med bruket inom transportsektorn.
29 En sådan bedömning bekräftas för övrigt, såsom BVG har påpekat, i beslutspraxis och i riktlinjerna för prövning vid EUIPO i fråga om ljudmärken.
30 Det ljud av den melodi som det sökta varumärket innehåller är ungefär lika långt som det tyska järnvägsbolagets (Deutsche Bahn AG) EU-ljudmärke, vilket är registrerat under nummer 18800487 och går att lyssna på genom följande hypertextlänk (<EUIPO - eSearch>). Melodin i förevarande mål har, liksom den som Deutsche Bahns EU-ljudmärke innehåller, inget att göra med de transporttjänster som avses. Samma iakttagelser kan göras vid en jämförelse mellan det sökta varumärket och det varumärke som innehas av Flughafen München GmbH, det bolag som driver Münchens flygplats, vilket är registrerat under nummer 17396102 och går att lyssna på genom följande hypertextlänk (<EUIPO - eSearch>).
31 I del B avsnitt 4 kapitel 3 punkt 15 i riktlinjerna för prövning vid EUIPO, vilka, även om de inte är bindande, kan utgöra en referenskälla för EUIPO:s praxis på varumärkesområdet (se dom av den 8 juni 2022, Muschaweck/EUIPO – Conze (UM), T‑293/21, EU:T:2022:345, punkt 38 och där angiven rättspraxis), anges två exempel på godtagna varumärken, vilka även de är relevanta för bedömningen av det sökta varumärkets egenskaper. Dessa exempel visar att man har godtagit två ljudmärken, ett som bestod av en sekvens med fyra olika toner, som först faller med en fjärdedel och sedan ökar och slutar på medianten och ett där [d]e två första kortare A-noterna hörs mindre starkt än den följande långa och högre C‑noten …. Dessa ljudsekvenser kan jämföras med det sökta varumärkets ljudsekvens, som enligt överklagandenämnden består av fyra förnimbara ljud.
32 Med hänsyn till det sökta varumärkets egenskaper i fråga om varaktighet, melodi som används och förnimbara ljud samt de olika anvisningar som EUIPO tidigare har lämnat vad gäller sådana egenskapers betydelse för bedömningen av särskiljningsförmågan hos ett ljudmärke för vilket registrering sökts, har överklagandenämnden följaktligen gjort en felaktig bedömning genom att dra slutsatsen att det sökta varumärket saknar särskiljningsförmåga med hänvisning till att det är extremt kort (… två sekunder) och enkelt (… fyra förnimbara ljud).
33 En sådan bedömning är felaktig med hänsyn dels till bruket inom den berörda sektorn, för vilken det är viktigt att kunna använda ljud för att göra det möjligt för omsättningskretsen att identifiera ett företags produkter eller tjänster och för att därigenom utforma en ljudidentitet som går att känna igen, dels till de beståndsdelar som kännetecknar det sökta varumärket. Varumärket syftar nämligen just till att lämna ett intryck hos omsättningskretsen i egenskap av en kort och slagkraftig jingel, som man kan komma ihåg och som därmed kan påvisa det kommersiella ursprunget för de aktuella tjänsterna, vilka uteslutande kommer att associeras med BVG. Sett från denna synpunkt utgör varken det sökta varumärkets varaktighet eller dess påstådda enkelhet eller banalitet – egenskaper som inte i sig hindrar att melodin kan kännas igen – tillräckliga hinder för att som sådana motivera slutsatsen att varumärket helt saknar särskiljningsförmåga.
34 För det tredje begick överklagandenämnden ett annat fel när den, till stöd för sin bedömning att det sökta varumärket inte hade någon särskiljningsförmåga, fann att varumärket helt enkelt har en funktionell roll.
35 Överklagandenämnden påpekade nämligen, vad gäller transporttjänster eller passagerartransporter, att det är brukligt att sända en kort ljudsekvens före högtalarmeddelanden med information om transportmedel, för att fästa resenärernas uppmärksamhet vid det meddelande som följer jingeln, och att det inte är lätt för lyssnaren att skilja meddelandet från andra bakgrundsljud och associera det med ett visst företag förrän de vant sig vid det, eftersom dessa meddelanden generellt sett sänds ut i miljöer där det förekommer olika ljud.
36 Även om det ska anses, såsom överklagandenämnden har gjort, att det sökta varumärket kan komma att användas på en tågstation för att annonsera den associerade transporttjänsten, skulle – såsom BVG har påpekat – en sådan användning i förevarande fall inte på något sätt hindra det sökta varumärket från att fylla sin funktion att ange tjänstens kommersiella ursprung, även om själva användningen är funktionell. Det är till och med det sökta varumärkets roll i ett sådant sammanhang, eftersom ljudet av den melodi som kännetecknar detta varumärke just syftar till att göra det möjligt för omsättningskretsen att särskilja denna tjänst och det berörda företaget från andra tjänster som andra aktörer inom transportsektorn kan erbjuda.
37 För det fjärde ansåg överklagandenämnden, vad gäller de andra tjänster som omfattas av det sökta varumärket och som inte direkt rör transport, utan aspekter som kan förknippas med transport, att varumärket inte heller i denna del kunde fylla sin grundläggande funktion att ange det kommersiella ursprunget. Detta eftersom den omsättningskrets som exponeras för denna serie av väldigt korta och enkla ljud inom ramen för dessa tjänster på sin höjd kommer att anta att ljudet är kopplat till vissa aspekter av tjänsten (till exempel, inledningen till ett meddelande) eller används för att göra reklam för dessa tjänster. Övervägandena i punkterna 27–36 ovan gäller i tillämpliga delar i fråga om överklagandenämndens bedömning av dessa andra tjänster. I synnerhet är det, i likhet med vad BVG har anfört, svårt att förstå dels vilka aspekter av de tjänster som det sökta varumärket avser som kan kopplas till ljudet av den melodi som varumärket innehåller, dels på vilket sätt den omständigheten att det sökta ljudkännetecknet kan användas i reklam för dessa tjänster skulle tala emot att det registreras som varumärke.
38 Av det ovan anförda följer således att överklagandenämnden inte gjorde en korrekt bedömning av det sökta varumärkets särskiljningsförmåga med beaktande av artikel 7.1 b i förordning 2017/1001.
39 Således ska talan bifallas och det överklagade beslutet ogiltigförklaras. Det saknas därmed anledning till att ta ställning till huruvida de handlingar som BVG har åberopat för första gången vid tribunalen, för att styrka att olika tidigare registrerade EU-ljudmärken inom transportsektorn har använts i annonseringssyfte, kan tas upp till sakprövning.
40 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
41 Eftersom EUIPO har tappat målet, ska BVG:s yrkande bifallas.
1 Rättegångsspråk: tyska.