ext/celex/62024TJ0530

Preliminär utgåva

TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)

den 29 oktober 2025 ( * )

” Personalmål – Tjänstemän – Social trygghet – Artikel 73 i tjänsteföreskrifterna – Olycksfall – Avvisad olycksfallsanmälan – För sent ingiven anmälan – Överskridande av tidsfristen på tio arbetsdagar från det att olyckan inträffade – Begreppet giltiga skäl ”

I mål T‑530/24,

FU, företrädd av advokaten S. Orlandi,

sökande,

mot

Europaparlamentet, företrätt av M. Mão Cheia Carreira och D. Boytha, båda i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Europeiska unionens råd, företrätt av M. Bauer och M. Alver, båda i egenskap av ombud,

och av

Europeiska kommissionen, företrädd av J.-F. Brakeland och O. Dani, båda i egenskap av ombud,

intervenienter,

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

vid överläggningen sammansatt av ordföranden R. da Silva Passos samt domarna N. Półtorak och T. Pynnä (referent),

justitiesekreterare: V. Di Bucci,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

med beaktande av att ingen av parterna tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling och av att tribunalen således, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

följande

Dom

1 Sökanden, FU, har med stöd av artikel 270 FEUF väckt talan om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 30 november 2023, genom vilket parlamentet avslog FU:s olycksfallsanmälan av den 27 november 2023 på grund av att den ingetts för sent (nedan kallat det angripna beslutet).

Bakgrund

2 Den 20 augusti 2023, under en resa i Grekland, kände sökanden, som är tjänsteman vid parlamentet, smärta i sitt högra knä efter att hon hade landat efter ett hopp.

3 Den 21 augusti 2023 begav sig sökanden till en läkare i Grekland, som bland annat rekommenderade henne att vänta till att knäet är mindre svullet innan hon genomgår magnetisk resonanstomografi (MRT).

4 Den 12 september 2023, då sökanden, efter återkomsten från sin resa, fortfarande led av knäsmärtor, uppsökte hon sin husläkare, som uppmanade henne att låta en annan läkare utföra ytterligare medicinska undersökningar.

5 Den 12 oktober 2023 genomgick sökanden en MRT.

6 Den 19 oktober 2023 rekommenderade en ortopedisk specialistläkare, på grundval av resultaten från nämnda MRT, sökanden att konsultera en kirurg för att erhålla ett andra utlåtande och, i förekommande fall, överväga ett kirurgiskt ingrepp.

7 Den 24 oktober 2023 bekräftade en kirurg att det fanns behov av operation.

8 Den 15 november 2023 rekommenderade även en annan specialistläkare ett kirurgiskt ingrepp.

9 Den 27 november 2023 anmälde sökanden sitt olycksfall till parlamentet (nedan kallat olycksfallsanmälan). I olycksfallsanmälan angav sökandens husläkare att det på dagen för undersökningen inte var möjligt att uppskatta skadans allvar.

10 Den 30 november 2023 underrättade tillsättningsmyndigheten genom det angripna beslutet sökanden om att hennes olycksfallsanmälan hade avslagits, på grund av att den hade ingetts för sent.

11 Den 27 februari 2024 ingav sökanden ett klagomål mot det angripna beslutet, vilket avslogs genom parlamentets beslut av den 12 juli 2024, vilket delgavs sökanden samma dag.

Parternas yrkanden

12 Sökanden har yrkat att tribunalen ska

– ogiltigförklara det angripna beslutet, och

– förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

13 Parlamentet, som stöds av rådet och kommissionen, har yrkat att tribunalen ska

– ogilla talan, och

– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

14 Till stöd för sin talan har sökanden åberopat fyra grunder.

Rättslig bedömning

15 Sökanden har åberopat tre grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten och artikel 15.2 i de gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade försäkringsreglerna) och en uppenbart oriktig bedömning. Den andra grunden avser åsidosättande av principerna om likabehandling och proportionalitet. Den tredje grunden avser, i andra hand, en invändning om rättsstridighet avseende artikel 15.2 i försäkringsreglerna.

Huruvida överklagandet kan tas upp till prövning

16 Utan att formellt framställa en invändning om rättegångshinder har parlamentet anfört två grunder för att bestrida att talan kan tas upp till prövning.

Den första avvisningsgrunden: Ansökan är oklar

17 Parlamentet har gjort gällande att sökanden varken har strukturerat sin ansökan kring klart identifierade grunder eller följt den ordning som angetts i början av hennes ansökan eller delat upp sina argument i avsnitt som motsvarar en rubrik som angetts för respektive grund. Sökanden har dessutom dragit slutsatser på grundval av skäl som inte har angetts i tillräcklig utsträckning, såsom åsidosättande av artiklarna 4 och 7 i försäkringsreglerna, åsidosättande av omsorgsplikten, av rätten till god förvaltning och av motiveringsskyldigheten.

18 Sökanden har bestridit dessa argument.

19 Tribunalen erinrar i detta hänseende om att artikel 76 d i tribunalens rättegångsregler föreskriver att en ansökan ska innehålla ”de grunder och argument som åberopas samt en kortfattad framställning av dessa grunder”. Enligt fast rättspraxis ankommer det inte på unionsdomstolen att ta ställning till argument som åberopats av en part, men som inte är tillräckligt klara och precisa, då de inte utvecklas ytterligare och inte åtföljs av ytterligare specifik argumentation till stöd för argumenten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2024, FFPE section Conseil/rådet, T‑179/23, EU:T:2024:897, punkt 128 och där angiven rättspraxis).

20 Även om sökanden i förevarande fall har angett att hon åberopar de tre grunder som anges i punkt 15 ovan, så är det riktigt att sökanden i ansökan inte har åberopat dessa grunder i tur och ordning och att de inte har presenterats under olika rubriker. Framställningen av argumenten i själva ansökan gör det emellertid möjligt att på ett tillräckligt begripligt sätt identifiera de tre grunder som angetts och de argument som anförts till stöd för dessa.

21 Vad vidare beträffar argumenten avseende det påstådda åsidosättandet av artiklarna 4 och 7 i försäkringsreglerna, har sökanden gjort gällande att även om olycksfallsanmälan har ingetts för sent, utgör detta inte grund för att utesluta olycksfallet från det skydd eller de förmåner som föreskrivs i nämnda artiklar. Tribunalen konstaterar i detta hänseende att även om argumentationen inte stöds av några egna överväganden, förefaller den emellertid bygga på ett påstående om felaktig tolkning av artikel 15.2 i försäkringsreglerna, som åberopats inom ramen för den första grunden avseende åsidosättande av nämnda artikel, samt om uppenbart oriktig bedömning.

22 Detsamma gäller det påstådda åsidosättandet av omsorgsprincipen och rätten till god förvaltning. Sökanden har i detta avseende gjort gällande att en restriktiv tolkning av artikel 15.2 i försäkringsreglerna skulle strida mot rätten till god förvaltning, enligt vilken administrationen är skyldig att behandla alla personers angelägenheter rättvist, och mot den omsorgsplikt som gäller i administrationens behandling av sina anställda. Sökanden menar att dessa skyldigheter innebär att administrationen borde ha gjort en fördjupad undersökning av samtliga omständigheter i det aktuella fallet.

23 Vad slutligen gäller åsidosättandet av motiveringsskyldigheten har sökanden gjort gällande att tillsättningsmyndigheten har åsidosatt sin motiveringsskyldighet genom att varken precisera begreppet giltiga skäl eller de kriterier som är tillämpliga i förevarande fall. Argumentationen har ett nära samband med argumentationen avseende begreppet giltiga skäl i artikel 15.2 i försäkringsreglerna, vilken har utvecklats inom ramen för den första grunden, varför den ska anses ha samband med detta begrepp.

24 Den första avvisningsgrunden kan följaktligen inte godtas.

Den andra avvisningsgrunden: Åsidosättande av regeln om överensstämmelse

25 Parlamentet har gjort gällande att sökanden inte har följt regeln om överensstämmelse mellan klagomålet och ansökan. Sökanden har i sitt klagomål inte anfört något argument avseende det påstådda åsidosättandet av principerna om likabehandling och proportionalitet, det påstådda åsidosättandet av artiklarna 4 och 7 i försäkringsreglerna och det påstådda åsidosättandet av motiveringsskyldigheten samt invändningen att artikel 15.2 i försäkringsreglerna är rättsstridig.

26 Sökanden har bestridit dessa argument.

27 Det ska i detta hänseende erinras om att regeln om samstämmighet mellan klagomålet och ansökan innebär att den grund som anförs i talan vid unionsdomstolen dessförinnan ska ha åberopats i ett administrativt förfarande så att administrationen getts tillfälle att få kännedom om den kritik som den berörde riktar mot det ifrågasatta beslutet och att talan i motsatt fall inte kan tas upp till prövning. I personalmål kan således de yrkanden som framställs vid unionsdomstolen endast innehålla anmärkningar som rör samma grunder som dem som åberopats i klagomålet. Det ska emellertid preciseras att dessa anmärkningar kan utvecklas inför unionsdomstolen genom att grunder och argument anförs som inte nödvändigtvis förekom i klagomålet, men som har ett nära samband med detta. Det ska dessutom understrykas dels att administrationen, eftersom det administrativa förfarandet har en informell karaktär och eftersom de berörda personerna på detta stadium i allmänhet agerar utan en advokats medverkan, inte ska tolka klagomålen restriktivt, utan tvärtom undersöka dem i en anda av öppenhet, dels att artikel 91 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallad tjänsteföreskrifterna) inte syftar till att vara strängt och slutgiltigt bindande i ett eventuellt domstolsförfarande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2024, WS/EUIPO, T‑221/23, ej publicerad, EU:T:2024:820, punkterna 47–49 och där angiven rättspraxis).

28 Såsom har angetts i punkterna 21–23 ovan har sökanden anfört olika argument avseende åsidosättande av artiklarna 4 och 7 i försäkringsreglerna, omsorgsplikten och rätten till god förvaltning samt det påstådda åsidosättandet av motiveringsskyldigheten till stöd för den första grunden. Denna grund avser samma omständigheter som dem som anges i klagomålet. Vad gäller det påstådda åsidosättandet av principerna om likabehandling och proportionalitet hänför sig invändningen till samma sak som den som ligger till grund för de anmärkningar som framställts i klagomålet. Dessa argument kan således inte anses utgöra nya grunder i förhållande till klagomålet.

29 Vad gäller den invändning om rättsstridighet som åberopats inom ramen för den tredje grunden framgår det av rättspraxis att systematiken i det indirekta rättsmedel som en invändning om rättsstridighet utgör i princip motiverar att det fastslås att en sådan invändning som framställs för första gången vid unionsdomstolen kan tas upp till prövning, genom att det görs undantag från regeln om överensstämmelse mellan ansökan och klagomålet (dom av den 16 december 2020, RN/kommissionen, T‑442/17 RENV, EU:T:2020:618, punkt 60).

30 Den omständigheten att invändningen om rättsstridighet avseende artikel 15.2 i försäkringsreglerna framställdes för första gången i ansökan medför således inte att denna invändning inte kan tas upp till prövning.

31 Mot bakgrund av det ovan anförda kan avvisningsgrunden om åsidosättande av regeln om överensstämmelse inte godtas.

Prövning i sak

Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och artikel 15.2 i försäkringsreglerna samt uppenbart oriktig bedömning

32 Sökanden har gjort gällande att den tidpunkt då den frist inom vilken olycksfallsanmälan ska göras börjar löpa ska fastställas i förhållande till den tidpunkt då den försäkrade blir medveten om att denne råkat ut för en olycka. Sökanden blev emellertid gradvis medveten om omfattningen av sin skada på grund av olyckans ringa karaktär och på grund av att symtomen uppträdde sent. Förseningen med att anmäla olycksfallet var således oavsiktlig. Den tid som förflöt innan sökanden ingav olycksfallsanmälan var rimlig med hänsyn till att sökanden inte kände till skadans inverkan på hennes fysiska integritet förrän den 15 november 2023.

33 Sökanden har vidare hävdat att dröjsmålet med olycksfallsanmälan även motiveras av att det var omöjligt för henne att konsultera en läkare som kunde göra de nödvändiga undersökningarna. Enligt artikel 15.1 i försäkringsreglerna och ordalydelsen i formuläret för olycksfallsanmälan ska anmälan åtföljas av ett läkarintyg som anger skadornas art och troliga följder av olycksfallet.

34 Parlamentet, som stöds av rådet och kommissionen, har bestritt denna argumentation.

35 Försäkringsreglerna antogs av unionsinstitutionerna med stöd av artikel 73.1 i tjänsteföreskrifterna.

36 I artikel 2.1 i försäkringsreglerna definieras ett olycksfall som ”varje plötslig händelse som vållar den försäkrade fysisk eller psykisk skada och som helt eller delvis förorsakats av yttre faktorer utan den drabbade personens egen förskyllan”.

37 I artikel 15 i försäkringsreglerna, med rubriken ”Anmälan av olycksfall”, föreskrivs dessutom följande i punkt 1: ”En försäkrad som råkar ut för ett olycksfall eller dennes rättsinnehavare skall anmäla olycksfallet till förvaltningen vid den institution dit den försäkrade hör.” I punkt 2 i samma artikel föreskrivs vidare följande:

”Anmälan skall göras inom tio arbetsdagar från den dag då olycksfallet inträffade. Denna tidsfrist får emellertid överskridas vid force majeure eller av andra giltiga skäl, om den försäkrade kan styrka att olycksfallet inträffat och visa att det har ett samband med hans fysiska och psykiska skador.”

38 Det framgår av artikel 15.2 i försäkringsreglerna att det är den dag då olycksfallet inträffade som medför att den tiodagarsfrist inom vilken anmälan ska göras börjar löpa, och inte den dag då den försäkrade blir medveten om olyckans omfattning. I artikel 15.2 i försäkringsreglerna föreskrivs dessutom att den försäkrade får överskrida tiodagarsfristen för att göra en anmälan vid force majeure eller av andra giltiga skäl, om den försäkrade kan styrka att olycksfallet har inträffat och kan visa att det har ett samband med dennes fysiska och psykiska skador.

39 Begreppet giltiga skäl för en försenad olycksfallsanmälan definieras inte i försäkringsreglerna eller i rättspraxis. Detta begrepp ska tillämpas strikt av två skäl: Dels utgör det ett undantag från en väletablerad skyldighet att lämna in olycksfallsanmälan inom tio arbetsdagar, dels rör det sig om ett begrepp som hänför sig till unionsrättsliga bestämmelser som ger rätt till ekonomiska förmåner (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 7 juni 2023, OP/kommissionen, T‑677/22, EU:T:2023:313, punkt 99 och där angiven rättspraxis). Enligt rättspraxis avseende överföring av intjänade pensionsrättigheter måste en tjänsteman, för att motivera att tidsfristen för att begära överföring inte har iakttagits i en situation som inte kan anses utgöra ett fall av force majeure, visa att denne har befunnit sig i en exceptionell situation till följd av orsaker som inte kan tillskrivas denne. De villkor som krävs för att motivera en sådan situation är mindre stränga än de som krävs för att motivera ett fall av force majeure och det ankommer på den berörda personen att styrka förekomsten eller uppkomsten av externa händelser som hindrar denne från att uppfylla en skyldighet, medan denna person, för att styrka att force majeure föreligger, inte bara måste visa att onormala händelser som ligger utanför dennes vilja har inträffat, utan även att denne har agerat omsorgsfullt för att skydda sig mot följderna av dessa händelser (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 oktober 2024, CF/kommissionen, T‑51/24, ej publicerad, EU:T:2024:686, punkt 77).

40 Begreppet giltiga skäl ska tolkas så, att den försäkrade måste visa att denne har ställts inför en exceptionell situation till följd av orsaker som inte kan tillskrivas denne och som beror på vederbörandes oförmåga att lämna in en olycksfallsanmälan inom tio arbetsdagar efter olyckan.

41 Vad för det första gäller sökandens argument om bristande motivering har sökanden hävdat att begreppet giltiga skäl och de tillämpliga kriterierna inte preciseras i det angripna beslutet. Det framgår emellertid av detta beslut att olycksfallsanmälan avvisades för att den inkommit för sent och att fristen för att anmäla en olycka hänför sig till olycksdagen och inte till den dag då den försäkrade upplevde en försämring av sitt hälsotillstånd eller till den dag då en fullständig diagnos erhölls. I beslutet konstaterades även att sökanden blev medveten om olyckan samma dag som den inträffade och att hon inte lagt fram några bevis för force majeure eller några giltiga skäl som hindrade henne från att inge olycksfallsanmälan inom den föreskrivna fristen. Det angripna beslutet innehåller således en klar och otvetydig förklaring till varför de skäl som sökanden har anfört inte utgör giltiga skäl för att motivera dröjsmålet med att inge olycksfallsanmälan. Denna förklaring har gjort det möjligt för sökanden att få kännedom om skälen för detta beslut och för tribunalen att pröva beslutets lagenlighet. Härav följer att parlamentet inte har åsidosatt motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2017, Icap m.fl./kommissionen, T‑180/15, EU:T:2017:795, punkt 287 och där angiven rättspraxis).

42 För det andra har sökanden, mot bakgrund av punkt 40 ovan, fel i sitt påstående att det räcker att lägga fram bevis för olyckan för att motivera dröjsmålet med olycksfallsanmälan. Härav följer också att om det inte föreligger force majeure eller några andra giltiga skäl därför, så medför en försenad olycksfallsanmälan att försäkringsskydd för olyckan inte kan beviljas. Såsom parlamentet, rådet och kommissionen har påpekat har emellertid den försäkrade, även om denne inte har rätt att utnyttja den kompletterande olycksfallsförsäkringen, på grund av att force majeure eller några andra giltiga skäl inte kan styrkas, fortfarande rätt till ersättning för sjukvårdskostnader från det gemensamma sjukförsäkringssystemet.

43 När det i förevarande fall gäller frågan huruvida dröjsmålet med olycksanmälan kan anses motiverat av giltiga skäl, ska det påpekas att sökanden i sin olycksfallsanmälan beskrev olika symtom, det vill säga att hennes knä var svullet och att hon hade svårt gå, som sökanden kunde konstatera redan dagen efter olyckan. Hon förklarade att den läkare som hon hade besökt på vårdcentralen den dagen hade rått henne att göra en MRT när hon kommit hem efter resans slut. Hon hävdar att smärtan kvarstod när hon återvände. Under dessa omständigheter kunde hon inte anses vara ovetande om att hon hade råkat ut för en olycka, i den mening som avses i artikel 2.1 i försäkringsreglerna, under tiden fram till utgången av fristen på tio arbetsdagar från den dag då olyckan inträffade. Sökanden kan således inte med framgång göra gällande att hon först i ett senare skede blev medveten om skadornas allvar för att visa att dröjsmålet med olycksanmälan var motiverat av giltiga skäl.

44 Det framgår visserligen av formuläret för olycksfallsanmälan att denna anmälan ska åtföljas av ett läkarintyg. Det krävs dock inte att en fullständig diagnos ställs för att en olycka ska kunna anmälas. I artikel 15.1 i försäkringsreglerna föreskrivs nämligen endast att anmälan ska åtföljas av ett läkarintyg ”som anger skadornas art och troliga följder av olycksfallet”. Det framgår emellertid av olycksfallsanmälan att sökanden, inom den frist på tio dagar som föreskrivs i artikel 15.1 i försäkringsreglerna, begav sig till en vårdcentral, och hon har inte visat att den läkare som hon konsulterade vägrade att tillhandahålla henne ett läkarintyg.

45 Mot bakgrund av det ovan anförda har sökanden inte visat att det förelåg force majeure eller giltiga skäl som hindrade henne från att iaktta den frist på tio arbetsdagar som föreskrivs i artikel 15.2 i försäkringsreglerna. Parlamentet har varken gjort sig skyldigt till en oriktig bedömning eller gjort en felaktig tillämpning av artikel 15 i försäkringsreglerna genom att anse att sökanden inte har anfört något giltigt skäl som motiverar dröjsmålet med att lämna in den aktuella olycksfallsanmälan. Det angripna beslutet är i detta avseende inte behäftat med något fel.

46 Detta konstaterande påverkas inte av de ytterligare argument som sökanden har anfört.

47 Sökanden har gjort gällande att de fall då olycksfall anmäls för sent inte utgör ett sådant undantag från försäkringsskydd eller förmåner som föreskrivs i artiklarna 4 och 7 i försäkringsreglerna. Det ska i detta hänseende påpekas att artiklarna 4 och 7 i försäkringsreglerna innehåller materiella villkor för att acceptera en olycksfallsanmälan som är oberoende av den frist som föreskrivs i artikel 15.2 i försäkringsreglerna.

48 Enligt sökanden strider dessutom tolkningen av artikel 15.2 i försäkringsreglerna i det angripna beslutet mot rätten till god förvaltning, enligt vilken administrationen är skyldig att behandla alla personers angelägenheter rättvist, och mot den omsorgsplikt som gäller i administrationens behandling av sina anställda. Sökanden menar att dessa skyldigheter innebär att administrationen borde ha gjort en fördjupad undersökning av samtliga omständigheter i det aktuella fallet. Såsom framgår av punkt 41 ovan gjorde tillsättningsmyndigheten en fördjupad prövning av omständigheterna i det aktuella fallet. I avsaknad av annan förklaring från sökanden har det således inte visats att tolkningen av artikel 15.2 i försäkringsreglerna strider mot principen om god förvaltning och omsorgsplikten.

49 Av vad som anförts följer att talan inte kan bifallas på den första grunden.

Den andra grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling och proportionalitetsprincipen

50 Som andra grund har sökanden gjort gällande att likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen har åsidosatts.

51 Parlamentet, som stöds av rådet, anser att den andra grunden inte kan tas upp till prövning.

52 Sökanden har till stöd för denna grund endast gjort gällande dels att parlamentet på ett godtyckligt sätt har tillämpat kriteriet ”giltiga skäl” i artikel 15.2 i försäkringsreglerna, dels att avslaget på hennes olycksfallsanmälan strider mot proportionalitetsprincipen – eftersom överskridandet av anmälningsfristen inte beror på oaktsamhet – utan att sökanden har lämnat någon närmare förklaring i detta avseende.

53 Eftersom sökanden inte har utvecklat sina argument, ska den andra grunden avvisas med tillämpning av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 19 ovan.

Den tredje grunden: Invändning om rättsstridighet avseende artikel 15 i försäkringsreglerna

54 I andra hand har sökanden framställt en invändning om rättsstridighet avseende artikel 15.2 i försäkringsreglerna. Sökanden menar att om denna artikel skulle tolkas så, att den strikt föreskriver en tidsfrist på tio arbetsdagar för anmälan av olycksfall, så ska denna bestämmelse förklaras rättsstridig med hänsyn till att detta utgör ett omotiverat och oproportionerligt ingrepp i rätten till olycksfallsförsäkring enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna. Ordalydelsen i denna bestämmelse utgör hinder för en restriktiv tolkning när det gäller de skäl som kan beaktas vid prövningen av huruvida det var motiverat att överskrida anmälningsfristen. Bestämmelsen, tolkad på det sätt som tillsättningsmyndigheten har gjort, liknar ett oskäligt villkor som medför en obalans mellan försäkringstagarnas respektive försäkringsgivarens rättigheter och strider mot rätten till social trygghet enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna.

55 Parlamentet, som stöds av rådet och kommissionen, har bestritt denna argumentation.

56 Den invändning om rättsstridighet som sökanden har gjort gällande avser att artikel 15.2 i försäkringsreglerna inte är tillämplig på grund av att nämnda artikel inte är förenlig med artikel 73 i tjänsteföreskrifterna, och detta i den del det däri föreskrivs att olycksfallsanmälan ska lämnas in inom tio arbetsdagar från den dag då olyckan inträffade.

57 Tribunalen konstaterar i detta sammanhang till att börja med att det framgår tydligt av artikel 73.1 i tjänsteföreskrifterna att en tjänsteman är försäkrad mot olycksfall ”enligt de regler som fastställts genom överenskommelse mellan tillsättningsmyndigheterna vid unionens institutioner”. Denna artikel har tjänat som rättslig grund för antagandet av försäkringsreglerna och fastställandet av villkoren för ersättning för uppkomna kostnader omfattas således av den behörighet som institutionerna har enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna.

58 Vidare finns det undantag från den frist som föreskrivs i artikel 15.2 i försäkringsreglerna, nämligen vid force majeure eller andra giltiga skäl.

59 Såsom parlamentet, kommissionen och rådet har hävdat utgör dessutom fastställandet av ett tidsmässigt villkor för ingivande av en olycksfallsanmälan en nödvändig åtgärd för att förhindra rättsmissbruk och bedrägeri. Ett sådant villkor syftar nämligen till att göra det möjligt för institutionerna att med tillräcklig säkerhet kontrollera att den angivna olyckan verkligen har inträffat och att det finns ett orsakssamband mellan olyckan och skadorna.

60 Slutligen är en tidsfrist på tio dagar inte orimlig med hänsyn till att den försäkrade kan bifoga ett preliminärt läkarintyg till sin olycksfallsanmälan, som sedan kan kompletteras.

61 Den frist som föreskrivs i artikel 15.2 i försäkringsreglerna och inom vilken det, utom vid force majeure eller giltiga skäl, ska anmälas ett olycksfall för att den försäkrade ska kunna erhålla ersättning för uppkomna kostnader kan således inte anses strida mot artikel 73.1 i tjänsteföreskrifterna.

62 Invändningen om rättsstridighet ska följaktligen ogillas, vilket innebär att talan ska ogillas i sin helhet.

Rättegångskostnader

63 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har tappat målet och ska därför bära sina rättegångskostnader och ersätta parlamentets rättegångskostnader i enlighet med parlamentets yrkande.

64 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska medlemsstater och institutioner som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. Rådet och kommissionen ska därför bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande:

1) Talan ogillas.

2) FU ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

3) Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

da Silva Passos | Półtorak | Pynnä

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 29 oktober 2025.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: franska.