2 Europeiska centralbankens beslut 2004/258/EG av den 4 mars 2004 om allmänhetens tillgång till Europeiska centralbankens handlingar (EUT L 80, 2004, s. 42), i dess lydelse enligt Europeiska centralbankens beslut (EU) 2015/529 av den 21 januari 2015 (EUT L 84, 2015, s. 64) . Nedan kallat beslut nr 2004/258.

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

MANUEL CAMPOS SÁNCHEZ-BORDONA

föredraget den 18 juni 2026( 1 )

Mål C ‑ 550/25 P

ABLV Bank AS, i likvidation,

mot

Europeiska centralbanken (ECB)

” Överklagande – Tillgång till handlingar – Regler för tillgång till ECB:s handlingar – Beslut 2004/258/EG – Rätt till tillgång till en ärendeakt hos ECB – Regler som gäller för sökandens ansökan – Avslag på ansökan om tillgång – Talan om ogiltigförklaring ”

1. Förevarande mål om överklagande rör reglerna för allmänhetens tillgång till Europeiska centralbankens (ECB) handlingar, vilka fastställs i beslut 2004/258/EG( 2 ).

2. Genom ett beslut av den 8 december 2022( 3 ) avslog ECB den ansökan som hade getts in av ABLV Bank AS (nedan kallad ABLV) om att få tillgång till vissa handlingar.

3. I sin dom av den 4 juni 2025, ABLV Bank/ECB,( 4 ) ogillade tribunalen den talan som väckts av ABLV mot det omtvistade beslutet. ABLV har överklagat den domen och gjort gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning. ABLV har därför yrkat att den överklagade domen ska upphävas och att det omtvistade beslutet ska ogiltigförklaras.

I. Bakgrund till tvisten

4. Bakgrunden till tvisten beskrivs i punkterna 2–15 i den överklagade domen. Den kan sammanfattas på följande vis:

– ABLV var ett kreditinstitut registrerat i Lettland.

– United States Department of the Treasury (Förenta staternas finansdepartement) meddelade den 13 februari 2018, via Financial Crimes Enforcement Network (nätverk för bekämpande av ekonomisk brottslighet, Förenta staterna) (nedan kallat FinCEN), sin avsikt att vidta en åtgärd för att beteckna ABLV Bank som en enhet som utgör en betydande risk i fråga om penningtvätt. Till följd av detta meddelande drabbades ABLV av massiva uttag av insatta medel.

– Den 23 februari 2018 bedömde ECB att ABLV Bank fallerade eller sannolikt skulle komma att fallera i den mening som avses i artikel 18.1 i förordning (EU) nr 806/2014.( 5 ) Samma dag beslutade Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) att inte anta en resolutionsordning avseende ABLV.

– Den 11 juli 2018 återkallade ECB ABLV:s tillstånd.

– Den 26 mars 2021 beslutade Korupcijas novēršanas un apkarošanas birojs (Myndigheten för förebyggande och bekämpning av korruption, Lettland) (nedan kallad Knab) att lägga ner det åtal som väckts till följd av förslaget till åtgärd från FinCEN.

– Den 25 maj 2022 ingav ABLV en ansökan om tillgång till handlingar till ECB. ABLV begärde tillgång till följande handlingar:

– Alla handlingar som direkt eller indirekt rör FinCEN och/eller andra avdelningar eller ansvariga för andra avdelningar inom det amerikanska finansdepartementet eller andra amerikanska myndigheter eller myndigheter i Förenta staterna och/eller sökanden och/eller dess luxemburgska dotterbolag.

– Alla handlingar som, direkt eller indirekt, innehåller kommunikation med FinCEN och/eller dess ansvariga och/eller andra avdelningar eller ansvariga för andra avdelningar inom det amerikanska finansdepartementet eller andra amerikanska myndigheter eller myndigheter i Förenta staterna.

– Alla handlingar som direkt eller indirekt rör beslutet från Knab, de omständigheter som nämns i Knabs beslut och/eller de faktiska omständigheter som fastställts i detta beslut, oavsett om denna kommunikation ägt rum före eller efter FinCEN:s meddelande.

– Alla handlingar som direkt eller indirekt rör handlanden eller underlåtelser som kan tillskrivas ECB, SRB, Finanšu un kapitāla tirgus komisija (Finans- och kapitalmarknadskommissionen, Lettland) (nedan kallad CMFC), FinCEN eller någon annan myndighet till följd av eller som föregick FinCEN:s meddelande.

– Alla handlingar som direkt eller indirekt rör Euroclear och dess roll i förhållande till ABLV och/eller dess luxemburgska dotterbolag, inklusive och utan några begränsningar, alla meddelanden som utväxlats mellan ECB och/eller SRB och Euroclear vilka direkt eller indirekt rör ABLV och/eller dess luxemburgska dotterbolag.

– Alla andra handlingar som direkt eller indirekt rör ABLV eller dess luxemburgska dotterbolag.

5. Den 8 augusti 2022 skickade ECB ett e-postmeddelande till ABLV där ECB angav att ansökan om tillgång skulle handläggas i två omgångar. Vad gäller den andra omgången (som omfattar de handlingar som anges i de tre sista strecksatserna i föregående punkt) ansåg ECB att ansökan inte var tillräckligt utförlig i den mening som avses i artikel 6.1 i beslut 2004/258. ECB uppmanade därför ABLV i enlighet med artikel 6.2 i beslut 2004/258 att ange vilka särskilda ämnen eller teman som var av intresse samt att ange en klart avgränsad tidsperiod. ECB informerade ABLV om att handläggningen av den andra omgången hade vilandeförklarats till dess att ansökans omfattning hade förtydligats.

6. Den 13 september 2022 meddelade ECB ABLV sitt ursprungliga beslut( 6 ), informerade ABLV om att de tre sista strecksatserna i ansökan om tillgång inte var tillräckligt utförliga och uppmanade ABLV att ange vilka särskilda ämnen eller teman som var av intresse samt att ange en klart avgränsad tidsperiod. I sitt ursprungliga beslut påpekade ECB att man, efter att ha prövat de tre första strecksatserna i ansökan om tillgång, hade identifierat nio relevanta handlingar med avseende på de två första strecksatserna. Däremot hade inga handlingar hos ECB som motsvarade den tredje strecksatsen kunnat identifieras. Två av de relevanta handlingarna var enligt ECB tillgängliga för allmänheten, medan tillgång helt eller delvis skulle nekas till övriga sju handlingar.( 7 )

7. ABLV tillställde genom skrivelse av den 11 oktober 2022 ECB en bekräftande ansökan i enlighet med artikel 7.2 i beslut 2004/258. ABLV begärde särskilt att ECB skulle ompröva sin inställning och komplettera förteckningen över handlingar kopplade till ansökan. Härutöver begärde ABLV med stöd av artikel 41.2 b i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) tillgång till ärendeakten i det pågående förfarandet för handläggning av bolagets ansökan om tillgång till handlingar.

8. Den 8 december 2022 antog ECB det angripna beslutet.

II. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

9. Den 20 februari 2023 väckte ABLV talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av det angripna beslutet.

10. I sin ansökan åberopade ABLV fem grunder för ogiltigförklaring:

– Förteckningen över de handlingar som ECB hade identifierat var ofullständig.

– ECB har rättsstridigt hänvisat till FinCEN:s webbplats med avseende på handlingarna nr 1 och 2.

– ECB har rättsstridigt nekat tillgång till handlingarna nr 3–9.

– ECB har rättsstridigt nekat tillgång till ärendeakten.

– ECB har rättsstridigt och utan rättslig grund avbrutit handläggningen avseende den andra omgången.

11. Tribunalen ogillade talan i sin helhet.

III. Överklagandet och förfarandet vid domstolen

12. ABLV:s överklagande, som registrerades vid domstolen den 14 augusti 2025, bygger på tolv grunder.

13. ABLV har yrkat följande:

– Den överklagade domen ska upphävas.

– Det angripna beslutet ska ogiltigförklaras.

– ECB ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

– Målet ska återförvisas till tribunalen för att avgöras i sak.

14. ECB har yrkat att överklagandet ska ogillas och att ABLV ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

15. Enligt EU-domstolens anvisningar kommer detta förslag till avgörande att begränsas till den tredje, sjunde, åttonde och nionde grunden för överklagandet.

IV. Bedömning

16. ECB har gjort gällande att överklagandet i sin helhet ska avvisas och upprepar denna ståndpunkt vid granskningen av var och en av grunderna för överklagandet. Enligt ECB:s uppfattning vänder sig ABLV enbart mot den bedömning av de faktiska omständigheterna som tribunalen har gjort.

17. När det gäller de grunder som bedöms i detta förslag till avgörande anser jag att klaganden i huvudsak ifrågasätter den tolkning av huruvida det finns en rättslig grund som tribunalen har gjort när den å ena sidan fastställt vilken lagstiftning som är tillämplig i målet och å andra sidan definierat räckvidden för utövandet av sin egen behörighet.

18. I den mån ABLV ifrågasätter den tolkning eller tillämpning av unionsrätten som tribunalen har gjort, kan de rättsfrågor som prövats i första instans återigen tas upp till prövning inom ramen för ett överklagande.

A. Den tredje grunden

1. Parternas argument

19. ABLV har gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och tillhandahöll en bristfällig motivering i den överklagade domen, i den del där det fastställs att de tre sista strecksatserna i ansökan om tillgång till handlingarna inte var tillräckligt utförliga i den mening som avses i artikel 6.1 i beslut 2004/258.

20. Enligt ABLV tillämpade tribunalen inga rättsliga kriterier för att bedöma den otydliga formuleringen i de tre sista strecksatserna i ansökan om tillgång till handlingarna. I den överklagade domen angavs inte ens att omfattningen av dessa strecksatser hindrade ECB från att identifiera de handlingar som motsvarade dessa delar av ansökan om tillgång.

21. ECB anser att denna grund inte kan tas upp till sakprövning, eftersom tribunalen uttryckligen har motiverat att ECB, med hänsyn till formuleringarna i de tre sista strecksatserna i ansökan om tillgång, hade rätt att begära ett förtydligande avseende dessa kategorier av handlingar, och att det inte åligger EU-domstolen att pröva denna bedömning inom ramen för ett överklagande. Eftersom ECB inte var i stånd att identifiera de handlingar som var av intresse för sökanden, kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser denna grund.

2. Bedömning

22. I artikel 6 i beslut 2004/258 föreskrivs att en ansökan om tillgång till en handling ska ”vara tillräckligt utförlig för att ECB skall kunna identifiera handlingen” (punkt 1). Om så inte är fallet ska ”skall ECB uppmana sökanden att förtydliga sin ansökan och bistå sökanden med detta” (punkt 2).

23. Dessa två punkter i artikel 6 i beslut 2004/258 är i praktiken en ordagrann återgivning av artikel 6.1 och 6.2 i förordning (EG) nr 1049/2001.( 8 ) Till skillnad från undantagen från rätten till tillgång till handlingar gäller kravet på att ansökningar om tillgång ska vara ”tillräckligt utförliga” på samma sätt både för förordning nr 1049/2001 och för beslut 2004/258.

24. Vad gäller tillgång till ECB:s handlingar har EU-domstolen slagit fast följande:

– ”... genom beslut 2004/258, valde [ECB] att ge tillgång till sina handlingar, med förbehåll för de villkor och gränser som fastställs i beslutet. Beslutet syftar således till att skydda denna rätt till tillgång, samtidigt som institutionens specifika karaktär beaktas. Denna institution ska nämligen, i enlighet med artikel 130 FEUF, på ett effektivt sätt kunna genomföra de mål som fastställts för dess uppgifter tack vare ett oberoende utövande av de särskilda befogenheter som den har i detta syfte enligt fördraget och ECBS-stadgan.”( 9 )

– ”Vidare ska det erinras om att de bestämmelser om tillgång till ECB:s handlingar som föreskrivs i fördragen skiljer sig åt, enligt artikel 15.3 fjärde stycket FEUF, beroende på om ECB utövar sina administrativa funktioner eller ej. Även om reglerna om tillgång till institutionernas handlingar som omfattas av detta stycke ska antas i enlighet med förordning nr 1049/2001, kan en sådan handling som den omtvistade handlingen ... inte anses ha samband med utövandet av ECB:s administrativa funktioner.”( 10 )

– ”Av detta följer att det enligt artikel 4.3 andra stycket i förordning nr 1049/2001 endast är möjligt att vägra tillgång till en handling i den mån den har ett samband med ett konkret beslut, medan sekretesskyddet för ECB:s handlingar inom ramen för artikel 4.3 första stycket i beslut 2004/258 säkerställs även när dessa handlingar inte ingår i förfarandet för antagande av ett sådant beslut.”( 11 )

25. I princip kräver det krav på utförlighet som anges i beslut 2004/258 inte någon annan tolkning än den som följer av reglerna om tillgång till handlingar enligt förordning nr 1049/2001, även om den sistnämnda inte är tillämplig på ECB.( 12 )

26. I EU-domstolens praxis saknas det naturligtvis inte domar som avgör frågor om ansökan om tillgång till ett alltför stort antal handlingar eller till mycket omfattande handlingar( 13 ), eller om den begreppsmässiga definitionen av ordet ”handling”( 14 ).

27. Detta gäller dock inte kravet på att ”ansökan om tillgång ska vara tillräckligt utförlig”. Detta krav avser identifieringen av de begärda handlingarna, det vill säga något som föregår bedömningen av handlingarnas omfattning och antal.( 15 )

28. Vad gäller de omtvistade handlingarna hävdar ABLV att ”dess ansökan är enkel och utförlig”.( 16 ) Enligt ACBV kan det, om ECB har tolkat saken på motsatt sätt och framför allt om tribunalen instämmer i ECB:s uppfattning, endast förklaras med: a) den avsikt att förhala som präglar ECB:s agerande när det gäller tillgång till dess handlingar,( 17 ) och b) den felaktiga rättstillämpning som tribunalen enligt ACBV har gjort sig skyldig till ”genom att inte tillhandahålla någon bedömning, inte lägga fram någon motivering och inte på något sätt dra slutsatsen att de tre sista strecksatserna i sökandens ansökan om tillgång till handlingar faktiskt hindrade ECB att identifiera de begärda handlingarna”.( 18 )

29. I synnerhet är de ordalag med vilka ABLV kritiserar tribunalen mycket skarpa. AVBL hävdar att ”[t]ribunalen inte framför någon grund eller något rättsligt argument för på vilket sätt den påstådda allmänna lydelsen av ansökan gjorde den otydlig”.( 19 ) Vidare menar AVBL att ”tribunalen inte stöder sig på någon rättslig grund och inte heller försöker tillämpa något rättsligt kriterium … [när den drar slutsatsen] att ansökan är så omfattande att ECB inte kan identifiera de begärda handlingarna”.( 20 )

30. Innehållet i punkterna 170–182 i den överklagade domen visar dock att dessa allvarliga anklagelser saknar grund.

31. Tribunalen fann att ”[m]ot bakgrund av att ECB anser att de tre sista strecksatserna i ansökan om tillgång inte uppfyllde kraven i artikel 6.1 i beslut 2004/258 kommer tribunalen inledningsvis att undersöka om denna del av ansökan var tillräckligt utförlig i den mening som avses i artikel 6.1 i beslut 2004/258, och därefter om ECB har iakttagit sin skyldighet att bistå sökanden enligt artikel 6.2 i samma beslut”.( 21 )

32. Tribunalen återgav därefter innehållet i de tre sista strecksatserna i ansökan( 22 ) och drog slutsatsen att ”[m]ot bakgrund av de tre sista strecksatsernas allmänna lydelse kunde ECB med fog begära förtydliganden av dessa kategorier av handlingar. Med hänsyn till de tre sista strecksatsernas lydelse i ansökan och särskilt avsaknaden av en klart avgränsad tidsperiod, var det inte möjligt att veta om denna del avsåg handlingar kopplade till FinCEN:s meddelande eller andra tillsynsfrågor”.( 23 )

33. Det ankommer på tribunalen att avgöra om ansökan i själva verket hade en så allmän lydelse att den inte uppfyllde kravet på utförlighet i artikel 6.1 i beslut 2004/258. Det är endast tribunalen som är behörig att pröva och bedöma de omständigheter som föreligger i målet samt att granska bevisningen. EU-domstolen ska i ett mål om överklagande respektera bedömningen av de faktiska omständigheterna, utom om de har missuppfattats( 24 ), vilket är fallet ”bland annat när tribunalen uppenbart har överskridit ramarna för en rimlig bedömning av bevisningen”.( 25 )

34. Enligt min mening har tribunalen gjort en rimlig bedömning av den omtvistade ansökan.

35. Som jag tidigare har redogjort för( 26 ) hade ABLV ansökt om att få tillgång till bland annat följande handlingar:

– Alla handlingar som direkt eller indirekt rör handlanden eller underlåtelser som kan tillskrivas ECB, SRB, CMFC, FinCEN eller någon annan myndighet till följd av eller som föregick FinCEN:s meddelande.

– Alla handlingar som direkt eller indirekt rör Euroclear och dess roll i förhållande till ABLV och/eller dess luxemburgska dotterbolag, inklusive och utan några begränsningar, alla meddelanden som utväxlats mellan ECB och/eller CRU och Euroclear vilka direkt eller indirekt rör ABLV och/eller dess luxemburgska dotterbolag.

– Alla andra handlingar som direkt eller indirekt rör ABLV eller dess luxemburgska dotterbolag.

36. Jag anser i likhet med tribunalen att det knappast kan ifrågasättas att dessa formuleringar är allmänt hållna:

– Ansökan avser i samtliga tre fall ”alla handlingar” som ”direkt eller indirekt” rör antingen ”handanden eller underlåtelser” som kan tillskrivas olika institutioner ”eller någon annan myndighet”, eller ”sökanden och/eller dess luxemburgska dotterbolag”.

– Ansökan avser ”utan några begränsningar, alla meddelanden som utväxlats” mellan ECB och två enheter som direkt eller indirekt rör ABLV och/eller dess luxemburgska dotterbolag.

– De handlingar som ansökan avser definieras som sådana handlingar som har upprättats (eller inte har upprättats, i fall av underlåtelse) ”till följd av eller som föregick FinCEN:s meddelande.”

37. Tribunalens bedömning att en ansökan som är formulerad i så allmänna ordalag inte är utförlig kan, som nämnts, inte anses vara orimlig. Den kan givetvis ifrågasättas, vilket ABLV gör, men endast genom att det begärs att ny bedömning av omständigheterna görs, vilket inte kan ske inom ramen för ett överklagande.

38. För övrigt kunde den bedömning som ABLV nu (felaktigt) ifrågasätter i sitt överklagande ha sett annorlunda ut om ABLV hade efterkommit den begäran om förtydligande som ECB riktade till ABLV i enlighet med sin skyldighet att bistå.

39. I enlighet med artikel 6.2 i beslut 2004/258 uppmanade ECB vid två tillfällen ABLV att ange vilka särskilda frågor som var av intresse för bolaget samt att avgränsa sin begäran till en bestämd tidsperiod.( 27 )

40. ABLV ignorerade uppmaningen, eftersom man ansåg att ansökan var tillräckligt utförlig och att ECB endast försökte förhala och försvåra förfarandet för tillgång till handlingarna.

41. Återigen instämmer jag med tribunalen i att ”sökande[n] inte [kunde] avstå från att förtydliga densamma utan att riskera att ECB då skulle anse att ansökan inte uppfyllde kraven i artikel 6.1 i beslut 2004/258”.( 28 ) Tribunalen tillägger att ”avsaknaden av förtydliganden från [ABLVs] sida inte [beror] på att sökanden var oförmögen att identifiera de handlingar som innehöll de efterfrågade uppgifterna, utan på sökandens ovilja att förtydliga sin ansökan”.( 29 )

42. Sammanfattningsvis höll ABLV fast vid sin uppfattning att den omtvistade ansökan var tydlig och utförlig, och bortsåg därmed från en begäran om förtydligande som – även om den kunde förefalla diskutabel – inte på något sätt var orimlig eller oproportionerlig, och som inte utan vidare kunde avvisas med hänvisning till den förhalningsstrategi som ABLV anklagade ECB för.

43. Under dessa omständigheter anser jag att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.

B. Den sjunde och den åttonde grunden

44. Den sjunde och åttonde grunden kan behandlas gemensamt. I den sjunde grunden ifrågasätter ABLV tribunalens bedömning av vilken lagstiftning som är tillämplig och räckvidden av dess behörighet. I den åttonde grunden kritiserar ABLV konsekvenserna av denna felaktiga bedömning vad gäller avslaget på ansökan om tillgång till tre av de begärda handlingarna.

45. Enligt den sjunde grunden gjorde tribunalen sig skyldig till en felaktig rättstillämpning i två fall:

– Dels genom att anse att ECB:s sekretesskyldigheter kan grundas på artikel 27.1 i förordning (EU) nr 1024/2013( 30 ) och artikel 53.1 i direktiv 2013/36/EU( 31 ).

– Dels genom att tillerkänna ECB ett ”stort utrymme för skönsmässig bedömning” vad gäller de kriterier som fastställts i domen av den 19 juni 2018, Baumeister.( 32 )

46. Enligt den åttonde grunden har tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att tillämpa kriterierna i domen Baumeister på fel sätt vid bedömningen av huruvida handlingarna nr 3, 4 och 9 var konfidentiella.

1. Parternas argument

47. Enligt den första delen av den sjunde grunden åsidosatte tribunalen principen att direktiv inte i sig kan ge upphov till skyldigheter för enskilda. Följaktligen kunde ECB inte direkt åberopa de skyldigheter som anges i direktiv 2013/36.

48. Enligt den andra delen av samma grund godtog tribunalen allmänna och ogrundade påståenden från ECB utan att kräva några särskilda bevis, och begränsade sig därför till att göra en rent formell prövning av ECB:s handlande, vilket strider mot rätten till ett effektivt rättsmedel (artikel 47 i stadgan), principen om domstolens kontroll av lagligheten (artikel 263 FEUF) och öppenhetsprincipen (artikel 15 FEUF och artikel 1 FEU).

49. ECB har å sin sida hävdat att det första av de påstådda fallen av felaktig rättstillämpning saknar grund: Även om förordning nr 1024/2013 och direktiv 2013/36 inte skulle anses vara tillämpliga i målet, har tribunalen bekräftat det angripna beslutets laglighet i enlighet med de kriterier som fastställts i domen Baumeister, vars tillämplighet, för att bedöma handlingarnas konfidentialitet enligt artikel 4.1 c i beslut 2004/258, inte har ifrågasatts i förevarande mål.

50. När det gäller det andra påstådda fallet av felaktig rättstillämpning har ECB gjort gällande att ABLV endast har ifrågasatt den bedömning av bevisningen som tribunalen har gjort.

51. Till stöd för den åttonde grunden har ABLV anfört att tribunalen inte tillämpade kriterierna i domen Baumeister med särskilda bevis, eftersom den grundade sig på allmänna och ogrundade påståenden från ECB, som av tribunalen har tillerkänts ett alltför stort utrymme för skönsmässig bedömning.

52. ECB har däremot invänt att tribunalen redogjorde för de exakta skälen till att ett utlämnande av handlingarna nr 3, 4 och 9 skulle kunna vara till skada.

2. Bedömning

a) ECB:s skyldighet att iaktta sekretess

53. Tribunalen utgår från att handlingarna nr 3, 4 och 9 avser informationsutbyte mellan å ena sidan ECB och å andra sidan den enhet som stod under tillsyn (ABLV) eller den gemensamma resolutionsnämnden (SRB), inom ramen för det särskilda tillsynsförfarandet avseende ABLV efter FinCEN:s meddelande.

54. Mot bakgrund av detta drar tribunalen slutsatsen att dessa handlingar omfattas av artikel 27 i förordning nr 1024/2013 och artikel 53 i direktiv 2013/36, vilka avser tystnadsplikt och informationsutbyte vid utövandet av tillsynsuppgifter.( 33 )

55. Till stöd för denna slutsats åberopas i den överklagade domen artikel 4.1 c i beslut 2004/258, enligt vilken ”ECB skall vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för ... sekretess avseende information som i sig är skyddad enligt [unionslagstiftningen]”. Tribunalen hänvisar således till de bestämmelser i unionsrätten som är tillämpliga på det sammanhang i vilket de handlingar som ansökan om tillgång avser har utarbetats.( 34 )

56. Med andra ord anser tribunalen att artikel 4.1 c i beslut 2004/258 fastställer ett samband mellan reglerna för allmänhetens tillgång till ECB:s handlingar och de regler om tystnadsplikt som gäller för ECB och dess personal (samt i förekommande fall de nationella myndigheterna) enligt unionsrätten, i syfte att säkerställa att ECB uppfyller sina skyldigheter avseende tystnadsplikt.( 35 )

57. Sammanfattningsvis tillämpar tribunalen artikel 4.1 c i beslut 2004/258, vilken, genom att hänvisa till de bestämmelser i unionsrätten som skyddar handlingars konfidentialitet, leder direkt till artikel 27 i förordning nr 1024/2013 och, i förekommande fall, till artikel 53 i direktiv 2013/36.

58. Med avseende på de två sistnämnda bestämmelserna erinrar tribunalen om följande i den överklagade domen:

– I artikel 27.1 i förordning nr 1024/2013 föreskrivs att ECB:s personal är förpliktad att iaktta tystnadsplikt när det gäller uppgifter som de erhåller inom ramen för tillsynen. Denna skyldighet innebär särskilt en skyldighet att iaktta de sekretesskrav som följer av alla relevanta unionsrättsakter.( 36 )

– Enligt artikel 53.1 i direktiv 2013/36 ska medlemsstaternas behöriga tillsynsmyndigheter vara bundna av tystnadsplikt.( 37 )

59. Enligt min mening gjorde tribunalen inte sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den i förevarande mål åberopade de ovannämnda artiklarna i förordning nr 1024/2013 och direktiv 2013/36. Båda bestämmelserna kan användas för att avgöra om det föreligger ”sekretess avseende information som i sig är skyddad enligt unionslagstiftningen”, vilken undantas från allmänhetens tillgång enligt artikel 4.1 c i beslut 2004/258.

60. När det gäller direktiv 2013/36 innebär tribunalens hänvisning till detta, i motsats till vad ABLV hävdar, inte att artikel 288 FEUF eller den rättspraxis där denna artikel tolkas åsidosätts.

61. Under alla förhållanden använde sig tribunalen, såsom ECB har påpekat, av den rättspraxis som fastställts i domen Baumeister för att avgränsa begreppet ”sekretessbelagd information” i den mening som avses i artikel 4.1 c i beslut 2004/258.

62. Denna rättspraxis, vars principer (dock inte dess tillämpning i det enskilda fallet) inte har ifrågasatts av ABLV, har visserligen fastställts vid tolkningen av artikel 54.1 i direktiv 2004/39/EG.( 38 ) Den kan dock även tillämpas på sekretessbelagd information i den mening som avses i artikel 4.1 c i beslut 2004/258.

63. I andra hand instämmer jag med ECB i att, även om hänvisningen till förordning nr 1024/2013 och direktiv 2013/36 skulle vara olämplig (vilket inte är fallet), tolkar tribunalen artikel 4.1 c i beslut 2004/258 i enlighet med en rättspraxis som, även om den har sitt ursprung i skyddet av sekretessen inom ramen för tillsynen av finansmarknaderna, kan tillämpas analogt på tillsynen av kreditinstitut.

b) ECB:s utrymme för skönsmässig bedömning och rättslig prövning

64. ABLV anser att tribunalen har tillerkänt ECB ett alltför stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller de kriterier som fastställs i domen Baumeister. Tribunalen tycks enligt ABLV ha godtagit ECB:s allmänna (och, enligt ABLV:s uppfattning, ogrundade) påståenden vid bedömningen av huruvida utlämnandet av vissa handlingar äventyrar skyddet av systemet för tillsyn över kreditinstituten.

65. Tribunalen angav följande rörande denna fråga:( 39 )

– ECB har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att avgöra om det allmänna intresset av att skydda handlingar avsedda för internt bruk eller för utbyte av åsikter mellan ECB och de behöriga nationella myndigheterna, skulle kunna påverkas av att informationen i de omtvistade handlingarna lämnas ut.

– Unionsdomstolens prövning av lagenligheten ska följaktligen i detta hänseende endast avse en kontroll av att reglerna för handläggning och motivering har följts och att de omständigheter som har beaktats är materiellt riktiga och att det inte har gjorts någon uppenbart oriktig bedömning eller förekommit maktmissbruk.

66. I själva verket ifrågasätter ABLV inte i sitt överklagande riktigheten i de abstrakta överväganden som tribunalen framför beträffande det utrymme för skönsmässig bedömning som ECB har vid bedömningen av konsekvenserna av att en handling lämnas ut. ABLV kritiserar heller inte omfattningen av den prövning av denna bedömning som tribunalen har att utföra inom ramen för sin behörighet.

67. Det som ABLV i sin sjunde grund i själva verket kritiserar är att tribunalen har godtagit ECB:s beslut utan att kräva särskilda bevis och att den har begränsat sin prövning till en ren formalitet, vilket har åsidosatt klagandens rätt till ett effektivt rättsmedel och principen om öppenhet.

68. Av den överklagade domen framgår emellertid att tribunalen har gjort en prövning, som enligt min mening är tillräcklig, av ECB:s bedömning av risken med att lämna ut flera av de handlingar som ABLV begärt.( 40 )

69. När det gäller handlingarna nr 3, 4 och 9 tillämpar tribunalen kriterierna i domen Baumeister på ett sätt som varken är orimligt eller godtyckligt, även om ABLV inte delar denna uppfattning. Enbart den omständigheten att ABLV inte instämmer i den bedömning av bevisningen som tribunalen gjorde i första instans, är inte tillräckligt för att överklagandet ska kunna bifallas såvitt avser denna grund.

70. Den otydlighet som präglar resonemanget i den sjunde grunden rättas till i den åttonde, där ABLV särskilt hänvisar till de tre omtvistade handlingarna mot bakgrund av domen Baumeister. Jag kommer därför att granska tribunalens prövning av bedömningen i ECB:s beslut avseende dessa handlingar.

c) Tribunalens prövning av ECB:s bedömning att handlingarna nr 3, 4 och 9 var konfidentiella

71. ABLV har utan omsvep hävdat att tribunalen ”tillämpade de kriterier som fastställts i domen … Baumeister på fel sätt” och att ECB ”inte underbyggde [dem] … med särskilda bevis vad gäller handlingarna nr 3, 4 och 9. Den grundade sig i stället på allmänna antaganden om den skada som åsamkats tillsynsförhållandena utan att underbygga dessa på ett adekvat sätt.”( 41 )

72. I punkterna 81–89 i den överklagade domen, vilka ABLV har pekat ut som de punkter där den påstådda felaktiga rättstillämpningen ska ha begåtts, prövade tribunalen huruvida ECB hade rätt då den fann att handlingarna nr 3, 4 och 9 var konfidentiella.

73. Tribunalen fann att det ”dels bör prövas om dessa handlingar inte är offentliga, dels om ett utlämnande av dem skulle kunna skada intressena för den fysiska eller juridiska person som ingett handlingarna eller tredje parts intressen, eller till och med undergräva tillsynssystemet”.( 42 ) Genom att uttrycka sig på detta sätt identifierar tribunalen korrekt de kriterier som fastställs i domen Baumeister.( 43 )

74. Tribunalen erinrar dessutom om att ”enligt rättspraxis kan en unionsinstitution grunda sig på hypotetiska beteenden hos marknadsaktörerna och på effekterna av sådana beteenden för framtida ingripanden …, vilket innebär att ECB på ett giltigt sätt [kan] grunda sig på risken för att ett utlämnande [skulle leda till] ett minskat förtroende mellan ECB och de som, inom ramen för den tillsynsmekanismen, utbyter information och analyser med ECB …”.( 44 ) Av detta drar tribunalen slutsatsen att ABLV:s argument i detta avseende inte kan godtas.

75. Mot denna bakgrund fann tribunalen, med angivande av skälen till det, att de tre omtvistade handlingarna inte var offentliga (det första kriteriet i domen Baumeister). Den formulerade sig på följande vis:

– ”Innehållet i handlingarna nr 3 och 4 visar att det rör sig om rådgivning som ABLV:s externa konsulter tillhandahöll angående avsnitt 311 i USA PATRIOT ACT och en rapport från externa konsulter om FinCEN:s förslag till åtgärd. Dessa handlingar innehåller … analyser och strategier som utarbetats av klagandens externa konsulter efter FinCEN:s meddelande. Det finns inget som ger anledning att anta att informationen i dessa handlingar är offentlig.”( 45 )

– ”När det gäller handling nr 9 framgår det av innehållet att det faktiskt rör sig om e-postväxling mellan ECB och SRB som innehåller tillsynsinformation som inte är offentlig.”( 46 )

76. Tribunalen kom fram till denna slutsats efter att själv ha granskat handlingarna, vilket framgår av den överklagade domen. Den nöjde sig alltså inte med att okritiskt godta ECB:s argument, i motsats till vad ABLV har hävdat.

77. Detsamma gäller den eventuella skada som ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle kunna medföra för den som lämnat uppgifterna, för tredje part eller för själva tillsynssystemet (det andra kriteriet i domen Baumeister).

78. I detta avseende erinrade tribunalen om att

– ”i det överklagade beslutet angav ECB att klagandens externa konsulters överlämnande av handlingarna nr 3 och 4 grundade sig på förutsättningen att de skulle behandlas konfidentiellt. ECB menade att ett utlämnande av dessa handlingar skulle kunna skada dessa konsulternas intressen. Enligt ECB innehöll handling nr 9 dessutom tillsynsanalyser.”( 47 )

– Därefter redogör tribunalen för ECB:s argument mot ett utlämnande av handlingarna nr 3, 4 och 9, nämligen att detta skulle ”skada … ECB:s intresse av att erhålla uppriktiga, objektiva och fullständiga tillsynsbedömningar. ECB anser att ett utlämnande skulle hindra den från att erhålla effektiva externa bedömningar, fria från eventuella påtryckningar utifrån som har samband med risken för att dessa ska misstolkas eller för felaktiga signaler ska sändas ut. Enligt ECB skulle ett utlämnande därför undergräva tillsynssystemet som helhet.”( 48 )

– Kort sagt nöjer sig tribunalen inte med att utan vidare godta ECB:s bedömning, utan drar, efter att ha jämfört den med de motargument som ABLV framfört, slutsatsen att ”[k]laganden inte lyckas motbevisa ECB:s bedömning att ett utlämnande av handlingarna nr 3, 4 och 9 skulle ha kunnat undergräva det ömsesidiga förtroendet mellan ECB, å ena sidan, och de institut som står under tillsyn och SRB, å andra sidan, vilket är nödvändigt för att systemet för tillsyn över den finansiella stabiliteten ska fungera väl”.( 49 )

79. ABLV hade försökt att motbevisa ECB:s motivering genom att hävda, ”i huvudsak, att risken för att tillsynssystemet undergrävs [saknade] grund, eftersom det redan [hade] varit föremål för negativa offentliga uttalanden från ECB och SRB [och att] ECB inte [hade lagt fram] några konkreta bevis för att det påstådda minskade förtroendet faktiskt skulle uppstå”.( 50 )

80. ABLV:s argument godtogs helt enkelt inte, eftersom tribunalen ansåg att ”även om ECB och SRB offentliggjorde viss information om situationen för sökanden och dess luxemburgska dotterbolag efter FinCEN:s meddelande i syfte att informera allmänheten, måste det påpekas att informationen i handlingarna nr 3, 4 och 9 inte var föremål för det meddelandet”.( 51 )

81. Det är på denna punkt som tribunalen tar upp sin praxis om relevansen av att åberopa hypotetiska beteenden hos marknadsaktörerna och deras effekter för att, såsom ECB har gjort, motivera sitt beslut ”med hänvisning till risken att ett utlämnande skulle leda till ett minskat förtroende mellan ECB och de som, inom ramen för tillsynsmekanismen, utbyter information och analyser med ECB”.( 52 )

82. Mot bakgrund av detta anser jag att tribunalen inte, med hänvisning till ECB:s överväganden, kan anses ha ”grundat sig på allmänna hypoteser … utan att underbygga dem på ett adekvat sätt … och utan att pröva om de aktuella handlingarna faktiskt innehöll uppgifter som uppfyllde vart och ett av de kriterier som fastställts i domen Baumeister”.( 53 )

83. Tvärtom framgår det av den överklagade domen dels att tribunalen granskade de omtvistade handlingarna, dels att den, efter att ha jämfört de ECB:s och ABLV:s argument, slog fast att det var relevant att åberopa det hypotetiska beteende som ECB åberopat för att styrka förekomsten av en risk, och att ABLV inte hade motbevisat detta på ett övertygande sätt.

84. Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den sjunde och den åttonde grunden.

C. Den nionde grunden

85. Enligt den nionde grunden gjorde tribunalen sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den tolkade artikel 4.4 i beslut 2004/258.

86. Den påstådda felaktiga rättstillämpningen utgörs i huvudsak av att tribunalen godtog att ECB inte var skyldig att samråda med ABLV eller SRB om möjligheten att lämna ut handlingarna nr 3, 4 och 9 (punkterna 90–93 i den överklagade domen), och inte heller att samråda med berörda tredje parter om huruvida det var lämpligt att lämna ut handlingarna nr 7 och 8 (punkterna 132–138 i den överklagade domen).

1. Parternas argument

87. I sin redogörelse för den nionde grunden (punkt 61 i överklagandet) hänvisar ABLV uteslutande till handlingarna nr 3, 4 och 9, och inte till handlingarna nr 7 och 8.

88. När det gäller handlingarna nr 3, 4 och 9 hävdar ABLV att de härrör från andra institutioner och organ eller har utarbetats i samarbete med dessa, varför ett utlämnande av dem enligt artikel 4.4 i beslut 2004/258 endast kunde vägras om ECB hade lämnat en tydlig motivering, vilket inte var fallet. Enligt ABLV prövade tribunalen inte om de villkor som krävs för att neka tillgång till dessa handlingar var uppfyllda.

89. ECB har i huvudsak gjort gällande att den överklagade domen är förenlig med artikel 4.4 i beslut 2004/258.

2. Bedömning

90. I artikel 4.4 i beslut 2004/258 anges att ”[f]ör handlingar som härrör från tredje part skall ECB samråda med den berörda tredje parten för att bedöma om de undantag som anges i denna artikel skall tillämpas, om det inte är uppenbart att handlingen skall eller inte skall lämnas ut”.( 54 )

91. Med hänsyn innehållet i handlingarna nr 3, 4 och 9 och deras art, är det enligt tribunalen uppenbart att ECB inte var skyldig att lämna ut dem. ”I enlighet med artikel 4.4 i beslut 2004/258 kan därför … inte ECB klandras för att inte ha samrått med klaganden eller SRB.”( 55 )

92. När det gäller handlingarna nr 7 och 8 kom tribunalen till samma slutsats, ”med hänsyn till [dessa] handlingars art och innehåll”.( 56 ) Eftersom jag redan har påpekat att ABLV:s nionde grund inte innehåller någon ingående kritik av denna del av domen, finns det ingen anledning att gå in på en bedömning av den.

93. ABLV:s kritik mot tribunalen är inte övertygande.

94. För det första godtog tribunalen inte utan vidare ECB:s påstående att det var uppenbart att handlingarna nr 3, 4 och 9 inte skulle lämnas ut, i motsats till vad ABLV har hävdat.( 57 ) Närmare bestämt gjorde tribunalen själv bedömningen, mot bakgrund av de omtvistade handlingarna( 58 ), att ECB inte var skyldig att lämna ut dem på grund av deras art och innehåll.

95. För det andra (även om tribunalen inte tog upp detta)( 59 ) är påståendet att ECB borde ha samrått med ABLV själv innan den biföll dess ansökan om tillgång till handlingarna irrelevant, helt enkelt därför att ABLV inte var en tredje part i den mening som avses i artikel 4.4 i beslut 2004/258.( 60 )

96. Avslutningsvis var SRB (vad gäller handling nr 9) och de externa konsulterna (vad gäller handlingarna nr 3 och 4) tredje parter i den mening som avses i den bestämmelsen. Det var i princip obligatoriskt att samråda med dem för att avgöra om något av undantagen i artikel 4 i beslut 2004/58 var tillämpligt, såvida det inte var uppenbart att handlingarna inte skulle lämnas ut.

97. Som jag redan har redogjort för slog tribunalen fast att ”med hänsyn till innehållet i handlingarna nr 3, 4 och 9 och deras art” fick de inte lämnas ut.( 61 ) Tidigare hade den slagit fast att e-postmeddelandena mellan ECB och SRB som innehåller information om tillsynen av kreditinstitut inte var offentliga, och att inte heller informationen i konsulternas rapporter var det.( 62 )

98. Visserligen kunde tribunalen ha utvidgat sin motivering i detta avseende och upprepat de skäl som hade föranlett den att avslå ansökan om tillgång till handlingarna, i den mån dessa skyddas av sekretessen och ett utlämnande av dem skulle kunna vara skadligt. Jag har hänvisat till dessa skäl, som är kopplade till den information som erhållits inom ramen för den tillsyn av kreditinstitut som åligger SRB, eller som tillhandahållits av konsulter vars intressen skulle kunna påverkas, när jag föreslog att överklagandet inte skulle vinna bifall såvitt avsåg den sjunde och åttonde grunden.

99. Om dessa skäl godtas (vilka, som nämnts, inte återges i punkt 92 i den överklagade domen, men är underförstådda i grunden för den), var det inte nödvändigt att samråda med SRB eller de ovannämnda konsulterna.

100. Således kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den nionde grunden.

V. Förslag till avgörande

101. Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att domstolen

– ogillar överklagandet såvitt avser grunderna tre, sju, åtta och nio.

1 Originalspråk: spanska.

2 Europeiska centralbankens beslut 2004/258/EG av den 4 mars 2004 om allmänhetens tillgång till Europeiska centralbankens handlingar (EUT L 80, 2004, s. 42), i dess lydelse enligt Europeiska centralbankens beslut (EU) 2015/529 av den 21 januari 2015 (EUT L 84, 2015, s. 64) . Nedan kallat beslut nr 2004/258.

3 Beslut LS/CL/2022/261, nedan kallat det omtvistade beslutet.

4 Mål T-100/23 (EU:T:2025:564), nedan kallad den överklagade domen.

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s.1).

6 Beslut som antagits med referensnummer LS/PS/2022/48.

7 De nio handlingar som ECB hade identifierat var följande:

– FinCEN:s pressmeddelande om den åtgärd som vidtagits mot ABLV, daterat den 13 februari 2018 (handling nr 1).

– FinCEN:s offentliggörande av meddelandet om föreslagna åtgärder (handling nr 2).

– Den rådgivning som ABLV:s externa konsulter tillhandahöll angående avsnitt 311 i USA PATRIOT ACT, daterad den 13 februari 2018 (handling nr 3).

– En rapport om det meddelande om föreslagna åtgärder som utarbetats för ECB av ABLV:s externa konsulter (handling nr 4).

– E-postväxlingen inom ECB där frågorna rörande ABLV sammanfattas efter det att information mottagits från de amerikanska myndigheterna, daterad den 13 februari 2018 (handling nr 5).

– E-postväxlingen inom ECB rörande den åtgärd som vidtagits mot sökanden efter det att information mottagits från de amerikanska myndigheterna, daterad den 13 februari 2018 (handling nr 6).

– E-postväxlingen mellan CMFC och ECB angående den åtgärd som FinCEN vidtagit i fråga om ABLV, daterad den 13 februari 2018 (handling nr 7).

– E-postväxlingen mellan ECB och CMFC angående den åtgärd som FinCEN vidtagit i fråga om ABLV, daterad den 13 februari 2018 (handling nr 8).

– E-postväxlingen mellan ECB och SRB efter FinCEN:s meddelande av den 15 februari 2018 (handling nr 9).

8 Europaparlamentets och rådets förordning av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

9 Dom av den 17 december 2020, De Masi och Varoufakis/ECB (C‑342/19 P, EU:C:2020:1035, punkt 76) (nedan kallad domen De Masi och Varoufakis/ECB).

10 Domen De Masi och Varoufakis/ECB, punkt 77.

11 Domen De Masi och Varoufakis/ECB, punkt 78.

12 Domen De Masi och Varoufakis/ECB, punkt 48.

13 Dom av den 2 oktober 2014, Strack/kommissionen (C‑127/13 P, EU:C:2014:2250).

14 Dom av den 11 januari 2017, Typke/kommissionen (C‑491/15 P, EU:C:2017:5).

15 Detta är faktorer som, i praktiskt taget identiska ordalag, anges i artikel 6.3 i förordning nr 1049/2001 och dess motsvarighet i beslut 2004/258.

16 Punkt 37 i överklagandet.

17 Punkterna 2 och 3 i överklagandet.

18 Punkt 33 i överklagandet.

19 Punkt 34 i överklagandet.

20 Punkt 36 i överklagandet.

21 Punkt 170 i den överklagade domen.

22 Punkt 173 i den överklagade domen.

23 Punkt 174 i den överklagade domen.

24 Dom av den 20 mars 2014, Rousse Industry/kommissionen (C-271/13 P, EU:C:2014:175, punkt 81).

25 Dom av den 2 oktober 2014, Strack/kommissionen (C‑127/13 P, EU:C:2014:2250, punkt 79).

26 Punkt 4 i detta förslag till avgörande.

27 Punkt 177 i den överklagade domen.

28 Punkt 180 i den överklagade domen.

29 Punkt 181 i den överklagade domen.

30 Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013. s. 63).

31 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49 (EUT L 176, 2013, s. 338).

32 Mål C‑15/16 (EU:C:2018:464). Nedan kallad domen Baumeister.

33 Punkt 80 i den överklagade domen.

34 Punkt 80 i den överklagade domen.

35 Punkt 80 i den överklagade domen.

36 Punkt 71 i den överklagade domen.

37 Punkt 72 i den överklagade domen. Enligt artikel 53.1 i direktiv 2013/36 förbjuder tystnadsplikten i princip dessa myndigheter att röja förtrolig information som de erhåller, utom i sammandrag eller i sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda kreditinstitut. Denna princip åtföljs av två undantag som tillåter röjande av förtrolig information: för det första i fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning och, för det andra, vid civilrättsliga eller handelsrättsliga förfaranden, under förutsättning dels att det kreditinstitut som den förtroliga informationen avser har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, dels att den förtroliga informationen inte berör tredje parter som deltar i försök att rädda kreditinstitutet.

38 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 2004, s. 1).

39 Punkt 106 i den överklagade domen, med hänvisning till punkt 54 i dom av den 12 mars 2019, De Masi och Varoufakis/ECB (T-798/17, EU:T:2019:154). EU-domstolen hänvisar i punkt 42 i domen i målet De Masi och Varoufakis/ECB till punkt 54 i den domen från tribunalen, med anledning av det utrymme för skönsmässig bedömning som tribunalen tillerkänt ECB och begränsningen av den prövning av lagenligheten som tribunalen gör.

40 Det räcker att se till punkterna 107–131 i den överklagade domen, vilka rör prövningen av utlämnandet av handlingarna nr 5–8, för att bekräfta detta.

41 Punkt 58 i överklagandet, där det tilläggs att tribunalen ”gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att godta dessa ogrundade påståenden, utan att pröva om de aktuella handlingarna faktiskt innehöll uppgifter som uppfyllde vart och ett av de kriterier som fastställs i domen Baumeister”.

42 Punkt 81 i den överklagade domen.

43 Domen Baumeister, punkt 46: ”konfidentiella uppgifter [som] omfattas av tystnadsplikten ... omfattar information som innehas av de behöriga myndigheterna som, för det första, inte är offentlig till sin natur, och vars röjande, för det andra, skulle kunna skada intressena för den juridiska eller fysiska person som ingett informationen eller tredje parts intressen, eller undergräva det system ... för tillsyn ...”.

44 Punkt 86 i den överklagade domen.

45 Punkt 82 i den överklagade domen.

46 Punkt 82 i den överklagade domen.

47 Punkt 83 i den överklagade domen.

48 Punkt 83 i den överklagade domen.

49 Punkt 84 i den överklagade domen.

50 Punkt 84 i den överklagade domen.

51 Punkt 85 i den överklagade domen.

52 Punkt 86 i den överklagade domen.

53 Punkt 58 i överklagandet.

54 Min kursivering. Av de språkversioner jag har konsulterat överensstämmer en stor del av dem när det gäller adjektivet: ”clair” på franska; ”clear” på engelska; ”chiaro” på italienska; ”klar” på tyska; ”claro” på portugisiska. I den spanska versionen har ordet ”notorio” använts, vilket tillför en ytterligare nyans av visshet.

55 Punkt 92 i den överklagade domen.

56 Punkt 134 i den överklagade domen.

57 Detta är den kritik som framförs i punkt 61 i överklagandet.

58 I punkt 82 i den överklagade domen hänvisas till att tribunalen har tagit del av dessa handlingar. Även om det inte uttrycks i just dessa ordalag, framgår samma sak av punkt 92 i den överklagade domen.

59 Det gjorde den däremot med avseende på ansökan om tillgång till handlingarna nr 7 och 8. I punkt 135 i den överklagade domen konstaterar tribunalen att ABLV inte var en tredje part i den mening som avses i artikel 4.4 i beslut 2004/258.

60 När det gäller den rådgivning som ABLV:s externa konsulter tillhandahöll denna enhet (handling nr 3) eller den rapport som samma konsulter som anlitats av ABLV överlämnade till ECB (handling nr 4), är det rimligt att anta att ABLV hade tillräcklig kännedom om innehållet.

61 Punkt 92 i den överklagade domen.

62 Punkt 82 i den överklagade domen.