ext/celex/62025TJ0444
Preliminär utgåva
TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen, som sammanträder med fem domare)
den 10 juni 2026 ( * )
” Begäran om förhandsavgörande – Gemensamt system för mervärdesskatt – Beskattningsbara personer – Mervärdesskattegrupp – Artikel 11 i direktiv 2006/112/EG – Undantag för vissa verksamheter av hänsyn till allmänintresset – Artikel 132.1 b och g i direktiv 2006/112 – Tjänster som tillhandahållits av en mervärdesskattegrupp genom en medlem i denna grupp som inte uppfyller samtliga villkor för undantag från skatteplikt ”
I mål T‑444/25, [Cavert] ( i ),
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen, Nederländerna) genom beslut av den 28 mars 2025, som inkom till domstolen den 23 juni 2025, i målet
Staatssecretaris van Financiën
mot
Fiscale Eenheid Stichting X c.s. ,
meddelar
TRIBUNALEN (andra avdelningen, som sammanträder med fem domare)
sammansatt av ordföranden N. Półtorak samt domarna G. Hesse, G. Steinfatt, D. Petrlík och I. Dimitrakopoulos (referent),
generaladvokat: M. Brkan,
justitiesekreterare: V. Di Bucci,
med beaktande av att domstolen överlämnade begäran om förhandsavgörande till tribunalen den 9 juli 2025, med tillämpning av artikel 50b tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol,
med beaktande av det sakområde som avses i artikel 50b första stycket a i stadgan för Europeiska unionens domstol och av att det inte föreligger någon självständig tolkningsfråga, i den mening som avses i artikel 50b andra stycket i stadgan,
efter den skriftliga delen av förfarandet
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Fiscale Eenheid Stichting X c.s., genom F. Manzoni och F. Soetens, båda i egenskap av ombud,
– Nederländernas regering, genom P. Huurnink och J. Langer, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom M. Herold och W. Roels, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 11, 132.1 b och g samt 133 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 132) (nedan kallat mervärdesskattedirektivet).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Fiscale Eenheid Stichting X c.s (nedan kallad den skattemässiga enheten X) och Staatssecretaris van Financiën (statssekreterare med ministerlika befogenheter vid finansministeriet, Nederländerna) (nedan kallad staatssecretaris) angående nämnda enhets skattskyldighet för mervärdesskatt för tjänster som en av dess medlemmar utfört under perioden 1 april 2016–30 juni 2016.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 I artikel 11 i mervärdesskattedirektivet föreskrivs följande:
”Efter samråd med den rådgivande kommittén för mervärdesskatt … får varje medlemsstat anse som en enda beskattningsbar person sådana personer som är etablerade i medlemsstaten och som, trots att de är rättsligt oberoende, är nära förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band.
En medlemsstat som utnyttjar den valmöjlighet som fastställs i första stycket får anta de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra skatteundandragande eller skatteflykt genom användning av denna bestämmelse.”
4 I artikel 132.1 i mervärdesskattedirektivet, som återfinns i kapitel 2, med rubriken ”Undantag för vissa verksamheter av hänsyn till allmänintresset”, i avdelning IX i direktivet, föreskrivs följande:
”Medlemsstaterna skall undanta följande transaktioner från skatteplikt:
…
b) Sjukhusvård och sjukvård samt transaktioner nära knutna till dessa, som utförs av offentligrättsliga organ eller under jämförbara sociala betingelser av sjukhus, centrum för medicinsk behandling eller diagnos och andra i vederbörlig ordning erkända inrättningar av liknande art.
…
g) Tillhandahållanden av tjänster och leveranser av varor med nära anknytning till hjälparbete eller socialt trygghetsarbete, däribland sådana som görs av ålderdomshem, av offentligrättsliga organ eller av andra organ som av medlemsstaten i fråga är erkända som organ av social karaktär.
…”
5 I artikel 133 i mervärdesskattedirektivet föreskrivs följande:
”Medlemsstaterna får, när det gäller andra organ än offentligrättsliga organ, i varje enskilt fall göra undantagen i artikel 132.1 b, g, h, i, l, m och n beroende av att ett eller flera av följande villkor är uppfyllda:
a) Organen i fråga får inte ha som mål att systematiskt sträva efter att uppnå vinst, och vinster som ändå uppstår får inte delas ut utan skall avsättas för bibehållande eller förbättring av de tjänster som tillhandahålls.
…”
Nederländsk rätt
6 Artikel 7.4 i Wet op de omzetbelasting 1968 (1968 års lag om omsättningsskatt) av den 28 juni 1968 (Stb. 1968, nr 329), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad lagen om omsättningsskatt), genomför den möjlighet som medlemsstaterna ges enligt artikel 11 i mervärdesskattedirektivet att betrakta en grupp av personer som, trots att de är rättsligt oberoende, är nära förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band som en enda beskattningsbar person (mervärdesskattegrupp).
7 Artikel 11.1 c och f i lagen om omsättningsskatt, genom vilken artikel 132.1 b och g i mervärdesskattedirektivet införlivas, har följande lydelse:
”I enlighet med de villkor som anges i förordning undantas följande från skatteplikt:
…
c) vård av personer som är placerade på institution samt transaktioner som är nära knutna till sådan vård, bland annat tillhandahållande av mat och dryck, mediciner och förband till dessa personer,
…
f) leverans av varor och tillhandahållande av tjänster av social eller kulturell natur, enligt vad som närmare anges i förordning, under förutsättning att företaget i fråga saknar vinstsyfte och att konkurrensen inte snedvrids i förhållande till företag som bedriver verksamhet med vinstsyfte.”
8 Enligt artikel 7.1 i Uitvoeringsbesluit omzetbelasting 1968 (1968 års förordning om omsättningsskatt) (Stb. 1968, nr 423) och punkt b led 13 i bilaga B till samma förordning, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, är även leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster av social karaktär som, som sådana, utförs av sjukhus, polikliniker, psykiatriska institutioner och liknande inrättningar undantagna från omsättningsskatt, såvida tjänsterna inte redan omfattas av artikel 11.1 c i lagen om omsättningsskatt.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
9 Den skattemässiga enheten X är en mervärdesskattegrupp som består av två stiftelser och tre aktiebolag bildade enligt nederländsk rätt. Var och en av dessa fem juridiska personer ägnar sig åt olika aspekter av vård av personer med intellektuell funktionsnedsättning som är placerade på institutioner eller någon annan boendeform.
10 Endast en av de två stiftelser som tillhör den skattemässiga enheten X är i vederbörlig ordning erkänd som ett organ som tar emot personer på en inrättning för vård och omsorg, i den mening som avses i undantaget i artikel 11.1 c i lagen om omsättningsskatt. Denna stiftelse är för övrigt den enda av de juridiska personer som tillhör den skattemässiga enheten X som är erkänd som ett organ av social karaktär, med avseende på undantaget från skatteplikt för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster av social karaktär enligt artikel 11.1 f i denna lag.
11 Ett av de tre aktiebolag som tillhör den skattemässiga enheten X (nedan kallat bolag Y) tillhandahåller tjänster som består i att dygnet runt, på distans från vårdinrättningen, med användning av olika tekniska hjälpmedel, vaka över personer med intellektuell funktionsnedsättning som är placerade på en vårdinrättning eller i någon annan form av boende där vård erbjuds.
12 Den skattemässiga enheten X deklarerade och betalade omsättningsskatten för de tjänster som bolaget Y hade tillhandahållit tredje man som inte ingick i denna skattemässiga enhet, för perioden 1 april 2016–30 juni 2016. Den skattemässiga enheten X begärde därefter omprövning av det belopp som enheten hade betalat och gjorde gällande att de tjänster som bolaget Y tillhandahållit tredje man var undantagna från omsättningsskatt enligt bestämmelserna i artikel 11.1 c och f i lagen om omsättningsskatt.
13 Den nederländska skattemyndigheten vidhöll efter omprövning sitt beslut med motiveringen att bolag Y inte var erkänt som ett organ som tar emot personer på en inrättning för vård och omsorg och inte heller som ett organ av social karaktär, vilket innebar att bolag Y inte uppfyllde alla villkor för att omfattas av de undantag som föreskrivs i dessa bestämmelser. Den skattemässiga enheten X överklagade till Rechtbank Zeeland-West-Brabant (Domstolen i Zeeland-West-Brabant, Nederländerna) och därefter till Gerechtshof ’s-Hertogenbosch (Appellationsdomstolen i ’s-Hertogenbosch, Nederländerna). Sistnämnda domstol biföll den skattemässiga enheten X:s överklagande. Den konstaterade att bolag Y ingick i en mervärdesskattegrupp och fann att villkoren för att tillämpa undantaget från skatteplikt därför skulle bedömas i förhållande till gruppen, och inte i förhållande till de enskilda medlemmarna. Den fann vidare att det var tillräckligt att en enda medlem i gruppen var erkänd som ett organ som tar emot personer på en inrättning för vård och omsorg och som ett organ av social karaktär för att hela gruppen skulle vara erkänd som sådan i sin helhet.
14 Staatssecretaris överklagade till Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen, Nederländerna), vilken är den hänskjutande domstolen, och gjorde bland annat gällande att frågan huruvida de undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 11.1 c och f i lagen om omsättningsskatt är tillämpliga, till skillnad från vad appellationsdomstolen hade slagit fast, inte ska prövas i förhållande till den skattemässiga enheten, utan i förhållande till den specifika juridiska person som tillhandahåller de berörda tjänsterna.
15 Den hänskjutande domstolen anser att överklagandet i förevarande mål ger upphov till frågan hur den ska tillämpa de nationella bestämmelser om undantag från skatteplikt, som införlivar artikel 132.1 b och g i mervärdesskattedirektivet, när den beskattningsbara personen är en mervärdesskattegrupp i den mening som avses i artikel 11 i direktivet, där en av medlemmarna uppfyller villkoren för undantag i dessa bestämmelser, men de tjänster för vilka undantag från skatteplikt begärs tillhandahålls tredje man av en medlem i gruppen som inte själv uppfyller dessa villkor. Den hänskjutande domstolen anser att denna fråga inte kan besvaras med hjälp av mervärdesskattedirektivet och EU-domstolens praxis utan att det kvarstår rimligt tvivel. I synnerhet går det inte att ur denna rättspraxis utläsa huruvida det förhållandet att en mervärdesskattegrupp ska anses utgöra en enda beskattningsbar person även gäller när ett undantag är förenat med villkor som är knutna till personen, vilket skulle innebära att det är tillräckligt att en medlem i gruppen uppfyller dessa villkor för att gruppen ska undantas från skatteplikt. Den hänskjutande domstolen har påpekat att en sådan tolkning kanske inte är förenlig med arten av de undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 132.1 b och g i mervärdesskattedirektivet, vilka är förbehållna juridiska personer som har vissa vederbörligt erkända egenskaper. Den hänskjutande domstolen vill dessutom, om nämnda tolkning godtas, få klarhet i huruvida det, när medlemsstaten har utnyttjat den möjlighet som föreskrivs i artikel 133 a i mervärdesskattedirektivet att göra dessa undantag beroende av att bolagen inte ska vara vinstdrivande, är tillräckligt att detta villkor är uppfyllt av en enda medlem i mervärdesskattegruppen eller om det även ska gälla för den medlem i gruppen som utför tjänsterna.
16 Mot denna bakgrund beslutade Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen, Nederländerna) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Ska artikel 11 jämförd med artikel 132.1 b och g i [mervärdesskattedirektivet] tolkas så, att de där angivna undantagen från skatteplikt endast är tillämpliga i den mån de tjänster som anges i dessa bestämmelser, vilka mervärdesskattegruppen tillhandahåller tredje parter mot ersättning, tillhandahålls av en rättsligt oberoende medlem i gruppen som vid en separat betraktelse uppfyller alla villkor för att tillämpa dessa undantag?
2) Om den första frågan besvaras nekande: Är det för att artikel 132.1 b och g samt artikel 133 a i [mervärdesskattedirektivet] ska kunna tillämpas på alla tjänster som anges i dessa bestämmelser, vilka mervärdesskattegruppen tillhandahåller tredje parter mot ersättning, tillräckligt att endast en enda rättsligt oberoende medlem i mervärdesskattegruppen uppfyller alla villkor för att tillämpa undantagen?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
17 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 11 i mervärdesskattedirektivet, jämförd med artikel 132.1 b och g i samma direktiv, ska tolkas så, att en mervärdesskattegrupp som bildats med stöd av nämnda artikel 11 endast kan göra gällande de undantag som avses i artikel 132.1 b och g i direktivet när de berörda tjänsterna tillhandahålls tredje man av en medlem i gruppen som själv uppfyller samtliga villkor för att tillämpa dessa undantag, vilket inbegriper krav på att tjänsteleverantören, när denne inte är ett offentligrättsligt organ, ska vara en sjukvårdsinrättning som i vederbörlig ordning har erkänts av den berörda medlemsstaten och ett organ som är erkänt av denna medlemsstat som ett organ av social karaktär.
18 I syfte att besvara denna fråga ska det först konstateras att artikel 11 första stycket i mervärdesskattedirektivet ger varje medlemsstat möjlighet att anse flera personer som en enda beskattningsbar person om personerna är etablerade i medlemsstaten och om de, trots att de är rättsligt oberoende, är nära förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band.
19 Vad gäller ändamålen med artikel 11 i mervärdesskattedirektivet avsåg unionslagstiftaren med denna bestämmelse att ge medlemsstaterna möjlighet att inte systematiskt – i syfte att förenkla administrationen eller bekämpa missbruk, såsom att ett företag delas upp mellan flera beskattningsbara personer så att varje person kan dra nytta av en särskild ordning – betrakta personer, vilkas oberoende är en rent rättslig teknikalitet, som beskattningsbara personer (se dom av den 15 april 2021, Finanzamt für Körperschaften Berlin, C‑868/19, ej publicerad, EU:C:2021:285, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
20 Genomförandet av den ordning som föreskrivs i artikel 11 i mervärdesskattedirektivet innebär dessutom att den nationella lagstiftning som antagits med stöd av denna bestämmelse tillåter att de enheter som har sådana finansiella, ekonomiska och organisatoriska band inte längre ska betraktas som separata beskattningsbara personer, utan som en enda beskattningsbar person. När en medlemsstat tillämpar nämnda bestämmelse kan den eller de enheter som är sålunda förbundna med varandra enligt nämnda bestämmelse således inte anses vara en eller flera beskattningsbara personer, i den mening som avses i artikel 9.1 i detta direktiv (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2024, Finanzamt T II, C‑184/23, EU:C:2024:599, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
21 Av detta följer att en tjänsteleverantör som ingår i en mervärdesskattegrupp, när medlemsstaten har infört en sådan ordning, inte kan betraktas som en enskild beskattningsbar person som är skild från den beskattningsbara person som mervärdesskattegruppen utgör (se dom av den 11 juli 2024, Finanzamt T II, C‑184/23, EU:C:2024:599, punkt 40).
22 Av detta följer även att de tjänster som en utomstående tillhandahåller en medlem i en mervärdesskattegrupp, i mervärdesskattehänseende, ska anses ha tillhandahållits själva mervärdesskattegruppen och inte denna medlem (dom av den 18 november 2020, Kaplan International colleges UK, C‑77/19, EU:C:2020:934, punkt 46 och där angiven rättspraxis).
23 Detsamma gäller för tjänster som en medlem i en mervärdesskattegrupp tillhandahåller tredje man. Dessa tjänster ska, i mervärdesskattehänseende, anses ha tillhandahållits av den mervärdesskattegrupp som tjänsteleverantören tillhör.
24 Den omständigheten att en person som tillhör en mervärdesskattegrupp inte enskilt kan betraktas som en separat beskattningsbar person i förhållande till den beskattningsbara person som mervärdesskattegruppen utgör, utesluter emellertid inte att det prövas huruvida denna person uppfyller de krav som ställs på en ekonomisk aktör som utför de tjänster som avses i artikel 132.1 b och g i mervärdesskattedirektivet, i det fall mervärdesskattegruppen åberopar de undantag från skatteplikt som föreskrivs i dessa bestämmelser. Frågan huruvida en sådan person kan anses vara en separat beskattningsbar person i förhållande till den beskattningsbara person som mervärdesskattegruppen utgör skiljer sig nämligen från frågan under vilka förutsättningar en sådan grupp kan utnyttja dessa undantag från skatteplikt.
25 Det framgår inte av ordalydelsen i artikel 11 i mervärdesskattedirektivet hur den sistnämnda frågan ska besvaras. Det ska emellertid erinras om att syftena med den ordning som föreskrivs i nämnda artikel 11 är att förenkla administrationen och förhindra missbruk (se punkt 19 ovan). Dessa syften talar inte för att utvidga de aktuella undantagen så att de kan utnyttjas av en mervärdesskattegrupp, när undantagen – om mervärdesskattegruppen inte fanns – inte skulle vara tillämpliga med avseende på tjänster som tredje man tillhandahålls av en av gruppens medlemmar som inte uppfyller de nödvändiga villkoren.
26 Vad vidare gäller artikel 132 i mervärdesskattedirektivet framgår det av fast rättspraxis att de uttryck som används för att beskriva de undantag från mervärdesskatteplikt som avses i nämnda bestämmelse, och i synnerhet de som rör egenskaper eller identiteten hos den ekonomiska aktör som tillhandahåller de tjänster som är undantagna från skatteplikt, ska tolkas restriktivt, eftersom dessa undantag innebär ett avsteg från den allmänna principen att mervärdesskatt ska tas ut på varje beskattningsbar persons tillhandahållande av tjänster mot ersättning (se dom av den 7 april 2022, I (Undantag från mervärdesskatt för sjukhustjänster), C‑228/20, EU:C:2022:275, punkterna 34 och 35 samt där angiven rättspraxis).
27 Tolkningen av dessa uttryck måste dock vara förenlig med ändamålen med nämnda undantag från skatteplikt och uppfylla de krav som följer av principen om skatteneutralitet, vilken ligger till grund för det gemensamma systemet för mervärdesskatt. Således innebär denna regel om restriktiv tolkning inte att de ord som används för att definiera undantagen i nämnda artikel 132 ska tolkas på ett sådant sätt att undantagen förlorar sin verkan och blir så gott som omöjliga att tillämpa i praktiken (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 november 2020, Kaplan International colleges UK, C‑77/19, EU:C:2020:934, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
28 Det framgår av ordalydelsen i artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet att medlemsstaterna från skatteplikt ska undanta sjukhusvård och sjukvård samt transaktioner nära knutna till dessa, som utförs av offentligrättsliga organ eller ”under jämförbara sociala betingelser” av ”sjukhus, centrum för medicinsk behandling eller diagnos och andra i vederbörlig ordning erkända inrättningar av liknande art”.
29 Enligt ordalydelsen i denna bestämmelse ska två kumulativa villkor vara uppfyllda för att tjänster avseende sjukhusvård och sjukvård samt transaktioner nära knutna till dessa, som tillhandahålls av en annan enhet än ett offentligrättsligt organ ska undantas från mervärdesskatteplikt. Det första villkoret avser de tjänster som tillhandahålls och innebär ett krav på att dessa tjänster tillhandahålls under sociala betingelser som är jämförbara med dem som gäller för offentligrättsliga organ. Det andra villkoret avser egenskaperna för den inrättning som tillhandahåller dessa tjänster och innebär ett krav på att aktören är ett sjukhus, ett centrum för medicinsk behandling och diagnos eller en annan i vederbörlig ordning erkänd inrättning av liknande art (se dom av den 7 april 2022, I (Undantag från mervärdesskatt för sjukhustjänster), C‑228/20, EU:C:2022:275, punkterna 37 och 38 samt där angiven rättspraxis).
30 Enligt artikel 132.1 g i mervärdesskattedirektivet ska medlemsstaterna dessutom medge undantag från skatteplikt för tillhandahållanden av tjänster och leveranser av varor med nära anknytning till hjälparbete eller socialt trygghetsarbete, däribland sådana som görs av ålderdomshem, av offentligrättsliga organ eller av andra organ som av medlemsstaten i fråga är erkända som organ av social karaktär.
31 Det framgår av lydelsen i artikel 132.1 g i mervärdesskattedirektivet att det även för att det där angivna undantaget från skatteplikt ska gälla krävs att två kumulativa villkor är uppfyllda. Det första villkoret avser de tillhandahållna tjänsternas beskaffenhet och innebär att de ska ha nära anknytning till hjälparbete eller socialt trygghetsarbete. Det andra villkoret avser tjänsteleverantören och innebär att denne ska vara ett offentligrättsligt organ eller ett annat organ som av medlemsstaten i fråga är erkänt som ett organ av social karaktär (dom av den 11 maj 2023, MOMTRADE RUSE, C‑620/21, EU:C:2023:395, punkt 43).
32 Under dessa omständigheter ska det påpekas att det av ordalydelsen i artikel 132.1 b och g i mervärdesskattedirektivet framgår att medlemsstaterna ska undanta vissa transaktioner som utförs av ”inrättningar” eller ”organ” som är vederbörligen erkända från mervärdesskatteplikt. Såsom Europeiska kommissionen och den nederländska regeringen med rätta har påpekat nämns i dessa bestämmelser inte begreppet beskattningsbar person i den mening som avses i artikel 11 i direktivet.
33 Av detta följer att en bokstavstolkning av bestämmelserna i artikel 132.1 b och g i mervärdesskattedirektivet, vilka ska tolkas restriktivt (se punkt 26 ovan), talar för att villkoren avseende tjänsteleverantörens egenskaper ska bedömas i förhållande till den person som tillhandahåller tjänsterna i egenskap av medlem av en mervärdesskattegrupp. Det ska i detta hänseende understrykas att en sådan tolkning, när det gäller tjänster som tillhandahålls av en mervärdesskattegrupp, inte riskerar att medföra att de berörda undantagen blir så gott som omöjliga att tillämpa i praktiken (se punkt 27 ovan).
34 Vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska för övrigt, enligt fast rättspraxis, inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12; se även dom av den 18 november 2020, Kaplan International Colleges UK, C‑77/19, EU:C:12:934, punkt 39 och där angiven rättspraxis).
35 Vad gäller det sammanhang i vilket artikel 132.1 b och g i mervärdesskattedirektivet ingår kan det konstateras att denna artikel ingår i kapitel 2, med rubriken ”Undantag för vissa verksamheter av hänsyn till allmänintresset”, i avdelning IX i direktivet. Detta kapitel innehåller artiklarna 132–134. Av kapitelrubriken framgår att unionslagstiftaren har ansett att det avgörande för frågan huruvida transaktionerna ska vara undantagna från mervärdesskatteplikt är huruvida de har ett allmänintresse (dom av den 11 maj 2023, MOMTRADE RUSE, C‑620/21, EU:C:2023:395, punkt 46).
36 Det ska vidare erinras om att medlemsstaterna enligt artikel 133 första stycket i mervärdesskattedirektivet får göra undantagen i artikel 132.1 b och g i direktivet beroende av att ett eller flera av de villkor som nämns i artikel 133 a–d är uppfyllda. Dessa villkor avser bland annat de mål som eftersträvas av de inrättningar och privata organ som avses i artikel 132.1 b och g i nämnda direktiv, hur de förvaltas och de priser de tar ut.
37 Av detta följer att erkännandet av en inrättning eller ett organ som kan undantas från mervärdesskatteplikt enligt artikel 132.1 b och g i mervärdesskattedirektivet gör det möjligt för medlemsstaterna dels att försäkra sig om att endast de inrättningar och organ som bedriver verksamhet som motsvarar de mål som eftersträvas med var och en av dessa bestämmelser omfattas av ett sådant undantag, dels att kräva att de villkor som fastställts i enlighet med artikel 133 i mervärdesskattedirektivet ska vara uppfyllda för att undantaget ska vara tillämpligt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2022, I (Undantag från mervärdesskatt för sjukhustjänster), C‑228/20, EU:C:2022:275, punkt 56).
38 Det sammanhang i vilket artikel 132.1 b och g i mervärdesskattedirektivet ingår innehåller således delar som medför att de aktuella undantagen inte kan tillämpas på tjänster som tillhandahålls av en person, i egenskap av medlem i en mervärdesskattegrupp, som inte själv uppfyller samtliga villkor för tillämpning av dessa undantag, inbegripet de villkor som kräver att tjänsteleverantören ska vara en sjukvårdsinrättning som i vederbörlig ordning har erkänts av den berörda medlemsstaten och ett organ som av denna medlemsstat har erkänts vara av social karaktär. De i punkt 37 ovan nämnda syftena med erkännandet av en sådan inrättning eller ett sådant organ som avses i artikel 132.1 b eller g i mervärdesskattedirektivet skulle nämligen äventyras om en mervärdesskattegrupp kunde åberopa de undantag från skatteplikt som avses i den bestämmelsen för det fall de tjänster som dessa undantag avser tillhandahålls tredje man av en medlem i nämnda grupp som inte i vederbörlig ordning har erkänts av den berörda medlemsstaten, och detta även om en annan medlem i gruppen åtnjuter ett sådant erkännande.
39 Vad gäller det mål som eftersträvas med artikel 132.1 b och g i mervärdesskattedirektivet erinrar domstolen om att syftet med dessa bestämmelser är att undanta vissa verksamheter av allmänintresse, inom vårdsektorn och sektorn för hjälparbete eller socialt trygghetsarbete, från mervärdesskatteplikt för att underlätta tillgången till relevanta varor och tjänster, genom att de befrias från den merkostnad som mervärdesskatten medför (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 mars 2020, Idealmed III, C‑211/18, EU:C:2020:168, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
40 Det mål av allmänintresse som eftersträvas med dessa bestämmelser är nära kopplat till de villkor för undantag från skatteplikt som föreskrivs i dem, vilka avser kvaliteten på den inrättning eller det organ som utför de aktuella tjänsterna. Erkännandet av en inrättning eller ett organ som kan undantas från mervärdesskatteplikt enligt artikel 132.1 b eller g i mervärdesskattedirektivet gör det möjligt för medlemsstaterna att försäkra sig om att endast inrättningar och organ som bedriver verksamhet som motsvarar ändamålen med var och en av dessa bestämmelser omfattas av ett sådant undantag från mervärdesskatteplikt (se punkt 37 ovan). Med hänsyn till att dessa villkor för undantag är av så precis karaktär skulle en tolkning av dessa bestämmelser som utvidgar deras tillämpningsområde till att omfatta tjänster som tillhandahålls av inrättningar eller organ som ingår i en mervärdesskattegrupp och som inte själva uppfyller dessa villkor inte vara förenlig med bestämmelsernas syfte (se, analogt, dom av den 18 november 2020, Kaplan International colleges UK, C‑77/19, EU:C:2020:934, punkt 49 och där angiven rättspraxis).
41 En sådan tolkning är dessutom inte heller förenlig med principen om skatteneutralitet, vilken bland annat utgör hinder för att aktörer som utför samma transaktioner behandlas olika i mervärdesskattehänseende (dom av den 7 september 1999, Gregg, C‑216/97, EU:C:1999:390, punkt 20; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2022, I (Undantag från mervärdesskatt för sjukhustjänster), C‑228/20, EU:C:2022:275, punkterna 57–59 och där angiven rättspraxis). Såsom kommissionen och den nederländska regeringen med rätta har påpekat innebär nämligen en tolkning av bestämmelserna i artikel 132.1 b eller g i mervärdesskattedirektivet som leder till att tjänster som tillhandahålls av ett bolag, i egenskap av medlem av en mervärdesskattegrupp, är undantagna från mervärdesskatteplikt, medan samma tjänster som tillhandahålls av en annan aktör, i egenskap av beskattningsbar person som inte tillhör en mervärdesskattegrupp, inte är undantagna från mervärdesskatteplikt, på grund av att denna aktör inte uppfyller villkoren att vara en inrättning för sjukvård som i vederbörlig ordning har erkänts av den berörda medlemsstaten eller ett organ som av denna medlemsstat har erkänts vara av social karaktär, en särbehandling som inte är motiverad i mervärdesskattehänseende.
42 Artikel 132.1 b och g i mervärdesskattedirektivet, jämförd med artikel 11 i samma direktiv, ska således tolkas så, att en mervärdesskattegrupp som bildats med stöd av nämnda artikel 11 endast kan göra gällande de undantag som föreskrivs i artikel 132.1 b och g i direktivet när de berörda tjänsterna tillhandahålls tredje man av en medlem i gruppen som själv uppfyller samtliga villkor för att tillämpa dessa undantag, vilket inbegriper krav på att tjänsteleverantören, när denne inte är ett offentligrättsligt organ, ska vara en sjukvårdsinrättning som i vederbörlig ordning har erkänts av den berörda medlemsstaten och ett organ som är erkänt av denna medlemsstat som ett organ av social karaktär.
Den andra frågan
43 Med hänsyn till svaret på den första frågan saknas anledning att besvara den andra frågan
Rättegångskostnader
44 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (andra avdelningen, som sammanträder med fem domare)
följande:
Artikel 132.1 b och g i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, jämförd med artikel 11 i samma direktiv,
ska tolkas så,
att en mervärdesskattegrupp som bildats med stöd av nämnda artikel 11 endast kan göra gällande de undantag som föreskrivs i artikel 132.1 b och g i direktivet när de berörda tjänsterna tillhandahålls tredje man av en medlem i gruppen som själv uppfyller samtliga villkor för att tillämpa dessa undantag, vilket inbegriper krav på att tjänsteleverantören, när denne inte är ett offentligrättsligt organ, ska vara en sjukvårdsinrättning som i vederbörlig ordning har erkänts av den berörda medlemsstaten och ett organ som är erkänt av denna medlemsstat som ett organ av social karaktär.
Półtorak | Hesse | Steinfatt
Petrlík | Dimitrakopoulos
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 10 juni 2026.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: nederländska.
i Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.