HFD 2024 ref. 58

Sökord Återförvisning · Överklagbarhet · Klagorätt · Överlämnande

Med hänsyn till att domstolen inte tagit slutlig ställning till ett överklagande har ett överlämnande av handlingarna i målet till beslutsmyndigheten ansetts utgöra ett upphäv-ande av det överklagade beslutet och en återförvisning till beslutsmyndigheten för ny prövning (I och II). Även fråga om ett sådant återförvisningsbeslut är överklagbart och om beslutsmyndigheten har klagorätt.

I.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 29 november 2024 följande dom (mål nr 5486-23).

1 På socialförsäkringens område gäller som huvudregel att Försäk­ringskassan ska ompröva sitt beslut (grundbeslut) innan det får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

2 Försäkringskassan beslutade i juni 2022 att avslå S.H:s ansökan om sjukersättning för tiden från och med oktober 2021 till och med juni 2022. Vid omprövningen av beslutet den 15 november 2022 ändrade Försäkringskassan inte det tidigare beslutet. Ompröv­ningen avsåg tiden från ansökan till tidpunkten för omprövningen, dvs. den inkluderade även perioden 1 juli–15 november 2022.

3 S.H. överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm som avslog överklagandet i den del det avsåg rätt till sjukersättning för oktober 2021 till och med juni 2022. I den del beslutet avsåg tid efter juni 2022 överlämnade förvaltningsrätten handlingarna i målet till Försäkringskassan för omprövning av rätten till sjukersättning. Förvaltningsrätten ansåg att rätten till sjukersättning för tiden efter Försäkringskassans grundbeslut endast hade prövats en gång av myndigheten och att förvaltningsrätten därmed var förhindrad att pröva rätten till ersättning för den perioden innan det skett en omprövning.

4 Försäkringskassan överklagade förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm och yrkade att domen skulle upphävas i den del målet överlämnats till myndigheten för omprövning samt att målet skulle återförvisas till förvaltningsrätten för prövning av S.H:s rätt till sjukersättning från och med juli 2022. Försäkrings­kassan anförde att en begäran om omprövning innebär att myndig­heten ska göra en ny fullständig prövning av själva sak­frågan. Genom omprövningen har alltså sakfrågan prövats två gånger även om omprövningsbeslutet avser en längre period än den som omfattas av grundbeslutet.

5 Kammarrätten avvisade överklagandet med motiveringen att förvaltningsrättens avgörande inte kunde anses ha gått Försäkrings­kassan emot eftersom det, i den överklagade delen, inte innebar ett ställningstagande i sak, dvs. avseende S.H:s rätt till sjukersättning.

6 Försäkringskassan yrkar att kammarrättens beslut ska upphävas och att målet ska visas åter till kammarrätten för prövning i sak samt anför att förvaltningsrättens beslut att överlämna handlingarna i målet ska anses utgöra ett beslut om återförvisning som får över­klagas.

7 S.H. anser att överklagandet ska avslås.

8 Enligt 33 § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) får ett beslut överklagas av den som det angår om det gått honom eller henne emot.

9 Av 34 § andra stycket framgår att talan mot ett beslut vari­gen­om målet återförvisas till lägre instans får föras endast om beslutet innefattar avgörande av fråga som inverkar på målets utgång.

10 I 113 kap. 7–13 §§ socialförsäkringsbalken finns bestämmel­ser om omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut.

11 Det här målet gäller i grunden om ett omprövningsbeslut i ett social­­försäkringsärende enbart ska avse den tidsperiod som omfattas av grundbeslutet eller om det även ska omfatta tiden mellan grundbeslutet och omprövningsbeslutet. Högsta förvalt­nings­domstolen ska emellertid nu enbart ta ställning till om För­säk­ringskassan får överklaga förvaltningsrättens beslut att över­lämna handlingarna i målet för omprövning avseende tiden efter grund­beslutet, dvs. om det var rätt eller fel av kammarrätten att avvisa Försäkringskassans överklagande.

12 På socialförsäkringens område gäller som huvudregel att Försäkringskassan måste ompröva sitt beslut (grundbeslut) innan det får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (113 kap. 7 och 10 §§ socialförsäkringsbalken).

13 Förvaltningsrätten har beslutat att överlämna handlingarna i målet till Försäkringskassan för att myndigheten ska göra en ompröv­­ning av S.H:s rätt till sjukersättning för tiden från och med juli 2022.

14 Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening bör termen överlämna reserveras för de fall – bortsett från situationen då dom­stolen är fel forum och handlingarna därför lämnas över till rätt instans – när domstolen avgjort ett mål i sak, men avgörandet kräver ytterligare åtgärder från beslutsmyndighetens sida. Vid ett sådant överlämnande har beslutsmyndigheten inte möjlighet att göra en förnyad prövning i sak av den fråga som domstolen slutligt avgjort (HFD 2015 ref. 39). Om domstolen däremot inte prövat överklag­andet i sak utan av något skäl skickar tillbaka målet till en lägre instans för sakprövning bör termen återförvisa användas. Eftersom det då ska göras en ny prövning måste en återförvisning kombineras med att det överklagade avgörandet, helt eller delvis, upphävs.

15 Avgörande för att bestämma ett besluts karaktär är emellertid inte ordvalet i beslutet utan innebörden av det (RÅ 2004 ref. 63). Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening kan förvaltnings­rättens avgörande inte förstås på annat sätt än att Försäkrings­kassans beslut i den del det avser tiden efter juni 2022 har upphävts och att målet i den delen har återförvisats till Försäkringskassan för att myndigheten ska göra en prövning i sak av rätten till sjuk­ersättning för den aktuella perioden.

16 Frågan uppkommer då om förvaltningsrättens återför­vis­nings­beslut är överklagbart. Ett besluts överklagbarhet ska normalt avgöras utifrån vilka faktiska verkningar avgörandet har för den som berörs av det (HFD 2018 ref. 23 och där angivna rättsfall). När det gäller återförvisningsbeslut följer dock av 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen att det avgörande är om beslutet inne­fattar avgörande av fråga som inverkar på målets utgång.

17 Ett beslut anses innefatta avgörande av en fråga som inverkar på målets utgång om det inbegriper en anvisning till den lägre instansen avseende vilka aspekter som denna ska beakta eller ett ställningstagande i en eller flera av de frågor som målet innefattar (se t.ex. RÅ81 1:76, RÅ 1996 ref. 36 och RÅ 2004 ref. 15). Detsamma gäller beslut som innebär att en viss fråga ska prövas av under­instansen eller att prövningen ska ske på visst sätt (se t.ex. RÅ 2002 ref. 61, HFD 2012 not. 75 och HFD 2013 ref. 2).

18 Förvaltningsrätten har inte tagit ställning till hur Försäkrings­kassan ska bedöma S.H:s rätt till sjukersättning. Förvaltningsrättens avgörande innehåller dock principiella uttalanden om prövnings­ramen vid en omprövning enligt socialförsäkringsbalken. Inne­börden av förvaltningsrättens ställningstagande är att Försäkrings­kassans omprövning inte ska innefatta tiden mellan grundbeslutet och omprövningsbeslutet. Rätten till ersättning för den tiden ska i stället prövas separat och sedan bli föremål för en egen omprövning innan avgörandet avseende den perioden får överklagas till förvalt­ningsdomstol.

19 Förvaltningsrättens beslut får därmed anses innefatta avgör­ande av en fråga som inverkar på målets utgång i den mening som avses i 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen. Beslutet är således överklagbart.

20 Frågan om klagorätt aktualiseras sällan i samband med att åter­förvisningsbeslut överklagas. Rent principiellt ska den dock avgöras på samma sätt som när andra typer av avgöranden över­klagas. Således krävs att det aktuella beslutet angår klaganden och att det har gått denne emot.

21 Eftersom Försäkringskassan är part i målet angår förvalt­nings­rättens avgörande myndigheten. Förvaltningsrätten har, under­­förstått, upphävt Försäkringskassans beslut i en viss del och ålagt myndigheten att göra en ny prövning. Domstolens avgörande har därmed gått Försäkringskassan emot och myndigheten har därför klagorätt.

22 Av det ovan sagda följer att Försäkringskassan får överklaga förvaltningsrättens avgörande. Kammarrätten skulle således inte ha avvisat Försäkringskassans överklagande. Avvisningsbeslutet ska därför upphävas och målet återförvisas till kammarrätten för fortsatt handläggning.

Högsta förvaltningsdomstolen upphäver det överklagade beslutet och visar målet åter till kammarrätten för fortsatt handläggning.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Baran, von Essen och Nilsson. Föredragande var justitiesekreteraren Marlene Frånberg.

Förvaltningsrätten i Stockholm (2023-06-05, ordförande Blom):

Försäkringskassan ska ompröva ett beslut som har fattats av myndigheten om det skriftligen begärs av en enskild som beslutet angår. Omprövning får inte avse en fråga som har avgjorts efter omprövning. (113 kap. 7 § socialförsäkringsbalken.)

Försäkringskassans beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut får dock inte överklagas av en enskild innan beslutet har omprövats enligt 7 §. En enskilds överklagande av ett sådant beslut innan beslutet har omprövats ska anses som en begäran om omprövning. (113 kap. 10 § socialförsäkringsbalken.)

En begäran om omprövning av ett beslut innebär att Försäkringskassan ska göra en ny fullständig prövning av den fråga som beslutet avser. Först därefter får beslutet överklagas till domstol. Syftet är att tyngdpunkten i ärendehanteringen ska ligga hos myndigheten.

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande, HFD 2020 ref. 11, funnit att när ansökan bara en gång prövats i sak av Försäkringskassan ska

Försäkringskassan ompröva avslagsbeslutet.

Rätt till sjukersättning från och med oktober 2021 till och med juni 2022

Av det medicinska underlaget för den aktuella perioden framgår att S.H. pga. artros har svår knäsmärta och inskränkt rörlighet. I senare ingivet medicinskt underlag anges andra besvär, men det finns enligt förvaltnings­rättens mening inget som talar för att de däri angivna besvären skulle ha förelegat redan under den nu aktuella perioden. Dessa besvär kan därför inte beaktas vid bedömningen avseende den aktuella perioden.

Förvaltningsrätten bedömer, i likhet med Försäkringskassan, att det medicinska underlaget inte ger stöd för att S.H:s arbetsförmåga under perioden varit nedsatt i ett för henne väl anpassat arbete som inte är fysiskt belastande och kan utföras sittande. S.H. har därmed inte rätt till sjukersättning från och med oktober 2021 till och med juni 2022. Överklagandet ska därför avslås i denna del.

Rätt till sjukersättning från och med juli 2022

Som framgår av det överklagade beslutet infördes den 1 september 2022 en ny och förmånligare bestämmelse om bedömningen av nedsättning av arbetsförmågan för personer i åldern 60–65 år.

I förarbetena (prop. 2021/22:220 s. 26) uttalas att när en ansökan prövas som avser tid såväl före som efter ikraftträdandet ska frågan om ersättning som avser tid före ikraftträdandet prövas enligt äldre bestämmelser och frågan om ersättning avseende tid fr.o.m. ikraftträdandet enligt de nya och ändrade bestämmelserna.

Försäkringskassan har i det överklagade beslutet tillämpat den nya bestämmelsen, som inte hade trätt i kraft då grundbeslutet fattades. Det innebär att S.H:s rätt till sjukersättning för tiden från och med september 2022 endast har prövats en gång enligt de bestämmelser som gäller för perioden. Även för månaderna juli–augusti 2022 kan Försäkringskassan inte ha prövat hennes rätt till sjukersättning mer än en gång eftersom Försäkringskassans första beslut fattades i juni 2022 och därför inte kan ha omfattat S.H:s arbetsoförmåga under juli–augusti 2022. Att de tidigare gällande reglerna ska tillämpas för juli–augusti 2022 påverkar inte denna bedömning.

Eftersom ett beslut inte får överklagas av en enskild innan beslutet har omprövats är förvaltningsrätten förhindrad att pröva frågan om S.H:s rätt till sjukersättning från och med juli 2022. Handlingarna ska därför överlämnas till Försäkringskassan för obligatorisk omprövning av S.H:s rätt till sjukersättning från och med juli 2022.

– Förvaltningsrätten avslår överklagandet i den del det avser rätten till sjukersättning för oktober 2021 till och med juni 2022.

Förvaltningsrätten överlämnar handlingarna till Försäkringskassan för omprövning avseende rätten till sjukersättning från och med juli 2022.

Kammarrätten i Stockholm (2023-07-07, Hemmingsson och Ericson):

Enligt 33 § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) får ett be­slut överklagas av den som det angår, om det gått honom eller henne emot. Bestämmelsen har i förhållande till enskilda parter kommit att till­äm­pas mycket generöst. Samma synsätt har inte tillämpats för offentliga parter (HFD 2021 ref. 71). Det är inte möjligt att enbart överklaga besluts­motiveringen, utom i sådana sällsynta undantagsfall då motiveringen har självständiga rättsverkningar (se bl.a. RÅ 2006 ref. 21 och HFD 2014 not. 26).

Förvaltningsrätten har i sitt domslut överlämnat handlingarna till Försäkringskassan för omprövning avseende rätten till sjukersättning från och med juli 2022. I domskälen skriver förvaltningsrätten att Försäkrings­kassan ska ompröva S.H:s rätt till sjukersättning från och med juli 2022.

Förvaltningsrätten har inte ändrat Försäkringskassans beslut om sjuk­ersättning. Enligt kammarrätten kan förvaltningsrättens uttalanden om över­lämnande inte anses innebära ett ställningstagande i sak, dvs. om S.H:s rätt till sjukersättning, och har inte heller sådana andra självständiga rättsverkningar att domen kan överklagas av den anledningen. Domen har därför inte gått Försäkringskassan emot. Försäkringskassan har alltså inte rätt att överklaga domen och överklagandet ska avvisas.

– Kammarrätten avvisar överklagandet.

II.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 29 november 2024 följande beslut (mål nr 5487-23).

1 Enligt en tillfällig lagstiftning har elkonsumenter under en viss tidsperiod haft rätt att utan ansökan få elstöd i viss utsträckning. Nätföretagen har därför ålagts att till Försäkringskassan rapportera de uppgifter som behövs för att beräkna och besluta om sådant stöd.

2 J.N. har av Försäkringskassan beviljats elstöd för en viss period. Han överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stock­holm och yrkade att han skulle beviljas ytterligare stöd avseende s.k. byggel som tagits ut för förbrukning från samma uttagspunkt på fastigheten men till en elmätare med en annan anläggningsidentitet.

3 Förvaltningsrätten beslutade att inte ändra det överklagade beslutet och överlämnade handlingarna i målet till Försäkrings­kassan för utredning av om J.N. hade rätt till mer elstöd än det som han redan hade beviljats. Enligt förvaltningsrätten krävdes nya upp­gifter från nätföretaget avseende förbrukning av el (byggelen) med annan anläggningsidentitet under stödperioden vilket det ankom på Försäkringskassan att som första instans utreda.

4 Försäkringskassan överklagade förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm och yrkade att domen skulle upphävas i den del målet överlämnats till myndigheten för utredning och pröv­ning av om J.N. hade rätt till ytterligare elstöd samt anförde följ­ande. Elstödets storlek grundas på uppgifter som ett nätföretag lämnar till Försäkringskassan. Det finns ingen möjlighet för mynd­ig­heten att vare sig utreda eller beakta några andra uppgifter än de som angivits av nätföretaget. För det fall att elförbrukning i den enskilda anläggningen av något skäl är felaktigt angiven finns möjlighet för nätföretaget att begära att tidigare angivna uppgift rättas hos Försäkringskassan. I sådana fall kommer ett nytt beslut om extra utbetalning av elstöd att fattas av Försäkringskassan.

5 Kammarrätten avvisade överklagandet med motiveringen att förvaltningsrätten inte ändrat Försäkringskassans beslut om elstöd och att avgörandet därför inte hade gått myndigheten emot. Försäk­rings­kassan hade därmed inte rätt att överklaga domen.

6 Försäkringskassan yrkar att kammarrättens beslut ska upphävas och att målet ska visas åter till kammarrätten för prövning i sak samt anför att förvaltningsrättens beslut att överlämna handlingarna i målet ska anses utgöra ett beslut om återförvisning som får över­klagas.

7 J.N. anser att överklagandet ska avslås.

8 Frågan är om Försäkringskassan får överklaga en förvaltnings­rätts beslut att i ett mål om elstöd överlämna handlingarna i målet till myndigheten för utredning och prövning av om den enskilde är berättigad till ytterligare stöd.

9 Enligt 33 § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) får ett beslut överklagas av den som det angår om det gått honom eller henne emot.

10 Av 34 § andra stycket framgår att talan mot ett beslut vari­genom målet återförvisas till lägre instans får föras endast om beslutet innefattar avgörande av fråga som inverkar på målets utgång.

11 I förordningen (2022:1872) om elstöd till konsumenter för okt­ober 2021–september 2022 finns bestämmelser om förfarandet hos Försäkringskassan vid handläggningen av ärenden om elstöd. Av förordningen framgår bl.a. att nätföretag till myndigheten ska rapp­or­tera de uppgifter som behövs för att besluta om elstöd samt att myndigheten ska beräkna stödets storlek och fatta beslut med led­ning av de uppgifter som nätföretagen har rapporterat (6 och 9 §§).

12 Elstöd beviljas av Försäkringskassan på grundval av de uppgift­er som nätföretagen rapporterar in till myndigheten.

13 Förvaltningsrätten har beslutat att överlämna handlingarna i målet till Försäkringskassan för att myndigheten ska utreda och pröva om J.N. har rätt till mer elstöd än det som han redan har beviljats.

14 Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening bör termen över­lämna reserveras för de fall – bortsett från situationen då dom­stolen är fel forum och handlingarna därför lämnas över till rätt instans – när domstolen avgjort ett mål i sak, men avgörandet kräver ytterligare åtgärder från beslutsmyndighetens sida. Vid ett sådant överlämnande har beslutsmyndigheten inte möjlighet att göra en förnyad prövning i sak av den fråga som domstolen slutligt avgjort (HFD 2015 ref. 39). Om domstolen däremot inte prövat överklag­andet i sak utan av något skäl skickar tillbaka målet till en lägre instans för sakprövning bör termen återförvisa användas. Eftersom det då ska göras en ny prövning måste en återförvisning kombineras med att det överklagade avgörandet helt eller delvis upphävs.

15 Avgörande för att bestämma ett besluts karaktär är emellertid inte ordvalet i beslutet utan innebörden av det (RÅ 2004 ref. 63). Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening kan förvaltnings­rättens avgörande inte förstås på annat sätt än att Försäkringskassan ålagts att pröva ett yrkande som framförts först hos förvaltnings­rätten, dvs. att myndigheten, efter erforderlig utredning, ska göra en prövning i sak av rätten till elstöd för den s.k. byggelen.

16 Frågan uppkommer då om förvaltningsrättens återförvis­nings­beslut är överklagbart. Ett besluts överklagbarhet ska normalt avgöras utifrån vilka faktiska verkningar avgörandet har för den som berörs av det (HFD 2018 ref. 23 och där angivna rättsfall). När det gäller återförvisningsbeslut följer dock av 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen att det avgörande är om beslutet innefattar avgörande av fråga som inverkar på målets utgång.

17 Ett beslut anses innefatta avgörande av en fråga som inverkar på målets utgång om det inbegriper en anvisning till den lägre instan­sen avseende vilka aspekter som denna ska beakta eller ett ställningstagande i en eller flera av de frågor som målet innefattar (se t.ex. RÅ81 1:76, RÅ 1996 ref. 36 och RÅ 2004 ref. 15). Detsamma gäller beslut som innebär att en viss fråga ska prövas av underinstansen eller att prövningen ska ske på visst sätt (se t.ex. RÅ 2002 ref. 61, HFD 2012 not. 75 och HFD 2013 ref. 2).

18 Förvaltningsrätten har inte tagit ställning till hur Försäk­ringskassan ska bedöma J.N:s rätt till elstöd. Förvaltnings­rättens avgörande innebär emellertid att Försäkringskassan ska göra en sakprövning av förutsättningarna för att bevilja ytterligare elstöd, en prövning som myndigheten inte anser sig ha stöd för att göra.

19 Förvaltningsrättens beslut får därför anses innefatta avgör­ande av en fråga som inverkar på målets utgång i den mening som avses i 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen. Beslutet är således överklagbart.

20 Frågan om klagorätt aktualiseras sällan i samband med att återförvisningsbeslut överklagas. Rent principiellt ska den dock avgöras på samma sätt som när andra typer av avgöranden över­klagas. Således krävs att det aktuella beslutet angår klaganden och att det har gått denne emot.

21 Eftersom Försäkringskassan är part i målet angår förvalt­ningsrättens avgörande myndigheten. Förvaltningsrätten har ålagt Försäkringskassan att pröva en sakfråga som inte omfattats av myndig­hetens ursprungliga beslut. Domstolens avgörande har där­med gått Försäkringskassan emot och myndigheten har därför klagorätt.

22 Av det ovan sagda följer att Försäkringskassan får överklaga förvaltningsrättens avgörande. Kammarrätten skulle således inte ha avvisat Försäkringskassans överklagande. Avvisningsbeslutet bor­de därför upphävas och målet återförvisas till kammarrätten för fortsatt handläggning. Emellertid har Försäkringskassan i Högsta förvaltningsdomstolen upplyst om att sakfrågan inte längre är aktuell. Målet ska därför skrivas av.

Högsta förvaltningsdomstolen skriver av målet.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Baran, von Essen och Nilsson. Föredragande var justitiesekreteraren Marlene Frånberg.

Förvaltningsrätten i Stockholm (2023-04-17, Mellstrand):

J.N. har genom det överklagade beslutet beviljats elstöd beräknat uti­från uppgifter om elförbrukning och anläggningsidentitet som nätföretaget rapp­or­terat till Försäkringskassan. J.N. har av vad som fram­kommit i målet inte ifrågasatt det elstöd han beviljats med den i det över­klagade beslutet angivna anläggningsidentiteten. Frågan i målet är om J.N. har rätt till ytter­ligare elstöd för el han uppger sig ha tagit ut för förbrukning i uttags­punkten under aktuell stödperiod (oktober 2021–september 2022).

En elkonsuments rätt till elstöd framgår såvitt här är av intresse i 3 § p. 2 och 3 i förordningen om elstöd till konsumenter för oktober 2021–september 2022. Här framgår att elen ska ha tagits ut för förbrukning i uttagspunkten någon gång under stödperioden och att elkonsumenten hade rätt att ta ut el i uttagspunkten enligt ett avtal med nätföretaget den 17 november 2022.

Annat har inte framkommit än att den förbrukning av el som J.N. erhållit elstöd för genom det överklagade beslutet var från samma uttags­punkt som den s.k. byggel han uppger sig ha förbrukat under perioden oktober 2021–mars 2022. Utredningen i målet ger vidare inte stöd för annat än att J.N. hade avtal med nätföretaget den 17 november 2022. För rätt till ytterligare elstöd utöver vad som redan beviljats krävs att de nämnda förutsättningarna i föregående stycke är uppfyllda och nya upp­gifter från nätföretaget avseende förbrukning av el med annan anlägg­ningsidentitet under stödperioden (den s.k. byggelen). Det ankommer på Försäkringskassan att som första instans utifrån angivna utgångs­punkter utreda om förutsättningarna för att kunna bevilja J.N. ytterligare elstöd är uppfyllda. Målet ska därför överlämnas till Försäkrings­kassan för fortsatt handläggning i denna del.

– Förvaltningsrätten ändrar inte det överklagade beslutet.

Handlingarna i målet överlämnas till Försäkringskassan för utredning av om J.N. för den aktuella uttagspunkten har rätt till mer elstöd än det han har beviljats.

Kammarrätten i Stockholm (2023-08-14, Silfverhjelm och Hoppman):

Enligt 33 § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) får ett be­slut överklagas av den som det angår, om det gått honom eller henne emot. Det är inte möjligt att enbart överklaga beslutsmotiveringen, utom i sådana sällsynta undantagsfall då motiveringen har självständiga rätts­verk­ningar (RÅ 2006 ref. 21 och HFD 2014 not. 26). En offentlig part som vunnit framgång med sitt yrkande saknar som utgångspunkt rätt att över­klaga domstolens avgörande (HFD 2021 ref. 71).

Förvaltningsrätten har inte ändrat Försäkringskassans beslut om elstöd. Domen har därför inte gått Försäkringskassan emot. Förvaltningsrättens uttalan­den i domslutet och i domskälen om utredning har inte heller sådana själv­ständiga rättsverkningar att domen kan överklagas av den anled­ningen.

Försäkringskassan har alltså inte rätt att överklaga domen och överklag­andet ska därför avvisas.

– Kammarrätten avvisar överklagandet.