HFD 2025 not. 21

Sökord Förvaltningsbeslut

En skrivelse från en kommun med information om att personer som bosatt sig på en av kommunens fastigheter måste avlägsna sig har inte ansetts vara ett beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 12 maj 2025 följande dom (mål nr 257-24).

1 En fastighetsägare – privat eller offentlig – som vill att en person som olovligen bosatt sig på dennes fastighet ska avlägsnas måste ansöka om särskild handräckning hos Kronofogdemyndigheten. Ett verkställbart beslut uppkommer när den myndigheten har meddelat utslag i ärendet. Ett sådant beslut får överklagas till tingsrätt.

2 Härryda kommun äger en fastighet där S.N. olovligen bosatt sig. Kommunen skickade ut en skrivelse i vilken boende uppmanades att avlägsna sig från den aktuella platsen. Av skrivelsen, som var avfattad på flera språk, framgick att det enligt svensk lag inte är tillåtet att bosätta sig på platsen och att kojor, tält samt övriga ägodelar som tagits till platsen måste avlägsnas. Vidare angavs att kommunen en viss dag skulle påbörja städning av området och att polis skulle tillkallas om inte samtliga då hade avlägsnat sig.

3 S.N. överklagade skrivelsen till Förvaltningsrätten i Göteborg som avvisade överklagandet med motiveringen att den information som lämnats till honom inte är ett överklagbart beslut eftersom det saknar faktiska verkningar.

4 S.N. överklagade till Kammarrätten i Göteborg som upphävde förvaltningsrättens beslut och återförvisade målet dit. Kammarrätten ansåg att meddelandet närmast var utformat som ett föreläggande och att det kunde få verkningar i enlighet med sitt innehåll. Beslutet var därför över­klagbart.

5 Härryda kommun yrkar att kammarrättens dom ska upphävas och att förvaltningsrättens avgörande ska fastställas samt anför följande. Kom­munen har skickat ut skrivelsen i egenskap av fastighetsägare. Skrivelsen saknar rättsverkningar för den enskilde, eftersom kommunen måste ansöka om och få ett beslut om särskild handräckning från Kronofogdemyndighet­en för att enskilda ska kunna avlägsnas från platsen mot sin vilja. Ett sådant utslag har också meddelats.

6 S.N. har inte hörts av.

7 Frågan är om kommunens skrivelse med information om att personer som bosatt sig på en av kommunens fastigheter måste avlägsna sig får överklagas.

8 En första fråga som Högsta förvaltningsdomstolen måste ta ställning till är om den aktuella skrivelsen utgör ett beslut som kommunen har fattat i denna dess egenskap eller om den utgör en åtgärd som kommunen vidtagit såsom fastighetsägare. I det senare fallet kan allmän förvaltningsdomstol inte överpröva kommunens ställningstagande.

9 Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att kommunens skrivelse till de som bosatt sig på platsen utgör ett led i kommunens förberedelser inför en ansökan om särskild handräckning. Sådan handräckning (avlägs­nande) är den ordning som lagstiftningen anvisar en fastighetsägare om någon utan lov har bosatt sig på dennes mark. Skrivelsen kan därmed inte anses utgöra ett beslut utan måste betraktas som en åtgärd som kommunen har vidtagit såsom fastighetsägare. Redan av det skälet får den inte över­klagas. Kammarrättens dom ska därför upphävas och förvaltningsrättens beslut att avvisa överklagandet fastställas.

Högsta förvaltningsdomstolen bifaller överklagandet, upphäver kammar­rättens avgörande och fastställer förvaltningsrättens avgörande.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Askersjö, Baran, von Essen och Westberg. Föredragande var justitiesekreteraren Josefine Lloyd.

I 41 § förvaltningslagen (2017:900) anges att ett beslut får överklagas om beslutet kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt. Vidare framkommer av 42 § förvaltningslagen att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.

Av 24 § förvaltningslagen framkommer att om en enskild part vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende ska myndigheten ge parten tillfälle till det, om det inte framstår som obehövligt.

Med hänsyn av vad som framkommit i målet bedömer förvaltnings­rätten att den information som presenterats till S.N. om hur handläggning av otillåten bosättning kommer att gå till inte har sådana faktiska verkningar för S.N. att det ska anses överklagbart enligt 41 § förvaltnings­lagen.

Överklagandet ska därför avvisas och en muntlig förhandling framstår därmed som obehövlig, varför yrkandet därom ska avslås.

– Förvaltningsrätten avslår yrkandet om muntlig förhandling.

Förvaltningsrätten avvisar överklagandet i övrigt.

En myndighets beslut får överklagas om beslutet kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt, se 41 § förvaltningslagen (2017:900).

Bestämmelsen är avsedd att ge uttryck för de principer som redan innan bestämmelsen infördes hade etablerats i Högsta förvaltningsdomstolens praxis. Det innebär enligt förarbetena till bestämmelsen att det är ett besluts faktiska verkningar som i grunden är avgörande för bedömningen av ett besluts överklagbarhet, se prop. 2016/17:180 s. 332.

Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att överklagandeinstitutets funktion är att bereda den som berörs av ett besluts verkningar en möjlighet att få beslutet ändrat eller upphävt. Av detta följer att i princip endast beslut som har eller är ägnade att få en påvisbar effekt för den som berörs av beslutet tillerkänns överklagbarhet, se exempelvis HFD 2018 ref. 23.

Bedömningen av frågan om ett beslut får överklagas kan ta sin utgångs­punkt i beslutets rättsverkningar, alltså om beslutet är verkställbart eller kan ligga till grund för ett senare beslut. Avsaknad av rättsverkningar hindrar dock inte att ett beslut tillerkänns överklagbarhet. Den verkan som motiverar överklagbarhet är alltid faktisk. Är beslutet utformat så att det är ägnat att uppfattas som bindande och därmed kan få verkan enligt sitt innehåll är det överklagbart, se RÅ 2004 ref. 8. I meddelandet till S.N. anmodas han att avlägsna de kojor, tält och övriga ägodelar som han tagit till platsen.

I meddelandet sägs även att kommunen den 16 juni 2023 kommer att påbörja städning på platsen och att polis kommer att tillkallas om han inte har lämnat platsen då.

Med hänsyn till meddelandets utformning bedömer kammarrätten att det är ägnat att uppfattas som ett för S.N. bindande beslut, närmast som ett föreläggande riktat till honom. Det innebär att det kan få verkan enligt sitt innehåll. Därför är det överklagbart.

S.N:s överklagande till förvaltningsrätten ska alltså inte avvisas på den grunden att det avser ett beslut som inte är överklagbart. Eftersom förvaltningsrätten ändå gjorde det ska förvaltningsrättens beslut undan­röjas och målet visas åter dit för fortsatt handläggning.

Vid denna utgång i målet saknas skäl för att hålla muntlig förhandling i kammarrätten.

– Kammarrätten avslår yrkandet om muntlig förhandling.

Kammarrätten undanröjer förvaltningsrättens beslut och visar målet åter till förvaltningsrätten för fortsatt handläggning.