HFD 2025 not. 34

Sökord Rättsprövning · Väglagen · Enskild väg · Allmän väg

Rättsprövning av beslut om förändring av enskild väg till allmän väg.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 9 oktober 2025 följande dom (mål nr 3308-25).

1 Vägar är antingen allmänna eller enskilda. För allmänna vägar svarar staten eller kommunerna för väghållningen. När det gäller enskilda vägar har oftast en sammanslutning, såsom en samfällighetsförening, ansvaret för väghållningen. En samfällighetsförening bildas i regel i samband med att en gemensamhetsanläggning inrättas vid en lantmäteriförrättning. Medlemmar i föreningen är typiskt sett de som äger fastigheter i anslutning till vägen.

2 Hos Lantmäteriet pågår ett ärende om inrättande av gemensamhets­anläggning avseende en enskild väg som benämns Tornbyvägen. Statligt driftbidrag utbetalas till kommunen för väghållningen. Kommunen sköter vägen men har för avsikt att överlämna skötseln till fastighetsägarna.

3 Sökandena äger fastigheter i anslutning till Tornbyvägen. I januari 2023 ansökte de hos Trafikverket om att vägen ska förändras till allmän väg.

4 Trafikverket avslog ansökan och angav följande. Det handlar om en två kilometer lång lågtrafikerad väg som betjänar ett mycket lågt antal vägintressenter. Vägen är en förbindelse mellan två allmänna vägar men det allmänna vägnätet i området är redan tillräckligt omfattande för den allmänna samfärdseln. För omledning i händelse av en olycka behöver vägen inte vara allmän. Tillfälliga trafikökningar motiverar inte heller en förändring till allmän väg. Vägen behövs således inte för allmän sam­färdsel och är inte heller av synnerlig betydelse för det allmänna.

5 Sökandena överklagade beslutet till regeringen, som inte gjorde någon annan bedömning än den som Trafikverket gjort och avslog över­klagandet.

6 A.H., C.H., H.H., J.H. och N.H. ansöker om rättsprövning och yrkar att regeringens beslut ska upphävas. De anför följande.

7 Trafikverket har angett att vägen i fråga är lågtrafikerad. I den utred­ning som myndigheten har hänfört sig till och som varit av avgörande betydelse för en remissinstans i ärendet har angetts att årsdygnsmedel­trafiken har beräknats till 46 fordon per dygn. Den uppgiften är felaktig. Av utredningen framgår inte heller hur uppgiften tagits fram. Fastighets­ägarna har påpekat detta för Trafikverket, som meddelat att inget närmare underlag finns och att trafikmängden inte har någon avgörande betydelse. Trafikmängden är dock en central bedömningsgrund för den aktuella frågan. Trafikverket har således brustit i sin utredningsskyldighet. Trafik­verket och regeringen har inte heller motiverat sina beslut på ett godtagbart sätt.

8 Av 1 och 3 §§ lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regerings­beslut framgår att en enskild får ansöka hos Högsta förvaltningsdomstolen om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

9 Enligt 7 § ska Högsta förvaltningsdomstolen upphäva regeringens beslut om det strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. Om regeringens beslut inte upphävs, står det fast.

10 Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23 ff. och 234).

11 Enligt 21 § väglagen (1971:948) får enskild väg förändras till allmän, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller annars är av synner­lig betydelse för det allmänna.

12 Sökandena anför att regeringens beslut inte är tillräckligt motiverat. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att förvaltningslagen (2017:900) inte är direkt tillämplig i regeringsärenden men att de principer som kommit till uttryck i lagen i stor utsträckning följs vid handläggningen av regeringens förvaltningsärenden (se prop. 2016/17:180 s. 27 och HFD 2011 ref. 10). Av betydelse är också bestämmelsen i 1 kap. 9 § regerings­formen om att de som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verk­samhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

13 Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att Trafikverkets besluts­motivering, som regeringen anslutit sig till, är relativt kortfattad. Motiv­eringen innehåller dock en redogörelse för hur myndigheten bedömt de aktuella förhållandena. Det finns därför inte skäl att upphäva regeringens beslut på grund av att det skulle vara otillräckligt motiverat.

14 Regeringen har bedömt att Tornbyvägen inte behövs för allmän samfärdsel och inte heller är av synnerlig betydelse för det allmänna. Vid prövningen om en väg behövs för allmän samfärdsel i den mening som avses i 21 § väglagen finns ett förhållandevis stort utrymme för bedöm­ningar. I målet har det inte kommit fram att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlings­utrymme som bestämmelserna ger. Det finns inte heller något som pekar på att Tornbyvägen skulle vara av synnerlig betydelse för det allmänna.

15 Det har inte kommit fram att det vid handläggningen har före­kommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att regeringens beslut på något annat sätt strider mot någon rättsregel.

16 Regeringens beslut ska därmed inte upphävas.

Högsta förvaltningsdomstolen upphäver inte regeringens beslut som därmed står fast.

I avgörandet deltog justitieråden Jäderblom, Ståhl, von Essen, Nilsson och Säfsten. Föredragande var justitiesekreteraren Max Uhmeier.

Det har inte framkommit några omständigheter som föranleder regeringen att göra någon annan bedömning än den som Trafikverket har gjort i det överklagade beslutet. Ert överklagande bör därför avslås.

– Regeringen avslår ert överklagande.