HFD 2025 ref. 17

Sökord LSS · Återbetalning av stöd för personlig assistans

En kommuns beslut om återbetalning av stöd för personlig assistans kan endast riktas mot den som har varit berättigad till stödet och därmed inte mot en assistansanordnare som på grund av ett avtal har tagit emot stödet.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 16 april 2025 följande dom (mål nr 2354-24).

1 Personer som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt till olika insatser från kommunen om de behöver hjälp i sin livsföring och deras behov inte tillgodoses på annat sätt. En sådan insats är biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans.

2 Om det ekonomiska stödet har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp får kommunen under vissa i lagen angivna förutsättningar besluta om åter­betalning av stödet.

3 Move & Walk Sverige AB har i enlighet med ett avtal som ingåtts med en person som varit beviljad ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för personlig assistans mottagit sådant stöd från Helsingborgs kommun.

4 Kommunen beslutade att bolaget skulle betala tillbaka delar av ersättningen som bedömdes ha betalats ut felaktigt.

5 Bolaget överklagade till Förvaltningsrätten i Malmö som upp­hävde beslutet. Förvaltningsrätten ansåg att även om den enskilde, genom sina vårdnads­havare, möjliggjort att bolaget mottog det ekonomiska stöd som betalades ut av kommunen så har bolaget inte erhållit det ekonomiska stödet i den mening som avses i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det förelåg därmed hinder för kommunen att återkräva det aktuella beloppet av bolaget.

6 Kommunen överklagade till Kammarrätten i Göteborg som gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten och avslog över­klagandet.

7 Helsingborgs kommun yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva kammarrättens och förvaltningsdomstolens avgöran­den samt fastställa kommunens beslut. Kommunen anför följande. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ger inte någon uttrycklig anvisning om vem kommunen får eller måste hålla återbetalningsskyldig. Bolaget har mottagit och tillgodogjort sig det ekonomiska stödet, som blivit en del av dess näringsverksamhet.

8 Move & Walk Sverige AB anser att överklagandet ska avslås.

9 Frågan är om en kommun får besluta om återbetalning av ekonomiskt stöd för personlig assistans från en assistansanordnare till vilken ersättning betalats ut i stället för till den stödberättigade.

10 Enligt 7 § första stycket lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade har personer som anges i 1 § rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § 1–9, om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte till­godoses på annat sätt.

11 I 9 § 2 anges att en insats för särskilt stöd och service är biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51 kap. socialförsäkrings­balken.

12 Av 12 § framgår att kommunen får besluta om återbetalning av ekonomiskt stöd som kommunen beviljat enligt 9 § 2, om den som erhållit stödet eller hans eller hennes ställföreträdare genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt har förorsakat att det ekonomiska stödet har lämnats felaktigt eller med för högt belopp. Detsamma gäller om det ekonomiska stödet annars har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som erhållit stödet eller hans eller hennes ställföreträdare skäligen borde ha insett detta.

13 Bestämmelsen om återbetalning av ekonomiskt stöd som en kommun beviljat till skäliga kostnader för personlig assistans finns i 12 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. När det gäller statlig assistansersättning finns en motsvarande bestäm­melse i 108 kap. 2 § socialförsäkringsbalken.

14 Båda bestämmelserna har haft bestämmelsen om åter­betalning i 20 kap. 4 § första stycket i den numera upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring som förebild. Trots att bestäm­melserna i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och socialförsäkringsbalken i viss mån i sina respektive lydelser skiljer sig från den i lagen om allmän försäkring framgår det inte av förarbetena att någon skillnad i sak varit avsedd (se prop. 1992/93:159 s. 183 och prop. 2008/09:200 s. 545). Det har inte ansetts möjligt att med stöd av bestämmelsen i lagen om allmän försäkring besluta om återbetalning från den som ersättningen betalats ut till i stället för från den stödberättigade (FÖD 1984:22).

15 I socialförsäkringsbalken har därför lagstiftaren vidgat kretsen som enligt 108 kap. 2 § får göras återbetalningsskyldiga. Enligt 108 kap. 9 a § får Försäkringskassan nämligen besluta om återbetalning av assistansersättning även från den försäkrades förmyndare, annan ställföreträdare eller den till vilken ersättningen har betalats ut enligt 51 kap. 19 §, t.ex. en assistans­anordnare.

16 Vid införandet av bestämmelsen i 108 kap. 9 a § uppmärk­sammades avsak­naden av en möjlighet enligt lagen om stöd och service till vissa funktions­hindrade att rikta återkrav mot andra personer än den stödberättigade, dvs. den funktionsnedsatte (prop. 2012/13:1, utg.omr. 9, s. 229 f.). Trots detta har någon motsvarande bestämmelse inte införts i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

17 Detta innebär att 12 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ska tolkas så att ett beslut om återbetalning endast kan riktas mot den som vid utbetalningen var stödberättigad, dvs. mot den funktionsnedsatte (7 §). Det förhållandet att en assistansanordnare och en stödberättigad person ingår ett dem sinsemellan gällande civilrättsligt avtal om att assistansanordnaren får ta emot utbetalningen av det ekonomiska stödet från kommunen innebär inte att anordnaren blir stödberättigad.

18 Då det i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade saknas författningsstöd för en kommun att rikta ett beslut om återbetalning mot en assistansanordnare ska överklagandet avslås.

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Baran, von Essen, Nilsson och Westberg. Föredragande var justitiesekreteraren Johanna Blomberg.

Nämnden har genom det överklagade beslutet valt att rikta sitt krav om återbetalning enligt 12 § lagen om stöd och service till vissa funktions­hindrade mot bolaget. Detta eftersom bolaget, i egenskap av assistans­anordnare, inkommit med de tidrapporter som nämnden bedömt vara felaktiga samt att bolaget mottagit ifrågavarande ekonomiskt stöd.

Varken förarbetena till 12 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, avgöranden från kammarrätterna eller rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen ger vägledning avseende vem som kan omfattas av återbetalningsskyldighet enligt 12 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Svea hovrätt har dock i dom den 23 juni 2021 i mål nr T 7622-20 bedömt att det föreligger hinder för en kommun att enligt 12 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade rikta återkrav mot ett assistansbolag.

Den som är beviljad ersättning till skäliga kostnader för personlig assistans enligt 9 § 2 lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade har en valfrihet avseende hur utförandet av insatsen ska ske och kan exempelvis välja att anlita ett assistansbolag (jfr prop. 1992/93:159 s. 175). Det var E. E. som var beviljad ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för personlig assistans. Av det kundavtal som förekommer i målet framgår att hennes vårdnadshavare valde att anlita bolaget för att det skulle utföra den personliga assistansen. Enligt avtalet skulle även beviljad ersättning för assistansen utbetalas till bolaget.

E. E. möjliggjorde, genom sina vårdnadshavare, således att bolaget mottog det ekonomiska stöd som betalades ut av nämnden. Förvaltnings­rätten bedömer att detta inte inneburit att bolaget erhållit stödet i det avseende som avses i 12 § lagen om stöd och service till vissa funktions­hindrade (jfr Svea Hovrätts dom i mål nr T 7622-20). Det föreligger därmed hinder för nämnden att återkräva det aktuella beloppet av bolaget. Förvaltningsrätten upphäver därför det överklagade beslutet.

– Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet.

Kammarrätten gör, även med beaktande av vad nämnden har anfört, samma bedömning som förvaltningsrätten.

– Kammarrätten avslår överklagandet.