HFD 2025 ref. 45

Sökord SGI-skydd · Sjukpenninggrundande inkomst · Egenföretagare

Fråga huruvida den som bedriver enskild näringsverksamhet kan betraktas som helt eller delvis arbetslös vid tillämpningen av bestämmelserna om SGI-skydd och därmed kan skydda en tidigare inkomst av anställning.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 5 september 2025 följande dom (mål nr 7191-24).

1 Sjukpenninggrundande inkomst, eller SGI, är den årliga inkomst som ligger till grund för beräkning av t.ex. sjukpenning. Den fastställs av Försäkringskassan och baseras på den försäkrades årsinkomst.

2 Den som förlorar sitt arbete får under vissa förutsättningar behålla den tidigare fastställda sjukpenninggrundande inkomsten (SGI-skydd). Ett sådant skydd gäller bl.a. under tid då den försäkrade är helt eller delvis arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande.

3 E.H. hade tidigare en heltidsanställning vid ett företag som säljadministratör. Hon förlorade arbetet till följd av att företaget gick i konkurs. Hon anmälde sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen och uppbar arbetslöshetsersättning. I november 2021 fick hon en timbaserad behovsanställning som undersköterska.

4 E.H. har hela tiden även bedrivit enskild näringsverksamhet som yogainstruktör. Hon har haft yogaklasser i genomsnitt några timmar per vecka.

5 I december 2021, när E.H. hade börjat arbeta som undersköterska, ansökte hon om sjukpenning. Hon angav i ansökan den årsinkomst som hon hade haft under sin anställning som säljadministratör.

6 Med anledning av ansökan utredde Försäkringskassan vilken sjukpenninggrundande inkomst E.H. skulle ha samt fattade ett beslut om det. Försäkringskassan baserade därvid den sjukpenninggrundande inkomsten på inkomsten från behovsanställningen som undersköterska och på inkomsterna från den enskilda näringsverksamheten. Till följd av detta blev E.H:s sjukpenninggrundande inkomst mycket lägre än vad den skulle ha blivit om den hade baserats på den årsinkomst hon haft som säljadministratör.

7 Anledningen till att Försäkringskassan inte baserade den sjukpenninggrundande inkomsten på den tidigare årsinkomsten var att myndigheten ansåg att E.H:s tidigare sjukpenninggrundande inkomst inte kunde anses skyddad. Enligt Försäkringskassan var det inte möjligt att fortsätta att arbeta i egen näringsverksamhet och samtidigt anses som delvis arbetslös.

8 Allmänna ombudet för socialförsäkringen överklagade Försäkringskassans beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm och yrkade att beslutet skulle upphävas och målet visas åter till Försäkringskassan för ny utredning. Allmänna ombudet anförde att en sjukpenninggrundande inkomst som är grundad på både inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete borde kunna skyddas i händelse av arbetslöshet. Förvaltningsrätten avslog överklagandet.

9 Allmänna ombudet överklagade vidare till Kammarrätten i Stockholm som avslog överklagandet. Kammarrätten angav att E.H. själv hade kunnat bestämma sitt arbetsutbud i den egna näringsverksamheten och att lydelsen av bestämmelserna om SGI-skydd inte ger vid handen att en försäkrad kan skydda sin sjukpenninggrundande inkomst baserad på en tidigare anställning i en sådan situation. Kammarrätten ansåg därför att en försäkrad som bedriver näringsverksamhet i obestämd omfattning inte kan anses som helt eller delvis arbetslös vid tillämpningen av bestämmelserna om SGI-skydd.

10 Allmänna ombudet för socialförsäkringen yrkar att målet ska visas åter till Försäkringskassan för ny utredning av E.H:s sjukpenninggrundande inkomst.

11 E.H. har inte yttrat sig.

12 Frågan är om en försäkrad som i begränsad omfattning bedriver näringsverksamhet kan betraktas som helt eller delvis arbetslös vid tillämpningen av bestämmelserna om SGI-skydd och därmed kan skydda en tidigare inkomst av anställning.

13 Enligt 26 kap. 13 § första stycket 2 socialförsäkringsbalken gäller SGI-skydd under tid då den försäkrade står till arbetsmarknadens förfogande.

14 Av 1 § och 3 § första stycket 1 förordningen (2000:1418) om tillämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst följer att bestämmelsen i 26 kap. 13 § socialförsäkringsbalken ska tillämpas för en försäkrad som har en sjukpenninggrundande inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete och som är helt eller delvis arbetslös.

15 Av 3 § andra stycket i förordningen framgår att första stycket gäller endast när den försäkrade är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten samt aktivt söker sådant arbete och är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen eller söker arbete på det sätt som Försäkringskassan föreskriver.

16 En förutsättning för att kunna skydda en sjukpenninggrundande inkomst i den nu aktuella situationen är att den försäkrade är helt eller delvis arbetslös. Det finns inte vare sig i socialförsäkringsbalken eller i den anslutande förordningen någon närmare ledning för när en försäkrad ska anses som arbetslös.

17 Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening är det en rimlig utgångspunkt att en försäkrad som bedriver näringsverksamhet inte kan betraktas som arbetslös. Det kan dock inte utläsas av bestämmelsernas ordalydelse att den som arbetar i ett eget företag aldrig skulle kunna betraktas som delvis arbetslös. Det behöver därför göras en bedömning utifrån omständigheterna i varje enskilt fall.

18 E.H. hade under flera år före det att hon ansökte om sjukpenning i allt väsentligt fått sin inkomst från en anställning. När den anställningen upphörde anmälde hon sig hos Arbetsförmedlingen som arbetssökande, som det får förstås med avsikten att få ett nytt heltidsarbete.

19 E.H:s verksamhet som yogainstruktör hade under flera år bedrivits i mycket liten omfattning parallellt med hennes tidigare heltidsanställning. Det finns inte några uppgifter i utredningen som talar för att hon hade för avsikt, eller ens möjlighet, att utöka sin arbetsinsats i verksamheten när anställningen upphörde. Verksamheten hindrade henne inte heller från att ta ett nytt heltidsarbete.

20 Mot den bakgrunden finner Högsta förvaltningsdomstolen att omständigheterna i detta fall är sådana att E.H., trots att hon bedrev näringsverksamhet, ska anses ha varit arbetslös i den mening som avses i 3 § första stycket 1 förordningen om tillämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst.

21 Det har inte kommit fram annat än att E.H. uppfyller övriga förutsättningar enligt förordningen för att hon ska anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som avses i 26 kap. 13 § första stycket 2 socialförsäkringsbalken. Hon har därmed skyddat sin sjukpenninggrundande inkomst.

22 Underinstansernas avgöranden ska därför upphävas och målet visas åter till Försäkringskassan för ny prövning av E.H:s sjukpenninggrundande inkomst.

Högsta förvaltningsdomstolen upphäver underinstansernas avgöranden och visar målet åter till Försäkringskassan för ny prövning.

I avgörandet deltog justitieråden Jäderblom, Ståhl, Gäverth, Medin och Säfsten. Föredragande var justitiesekreteraren Mårten Olsson.

Frågan i målet är om Försäkringskassan korrekt fastställt E.H:s SGI från och med den 3 december 2021. Avgörande för att besvara den frågan är om hon kan betraktas som helt eller delvis arbetslös i SGI-hänseende när hon fortsatt att bedriva sin enskilda näringsverksamhet efter att hennes anställning upphört.

Försäkringskassan har med anledning av E.H:s ansökan om hel sjukpenning från och med den 3 december 2021 utrett hennes SGI. Av utredningen i målet framgår att E.H. tidigare haft en anställning vid Hope Production AB på heltid som upphörde den 29 oktober 2021 och att hon anmält sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen på heltid från och med den 6 september 2021.

E.H. har sedan 2007 en enskild firma i vilken hon arbetar som yogainstruktör. Hon har en till två klasser i veckan men är vissa veckor utan klasser. E.H:s överskott från näringsverksamheten är 19 218 kr för inkomståret 2018, 18 949 kr för inkomståret 2019 och 10 571 kr samt avsättning periodiseringsfond 4 677 kr för inkomståret 2020. E.H. har uppgett att hon arbetat i samma omfattning under hela den perioden.

E.H. har från och med den 29 november 2021 en anställning som timvikare/behovsanställning vid Danderyds sjukhus AB. Innan hon sjukskrevs arbetade hon två dagar.

I målet prövar förvaltningsrätten om E.H. som tidigare haft både SGI från anställning och från näringsverksamhet har kunnat skydda sin SGI från sin tidigare anställning.

En grundläggande förutsättning för SGI-skydd är enligt ovan nämnda förordning att den försäkrade är helt eller delvis arbetslös. Enligt Försäkringskassan kan en försäkrad inte vara arbetslös så länge som denne arbetar i ett eget företag eftersom arbetet i det egna företaget inte är bestämt att ske i en viss omfattning.

Förvaltningsrätten konstaterar att E.H. har en aktiv näringsverksamhet. Såvitt framkommit bedrevs verksamheten i en blygsam omfattning när anställningen upphörde och E.H. uppfyllde också kraven för att betraktas som arbetslös i arbetslöshetsförsäkringens mening trots att hon samtidigt bedrev näringsverksamheten.

Förvaltningsrätten konstaterar att några kriterier för att fastställa om en försäkrad är arbetslös när han eller hon samtidigt bedriver näringsverksamhet finns inte föreskrivna i SGI-regelverket till skillnad från vad som gäller för arbetslöshetsförsäkringen.

I socialförsäkringsregelverket finns inte heller några regler om att arbete i näringsverksamhet ska ske i en viss bestämd omfattning. Konsekvensen av att en försäkrad bedriver näringsverksamhet i en inte bestämd omfattning blir, enligt förvaltningsrättens bedömning, att denne inte heller kan anses helt eller delvis arbetslös. Motsatsen skulle innebära att en företagare skulle kunna anses arbetslös oavsett antalet arbetade timmar i företaget. En sådan ordning skulle bl.a. riskera att ersättningen från socialförsäkringen skulle kunna bli en inkomstutfyllnad i mindre lönsamma företag.

Förvaltningsrätten anser mot den bakgrunden och i likhet med Försäkringskassan att E.H. inte kan betraktas som helt eller delvis arbetslös och att det inte har varit möjligt för henne att skydda den tidigare SGI:n avseende inkomst av anställning genom att vara arbetssökande på Arbetsförmedlingen.

Försäkringskassan har utifrån E.H:s timanställning/behovsanställning vid Danderyds sjukhus fastställt E.H:s SGI från anställning till 5 400 kr och hennes SGI från näringsverksamhet till 14 100 kr. Den beräkningen är i sig inte ifrågasatt i målet.

Förvaltningsrätten gör bedömningen att Försäkringskassan korrekt fastställt E.H:s SGI från och med den 3 december 2021. Överklagandet ska därmed avslås.

– Förvaltningsrätten avslår överklagandet.

E.H. har tidigare haft en SGI som är grundad både på inkomst av anställning och inkomst av näringsverksamhet. Frågan i målet är om hon har skyddat sin SGI från anställningen efter att denna upphört när hon fortsatt arbeta i den egna näringsverksamheten.

Bestämmelserna om SGI-skydd utgör undantag från huvudregeln om att sjukpenninggrundande inkomst är den inkomst en försäkrad kan förväntas få i framtiden. Bestämmelserna bör därför enligt kammarrättens mening tolkas restriktivt och för att avvika från huvudregeln bör det normalt krävas ett tydligt och klart författningsstöd. Motsatsen skulle kunna leda till att socialförsäkringsskyddet genom rättstillämpningen utsträcks längre än vad som varit lagstiftarens avsikt.

E.H. har själv kunnat bestämma sitt arbetsutbud i den egna näringsverksamheten. Lydelsen av de nu relevanta bestämmelserna om SGI-skydd ger inte vid handen att en försäkrad kan skydda sin SGI baserad på en tidigare anställning i en sådan situation. Kammarrätten anser därför, i likhet med förvaltningsrätten, att en försäkrad som bedriver näringsverksamhet i en obestämd omfattning inte kan anses som helt eller delvis arbetslös vid tillämpningen av socialförsäkringsbalkens bestämmelser och den anslutande förordningens bestämmelser om SGI-skydd.

Det allmänna ombudet har anfört att en sådan tillämpning av systematiska skäl framstår som märklig med hänsyn till vad som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen. Kammarrätten konstaterar att vilka situationer som är skyddsvärda inte kan utläsas av SGI-bestämmelsernas systematik. Tvärtom har lagstiftaren från fall till fall bedömt om vissa typiska livssituationer är sådana att tidigare SGI ska kunna kvarstå trots att inkomsten inte kan förväntas i framtiden.

Den omständigheten att lagstiftaren genom tydliga föreskrifter möjliggjort för försäkrade att under vissa förhållanden uppbära arbetslöshetsersättning samtidigt med arbete i egen näringsverksamhet, talar därför snarare för att motsvarande inte gäller i fråga om SGI-skydd vid arbetslöshet. Kammarrätten noterar vidare att en offentlig utredning lämnat förslag som innebär att skyddet för inkomster som grundar rätt till sjukpenning i framtiden ska knytas till regelverket för arbetslöshetsersättning (Ett trygghetssystem för alla – Nytt regelverk för sjuk-penninggrundande inkomst, SOU 2023:30, s. 355).

Kammarrätten anser mot denna bakgrund att Försäkringskassan och förvaltningsrätten haft fog för sina beslut och att överklagandet därför ska avslås.

– Kammarrätten avslår överklagandet.

Söderhjelm var skiljaktig och anförde:

Av 25 kap. 2 § socialförsäkringsbalken framgår att SGI är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete antingen som arbetstagare i allmän eller i enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Det är härvid ostridigt att en försäkrad som har inkomst både av anställning och egen näringsverksamhet har en SGI baserad på den sammanlagda inkomsten. Enligt 26 kap. 13 § första stycket 2 socialförsäkringsbalken gäller SGI-skydd under tid då den försäkrade står till arbetsmarknadens förfogande.

I 3 § förordningen om tillämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst anges vidare att skyddsbestämmelsen i 26 kap. 13 § socialförsäkringsbalken ska tillämpas för en försäkrad som har en SGI av anställning eller annat förvärvsarbete och som är helt eller delvis arbetslös. Detta gäller endast när den försäkrade är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot fastställd SGI samt aktivt söker sådant arbete och är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen.

Utifrån bestämmelsernas ordalydelse och systematik i övrigt anser jag att det saknas stöd för slutsatsen att en försäkrad, som har kombinerat en anställning med att bedriva näringsverksamhet i begränsad omfattning och som blivit helt eller partiellt arbetslös, inte omfattas av skyddsbestämmelsen i 26 kap. 13 § socialförsäkringsbalkens tillämpningsområde så länge de förutsättningar som finns angivna i 3 § förordningen om tillämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst är uppfyllda.

Jag anser att den omständigheten att det är särskilt reglerat i arbetslöshetsförsäkringen under vilka förutsättningar den som har kombinerat en anställning med att bedriva näringsverksamhet av viss omfattning är att betrakta som arbetslös inte utgör hinder för en sådan tillämpning. Tvärtom anser jag att det är en naturlig ordning att den som enligt arbetslöshetsförsäkringens reglering är att betrakta som helt eller delvis arbetslös och har rätt till arbetslöshetsersättning även har rätt till sjukpenning baserad på inkomster från samma anställning.

Jag anser därför att E.H. kan betraktas som arbetslös och anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande i den mening som avses i 26 kap. 13 § socialförsäkringsbalken om de förutsättningar som finns angivna i 3 § förordningen om tillämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst är uppfyllda.

Av utredningen framgår att E.H. utifrån omständigheterna i målet har erhållit arbetslöshetsersättning. Annat har inte heller framkommit än att hon varit beredd att anta ett arbete i samma omfattning som fastställd SGI från tidigare anställning samt att hon aktivt sökt sådant arbete och varit anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen.

Under angivna förhållanden anser jag att E.H. har varit att betrakta som arbetslös när hon blivit uppsagd från sin tidigare arbetsgivare och att hon uppfyller samtliga övriga förutsättningar som finns angivna i 3 § förordningen om tillämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst. Hon kan därför anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande i den mening som avses i 26 kap. 13 § socialförsäkringsbalken och hennes tidigare SGI har därför varit skyddad. Hennes SGI borde därför ha beräknats med utgångspunkt i hennes tidigare anställning och i hennes inkomst av annat förvärvsarbete. Överklagandet borde därför enligt min mening bifallas och målet visas åter till Försäkringskassan för ny utredning av E.H:s SGI.