HFD 2026 not. 5
Sökord Förhandsbesked om inkomstskatt · Avdrag för byggnad · Värdeminskning på byggnad
Avdrag för värdeminskning på byggnad som inte har gjorts ett visst år får inte göras ett senare år vare sig utöver det senare årets avdrag eller genom att avskrivningsplanen förlängs. Förhandsbesked om inkomstskatt.
Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 3 februari 2026 följande dom (mål nr 3096-25).
Bakgrund
1 I inkomstslaget näringsverksamhet finns särskilda regler om avdrag för utgifter för att anskaffa byggnader. Enligt dessa regler ska sådana utgifter dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdragen ska beräknas enligt avskrivningsplan efter en viss procentsats per år på byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen ska göras från den tidpunkt byggnaden färdigställs eller förvärvas.
2 Thon Köpcentrum Sverige AB äger en näringsfastighet med en byggnad och gör värdeminskningsavdrag enligt avskrivningsplan. Beskattningsåren 2015 och 2016 gjordes dock inga avdrag på byggnaden i bolagets deklaration.
3 Bolaget ansökte om förhandsbesked för att få klarhet i om värdeminskningsavdragen i stället får göras ett senare beskattningsår, antingen som ett avdrag utöver det årets avdrag (fråga 1) eller genom att avskrivningsplanen förlängs (fråga 2).
4 Skatterättsnämnden besvarade frågorna med att de avdrag för värdeminskning som bolaget inte hade gjort 2015 och 2016 inte kan dras av ett senare år utöver det årets avdrag eller genom att avskrivningsplanen förlängs.
Yrkanden m.m.
5 Thon Köpcentrum Sverige AB yrkar att förhandsbeskedet ska ändras i första hand så att fråga 1 besvaras jakande och i andra hand att fråga 2 besvaras jakande.
6 Skatteverket anser att förhandsbeskedet ska fastställas.
Skälen för avgörandet
Rättslig reglering m.m.
7 Vid beräkningen av resultatet i inkomstslaget näringsverksamhet ska enligt 14 kap. 2 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i lag.
8 I 19 kap. inkomstskattelagen finns särskilda bestämmelser om avdrag för utgifter för anskaffning av byggnader. Enligt 4 § ska sådana utgifter dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Av 5 § framgår att värdeminskningsavdragen ska beräknas enligt avskrivningsplan efter en viss procentsats per år på byggnadens anskaffningsvärde. Procentsatsen ska bestämmas med hänsyn till byggnadens ekonomiska livslängd.
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
9 Bestämmelserna i inkomstskattelagen om värdeminskningsavdrag på byggnader utgör ett avsteg från huvudregeln om att utgifter ska dras av det år som gäller enligt god redovisningssed. Innebörden av bestämmelserna är att anskaffningsutgifterna för en byggnad ska dras av med samma belopp varje år under byggnadens beräknade ekonomiska livslängd.
10 Dessa bestämmelser har funnits i inkomstskattelagen sedan dess tillkomst och i huvudsak likalydande bestämmelser fanns dessförinnan i kommunalskattelagen (1928:370). I förarbeten till den äldre lagen anges att värdeminskningsavdragen är knutna till de år de belöper på enligt avskrivningsplanen och att ett avdrag som inte har kunnat utnyttjas ett visst år inte får förskjutas och utnyttjas ett senare år (prop. 1969:100 s. 28). I andra förarbeten diskuterades om en möjlighet att förskjuta avdragen till senare år genom en förlängning av avskrivningsplanen skulle införas, men någon ändring gjordes inte (SOU 1977:86 s. 507 och prop. 1980/81:68 s. 121 f.).
11 Utifrån lagtext och förarbetsuttalanden råder det ingen tvekan om att ett avdrag för värdeminskning på byggnad som inte har gjorts ett visst år inte får göras ett senare år vare sig utöver det senare årets avdrag eller genom att avskrivningsplanen förlängs. Förhandsbeskedet ska alltså fastställas.
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.
I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Askersjö, Medin och Attorps. Föredragande var justitiesekreteraren Gustav Granholm.
Förhandsbesked
Frågorna 1 och 2: De skattemässiga avdrag för värdeminskning på byggnad som Thon Köpcentrum Sverige AB inte har gjort vissa angivna år kan inte dras av ett senare år utöver det årets avdrag eller genom att avskrivningsplanen förlängs.
Skatterättsnämndens bedömning
Av 19 kap. 4 § inkomstskattelagen framgår att avdrag för anskaffning av byggnad som huvudregel ska göras genom årliga värdeminskningsavdrag och inte genom omedelbart avdrag. Det årliga avdraget beräknas enligt 5 §. Bestämmelsen kan inte anses ge utrymme för ett högre avdrag ett visst år än den tillämpliga procentsatsen, oavsett om det skulle avse ett belopp som inte har dragits av ett tidigare år.
Lagtextens ordalydelse utesluter däremot inte att en avskrivningsplan kan förlängas om ett avdrag inte görs fullt ut ett år.
Avskrivningsregler för rörelsebyggnader har funnits under en längre tid. I samband med vissa justeringar konstaterades redan 1969 att för byggnadsavskrivningar tillämpas i princip linjär avskrivning och att ett avdrag, som inte kunnat utnyttjas ett år, inte får förskjutas och avskrivas ett senare år (prop. 1969:100 s. 27–28).
Företagsskatteberedningen föreslog senare att värdeminskningsavdrag på byggnad skulle kunna förskjutas genom att avskrivningsplanen utsträcks i tiden om den skattskyldige för visst beskattningsår yrkat avdrag med lägre belopp än vad som högst kunnat medges enligt avskrivningsplanen (SOU 1977:86 s. 507).
I det senare lagstiftningsarbetet genomfördes dock inte förslaget i denna del (se prop. 1980/81:68 s. 122). Det förhållandet att ett författningsförslag med denna innebörd har förkastats av lagstiftaren visar att syftet med de nu aktuella bestämmelserna är att en avskrivningsplan inte ska kunna förlängas. En sådan tolkning är också förenlig med lagtextens ordalydelse.
Ett skattemässigt värdeminskningsavdrag som inte har gjorts ett år kan därför inte dras av ett senare år, vare sig genom ett högre avdrag det senare året eller genom att avskrivningsplanen förlängs.