2026-25

Fråga om en förvaltare är behörig att för en enskilds räkning ansöka om en insats enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade när den enskilde motsätter sig insatsen.

Mål nr 2026-25

meddelad i Stockholm den 11 juni 2026

Lunds kommun Box 41 221 00 Lund

AA Förvaltare: BB

Kammarrätten i Göteborgs dom den 19 mars 2025 i mål nr 884-25

Stöd och service till vissa funktionshindrade

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

1 En person kan av kommunen under vissa förutsättningar beviljas en insats i form av bostad med särskild service för vuxna. Insatsen ska ges den enskilde endast om han eller hon begär det. Om en förvaltare har förordnats för den enskilde kan förvaltaren begära insatsen, om den enskilde uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan. 2. BB är förvaltare för AA med uppgift att bl.a. bevaka hennes rätt och sörja för hennes person. Han ansökte hos Lunds kommun om att hon skulle beviljas en bostad med särskild service för vuxna. Kommunen beslutade att inte inleda någon utredning med anledning av ansökan med motiveringen att insatsen inte var begärd av AA eftersom det inte var uteslutet att hon själv kunde ta ställning i frågan om hon ville samtycka till ansökan eller ej. 3. BB överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Malmö, som upphävde beslutet och återförvisade målet till kommunen för vidare utredning och ny prövning. Förvaltningsrätten ansåg att kommunen – oavsett AAs egen inställning till insatsen – borde ha utrett förvaltarens ansökan och inte avvisat den enbart på den grunden att hon motsatt sig insatsen. 4. Kommunen överklagade till Kammarrätten i Göteborg som avslog överklagandet med motiveringen att kommunen borde ha utrett och tagit ställning till förvaltarens ansökan eftersom en förvaltares rådighet är utan konkurrens från huvudmannen och inte beroende av dennes samtycke. Kammarrätten ansåg att bestämmelserna om vilka som kan ansöka om särskilda insatser inte innebär någon inskränkning i denna rådighet.

5 Lunds kommun yrkar att kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden ska upphävas samt att kommunens beslut ska fastställas.

6 Frågan är om en förvaltare är behörig att för en enskilds räkning ansöka om en insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade när den enskilde motsätter sig en sådan insats.

7 Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom följer det av 11 kap. 4 § första stycket och 7 § första stycket föräldrabalken att rätten får besluta att anordna förvaltarskap för honom eller henne. 8. Enligt 11 kap. 9 § första stycket har förvaltaren inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget. Av 12 kap. 2 § första stycket framgår att förvaltare, i den utsträckning det följer av deras förordnande, ska bevaka rätten för de personer som de företräder, förvalta deras tillgångar och sörja för deras person. 9. Enligt 8 § första stycket lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ska insatser enligt lagen endast ges en enskild om han eller hon begär det. Om den enskilde är under 15 år eller uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan kan vårdnadshavare, god man, förmyndare, förvaltare eller framtidsfullmaktshavare begära insatser för honom eller henne.

10 Enligt föräldrabalken ska en förvaltare bevaka den enskildes rätt och sörja för hans eller hennes person om den enskilde är ur stånd att vårda sig själv. Att sörja för någons person innebär bl.a. att tillförsäkra att den enskilde får nödvändig vård och omsorg, vilket i sin tur innebär en rätt och skyldighet för förvaltaren att ansöka om adekvata insatser. 11. När en förvaltare representerar huvudmannen i en icke-ekonomisk fråga, t.ex. inom det sociala området, utesluter inte bestämmelserna i föräldrabalken att även huvudmannen kan tillerkännas en viss självständighet att agera i samma fråga. Det innebär att det i sådana ärenden kan förekomma att såväl den enskilde som hans eller hennes förvaltare, enligt bestämmelserna i föräldrabalken, är behöriga att ansöka om insatser. Det kan då visserligen uppstå kolliderande rättshandlingar mellan förvaltaren och huvudmannen, men risken för negativa konsekvenser som en följd av detta kan förväntas vara försumbar med hänsyn till den officialprövning som ska göras av förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar (jfr prop. 1987/88:124 s. 133 och 172). 12. Det kan också uppstå situationer, som i det nu aktuella målet, där förvaltaren ansöker om en insats enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade trots att den enskilde anser att någon sådan inte behövs. Eftersom förvaltaren är behörig att ansöka om insatsen med stöd av föräldrabalken ankommer det emellertid på kommunen att trots detta pröva ansökan och ta ställning till vilket stöd och vilken service som den enskilde kan antas ha behov av och vad som kan erbjudas. 13. Om den enskilde efter ett sådant erbjudande ändå avböjer insatsen saknas möjlighet att tvångsvis genomföra den. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är en rättighetslagstiftning och insatser enligt den lagen kan endast ges efter begäran av den enskilde eller förvaltaren enligt 8 § (se punkt 9) och endast med den enskildes samtycke. Detta innebär dock inte någon inskränkning av förvaltarens behörighet enligt föräldrabalken att ansöka om insatser. Bedömningen i detta fall 14. BBs förordnande som förvaltare enligt föräldrabalken innefattar att han ska bevaka AAs rätt och sörja för hennes person. Behörigheten är inte inskränkt. Han är därför behörig att företräda henne och ansöka om insatsen. Kommunen har därmed inte haft rätt att avvisa förvaltarens ansökan. 15. Överklagandet ska därför avslås.

I avgörandet har deltagit justitieråden Henrik Jermsten, Inga-Lill Askersjö, Leif Gäverth, Mikael Westberg och Karin Attorps.

Föredragande har varit justitiesekreteraren Andreas Thörnroos.