4438-25

Sökord Socialförsäkringsbalken · Föräldrapenning · Förordning 883/2004 · EUF-fördraget

Fråga om föräldrapenning på sjukpenningnivå kan beviljas en person som är bosatt i Sverige men arbetar i ett annat EU-land.

meddelad i Stockholm den 4 maj 2026

Försäkringskassan Box 42006 126 12 Stockholm

AA

Kammarrätten i Sundsvalls dom den 3 juni 2025 i mål nr 123-24

Föräldrapenning

Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens avgörande och fastställer förvaltningsrättens avgörande.

1 AA flyttade till Sverige i mars 2022 tillsammans med sin make och deras barn. Försäkringskassan avslog AAs ansökan om föräldrapenning på sjukpenningnivå under perioden den 1 juli 2022–12 januari 2023. Som skäl för beslutet angavs att hon var försäkrad i Tyskland under den aktuella perioden och därför inte omfattades av den svenska socialförsäkringen. 2. Förvaltningsrätten i Luleå avslog AAs överklagande dit. 3. Kammarrätten i Sundsvall upphävde underinstansernas avgöranden och visade målet åter till Försäkringskassan för ny prövning. Kammarrätten, som beaktade HFD 2014 ref. 64, bedömde att det med hänsyn till AAs anknytning till Sverige inte kunde anses vara förenligt med EU-domstolens praxis att hennes rätt till föräldrapenning helt skulle bortfalla på grund av att hon omfattats av Tysklands lagstiftning. Hon hade därför rätt till föräldrapenning med ett belopp motsvarande skillnaden mellan svensk och tysk föräldrapenning.

4 Försäkringskassan yrkar att kammarrättens avgörande ska upphävas och att förvaltningsrättens avgörande ska fastställas samt anför följande. Genom EU-domstolens avgörande i målen van den Berg, Giesen och Franzen, C-95/18 och C-96/18, EU:C:2019:767, har rättsläget förändrats på sådant sätt att den rättstillämpning som framkommer i HFD 2014 ref. 64 inte längre är aktuell. 5. AA anser att överklagandet ska avslås.

Rättslig reglering m.m. 6. Enligt artikel 45 i EUF-fördraget ska fri rörlighet för arbetstagare säkerställas inom unionen. Denna fria rörlighet ska innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet ska avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor. 7. I artikel 48 i EUF-fördraget anges att Europaparlamentet och rådet ska besluta om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare. 8. Enligt artikel 11.1 i förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen ska de personer som förordningen tillämpas på omfattas av endast en medlemsstats lagstiftning. Den lagstiftningen ska fastställas i enlighet med förordningen. 9. Av artikel 11.3 a framgår att en person som arbetar som anställd eller som bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat ska omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten. 10. Av 4 kap. 2 § socialförsäkringsbalken framgår att socialförsäkringen är indelad i tre försäkringsgrenar varav en avser förmåner som grundas på bosättning i Sverige och en annan på arbete i Sverige. Försäkrad är enligt 3 § den som uppfyller bl.a. de krav på bosättning eller arbete som avses i 2 §. Av 6 kap. 6 § socialförsäkringsbalken framgår vidare att den som arbetar i Sverige är försäkrad för föräldrapenning på sjukpenningnivå. 11. I 4 kap. 5 § socialförsäkringsbalken anges att den som enligt vad som följer av förordning 883/2004 omfattas av lagstiftningen i en annan stat, inte är försäkrad för sådana förmåner enligt socialförsäkringsbalken som motsvarar förmåner som avses i förordningen. 12. Rättsfallet HFD 2014 ref. 64 gällde barnbidrag, som är en bosättningsbaserad förmån. Högsta förvaltningsdomstolen fann att det inte kan anses förenligt med EU-domstolens praxis (målen Bosmann, C-352/06, EU:C:2008:290, samt Hudzinski och Wawrzyniak, C-611/10 och 612/10, EU:C:2012:339) att ett barns rätt till barnbidrag helt ska falla bort av den anledningen att barnets förälder har omfattats av ett annat lands lagstiftning på området. Utan hinder av 4 kap. 5 § socialförsäkringsbalken ansågs rätt till kompletterande svenskt barnbidrag därför föreligga. Högsta förvaltningsdomstolens bedömning 13. Av artikel 11.1 i förordning 883/2004 följer att de personer som förordningen tillämpas på ska omfattas av endast en medlemsstats lagstiftning. Eftersom AA under den aktuella perioden var anställd i Tyskland, omfattades hon enligt artikel 11.3 a av den tyska lagstiftningen. 14. EU-domstolen har funnit att artiklarna 45 och 48 i EUF-fördraget ska tolkas så att de inte utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken en migrerande arbetstagare, som är bosatt i den medlemsstaten och som omfattas av lagstiftningen om social trygghet i den medlemsstat där arbetstagaren är anställd, inte omfattas av den allmänna socialförsäkringen i bosättnings-medlemsstaten. Det finns å andra sidan inte heller något unionsrättsligt hinder mot att en medlemsstat, som inte är behörig enligt förordning 883/2004, på ett annat anknytningskriterium än arbete eller försäkring beviljar social¬försäkrings-förmåner till en person som är bosatt inom medlemsstaten. Det fordras dock att ett sådant beviljande faktiskt är möjligt enligt den nationella lagstiftningen (van den Berg, Giesen och Franzen, punkterna 66 och 72). 15. I HFD 2014 ref. 64, som avsåg en bosättningsbaserad förmån, var föräldern och barnet bosatta i Sverige och bägge var därmed försäkrade enligt 4 kap. 3 § socialförsäkringsbalken. Av det skälet aktualiserades en tillämpning av 4 kap. 5 § socialförsäkringsbalken. 16. AA har ansökt om föräldrapenning på sjukpenningnivå, som är en arbetsbaserad förmån. För att vara försäkrad för en sådan förmån krävs att vederbörande arbetar i Sverige. AA arbetade inte i Sverige utan hade sin anställning i Tyskland under aktuell period. 17. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det därmed följer av 4 kap. 3 § respektive 6 kap. 6 § socialförsäkringsbalken att AA varken var försäkrad eller uppfyllde de andra villkor som gäller för att ha rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå. Vid sådant förhållande aktualiseras inte en tillämpning av 4 kap. 5 § socialförsäkringsbalken och 2014 års rättsfall saknar relevans för bedömningen i detta mål. 18. Mot bakgrund av det anförda ska Försäkringskassans överklagande bifallas.

I avgörandet har deltagit justitieråden Henrik Jermsten, Margit Knutsson, Inga-Lill Askersjö, Leif Gäverth och Mikael Westberg. Föredragande har varit justitiesekreteraren Andreas Thörnroos.