5448-25
Fråga om rättsprövning
Mål nr 5448-25
meddelat i Stockholm den 2 juni 2026
Naturskyddsföreningen i Norrbottens län, 897900-4242
Regeringens (Landsbygds- och infrastrukturdepartementet) beslut den 12 juni 2025, LI2025/01211, avseende beslut enligt 11 kap. 16 § plan- och bygglagen (2010:900) avseende detaljplan, Stenbrottet 2:1 m.fl., Nunasvaara, Kiruna kommun, Norrbottens län
Rättsprövning
Högsta förvaltningsdomstolen avvisar ansökan om rättsprövning.
1 Naturskyddsföreningen i Norrbottens län ansöker om rättsprövning och yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva regeringens beslut. I fråga om talerätt hänvisar föreningen till artiklarna 9.2 och 9.3 i konventionen den 25 juni 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen).
2 Enligt 2 och 3 §§ lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en miljöorganisation som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken ansöka hos Högsta Förvaltningsdomstolen om rättsprövning av sådana tillståndsbeslut av regeringen som omfattas av artikel 9.2 i Århuskonventionen. Artikel 9.3, som föreningen åberopar, omfattas inte av rättsprövningslagen. 3. Föreningens talerätt beror alltså på om beslutet är ett sådant tillståndsbeslut som omfattas av artikel 9.2 i Århuskonventionen. I artikeln anges att rätten till prövning avser beslut som omfattas av artikel 6. Den artikeln innehåller bestämmelser om allmänhetens deltagande i beslut om vissa verksamheter. 4. Artikel 6.1 a hänvisar till beslut om verksamheter som anges i bilaga I till konventionen, i huvudsak stora miljöfarliga verksamheter och infrastrukturprojekt. Enligt punkt 20 i bilagan omfattas emellertid även annan verksamhet där allmänhetens deltagande är föreskrivet enligt ett förfarande för bedömning av miljöpåverkan i enlighet med den nationella lagstiftningen. Denna punkt innebär att reglerna om tillgång till rättslig prövning av tillståndsbeslut ska tillämpas för sådana tillståndsprocesser enligt andra lagar än miljöbalken och vissa speciallagar som innehåller en hänvisning till miljöbalkens krav på samråd och miljökonsekvensbeskrivning (prop. 2005/06:56 s. 16). 5. Sådana tillståndsprocesser finns bl.a. i plan- och bygglagen (2010:900). En detaljplan ska genomgå en miljöbedömning om genomförandet av planen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan (jfr 6 kap. 3 § första stycket miljöbalken). 6. Vidare följer av artikel 6.1 b att bestämmelserna i artikeln, i enlighet med den nationella rätten, även ska tillämpas på beslut om föreslagna verksamheter som inte anges i bilaga I men som kan ha betydande påverkan på miljön. 7. Det nu klandrade avgörandet gäller regeringens beslut att enligt 11 kap. 16 § 1 plan- och bygglagen låta Länsstyrelsen i Norrbottens län ansvara för beredningen av planärendet. Ett sådant beslut har i sig inte någon miljöpåverkan utan är endast ett led i en statlig sanktionsmöjlighet för att möjliggöra att en detaljplan kan antas. Beslutet som sådant förutsätter inte heller någon miljöbedömning utan den är kopplad till detaljplanen. 8. Det klandrade regeringsbeslutet är alltså inte av det slag som avses i artikel 9.2 i Århuskonventionen. Beslutet är därmed inte ett sådant beslut som föreningen med stöd av 2 § rättsprövningslagen kan få prövat. Ansökan ska därför avvisas.
I avgörandet har deltagit justitieråden Henrik Jermsten, Margit Knutsson, Leif Gäverth, Mikael Westberg och Karin Attorps. Föredragande har varit justitiesekreteraren Sandra Zetterdahl.