6143-25
Fråga om betydelsen av att ett fordon är registrerat i vägtrafikregistret på någon annan än den sökande vid bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd.
Mål nr
6143-25
meddelad i Stockholm den 5 juni 2026
Arbetsmarknadsnämnden i Linköpings kommun Box 356 581 03 Linköping
AA och BB
Kammarrätten i Jönköpings dom den 18 september 2025 i mål nr 2822-24
Bistånd enligt socialtjänstlagen
Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden och fastställer Arbetsmarknadsnämnden i Linköpings kommuns beslut.
1 Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till ekonomiskt bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd). Den som har tillgångar som är lätta att realisera kan behöva sälja dessa och använda pengarna för sin försörjning innan bistånd kan komma i fråga. 2. Makarna AA och BB ansökte hos Arbetsmarknadsnämnden i Linköpings kommun om försörjningsstöd för juni 2024. Arbetsmarknadsnämnden beviljade sådant stöd och gav samtidigt makarna rådrum att inom viss tid sälja en personbil som nämnden ansåg att makarna var de verkliga ägarna till, trots att bilen i vägtrafikregistret var registrerad på en annan person. Nämnden baserade sin bedömning på att makarna lämnat tvetydiga uppgifter och att de haft bilrelaterade utgifter bl.a. för hyra av en parkeringsplats i anslutning till familjens hem och för fordonsskatt för det aktuella fordonet. 3. Makarna överklagade beslutet såvitt avsåg frågan om rådrum. De anförde att de inte äger någon bil men regelbundet lånar en bil av en vän. De har hjälpt vännen med betalning av fordonsskatt eftersom denne inte har något eget bankkonto. Vidare anförde makarna att de hyr en parkeringsplats i anslutning till hemmet eftersom de ofta får besök av släkt och vänner och att de inte har några verkstads-, bensin- eller försäkringskostnader. 4. Förvaltningsrätten i Linköping biföll överklagandet och upphävde nämndens beslut i den del som avsåg rådrum för avyttring av bil. Enligt förvaltningsrätten medför det faktum att en person är registrerad som ägare till en bil en mycket stark presumtion för att denna person också är ägare till bilen. De omständigheter som anförts av nämnden talade enligt förvaltningsrätten inte tillräckligt starkt för att ägarförhållandet var ett annat än det som framgick av registreringen. 5. Arbetsmarknadsnämnden överklagade förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Jönköping som i likhet med förvaltningsrätten ansåg att det enligt praxis råder en stark presumtion för att den som är registrerad som ägare till ett fordon också är faktisk ägare och därmed den som har möjlighet att sälja bilen. Vad nämnden åberopat utgjorde enligt kammarrätten inte tillräcklig bevisning för att, mot makarnas nekande och förklaringar, bryta presumtionen och anse att de är faktiska ägare till bilen.
6 Arbetsmarknadsnämnden i Linköpings kommun yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska fastställa nämndens beslut och anför att det är vanligt förekommande att skriva sin bil på någon annan, en s.k. bilmålvakt, så att inte bilinnehavet ska påverka beräkningen av storleken på det ekonomiska biståndet. 7. AA och BB har inte yttrat sig.
8 Frågan i målet är vilken betydelse det har att en personbil är registrerad på någon annan än den sökande vid bedömningen av rätten till försörjningsstöd.
9 Enligt 4 kap. 1 § första stycket i den för målet relevanta socialtjänstlagen (2001:453) har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
10 Ekonomiskt bistånd lämnas till den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt. Det innebär att den enskilde måste utnyttja alla de möjligheter som normalt står honom eller henne till buds innan rätten till bistånd inträder. Den som har ekonomiska tillgångar måste först använda sig av dessa innan ekonomiskt bistånd kan komma i fråga (prop. 2000/01:80 s. 93 f.). Det måste dock röra sig om tillgångar som den enskilde förfogar över och som är lätt realiserbara. 11. En myndighet ska enligt 23 § första stycket förvaltningslagen (2017:900) se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. I ansökningsärenden är det dock normalt sökanden som har bäst förutsättningar för att lägga fram utredning, samtidigt som myndigheten kan ha begränsade befogenheter och praktiska möjligheter att få tillgång till relevant information. Av allmänna förvaltningsrättsliga principer följer dels att det är den som ansöker om en förmån som har att visa att förutsättningarna för bifall är uppfyllda, dels att utgångspunkten är att den som påstår att ett förhållande föreligger också har bevisbördan för att så är fallet (jfr HFD 2013 ref. 50 och HFD 2024 ref. 62). 12. Den enskilde ska i enlighet med 23 § andra stycket förvaltningslagen medverka genom att så långt som möjligt ge in den utredning som han eller hon vill åberopa till stöd för sin ansökan. 13. I ärenden om ekonomiskt bistånd är det således ett samspel mellan socialnämnden, som kartlägger den enskildes ekonomiska och sociala situation samt specificerar vilket underlag som sökanden ska lämna in, och den enskilde som har att efterkomma socialnämndens krav på underlag. Hur omfattande utredningen behöver vara beror på omständigheterna i det enskilda fallet. 14. Utöver de uppgifter som den enskilde förväntas bistå utredningen med har socialnämnden inom vissa ramar möjlighet att inhämta information på egen hand, både med och utan den enskildes samtycke. Om det i en sådan utredning framkommer att den sökande har tillgångar i sin besittning kan det bli aktuellt att utreda vem som är den verkliga ägaren till dessa.
15 I vägtrafikregistret registreras svenska fordon och deras ägare samt olika till vägtrafiken knutna behörigheter. Vid registrering i vägtrafikregistret görs inte någon prövning av de ägaruppgifter som förs in i registret. Registreringen ger upphov till vissa skyldigheter gentemot det allmänna men utgör inte något bevis om äganderätten till fordonet (NJA 2018 s. 913 och prop. 2013/14:176 s. 12 f.). Vid bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd kan därmed registreringen i vägtrafikregistret inte anses utgöra en presumtion för det verkliga ägandet på det sätt som underinstansernas avgöranden ger uttryck för. 16. Socialnämnden måste, vid bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd, göra en samlad bedömning av relevanta omständigheter som kommit fram i utredningen. Vid en sådan bedömning är registrerad ägare i vägtrafikregistret en av flera omständigheter som ska beaktas. Andra omständigheter som kan ha betydelse är exempelvis vem som står för kostnader för fordonsskatt och försäkring, vem som haft fordonet i sin besittning, vem som regelbundet brukat fordonet samt vem som haft utgifter för drivmedel och parkeringsavgifter.
17 Av nämndens utredning framgår att AA och BB hyr en parkeringsplats i anslutning till sitt hem samt att de regelbundet gör inköp långt från bostaden. De har även betalat parkeringsavgifter. Makarna har förklarat dessa omständigheter dels med att parkeringsplatsen används av besökare till dem, dels med att de några gånger per vecka lånar en bil av en vän. De har emellertid inte kunnat förklara hur de går till väga för att hämta bilen, vilken enligt makarna står parkerad hos den registrerade ägaren som bor på visst avstånd från familjens hemadress. Det har också hänt att makarna har betalat fordonsskatt för bilen. 18. Ovanstående omständigheter talar enligt Högsta förvaltningsdomstolen för att makarna har haft den aktuella personbilen i sin besittning och att de regelmässigt har brukat denna. Makarna har enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte på ett tillförlitligt sätt förklarat sitt bilinnehav. Vid en sammantagen bedömning anser Högsta förvaltningsdomstolen att nämnden har haft fog för sin bedömning att makarna vid prövningen av rätten till bistånd är att anse som de verkliga ägarna till fordonet. 19. Överklagandet ska därmed bifallas.
I avgörandet har deltagit justitieråden Henrik Jermsten, Margit Knutsson, Inga-Lill Askersjö, Mikael Westberg och Karin Attorps. Föredragande har varit justitiesekreteraren Klara Nordin.