ÖM 10528-23

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT Mål nr 2025-03-13 ÖM 10528-23 060302 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, slutliga beslut 2023-07-11 i mål nr M 530-22, se bilaga A

PARTER

Klagande

P.R.

Ombud: Advokat V.F. Advokatbolaget sjutton34 Karlstad AB Box 606 651 13 Karlstad

Motpart

1Länsstyrelsen i Skåne län 205 15 Malmö

2Kammarkollegiet Box 2218 103 15 Stockholm

SAKEN

Avvisad ansökan om omprövning för moderna miljövillkor avseende Snällerödskvarns kraftverk på fastigheten A i Klippans kommun

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens beslut, punkterna 1 och 2, och återförvisar målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 10528-23

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

P.R. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska undanröja mark- och miljödomstolens beslut och återförvisa målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning. Hon har gjort gällande att det utifrån utredningen i målet inte är uppenbart att den verksamhet som i dag bedrivs vid anläggningen inte omfattas av en äldre rättighet som kan ligga till grund för en omprövning för moderna miljövillkor. Hon motsätter sig att målet återförvisas till viss del, då ansökan omfattar hela anläggningen och samtliga delar där vattenverksamhet bedrivs.

Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen) har motsatt sig att mark- och miljödomstolens beslut undanröjs och att målet återförvisas. Länsstyrelsen har under alla omständigheter motsatt sig att målet återförvisas i den del som avser vattenbortledning för turbindrift, inklusive kanal och regleranordningar för densamma. Länsstyrelsen har anfört att ingen ny utredning har tillkommit efter mark- och miljödomstolens prövning och att det är uppenbart att ansökan inte kan leda till bifall på befintligt underlag. Länsstyrelsen har vidare anfört att det i vart fall endast finns förutsättning att pröva ansökan i sak i den del för vilka äldre rättigheter har bedömts föreligga, dvs. dammanläggningen och dämningen och att frågan om äldre rättigheter redan är prövad för övriga delar.

Kammarkollegiet har motsatt sig att mark- och miljödomstolens beslut undanröjs och att målet att återförvisas till mark- och miljödomstolen. Kammarkollegiet har anfört att P.R. inte visat att nuvarande vattenverksamhet bedrivs med stöd av de rättigheter P.R. åberopat och därmed finns inget som kan omprövas.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Mark- och miljödomstolen har bedömt att P.R. visat att urminnes hävd föreligger vad gäller dammens läge och funktion, samt dammens inverkan på vattenförhållandena, men inte vad gäller kanal för vattenavledning för turbindrift samt inverkan på vattenförhållandena av vattenbortledning för turbindrift. Mark- och miljödomstolen har därför avvisat hennes ansökan om omprövning för moderna miljövillkor.

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 10528-23

Mark- och miljööverdomstolen har i tre slutliga beslut den 21 mars 2024 i mål nr ÖM 13530-22, ÖM 13531-22 och ÖM 637-23 gjort vissa uttalanden av betydelse för mål om omprövning av vattenverksamhet för moderna miljövillkor. I besluten anförde Mark- och miljööverdomstolen att det inte torde finnas något hinder mot att frågan om det finns ett tillstånd eller en äldre rättighet som kan uppdateras med moderna miljövillkor prövas som en processförutsättning, dvs. i den ordning som gäller för rättegångshinder. Mark- och miljööverdomstolen lade emellertid till att prövningen i sådant fall ska göras med utgångspunkt i vad sökanden har påstått om den omständighet som åberopas till grund för behörigheten att få sin sak prövad. Detta innebär att domstolen ska godta påståendet, om det inte är uppenbart att det inte kan leda till bifall. Är saken inte uppenbar finns det således inget hinder i det avseendet mot att ta upp ansökan till prövning.

I likhet med i de tre nämnda besluten har mark- och miljödomstolen i detta fall prövat frågan om sökanden har en äldre rättighet som en processförutsättning. Mark- och miljööverdomstolen finner inte anledning att frångå utgångspunkterna i de tidigare besluten. Vad sökanden påstått om de omständigheter som åberopas till stöd för domstolens behörighet ska alltså godtas, om det inte är uppenbart att vad som påståtts inte kan leda till bifall.

P.R. har gjort gällande att vattenverksamheten vid Snällerödskvarns kraftverk bedrivs med stöd av en äldre rättighet som utgör en sådan särskild rättighet att förfoga över vatten som avses i 5 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken. Hon har, genom att hänvisa till ett privilegiebrev från 1660 samt äldre kartor och beskrivningar, anfört att nuvarande verksamhet bedrivs med stöd av en äldre rättighet som följer med privilegiebrevet, och att verksamheten i vart fall bedrivs med stöd av urminnes hävd (sedan före 1882). Hon har bland annat hänvisat till att vattenkraften nyttiggjorts på platsen sedan 1700-talet, inledningsvis för kvarn och senare för elproduktion, samt att nuvarande vattenverksamhet bedrivs i huvudsaklig överensstämmelse med den äldre rättighet som finns.

Mot denna bakgrund är det inte uppenbart att det inte är fråga om en sådan rättighet som kan ligga till grund för en omprövning för moderna miljövillkor (jfr Högsta

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 10528-23

domstolens dom den 5 december 2024 i mål nr T 385-23, punkten 12). Mark- och miljödomstolen borde därför inte ha avvisat yrkandet på den grunden utan domstolen borde ha tagit ställning till frågan som en del av prövningen i sak.

Mark- och miljödomstolens beslut ska därför undanröjas och målet återförvisas till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling. Vid denna utgång ska även beslutet avseende prövningsavgift undanröjas för avgörande senare.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast 2025-04-10

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark och Caroline Hedvall Klostermark, referent, tekniska rådet Claes Becker samt hovrättsrådet Katarina Welin.

Föredragande har varit hovrättsfiskalen Henrik Jansson.

Bilaga A

Sid 1 (29) VÄXJÖ TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT Mål nr M 530-22 Mark- och miljödomstolen 2023-07-11 meddelad i Växjö

SÖKANDE

P.R.

Ombud: Advokat V.F. Advokatbolaget sjutton34 Karlstad AB Box 606 651 13 Karlstad

SAKEN

Ansökan om omprövning för moderna miljövillkor för Snällerödskvarns kraftverk, Snällerödsbäcken, Rönne å, Skåne län

BESLUT

1Mark- och miljödomstolen avvisar ansökan.

2Mark- och miljödomstolen fastställer prövningsavgiften till 5 000 kronor.

Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Snällerödskvarns vattenkraftverk är i beläget på fastigheten A i Klippans kommun. P.R. (sökanden) äger fastigheten A med vattenkraftverk med turbindrift och damm.

Anläggningen är anmäld till den nationella planen för moderna miljövillkor (NAP) och ingår i prövningsgruppen Rönne å avrinningsområde. P.R. har den 31 januari 2022 hos mark- och miljödomstolen ansökt om omprövning för moderna miljövillkor för Snällerödskvarns vattenkraftverk.

ORIENTERING

Vattenkraftverket ligger vid Snällerödsåns nedre lopp, ca 2,5 km innan den mynnar i Rönne å. Läget är ca 75 km uppströms Rönneåns mynning i havet.

Bild 1. Visar en översiktbild av Snälleröds kvarn 2021.

Den totala fallhöjden vid kvarnen är 4,5 meter. Överbyggnaden, även kallad skiborddämme, har en längd av 18 meter. Fallhöjden vid överbyggnadens nedströmsände är 1,8 meter och vid dess uppströmsände 1,0 meter. Det finns en cirka 40 meter lång överloppsränna, även kallad grävd ränna. Kvarnrännan kallas även norra kanalen.

Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

YRKANDEN

Sökanden yrkar att mark- och miljödomstolen, med beaktande av bestämmelserna i 5 a § lagen (1998:811) om införande av Miljöbalken och Miljöbalkens 11 kap. 6 §, 11 kap. 27 § samt 24 kap 10 §, fastställer moderna miljövillkor för den vattenverksamhet som sökanden med stöd av det privilegiebrev, upprättat av Bergskollegium år 1660, bedriver på fastigheten A.

Sökanden yrkar även att mark- och miljödomstolen fastställer ett antal villkor för verksamheten.

Kammarkollegiet yrkar att ansökan ska avvisas.

SÖKANDENS BESKRIVNING AV ÄLDRE RÄTTIGHET SOM UTGÖR

GRUND FÖR OMPRÖVNING

Sökanden menar att grund för den vattenverksamhet som idag pågår vid kraftverket och som ska utgöra grund för omprövningen är ett år 1660 upprättat privilegiebrev. Detta brev omfattade en rätt för en fru K.L. att på den plats där dagens kraftverk är beläget inrätta ett järnbruk. Privilegiebrevet anger i dess punkt 3 vad som omfattas av aktuellt privilegium vad gäller regleringen av vatten. I denna del får anses framgå att så länge som inte skada uppstod uppströms eller nedströms för andra fastighetsägare så fanns rätt att fullt ut reglera vattnet och avleda vatten för att utvinna kraft för aktuell verksamhet.

Historiken på platsen ser ut enligt följande i korthet. Verksamheten vid platsen kom att utvecklas efter att privilegium erhölls och med stöd av detta så uppfördes och bedrevs sedan början av 1700-talet kvarn och sågverksamhet. Denna verksamhet kom sedermera att pågå under lång tid och det är först år 1850 som vissa förändringar görs. Detta år byggs nytt kvarnhus och via denna byggnad användes delar av kraften för malning fram till slutet av 1960-talet då det upphörde. Det gamla kvarnhuset är idag omgjort till bostadshus. Parallellt med kvarnverksamheten så växte med tiden fram ett nyttjande av kraften i vattnet för att kunna producera el. Detta skedde genom att man i början av 1930-talet installerade två francisturbiner.

Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

En var avsedd för drift av en sågklinga, en för att producera el för belysning av såg, kvarn och bostadshus. När även sågen lades ner kopplades en generator till stora turbinen. Den försörjde i det läget två fastigheter med el, något som idag har minskat till att enbart omfattande sökandens bostadsfastighet. Det överskott som uppstår vid denna produktion säljs till övriga användare på det nationella planet.

Det som får anses framgå av de handlingar som har kunnat undersökas inför upprättandet av ansökan samt iakttagits på platsen är att ingenting tyder på att vattenverksamheten har ändrats i någon betydande mån sedan den påbörjades. Det som har skett är att då kvarnverksamheten nedlades så pluggades intaget till den gamla kvarnen igen. Vidare kvarlämnades den gamla kvarnrännan. Detta medförde dock ingen egentlig ändring på avbördningen av vatten utan medförde endast att istället för att vattnet fördelades mellan två intagskanaler så går numera allt vatten i samma intagskanal. Detta menar sökanden medför att man har att göra med en vattenverksamhet som bedrivs i huvudsaklig överensstämmelse med det för vattenverksamheten meddelade privilegiebrevet.

Det stöd för dagens vattenverksamhet som finns är alltså en s.k. äldre rättighet av den betydelse och omfattning som framgår av 5 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken. Detta då det föreligger ett privilegiebrev. Det är denna äldre rättighet som nu ska omprövas och som ska erhålla moderna miljövillkor.

DOMSTOLENS HANDLÄGGNING AV ANSÖKAN

Mark- och miljödomstolen har givit utvalda remissmyndigheter möjlighet att uttala sig om behovet av komplettering av ansökan. Yttranden har inkommit från Kammarkollegiet och Länsstyrelsen i Skåne län.

Mark- och miljödomstolen har därefter förelagt sökanden att bemöta yttrandena samt komplettera ansökan i erforderliga delar i enlighet med yttrandena.

Mark- och miljödomstolen har även förelagt sökanden att komplettera ansökan med bland annat en utredning som visar att den verksamhet som bedrivs idag inte i något

Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

väsentligt avseende skiljer sig får hur den kan ha antagits bedrivits före 1882, och en redogörelse för om och hur inverkan på vattenförhållandena och miljöförhållandena är desamma för tidigare vattenverksamheter jämfört med ansökt verksamhet.

Sökanden har inkommit med bemötanden och kompletteringar av ansökan.

INKOMNA YTTRANDEN

Kammarkollegiet har uppgivit bl.a. följande. Inställning Kammarkollegiet kan inte se att det ens med omfattande kompletteringar av prövningsunderlaget är juridiskt möjligt att pröva ansökan i sak, utifrån hur den har avgränsats. Kollegiet yrkar därför att ansökan ska avvisas.

Grunder m.m.

Förutsättningar för omprövning

En förutsättning för att omprövning ska kunna ske är att det finns något att ompröva. För omprövning krävs således att det finns ett tillstånd eller en äldre rättighet som motsvarar ett tillstånd. Rättskraft gäller endast avseende de frågor som har prövats.

I de fall det inte finns något tillstånd eller motsvarande för den verksamhet som är anmäld till den nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraften (NAP) finns därmed inget att ompröva. Vid sådana förhållanden krävs tillståndsprövning av hela verksamheten.

Om verksamhetsutövaren kan visa att del av verksamheten, exempelvis dämning, sker med stöd av ett privilegiebrev kan det bli fråga om omprövning för att fastställa ”moderna miljövillkor” enbart för dämningen och tillståndsprövning för verksamheten i övrigt.

Sid 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

Angående kraftverket vid Snälleröds kvarn

Det finns inte något tillstånd enligt miljöbalken, eller motsvarande äldre lagstiftning, till nuvarande verksamhet vid Snällerödskvarns kraftverk. Kammarkollegiet noterar att sökanden under samverkansprocessen uppgett att verksamheten bedrivs med stöd av urminnes hävd men nu i ansökan till mark- och miljödomstol uppger att verksamheten bedrivs med stöd av ett privilegiebrev från Bergskollegium den 28 juli 1660. Därmed uppkommer frågan om det åberopade privilegiebrevet utgör en sådan rättighet som kan anses motsvara ett tillstånd till den nuvarande verksamheten.

Av underlagen finns inga uppgifter om exakt vilken vattenverksamhet som har bedrivits tidigare och om den är identisk med den nuvarande verksamheten. Dämning och avledning sker dock numera till förmån för ett vattenkraftverk, inte för ett järnbruk. Uppgifter om var en damm skulle anläggas och vilken utformning den skulle ha saknas helt i privilegiebrevet. Det finns inga uppgifter om när de befintliga anläggningsdelarna har uppförts, förutom att francisturbinerna sattes in i kvarnhuset på 1930-talet. Det saknas konstruktionsritningar samt uppgifter om dammens avbördningskapacitet och vilken aktiv reglering som bedrivs och har bedrivits där.

Enligt Kammarkollegiets mening skiljer sig driften av ett vattenkraftverk med avledning av vatten till turbindrift för elproduktion från driften av ett järnbruk. Kollegiet anser att det utifrån uppgifterna i ansökan klart framgår att turbindrift med elproduktion vid Snällerödskvarns kraftverk endast har pågått sedan början av 1930-talet. Sökanden har inte heller visat att den nuvarande verksamheten vid vattenkraftverket är densamma eller liknande den som bedrevs vid det gamla järnbruket på 1660-talet. Det finns inte ens några säkra uppgifter om att järnbruket låg på exakt den plats där det nu aktuella kraftverket är uppfört. Det går inte heller att utläsa ifall nuvarande elproduktion är densamma som när turbinerna installerades. Därmed anser kollegiet att sökanden inte har visat att verksamheten vid vattenkraftverket bedrivs med stöd av åberopat privilegiebrev från 1660.

Sid 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

Privilegiebrevet från 1660 innebar en rätt att inrätta ett järnbruk och att på egen fastighet dämma och avleda vatten till järnbruket så länge ingen annans rätt förnärmades, dvs. enbart civilrättsliga förhållanden reglerades. Någon prövning gentemot allmänna intressen gjordes inte.

Det förefaller som om den nuvarande dammen huvudsakligen ligger på sökandens egen fastighet. Det uppdämda området vid Snällerödskvarns kraftverk berör inte den fastighet på vilken sökanden har ett avtalsservitut för den s.k. kvarnrännan. Däremot noterar Kammarkollegiet att i vart fall delar av det uppdämda området ser ut att beröra outrett vattenområde. Det förefaller som om det uppdämda området berör både sökandens fastighet, det outredda vattenområdet samt två uppströms liggande fastigheter. Dämningens påverkan på de uppströms liggande fastigheterna framgår inte av handlingarna. Dämningens påverkan på outrett vattenområde framgår inte heller av handlingarna och regleras inte i det åberopade privilegiebrevet.

Vid dessa förhållanden anser Kammarkollegiet att sökanden inte har visat att nuvarande dämning, avledning och eventuell reglering sker med stöd av privilegierna från 1660.

Mot bakgrund av de uppgifter som framkommit anser kollegiet att sökanden inte har visat att privilegiebrevet från 1660 med dess avgränsning utgör en sådan rättighet som kan anses motsvara ett tillstånd för den nuvarande verksamheten.

Sammanfattningsvis

Som framgår av handlingarna i målet finns inget tillstånd enligt miljöbalken eller motsvarande äldre lagstiftningar till nuvarande verksamhet. Kammarkollegiet anser att sökanden inte heller har visat att det privilegiebrev som åberopas kan anses motsvara ett tillstånd för nuvarande verksamhet och inte heller att verksamheten bedrivs i enlighet med det ”privilegium” som meddelats. Det finns således, enligt kollegiets mening, inget att ompröva. Ifall sökanden har för avsikt att fortsätta med nuvarande verksamhet krävs därför tillståndsprövning av hela verksamheten.

Sid 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

Ansökan omfattar dock inte uttryckligen något sådant yrkande.

Vid tillståndsprövning, av hela eller del av verksamheten, gäller 6 kap. miljöbalken fullt ut. Då ska sökanden ta fram en miljökonsekvensbeskrivning (MKB), hålla samråd – även med enskilda, etc. Samrådsredogörelsen liksom övrigt underlag ska lämnas in till mark- och miljödomstolen tillsammans med ansökan. Något sådant underlag finns inte ingivet i målet.

Vid dessa förhållanden anser kollegiet att ansökan har sådana formella brister att det inte räcker med kompletteringar av ansökan för att den ska kunna prövas i sak. Ansökan ska därför avvisas.

Länsstyrelsen i Skåne län har bl.a. anfört följande. Länsstyrelsen anser att sökanden ska komplettera ansökan med en redogörelse för vilka delar av anläggningen, såväl dämningen som vattenavledningen för turbindrift, som omfattas av det äldre tillståndet.

Länsstyrelsen upplyser om att sökanden, i det fall denna inte kan visa att inverkan på vattenförhållandena trots turbindriften i allt väsentligt varit densamma sedan anläggningens uppförande och före 1882, behöver ansöka om tillstånd för vattenavledningen och andra delar som inte omfattas av urminnes hävd. I samband med ansökan ska ett samråd enligt 6 kap miljöbalken genomföras.

SÖKANDENS BEMÖTANDEN OCH KOMPLETTERINGAR

Sökanden har inkommit med bl.a. följande bemötanden och kompletteringar.

Bemötande av yttrande från Kammarkollegiet

Sökanden bestrider att det skulle finnas skäl att avvisa den i målet angivna ansökan om omprövning. Grund för denna inställning består i att ingen av de omständigheter eller förutsättningar som anges i Kammarkollegiets yttrande medför skäl att avvisa ansökan.

Sid 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

Generella utgångspunkter för omprövningen av aktuellt kraftverk Lagstiftaren tydligt får sägas ha uttalat att vid de nu aktuella omprövningarna så är det centrala att omprövningarna innebär att vattenkraftverk med äldre tillstånd och rättigheter ges moderna miljövillkor. Detta har i bl.a. Civilutskottets yttrande vid antagandet av de nu aktuella reglerna om omprövning preciserats (2017/18:CU31, sid.17-19). I aktuella skrivningar anges också att det beviskrav som ska användas av domstolen inte ska vara för högt utan att det ska räcka att verksamhetsutövaren gör det sannolikt att dagens verksamhet bedrivs i huvudsaklig överensstämmelse med den äldre rättigheten. Urminnes hävd nämns som exempel på sådan rättighet men skrivningen torde gälla för alla typer av äldre rättigheter.

Genom antagandet av den nationella planen, Regeringens beslut den 25 juni 2020 (ärende M2020/01769/NM), får anses klarläggas att syftet med omprövningarna av vattenkraften och den nationella planen är att så många kraftverk som möjligt ska erhålla moderna miljövillkor. Det är inte Regeringens vilja att omprövningarna ska sluta i omfattande utrivningar utan tvärtom är det ett konkret syfte att tillse att så mycket av vattenkraften återstår efter omprövningarna som det bara är möjligt. Detta kommer även till uttryck på andra ställen i bakgrunden till lagstiftningen såsom planeringsmålet om 1,5 TWh som är den maximala förlusten i årlig produktion som man från lagstiftarens sida anser vara acceptabelt. Hela syftet med omprövningarna av vattenkraften såsom det anges i allt från propositionen till den nationella planen är att göra en avvägning mellan nyttan av produktionen av vattenkraftsel och nyttan av att vidta åtgärder för att gynna naturen.

Vägen för att nå fram till ett sådant slutresultat är via omprövningarna och det är här viktigt att klargöra att införandet av denna möjlighet, genom 24:10 MB, signalerar en helt ny typ av prövning enligt sökandens bedömning. I allt från krav på underlag, ansökan och hanteringen i domstolen så är det uppenbart så att lagstiftaren söker en annan lösning än den som gäller vid nyprövning. Såsom sökanden har uppfattat det hela så är det frågan om en förenklad prövning som utgår från att merparten av premisserna är kända och att det mera handlar om att få till prövningar om vilka tekniska lösningar som ska väljas och vad detta får för konsekvenser. Och ur detta

Sid 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

perspektiv så liknar omprövningarna för moderna miljövillkor rimligen de omprövningar som kan betecknas klassisk omprövning enligt 24:5 MB. Och vid domstolens hantering av sistnämnda mål så gäller normalt sett att prövningen är begränsad till att mera handla om vilka tillägg till verksamheten som ska göras och de mera grundläggande frågorna om vattenverksamheten har ingen egentlig plats i denna prövning. Och så måste rimligen vara utgångspunkten för de nu aktuella omprövningarna. Sökanden påstår inte i denna del att frågan om privilegiebrev eller annan äldre rättighet är oviktig på något sätt och viss bevisning måste rimligen anföras för att kunna visa på att denna rättighet föreligger. Men det måste i denna del enligt sökanden göras en nyanserad bedömning av omfattningen av kravet på utredning från sökandens sida.

Kontentan i hela det system för omprövning som får anses ha skapats genom lagändringarna år 2019 är att varje kraftverksägare ska ha möjlighet att få fortsätta sin verksamhet om denne så vill. Utrivning ska endast göras i rena undantagsfall då verksamhetsutövaren går med på detta och i grunden så borde omprövningarna till den absolut övervägande delen handla om tekniska lösningar på praktiska problem. Det ska vara fokus för omprövningarna, inte omfattande ifrågasättanden av äldre rättigheters status och möjligheten att pröva en ansökan om omprövning. Detta får lagstiftaren anses ha klargjort vara omprövningarnas fokus och det är så sökanden har resonerat vid framtagandet av nu aktuell ansökan. Det har direkt stöd i tillgängliga förarbeten och övriga uttalanden från lagstiftaren.

Frågan om avvisning Med de utgångspunkter som redogjorts för i ovanstående rubrik så kan konstateras att det synsätt som Kammarkollegiet ger uttryck för på i tredje stycket under rubriken Förutsättningar för omprövning i myndighetens yttrande är direkt felaktigt. Lagstiftaren har tydligt klargjort att det inte kommer på fråga att dela upp kommande omprövningar i nyprövning och omprövning enbart på den grunden att den äldre rättighet som finns inte specifikt anger att det även omfattar produktion av vattenkraftsel. Det torde i grunden vara uppenbart för var och en att detta inte är en rimlig utgångspunkt eftersom det självklart inte nämns något om elproduktion i ett

Sid 11 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

privilegiebrev från 1660 då det vid den tiden inte fanns något som ens hette elenergi. Skulle Kammarkollegiets hållning såsom den kommer till uttryck i denna del vara gällande så går det i grunden inte att överhuvudtaget ompröva någon vattenverksamhet som har stöd i en äldre rättighet. Detta då turbiner för produktion av elkraft uppträder först i slutet av 1800-talet och blir mera allmänt spridda i början av 1900-talet. All vattenverksamhet och reglering av vatten innan dess handlade om att utvinna kraften ur vattnet via direktverkande lösningar såsom vattenhjul. Så att vissa förändringar har skett vid dagens kraftverk är ofrånkomligt och inget som går att påverka på något sätt.

Detta har dock lagstiftaren tagit höjd för när de nu aktuella reglerna om omprövning infördes och det får anses vara ett klargörande från lagstiftaren som inte går att missuppfatta, se Civilutskottets betänkande 2017/18:CU31 sid. 18-19. "Utskottet anser i likhet med regeringen att det är viktigt att bestämmelserna om rättskraft får en tydlig reglering, och det är därför angeläget att det nu uttryckligen regleras att de särskilda äldre rättigheterna ska anses ha rättskraft. Rättskraft tar sikte på hur ett avgörande kan hindra att samma fråga prövas igen. Lagförslaget innebär att rätten att bedriva en verksamhet som omfattas av de äldre rättigheterna, bl.a. urminnes hävd, ska anses ha rättskraft enligt motsvarande bestämmelser i miljöbalken. Lagförslaget innebär vidare att rätten att bedriva en verksamhet som i dag skiljer sig från villkoren i ett privilegiebrev (exempelvis en kvarn eller andra typer av energiproducerande anläggningar) bör kunna ha rättskraft, även om det har genomförts förändringar av den teknik som verksamheten använder. Det avgörande är därmed inte om den teknik som verksamheten använder skiljer sig från de teknik som ursprungligen användes, utan om verksamheten kan anses bedrivas i enlighet med s.k. äldre rättigheter. Utifrån förhandlingarna inom energiöverenskommelsen ska detta tolkas som att exempelvis rätten att bedriva verksamhet med en gammal kvarn med generator ska kunna ha rättskraft. Huvudregeln för rättskraft enligt svensk rätt är att samma sak inte ska kunna prövas igen – om någon väcker en talan om en sak som redan avgjorts, utgör det tidigare avgörandet ett rättegångshinder. Den som bedriver en vattenverksamhet i enlighet med det som kan anses ha tillåtits enligt en särskild äldre rättighet (t.ex. enligt ett privilegiebrev eller enligt urminnes

Sid 12 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

hävd) kommer alltså inte längre att kunna föreläggas att söka tillstånd för verksamheten eller för den anläggning som vattenverksamheten drivs med".

Det nu angivna kan enligt sökanden inte missförstås utan får anses på ett tydligt sätt klargöra att det i omprövningarna inte finns skäl att fördjupa sig i frågan om vattenverksamheten annat än på så sätt att det är just vattenregleringen vid aktuell plats som är intressant. De förändringar av hur kraften i vattnet har använts och på vilket sätt har inget med omprövningarna att göra. Det är enbart den faktiska vattenverksamheten som är av intresse och det är detta som verksamhetsutövaren har att visa när det talas om att verksamheten ska ske i huvudsaklig överensstämmelse med den äldre rättigheten. Detta får till effekt att merparten av Kammarkollegiets yttrande saknar all form av relevans för den nu aktuella omprövningen. Kollegiet har i sitt yttrande lagt stor vikt vid de förändringar som har gjorts vid anläggningen som handlar om utvinningen av kraft ur vattnet. Att det har funnits kvarn och att turbin har satts in på 1930-talet. Inget av detta spelar någon som helst roll för omprövningen utan det kan istället helt lämnas därhän.

Omprövning av verksamheter med privilegiebrev Då det har klargjorts att de omständigheter som Kammarkollegiet anför inte har någon relevans så kan istället utvecklas lite kring vilka krav som det är rimliga att ställa på redovisningen av det nu gällande tillståndet. Och det är alltså 1660 års privilegiebrev. Och även om man bortser från att de omständigheter som Kammarkollegiet hänför sin inställning till är felaktiga så kan konstateras att myndigheten gör sig "skyldig" till att bedöma privilegiebrevet med ögon färgade av hur man idag ser på frågor om tillstånd och villkor. Detta är så klart helt felaktigt och när man ser till bedömningen av nu aktuellt privilegiebrev så måste man göra detta utifrån vad det är för typ av tillstånd och hur det har uppkommit.

Privilegiebrevet ger en rätt att bedriva en verksamhet på en viss plats och det skapas genom detta en rådighet som ger möjligheten att bedriva vattenverksamheten. Inget mer behövde anges och finns därför inte med i handlingen. Det enda villkor som

Sid 13 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

finns för detta framgår i den sista delen av aktuell del av privilegiet och det är att vattenverksamhet inte fick bedrivas på sådant sätt att någon skada inte uppkom för intilliggande fastighetsägare eller rättighetsinnehavare. Och detta är en central del i hela frågeställningen om de äldre rättigheternas status och varför de har status som tillstånd. Skrivningar av aktuell typ har använts sedan landskapslagarnas tid och får anses ge uttryck för att det har gjorts en bedömning av vad vi idag skulle kalla påverkan på allmänna och enskilda intressen. Att detta synsätt har följt med genom århundrandena är tydligt när man sedan ser till 1880 års vattenförordning (förordning om jordägares rätt till vattnet å hans grund). I dess 6 § samma förordning brukar i vissa sammanhang framhållas som en form av tillståndsregel men anges att den som anordnar byggnationer i vatten måste se till att den inrättas så att inte vattenregleringen skadar andra intressen.

Det nu angivna har betydelse enligt sökanden eftersom det vid antagandet av äldre vattenlagen gjordes vissa klargöranden av de äldre rättigheterna och varför de fortsatt gäller. Detta vid införandet av 2 kap. 41 § i äldre vattenlagen. Och detta har i sin tur betydelse med tanke på att den år 2019 införde regeln i 5 a § i lagen om införande av Miljöbalken och den sistnämnda regeln relaterar direkt till 2:41 i ÄVL. Och ser man till sistnämnda regel så klargörs att det centrala vid bedömningen om äldre rättighet föreligger är om utredningen visar att vattenhushållning vid platsen tillämpats sedan lång tid och att detta har skett utan invändning från motstående intressen (se Om byggande i vatten, af Klinteberg sid. 174). Det är detta enda egentliga beviskrav som kan uppställas på den som har en äldre rättighet och som också har uppställts sedan införandet av äldre vattenlagen.

Omprövningen i detta fall Applicerar man allt det som angetts ovan så kan konstateras att sökanden har genom sin ansökan visat att det föreligger en äldre rättighet i form av privilegiebrev. Den första delen av vad som kan avkrävas för att visa att äldre rättighet föreligger är således uppfylld. När det gäller den andra delen av att visa att äldre rättighet föreligger så kan konstateras att det inte finns någon som helst information om att någon genom århundradena har motsatt sig den vattenverksamhet som medges

Sid 14 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

genom privilegiebrevet. Verksamheten har pågått genom århundrandena obehindrat och runt det som idag är ett kraftverk har byggnader vuxit upp som har anpassat sig efter dammen och dess vattenreglering. Alltså kan verksamhetsutövaren konstatera att vattenverksamheten pågått sedan privilegiebrevets utfärdande och någon invändning från motstående intressen finns det inte skäl att befara. Därmed är det frågan om ett tillstånd som kan utgöra grund för omprövning och därmed så kan Kammarkollegiets inställning vad gäller avvisning i sin helhet lämnas åt sidan utan åtgärd från domstolen.

Om rådigheten vid kraftverket En fastighetsreglering gjordes 1957. Den förrättning som då genomfördes och skapade det som idag betecknas som A omfattar också vattenområdena. Detta framgår tydligt av förrättningen och enligt sökanden ger den erforderlig rådighet för allt vatten som berörs av dagens kraftverk med damm. De förslag till åtgärder som föreslås påverkas inte heller av detta.

Om privilegiebrevet Resterna av den aktuella masugnen är belägen 400 meter uppströms dagens kraftverk. På platsen för masugnen finns inget fall utan det troliga är att man använde sig av ett underfallshjul som drev en blåsbälg. Stångjärnshammaren anlades vid forsen där Snälleröds kvarn ligger idag. Där låg tidigare en mjölkvarn som revs och byggdes om till hammare. Så det som har hänt på platsen är att det fanns vattenverksamhet även innan år 1660 men i och med privilegiebrevet gavs tillåtelse att nyttja kraften i vattnet för annan verksamhet. Så vid tiden för järnhanteringen måste anses gälla att privilegiebrevet gav en rätt att reglera vattnet och använda vattenkraften på den plats där dagens kraftverk är beläget. Delar av verksamheten som omfattas av privilegiebrevet låg på den plats där dagens kraftverk är beläget och andra delar låg längre bort. Det centrala får anses vara att privilegiebrevet ger en rätt att nyttja kraften i vattnet och det är detta som är av intresse för frågan om privilegiebrevets status som utgångspunkt för dagens vattenverksamhet.

Sid 15 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

Därefter kom vattenverksamheten att återgå till att åter handla om att driva en kvarn och när detta exakt görs är oklart men troligen i början av 1800-talet. År 1854 vet man dock att anläggningen fick sitt nuvarande utseende. Därefter har verksamheten varit densamma som idag med enda skillnaden att man har övergått till att använda kraften i vattnet för att driva en turbin istället för en kvarn. Ur ett rättsligt perspektiv så är det därför så att det troligen har förelegat såväl urminnes hävd som privilegiebrev vid den dämmande verksamheten. Eftersom privilegiebrevet är mera dokumenterat, att förändringar rimligen gjordes vid övergången till hammare istället för kvarn och för att privilegiebrevet också ligger närmare i tiden så anser sökanden att det är rimligt att det är denna rättighet som utgör grunden för omprövning. Men det är även möjligt att se det som att utgångspunkten är en urminnes hävd. Det centrala anser sökanden vara att det måste anses klarlagt att det finns en äldre rättighet och att denna kan utgöra grund för omprövning.

För att ytterligare klargör de historiska delarna som har koppling till kraftverket har sökanden gett in en industriminnesinventering från 1978 och utdrag från länsstyrelsen i Skånes sammanställning Vandringshinder i Skåne län, Rönne å.

Kompletterande information om olika delar av kraftverket Befintligt tubintag ligger på platsen där intaget till en ramsåg tidigare var placerad.

Befintlig kraftstation ligger på samma plats som där vattenhjulet som drev den ramsåg som tidigare fanns vid anläggningen var placerad. Syftet med placeringen av anläggningen, när platsen en gång valdes, var att utvinna den energi som vattnets nivåskillnad innebär på platsen. Det är exakt det som även fortsatt görs idag.

Det finns två stycken utskov, ett mindre, i direkt anslutning till överbyggnaden, och ett större centralt placerad dämmet. Det mindre används framför allt på hösten vid lövfällningen då upp till max tre brädor (max 36 cm) i överkant kan tas bort för att avleda löv. Det större utskovet används vid nedtappning av dammen i samband med service av dammen och överbyggnaden och vid mycket höga vattenflöden måste de öppnas för att inte brofästet ska översvämmas.

Sid 16 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

Överbyggnaden är original så vitt man har kunnat bedöma, vilket styrks av äldre fotografier.

Överloppsrännan fanns när den när sökanden förvärvade fastigheten 1982. Sökanden har alltid haft uppfattning att rännan anlades som en fiskränna (omlöp) eftersom öring syns frekvent i fiskrännan. Det kan dock vara så att rännans funktion också var att den anlades för att slippa passa utskovsluckorna och det är därför rimligt att anta att även rännan kom att anläggas tidigt i anläggningens historia. Så kort sagt, exakt när rännan anlades och i vilket syfte är oklart men sökandens bedömning är att det är så pass lång tillbaka i historien att åtgärden inte var tillståndspliktig när den utfördes.

Sedan sökanden tagit över anläggningen så produceras el enbart med det vatten som överstiger det som bedöms behövas för att fisken ska kunna passera i överloppsrännan. Kraftverket körs inte vid låga flöden helt enkelt. Vid riktigt lågt vatten har sökanden i sin drift även stängt och tätat läckor i utskov och damm för att bibehålla ett flöde i främst överloppsrännan och dessutom i huvudfåran. Nivån på vattnet i dammen är därför relativt konstant. När vattnet står ca 30 cm över överbyggnaden sköts driften på så sätt att man öppnar utskovsluckorna för att det inte skall uppstå ett problem med dammsäkerheten.

Sammantaget anser sökanden därför att det är visat att dagens vattenverksamhet och anläggningen som sådan i allt väsentligt så överensstämmer med de åtgärder som utfördes vid anläggningen då anläggningen åter användes för kvarnverksamhet år 1850. Det enda som har ändrats är att intaget till de två stora vattenhjulen som drev kvarnen är igensatt och utloppsrännan delvis igenfylld och detta menar sökanden helt saknar betydelse för den äldre rättighetens bestånd samt möjligheten till omprövning.

Sid 17 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

Ytterligare klargöranden kopplade tillfrågan om dämning och den äldre rättigheten När järnbruket var i gång så arbetade man dygnet runt enligt de källor som finns, men sannolikt anpassade man verksamheten efter vattentillgång och ljus. Så vid denna typ av verksamhet så har vattenregleringen stora likheter med hur man bedriver verksamhet vid ett kraftverk som korttidsregleras. Hur mycket man sänkte nivån i dammen när man sågade eller malde vid övergången till såg och kvarn är oklart men ett rimligt antagande är att det var frågan om en verksamhet som var beroende av vilket flöde som fanns vid varje given tidpunkt. Var flödet stort så drev man troligen både sågen och kvarnen men vid lägre flöden är det troligt att man hade en prioritering beroende på vilken tid på året som det var frågan om. På ett övergripande plan gällde vid verksamheter av nu aktuell typ att malning skedde på hösten efter skörden och då höstregnen ledde till ökad vattentillgång. Och sågning skedde oftast som mest under våren då timmer plockades ur skogarna på vintern och därefter lades de i väntan på snösmältningen för att kunna driva sågen. Så kort sagt, det är troligt att det fanns variationer i användandet av anläggningen men detta är helt i linje med hur det såg ut på alla andra platser i landet med liknande verksamheter.

Vid platsen finns klara belägg för fiske främst i form av fångst av ål via den ålkista som finns vid anläggningen. Ett rimligt antagande är att denna verksamhet spelade in i hur anläggningen kunde drivas så att inte det ansågs föreligga men för allmänna eller enskilda intressen. Ålfisket har därför troligen lagt vissa begränsningar i möjligheten till drift vilket också förklarar driftförhållandena.

Sumpskogen runt slaggvarpen uppe vid masugnen påverkades om vattennivån höjdes och sänktes två eller flera gånger om dagen vid malning eller sågning. Man drev därför anläggningen på så sätt att man använde vattnet så länge vattnet räckte och sedan tog man paus. Detta är dock enbart ett historiskt fenomen som inte uppkommer idag. Detta eftersom korttidsreglering inte används idag. Vidare så ställs turbinerna för drift på ett sådant sätt att nivån i dammen ska hållas konstant och att nog med vatten ska rinna i överloppsrännan så fisken ska kunna passera.

Sid 18 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

Således påverkas områdena både uppströms och nedströms endast marginellt av dagens kraftverk.

De två vattenhjulen som drev kvarnarna förbrukade mycket vatten och kunde troligen inte köras hela dagar när flödet i ån var lågt. Utloppet från vattenhjulen mynnar ut i ån, nerströms, på samma ställe där dåtidens vatten som drev ramsågen mynnar ut. De översta 40 metrarna av kvarnrännan är igenfylld men sågens utloppsränna är densamma som turbinvattnet flyter i idag. Så sammantaget så finns skillnader mellan dagens vattenbortledning jämfört med förr men detta beror enbart på övergången från direktverkande mekanisk kraft till turbiner som på ett mera effektivt sätt kan ta tillvara på de aktuella flödena. Således en förändring helt i linje med vad som får anses vara naturligt och extremt vanligt förekommande vid anläggningar av liknande slag i landet.

Sökandens uppfattning är att sannolikt var vattenflödena kopplade till produktionen och den produktionsmetod som användes. Som nämnts ovan så växlade denna med årstiderna. Detta har inneburit ett mer intermittent flöde vid användandet av kraften i vattnet än vad som nu föreligger i och med att turbin finns och dessa drivs för produktion av vattenkraftsel. Dock kvarstår vid dagens anläggning beroendet av flöden då produktion endast pågår då flödena så tillåter. Nedströmsvandrande fisk har vidare i äldre tider kunnat passera både via vattenhjul vid produktion och när dammen var återfylld eller vid höga flöden via överbyggnad och överloppsränna. Vid produktion och vid låga flöden kan man anta att passerbarheten för uppvandrande fisk varit begränsad eftersom det som prioriterades rimligen var produktionen.

Sökanden strävar efter att hålla dammen fylld, vilket innebär att flödena under tiden denne verkat på platsen varit betydligt jämnare än vad som kan antas varit fallet under äldre tider. Sökanden bedömer att detta jämnare flöde gynnat all fauna.

Då flödena i ån ofta är så höga att man kan släppa vatten över överbyggnaden är sökandens bestämda uppfattning att passerbarhet för fisk och annan fauna, i stort är

Sid 19 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

bättre idag än den kan antas varit periodvis när privilegiebrevet skrevs. Slutligen i denna del vill sökanden klargöra att denne bedömer att platsen för stånghammare, såg och kvarn, har valts för att detta var en plats där naturen bildat en naturlig fördämning. Dalgångens terräng är i området naturligt förträngd och berg finns i dagen på många ställen, särskilt i direkt anslutning till där dammen byggts. Efter dammen öppnar terrängen upp sig något för att senare åter blir mer naturligt förträngd i dalgången där ån flyter fram. Just den naturligt förträngda terrängen och berg i dagen gör att sökanden inte tror att vattnet haft en väsentligt annan sträckning även innan man anlade dammen med dess överbyggnad.

Äldre tiders vattenreglering och möjlighet för fiskvandring Snälleröds kvarns överbyggnad är grundlagd på berg. Det går inte att utesluta att berget har utgjort vandringshinder redan innan kvarnverksamheterna. Bedömningen är att det naturliga hindret har varit ett partiellt hinder för de starksimmande arterna och ål, och ett svårt, möjligtvis ett definitivt hinder för de svagsimmande arterna.

Vandringsmöjligheterna försämrades ytterligare sedan kvarnverksamheterna startades. Förutom självklart att överbyggnaden är en stor faktor, är att man då prioriterade driften och därmed kortidsreglerade. Men vid högre flöden, då vattnet spillde över överbyggnaden, kunde de starksimmande arterna passera. Vid de tillfällena, hade ålyngel den passagemöjligheten också, då överbyggnaden är strukturellt komplex - bestående av stora block - och bevuxen med näckmossa.

Sökandens uppfattning är att de olika verksamheterna under århundranden säkert varit igång alla dagar i veckan, de ljusa timmarna på dygnet, året om. Det är tänkbart att de olika anläggningarna använt allt tillgängligt vatten i dammen och också gått väl under nivån på överbyggnadens krön, vid arbetsdagens slut. Under dygnets mörka timmar har man stängt alla luckor och magasinerat vatten till följande dags drift. Vid höga flöden har detta förfarande mest troligt inte varit nödvändigt.

Sid 20 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

I och med att korttidsregleringen i modern tid upphörde och man började hålla en konstant vattennivå i dammen, dessutom kopplat till att kraftverket inte är i drift vid flöden understigande 250 l/sek, innebar detta att ett flöde alltid framrinner i överloppsrännan, upp till 250 l/sek. När kraftverkets slukförmåga är uppnådd, ökar med stigande flöde, också vattenflödet i överloppsrännan.

Detta har också skapat förutsättningar för att vatten under en stor del av året spiller över överbyggnaden och därmed skapar ytterligare en - förutom överloppsrännan passagemöjlighet för fisk som har förmågan att hoppa. De ålyngel som inte använder överloppsrännan till passage gynnas också i högre grad av detta faktum.

Det finns två mindre stalp i fåran precis nedströms överbyggnaden, hur vida dessa är naturliga, skapats över tid av rullande block vid högvattenssituationer, eller är tillskapade i samband med anläggandet av överbyggnaden är svårbedömt. Sökanden uppger att de ska åtgärdas, med åtanke på att även de svagsimmande arterna fiskarterna och övrig fauna obehindrat ska kunna uppströmsvandra via överloppsrännan, vilken mynnar direkt vid överbyggnadens uppströmsände.

Inga hinder har tillkommit efter år 1882.

Övrigt Praxis från Mark- och miljööverdomstolen ger klara signaler om att man ska se rättskraften i de äldre rättigheterna som begränsad och därmed erfordras omfattande bevisning och underlag från en sökande vid omprövning.

Det går dock inte komma ifrån att det under hela 2022 samt inför omprövningarna har uttryckts en annan uppfattning kring de äldre rättigheternas rättskraft och möjlighet till omprövning som står helt stick i stäv med MÖD:s praxis. Detta får sägas vara politiska ståndpunkter och de tar sin utgångspunkt i Civilutskottets yttrande inför antagandet av 2019 års regler, i flera tillkännagivanden från Riksdagen till Regeringen och nu senast som en central del i det s.k. Tidöavtalet. Detta har sedermera också mynnat i paus av omprövningarna från och med den

Sid 21 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 530-22 Mark- och miljödomstolen

prövningsomgång som skulle lämna in sina ansökningar den 1 februari 2023. Sökanden kan utifrån dessa uppgifter inte dra en annan slutsats än att det råder stor politisk enighet kring att dagens omprövningar inte fungerar på avsett sätt utan att förändringar måste ske. Och detta verkar såvitt sökanden kan bedöma även gälla alla äldre rättigheter och att utgångspunkten ska vara att de ska kunna ligga till grund för omprövning. Och detta oavsett om några ändringar har skett av anläggningen eller inte. Att frågan om dagens vattenverksamhet bedrivs i enlighet med den äldre rättigheten inte är en central frågeställning för möjligheten att omprövas. Istället ska alla äldre rättigheter på samma sätt som äldre tillstånd fullt ut kunna ligga till grund för en omprövning och endast i extrema undantag kan det komma på fråga att avvisa en ansökan.

Sökanden anser att denne fullt ut har gjort det sannolikt att det dels föreligger en äldre rättighet och dels att dagens vattenverksamhet inte i väsentlig mån avviker från den vattenverksamhet som täcks av den äldre rättigheten.