ÖM 2011-26

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT Mål nr 2026-04-14 ÖM 2011-26 060301 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, handläggningsbeslut 2026-01-22 i mål nr M 2354-24, se bilaga A PARTER Klagande Statkraft Sverige AB,

Ombud: Bolagsjuristen J-O.S.

Motpart (såvitt nu är av intresse) 1. Havs- och vattenmyndigheten

2Länsstyrelsen i Hallands län

3Länsstyrelsen i Kronobergs län

SAKEN Fråga om handläggningen har försenats i onödan i mål om ansökan om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

Mark- och miljööverdomstolen upphäver mark- och miljödomstolens handläggningsbeslut den 22 januari 2026 att inhämta tidsplan för när vattenmyndigheten kan besluta om de nya miljökvalitetsnormerna och förklarar att mark- och miljödomstolen ska återuppta målets handläggning.

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 2011-26

BAKGRUND

Statkraft Sverige AB (bolaget) har den 24 maj 2024 lämnat in en ansökan om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till mark- och miljödomstolen och målet är under handläggning där. Ansökan avser att dels delvis riva ut befintlig regleringsdamm och kraftverk, dels anlägga och driva ny regleringsdamm och nytt kraftverk i Bassalt samt att i Knäred riva ut vissa dammar och fylla igen kanaler m.m.

Länsstyrelserna i Hallands och Kronobergs län samt Havs- och vattenmyndigheten önskade att mark- och miljödomstolen skulle hämta in yttrande från vattenmyndigheten i enlighet med 22 kap. 13 § miljöbalken. Mark- och miljödomstolen ansåg, i likhet med de myndigheterna, att utredningen i målet gav anledning att anta att miljökvalitetsnormerna för flera av de vattenförekomster som berörs av ansökan är satta på felaktig grund och att det har betydelse för möjligheten att bestämma rimliga och ändamålsenliga miljövillkor. Mark- och miljödomstolen beslutade därför, den 7 maj 2025, att inhämta yttrande från vattenmyndigheten.

Den 10 oktober 2025 kom vattenmyndigheten in med ett yttrande och framförde då bland annat följande. Nuvarande miljökvalitetsnormer för aktuella vattenförekomster behöver ses över. Det finns dock ingen möjlighet att göra normöversynen vid denna tidpunkt i vattenförvaltningscykeln då myndigheten dels behöver avvakta vägledning från Havs- och vattenmyndigheten gällande normsättning av vattenkraftspåverkade vatten, dels har begränsade resurser och det är samma personer som hanterar normöversynen som också hanterar yttranden enligt 22 kap. 13 § miljöbalken. Det är dessutom fråga om ganska omfattande förändringar i vattenförekomstindelningen för de aktuella vattendragen.

Den 22 januari 2026 begärde mark- och miljödomstolen att vattenmyndigheten skulle komma in med en tidsplan för när myndigheten skulle kunna besluta om nya miljökvalitetsnormer. En sådan tidsplan skulle vara domstolen tillhanda senast den 12 februari 2026. Vattenmyndigheten begärde anstånd med att inkomma med

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 2011-26

tidsplan till och med den 30 april 2026 för att Havs- och vattenmyndighetens vägledning blivit försenad. Mark- och miljödomstolen beviljade anståndet.

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har överklagat mark- och miljödomstolens beslut att begära in en tidsplan från vattenmyndigheten samt yrkat att beslutet ska undanröjas och att mark- och miljödomstolens handläggning ska fortsätta utan att någon översyn av miljökvalitetsnormerna ska inväntas.

Bolaget har i huvudsak anfört följande till stöd för sin talan.

Mark- och miljödomstolens handläggningsbeslut innebär att målet försenas i onödan. Mark- och miljödomstolen har för andra gången ställt fråga till vattenmyndigheten om när miljökvalitetsnormerna kan ses över. Frågan är redan besvarad och det kommer ha gått närmare två år innan vattenmyndigheten besvarar frågan om en eventuell tidsplan. Målet gäller tidskritiska dammsäkerhetshöjande åtgärder som för sitt genomförande hänger samman med och är beroende av en nödvändig förnyelse, modernisering och miljöförbättring av kraftproduktionen. Utöver bolaget drabbas även sakägare, andra berörda och samhället av den här onödiga förseningen. Bibehållande och utveckling av kraftproduktionen är också mycket viktigt i området som redan har en ansträngd elförsörjning.

Det är inte aktuellt med någon tillämpning av 22 kap. 13 § miljöbalken i målet. I ansökan redogörs för gällande miljökvalitetsnormer och verksamhetens bedömda förenlighet med dessa. Det finns inte någon antydan om att tidigare okända faktiska förhållanden har upptäckts eller att sådana har tillkommit eller ändrats. Det har inte heller av någon annan beskrivits några konkreta tidigare okända eller senare förändrade faktiska förhållanden. Bolaget har endast uttryckt att de förhållanden som föreligger efter genomförda åtgärder är att anse som god ekologisk potential för berörda vattenförekomster som förklarats som kraftigt modifierade. Det har dock inte någon betydelse för de villkor som ska föreskrivas och något remissyttrande av den anledningen behövs inte. Utgångspunkten för prövningen måste vara att gällande

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 2011-26

föreskrifter ska tillämpas. Den ansökta verksamheten kommer inte medföra någon negativ påverkan på miljökvalitetsnormerna, utan kommer till och med förbättra näst intill alla förhållanden på parameternivå förutom möjligtvis vattenförekomsten Vänneån-Tånneryd. I sådant fall finns det förutsättningar för att meddela undantag enligt 4 kap. 11-12 §§ vattenförvaltningsförordningen (2004:660) och då ska vattenmyndigheten ges möjlighet att yttra sig innan frågan avgörs.

Ändrade förhållanden inträder alltså först när den ansökta verksamheten, som överensstämmer med de åtgärder som föreslås i VISS, har genomförts och den omständigheten att det då kan uppstå behov av ändring avseende indelningen i vattenförekomster utgör inte skäl att inhämta yttrande från vattenmyndigheten.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att överklagandet ska avslås och har i huvudsak anfört följande. Ett yttrande kring normerna krävs för att domstolen ska kunna göra rimliga avvägningar och fastställa moderna miljövillkor. Ansökan har också lämnats in innan den kommande processen enligt den nationella planen för omprövning av vattenkraften, vilket innebär att det är svårt att förutse konsekvenserna om miljövillkoren inte fastställs på korrekta grunder och hur detta påverkar övriga anläggningar i vattenförekomsterna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att överklagandet ska avslås och har anfört i huvudsak följande. Behovet av normöversyn finns kvar och detta behövs för att kunna fastställa rimliga och ändamålsenliga miljövillkor för den ansökta verksamheten; miljövillkor som dessutom kan få betydelse för hela prövningsgruppen som enligt nationella planen ska prövas åren 2032–2034. Det är rimligt att vattenmyndigheten åtminstone får komma in med en tidsplan för normöversynen.

Havs- och vattenmyndigheten anser att överklagandet ska avslås och har anfört i huvudsak följande. Beslutet om en normöversyn ligger inte inom domstolens mandat, utan det är upp till vattenmyndigheten att besluta i den frågan. Beslutet om att inhämta tidsplan syftar till att driva målet framåt, inte försena det.

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 2011-26

SKÄLEN FÖR MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

Tillämpliga bestämmelser m.m.

Om en part anser att ett beslut av mark- och miljödomstolen medför att målet försenas i onödan, får han överklaga beslutet särskilt (se 49 kap. 7 § rättegångsbalken och 4 kap. 1 § lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar). Även andra åtgärder, såsom t.ex. medgivande av anstånd med att svara på ett föreläggande, får överklagas av detta skäl (se rättsfallet RH 1:81).

En myndighet får inte tillåta att en verksamhet påbörjas eller ändras om detta, trots åtgärder för att minska föroreningar eller störningar från andra verksamheter, ger upphov till en sådan ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm. Vid prövning för ett nytt tillstånd och vid omprövning av tillstånd ska de bestämmelser och villkor beslutas som behövs för att verksamheten inte ska medföra en sådan försämring eller ett sådant äventyr. Under vissa förutsättningar får undantag ges. (Se 5 kap. 4 § miljöbalken och 4 kap. 11 och 12 §§ vattenförvaltningsförordningen.)

I mål som avser en verksamhet eller åtgärd som påverkar vattenmiljön ska mark- och miljödomstolen hämta in ett yttrande från vattenmyndigheten om 1) utredningen i målet ger anledning att anta att något förhållande av betydelse för miljökvalitetsnormgivningen inte överensstämmer med det som lagts till grund för en sådan norm och den bristande överensstämmelsen har betydelse för möjligheten att bestämma rimliga och ändamålsenliga miljövillkor, eller 2) prövningen avser en fråga om att tillåta en verksamhet eller åtgärd med stöd av bestämmelser om undantag från 5 kap. 4 § miljöbalken. I en begäran om ett yttrande enligt 1) ska domstolen redogöra för den bristande överensstämmelsen och de skäl som talar för att ändra miljökvalitetsnormen så att bristen avhjälps. (Se 22 kap. 13 § miljöbalken.)

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 2011-26

Av förarbetena till 22 kap. 13 § miljöbalken framgår bland annat följande (se prop. 2017/18:243 s. 151 ff. och 211 ff.)

Regeringen har delegerat normgivningsmakt till de länsstyrelser som är vattenmyndigheter att meddela föreskrifter om kvaliteten på vatten, s.k. miljökvalitetsnormer. Föreskrifterna kungörs i länsstyrelsernas föreskriftssamling. Miljökvalitetsnormerna för en viss vattenförekomst består av krav på vilken kvalitet eller status som vattenförekomsten ska uppnå senast vid en viss angiven tidpunkt. De är rättsligt bindande för myndigheter och kommuner på så sätt att dessa ansvarar för att normerna följs och medför bland annat att en domstol, inom ramen för sitt ansvarsområde, har att fatta de beslut som är nödvändiga för att det ska vara möjligt att följa normen. Det har inte införts någon möjlighet att överklaga normsättningen.

Den utredning om vattnets kvalitet som görs i det enskilda prövningsmålet har stor betydelse för vad som kan tillåtas och vilka villkor som behöver ställas för att prövningen inte ska resultera i ett tillstånd som innebär en otillåten försämring av vattenkvaliteten. Prövningsmyndighetens avvägningar i fråga om försämringsförbudet görs alltså med utgångspunkt från den kvalitet som vattnet har och inte från någon meddelad miljökvalitetsnorm om krav på vattenkvaliteten. Om prövningsmyndigheten bedömer att den klassning som vattenmyndigheten har gjort inte överensstämmer med de faktiska förhållandena bör detta komma till vattenmyndighetens kännedom så att klassningen kan justeras. Om utredningen i målet visar att vattnet har en annan kvalitet än den som kan antas ha legat till grund för en miljökvalitetsnorm, kan normen innebära ett krav som är alltför strängt jämfört med vad som borde gälla. En miljökvalitetsnorm ska dock inte medföra strängare krav än nödvändigt.

Skyldigheten att inhämta yttrande från vattenmyndigheten inträder när skillnaden mellan de faktiska förutsättningarna och de normgrundande förutsättningarna har betydelse för domstolens möjligheter att bestämma rimliga och ändamålsenliga miljövillkor. En utgångspunkt är då att vattenförekomstens klassificering eller kvalitetsstatus hade bedömts annorlunda av vattenmyndigheten om den hade haft samma bedömningsunderlag som i det aktuella prövningsmålet och att – i ljuset av denna bedömning – den klassificering och de normer som är beslutade medför så

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 2011-26

mycket mer långtgående kvalitetskrav på vattnet och så mycket mer långtgående förutsättningar för vilka miljövillkor som behöver ställas att de inte kan anses vare sig rimliga eller ändamålsenliga.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Frågan är om mark- och miljödomstolens beslut att begära en tidsplan för vattenmyndighetens översyn av miljökvalitetsnormerna i området har inneburit en onödig försening av målets handläggning.

Det har nu gått närmare två år sedan bolaget lämnade in sin ansökan till mark- och miljödomstolen. Det står klart att ansökan avser bland annat åtgärder för att ta hand om dammsäkerhetsrisker i befintlig verksamhet och att det därmed är särskilt viktigt att den hanteras utan onödig försening.

I maj förra året beslutade mark- och miljödomstolen att hämta in ett yttrande från vattenmyndigheten enligt 22 kap. 13 § miljöbalken utan att närmare redogöra för på vilket sätt de faktiska förhållandena på platsen skiljer sig från de förhållanden som ligger till grund för gällande miljökvalitetsnormer. Mark- och miljödomstolen har inte heller närmare redogjort för på vilket sätt de nuvarande normerna har betydelse för möjligheten att bestämma rimliga och ändamålsenliga miljövillkor för den ansökta verksamheten. Enbart den omständigheten att miljökvalitetsnormerna kan vara felaktiga är, som framgått ovan, inte tillräckligt för att skyldigheten att inhämta yttrande enligt 22 kap. 13 § miljöbalken ska träda in.

Vattenmyndigheten har som svar på begäran om yttrande enligt 22 kap. 13 § miljöbalken uppgett att det behövs en normöversyn, men att myndigheten inte har möjlighet att vidta en sådan för tillfället. Mark- och miljööverdomstolen vill här understryka att vattenmyndighetens skyldighet att på domstols begäran avge yttranden enligt den angivna bestämmelsen vare sig är beroende av den normöversyn som sker enligt den nationella planen för omprövning av vattenkraften eller får hindras av denna, även om yttrandet i sig kan kräva en viss tid att avge. En förutsättning för att vattenmyndigheten ska kunna ge ett väl avvägt yttrande är dock att domstolen har redogjort för de skäl

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 2011-26

som talar för att ändra miljökvalitetsnormerna. Domstolen behöver alltså redogöra både för vilka ändringar i miljökvalitetsnormerna som enligt utredningen i målet behövs för att det ska vara möjligt att ställa rimliga villkor och för det som enligt utredningen talar för att det finns förutsättningar att ändra normerna, utan att för den skull redovisa något eget ställningstagande.

Bolaget har i sin utredning visserligen noterat att det finns skäl att ifrågasätta om vattenmyndigheten har klassificerat de kraftigt modifierade vattenförekomsterna utifrån maximal potential, vilket såväl Havs- och vattenmyndigheten som länsstyrelserna har instämt i. Bolaget har dock inte anfört att det inte går att förena den sökta verksamheten med rimliga och ändamålsenliga miljövillkor utifrån gällande normer och har därmed inte heller begärt att något yttrande ska inhämtas från vattenmyndigheten. Såvitt Mark- och miljööverdomstolen kan bedöma har mark- och miljödomstolen i detta fall ändå begärt ett yttrande med stöd av 22 kap. 13 § miljöbalken i syfte att eventuellt skärpa gällande normer.

Miljökvalitetsnormer utgör föreskrifter som en enskild verksamhetsutövare både har att förhålla sig till och förlita sig på. Som framgår av förarbetena är syftet med bestämmelsen i 22 kap. 13 § miljöbalken att yttrande från vattenmyndigheten ska inhämtas när gällande normer riskerar att medföra för långtgående krav på en enskild verksamhetsutövare. Det har, såvitt känt, inte hittills framkommit i mark- och miljödomstolen att det finns behov av att ändra miljökvalitetsnormerna för att kraven på bolaget inte ska bli för hårda. Utifrån domstolens utredningsskyldighet finns det självklart utrymme att även i andra situationer inhämta remissyttrande från vattenmyndigheten om det behövs. Det har emellertid inte heller framkommit att det nu skulle vara fråga om en sådan situation. Mot den bakgrunden får mark- och miljödomstolens beslut att hämta in en tidsplan för normöversynen anses onödigt försena handläggningen av målet. Den omständigheten att det kan bli aktuellt att inhämta ett nytt yttrande från vattenmyndigheten för det fall det blir aktuellt att göra undantag från 5 kap. 4 § miljöbalken medför inte någon annan bedömning.

Det överklagade beslutet ska därmed undanröjas och mark- och miljödomstolens handläggning av målet återupptas.

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 2011-26 Beslutet får enligt 54 kap. 8 § 2 p rättegångsbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg och Petra Bergman, referent, tekniska rådet Annika Billstein Andersson samt hovrättsrådet Catharina Adlercreutz. Föredragande har varit Anna Mirzadeh-Cederlund

Bilaga A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT UNDERRÄTTELSE

2026-01-22

Vattenmyndigheten för Västerhavet

Parter: Statkraft Sverige AB Målet gäller: ansökan om tillstånd enligt 11 kap miljöbalken, att i Bassalt dels anlägga och driva ny regleringsdamm och nytt kraftverk, dels delvis riva ut befintlig regleringsdamm och kraftverk samt att i Knäred riva ut vissa dammar och fylla igen kanaler m.m.

Mark- och miljödomstolen begär att Vattenmyndigheten kommer in till domstolen med en tidplan för när Vattenmyndigheten kan besluta om de nya miljökvalitetsnormerna.

Mark- och miljödomstolen erinrar även om att det är av största vikt att målet M 2354-24 Statkraft Sverige AB prioriteras.

Ni får nu tillfälle att yttra er över det som står i handlingarna. Vill ni göra det ska yttrandet vara skriftligt och komma in till domstolen senast den 12 februari 2026. När tiden har gått ut kan domstolen komma att avgöra målet, även om något svar inte kommit in.

Uppge målnummer M 2354-24. Skicka gärna in handlingar till domstolen digitalt, helst i PDF-format. De behöver då inte lämnas på annat sätt. På www.domstol.se/skickadigitalt finns information om hur ni kan lämna in handlingar digitalt.

På webbplatsen finns information om domstolen och om handläggningen. Kontakta oss gärna vid frågor – ni når oss via e-post mmd.vanersborg@dom.se eller per telefon 0521- 270 259.

Tuula Vähäkuopus

Sida 1 (av 1)