17252-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar punkten 2 i mark- och miljödomstolens dom och fastställer Samhällsbyggnadsnämnden i Borås kommuns beslut den 18 april 2024 (§ 91, ärendenummer BN 2023-001282) om lovföreläggande och byggsanktionsavgift.

SVEA HOVRÄTT DOM P 17252-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Samhällsbyggnadsnämnden i Borås kommun har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa nämndens beslut.

A-C.B. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Om Mark- och miljööverdomstolen skulle finna att solcellsanläggningen kräver bygglov har A-C.B. yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska besluta att byggsanktionsavgift inte ska utgå alternativt sätta ner avgiften.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nämnden har anfört i huvudsak detsamma som i mark- och miljödomstolen med bland annat följande tillägg.

Utrymmet med en höjd om minst 1,9 meter, cirka 45 kvadratmeter, som finns under solcellspanelerna skulle kunna jämföras med en rumsindelning. Varje sådan yta är större än vad som kan anses vara ett begränsat utrymme. Enbart den första avdelningen som nås genom den öppning som finns på den nordöstra sidan av solcellsanläggningen är enligt nämndens beräkning minst 7,4 kvadratmeter.

Solcellsanläggningens byggnadsarea uppgår till mellan 150 och 200 kvadratmeter. På fastigheten finns vidare åtta komplementbyggnader av vilka endast ett garage har bygglov enligt nämndens arkiv. De nya reglerna i plan- och bygglagen om undantag från bygglovsplikt, som trädde i kraft den 1 december 2025, är därför inte tillämpliga.

Nämnden har i Mark- och miljööverdomstolen hänvisat till en skiss över utrymmet under solcellspanelerna.

A-C.B. har anfört i huvudsak detsamma som i mark- och miljödomstolen med bland annat följande tillägg.

SVEA HOVRÄTT DOM P 17252-24

Hon har inte påstått att kommunen fattat något bindande ställningstagande om att markbaserade solcellsanläggningar är tillåtna utan bygglov. Däremot har kommunen inte krävt bygglov för markbaserade solcellsanläggningar för någon annan anläggning än hennes.

Storleken på det användbara utrymmet under solcellspanelerna saknar betydelse för bedömningen om solcellsanläggningen utgör en byggnad. Nämndens påstående om att solcellsanläggningens byggnadsarea uppgår till mellan 150 och 200 kvadratmeter saknar motivering. Nämndens överklagande ska avslås på den grunden att utanför detaljplanelagt område får en komplementbyggnad om högst 50 kvadratmeter uppföras utan bygglov. Samtliga byggnader på fastigheten har bygglov. Anledningen till att vissa bygglovshandlingar saknas är att de försvann i samband med en kommunsammanslagning.

Byggsanktionsavgift ska inte tas ut alternativt sättas ner eftersom hon hade anledning att tro att nämndens beslut den 23 mars 2023 om att solcellsanläggningen inte krävt bygglov var giltigt, särskilt eftersom beslutet inte var villkorat av att anläggningen hade en viss maxhöjd.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Även med beaktande av vad A-C.B. anfört här, instämmer Mark- och miljööverdomstolen i mark- och miljödomstolens bedömning att nämnden kunnat besluta om åtgärder trots att ett tillsynsärende tidigare avskrivits och att nämndens beslut inte strider mot likställighetsprincipen i kommunallagen.

Enligt 1 kap. 4 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL, avses med byggnad en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den.

SVEA HOVRÄTT DOM P 17252-24

Solcellsanläggningen består av en varaktig konstruktion i form av en ställning med solcellspaneler ovanpå. Solcellspanelerna utgör ett tak för det utrymme som skapas under panelerna. Frågan är om anläggningen är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den. Vid bedömningen saknar det betydelse vilken avsikt A-C.B. har vad gäller användningen av utrymmet (jfr bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 12 februari 2021 i mål nr P 9976-20).

Av dokumentationen från nämndens platsbesök den 11 januari 2024 framgår att 33,67 kvadratmeter av ytan under solcellspanelerna har en takhöjd om 1,9 meter, mätt från marknivån till takreglarna. Det finns således ett betydande utrymme under solcellspanelerna där människor kan uppehålla sig. Vidare framgår av nämndens fotografier från den 30 augusti 2023 att solcellsanläggningens långsidor är klädda med träpanel och det finns öppningar så man kan nå utrymmet under solcellspanelerna. Anläggningen utgör därmed en byggnad för vilken det som utgångspunkt krävs bygglov.

När det gäller frågan om åtgärden krävt lov konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att nya bestämmelser avseende bland annat lovplikt infördes den 1 december 2025. Enligt andra punkten i övergångsbestämmelserna till lagen (2025:974) om ändring i plan- och bygglagen ska, i fråga om tillsynsåtgärder och påföljder med anledning av en åtgärd som innebär en överträdelse av de äldre bestämmelserna, de nya bestämmelserna tillämpas om åtgärden enligt dessa inte är en överträdelse eller leder till lindrigare påföljd.

Av 9 kap. 5 § PBL, enligt dess lydelse från den 1 december 2025, framgår att det under vissa förutsättningar inte krävs bygglov för nybyggnad av bland annat en komplementbyggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan. En av förutsättningarna är att byggnaden har en byggnadsarea som är högst 50 kvadratmeter. Vid beräkningen av solcellsanläggningens byggnadsarea ska hela byggnadsverkets yta, och inte endast den yta där människor kan vistas, inkluderas (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 november 2017 i mål nr P 90-17). Enligt nämnden upptar anläggningen minst 150 kvadratmeter byggnadsarea. Med den utgångspunkten är det utifrån utredningen i målet tydligt att byggnadsverket upptar en byggnadsarea som klart överskrider 50

SVEA HOVRÄTT DOM P 17252-24

kvadratmeter. Solcellsanläggningen är därmed inte undantagen från kravet på bygglov enligt de bestämmelser som trädde i kraft den 1 december 2025.

Eftersom solcellsanläggningen är bygglovspliktig och har uppförts utan bygglov har det funnits förutsättningar för nämnden att förelägga A-C.B. att inom viss tid ansöka om lov. Det har även funnits grund för nämnden att ta ut en byggsanktionsavgift.

Enligt 11 kap. 53 § PBL ska en byggsanktionsavgift tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Avgiften behöver dock inte tas ut om det är oskäligt med hänsyn till att den avgiftsskyldige på grund av sjukdom inte har förmått att själv eller genom någon annan fullgöra sin skyldighet, att överträdelsen berott på en omständighet som den avgiftsskyldige inte har kunnat eller bort förutse eller kunnat påverka, eller vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa.

Uppräkningen i bestämmelsen av de undantagssituationer då en byggsanktionsavgift inte behöver tas ut är uttömmande (se Adolfsson m.fl., Plan- och bygglagen, JUNO version 13, kommentaren till 11 kap. 53 §). Det finns därmed inte förutsättningar att inte ta byggsanktionsavgift av det skäl som A-C.B. gjort gällande.

Enligt 11 kap. 53 a § PBL får emellertid en byggsanktionsavgift i ett enskilt fall sättas ned om avgiften inte står i rimlig proportion till den överträdelse som har begåtts. Vid den prövningen ska det särskilt beaktas om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet eller om överträdelsen av andra skäl kan anses vara av mindre allvarlig art. Ett felaktigt besked från en myndighet om huruvida en åtgärd kräver lov eller inte kan under vissa förutsättningar föranleda att en byggsanktionsavgift ska sättas ner (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 14 februari 2022 i mål nr P 362-21).

Nämndens tillsynsbeslut den 23 mars 2023 grundade sig i en anmälan från en granne som ansåg att uppförandet av solceller på marken skulle utgöra en väsentlig olägenhet för grannarna. Genom beslutet fann dock nämnden inte skäl att ingripa mot

SVEA HOVRÄTT DOM P 17252-24

byggnationen och avslutade ärendet. I beslutet angav nämnden bland annat att fristående solfångare och solcellspaneler normalt inte kräver bygglov, men att fristående solenergianläggningar kan kräva bygglov om de är att betrakta som en byggnad eller eventuellt som plank. Utifrån den del av konstruktionen som då var uppförd bedömde nämnden att åtgärden inte var bygglovspliktig med hänvisning till dess placering och att den inte var konstruerad så att människor kunde uppehålla sig i den.

Nämndens besked grundade sig alltså i hur konstruktionen såg ut vid tidpunkten för det beslutet. Av fotografierna från nämndens platsbesök veckan före beslutet framgår att det i princip endast var solcellsanläggningens grundfundament och stommen till anläggningens ena långsida som då var uppförda. Anläggningen har därefter fått en sådan slutlig utformning att den ska anses utgöra en byggnad. Mot bakgrund av att det är tydligt att nämndens bedömning gjordes utifrån hur konstruktionen såg ut vid den tidpunkten och att det av beslutet framgår att solcellsanläggningar under vissa förutsättningar kan kräva bygglov, anser Mark- och miljööverdomstolen att det inte finns skäl att sätta ner byggsanktionsavgiften.

Sammanfattningsvis ska nämndens beslut därmed fastställas. Mark- och miljödomstolens dom ska ändras i enlighet med detta.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Fredrik Ludwigs, Margaretha Gistorp, referent, och Li Brismo samt tekniska rådet Mats Kager.

Föredragande har varit hovrättsfiskalen Ulf Pyk Löf.

Bilaga A

Sid 1 (12) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr P 2827-24 Mark- och miljödomstolen 2024-12-18 meddelad i Vänersborg

PARTER

Klagande A-C.B.

Ombud: Y.H.

Motpart Samhällsbyggnadsnämnden i Borås kommun Kungsgatan 55 501 80 Borås

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut 2024-06-13 i ärende nr 20043-2024, se bilaga 1

SAKEN Lovföreläggande och byggsanktionsavgift för solcellsanläggning på fastigheten X i Borås kommun

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen avvisar åberopat vittnesförhör med E.H.. 2. Mark- och miljödomstolen upphäver Samhällsbyggnadsnämnden i Borås kommuns beslut den 18 april 2024, § 91, i ärende nr BN 2023-001282.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2827-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Efter en tillsynsanmälan om en solcellsanläggning på A-C.B.s fastighet X beslutade Samhällsbyggnadsnämnden i Borås kommun (nämnden) den 23 mars 2023, § BI 2023-000665, att den inte fann anledning att ingripa och avslutade ärendet från vidare handläggning. Solcellsanläggningen var då under uppförande.

Efter ny tillsynsanmälan gjorde nämnden platsbesök den 30 augusti 2023 och dokumenterade den då uppförda solcellsanläggningen, bl.a. med följande bilder.

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2827-24 Mark- och miljödomstolen

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2827-24 Mark- och miljödomstolen

Nämnden beslutade sedan den 18 april 2024 (§ 91) att förelägga A-C.B. att senast inom två månader från det att beslutet vunnit laga kraft, inkomma med en ansökan om bygglov och påföra A-C.B. en byggsanktionsavgift om 19 482 kr.

Nämndens beslut den 18 april 2024 (§ 91) överklagades till Länsstyrelsen i Västra Götalands län (länsstyrelsen) som avslog överklagandet.

YRKANDEN M.M. A-C.B. har yrkat att nämndens beslut ska upphävas. Till stöd för yrkandet har hon bifogat intyg från den entreprenör som byggde solcellsanläggningens stomme samt fotografier och beskrivningar av andra markbaserade solcellsanläggningar i Borås kommun samt e-postmeddelande till nämnden från ett kommunalråd. Hon har begärt att syn ska hållas på solcells-anläggningen samt åberopat vittnesförhör med tjänstepersonen E.H. för att E.H. ska redogöra för sin bedömning att solcellsanläggningen inte kräver

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2827-24 Mark- och miljödomstolen

bygglov. Hon har i övrigt hänvisat till vad hon anfört i underinstanserna och lagt till följande.

Anläggningen kräver inte bygglov och således saknas grund för byggsanktionsavgift för den redan uppförda anläggningen. I andra hand, om domstolen skulle finna att solcellanläggningen kräver bygglov, måtte beslutet att påföra henne en sanktionsavgift ändå upphävas.

Sammanfattningsvis strider nämndens beslut mot: Förvaltningslagens förbud att ändra ett tidigare beslut i samma fråga till nackdel för en sökande. Plan och bygglagen, eftersom den uppförda konstruktionen för solpaneler inte är en byggnad. Likhetsprincipen i kommunallagen, eftersom Borås kommun har ställt krav enbart gentemot ägaren till X för att ha uppfört en för hög konstruktion av markplacerade solpaneler, trots att det finns många sådana anläggningar i kommunen utan bygglov som helt eller delvis har en höjd på mer än 1,9 meter över marken.

Den högsta punkten om 2,5 meter över marken på solcellsanläggningen var redan uppförd, när nämnden den 14 mars 2023 besiktigade den. Nämndens beslut fattades med motiveringen att anläggningen inte krävde bygglov med hänvisning till ”den del av konstruktionen som är uppförd”. Det innebär att kommunen i sitt beslut att godkänna anläggningen den 23 mars 2023 utgick från en godkänd höjd på anläggningen om minst 2,5 meter.

Detta ärende är det första i vilket nämnden kräver bygglov för markplacerade solpaneler. Noteras bör att nämnden den 23 mars 2023 inte krävde att hon skulle höra av sig till nämnden när konstruktionen var klar. Om nämnden hade velat ställa krav på maxhöjd, borde den i sitt beslut ha krävt att hon hörde av sig när konstruktionen var klar så att kommunen hade kunnat kontrollera höjden på konstruktionen.

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2827-24 Mark- och miljödomstolen

Samtidigt borde kommunen ha fattat ett principiellt beslut om de nya bestämmelserna om maxhöjd som kommunen påstod sig tillämpa.

För att räknas som en byggnad ska en konstruktion vara konstruerad med en ”avsikt att människor ska kunna uppehålla sig i den”. Avsikten med solcellsanläggningen är inte att människor skall vistas under dem. Tvärtom. Människor får inte vistas i eller under en solcellsanläggning, som den är konstruerad på Borås X. I utrymmet under solpanelerna på X finns genom alla 99 solpaneler ett omfattande starkströmskablage, som är livsfarligt om människor kommer i kontakt med den starka elströmmen. Detta starkströmskablage befinner sig i allt väsentligt på mycket låg höjd över marken – i genomsnitt lägre än 1,5 meter och är således lätt tillgängligt för både barn och vuxna människor som tillåts befinna sig under solpanelerna. Endast personer med lagstadgad elsäkerhets-behörighet som ska utföra elsäkerhetskontroller eller underhåll av anläggningen, tillåts därför att vistas i utrymmet under solcellsanläggningen. Utrymmet under solpanelerna är av säkerhetsskäl avstängt för obehöriga med en gles panel. Ingången till utrymmet öppnas endast vid underhållsbehov och är försedd med tydliga varningsskyltar. Det strider mot elsäkerhetslagen att människor vistas i en solcellsanläggning av den här typen. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar i sin dom i mål P 5094-23 att även om en anläggning är en varaktig konstruktion med tak är anläggningen ändå inte en byggnad eftersom den ”inte är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den”. Domen ger uttryck för att det viktigaste kravet på en byggnad är ändamålet med konstruktionen. Med hänvis-ning till denna praxis är solcellsanläggningen på X inte en byggnad, eftersom den inte är avsedd för människor att vistas i.

Det finns exempel på ett antal anläggningar med markplacerade solpaneler i Borås kommun som delvis är högre än 1,9 meter över marken. Dessa anläggningar har inte bygglov och har inte varit föremål för några tillsynsärenden från kommunen. En del anläggningar har funnits i flera år. Andra är byggda efter det att hennes anläggning på X uppfördes. Denna handläggningspraxis visar att

Sid 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2827-24 Mark- och miljödomstolen

nämnden inte tidigare tillämpat och inte heller nu tillämpar några regler för maxhöjd. När kommunen för första och enda gången kräver bygglov av en fastighetsägare för en markbaserad anläggning med solpaneler, är det kontroversiellt att kravet på bygglov är ett resultat av att ett kommunalråd har lagt sig i ärendet för att hjälpa en god vän, som råkar vara bosatt på grannfastigheten till X. Tillsynsärendet startades av nämnden på kommunalrådets initiativ, vilket framgår av kommunalrådets e-postmeddelande.

Trots att kommunens tjänstemän och politikerna i byggnadsnämnden och kommunstyrelsen sedan september 2023 haft kännedom om att det finns många anläggningar med solpaneler i Borås kommun som helt eller delvis befinner sig mer än 1,9 meter över marken, har kommunen inte tagit några initiativ till andra tillsynsärenden under tiden från september 2023 fram tills idag. Nämndens hantering och det överklagade beslutet måste tolkas som att kravet på bygglov gäller endast anläggningen på hennes fastighet, men inte för några andra fastighetsägare i kommunen som har uppfört markplacerade solpaneler som är högre än 1,9 meter över marken.

Nämnden har motsatt sig ändring av det överklagade beslutet och anfört följande.

Nämnden ser sammantaget flertalet skillnader mellan anläggningen på X och anläggningen i Mark- och miljööverdomstolens mål P 5094-23. Skillnaderna gör att nämnden fortsatt bedömer att anläggningen på X är en byggnad på det sätt som avses i definitionen i plan- och bygglagen (PBL).

I fallet på X gör nämnden bedömningen att det utrymme som finns att uppehålla sig på under taket av anläggningen, är betydligt större och ger ett bättre klimatskydd än det i Mål P 5094-23. Anläggningen på X är i sin högsta punkt 3,36 meter ovan marken med en flackare lutning på solcellerna. Den är byggd så den yta som bildas under solcellerna har ett större djup/bredd och skapar en användbar yta där under. Utrymmet under solcellerna är, likt MÖD:s dom

Sid 8 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2827-24 Mark- och miljödomstolen

i mål nr P 9976-20, tillgängligt för människor att vistas i och därför anses det avsett att vara konstruerat så att människor kan uppehålla sig där. Avsikten vad gäller användningen av utrymmet hade i mål P 9976-20 ingen betydelse vid denna bedöm-ning. Vidare är konstruktionen på X mer robust i sitt utseende så som det är byggt och ger en upplevelse av att vara en byggnad med tak och väggar. Väggarna är klädda med en liggande träpanel. Anläggningen har även en ”dörr-öppning” som förstärker detta uttryck. Vid platsbesöket av den färdiga anlägg-ningen noterades även att stegar förvarades i konstruktionen. Anläggningen på X uppfyller likaså kraven på varaktig placering och varaktig konstruktion med tak samt väggar.

I sitt överklagande anger A-C.B. att det är förbjudet att vistas under solcellsanläggningen och att endast behöriga får vara där. Nämnden vill framhålla att vistelseförbudet inte utesluter att det kan vara fråga om en byggnad. Även andra typer av byggnader kan ha begränsningar kring vem som får vistas i denna.

Nämnden fick i mars 2023 en anmälan om betydande olägenhet gällande solceller. Ärendet utreddes och ett platsbesök genomfördes den 14 mars 2023. Beslut om att avskriva ärendet togs den 23 samma månad med motiveringen att anläggningen för solcellerna var under uppförande och att utifrån den del av konstruktionen som är uppförd gjordes bedömningen att åtgärden inte är att klassa som en betydande olägenhet och att åtgärden inte var bygglovspliktig.

Intyget från entreprenören redovisar hur anläggningen har byggts och i vilket skede byggnationen var vid platsbesöket som gjordes den 14 mars 2023 av nämnden. Beskrivningen av den då uppförda anläggningen var att det utförts ett fackverk och delar av grundkonstruktion. Enligt entreprenören var konstruktionens högsta punkt 2,5 meter. Vid platsbesöket av nämnden den 14 mars 2023 gjordes ingen mätning av höjd och konstruktionen sågs endast ifrån vägen. Det framgick inte vid besöket att hela träställningen skulle byggas i våg. Vidare fanns det inga ritningar på anlägg-ningens blivande utseende att tillgå. Fastighetsägaren hade även skriftligt meddelat

Sid 9 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2827-24 Mark- och miljödomstolen

nämnden att solcellsanläggningen inte kommer att överstiga 1,5 meter från marknivån. Nämnden kan inte besluta om åtgärder som inte är utförda, utan måste ta ställning till det material och informationen som finns vid tidpunkten för sitt beslutsfattande, samt utgå ifrån att uppgifter som lämnas av fastighetsägaren är korrekta. Vid platsbesök informerades även att nya anmälningar skulle kunna komma när anläggningen var färdigställd och att nämnden då behöver pröva frågan igen och efter de förutsättningar som finns då. Möjlighet att söka frivilligt bygglov framfördes till fastighetsägaren, för att få anläggningen prövad i förhand med tanke på att det skulle kunna komma en ny anmälan om betydande olägenhet när anläggningen var färdigbyggd.

När nämnden den 13 september 2023 startade ett nytt ingripandeärende, var solcellsanläggningen färdigställd. Vid platsbesök efter färdigställande konstaterades att anläggningen byggts mycket högre. Bedömningen görs att anläggningen utgör en byggnad enligt 1 kap. 4 § PBL. Det krävs bygglov för nybyggnad enligt 9 kap. 2 § PBL. Lov- eller anmälningspliktiga åtgärder får inte påbörjas innan startbesked är utfärdat, enligt 10 kap 3 § PBL. Nämnden bedömer att en överträdelse har skett mot PBL och beslutar därför om ett lovföreläggande och en byggsanktionsavgift.

Undersökningen som visar andra anläggningar för markbaserade solceller inom Borås Stad, är inte relevant då nämnden endast prövat den nu aktuella åtgärden utifrån dess särskilda förutsättningar. Nämnden har tillsynsansvar över bygglovspliktiga åtgärder, eventuellt behov av ingripanden mot andra solcellsanläggningar kommer att hanteras i separata ärenden.

DOMSKÄL

Det åberopade förhöret A-C.B. har åberopat förhör med tjänstepersonen E.H. för att E.H. ska redogöra för sin bedömning att solcellsanläggningen inte kräver bygglov med anledning av att E.H. gjorde ett platsbesök den 14 mars 2023 samt därefter på delegation den 23 mars 2023 beslutade att nämnden inte fann

Sid 10 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2827-24 Mark- och miljödomstolen

anledning att ingripa mot solcellsanläggningen eftersom nämnden bedömde att den inte var bygglovspliktig och inte utgjorde en betydande olägenhet. Något egentligt bevistema med angivande av vilka faktiska omständigheter som ska styrkas med förhöret har A-C.B. inte angett. Det kan dock på goda grunder antas att förhöret syftar till att hon vill att mark- och miljödomstolen ska dra den rättsliga slutsatsen att solcellsanläggningen inte är bygglovspliktig.

Det finns enligt mark- och miljödomstolen redan tillräcklig utredning i målet om solcellsanläggningens beskaffenhet i form av fotografier och tjänsteanteckningar i nämndens ärende, däribland fotodokumentation från det platsbesök den 14 mars 2023 där tjänstepersonen E.H. närvarat. Med hänsyn till detta och till att det åberopade förhöret avser en bedömning och inte ett sakförhållande anser markoch miljödomstolen att den åberopade bevisningen i form av förhör med E.H. uppenbart skulle bli utan verkan och därför ska avvisas med stöd av 35 kap. 7 § punkten 3 rättegångsbalken.

Målets handläggning, fråga om sammanträde och syn Eftersom mark- och miljödomstolen avvisar det åberopade förhöret med E.H. behöver sammanträde i målet inte hållas för bevisupptagning av förhöret. Enligt mark- och miljödomstolen kan ett sammanträde inte antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet. Vidare kan det konstateras att avgörandet i målet inte går A-C.B., som är den som har begärt sammanträde, emot. Mark- och miljödomstolen avgör därför målet utan att hålla sammanträde (13 och 14 §§ lagen [1996:242] om domstolsärenden).

Mark- och miljödomstolen ska hålla syn på stället, om det behövs (se 3 kap. 5 § lagen om mark- och miljödomstolar). Mot bakgrund av det bildmaterial och dokumenterade mätresultat som finns i målet bedömer mark- och miljödomstolen att syn inte behövs och avgör därför målet utan att hålla den syn som A-C.B. begärt.

Sid 11 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2827-24 Mark- och miljödomstolen

Nämndens tidigare tillsynsbeslut Mark- och miljödomstolen instämmer i länsstyrelsens bedömning, som framgår av det överklagade beslutet, att nämnden i och för sig kunnat besluta om åtgärder trots att tillsynsärendet tidigare avskrivits genom beslutet den 23 mars 2023.

Likhetsprincipen Den nu aktuella solcellsanläggningen och de andra solcellsanläggningar som A- C.B. hänvisat till har olika utformning och placering. Att det skulle saknas beslut om ingripande vid tillsyn enligt plan- och bygglagen (PBL) för dessa anläggningar är inte heller något bindande ställningstagande från nämndens sida att åtgärderna är tillåtna. Nämndens beslut avseende A-C.B.s solcellsanläggning strider därför inte mot likställighetsprincipen som föreskrivs i 2 kap. 3 § kommunallagen.

Frågan om bygglovsplikt Fråga i målet är om solcellsanläggningen ska bedömas som en byggnad för vilken bygglov krävs enligt 9 kap. 2 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL.

I 1 kap. 4 § PBL definieras en byggnad som en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den.

Solcellsanläggningen uppfyller i praxis givna förutsättningar för en varaktig konstruktion med tak. Enligt utredningen i tillsynsärendet är solcellsanläggningens högsta punkt 3,36 meter i det högst belägna hörnet. Från den högsta punkten lutar konstruktionen i princip ner till marknivå, den lägsta höjden är uppmätt till 0,33 meter. Av bilderna från nämndens platsbesök framgår också att ytan under solpanelerna i sin helhet ligger i sluttande och ojämn mark samt att marken är täckt av presenning och makadam och att framkomligheten under taket av solpaneler är begränsad av reglar och krysstag. Under solpanelerna finns därmed endast ett begränsat utrymme där det är möjligt för människor att uppehålla sig.

Sid 12 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2827-24 Mark- och miljödomstolen

Konstruktionen ger därtill endast ett begränsat klimatskydd. Mark- och miljödomstolen bedömer därför att den aktuella solcellsanläggningen inte är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den på det sätt som avses i definitionen av byggnad (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 23 oktober 2024 i mål P 5094-23). Den glesa panel som går längs anläggningens sidor och öppningen i panelen föranleder ingen annan bedömning. Av den redovisade bedömningen följer att solcellsanläggningen inte är en byggnad.

Vid utgångspunkten att solcellsanläggningen inte är en byggnad är den inte bygglovs- eller anmälningspliktig. Skäl saknas därmed för såväl föreläggandet att söka bygglov som den beslutade byggsanktionsavgiften. Nämndens beslut om dessa ingripanden ska därför upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 8 januari 2025

Patrick Baerselman Helena Carling I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Patrick Baerselman, ordförande, och tekniska rådet Helena Carling. Föredragande har varit beredningsjuristen Anders Jagefeldt.