F 11713-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom såvitt avser punkterna 1–3 i domslutet och upphäver lantmäterimyndighetens beslut den 28 februari 2024, utom beslutet om kostnadsfördelning, och ställer in förrättningen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 11713-24

BAKGRUND

Sökande hos lantmäterimyndigheten var ägaren till fastigheten A, vilken då var T.J.. Efter mark- och miljödomstolens dom har A.V. och J.V. beviljats lagfart på fastigheten och därmed inträtt som sakägare i målet.

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Rörvattnets vägförening har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av mark- och miljödomstolens dom och lantmäterimyndighetens beslut, ska avslå ansökan om omprövning av gemensamhetsanläggningen.

A.V. och J.V., som delgivits föreläggande att yttra sig över föreningens överklagande, har inte hörts av.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Rörvattnets vägförening har anfört i huvudsak samma omständigheter som i markoch miljödomstolen med följande tillägg. Arbetet med att återställa belysningen på den aktuella vägsträckan är påbörjad och planeras vara avslutat i oktober 2024. Det saknas därför skäl för fastigheten A att utträda ur gemensamhetsanläggningen.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Vid omprövning av Rörvattnets vägförening år 2003 beslutades att gemensamhetsanläggningen, som fick den nya beteckningen Krokom R8, skulle innefatta bl.a. belysning vid föreningsvägar, Kingvägen och allmän väg i befintlig omfattning. Det har inte ifrågasatts att belysning vid vägen utanför fastigheten A inkluderades. Någon senare omprövning av anläggningens ändamål har inte skett. Den aktuella vägbelysningen ingår således fortfarande i gemensamhets-anläggningen i den sträckning som framgår av 2003 års omprövningsbeslut. Det har

SVEA HOVRÄTT DOM F 11713-24

inte framställts något yrkande i samband med den nu aktuella omprövningen att ändra anläggningens omfattning i denna del.

En samfällighetsförenings ändamål är att förvalta den samfällighet för vilken den bildats, se 18 § första stycket lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. En ändring av ändamålet med gemensamhetsanläggningen kan endast ske genom en ny förrättning, se 35 § anläggningslagen (1973:1149). Att samfällighetsföreningen vid årsmötet 2019 beslutade att inte underhålla belysningen längs vägen utanför fastigheten A innebär således inte att ändamålet med anläggningen ändrades.

Av utredningen framgår att belysningen längs vägen utanför fastigheten A under en längre tid har varit ur funktion. Det medför emellertid inte att fastig-hetens behov av den nyttighet som anläggningen avser att tillgodose har förändrats. Det har inte heller i övrigt framkommit något klart behov av omprövning. Det har därmed inte funnits förutsättningar att ompröva 2003 års anläggningsbeslut. Förrättningen ska därför ställas in. Vid denna utgång ska sökande betala förrättnings-kostnaderna, se 29 § anläggningslagen och 2 kap. 6 § andra stycket fastighets-bildningslagen (1970:988). Nya ägare övertar den förra ägarens ställning som sökande, se rättsfallet NJA 1985 s. 368. Det innebär att lantmäterimyndighetens beslut att ägare till fastigheten A ska betala förrättningskostnaden inte ska ändras.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsrådet Katarina Welin, referent, tekniska rådet Lennart Gustafsson och tf. hovrättsassessorn Emma Karlsson.

Föredragande har varit Harry Hodzic.

Bilaga A

Sid 1 (12) ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr F 871-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23 meddelad i Östersund

PARTER

Klagande

1T.J. 2. Rörvattnets vägförening, 893201-5558

ÖVERKLAGAT BESLUT

Lantmäteriets beslut den 28 februari 2024 i ärende nr Z22413, se bilaga 1

SAKEN

Anläggningsförrättning berörande omprövning av R8 och A, Krokoms kommun.

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen avslår Rörvattnets vägförenings överklagande. 2. Mark- och miljödomstolen ändrar Lantmäteriets ersättningsbeslut endast på det viset att Rörvattnets vägförening ska betala 10 080 kr till T.J., såsom ägare av A, för utträde ur R8 i Krokoms kommun. Resterande delar av ersättningsbeslutet kvarstår. 3. Mark- och miljödomstolen ändrar Lantmäteriets beslut om fördelning av förrättningskostnaderna på det viset att förrättningskostnaderna i sin helhet ska betalas av Rörvattnets vägförening 4. Mark- och miljödomstolen avslår T.J.s yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

Sid 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 871-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

BAKGRUND

T.J. har den 6 maj 2022 ansökt om en förrättning för omprövning av gemensamhetsanläggningen R8 (väg och vägbelysning och som förvaltas av Rörvattnets vägförening) med yrkande om att hans egen fastighet, A, ska få utträda ur gemensamhetsanläggningen. Lantmäteriet har den 2 mars 2023 ställt in förrättningen med hänvisning till att det inte har funnits förutsättningar att, enligt 35 § anläggningslagen (1973:1149), AL, ompröva R8. T.J. har överklagat Lantmäteriets beslut till mark- och miljödomstolen som i dom den 4 september 2023, målnr F 1040-23, har undanröjt Lantmäteriets beslut och återförvisat förrättningen till Lantmäteriet för fortsatt handläggning. Lantmäteriet har därefter, den 28 februari 2024, bl.a. beslutat att A ska utträda ur gemensamhetsanläggningen. Både T.J. och Rörvattnets vägförening har överklagat beslut tagna i förrättningen till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M.

Rörvattnets vägförening (vägföreningen) har yrkat att Lantmäteriets beslut att A ska utträda ur R8 ska upphävas. Vägföreningen har anfört bl.a. följande till stöd för sitt överklagande. Vägföreningens styrelse har tagit ett principbeslut att återställa den vägbelysning som tidigare har förstörts av stormskador längs den s.k. Kingsjövägen. Arbetet kommer att påbörjas under våren 2024 när markförhållandena så tillåter med början vid den s.k. vändplanen och sedan västerut. Detta, tillsammans med de fördelar och nytta som A har av vägföreningens anläggningar i övrigt, leder till att T.J.s skäl för att A ska få utträda ur gemensamhetsanläggningen inte längre kommer att föreligga.

Det förhållande som T.J. åberopar för sin rätt att utträda ur föreningen är en händelse som inträffade år 2013 då delar av vägföreningens eljusnät förstördes i en svår storm som drabbade området. Det är alltså för drygt 10 år sedan. Vägföreningen har inte haft ekonomisk möjlighet att återställa belysningen på den förstörda sträckan (Kingsjövägen med cirka 15 ljuspunkter) då

Sid 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 871-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

återställningskostnaden förväntas uppgå till mer än en halv miljon kronor, vilket innebär en stor ekonomisk börda för hela kollektivet. Ett så stort belopp har inte ansetts rimligt för hela kollektivet med hänsyn till nyttan och behovet. Den summan är idag för övrigt närmare 800 000 – 900 000 kr.

Frågan har diskuterats vid upprepade styrelse- och årsmöten utan att någon ekonomisk lösning har kunnat hittas. J har under den dryga tioårsperioden inte på något sätt varit aktiv för att påskynda en lösning. Skälet till att ärendet har dragit ut på tiden är att skadan har bedömts vara tämligen betydelselös för de berörda fastigheterna längs Kingsjövägen. Det kan också noteras att övriga berörda fastighetsägare efter den raserade sträckan varken förr eller senare har haft synpunkter på ett återställande av belysningen. Det beror sannolikt på att de berörda fastigheterna i den aktuella sträckningen (som är fritidsfastigheter) i huvudsak används under den ljusare delen av året. Det gäller inte minst J.s fastighet.

J.s nyväckta intresse för att hans fastighet ska utgå ur gemensamhetsanläggningen tycks ha en annan bakgrund än avsaknaden av belysning utanför fastigheten. Den ekonomiska vinsten för J.s utträde är en blygsam summa för alla parter men det är en viktigt som principfråga eftersom ett medlemskap i en vägförening bör ses som en kollektivt ansvarstagande där nyttan kan variera inom tämligen vida gränser. Nyttan avspeglas i det värde som varje fastighet åsätts vidfö rrättningen. I J.s fall det lägsta beloppet för en bebyggd fastighet.

Det finns nu möjlighet att återställa den saknade belysningen genom bidrag ur s.k. bygdemedel. Vid årsstämman för verksamhetsåret 2023 har noterats att föreningen bedöms kunna få bidrag för upprustning av vägbelysningen generellt. Styrelsen har också fått fullmakt att använda medlen på ett för ändamålet lämpligt sätt. Så har nu skett och föreningen har beviljats bygdemedel genom två beslut från länsstyrelsen, dels den 4 maj 2023 på 300 000 kr, dels den 29 april 2024 på 618 793 kr. Dessa medel medger bl.a. ett återställande av Kingsjövägens belysning. Ett arbete har påbörjats som beräknas kunna återställa den aktuella belysningen redan i sommar. Tillstånd har medgetts av berörda markägare för att gräva ned kablar efter den

Sid 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 871-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

allmänna vägens sträckning genom byn. Det som återstår är att träffa avtal med fastighetsägarna längs Kingsjövägen om nedgrävning av kablar där. Arbetet pågår och projekteringen är genomförd. För föreningens del innebär det att finansieringen har lösts genom ett externt tillskott, vilket förstås innebär att medlemmarnas avgifter inte behöver höjas på ett sätt som många skulle kunna uppfatta som orimligt i förhållande till nyttan. Däremot är det ofrånkomligt att driftskostnaderna till viss del kommer att öka, men de torde vara av marginellt slag när de slås ut på samtliga medlemmar. Grunden för T.J.s begäran om utträde för hans fastighet ur gemensamhetsanläggningen är därmed inte längre aktuellt. Arbetet för att återupprätta vägbelysningen på den aktuella sträckan är igång.

Eftersom ärendet har initierats av T.J. ska han svara för de kostnader som är förknippade med hans agerande. Vägföreningen kan självklart inte ta ansvar för de åtgärder som T.J. vidtar eller de kostnader som han själv orsakat och anser sig behöva utge. Motsatsen gäller givetvis också. Vägföreningen har inget att vinna på T.J.s fastighets eventuella utträde ur gemensamhets-anläggningen.

T.J. har yrkat att utträdesersättningen som vägföreningen ska betala till honom ändras från 5 000 kr till 10 080 kr, i enlighet med Lantmäteriets beräkningar och att förrättningskostnaderna ska betalas med 6 500 kr av honom och resterande del av Rörvattnets vägförening. Han har även yrkat ersättning för ombudskostnader (rättegångskostnader) omfattande 20 425 kr. Han har till stöd för sitt överklagande anfört i huvudsak följande. Trots domen i mark- och miljödomstolen och Lantmäteriets beslut om hans fastighets utträde ur gemensamhetsanläggningen fortsätter vägföreningen att förhala ärendet och orsaka stora kostnader för honom personligen. Istället för att bevilja ett enkelt utträde av hans fastighet ur Rörvattnets ga:8, eftersom hans fastighet inte längre har någon nytta av att ingå i anläggningen, har vägföreningen missbrukat sin makt vilket inte är i linje med hur en samfällighetsförening ska agera.

Sid 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 871-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

Det finns inte några som helst rimliga förutsättningar att återställa vägbelysningen längs aktuell sträcka förbi hans fastighet. Vägföreningen, som dessutom redan har haft ca 15 år på sig att åtgärda belysningen, har på årsmötet 2019 beslutat att lägga ned den eftersom det inte finns pengar. Sannolikheten för att vägbelysningen längs aktuell sträcka kommer att återställas är därmed väldigt låg. Vidare kan det också ifrågasättas om det är rimligt att återställa den med hänsyn till kostnaden jämfört med nyttan. Trots det anger föreningen i sitt överklagande att ett principbeslut om ett återställande av vägbelysningen har fattats. Det är visserligen riktigt att det finns beviljade bygdemedel, men pengarna – 800 000–900 000 kr – är avsedda för belysningen genom byn. Bara att åtgärda belysningen längs Kingsjövägen uppgår till den summan och föreningen har i sin ansökan om bygdemedel till länsstyrelsen dessutom angett att belysningen längs Kingsjövägen är nedlagd. Frågan om att återställa vägbelysningen och hans fastighets utträde ur föreningen har vidare redan varit föremål för domstolsprövning. Det har konstaterats att det inte finns någon nytta för hans fastighet att vara med i vägföreningen. Lantmäteriet har noggrant utrett om det finns möjligheter för föreningen att åtgärda den nedlagda belysningen längs Kingsjövägen, inkluderat det senast beviljade tillskottet av bygdemedel, och funnit att så inte är fallet. Beslut har därför tagits om att hans fastighet ska utträda ur vägföreningen, vilket är helt i linje med domstolens tidigare beslut.

Det är av största vikt, för ett fungerande rättsväsende, att domstolen nu låter vägföreningen ta ett ekonomiskt ansvar för sitt brott mot tidigare beslut fattade av Lantmäteriet och sitt motstånd att efterfölja tidigare domstolsbeslut. Att på fullt allvar mena att han helt ensam ska betala kostnaden för den nyligen genomförda lantmäteriförrättningen är befängt då det är vägföreningens oförmåga att efterkomma Lantmäteriets tidigare beslut som är anledningen till att ärendet har hamnat hos Lantmäteriet på nytt. Att mena att han ensam ska betala hela förrättningskostnaden är ovärdigt en rättsstat där domstol och myndighetsutövning ska vara en förlängning av allmän rättsuppfattning och sunt förnuft, och i enlighet med detta upprätthålla ordning och rättvisa för enskilda fastighetsägare. Att i det här sammanhanget tala om att det är en ”nytta” för honom (som Lantmäteriet gör), att hans fastighet utträder, är lika absurt som att säga att det är en nytta att slippa betala

Sid 6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 871-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

för något man inte får. I svenskt språkbruk är en nytta något man får, man kan inte prata om nytta i negativ bemärkelse. Nytta är något du får, inte något du slipper.

För hans fastighet finns det en gammal överenskommelse med vägföreningen (från förra förrättningen), att de ska leverera vägbelysning mot att han betalar en årlig avgift. Hans fastighet får ingenting och ska därför inte heller betala någonting. Han betalar till föreningen utan att få något tillbaka och det har pågått i över 10 år. Det är inte lagligt och rättsväsendet ska därför se till att det upphör. Inom rättsväsendet ska den som förlorar och har orsakat någon annan person kostnader också betala den andre personens kostnader, både för själva rättsprocessen och andra kostnader som den skyldige har orsakat.

Hans fastighet A är en gammal fastighet som allt sedan begynnelsen har varit delaktig i R8. Ägarna till fastigheten har i alla år betalat för anläggningen. Därför är det, som Lantmäteriet har angett, rimligt att värdet för hans fastighets del i anläggningen uppgår till 10 080 kr. Det är också högst rimligt att hela summan tillfaller fastighetens ägare vid utträde av fastigheten. Vad Lantmäteriet har anfört om att någon fastighet har anslutits till föreningen utan kostnad, vilar på överenskommelser mellan styrelsen och inträdande fastigheter, och utgör inte ett skäl att sätta ned värdet. Hans fastighets utträde sker genom ett förrättningsbeslut och då ska ersättningen beräknas efter de regler som gäller.

Avslutningsvis bör noteras att vägföreningen endast använder sig av svepande formuleringar gällande återställande av belysningen längs Kingsjövägen. Det är högst märkligt att vägföreningen inte har inkommit med några handlingar som kan styrka det som har anförts. Allt sammantaget är finns det skäl att ändra Lantmäteriets beslut i enlighet med hans överklagande.

UTREDNING

Vägföreningen har åberopat ett PM om hanteringen av Kingsjövägen, Lantmäteriets beskrivning från gemensamhetsanläggningens omprövning 2004 samt Länsstyrelsens beslut om beviljande av bygdemedel från 2023 och 2024.

Sid 7 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 871-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

T.J. har åberopat vägföreningens ansökan om bygdemedel den 28 oktober 2023 samt ett dokument benämnt ”Synpunkter på turerna i Rörvattnets vägförening” skrivet av M.A..

DOMSKÄL

Handläggning

Mark- och miljödomstolen har med stöd av 31 § AL och 16 kap. 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, avgjort målet utan att hålla sammanträde. Parterna har slutfört sin talan.

Rättsliga förutsättningar

Enligt 35 § första stycket AL får en fråga som har behandlats och slutligt avgjorts vid en förrättning prövas vid en ny förrättning, om förhållandena har ändrats på ett sätt som väsentligt inverkar på frågan. Av samma stycke framgår vidare att även utan att sådana förhållanden har inträtt får frågan prövas vid en ny förrättning om ett klart behov av omprövning har framkommit. I förarbetena till bestämmelsen anges att det krävs att det är fråga om nya eller ändrade förhållanden av rent faktisk natur och inte bara om annat bedömande av redan föreliggande fakta. I vissa fall bör dock en omprövning ändå kunna medges när föreliggande fakta har bedömts felaktigt, t.ex. när kostnaderna för anläggningens utförande visar sig bli avsevärt högre än man räknat med vid tiden för anläggningsförrättningen (prop. 1973:160 s. 254).

Av 35 § andra stycket AL följer att vid den nya förrättningen får det inte beslutas om en sådan ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltar i en gemensamhetsanläggning, eller en fastighets andelstal, så att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.

Av 5 § AL framgår att en gemensamhetsanläggning inte får inrättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen. Det ska finnas ett påtagligt behov för fastigheten att ha tillgång till den nyttighet som aves med gemensamhetsanläggningen (se prop. 1973:160 s. 151). Bedömningen av om det föreligger ett påtagligt behov ska ske med utgångspunkt i

Sid 8 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 871-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

varje fastighets beskaffenhet och typiska behov och alltså oberoende av vem som för tillfället äger fastigheten och oavsett dennes individuella behov och förutsättningar. Av praxis framgår att fastigheter längs med en allmän väg med tillgång till vägbelysning har ett väsentligt behov av att delta i gemensamhetsanläggningar (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 15 juni 2015 i mål F 132-15).

Av 37 § AL framgår att om en fastighet inträder i en bestående samfällighet (t.ex. en gemensamhetsanläggning) ska ägaren till den inträdande fastigheten förpliktas att utge ersättning till övriga delägare för den andel i ett enligt 39 § AL beräknat överskott som tillförs honom genom anslutningen. Bestämmelsen är tvingande och en överenskommelse om ersättning enligt 37 § kan inte läggas till grund för ersättningens storlek.

Av 38 § AL framgår att om en fastighet utträder ur en bestående samfällighet (t.ex. en gemensamhetsanläggning), ska ägaren till den utträdande fastigheten tillerkännas ersättning för den andel i ett beräknat överskott som han förlorar genom utträdet. Föreligger ett underskott ska han förpliktas att utge ersättning för sin andel däri. I fråga om en gemensamhetsanläggning som förvaltas av en samfällighetsförening utgör överskottet enligt 39 § AL skillnaden mellan värdet av anläggningen och föreningens tillgångar, å ena sidan, samt föreningens förbindelser, å andra sidan. Anläggningens värde uppskattas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till kostnaderna för dess utförande samt till anläggningens ålder och fortsatta användbarhet. I förarbetena anges att värderingen inte innebär en på mätbara faktiska förhållanden grundad matematisk beräkning, utan snarare en skälighetsbedömning (prop. 1973:160 s. 260). När samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening innebär utträdet vidare automatiskt, att fastighetsägarens skyldighet att bidra till betalning av föreningens förbindelser upphör den dag då utträdet blir gällande. Den ekonomiska regleringen ska följaktligen hänföras till den dagen. I förrättningsbeslutet kan därför endast anges anläggningens värde och de grunder efter vilka ersättningen ska beräknas (jämför prop. 1966:128 s 364). Det är

Sid 9 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 871-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

lämpligt att föreningen svarar för utbetalningen av ersättningen (prop. 1973:160 s. 259 m).

Enligt 29 § AL ska förrättningskostnaderna, om ett anläggningsbeslut har meddelats, fördelas mellan ägarna av de fastigheter som ska delta i anläggningen efter vad som är skäligt.

Vägföreningens överklagande

Mark- och miljödomstolen har i dom den 4 september 2023 bedömt att det faktum att det inte längre finns en fungerande belysning utanför A, tillsammans med anläggningssamfällighetens stämmobeslut innebärande att Kingsjövägen inte längre ska förses med belysning på grund av för höga reparationskostnader, medför att det har inträtt sådana förhållanden som möjliggör en omprövning av 2004 års beslut rörande R8. Domstolen har därvid funnit att det inte är av väsentlig betydelse för A att delta i R8.

Vägföreningen har framfört att styrelsen har tagit ett principbeslut om att återställa den vägbelysning som tidigare har förstörts p.g.a. stormskador längs den s.k. Kingsjövägen. Vägföreningen har dock inte påvisat att det finns ett stämmobeslut om att riva upp beslutet från 2019 i vilket anges att Kingsjövägen inte längre ska förses med vägbelysning. Föreningen har inte heller inkommit med ett stämmobeslut på att återställa vägbelysningen längs Kingsjövägen.

Länsstyrelsen har i två beslut, dels 2023, dels 2024 beviljat bygdemedel om en total summa om 918 793 kronor för upprustning av vägbelysning. Av vägföreningens ansökan om bygdemedel den 28 oktober 2023framgår att de medel som söks avser kostnaden för material och arbete enligt följande:

De belysningsstolpar som är gjorda av trä (ca hälften av beståndet och huvudsakligen de som finns efter allmänna vägen) ska rötbesiktigas och – vid behov – bytas ut mot metallstolpar (torde gälla de flesta). Luftledningar grävs ner där så inte gjorts tidigare

Sid 10 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 871-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

Abonnemanget, som nu är uppdelat på 4 enheter, samlas till ett enda. Befintliga lampor inkl armatur ersätts med moderna LED-lampor.

Av detta framgår att de sökta medlen ska gå till upprustning av befintlig vägbelysning. Ingen punkt gällande återställande av den vägbelysning som tidigare har förstörts av storm, längs den s.k. Kingsjövägen, finns upptagen i ansökan.

Vägföreningen har framfört att man tidigare har uppskattat att återställningskostnaden för belysningen längs med Kingsjövägen kommer att uppgå till mer än en halv miljon kronor, och att den summan idag är närmare 800 000 – 900 000 kr. Då de beviljade medlen endast uppgår till 918 793 kronor kan pengarna knappast räcka till att även återställa belysningen på Kingsjövägen, utöver upprustning av den befintliga belysningen längs med den allmänna vägen. Vägföreningen har vidare uppgett att tillstånd har medgetts av berörda markägare för att gräva ned kablar efter den allmänna vägen genom byn men att det återstår att träffa avtal med fastighetsägarna längs Kingsjövägen om nedgrävning av kablar där. Några sådana medgivanden finns alltså inte idag. Föreningen har dessutom, i vart fall tidigare, bedömt att skadan av att det inte finns någon vägbelysning vid Kingsjövägen är begränsad eftersom det bara finns fritidsfastigheter längs med vägen och att dessa i huvudsak används under den ljusare delen av året.

Enligt domstolens bedömning av samtliga omständigheter framstår det som osannolikt att ett återställande av belysningen längs med Kingsjövägen kommer att ske. Till saken hör att det också är relativt lång tid sedan belysningen skadades och att ett återställande hittills inte har skett. Föreningen har snarare vid sin ansökan om bygdemedel till länsstyrelsen angett att belysningen längs Kingsjövägen har lagts ned. Mot den bakgrunden är situationen, enligt domstolens mening, i stort sett oförändrad jämfört med tidpunkten för domstolens tidigare dom och jämfört med tidpunkten för Lantmäteriets beslut. Det saknas fortfarande vägbelysning längs Kingsjövägen och inget stämmobeslut finns om att återställa den Vägföreningens överklagande ska därför avslås

Sid 11 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 871-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

T.J.s överklagande

Som angivits ovan framgår av 37 § AL att om en fastighet inträder i en bestående gemensamhetsanläggning ska ägaren till den inträdande fastigheten förpliktas att utge ersättning till övriga delägare för den andel i ett överskott som tillförs honom genom anslutningen. Bestämmelsen är tvingande. Den är inte är uppräknad i 16 § AL i vilket anges vad sakägarna kan komma överens om (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 november 2019 i mål F 4555-19). En överenskommelse om ersättning enligt 37 § kan därför inte läggas till grund för ersättningens storlek. Lantmäteriet ska, även om det föreligger en överenskommelse, pröva ersättningens storlek beräknat enligt 39 § AL.

Lantmäteriet har till grund för sitt ersättningsbeslut räknat fram värdet av T.J.s andel i gemensamhetsanläggningen till 10 080 kr och bedömt det som rimligt. Mark- och miljödomstolen gör ingen annan bedömning. Lantmäteriet har dock vid sin slutliga bedömning vägt in att två fastigheter anslöts till anläggningen 2012 och 2020 utan att behöva erlägga någon ersättning. Vid dessa anslutningar skedde ingen prövning av Lantmäteriet om rimligheten av att ingen ersättning skulle utgå. Eftersom 37 § AL är tvingande ska Lantmäteriet vid beräkning av en andel i ett överskott inte ta hänsyn till en överenskommelse om ersättning varför prövningen vid de två anslutningarna 2012 och 2020 utfördes felaktigt av Lantmäteriet. Ersättningsbeslutet för anslutningarna 2012 och 2020 kan därför inte läggas till grund för prövningen av ersättningens storlek vid As utträde. Lantmäteriets ersättningsbeslut ska därför ändras på det viset att Rörvattnets vägförening ska betala 10 080 kr till Tord Jonsson, såsom ägare av A, för utträde ur gemensamhetsanläggningen. Resterande delar av ersättningsbeslutet kvarstår.

Förrättningskostnader

Av 29 § AL framgår att förrättningskostnaderna ska, om ett anläggningsbeslut har meddelats, fördelas mellan ägarna av de fastigheter som ska delta i anläggningen efter vad som är skäligt. Bestämmelse innebär att ingen del av förrättningskostnaderna kan åläggas en ägare av en fastighet som inte ska delta i

Sid 12 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 871-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

anläggningen. En sakägare vars fastighet har uteslutits från delaktighet kan inte åläggas att betala någon del i förrättningskostnaden (jfr Hovrätten för övre Norrlands avgörande den 30 oktober 1987 i mål R Ö Norrl, 1987-10-30, UÖ 2126, Ö 143/87). Lantmäteriets anläggningsbeslut innebär att A inte ska delta i gemensamhetsanläggningen och det finns då inga förutsättningar för Lantmäteriet att ålägga T.J. att betala någon del av förrättningskostnaden. Lantmäteriets beslut om fördelning av förrättningskostnaderna ska därför ändras på det viset att förrättningskostnaderna i sin helhet ska betalas av Rörvattnets vägförening vilken enligt 4 kap. 11 § fjärde stycket FBL, har företrätt delägarna i förrättningen.

Rättegångskostnader

T.J. har yrkat på ersättning för ombudskostnader med 20 425 kr. T.J. har dock inte företrätts av något ombud i målet och inte heller visat att han har haft någon faktiskt kostnad för ett ombud. Någon ersättning för rättegångskostnader kan därför inte utgå.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 13 september 2024. Prövningstillstånd krävs.

Malin Almqvist Nils Persson I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Malin Almqvist, ordförande, och tekniska rådet Nils Persson