F 12781-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom på så sätt att lantmäterimyndighetens beslut den 10 december 2024 upphävs avseende fastigheten X i Kungsbacka kommun och förrättningen ställs in vad avser den fastigheten.

SVEA HOVRÄTT DOM F 12781-25

BAKGRUND

Sedan tidigare har ledningshavaren (numera Ellevio AB) enligt inskrivna avtalsservitut från 1934 och 1965 rätt att inom fastigheten X framdraga och för all framtid behålla kraftledning i den sträckning ledningen blivit utstakad. Det senare servitutet bestämmer även ett på en tillhörande karta utritat utrymme för ledningsgata inom vilket kalgata får frihållas samt rätt att ta bort för ledningen farliga träd och buskar på fastigheten.

Ellevio har ansökt hos lantmäterimyndigheten om ledningsrätt för starkströmsledning mellan fastigheterna A i Mölndals kommun och B i Kungsbacka kommun samt fastighetsreglering gällande upphävande av vissa avtalsservitut. Ansökan gällde ett stort antal fastigheter och innebar bland annat att ledningsgatan inom det stora flertalet fastigheter skulle breddas till 34 meter.

Lantmäterimyndigheten beslutade den 10 december 2024 att bilda en ledningsrätt för starkström enligt förrättningskarta och beskrivning i bland annat fastigheten X samt upphävde avtalsservitut enligt beskrivning, dock inte de servitut som belastar fastigheten X. Ledningshavaren skulle även betala ersättning till fastighetsägarna enligt ersättningslängd.

S-Å-H. överklagade bland annat ledningsbeslutet till mark- och miljööverdomstolen som avslog hans överklagande. Han har nu överklagat till Markoch miljööverdomstolen.

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S-Å-H. har i första hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva beslutet om ledningsrätt och i andra hand besluta att ledningen ska markförläggas eller att en ny luftledning ska få en sträckning som går utanför fastigheten X. För det fall hans begäran om ändring inte bifalls har han i tredje hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska besluta att fastigheten X ska lösas in för 16 000 000 kr och i fjärde hand besluta att Ellevio ska

SVEA HOVRÄTT DOM F 12781-25

utge en högre intrångsersättning till honom än den som lantmäterimyndigheten har beslutat om.

Ellevio har i första hand motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. För det fall förstahandsyrkandet inte bifalls har i andra hand yrkats att ledningsrätt ska fastställas enligt lantmäterimyndighetens beslut med undantag för aktuell fastighet, X, för vilken beslutet därvid undanröjs.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S-Å-H. har i Mark- och miljööverdomstolen vidhållit sin talan och tillagt i huvudsak följande.

Ellevio planerar en ny ledning som har en högre spänning än befintlig och kommer att orsaka mer olägenhet genom bland annat ökad strålning och restriktioner för hur han får använda sin fastighet. Det område som ska tas i anspråk för ledningsgatan är tomtmark som han och hans familj har format utifrån hur de vill ha sin fastighet. Tomten innehåller en mångfald av träd bland annat fruktträd, björk, al, ek, lönn, pil, valnöt, hassel, asp, tall, gran, en, rönn och buskar med inslag av öppna trivselytor. Träden gör att tomten är en avkopplande plats med stor glädje för familjen eftersom även vilda djur och fåglar har fritt tillträde. Att det finns träd på tomtmark innebär inte att de kan omvärderas till skogsmark som lantmäterimyndigheten gjort. Hans tomtmark är formad och anlagd och har ett syfte. Han har inget emot att farliga träd kapas men motsätter sig en kalavverkning eftersom det förfular hans utsikt över tomten från köksdörren. En ny starkströmsledning med ledningsgata på platsen innebär synnerliga men för hans fastighet. Han hade planerat att stycka av en tomt öster om ledningsområdet och renovera sina byggnader men hindras nu av planerad ny luftledning. Med en markförläggning skulle dessa åtgärder dock vara genomförbara. Lantmäterimyndigheten har mätt fel och ledningsområdet är 2210 kvm och inte 2118 kvm som angetts i beslutet.

Ellevio har i Mark- och miljööverdomstolen anfört i huvudsak följande.

SVEA HOVRÄTT DOM F 12781-25

Aktuell sökt åtgärd avser endast rätt att behålla, underhålla och förnya ledningen (XL9) samt utföra arbeten med och utföra tillsyn av densamma. Aktuell ledning är tillståndsgiven i gällande beslut om linjekoncession 8705T. En eventuell spänningshöjning och/eller annan byggmetod (markförläggning) förutsätter ny koncession och omprövning av nu beslutad ledningsrätt. Ledningen är befintlig och Ellevio har inte för avsikt att bygga om eller vidta några åtgärder på ledningen. I koncessionsbeslutet talas det om driftspänning (130 kV), medan det i lantmäterimyndighetens beslut talas om konstruktionsspänning (145 kV). Det är således inte fråga om någon ändring av spänning och därmed inte aktuellt att inom ramen för denna prövning gå in på fråga om magnetfälts eventuella inverkan. Det är bara ledningsgatan som kommer att förändras. Bolaget har inte mätt avståndet från byggnaderna på fastigheten X till ledningsgatan men ifrågasätter inte att de avstånd från ledningen till garage respektive bostadshus som S-Å-H. har angett stämmer. Servitutet från 1965 gäller fortfarande. Ledningsrätten medför inte att det uppstår synnerligt men för fastigheten X. Inlösen av fastigheten är således inte aktuellt. Den aktuella marken utgör skogsmark och lantmäterimyndigheten har gjort en korrekt värdering av ersättningen varför högre intrångsersättning inte ska utgå. Marknadsvärdet i 4 kap. 1 § expropriationslagen definieras i doktrin som det mest sannolika priset vid frivillig försäljning på den allmänna marknaden, under expropriationsopåverkade förhållanden. Bedömningen är i grunden ekonomisk och bygger på hur en typisk köpare värderar fastigheten med hänsyn till dess användning och egenskaper. Denna värdering måste utgå från den typ av fastighet som marknaden faktiskt ser framför sig, vilket i förevarande fall inte bedöms uttryckas som en renodlad småhusfastighet. Om domstolen skulle finna att marken utgör tomtmark ska det beaktas att ledningen utgör pågående markanvändning. Vidare är ledningen en ovanjordanläggning och har funnits på platsen under mycket lång tid. Det finns då en presumtion för att ersättningen är reglerad sedan tidigare. S-Å-H. har inte presenterat någon reell plan för avstyckning av fastigheten eller att det finns pågående ärenden om detta hos lantmäterimyndigheten eller kommunen.

Ledningsrätten har upplåtits i enlighet med ledningsrättslagen och säkerställer att regionnätsledningen kan drivas på ett säkert och effektivt sätt. Vidare har Energimarknadsinspektionen beviljat koncession för den aktuella ledningen, vilket

SVEA HOVRÄTT DOM F 12781-25

innebär att ledningens sträckning redan har prövats och godkänts ur ett allmänt perspektiv. Det är därmed inte aktuellt med någon lämplighetsprövning enligt ledningsrättslagen. Enligt 11 § ledningsrättslagen (1973:1144) ska koncessionsbeslutet gälla utan hinder av 6–10 § ledningsrättslagen, vilket ytterligare stärker att den aktuella sträckningen är korrekt. Ledningen som sådan kräver enligt gällande normer ledningsgata av yrkad omfattning. Markförläggning är inte aktuellt i förevarande fall. Som koncessionshavare har man dock såväl rättighet som skyldighet att driva och förvalta elnätet säkert och effektivt. Givetvis finns exempel på situationer där delvis markförläggning ansetts riktigt påkallat av t.ex. utrymmesbrist och elsäkerhetskrav. Ledningen är en del av regionnätet och behöver vara trädsäker för att upprätthålla leveransskyldigheten. Ledningsgatans bredd är motiverad av behovet av att vädersäkra kring ledningen. En större regionnätsledning som den i målet aktuella utgör i sig en större störningskälla än en ledning med lokalnätskaraktär, vilket i sin tur torde medföra att ledningsgatans bredd inte får samma avgörande betydelse för avtrycket på platsen eller helhetsintrycket som sådant. I detta fall är måttet mellan de yttre faserna på aktuell ledning 10 meter brett. Att då vid mätning från ledningens centrumlinje räkna med mindre ledningsgata förefaller orimligt ur ett perspektiv där bland annat allmänhetens intresse för ett driftsäkert elnät bör vara betydande. Normalt kan uttryckas att lokalnät byggs utan trädsäkra ledningsgator medan regionnät och starkström omfattas av successivt betydligt högre krav på säkerhetsavstånd m.m. Enligt branschpraxis rekommenderas för en ledning på 130 kV driftspänning en ledningsgata med en bredd om 36–40 meter. Den yrkade ledningsgatan om 34 meter måste anses skälig. Fastigheten X är drygt 16 300 kvm stor och har vid den del som ledningen är placerad bedömts vara skogsmark och inte utgöra tomtmark. Av drönarbilder från underhållsarbete kan konstateras att delar närmast ledningen utgörs av klagandens förråds-/garagebyggnader samt till synes uppställningsyta för fordon, maskiner etc. Markförhållandena är vidare sådana att ledningen främst är uppe på en höjd varpå synintrycket och upplevelsen av en breddad ledningsgata bedöms bli mer begränsat jämfört med ett platt landskap. Klaganden har anmärkt att utsikt från bostadshuset påverkas men ledningen i sig är av sådan utformning och slag att upplevelsen inte torde vara avgörande med ledningsgatans breddning. Särskilt inte med hänsyn till tomtens beskaffenheter i övrigt. Bolaget eftersträvar att bedriva nätverksamheten effektivt med tillhörande krav på att röja marken på ett rationellt och ekonomiskt

SVEA HOVRÄTT DOM F 12781-25

försvarbart vis med beaktande av kraven på driftsäkerhet. Ansökningar om ledningsrätt begränsas normalt vad gäller ledningsgatans bredd i förhållande till fastigheter där ledningen går eller planeras gå över tomtmark. För tomtmark, bostadsfastigheter, yrkas enbart sedvanlig rätt att fälla, beskära eller toppa där det bedöms nödvändigt p.g.a. farliga träd men kalavverkning undviks givetvis i möjlig mån med hänsyn till den enskilde fastighetsägaren. Här ska särskilt noteras att sådan jämkning inte heller innebär större bekymmer, varken ekonomiskt eller praktiskt, eftersom tomtmark normalt sett inte utgörs av någon större mängd högvuxna träd eller dylikt som riskerar driftsäkerheten i nämnvärd utsträckning. Fastigheten X är till större delen inte utformad som typisk tomtmark för privatbostad. Det påverkar såväl bedömningen av inverkan på synintrycket som av konsekvenserna för vad som då anses som nödvändigt underhåll för att undvika risker med höga träd intill ledning. Intrånget som uppstår är begränsat och medför inte "synnerligt men" för den berörda fastigheten. Lantmäterimyndighetens ledningsbeslut är även efter en intresseavvägning således korrekt utifrån omständigheterna i aktuellt fall.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen har hållit sammanträde i målet.

Enligt 1 § ledningsrättslagen kan den som vill utnyttja ett utrymme inom en fastighet för en ledning eller annan anordning få rätt till det. Ledningsrätten omfattar en befogenhet att inom fastigheten vidta de åtgärder som, enligt vad som bestäms vid en förrättning, behövs för att dra fram och använda en ledning eller annan anordning. Enligt 6 § får ledningsrätt inte upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på något annat sätt, eller om olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas. I 12 § första stycket anges att mark får tas i anspråk för en ledning på en fastighet om det inte orsakar synnerligt men för fastigheten. Den bestämmelsen är avsedd att tillämpas i det fallet att lämplighetsprövningen och intresseavvägningen i 6 § utfaller till förmån för sökanden (se prop. 1973:157 s. 135). När ledningsrätt söks för en ledning för vilken koncession gäller enligt ellagen, begränsar det bland annat den lämplighetsprövning som ska göras enligt 6 §, se 11 §. Det är i ett sådant fall inte aktuellt att pröva någon annan sträckning för ledningen än

SVEA HOVRÄTT DOM F 12781-25

den befintliga. Vad gäller intresseavvägningen enligt 6 § ges det i förarbetena inte någon egentlig ledning för rättstillämpningen (se prop. 1973:157 s. 100 f. och 131 f.). Det står dock klart av förarbetena att bestämmelsen har fått sin utformning efter mönster av den motsvarande regeln i 2 kap. 12 § första stycket expropriationslagen (1972:719). Av det kan den slutsatsen dras att avvägningen ska ske med beaktande av samtliga relevanta intressen och att hänsyn ska tas inte bara till ekonomiska utan också till ideella värden (se prop. 1972:109 s. 219). Beträffande bostadsnära mark måste särskild vikt fästas vid effekterna för boendemiljön. Om en ledningsgata är påtagligt förfulande eller kraftigt försämrande i fråga om insyn, buller, vindskydd o.d., bör det i allmänhet fordras starka motstående skäl för att ledningsrätt ska tillåtas med en sådan ledningsgata. (Se rättsfallet NJA 2013 s. 441, punkterna 8–16.)

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att det i målet är fråga om en befintlig ledning för vilken koncession för linje gäller enligt ellagen. Det är således inte aktuellt att pröva någon annan sträckning. Frågan i målet är om breddningen av ledningsgatan kan accepteras vid en intresseavvägning enligt 6 § ledningsrättslagen. Ellevio har hävdat att en ledningsgata om 34 meter behövs med hänsyn till bolagets skyldighet att driva och förvalta elnätet säkert och effektivt. Av ansökan framgår att Ellevio när det gäller andra bostadsfastigheter avseende ledningsrätt på tomtmark inte har ansökt om ett område om 34 meters ledningsgata utan anpassat ansökt ledningsgata efter förhållandena på platsen. Enligt för fastigheten X gällande servitut, har ledningshavaren utöver en i servituten bestämd ledningsgata som får kalhuggas också rätt att ta ner farliga träd och buskar. Det finns således inget som visar att det är nödvändigt med en 34 meter bred ledningsgata längs hela sträckningen för att undvika avbrott i överföringen av el. Det innebär att säkerhetsaspekten således inte har någon avgörande betydelse vid bedömningen av vinsten med en så bred ledningsgata. Det framgår vidare av utredningen i målet att en breddad ledningsgata på fastigheten X skulle ligga nära bostadshuset samt vara synlig längs en lång sträcka därifrån. Den skulle därmed inverka klart menligt på boendemiljön. Olägenheterna får därmed anses överväga vinsterna av den sökta ledningsrätten. Vid intresseavvägningen enligt 6 § ledningsrättslagen föreligger det därmed inte förutsättningar att upplåta ledningsrätt enligt Ellevios ansökan i denna del. Eftersom ansökan inte omfattar något

SVEA HOVRÄTT DOM F 12781-25 alternativ ska ledningsbeslutet upphävas avseende fastigheten X och förrättningen ställas in vad avser den fastigheten.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, tekniska rådet Ingela Boije af Gennäs, hovrättsrådet Catharina Adlercreutz, referent, och tf. hovrättsassessorn Kine Karlstedt Ek. Föredragande har varit Carolina Fredin Haslum.

Bilaga A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Målnummer Meddelad i Vänersborg F 16-25 2025-08-25

PARTER

Klagande

1S-Å-H.

2B.S.

Motpart

Ellevio AB Box 24207 104 51 Stockholm

ÖVERKLAGAT BESLUT

Lantmäteriets beslut 2024-12-10 i ärende nr N21713, se bilaga 1

SAKEN

Ledningsrätt för starkströmsledning mellan A och B samt fastighetsreglering gällande upphävande av avtalsservitut.

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandena.

Sida 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 16-25

BAKGRUND

S.Å.H. är lagfaren ägare till fastigheten X B.S. äger halva fastigheten C. På ansökan av Ellevio bildade Lantmäteriet en ledningsrätt för starkström, med ett upplåtet utrymme om 34 meters bredd med ledningen huvudsakligen i mitten. Den aktuella ledningsrätten berör de ovan angivna fastigheterna, se utdrag ur förrättningskarta nedan.

Utdrag ur KA5 X

Utdrag ur KA14 C

Lantmäteriet upphävde samtidigt avtalsservitut D-2019-00304278:1 belastande D och beslutade om viss ersättning för ledningsrätten.

Sida 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 16-25

YRKANDEN M.M.

S-Å-H. har överklagat Lantmäteriets beslut och, som domstolen uppfattar hans talan, yrkat att beslutet om ledningsrätt upphävs eller ledningen markförläggs eller får en annan sträckning. Han har för det fall hans begäran om ändring inte bifalls, yrkat att hela fastigheten inlöses för 16 000 000 kr. Domstolen uppfattar att han i alla händelser begär en högre intrångsersättning än den Lantmäteriet beslutat om.

B.S. har överklagat Lantmäteriets beslut och, som hennes talan får uppfattas, begärt att beslutet om ledningsrätt ska upphävas.

S-Å-H. har till stöd för sitt överklagande anfört följande. Vid ett digitalt sammanträde den 20 februari 2024 framkom felaktig information avseende orsaken till den begärda utökningen av ledningsgatan. Han önskar att ledningen markförläggs istället. Den befintliga ledningen XL9 är ursprungligen byggd för 28 KV, åldern på ledningen är minst 90 år men troligen äldre. Dagens 145 KV regionnät där XL9 och XL8 ingår är inte dimensionerat för den effektökning som planeras och måste därför förstärkas vilket innebär förnyelse (nybyggnation) av ledningen XL9 och delar av XL8. Utöver detta har Ellevio ett samarbetsavtal med Galene havsvindkraft Varberg om att markförlägga (gräva ner) elkablar både på land och till havs för att leda producerad effekt från vindkraften norrut men även leda annan effekt norrifrån till söder vilket innebär dubbla ledningar. Ovanstående borde framkommit på det digitala mötet den 20 februari 2024, istället för att höga snabbväxande kantträd är orsak till breddning av ledningsgata.

Luftledningen XL9 som belastar fastigheten har en totalbredd av 8 m och en ledningsgata som skall vara 18 m bred enligt gammalt servitut från 1965. När han köpte fastigheten 1974 fick han uppgifter om att ledningsgatan skulle vara 10 m bred och att dåvarande effekten på ledningen var 25 KV alltså betydligt lägre än dagens 145 KV. Ledningen har inte varit betungade pga. att den inte

Sida 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 16-25

varit någon större hälsorisk i och med den låga effekten, men på senare år har effekten höjts gradvis så läget är betydligt allvarligare idag med det nya planerade effektuttaget och breddningen av ledningsgatan. Nya ledningsgatan och luftledningar kommer att hamna cirka 17 m från hans bostad och 7 m från garagebyggnad vilket är helt oacceptabelt på många sätt.

Lagstadgad ersättning skall utgå från marknadsvärdeminskning plus intrångsersättning. Handläggaren har plötsligt ändrat tomtmark till skogsmark vilket påverkat värdering av marken men fastigheten är inköpt som en bostadsfastighet. Ersättningen för ledningsrätt borde därför utgå från ersättningsnivån för tomtmark.. Lantmäteriets ersättningsnivå till X för tomtmark som godtyckligt omtolkats till skogsmark blir 6,33 kr kvm och totalt 13 411 kr, är inte acceptabelt.

Den aktuella ledningsrätten som är en luftledning kommer att belasta hans fastighet väldigt negativt eftersom den befintliga ledningen inte klarar av den effektökning som önskas och det kommer då att krävas en nybyggnation av ledningen. Myndigheternas rekommendationer gällande godkänd magnetsfältsnivå kan inte heller uppfyllas där ledningen går för nära bostadshus och andra byggnader. Hans begäran om inlösen avser bostadsfastigheten X som består av 14872 kvm tomtmark, bostadshus och en stor förvaringsbyggnad. Den begärda ersättningen om 16 000 000 kr utgår från likvärdig hans tomtmark i förhållande till befintlig kraftledning XL9 som sålts på D. Nedan kvm priser gäller för råmark.

2024-05-15 D 56A 1460 kvm såld för 1 950000 kr, kvm pris 1335 kr 2024-01-31 D 56 B 1751. kvm såld för 1 900000 kr, kvm pris 1085 kr 2018-08-13 D 50 1122 kvm såld för 1 850000 kr, kvm pris 1648 kr 2018-02-26 D 52 1135 kvm in såld för 1 800000 kr, kvm pris 1585 kr 2016-10-23 D 26 1233 kvm såld för 1 300000 kr, kvm pris 1054 kr

Sida 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 16-25

B.S. har till stöd för sitt överklagande anfört följande. Hon anser att Ellevio inte till fullo beskrivit skälen till ledningens lokalisering, dess 34 meter breda kalgata samt bakomliggande orsaker till en utökad rätt att ta ned kantträd med mera.

B.S. har förelagts att -inkomma med en precisering av vad hon begär, det vill säga på vilket sätt hon vill att det överklagade beslutet ska ändras och en tydlig beskrivning av grunderna för överklagandet, det vill säga varför hon anser att beslutet är felaktigt.

Någon komplettering i det avseendet har inte inkommit.

DOMSKÄL

Målet har med stöd av 29 § ledningsrättslagen (1973:1144), LL, jämte 16 kap 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, avgjorts på handlingarna.

Prövningen enligt 6 § LL innebär att det ska avgöras om ändamålet med ledningsförrättningen lämpligen bör tillgodoses på något annat sätt än det som sökanden har begärt. Den ledande principen är att det alternativ ska väljas som vållar minst skada (prop. 1973:157 s. 132). Vid den intresseavvägning som aktualiseras såväl vid val av olika alternativ som prövning av ett enda alternativ, ska fördelarna av upplåtelsen vägas mot olägenheterna från såväl allmän som enskild synpunkt. Prövningen innefattar alltså en bedömning av om upplåtelsen är ändamålsenlig och nödvändig. Det ska också prövas om olägenheterna med upplåtelsen överväger fördelarna. Om olägenheterna överväger, kan någon ledningsrättsupplåtelse inte ske. Bestämmelsen ger bland annat uttryck för att proportionalitetsprincipen ska tillämpas.

Enligt 12 § LL får mark för ledning tas i anspråk på en fastighet, om det inte orsakar synnerligt men för fastigheten. Enligt 12 § andra stycket LL finns en undantagsbestämmelse. Om ett utrymme ska avstås för en ledning, trots att

Sida 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 16-25

detta medför synnerligt men för den berörda fastigheten, har fastighetsägaren rätt att begära inlösen. Inlösen ska antingen avse hela fastigheten eller, om olägenheterna är begränsade till en viss del av fastigheten, endast den berörda delen.

Enligt 13 § LL ska ersättning för mark som blir belastad av ledningsrätt bestämmas med stöd av 4 kap. expropriationslagen (1972:719), ExprL. Intrångsersättning ska betalas motsvarande marknadsvärdeminskningen på den berörda fastigheten med ett påslag om 25 %. Uppkommer skada i övrigt ska även den ersättas, så kallad annan ersättning. Utgångspunkten vid värdering av marknadsvärdeminsking är den pågående (tillåtna) markanvändningen.

D

S-Å-H. har begärt att ledningen ska markförläggas alternativt får en annan placering.

Mark- och miljödomstolen finner att ledningen är en befintlig luftledning och att tidigare servitutsupplåtelse för ledningen ersätts med ledningsrätt, med 34 m bredd. Mark- och miljödomstolen kommer vid en samlad bedömning fram till att det inte finns några skäl att ändra Lantmäteriets beslut i fråga om utförande eller lokalisering av ledningsrätten. Överklagandet ska därför avslås.

S-Å-H. har för det fall hans begäran om ändring inte bifall, yrkat att hela fastigheten inlöses för 16 000 000 kr. I alla händelser begär han högre intrångsersättning än den Lantmäteriet beslutat om, 13 411 kronor.

S-Å-H. har inte visat att det uppstår synnerligt men på fastigheten X på grund av ledningsrättsupplåtelsen. Mark- och miljödomstolen bedömer att det inte uppstår synnerligt men för fastigheten X och därmed har inte S-Å-H. rätt att begära att få fastigheten inlöst av Ellevio. Yrkandet ska därför avslås.

Sida 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 16-25

Lantmäteriet har baserat ersättningen till X på en ersättningsutredning, aktbilaga 109, i lantmäteriakten. Värderingen grundar sig på uppgifter i registerkartan och flygbilder. Värderaren har bedömt att marken som berörs har karaktär av skogsmark. Det framgår att hänsyn tas till befintlig servitutsupplåtelse och inom skogsmark utgår ersättning med 70 % av det intrång som blivit om ledningen byggdes idag. Ledningsrättsområdet omfattar 2 118 kvm av fastighetens totala area 14 872 kvm.

Mark- och miljödomstolen finner att intrångsersättning ska utgå från intrång i pågående markanvändning. S-Å-H. har inte visat att den aktuella delen av fastigheten utgör tomtmark i funktionell mening och han har heller inte visat att fastighetens värdeminskning orsakad av ledningsrätten uppgår till redovisade genomsnittspriser på försåld mark på Dalavägen. Mark- och miljödomstolen bedömer att det inte finns några skäl att ändra Lantmäteriets beslut i fråga om ersättning. Yrkandet om högre ersättning ska därmed avslås.

C

Domstolen har gått igenom handlingarna i Lantmäteriets akt och övervägt vad B.S. anfört angående C. Domstolen ansluter sig till Lantmäteriets bedömning och finner inte skäl att ändra det överklagade beslutet. Överklagandet ska därmed avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02)

Överklagande senast den 15 september 2025.

Catrin Ångman Marianne Larsson Carlbring

I domstolens avgörande har rådmannen Catrin Ångman, ordförande, och tekniska rådet Marianne Larsson Carlbring deltagit.