F 14484-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom under punkten 3 på följande sätt.

Mark- och miljööverdomstolen ställer in förrättningen i de delar ansökan återkallats hos lantmäterimyndigheten, dvs. såvitt avser fastighetsbestämning av fastigheten :s södra och västra gräns.

SVEA HOVRÄTT DOM F 14484-25

Mark- och miljööverdomstolen ändrar lantmäterimyndighetens beslut om fördelning av förrättningskostnaderna och förordnar att kostnaderna ska fördelas enligt följande. - Ägaren till fastigheterna och , , ska betala förrättningskostnaderna avseende de inställda delarna av förrättningen. - Hälften av kostnaderna för fastighetsbestämningen av gränsen mellan fastigheterna och ska betalas av ägaren till fastigheten , , och hälften av kostnaderna ska betalas av ägarna till fastigheten , och .

2Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandena i övrigt.

SVEA HOVRÄTT DOM F 14484-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

och har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen i första hand ska befria dem helt från skyldigheten att betala förrättningskostnaderna och i andra hand ska fastställa att de ska betala högst en tiondel av förrättningskostnaderna.

har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

och har anfört bl.a. följande. Lantmäterimyndigheten överskred sin befogenhet genom att, på eget initiativ, fastighetsbestämma den södra och den västra gränsen av fastigheten , trots att sökanden hade återkallat ansökan i dessa delar. De framförde upprepade gånger att de inte önskade att ärendet skulle fortsätta. Lantmäterimyndighetens agerande har medfört onödiga kostnader. Det kan inte anses skäligt att fördela de kostnader som uppkommit till följd av lantmäterimyndighetens felaktiga officialinititativ lika mellan parterna.

har anfört bl.a. följande. Lantmäterimyndigheten gjorde fel som tog officialinititativ till att fastighetsbestämma den södra och den västra gränsen efter att ansökan återkallats i dessa delar. Myndigheten borde ha ställt in förrättningen i de återkallade delarna. Lantmäterimyndighetens agerande har medfört onödiga kostnader som inte bör räknas in i förrättningskostnaderna. Eftersom hennes ansökan endast omfattade den norra gränsen ska den största delen av kostnaderna förläggas där. Den södra och den västra gränsen behövde utredas i samband med fastighetsbestämningen av den norra gränsen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 14484-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Rättsliga utgångspunkter

Om en sökande vill återkalla sin ansökan ska det göras skriftligen eller muntligen vid ett sammanträde. Om någon annan sakägare inte fört talan vid förrättningen när en återkallelse görs, ska förrättningen genast ställas in. I annat fall ska sakägare som fört talan vid förrättningen och som själv kunnat ansöka om åtgärden underrättas om återkallelsen. Om en sådan sakägare inte begär att förrättningen ska fortsätta, ska den ställas in. (Se 4 kap. 32 § första stycket fastighetsbildningslagen [1970:988], FBL.) Detta gäller också om ansökan återkallas bara i viss del (se prop. 1969:128 s. B 302). Hur förrättningskostnaderna ska fördelas beslutas senast när förrättningen avslutas eller ställs in (se 4 kap. 33 § FBL).

Enligt 14 kap. 10 § FBL ska kostnaderna för fastighetsbestämning fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt. Det gäller dock inte om något annat följer av bl.a. 14 kap. 13 § FBL. Av sistnämnda paragraf framgår att bestämmelserna i 2 kap. 6 § FBL om ansvaret för kostnaderna när en förrättning ställs in också tillämpas vid fastighetsbestämning. Enligt 2 kap. 6 § andra stycket FBL gäller att om en förrättning ställs in ska sökanden betala uppkomna kostnader, om inte särskilda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem.

Prövningsramen

och har anfört att lantmäterimyndigheten inte borde ha beslutat om fastighetsbestämning av den södra och den västra gränsen av fastigheten , eftersom återkallat ansökan i dessa delar. och talan får därmed anses innefatta ett påstående om att förrättningen såvitt avser de återkallade delarna borde ha ställts in.

Mark- och miljööverdomstolen har gett tillfälle att yttra sig i frågan om lantmäterimyndigheten borde ha ställt in förrättningen i de delar som ansökan

SVEA HOVRÄTT DOM F 14484-25

återkallades och om myndigheten i samband med detta även borde ha beslutat om hur kostnaderna i dessa delar skulle ha fördelats.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Av handlingarna i målet, däribland lantmäterimyndighetens protokoll från sammanträdet den 24 april 2025, framgår att ansökan avsett fastighetsbestämning av såväl den norra som den södra och den västra gränsen av fastigheten . återkallade sedermera ansökan avseende södra och västra gränsen. och underrättades om återkallelsen och gavs tillfälle att begära att fastighetsbestämningen av den södra och den västra gränsen skulle fortsätta, vilket de avstod från. Vid sådana förhållanden borde lantmäterimyndigheten ha ställt in förrättningen i de återkallade delarna och beslutat om fördelningen av förrättningskostnaderna för dessa delar. Med ändring av underinstansernas avgöranden ställer således Mark- och miljööverdomstolen in förrättningen såvitt avser återkallad ansökan om fastighetsbestämning av den södra och den västra gränsen av fastigheten . är sökande och det har inte framkommit några särskilda omständigheter som medför att kostnaderna ska fördelas på något annat sätt än enligt huvudregeln. ska därför betala förrättningskostnaderna i de delar som förrättningen ställs in.

I fråga om fördelningen av förrättningskostnaderna för fastighetsbestämningen av den norra gränsen av fastigheten gör Mark- och miljööverdomstolen ingen annan bedömning än den underinstanserna har gjort. Överklagandena ska således avslås i denna del.

Sammanfattningsvis ska underinstansernas avgöranden ändras såvitt avser ansökt men återkallad fastighetsbestämning av den södra och den västra gränsen och förrättningen ställas in i dessa delar. Lantmäterimyndighetens beslut i fråga om fördelningen av förrättningskostnaderna ska ändras genom ett tillägg avseende kostnaderna för de inställda delarna av förrättningen. I övrigt ska överklagandena avslås.

SVEA HOVRÄTT DOM F 14484-25 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Malin Wik, tekniska rådet Ingela Boije af Gennäs, hovrättsrådet Katarina Welin, referent, och tf. hovrättsassessorn Kine Karlstedt Ek. Föredragande har varit Carolina Fredin Haslum.

PARTER Klagande och motpart

ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäterimyndigheten Helsingborgs kommuns beslut den 28 maj 2025 i ärende nr M247600, se bilaga 1 SAKEN Fastighetsbestämning, fastigheten , och , Helsingborgs kommun

DOMSLUT 1. Mark- och miljödomstolen avvisar yrkandet angående att utreda servitutsförhållande gällande gatlykta. 2. Mark- och miljödomstolen upphäver Lantmäterimyndighetens beslut om fastighetsbestämning mellan gränsmarkeringarna 30823 30824 30825.

Sida 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 3666-25 3. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt.

Sida 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 3666-25

BAKGRUND

, härefter , ägare till fastigheterna och , ansökte hos Lantmäterimyndigheten i Helsingborgs kommun, LM, om fastighetsbestämning. Fastighetsbestämningen skulle ske av gränser för , och . Lagfarna ägare till är och , härefter, . återkallade delar av yrkandet så att endast norra gräns skulle bestämmas. gavs möjlighet att framställa yrkande men avstod.

LM tog officialinitiativ till att även fastställa västra och södra gräns för att kunna bestämma gränsen mellan och .

LM beslutade den 28 maj 2025 om fastighetsbestämning enligt förrättningskarta och beskrivning, LM:s aktbilagor 12 resp. 14. LM beslutade även att förrättningskostnaderna skulle fördelas så att ägaren till skulle betala hälften och ägarna till skulle betala hälften. Även beslut att avsluta förrättningen togs.

LM:s beslut avseende fastighetsbestämningen har nu överklagats till mark- och miljödomstolen av och LM:s beslut avseende kostnadsfördelning har överklagats av .

YRKANDEN M.M.

har yrkat att fastighetsbestämningsbeslutet ska ändras så att avstyckningskartan för från den 23 mars 1945 ska gälla i sin helhet. Mark- och miljödomstolen uppfattar yrkandet så att återförvisning ska ske till LM för att genom bland annat fältundersökningar fastställa detta.

Hon har även yrkat att servitutsförhållanden för gatlykta utreds.

Sida 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 3666-25

har yrkat att kostnadsfördelningsbeslutet ska ändras så att hela kostnaden ska bäras av sökanden.

har bestridit detta.

har huvudsakligen anfört följande till stöd för sin talan.

Avstyckningskartan från 1945 (23 03-1945) för ska gälla i sin helhet. Kartan anger tydliga mått, bland annat måttet 37,8 meter från punkt P25 till P14. Vid korrekt inmätning stämmer dessa mått med samtliga hörnpunkter, inklusive det fjärde tomtröret, vilket placerar gränsen korrekt och eliminerar den förskjutning söderut som nu skett enligt lantmätarens skiss.

Vid hennes första besök på Lantmäteriet fick hon bekräftat att kartan från 1945 är juridiskt gällande för och . Det behövdes inte någon fastighetsbestämning. Hennes ansökan har hela tiden varit tydlig med att det är den norra gränsen vid carporten som ska fastighetsbestämmas.

De mått som bäst överensstämmer med de återfunna tomtrören är de mått som anges i avstyckningshandlingen från 1945. Där dokumenteras även ett gränsrör för enskiftesgränsen södra gräns, vilket talar för att detta markerades redan i samband med avstyckningen. Detta är ett exempel på tydlig hävd av hur gränsens läge uppfattades vid den tidpunkten. Hon yrkar att stenen grävs fram för att klargöra dess juridiska betydelse.

I västra gränsen mellan och (sydvästlig riktning) finns en större sten som jag observerat. Den är nu täckt av plattor och staket men har av vissa kallats råsten. Lantmätaren har informerats om denna sten vid platsbesök. Detta område grävs upp så att det kan utredas huruvida det är en juridiskt bindande markering.

Sida 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 3666-25

Vid genomgången av de gränsmarkeringar som Lantmäteriet noterat, saknas uppgifter om att markeringar norrut mellan och har sökts. Enbart sökning i sydlig riktning är omnämnd. Det är en brist i utredningen som måste åtgärdas för att säkerställa fullständig prövning. Lantmäteriet ska utföra en inpassning av skifte 2 och , med hänsyn till:

Mått i kartorna från 1922 års avsöndring och 1945 års avstyckning Befintliga gränsrör i väst Norrifrån angivna mått Hon har själv mätt utifrån dessa kartor och punkter, och denna bild över gränserna stämmer väl överens med de markeringar som finns eller har funnits på plats. Detta stöds även av tidigare granne . bekräftar att det fanns ett gränsrör i nordost, och att nätet tillfälligt flyttades cirka 70 cm 1991 för att ge honom bilaccess men aldrig återställdes. Han har också sagt sig vara villig att ge sin bild direkt till Lantmäteriet. R är uppvuxen i området och hans far brukade marken runt fastigheterna. De mått och gränspunkter som anges i nuvarande förrättningsprotokoll stämmer inte med verkliga förhållanden: anges ha 636,04 m² i stället för tidigare 640 m² Jag mister 3,52 m² norrut och grannen mister 7,48 m² söderut Vägmåttet är ändrat från 37,8 m till 37,30 m

Sida 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 3666-25

Beslutet bygger på felaktiga tolkningar. Hennes ombud har vid upprepade tillfällen uppmärksammat detta utan gehör. Hon har själv påtalat felen i möten och i samtal med lantmätare. Med beaktande av ovanstående, yrkas: 1. Det fjärde tomtröret vid carporten grävs fram, då det inte går att lokalisera med metalldetektor på grund av elnät, stängsel och stenplattor. 2. Stenen i västra gränsen grävs fram för att avgöra om det är en råsten med juridisk relevans. Gränsdragningen korrigeras enligt 1945 års förrättning. Inpassning sker av skifte 2 och enligt mått i äldre kartor och nuvarande gränsrör. 5. Det tydliggörs att endast norra gränsen omfattas av fastighetsbestämningen, i enlighet med min ansökan. 6. Servitutsförhållanden för gatlyktan utreds, då kabeldragningen idag går över min tomt. 7. Lantmäteriet tillhandahåller mät- och inpassningsmaterialet efter granskning. Hon har inte sökt fastighetsbestämning för B. Det är hennes fastighet och dess norra gräns som varit föremål för ansökan. Vid den tid då fastigheterna bildades ansågs muntliga överenskommelser och gränsrör tillräckliga något som bör tillmätas fortsatt betydelse. har huvudsakligen anfört följande till stöd för sin talan.

Sida 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 3666-25

De har aldrig efterfrågat någon fastighetsbestämning och har från början motsatt sig att förrättningen skulle omfatta vår fastighet. De har tvingats delta i processen, vilket bör beaktas i bedömningen av kostnadsfördelningen.

Det har inte funnits någon ömsesidig eller faktisk gränstvist mellan parterna. Ärendet har initierats ensidigt av sökanden trots att gränsens läge under lång tid varit accepterad. Verkligt behov av fastighetsbestämning saknas.

Enligt 5 kap. 15 § fastighetsbildningslagen ska kostnaderna i en förrättning fördelas med hänsyn till vad som är skäligt. Särskilt ska den som vållat förrättningen bära kostnaderna. I detta fall är det uppenbart att sökanden, genom att ensidigt initiera och driva ärendet, har orsakat att kostnader uppstått. Att vi ändå skulle belastas med hälften av kostnaderna strider mot lagens syfte och proportionalitetsprincipen.

Sökanden har under många år upprepade gånger anmält vår fastighet till myndigheter, i synnerhet rörande carportens utformning. Minst fem formella anmälningar har gjorts, varav fyra direkt rört carporten. Förrättningen måste ses som en förlängning av detta återkommande mönster, snarare än ett resultat av ett verkligt behov av fastighetsrättslig prövning.

Sökanden har under förrättningens gång ändrat inställning vid flera tillfällen. Hon accepterade först ett föreslaget gränsläge, men ändrade sig senare, och framförde i sitt överklagande en ny ståndpunkt. Hon påstår där att hon inte sökt fastighetsbestämning för vår fastighet, vilket direkt motsägs av ärendets faktiska innehåll. Hon hänvisar nu till ett kartunderlag från 1945 och framför nya yrkanden om grävning som inte diskuterats under förrättningen. Detta har förlängt och fördyrat processen på ett sätt som ytterligare talar emot att vi ska bära någon del av kostnaden.

Den gräns som nu fastställts motsvarar det tidigare faktiska och accepterade gränsläget. De har inte erhållit någon ny rättighet eller nytta, och gränsläget på

Sida 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 3666-25

marken är fortsatt i överensstämmelse med den karta från 1922 som vi själva har skickat in till Lantmäteriet under förrättningen. Att vi ändå föreslås betala hälften av kostnaden saknar därför grund.

Sökanden har i sin överklagan infört nya och orelaterade frågeställningar, bland annat om servitutsförhållanden och kabeldragning till en gatlykta placerad på hennes egen tomt. Att processens omfattning vidgas är ytterligare ett exempel på att förrättningen drivits på ett sätt som är både ensidigt och rättsosäkert, vilket talar starkt emot att vi ska belastas med några kostnader.

Parterna har getts möjlighet att yttra sig över varandras överklagande. Något yttrande har inte inkommit.

Parterna har slutförelagts. har inte inkommit med något yttrande.

har sammanfattningsvis tillagt följande.

Förrättningen år 1945 är utförd enligt de lagar som gällde vid förrättningen. Bild av kartan har bifogats. Den är juridiskt gällande. Lantmäteriet har nu ändrat alla måtten från förrättningskartan. Det saknade gränsröret blir felplacerat. skall vara 5 313 m men har minskats till 5 290 m vilket innebär att hon mist 23 m . Mått längs väg 106,8 meter har minskats till 32,04 meter. Hon har bott på fastigheten i 35 år och hela tiden vetat om gränserna.

Avseende kostnadsfördelningen anför hon att det uppgavs på möte att skulle betala 60 % och 40 % men att detta ändrats till fördelningen 50/50. Hon tycker att det ska vara som sagts från början.

Carporten byggdes 2006 av tidigare ägare till och är enligt byggnadsnämnden en olovlig byggnad. Det som belastar fastighet har stor betydelse och är något som åligger ägarna att fullfölja den överenskommelse som de förpliktigats sig om med säljarna.

Sida 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 3666-25

DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolen har avgjort målet utan att hålla sammanträde, med stöd av 16 kap. 8 § första stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL.

Servitutsförhållanden för gatlykta

har yrkat att servitutsförhållanden för gatlykta utreds, då kabeldragningen går över hennes tomt.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att denna fråga inte varit föremål för LM:s prövning. Den har heller inte någon betydelse för frågan i målet. Domstolen ska därför avvisa yrkandet.

Beslutet om fastighetsbestämning

Lantmäteriet har efter ansökan från fastighetsägaren till och genom fastighetsbestämning beslutat om gränser berörande dessa båda fastigheter samt i sin helhet. Dessa gränser var inte tidigare lagligen bestämda. Det följer av 14 kap. 1 a § 1 stycket, 3 punkten FBL, att en ansökan om fastighetsbestämning får tas upp om en sakägare begär det.

Av LM:s protokoll från sammanträde den 24 april 2025 framgår att ansökan omfattar fastighetsbestämning avseende norra, västra och södra gräns. Av LM:s aktb 10 framgår att hon återkallar yrkandet avseende västra och södra gränsen. slutliga yrkande är således att endast den norra gränsen av mot ska fastighetsbestämmas. har getts möjlighet att inkomma med eget yrkande men inte gjort detta.

LM har beslutat att fastighetsbestämma norra, västra och södra gränsen mellan och . Av 14 kap. 1 a § FBL framgår under vilka förut-

Sida 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 3666-25

sättningar en fråga om fastighetsbestämning får tas upp till prövning. Lantmäterimyndigheten har möjlighet att på eget initiativ, officialinitiativ, göra detta när det behövs vid en fastighetsbildningsförrättning.

Det nu aktuella ärendet gäller däremot endast fastighetsbestämning. Domstolen vill särskilt erinra om att LM i en förrättning normalt behöver kunna utreda fastighetsförhållanden som även omfattar andra gränser, för att kunna fullfölja ett yrkande om fastighetsbestämning. Utredningen som tas fram ska däremot skiljas från den initiativrätt som finns för LM att också fastställa fastighetsförhållandena genom en fastighetsbestämning. Domstolen konstaterar att den utredning som genomförts i förrättningen i sin helhet har varit nödvändig för att kunna ta ställning till den norra gränsen och att LM:s utredning är fullgod. Något skäl för ytterligare utredningsinsatser, vilka dessutom skulle medföra ökade förrättningskostnader, finns inte.

Mark- och miljödomstolen bedömer därför att det inte finns något utrymme för LM att genom officialinitiativ fastighetsbestämma gränser utöver vad som yrkats.

Mark- och miljödomstolen ska därför upphäva LM:s beslut avseende fastighetsbestämningen av B s västra och södra gräns.

Det ankommer på LM att vidta nödvändiga ändringar i förrättningshandlingarna till följd av domen.

Fördelning av förrättningskostnader

Vid fastighetsbestämning är huvudregeln att förrättningskostnaderna ska fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt (14 kap. 10 § FBL). För att avgöra vad som är skäligt bör den nytta varje sakägare har av fastighetsbestämningen läggas till grund för fördelningen. Att en fastighetsgräns blir klarlagd medför typiskt sett alltid viss nytta för fastighetsägarna (jfr RH 1993:61).

Sida 11 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 3666-25

I förevarande fall framgår det av handlingarna att norra gräns mot är oklar och varit föremål för tvist. Mark- och miljödomstolen bedömer att det även är till nytta för fastighetsägarna till att denna gräns nu lagligen bestämts. Det förhållandet att de inte själva ansökt om fastig-hetsbestämningen saknar därvid betydelse.

Mark- och miljödomstolen bedömer vidare att inget annat framkommit än att det är skäligt att fastighetsägarna till ska svara för 50 procent av förrättningskostnaderna. Överklagandet ska således avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02)

Överklagande senast den 6 november 2025.

I domstolens avgörande har rådmannen Karin Fridell, ordförande, och tekniska rådet Björn Bodin deltagit.