lagen.nu
Mark- och miljööverdomstolen

F 16453-23

Ledningsrätt för bl.a. starkström. Parterna har träffat avtal om vägbefogenhet. MÖD har bedömt att befogenheten innefattar att både ta väg och använda väg samt att befogenheten är olokaliserad.

Domstol
Mark- och miljööverdomstolen
Avgörandedatum
2025-06-18
Målnummer
F 16453-23
Rättsområde
Fastighetsmål
Källa
rattspraxis.etjanst.domstol.se

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2025-06-18 F 16453-23 060202 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Östersunds tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2023-12-08 i mål nr F 3046-23, se bilaga A PARTER Klagande Ellevio AB Ombud: och Motpart SCA Skogsfastigheter Aktiebolag Ombud: A och SAKEN Ledningsrättsåtgärd berörande fastigheten i Ånge kommun och fastigheterna och i Ljusdals kommun (Lantmäterimyndighetens ärendenummer X2396)

Instans

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer lantmäterimyndighetens beslut den 30 augusti 2023 avseende befogenhet för ledningsrättshavaren att ta eller använda väg på belastad fastighet enligt lantmäterimyndighetens aktbilaga BE1, BE2 och BE3.

SVEA HOVRÄTT DOM F 16453-23

2Ellevio AB ska betala ersättning för SCA Skogsfastigheter Aktiebolags rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 193 594 kr, avseende ombudsarvode, och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

SVEA HOVRÄTT DOM F 16453-23

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Ellevio AB (Ellevio) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen i första hand ska fastställa lantmäterimyndighetens beslut om ledningsrätt och i andra hand ändra beslutet på så sätt att vägbefogenheten medger ledningsägaren rätt att i erforderlig omfattning äga tillträde till egendomen för ledningens anläggande, tillsyn, underhåll, reparation och förnyelse, varvid ledningsägaren har att i den mån detta kan ske utan väsentlig olägenhet iaktta av fastighetsägaren givna anvisningar beträffande rätten att ta väg.

SCA Skogsfastigheter Aktiebolag (SCA) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. För det fall Mark- och miljööverdomstolen anser att Ellevio ska ha rätt att inom ramen för ledningsrätten använda SCA:s vägar, alternativt att befogenheten att ta väg också innefattar rätten att använda SCA:s vägar, har SCA yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra ledningsrättsbeslutet på så sätt att den rätt att använda väg som Ellevio erhåller genom ledningsrätten preciseras (lokaliseras) samt att Mark- och miljööverdomstolen då ska upphäva ersättningsbeslutet och återförvisa förrättningen till lantmäterimyndigheten för bestämmande av ersättningen för användandet av de lokaliserade vägarna med hänsyn tagen till den belastning som vägnyttjandet utgör.

Ellevio har motsatt sig SCA:s yrkanden. För det fall Mark- och miljööverdomstolen skulle återförvisa målet till lantmäterimyndigheten för fortsatt handläggning har

fastigheterna ska ske i enlighet med ledningsrättslagens (1973:1144) bestämmelser.

Ellevio och SCA har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 16453-23

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Ellevio har fört fram i huvudsak följande till stöd för sin talan.

Lantmäterimyndigheten har inte utökat Ellevios rättigheter i förhållande till markupplåtelseavtalen. Enligt parternas avtal äger den härskande fastigheten tillträde till hela de tjänande fastigheterna i den omfattning som är erforderlig. Det görs ingen skillnad mellan olika ägoslag och inte heller mellan olika anläggningar. Samrådskravet handlar om vilken del av egendomen/fastigheten som ska användas för detta tillträde i det endet finns väg på den del som ska tillträdas är avsikten att det är den som ska användas. Det blir minst betungande för den tjänande fastigheten. Lantmäterimyndighetens beslut innebär i vart fall ingen utvidgning av den i avtalet avsedda befogenheten.

En ledningsrätt kan omfatta andra befogenheter än att utnyttja visst utrymme inom en fastighet för ledningen, inklusive rätten att ta väg och använda väg. Det är nödvändigt att ha rätt att både ta väg och använda befintliga vägar på de belastade fastigheterna för att kunna utnyttja ledningsrätten vid anläggande, drift, underhåll och akut felavhjälpning av den uppförda kraftledningen. Att begränsa rätten att använda väg skulle allvarligt försvåra Ellevios möjligheter att framför allt underhålla och reparera ledningen, vilket i sin tur skulle påverka elförsörjningen negativt. Det är vidare nödvändigt för Ellevio att ha rätt att både ta väg över och använda befintliga vägar på de belastade fastigheterna för att kunna uppfylla de krav som ellagen (1997:857) ställer på bolaget i dess roll som koncessionshavare. SCA:s uppfattning att separata avtal för vägar regelmässigt tecknas i samband med ledningsrätter är felaktig. Den skrivelse SCA hänvisar till avser Svenska kraftnäts hantering i byggskedet och är inte branschpraxis.

Den av lantmäterimyndigheten beslutade befogenheten är mycket begränsad eftersom den enbart kan användas för tillsyn och arbeten med ledningen. Den utgör inte heller någon olägenhet för SCA. Om någon olägenhet mot förmodan uppstår med anledning av befogenheten överväger i vart fall de fördelar som vinns genom densamma eventuella olägenheter från allmän eller enskild synpunkt.

SVEA HOVRÄTT DOM F 16453-23

Kraftledningen är mycket lång och löpande underhåll och akut felavhjälpning kan behöva ske utmed hela sträckan. Det är omöjligt att i förväg förutse var på kraftledningen som akut underhåll eller andra underhållsåtgärder är nödvändigt. Det är därför viktigt att befogenheten inte lokaliseras.

Den schablonmässiga ersättning som lantmäterimyndigheten har fastställt är rimlig och i linje med praxis. Intrånget som befogenheten innebär är minimalt. Verksamhetens natur är sådan att befogenheten inte kommer att nyttjas annat än ytterst sporadiskt. Det intrång som kan ha påverkan på fastigheternas marknadsvärde är det intrång som sker i

befogenheten och ingen ytterligare ersättning bör utgå.

SCA har fört fram i huvudsak följande till stöd för sin talan.

Befogenheterna att ta väg respektive använda väg avser olika åtgärder. Att ta väg är närmast att betrakta som ett färdselservitut. En generell befogenhet att använda väg på en fastighet, dvs. en olokaliserad nyttjanderätt, innefattar rätt att nyttja alla befintliga och tillkommande vägar inom en fastighet. Rättigheten är närmast att jämställa med ett servitut till väg.

Eftersom befogenheterna att ta väg respektive att använda väg avser olika åtgärder innebär lantmäterimyndighetens beslut en utvidgning av den rätt Ellevio erhållit genom markupplåtelseavtalen. Enligt branschpraxis är det skillnad mellan den rätt som tillkommer ledningsrättshavaren genom å ena sidan ett markupplåtelseavtal och å andra sidan ett vägavtal. Detta gäller i synnerhet de fall där vägarna ingår i och används för fastighetsägares kommersiella syften.

Att Ellevio, mot en mycket begränsad ersättning, skulle få en oinskränkt rätt att för all framtid fritt använda vägnätet inom de fastigheter som berörs av ledningsrättsbeslutet går utöver vad ledningsrättsinstitutet syftar till. Därtill innebär en sådan befogenhet att ledningsrätten inte är tillräckligt tydligt bestämd samt att den utgör en betydande olägenhet för fastighetsägaren som inte vägs upp av fördelarna med upplåtelsen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 16453-23

Det var fel av lantmäterimyndigheten att ge Ellevio en generell befogenhet att använda väg på de berörda fastigheterna. Om Mark- och miljööverdomstolen anser att Ellevio ska ges en rätt att använda vägarna är behovet av dessa möjligt att identifiera och rättigheten bör lokaliseras för att minimera de olägenheter och det intrång som rättigheten skulle medföra för fastighetsägaren.

Lantmäterimyndigheten har beslutat utöver vad parterna i avtal kommit överens om utan att pröva ersättningen för upplåtelsen mot ledningsrättens faktiska belastning på de berörda fastigheterna.

Den schablonmässiga ersättning som utgår för rätt att ta väg kan inte tillämpas på rätten att använda väg. Fastighetsägaren har haft stora kostnader för att anlägga vägarna och har löpande stora kostnader för drift och underhåll av dessa. Ersättningen för rätten att använda väg bör beräknas med utgångspunkt i de kostnader ett nyttjande av skogsbilvägnätet medför.

SCA har gett in bl.a. kartmaterial, tidningsutdrag och utdrag från Svenska kraftnäts hemsida.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Lantmäterimyndighetens beslut innebär att ledningsrätt för starkström och elektronisk kommunikation har upplåtits till förmån för Ellevio. Till grund för beslutet lades parternas markupplåtelseavtal. En av befogenheterna som ingick i ledningsrätten var att Ellevio skulle få ta väg eller använda väg på de belastade fastigheterna för tillsyn och arbeten med ledningen.

Mark- och miljööverdomstolen tar först ställning till om omfattningen av Ellevios rätt till markåtkomst enligt ledningsbeslutet motsvarar parternas avtal eller om lantmäterimyndigheten har utökat Ellevios rättigheter.

Enligt 6 § ledningsrättslagen får ledningsrätt inte upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild

SVEA HOVRÄTT DOM F 16453-23

synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. I 14 § samma lag anges att undantag får göras från 6 § om de fastighetsägare och andra sakägare vilkas rätt berörs medger det.

Enligt 1 § andra stycket ledningsrättslagen omfattar en ledningsrätt befogenheten att inom fastigheten vidta de åtgärder som behövs för att dra fram och använda en ledning eller annan anordning. Av 22 § första stycket samma lag följer att lantmäterimyndigheten i ledningsbeslutet ska ange bl.a. de bestämmelser som avses i 1 § andra stycket och vad som i övrigt behöver föreskrivas rörande ledningen.

I avtalen finns ett flertal bestämmelser som reglerar rätten att beträda marken och komma åt ledningen. För ledningens anläggande, tillsyn, underhåll, reparation och förnyelse, får vid varje tillfälle erforderligt område nyttjas (§ 1 b). Fastighetsägaren medger också ledningsägaren rätt att i erforderlig omfattning äga tillträde till egendomen för ledningens anläggande, tillsyn, underhåll, reparation och förnyelse, varvid ledningsägaren har att i den mån detta kan ske utan väsentlig olägenhet, iaktta av fastighetsägaren givna anvisningar beträffande rätten att ta väg (§ 1 d). Ledningsägaren ska utöva rättigheterna så att egendomen inte betungas mer än nödvändigt (§ 2 a).

I förrättningsbeslutet har lantmäterimyndigheten angett vilka befogenheter som ska ingå i ledningsrätten, bl.a. att Ellevio får ta väg eller använda väg för tillsyn och arbeten med ledningen. Mark- och miljööverdomstolen bedömer, till skillnad från mark- och miljödomstolen, att lantmäterimyndigheten inte har utökat Ellevios rättigheter i förhållande till de avtal som har legat till grund för ledningsrätten. Enligt domstolen får befogenhet att ta väg eller använda väg i ett fall som det aktuella normalt sett anses nödvändigt för att kunna utöva ledningsrätten. Domstolen uppfattar befogenheten att ta väg eller använda väg som ett förtydligande av de avtalade rättigheterna att äga tillträde till egendomen, beträda marken och komma åt ledningen. Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och lantmäterimyndighetens förordnande om befogenhet att ta väg eller använda väg kvarstå.

SVEA HOVRÄTT DOM F 16453-23

SCA har vid denna bedömning påkallat att rätten att använda väg ska lokaliseras. Ellevio har motsatt sig detta. Enligt Mark- och miljööverdomstolen följer det av parternas avtal att rätten till markåtkomst inte är lokaliserad. I stället gäller andra begränsningar, däribland att det endast får ske i visst syfte, i erforderlig omfattning och på minst ingripande sätt. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att ledningens sträckning och Ellevios behov av flexibilitet för att varaktigt och fullt ut kunna utöva ledningsrätten gör att det inte är lämpligt att begränsa befogenheten till vissa nu befintliga vägar. SCA:s yrkande om lokalisering ska därför avslås.

Därmed saknas det skäl för att återförvisa förrättningen till lantmäterimyndigheten för bestämmande av ersättningen. Mark- och miljööverdomstolen gör ingen annan bedömning än den som lantmäterimyndigheten gjort i ersättningsfrågan.

Sammanfattningsvis innebär Mark- och miljööverdomstolens ställningstaganden att mark- och miljödomstolens dom ska ändras och lantmäterimyndighetens beslut avseende befogenhet för ledningsrättshavaren att ta eller använda väg ska fastställas.

I ledningsrättsmål ska ledningsrättshavaren alltid bära sina egna kostnader i Mark- och miljööverdomstolen och de kostnader som ledningsrättshavaren orsakat motparten genom att överklaga, om motpartens kostnader varit påkallade för att tillvarata dennes rätt, se 29 § ledningsrättslagen och 16 kap. 14 § andra stycket samt 17 kap. 3 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) liksom rättsfallet MÖD 2014:31. SCA har därför rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen, under förutsättning att dessa har varit skäligen påkallade för att tillvarata SCA:s rätt. SCA har yrkat ersättning med 193 594 kr. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det yrkade beloppet med hänsyn till målets omfattning och art är skäligt.

SVEA HOVRÄTT DOM F 16453-23 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Karin Wistrand, tekniska rådet Lennart Gustafsson, hovrättsrådet Johanna Fernlund, referent, och tf. hovrättsassessorn Hanna Wallin. Föredragande har varit Sofia Gunnarsson.

Sid 1 (5) ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr F 3046-23 Mark- och miljödomstolen 2023-12-08 meddelad i Östersund

PARTER Klagande SCA Skogsfastigheter AB Ombud: Motpart Ellevio AB Ombud: ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäteriets beslut den 30 augusti 2023 i ärende nr X2396, se bilaga 1 SAKEN Ledningsrätt för starkström samt elektronisk kommunikation berörande Ljusdal och Ånge kommun, nu fråga om rätt att använda väg på fastigheten , , DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen ändrar Lantmäteriets beslut avseende starkström, aktbilaga BE1 och BE2 samt elektronisk kommunikation, aktbilaga BE3 på så sätt att befogenheterna för Ellevio inte omfattar att använda väg på Ånge , Ljusdal eller Ljusdal .

Sid 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3046-23 Mark- och miljödomstolen 2023-12-08

BAKGRUND I förrättning enligt ledningsrättslag (1973:1144) beslutade Lantmäteriet om ledningsrätt för Ellevio AB (Ellevio) på ett antal fastigheter, däribland tre fastigheter som ägs av SCA Skogsfastigheter AB (SCA). Lantmäteriet beslutade också om upphävande av inskrivna avtalsservitut(fastighetsreglering), tillträde och ersättning till berörda markägare för upplåten ledningsrätt. Beslutet om ersättning innebar att ingen ersättning skulle utgå. Beslutet innehåller också förordnande om att Ellevio inom berörda fastighet för tillsyn och arbeten med ledningen. I den mån det kan ske utan avsevärd

Beslutet har överklagats av SCA.

YRKANDEN M.M. SCA har yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva lantmäteriets beslut om rätt att använda väg. Som grund för yrkandet har SCA i huvudsak anfört följande. SCA och Ellevio har slutit avtal om markupplåtelse där parternas rättigheter och skyldigheter har avtalats. Avtalet innefattar rätt för Ellevio att ta väg över belastade fastigheter, men inte att nyttja vare sig befintliga eller tillkommande vägar. Reglering av rätt att ta väg har använts i vart fall sedan laga skiften i slutet av 1800talet och innebär en rätt att trampa väg till och i ledningsrättsområdet och även att göra avsteg från den när terrängen så kräver. Den innefattar inte rätt att anlägga väg och inte heller att använda vare sig befintliga eller tillkommande väganläggningar. Rättigheten är alltid olokaliserad, med tillägget att markägarens anvisningar om vägval i möjligaste mån ska följas.

Rätt att använda väg ger istället den härskande parten rätt att använda väganläggningar som finns eller skapas på den tjänande fastigheten. Om en sådan rätt inte lokaliseras utgör den en belastning ingen fastighetsägare ska behöva tåla.

Avtalen mellan SCA och Ellevio har inte innefattat rätt att använda väg. Lantmäteriets beslut om rätt att använda väg är inte grundat på överenskommelsen

Sid 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3046-23 Mark- och miljödomstolen 2023-12-08

mellan SCA och Ellevio och SCA har inte heller beretts möjlighet att föra talan i förrättningen.

Ellevio har bestritt ändring av Lantmäteriets beslut och som grund för sitt bestridande åberopat i huvudsak följande. Lantmäteriets beslut är lagligen grundat. För att Ellevio ska kunna använda ledningsrätten är det nödvändigt att bolaget har rätt att både ta väg och använda befintliga vägar på fastigheterna. Ellevio kan inte uppskatta vilken trafikmängd ledningen kommer att generera eller vilka vägar som behöver användas. Det är därför viktigt att rätten att ta väg inte lokaliseras.

MÅLETS HANDLÄGGNING Målet har avgjorts utan sammanträde med stöd av 16 kap. 5 § fastighetsbildningslag (1970:988). Parterna har slutfört talan.

DOMSKÄL Avtalen mellan parterna ingår i lantmäteriets akt. Det framgår av dessa att parterna

äga tillträde till egendomen för ledningens anläggande, tillsyn, underhåll, reparation och förnyelse, varvid ledningsägaren har att i den mån detta kan ske utan väsentlig olägenhet, iaktta av fastighetsägaren givna anvisningar beträffande rätten att ta n att ledningsägaren ska utöva rättigheterna på ett sådant sätt att egendomen inte betungas mer än nödvändigt samt att ersättning ska utgå dels genom intrångsersättning, dels genom att ledningsägaren har att betala ytterligare ersättning bland annat för skador som kan uppkomma vid och till följd av ledningens anläggande, tillsyn, underhåll, reparation och förnyelse, i den mån dessa inte täcks av intrångsersättningen samt att avtalet utgör en sådan överenskommelse som enligt 14 § ledningsrättslagen får läggas till grund för beslut om ledningsrätt.

Den fråga domstolen har att pröva är om lantmäteriets beslut motsvarar parternas överenskommelse.

Sid 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3046-23 Mark- och miljödomstolen 2023-12-08

Det står klart att ordalydelsen i avtalet skiljer sig från ordalydelsen i lantmäteriets beslut. Avtalet garanterar Ellevio tillträde till fastigheterna, men innehåller ingen hänvisning till rätt att använda befintliga vägar. Det framgår också av avtalet att SCAs rättigheter som markägare tillvaratas genom de bestämmelser om ersättning och om Ellevios skyldigheter som ingår i avtalet. Det finns ingenting som talar för att SCA haft för avsikt att tillförsäkra Ellevio mer omfattande rättigheter än vad som följer av avtalet.

Som SCA framfört innebär en olokaliserad rätt att använda befintliga vägar inom ett fastighetsbestånd utan ersättning en påtaglig ekonomisk fördel för rättighetshavaren och ekonomisk nackdel för fastighetsägaren. Det finns ingenting som talar för att det vid avtalsslutet förelegat någon gemensam partsavsikt att uppnå detta.

Lantmäteriet har under förrättningen skickat utkast till beskrivning till SCA där beslutad formulering funnits med. SCA har inte medgivit användning av Det har alltså varit tydligt även för Lantmäteriet att den formulering man avsåg att använda inte täcktes av någon gemensam partsavsikt vid avtalets ingående.

Lantmäteriets beslut går alltså utöver vad parterna överenskommit och undantag från 6 § ledningsrättslagen får alltså inte göras med stöd av 14 § samma lag. Enligt domstolens bedömning utgör förordnandet om rätt för ledningsägaren att utan ersättning använda vägnätet på fastigheterna en så betydande olägenhet för SCA att den inte uppvägs av de fördelar som kan vinnas genom detsamma.

Lantmäteriet har i beslutet inte motiverat varför de har kompletterat befogenheterna till ledningsrätten med rätt att använda vägar. tolkas är det detta uttryck som motsvarar vad parterna överenskommit. SCA har inte motsatt sig denna formulering. Klagandes yrkande ska därmed bifallas. Det innebär att ledningsrättshavarens och markägaren framgent har att rådgöra om ledningshavarens trafik utifrån befogenheten att ta väg på belastad fastighet för tillsyn och arbeten med ledningen.

Sid 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3046-23 Mark- och miljödomstolen 2023-12-08

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 29 december 2023.

Marit Åkerblom I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Marit Åkerblom, ordförande, och tekniska rådet Marie Adolfsson.