F 16905-24

Sid 1 (21)

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr

2026-05-26 F 16905-24 060307 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-12-11 i mål nr F 183-24, se bilaga A PARTER Klagande Vångelsta Drift AB,

Ombud: Jur. kand. T.D.P. Aktiebolaget Vesterlins & Co

Motpart 1. S.K.G.F.

2E.I.A.

3J.F.J.L.

4M.A

5Y.A.

Sid 2

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

6L.A-S. 7. L.A.H.T. 8. M.AR. 9. G.A.A. 10. T.B. 11. K.B. 12. Bostadsrättsföreningen Näs Focksta i Uppsala Ombud för 12: Jur. kand. E.B. och A.R. Born Law Kommanditbolag 13. H.J.B. 14. N.B. 15. S.B.

Sid 3

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

16Bytorget Fastigheter AB, 17. L.C. 18. N.C. 19. E.C. 20. M.P.D. 21. G.D. 22. K.D. 23. D.D. 24. M.D. 25. I.E-O-R. 26. K.L.E. 27. K.E.

Sid 4

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

28D.E. 29. E.E. 30. P.H.E. 31. A.E. 32. KA.E. 33. L.M.E.B. 34. C.E. 35. EL.E. 36. J.E. 37. L.E. 38. M.E.G. 39. L.F.

Sid 5

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

40J.F. 41. LO.F. 42. J.E.B. 43. C.G. 44. M.G. 45. W.G.S. 46. J.P.G. 47. J.A.G. 48. E.E.J.B. 49. A.H. 50. M.H. 51. Z.H.

Sid 6

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

52N.H. 53. S.H. 54. M.H.M. 55. D.I. 56. M.I. 57. E.I. 58. J.I. 59. H.I. 60. J.J. 61. S.J. 62. JO.J. 63. SU.J.

Sid 7

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

64C.J. 65. S.A.P.W. 66. ST.J. 67. J.K. 68. I.K. 69. O.K. 70. Dödsboet efter M.K. 71. B.R.K 72. JO.K. 73. P.K. 75. F.L. 76. T.C.R.L.

Sid 8

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

77E.L. 78. U.L. 79. P.J.M.L. 80. I.L.V.S. 81. E.A.I 82. V.L. 83. A.L. 84. S.L.E. 85. UL.L. 86. FR.L. 87. B.L. 88. S.L-E.

Sid 9

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

89ER.L. 90. S.L. 91. C.M. 92. T.M. 93. L.M. 94. O.M. 95. A.M.S. 96. N.M. 97. M.M. 98. L.B.N. 99. J.N. 100. R.D.N.

Sid 10

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

101H.O-R. 102. S.O. 103. A.P. 104. C.P. 105. Y.P. 106. F.R. 107. H.R. 108. E.R.C. 109. AD.R. 110. M.R. 111. H.RO. 112. J.R.

Sid 11

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

113S.S. 114. M.S. 115. HA.J.B. 116. J.S. 117. H.C.S. 118. A.L.S. 119. A.S. 120. P.S.J. 121. T.P.G.J. 122. O.S, 123. A.T. 124. N.T.

Sid 12

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

125T.T.B. 126. A.U. 127. P.U, 128. K.W . 129. S.W. 130. J.W. 131. A.W. 132. F.W. 133. J.V. 134. C.W. 135. C.WA. 136. C.V.

Sid 13

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

137F.Å.

138O.Å.

SAKEN Anläggningsåtgärd berörande fastigheten A m.fl. i Uppsala kommun (Lantmäterimyndighetens ärendenr C077302) ___________________ MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

undanröjer punkterna 1 och 3 i mark- och miljödomstolens dom och återförvisar målet i de delarna till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.

Det ankommer på mark- och miljödomstolen att i samband med att målet tas upp pröva frågan om ersättning för rättegångskostnader i . ________________

Sid 14

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vångelsta Drift AB (bolaget) har yrkat att , med ändring av mark- och miljödomstolens dom, i första hand fastställer det totala ersättningsbeloppet för fastigheterna A och b-c till 31 019 000 kr enligt följande tabell.

Uppräkning ska ske med den eventuella värdeutveckling som skett från värdetidpunkten för bolagets värdeutlåtande den 27 augusti 2024 fram till dagen för Mark- och miljööverdomstolens dom.

I andra hand har bolaget yrkat att ersättningen ska fastställas till det belopp som domstolen kommer fram till efter tillämpning av gällande värderingsprinciper och med den uppräkning som bedöms som skälig.

Bolaget har vidare yrkat att det i första hand ska befrias från skyldigheten att ersätta motparternas rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen samt att motparterna förpliktas att ersätta bolagets rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen, och i andra hand att den ersättning som bolaget ska utge till Bostadsrättsföreningen Näs Focksta i Uppsala ska bestämmas till 200 000 kr plus mervärdesskatt eller annars det belopp som domstolen finner skäligt.

Bolaget har begärt ersättning för rättegångskostnader i med 62 700 kr.

Bostadsrättsföreningen Näs-Focksta i Uppsala (föreningen) har motsatt sig bolagets yrkanden. Föreningen har begärt ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 414 893 kr inklusive mervärdesskatt.

Sid 15

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

Övriga motparter har fått tillfälle att yttra sig.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har anfört i huvudsak samma som i mark- och miljödomstolen med följande tillägg och förtydliganden.

Det är av betydelse att notera att det av protokollet från lantmäterimyndighetens första sammanträde, PR1, framgår att samtliga sakägare inte deltog vid sammanträdet och att huvudfrågan som behandlades var tidsplanen för förrättningen. Exploatörens uttalande att avstå ersättning ska förstås som att denne avsåg att agera på ett visst sätt i förrättningens kommande beslutsskede och ska alltså inte uppfattas som ett medgivande under sammanträdet.

Av protokollet framgår också att de blivande ägarna efter sammanträdet skulle få möjlighet att lämna synpunkter och att parterna i ett senare skede kunde ingå överenskommelser om anläggningens utförande, samt att sådana överenskommelser ska dokumenteras på ett lämpligt sätt. Det antecknades även att förrättningslantmätarens förslag godtogs, med vilket får förstås förslaget om beslutstidpunkt som var huvudfrågan under sammanträdet. Det finns ingen notering om att en överenskommelse hade ingåtts eller att ett medgivande hade lämnats under sammanträdet.

Det förhållandet att bolaget inte lämnade synpunkter på protokollet från det första sammanträdet kan inte tas till intäkt för att det skulle ha stått klart för parterna att ett medgivande hade lämnats, eftersom bolaget inte ansåg att något medgivande hade lämnats på sammanträdet. Av protokollen från de senare sammanträdena framgår att förrättningslantmätaren ansåg att det var osäkert om uttalandet skulle anses vara ett medgivande eftersom det inte var tillräckligt detaljerat. Dessutom ansågs att omfattningen av förrättningen var svåröverskådlig när uttalandet gjordes. Vilka anläggningar som skulle ingå och deras kapacitet, utförande och standard var inte klarlagt. I en sådan situation är det enligt bolagets uppfattning omöjligt för en sakägare att lämna ett giltigt medgivande avseende ersättning, eftersom sakägaren inte vet vad denne medger

Sid 16

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

eller vilken värdepåverkan och andra effekter medgivandet samt det kommande beslutet kommer att innebära för dennes fastighet.

Om ett medgivande ändå anses ha lämnats så avser det en begränsad del av förrättningen, det vill säga den som var ansökt vid tidpunkten och som kunde förutses utifrån då gällande detaljplan. Hur parterna har agerat utanför förrättningen kan inte tillmätas betydelse eftersom ett medgivande är en processuell handling riktad till lantmäterimyndigheten.

Ett eventuellt åtagande att ansvara för förrättningskostnaderna kan inte gå utöver vad ansökan omfattade, vilket innebär att även uttalandet om förrättningskostnaderna är för otydligt för att vara ett medgivande. Det kan i vart fall inte anses omfatta ersättning till sakkunniga eftersom sökanden inte visste om att några sådana skulle förordnas av lantmäterimyndigheten. Det ska vidare beaktas att sökanden återkallade ansökan och att andra sakägare då begärde att förrättningen skulle fortsätta.

Bolaget ifrågasätter även hur skyddet för tredje man, i detta fall panträttshavaren, ska upprätthållas om otydliga uttalanden under sammanträden som inte antecknas som lämnade medgivanden i vare sig protokoll eller dagbok senare ska ses som ett medgivande. Det har i aktuellt ärende varit omöjligt för panträttshavaren att vid tidpunkten för pantsättningen inhämta information om att det fanns ett medgivande i förrättningen eftersom lantmäterimyndigheten inte hade uppfattat det som att något medgivande hade lämnats.

Föreningen har anfört i huvudsak samma som i mark- och miljödomstolen med följande tillägg och förtydliganden.

Bolagets påstående att de två förrättningslantmätarna inte uppfattat att sökanden lämnat ett medgivande i förrättningen är felaktigt. Lantmätarna är inte hörda i målet och den skriftliga bevisningen stödjer inte bolagets påstående. Lantmäterimyndigheten prövade inte heller frågan om ett medgivande hade lämnats, eftersom bedömningen gjordes att detta saknade verkan till följd av den pantsättning som skedde 2020. I det nu aktuella fallet är det ingen sakägare som haft synpunkter utan det är i stället

Sid 17

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

lantmäterimyndigheten som sju år senare på eget initiativ ifrågasatte huruvida det fanns ett giltigt medgivande.

Det finns inte något formkrav för medgivanden. Det åligger lantmäterimyndigheten att förtydliga och förklara innebörden vad ett uttalande innebär endast om det är oklart för parterna vad uttalandet skulle kunna få för konsekvenser. I nu aktuellt fall har lantmäterimyndigheten bedömt att uttalandet var klart och tydligt. Det har därför saknats skäl för förrättningslantmätaren att ytterligare förtydliga detta förhållande och att redogöra för konsekvenserna. Bolaget har vidare under tiden efter förrättningssammanträdet agerat i linje med det lämnade medgivandet genom att sälja fastigheter och förhandla upp köpeskillingarna med argumentet att ingen ersättning ska utgå för gemensamhetsanläggningarna.

Detaljplanen, som antogs den 18 oktober 2012, upprättades och antogs på begäran av bolagets ställföreträdare L.S. . Den justerade detaljplanen ändrade inte förutsättningarna för eller placeringen av gemensamhetsanläggningarna, utan utökade endast antalet tomter som fick exploateras inom området. Detta innebar i realiteten högre ersättning för gemensamhetsanläggningarna då de ersattes genom försäljning av fastigheter i området. Föreningen har därmed svårt att se hur förekomsten av en justerad detaljplan skulle ge bolaget – som alltså dragit nytta av justeringen – rätt att återkalla sitt lämnade medgivande till nackdel för övriga sakägare.

Ett medgivande är att jämställa med en processhandling som lämnas till lantmäterimyndigheten inom ramen för förrättningen. Medgivandet blir bindande för sakägarna när det lämnats och kan inte ensidigt återkallas. Huruvida ett medgivande lämnats måste därvid bedömas utifrån samtliga omständigheter, såväl omständigheter som skett utanför förrättningen som omständigheter som framkommer inom förrättningen.

För det fall panträttshavaren hade tagit del av förrättningsprotokollen skulle det varit tydligt för denne att ett medgivande hade lämnats. Det är vidare tidpunkten för medgivandet som är av betydelse i förhållande till panträttshavarens samtycke. Eftersom fastigheten vid den tidpunkten inte var pantsatt saknar panträttshavarens samtycke till pantsättningen betydelse. Om domstolen skulle komma fram till att panträttshavarens

Sid 18

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

samtycke ska beaktas är upplåtelsen under alla förhållanden oskadlig för panträttshavaren.

Om föreningen ska utge ersättning till bolaget är det föreningens uppfattning att det endast är marken som har ett självständigt marknadsvärde, och att endast skälig ersättning ska utgå för anläggningarna som saknar ett självständigt marknadsvärde. Med hänsyn till de omständigheter som förevarit kring det lämnade medgivandet och händelserna därefter, särskilt med hänsyn till att bolaget redan fått betalt för anläggningarna genom försäljning av tomter, ska detta värde bestämmas till noll kronor.

P.U, har i huvudsak anfört att det är fel att fastigheten J ska betala ersättning till fastigheten A eftersom den förstnämnda fastigheten har ett servitut över den sistnämnda med rätt att utan ersättning nyttja befintlig väg för in- och utfart.

K.L.E. och K.E. har i huvudsak anfört följande.

De accepterade att deras tidigare servitut avvecklades vid lantmäteriförrättningen i samband med exploateringen av området eftersom de fick löfte om att snart bli med i en vägsamfällighet. Hade de insett att de skulle behöva betala dyrt för det hade de krävt att servitutet bevarades. Det gjordes tydligt för dem att alla kostnader skulle tas av exploatören, vilket visar att förrättningslantmätaren ansåg att ett medgivande om det förelåg. Det finns således särskilda skäl för att de inte ska tvingas delta i gemensamhetsanläggningen D och de ska inte behöva lida ekonomisk skada av i den lång-variga striden om bildandet av samfälligheter.

har inhämtat remissyttrande från Lantmäteriet angående i vilket skede i en förrättning samtycke från fordringshavare ska inhämtas enligt 16 § andra stycket anläggningslagen (1973:1149), AL.

Sid 19

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

I den aktuella förrättningen har lantmäterimyndigheten bildat ett antal gemensamhetsanläggningar som ianspråktar mark inom bolagets fastighet A . För sådan upplåtelse ska de fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggningarna betala ersätt-ning (13 § AL). De fastighetsägare och andra sakägare vilkas rätt berörs kan dock medge att ersättning inte ska betalas för upplåtelsen (16 § första stycket 2 AL). Svarar fastighet för fordran får däremot avsteg med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det (16 § andra stycket AL).

Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2014 s. 545, som rörde fastighetsreglering, uttalat att ett medgivande ska lämnas under förrättningen och är att anse som en förklaring som är riktad till lantmäterimyndigheten om att fastighetsägaren godtar att myndigheten lägger medgivandet till grund för sitt beslut i fastighetsbildningsfrågan. Det är ett led i en officiell förrättning och kan närmast jämföras med en rättegångshandling (se punkten 10). Högsta domstolen har vidare i rättsfallet NJA 2021 s. 727, som även det avsåg fastighetsreglering, påpekat att det i lagförarbetena framhålls att stor omsorg måste iakttas vid förrättningen när ett samtycke avfattas så att oklarhet om innebörden inte uppkommer och helst bör den sakägare som avgett viljeförklaringen bestyrka uppteckningen från sammanträdet (se prop. 1969:128 s. 449). De principer som framgår av dessa rättsfall får anses tillämpliga även beträffande medgivanden som lämnas i en anläggningsförrättning. Eftersom ett medgivande är en processuell handling som lämnas av fastighetsägaren till lantmäterimyndigheten får omständigheter hänförliga till parternas ageranden utanför förrättningen anses vara av begränsad betydelse för bedömningen av om ett bindande medgivande ska anses lämnat eller inte.

konstaterar att det av lantmäterimyndighetens protokoll från det första sammanträdet den 28 juni 2011, PR1, framgår att förrättningslantmätaren ansåg att den huvudsakliga frågan vid sammanträde var att besluta om ärendet skulle drivas mot ett avslut i närtid, eller om man i stället skulle avvakta en högre grad av färdigställande av området. Det framgår vidare att en diskussion fördes avseende tre huvudsakliga alternativ samt deras respektive för- och nackdelar, beskrivna som alternativ a), b) och c). Under denna diskussion beskrev den dåvarande sökanden i

Sid 20

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

förrättningen, Näfo Fastighetsutveckling AB, att bolagets affärsplan var att bygga ut området i egen regi och att de avsåg att få igen kostnaderna för anläggningarna vid försäljningen av bostadstomterna. Det har därefter antecknats att ”Om alternativ a ovan väljes kommer Näfo således inte att yrka ersättning för anläggningarna etc. i anläggningsförrättningens kommande beslutsskede”. Utifrån den förda diskussionen föreslog förrättningslantmätaren att alternativ a) förenades med att parterna skulle hålla återkommande informationsmöten. Om parterna vid dessa möten kom överens om ett utförande som ansågs gå utöver standarden i detaljplan och prospekthandlingar framgår det av protokollet att diskussionen och eventuella överenskommelser bör dokumenteras på ett lämpligt sätt. Förrättningslantmätaren förklarade avslutningsvis att den vidare handläggningen i ärendet skulle anstå till dess att anläggningarna hade färdigställts eller intill dess en framställan om att ärendet bör snabbas på inkommer till lantmäterimyndigheten ”varvid ovanstående alte rnativ a-c givetvis får övervägas på nytt”.

konstaterar att det redan av förrättningslantmätarens avslutande sammanfattning i protokoll PR1 framgår att någon bundenhet till en viss inriktning i utbyggnaden inte ansågs föreligga vid sammanträdet, utan att det tvärtom stod sakägarna fritt att ändra uppfattning i ett senare skede. Under dessa förhållanden kan sökandens uttalande vid sammanträdet om att sökanden skulle avstå från att begära ersättning i förrättningens beslutsskede för det fall sökandens förordade alternativ valdes, inte betraktas som ett bindande medgivande i förrättningen enligt 16 § AL. För en sådan tolkning talar även det faktum att förrättningslantmätaren inte antecknade i protokollet att ett sådant medgivande hade lämnats under sammanträdet. Att övriga sakägare uppfattade att sökanden vid sammanträdet åtagit sig att inte begära ersättning förändrar inte denna bedömning. Något för bolaget bindande medgivande att avstå ersättning för upplåtelse av utrymme till gemensamhetsanläggningarna har alltså inte lämnats, varför ersättning ska utgå för upplåtelsen.

Av handlingarna framgår att bolaget redan i mark- och miljödomstolen justerade de belopp som bolaget yrkar att delägarna i respektive gemensamhetsanläggning ska betala för upplåtelsen. Det kan noteras att bolagets yrkande om ersättning skiljer sig från lantmäterimyndighetens beslut bl.a. avseende D och I , främst beroende på

Sid 21

SVEA HOVRÄTT DOM F 16905-24

vilka ersättningsprinciper som tillämpas. Mark- och miljödomstolen har inte behandlat ägarna till de fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggningarna som motparter. De har därför inte fått del av bolagets överklagande dit eller fått möjlighet att yttra sig över bolagets yrkande avseende ersättningens storlek och fördelning. Det finns därför anledning att undanröja mark- och miljödomstolens dom på sätt som anges i domslutet och återförvisa målet dit för fortsatt behandling. Det ankommer då på mark- och miljödomstolen att ta ställning till rättegångskostnaderna i Mark- och miljööverdomstolen.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Fredrik Ludwigs och Åsa Hanna, referent, tekniska rådet Lennart Gustafsson samt hovrättsrådet Helen Blomberg.

Föredragande har varit Harry Hodzic.

Bilaga A

Sid 1 (28)

NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr F 183-24

Mark- och miljödomstolen 2024-12-11 meddelad i Nacka

PARTER Klagande 1. K.D.

2K.L.E.

3K.E.

4B.R.K

Klagande och motpart 1. Bostadsrättsföreningen Näs Focksta i Uppsala,

Ombud: Advokaterna E.B. och A.R. Born Advokater KB

2Vångelsta Drift AB

Ombud: T.D.P. Vesterlins,

Sid 2

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

3P.U,

ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäterimyndigheten i Uppsala kommuns beslut den 20 december 2023 i ärende nr C077302 SAKEN Anläggningsåtgärd berörande A m.fl i Uppsala kommun ____________

DOMSLUT 1. Mark- och miljödomstolen upphäver Lantmäterimyndigheten i Uppsala kommuns ersättningsbeslut i den del det avser ersättning som deltagande fastigheter i Uppsala D – I ska erlägga till Vångelsta Drift AB vars fastighet A i Uppsala kommun upplåter utrymme och anläggningar till berörda gemensamhetsanläggningar, se dombilaga 1, (bilaga till KLM:s beslutsprotokoll [PR8]). Det ankommer på Lantmäterimyndigheten i Uppsala att göra de följdändringar som följer av domstolens beslut. 2. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandena i övrigt. 3. Vångelsta Drift AB ska ersätta Bostadsrättsföreningen Näs Focksta i Uppsala för rättegångskostnader med 713 920 kr inklusive mervärdesskatt avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för dom till dess betalning sker. _____________

Sid 3

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Lantmäterimyndigheten i Uppsala kommun (KLM) beslutade den 20 december 2023 att inrätta följande sex gemensamhetsanläggningar. D (vägar, gång- och cykelvägar och belysning). E (vatten). F (dagvatten). G (opto, ledningar och skåp). H (avlopp) I (bytorg, parkering och dagvatten)

Fastigheterna är belägna i Uppsala kommun och beslutet framgår av KLM:s förrättningskarta och beskrivning (KA1-6 och BE1).

Samma dag beslutade KLM även om ersättning innebärande, såvitt nu främst är av intresse, att delägarna i de sex gemensamhetsanläggningarna ( D-I ) ska utge intrångsersättning till ägaren av A , B och C Vångelsta Drift AB. Ersättningen avser dels ianspråktaget utrymme, dels övertagande av anläggningar. Total ersättning uppgår i dessa delar till 31 498 025 kr (se nedan).

I övrigt ska deltagande fastigheter i E och F enligt beslutet betala 5 124 kr respektive 2 421 kr i annan ersättning till ägaren av A .

Sid 4

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

Vångelsta Drift AB och följande ägare till deltagande fastigheter i D – I har överklagat KLM:s beslut. Vångelsta Drift AB (ägare till A och B – C ), Bostadsrättsföreningen Näs Focksta i Uppsala (ägare till O, P-T ) P.U, (ägare till N ) K.L.E. , K.E. , B.R.K och K.D. (ägare till K, L och M )

YRKANDEN M.M. Bostadsrättsföreningen Näs-Focksta i Uppsala (föreningen) har i första hand yrkat att det inte ska utgå någon ersättning till bolaget i anledning av inrättandet av D – I .

För det fall ersättning ska utgå har föreningen i andra hand yrkat att ersättningsbeloppet ska fastställas till det lägre av det sammanlagda inteckningsbelopp som belastar den mark som är föremål för förrättningen och det nominella beloppet på panthavarens fordran som är säkerställd med nämnda pantbrev och med beaktande även av såväl restfastighetens värde som värdet av ovan nämnda avstyckningar.

Föreningen har vidare yrkat att bolaget ensamt ska svara för förrättningskostnaden samt ersättning till sakkunniga.

Föreningen har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Vångelsta Drift AB (bolaget) har i första hand yrkat att det totala ersättningsbeloppet ska fastställas till 31 019 000 kr.

I andra hand har yrkats att ersättningsbeslutet ändras i enlighet med de värderingsprinciper som kommer till uttryck i bolagets värderingsutlåtande till ett belopp som domstolen kommer fram till med de uppräkningar som bedöms skäliga.

Sid 5

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

Bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

P.U, har yrkat att den ersättning som ägaren till J ska erlägga till D ska bestämmas till noll kronor.

K.L.E. , K.E. , B.R.K och K.D. har i första hand yrkat att K, L och M inte ska anslutas till D utan att de istället ska erhålla rätt till väg enligt 49 § AL.

I andra hand har yrkats att D ska delas in i två delar, där de deltar i den del som omfattar tillfartsvägen via Rusthållarvägen fram till avfarterna för deras respektive fastigheter, exklusive belysning. Detta skulle omfatta 15 procent av den totala vägsträckan.

I tredje hand har yrkats att deras andelstal i D ska ändras och beräknas enligt andrahandsyrkandet.

GRUNDER M.M. Föreningen har i huvudsak anfört följande. Bakgrund Fastigheten Uppsala A (fastigheten) är det huvudsakliga föremålet för beslutet. Fastigheten är belägen i ett större område utanför Uppsala som sedan år 2007 exploaterats av L.S. genom dennes olika projekt- och utvecklings-bolag. Det aktuella projektet, som sedan år 2016 drivs av L.S:s. bolag Vångelsta Fastighetsutveckling AB, har innefattat såväl tomtförsäljning med ny-byggda hus som fastighetsförsäljning för uppförande av bostadsrätter. Fastigheten ägdes inledningsvis av NäFo Fastighetsutveckling AB (NäFo) och sedan år 2016 ägs fastigheten av bolaget. L.S. är ställföreträdare för båda bolagen.

Projektet startades år 2007 och de första tomterna såldes under år 2010. Föreningen förvärvade sina fastigheter den 30 april 2018. Under år 2020 och år 2021 pantsatte L.S. pantbreven i fastigheten hos Maderna Capital AB (panthavaren).

Sid 6

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

L.S. har i samband med försäljningarna till såväl privatpersoner som föreningen utfäst att gemensamhetsanläggningar ska inrättas och att detta kommer ske kostnadsfritt för respektive köpare. Detta är således något som i allra högsta grad har påverkat samtliga köpare vid erläggande av köpeskillingarna för tomterna, husen och fastigheterna.

År 2010 övertog L.S. den tidigare ansökan om förrättning från 2007, som därvid kompletterades och ersattes, och uppgav därvid att kostnaden för förrättningen i dess helhet ska åvila L.S:s. bolag, samt att ingen ersättning ska utgå för anläggningarna eller marken. L.S. har sedermera, i strid med detta, återkallat sin ansökan och därmed även medgivandet om att upplåtelsen skulle ske ersättningsfritt. Eftersom pantbreven i fastigheten var pantsatta har KLM efterfrågat panthavarens medgivande till att upplåtelsen skulle ske ersättningsfritt. Panthavarna har inte lämnat sitt medgivande till detta, varvid KLM har beslutat att ersättning ska utgå enligt beslutet.

Föreningens inställning är i korthet följande: a) L.S. har inte haft rätt att återkalla det medgivande som lämnats. Medgivandet är därmed giltigt och medför en skyldighet för fastighetsägaren att upplåta mark för gemensamhetsanläggningar utan kostnad. b) Panthavarens medgivande har inte krävts eftersom förrättningen och därmed inrättandet av gemensamhetsanläggningar under alla förhållanden måste bedömas sakna värde för panthavaren.

KLM har i beslutet inte tagit ställning till (a) utan endast bedömt att panthavarens medgivande krävts enligt (b).

Omständigheter och grunder NäFo, dåvarande civilrättslig och lagfaren ägare av fastigheten, övertog ansökan om förrättning den 26 januari 2010. Förrättningen innebar i korthet att gemensamhetsanläggningar skulle inrättas på fastigheten i enlighet med då gällande detaljplan.

Sid 7

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

Därefter skulle en samfällighetsförening bildas för förvaltning av gemensamhetsanläggningarna. Den 27 april 2016 sålde NäFo fastigheten till bolaget. Bolaget övertog därvid NäFo:s talan i förrättningen.

Den 28 december 2020 samt den 26 mars 2021 intecknade bolaget fastigheten till ett sammanlagt belopp om 30 000 000 kr. Föreningen saknar kännedom om även den faktiska fordran mellan bolaget och panthavaren uppgår till 30 000 000 kronor.

Bolaget återkallade sin ansökan om förrättning den 8 februari 2022. Därefter fortsatte förrättningen efter yrkande därom från andra sakägare, inklusive föreningen. Den 20 december 2023 fattade KLM sitt beslut.

Fastighetsägarens medgivande I ansökan angav NäFo bland annat att kostnadsansvaret för NäFo åvilade dem ensamt. Den 28 juni 2011 hölls det första förrättningssammanträdet. Vid sammanträdet presenterade KLM tre alternativ för förrättningens utförande.

Utdrag ur KLM:s protokoll (PR1)

Som framgår av utdraget ovan innebar alternativ (a) att förrättningen skulle vilandeförklaras till dess att samtliga anläggningar blivit färdigställda och majoriteten av de avsedda bostadstomterna kunde styckas av.

NäFo förklarade under sammanträdet att bolagets affärsplan var att få igen samtliga kostnader för upprättandet av gemensamhetsanläggningarna genom försäljning av

Sid 8

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

bostadstomter. Vidare angav NäFo att om alternativet att avvakta att anläggningen färdigställs valdes skulle ingen ersättning utgå till NäFo för anläggningarna (eftersom kostnaderna skulle ersättas genom köpeskillingarna vid försäljning av tomterna).

NäFo, och övriga sakägare i förrättningen, valde vid detta första sammanträde att gå vidare med detta alternativ. KLM vilandeförklarade därefter förrättningen och höll nästa förrättningssammanträde först år 2018.

Under åren mellan ansökan och nästa förrättningssammanträde sålde L.S:s. olika projekt- och fastighetsägande bolag majoriteten av bostads-tomterna, inklusive fastigheterna till föreningen. L.S. uppgav i samband med dessa försäljningar, dels till ansvarig mäklare för området Näs-Focksta, dels till köpare av fastigheter inom området, dels i prospekthandlingar för potentiella kunder, att fastigheterna inom området säljs till ett högre tomtpris (än andra liknande tomter i området) eftersom priset inkluderar kostnader för vägar, VA, elledningar m.m. Det är således tydligt att överenskommelse funnits om att ersättning inte skulle utgå för gemensamhetsanläggningarna efter förrättning eftersom dessa finansierades redan genom respektive fastighetsköp.

L.S. återkallade sin ansökan, och därmed sitt medgivande, den 8 februari 2022. Föreningen bestred att återkallelse var möjlig och att medgivandet därmed alltjämt var giltigt. I beslutet har KLM angett att frågan om det medgivande som NäFo har lämnat är giltigt eller inte har förfallit i samband med att panthavaren förklarade sig inte lämna sitt medgivande till att ersättningsbeslutet skulle bygga på ett medgivande av fastighetsägaren (jfr. 16 § st. 2 anläggningslagen [1973:1149], AL). KLM har således inte slutligt tagit ställning till huruvida medgivandet som lämnades vid det första förrättningssammanträdet är giltigt eller inte.

Föreningens uppfattning är att medgivandet är giltigt och att KLM haft att ta ställning till detta inom ramen för beslutet. Skälen härför anges i det följande. Det finns inget särskilt formkrav för medgivande enligt 16 § st. 1 p. 2 AL utan det är

Sid 9

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

tillräckligt att medgivande lämnas under förrättningen eller i samband med ansökan därom. Medgivandet kan vara såväl muntligt som skriftligt. Således står det klart att medgivande har lämnats i förevarande fall.

Av NJA 1984 s. 531 och NJA 2014 s. 545 följer att ett medgivande inte kan återkallas ensidigt såvida det inte föreligger omständigheter som talar för att medgivandet inte längre bör gälla. Några sådana omständigheter föreligger inte. Att det förhåller sig på detta sätt har föreningen påtalat under förrättningen och därvid givit in utlåtanden från såväl A.D. som C.J.H. .

KLM:s beslut innebär att fastighetsägarens medgivande är irrelevant för KLM:s prövning eftersom panthavaren inte lämnat sitt medgivande till att upplåtelse av mark för inrättandet av gemensamhetsanläggningarna ska ske utan ersättning. Det kan härvid noteras att fastighetsägaren i förevarande fall låtit inteckna fastigheten till ett omfattande belopp efter det att medgivande om ersättningsfri upplåtelse lämnats.

Bestämmelsen i 16 § andra stycket AL syftar till att skydda en eventuell fordringshavare mot upplåtelser med potentiell negativ inverkan på fordringshavarens säkerhet. En konsekvens av värderings- och ersättningssystemet i AL är att om en fastighet genom en upplåtelse minskar i värde, kommer denna värdeminskning att till fullo täckas av en ersättning. Sådan ersättning får inte fritt disponeras av fastighetens ägare utan ska i princip användas för att tillgodose sådan fordran för vilken fastigheten svarar.

Enligt förarbeten till 5 kap. 18 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, som har använts som förebild till 16 § AL, ska prövning av medgivande ske med hänsyn till de förhållanden som rådde vid den tidpunkt då medgivandet lämnades. Om fastigheten under denna tid byter ägare, rubbas inte giltigheten av förre ägarens medgivande (jfr. 19 § AL med hänvisning till 4 kap. 40 § FBL).

Sid 10

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

Vid tidpunkten för panthavarens inteckning i fastigheten fanns det uppgift om pågående förrättning i fastighetsregistret. För det fall fastighetsägaren inte meddelat panthavaren om förrättningens omfattning åvilar det likväl panthavaren att undersöka om den säkerhet som är ställd för fordran är tillräcklig. Vid en enkel undersökning hade det i så fall tydligt framgått att det förelåg en pågående förrättning.

Ett bindande medgivande från fastighetsägaren att mark och anläggningar ska upplåtas utan ersättning till de blivande gemensamhetsanläggningarna innebär att det inte kommer att finnas några köpare av den marken. Det i sin tur innebär att marknadsvärdet för fastigheten av den mark och de anläggningar som upplåtits är utsläckt. Anläggningsförrättningen är därmed oskadlig för panthavare som belånat fastigheten efter det att medgivandet lämnats, varvid förutsättningarna för en oskadlighetsprövning är uppfyllda.

För det fall avsaknaden av medgivande från panthavaren trots detta skulle få betydelse för ersättningsfrågan, anser föreningen att ersättningsbeloppet måste fastställas utifrån samma principer som en hypotetisk pantrealisering hade resulterat i. Under alla förhållanden kan inte en eventuell ersättning överstiga pantens storlek, eftersom panthavaren därigenom fått full täckning för sin säkerhet. Föreningen har under förrättningen begärt att KLM närmare ska undersöka pantens storlek och de närmare avtalsförhållandena för panten. KLM har underlåtit att inhämta sådant underlag. Någon bedömning av fastighetens restvärde är därmed inte heller utförd.

För det fall mark- och miljödomstolen trots allt skulle finna att ersättning ska utgå gör föreningen således i andra hand gällande att ersättningsbeloppet ska fastställas till det lägre av det sammanlagda inteckningsbelopp som belastar den mark som är föremål för förrättningen och det nominella belopp på panthavarens fordran som är säkerställd med nämnda pantbrev och med beaktande även av såväl restfastighetens värde som värdet av ovan nämnda avstyckningar.

Sid 11

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

Val av jämförelseköp m.m. Bolaget har anfört att tomtförsäljningar inom det aktuella området ska läggas till grund för beräkning av genomsnittsvärdet för jämförbara tomter. Som grund för påståendet har bolaget påstått att de högre tomtpriserna i området beror på ”att efterfrågan på tomterna varit högre. Platsen har kvaliteter som har efterfrågats av marknaden, vilket har drivit upp priset”. Påståendet är i allt väsentligt felaktigt eftersom det finns väl dokumenterat att priserna varit högre till följd av att de nu aktuella gemensamhetsanläggningarna har varit inkluderade i priset. En jämförelse med tomtförsäljningar inom Näs-Focksta kan därmed inte ligga till grund för bedömningen av genomsnittsvärdet.

Vidare anger Vångelsta Drift att tomtförsäljningar inom det aktuella området kan användas för beräkningen av jämförbara tomter eftersom bolaget och anlitad entreprenör varit frånskilda entiteter. Påståendet är direkt felaktigt eftersom fastighetsöverlåtelseavtalen har varit villkorade av att köparen ingår entreprenadavtal med Designhus Uppsala AB (f.d. BWN Bygg AB) och det är enligt Bolagsverkets register över verkliga huvudmän vid dagens datum samma verkliga huvudman, L.S. , i Näfo, bolaget och Designhus Uppsala AB. Såvitt föreningen känner till har förhållandet om verklig huvudman i entreprenören Designhus Uppsala AB varit oförändrat sedan försäljningen av fastigheter i området påbörja-des. Köpare av tomter i området har således ingått entreprenadavtal med ett bolag som är under direkt kontroll av Vångelsta Drift. Riktigheten i de fakturor som redovisats till de av KLM anlitade sakkunniga går således att starkt ifrågasätta.

Bolaget har i huvudsak anfört följande Bakgrund Den 28 juni 2011 hölls ett första sammanträde i förrättningen. KLM förklarar att det huvudsakliga syftet med sammanträdet är att planera för ärendets handläggning – hur och när handläggningen ska genomföras. KLM redogör för tre olika alternativ – a, b och c – med olika handläggningstid och omfattning. Sökanden NäFo redogör för sin vision av områdets exploatering och affärsplan. NäFo uttrycker, enligt protokollet från sammanträdet, att om alternativ a väljs kommer NäFo inte att yrka på

Sid 12

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

ersättning för anläggningarna i det kommande beslutsskedet. Övriga deltagande sakägare uttrycker under sammanträdet sin vilja att gå vidare enligt alternativ a.

Nästa sammanträde hålls den 13 juni 2018. Ärendet har nu bytt handläggare. KLM redogör på sammanträdet för sin syn på NäFo:s uttalande under det första sammanträdet – att det är osäkert om uttalandet utgör ett processuellt bindande medgivande. Enligt KLM ska ett medgivande vara mer detaljerat. Därutöver har området efter det första sammanträdet kommit att delvis omfattas av en ny detaljplan. Av protokollet framgår vidare att KLM lyft att det råder oklarheter om det uttalande som finns avseende förrättningskostnader är giltigt.

Vid det tredje sammanträdet redogörs för en diskussion om verkan av sökandens uttalande avseende kostnadsansvaret för förrättningskostnaderna. KLM anför att omfattningen av förrättningen var svåröverskådlig när uttalandet gjordes och att uttalandets bindande verkan måste bedömas i ljuset av detta faktum.

Nytt sammanträde hölls den 19 november 2019. Under sammanträdet redovisade bolaget sin syn på hur en överlåtelse av anläggningar till samfällighetsföreningen kunde ske – en paketlösning innefattande både serviceavtal och övertagande av anläggningar. Det framgår vidare av protokollet att om Vångelstas paketlösning godtas av de blivande delägande fastigheterna så kommer bolaget att stå för förrättningskostnaderna.

Ytterligare sammanträde hölls den 7 februari 2022. Även på detta sammanträde diskuterades frågan om det hade lämnats ett medgivande i förrättningen. På sammanträdet lyfte KLM även att ansökan i ärendet är alltför kortfattad och vag för att ligga till grund för ett beslut. Det saknades tydliga kartor, beskrivningar m.m. avseende vilka anläggningar som ska ingå i gemensamhetsanläggningarna. Det saknades även helt en ansökan om att bilda gemensamhetsanläggning för grönområde. Beslut i förrättningen togs den 20 oktober 2023 utan sammanträde.

Sid 13

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

Om medgivande Frågan om vad som krävs för att det ska föreligga ett giltigt medgivande har prövats av (MÖD) i mål 2018:12. MÖD har i målet klargjort att det är av betydelse att parterna förstår att en överenskommelse är bindande och vad överenskommelsen innebär. KLM ska försäkra sig om att parterna är införstådda med att de har ingått en överenskommelse. I målet påtalar MÖD att ingen överenskommelse finns angiven i protokollet. Det saknas även en anteckning om att lantmätaren läst upp en överenskommelse och det framgår inte heller av protokollet om lantmätaren har redogjort för vilken rättslig betydelse en överenskommelse har. Ingen giltig överenskommelse ansågs ingången i målet.

Ytterligare praxis avseende medgivanden finns i NJA 2014 s. 545. I domen klargörs att ett medgivande är en processhandling riktad till lantmäterimyndigheten. Giltigheten av ett medgivande ska således bedömas utifrån denna grundsats. Det innebär att avtalslagen och allmänna avtalsrättsliga principer saknar betydelse vid prövning av medgivandets tillkomst, omfattning och giltighet. Centralt är i stället om lantmäterimyndigheten har konstaterat att myndigheten har fått ett visst yrkande och att det yrkandet möter hinder av regler till skydd för enskilda intressen. Om så är fallet kan ett medgivande lämnas, dvs. ett medgivande från part att avsteg får göras för viss eller vissa regler till skydd för dennes enskilda intresse. Ett medgivande ska således alltid riktas mot ett särskilt yrkande, ett medgivande kan aldrig avse något annat än ett framställt yrkande. Om medgivanden lämnas på så vis att de villkoras av att också motparten lämnar andra medgivanden så kallas handlingen för en överenskommelse.

Att ett medgivande är en processhandling innebär att handlingen är riktad till lantmäterimyndigheten inom ramen för lantmäteriförrättningen. Löften och avtal parterna emellan – inom eller utom förrättningen – utgör inte medgivanden i den här aktuella bemärkelsen.

Eftersom ett medgivande är en processhandling är det avgörande hur lantmätaren uppfattar partens uttalande. Uppfattas uttalandet som ett medgivande ska det noteras

Sid 14

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

i protokollet. Om uttalandet är oklart ska det klargöras vad som avses. Om uttalandet inte redovisas som ett medgivande av den lantmätare som handlägger förrättningen, dvs. den person som processhandlingen för att vara giltig ska riktas mot, torde det inte vara rimligt att senare ändra uppfattning i frågan rörande uttalandets processuella karaktär. I fråga om medgivanden som rör stora belopp eller strategiskt viktiga frågor är det viktigt att lantmäterimyndigheten är tydlig med om de uppfattar något som ett medgivande samt förklarar för parterna vad medgivandet innebär för förpliktelser respektive förmåner.

Medgivanden som lämnas under en lantmäteriförrättning är bindande. De kan inte senare frångås ensidigt. Viktigt att notera är dock att ett medgivande avser att parten accepterar att skyddet för dennes enskilda intresse inte behöver prövas avseende ett visst yrkande. Varje medgivande måste alltså kopplas/begränsas till ett visst yrkande. Vidare kan ett medgivande enbart avse avsteg från en regel, exempelvis vilket utrymme som får upplåtas eller hur ersättningen ska beräknas. Medgivandet måste vara så tydligt uttryckt att det är uppenbart för respektive part samt lantmäterimyndigheten vilka skyldigheter respektive rättigheter som medgivandet medför.

Finns det ett medgivande? Bolagets uppfattning är att det samtal som har förts mellan parterna aldrig har avsetts utgöra ett medgivande. Den tolkningen har också den lantmätare som uttalandet har riktats emot gjort. Den tolkningen har vidare även dennes kollegor gjort sedan ärendet bytt handläggare.

Det framgår inte av protokollet från sammanträdet (PR1) att lantmätaren läste upp ”medgivandet” eller redogjorde för dess innebörd och följder för parterna. Detta talar för att uttalandet inte är att se som ett bindande medgivande, (jfr MÖD 2018:12). Uttalandet lämnades i samband med att förrättningen hade initierats genom en viss ansökan. Förrättningen har sedan över tid justerats och avser i dag en annan ansökan än vid tidpunkten för det första sammanträdet. Lantmätaren har påtalat att det inför det första sammanträdet inte fanns någon ansökan som kunde

Sid 15

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

läggas till grund för ett beslut. Även om uttalandet vid det första sammanträdet skulle anses vara ett medgivande har det avsett andra yrkanden än de som senare har lagts till grund för beslut i förrättningen. Om ett medgivande ändå anses ha lämnats så avser det en begränsad del av förrättningen, dvs. den del som avsågs vid tidpunkten för ansökan och som kunde förutses utifrån då gällande detaljplan.

Medgivande om förrättningskostnader Enligt huvudregeln i 29 § AL ska förrättningskostnaderna, om anläggningsbeslut meddelas, fördelas mellan de deltagande fastigheterna efter vad som är skäligt. Om överenskommelse om annan fördelning av förrättningskostnaderna finns mellan parterna ska sådan överenskommelse följas om det inte är uppenbart att överenskommelsen tillkommit i otillbörligt syfte (jfr 2 kap. 6 § tredje stycket FBL).

KLM har i aktuell förrättning konstaterat att den ursprungliga ansökan var för otydlig för att kunna ligga till grund för ett anläggningsbeslut. Omfattningen av förrättningen var därutöver svåröverskådlig och uttalandets bindande verkan måste bedömas i ljuset av dessa otydligheter. Uttalandet om förrättningskostnaderna i ansökan kan inte gå utöver det som ansökan omfattade. Slutsatsen blir att uttalandet om förrättningskostnaderna, som hänför sig till innehållet i ansökan, blir för ospecifikt för att kunna anses utgöra ett bindande medgivande. Därutöver var det vid ansökningstillfället okänt för sökanden att KLM skulle komma att förordna sakkunniga i förrättningen.

Slutligen återkallade bolaget sin ansökan den 8 februari 2022. Andra sakägare begärde då att förrättningen skulle fortsätta. Även detta faktum bör beaktas vid prövningen av om det finns ett medgivande avseende förrättningskostnaderna.

Skydd för borgenärer Även om ett medgivande lämnas i en förrättning så kan part därmed inte kringgå borgenärer i fastigheten. Dessa måste också lämna sitt medgivande om den medgivna åtgärden kan skada deras säkerhet. Vilket belopp skulden är på

Sid 16

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

momentant saknar betydelse i och med att säkerheten avser att skydda panthavarens intressen över tid med beaktande av att beloppet löpande kan förändras.

Lantmäteriet anger i handbok AL. ”För avsteg från ersättnings - och kostnadsfördelningsreglerna i 13 och 15 §§ AL krävs till att börja med medgivanden från berörda sakägare enligt 16 § första stycket under 2 och 3 AL. Dessa sakägarmedgivanden är emellertid inte tillräckliga som underlag för ett beslut om ersättning och kostnadsfördelning. Dessutom krävs i princip att berörda fordringshavare lämnar sitt medgivande till avsteget. Detta gäller fordringshavare både i en fastighet som ska delta i anläggningen och i en fastighet som avstår mark eller utrymme för det gemensamma företaget.”

Angående oskadlighetsprövning står följande i Lantmäteriets Handbok FBL (s. 474). ”Medgivande av rättsägare fordras enligt fjärde meningen inte, om regleringen är väsentligen utan betydelse för denne. Genom en översiktlig fastighetsvärdering kan LM uppskatta fastighetens värde efter regleringen. Om det då visar sig att värdet med god marginal täcker förmånsrätten i fastigheten, kan regleringen prövas oskadlig.”

Övrigt Parallellt med anläggningsförrättningen har diskussioner förts rörande huruvida NäFo/bolaget (säljaren) har gjort utfästelser i samband med fastighetsköp, bland annat i fråga om vissa av de anläggningar som omfattas av anläggningsbesluten. Diskussionerna avser civilrättsliga frågor knutna till fastighetsköpen och ska – om part väcker talan – prövas i allmän domstol.

P.U, har i huvudsak anfört följande. J har ett inskrivet servitut som ger förmånen att för all framtid nyttja befintlig väg för in- och utfart på fastigheten A . Det är därför fel att J ska betala ersättning för att anlägga väg.

Sid 17

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen

K.L.E. och K.E. , B.R.K och K.D. har i huvudsak anfört följande. De tre nämnda fastigheterna hade när de bildades tillfart via allén till den dåvarande kriminalvårdsanstalten och genom lantbruksfastigheten. Efter en tid byggdes en ny tillfart. De utförde arbetet själva, och bekostade allt material. Uppsala kommun godkände en detaljplan för Näs-Focksta som innebar att området kring den tidigare kriminalvårdsanstalten omvandlades till ett villaområde. De nytt-jar i dag ca 300 m av D . Vägen var redan byggd och bekostad av dem, men är nu breddad, uträtad och delvis asfalterad. Inget av detta har inneburit någon ökad nytta för dem. Att de nu ska betala 124 899 kr för byggandet av ytter-ligare 1,7 km bilvägar, cykelvägar, vägbelysning, armaturer på pergolan, mindre grönytor vid torget, parkering och byggnad för elförsörjning är helt absurt. Hur kan KLM i Uppsala hävda att de har samma "båtnad" som de nya fastigheterna, och att de därför ska betala för det tekniska nuvärdet av allt detta på samma sätt som övriga medlemmar i samfälligheten.

De anser i andra hand att de ska undantas från att delta i D I stället yrkar de på att få rätt till väg enligt 49 § AL och därefter bidra endast med andelen av drifts- och eventuella underhållskostnader. För det fall de inte får gehör för detta utan tvingas bli med i gemensamhetsanläggningen menar de att det inte är skäligt enligt 15 § AL att de får samma andelstal som de nya fastigheterna. I så fall ska andels-talen justeras så att de återspeglar den skillnad i nytta de har fått sedan exploa-teringen av Näs-Focksta. Detta kan göras på två sätt: Gemensamhetsanläggningen D delas in i två delar, där de deltar i den del som omfattar tillfartsvägen via Rusthållarvägen fram till avfarterna för deras respektive fastigheter, exklusive belysning. Detta skulle omfatta 15 procent av den totala sträckan (300 m av 2 km). De deltar hela D men deras andel beräknas enligt punkt 1.

I båda fallen hoppas de också att den av KLM godkända värderingen görs om av oberoende expertis.

Sid 18

NACKA TINGSRÄTT DOM F 183-24

Mark- och miljödomstolen