F 1694-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av mark- och miljödomstolens dom upphäver Mark- och miljööverdomstolen lantmäterimyndighetens fastighetsbildningsbeslut med sammanhängande ersättnings- och tillträdesbeslut samt ställer in förrättningen i den delen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 1694-25

BAKGRUND

Den sökta fastighetsbildningen avser reglering av två markområden från skogsbruksfas tigheten A till bostadsfastigheten B i syfte att bilda en fastighet för bostadsändamål med mark för viss närings- eller hobbyverksamhet, s.k. kombinationsfastighet. De två markområdena ska efter regleringen utgöra två separata skiften i bostadsfastigheten. En stor del av den tillkommande marken ligger inom strandskyddat område.

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Dalarnas län (länsstyrelsen) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva lantmäterimyndighetens fastighetsbildningsbeslut.

K.J. och L.J. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Kopparfors Fastigheter AB har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har anfört bland annat följande.

Länsstyrelsen ifrågasätter mark- och miljödomstolens ställningstagande att en hemfridszon kring en bostad inte kan sträcka sig längre än till gränsen runt det fastighetsskifte på vilken bostaden är belägen. Frågan om hemfridszonens utbredning behandlas inte i Mark- och miljööverdomstolens dom den 23 september 2016 i mål nr F 10213-15 och är såvitt känt inte tidigare prövad i överrätt. Det kan i nu aktuellt mål inte uteslutas att hemfridszonen, till exempel i samband med en ansökan om strandskyddsdispens, bedöms sträcka sig in på det överreglerade området.

SVEA HOVRÄTT DOM F 1694-25

Oavsett hemfridszonens utbredning medför åtgärden en påtaglig risk för att ett allemansrättsligt tillgängligt strandområde privatiseras och får sådan karaktär att allmänheten kommer att känna sig förhindrad i sin rörelsefrihet. Det gäller särskilt skiftet närmast ån. Bildandet av kombinationsfastigheter inom strandskyddsområde är därför som huvudregel inte tillåtet. Det undantag som Högsta domstolen öppnar för i punkt 26 i rättsfallet NJA 2022 s. 133 är inte tillämpligt, eftersom det nu aktuella bostadshuset är beläget inom strandskyddat område. Andra speciella omständigheter som skulle utgöra skäl att tillåta åtgärden har inte framkommit (jfr NJA 2022 s. 133 p. 28).

Uppgiften från nuvarande ägare om att markanvändningen inte avses förändras är inte avgörande vid bedömningen av om åtgärden är förenlig med strandskyddets syften. Avgörande är i stället hur åtgärden ter sig vid en objektiv bedömning och ur ett långsiktigt perspektiv. Det är inte visat att hela det överreglerade området är instängslat och ianspråktaget för djurhållning i dagsläget. Det saknas också möjlighet att kräva att området används enbart för djurhållning. Risken för att detta område skulle privatiseras är därför betydande i ett långsiktigt perspektiv.

K.J. och L.J. äger även grannfastigheterna C och D. På dessa fastigheter har privatiserande åtgärder i form av anläggande av gräsmatta, o dlingar m.m. redan vidtagits inom strandskyddat område.

Fastighetsbildningen sker inom ett område av riksintresse för rörligt friluftsliv, Malingsbo-Kloten. Riksintresset ska inte misstas med naturvårdsområdet Malingsbo- Kloten som ligger cirka fem kilometer söder om regleringsområdet.

K.J. och L.J. har anfört bland annat följande.

Hagge Bruk hade tidigare 40 hästar och mer än 100 kor och byn omgavs av vidsträckta betesmarker. År 1963 lades lantbruket ner och landskapet började växa igen. År 1991 bildades Hagge byalag som röjde och stängslade för att det skulle vara möjligt att återigen hålla djur på de igenväxta åstränderna. Skogsbolaget som ägde marken upplät marken till bete. År 1997 köpte byalaget egen boskap och skötte den under 15 år för att

SVEA HOVRÄTT DOM F 1694-25

hålla markerna öppna. Därefter har en lantbrukare i en närliggande by låtit sina djur beta längs Haggeån. Lantbrukaren har dock talat om att trappa ner.

De vill trygga tillgången till betesmark och genom bete se till att marken på den södra sidan av ån hålls öppen. Terrängen längs Haggeåns strand är svårframkomlig med tät växtlighet på båda sidor. Bete kommer göra marken framkomlig och ån synlig på den södra sidan. Även ur naturvårdssynpunkt är bete att rekommendera på marken. Det finns ett stall på deras fastighet B.

Det stämmer inte att området närmast strandlinjen inte kan användas för djurhållning. De stängsel som inhägnar betet utefter ån har varit dragna så att djuren har kunnat röra sig fritt över ån. Inom det överförda området är strandbrinken flack och ån inte så djup. Djuren har därför valt att vada över ån på det stället. Stängsel hindrar visserligen i viss mån allmänhetens rörelsefrihet. Så har det dock varit i mer än 30 år och det finns grindar som gör det möjligt att ta sig in i hagarna.

De har varken för avsikt eller behov av att privatisera de överförda områdena. De äger redan nu fastigheten C som ligger mellan bostadshuset på fastigheten B och Haggeåns södra strand. Att de förvärvar betesmark längre från bostads-huset ka n knappast göra att risken för privatisering ökar. Det löper en 130 kV högspänningsledning över markområdet som är beläget närmast Haggeån. Här kan således inte någon byggnation komma i fråga.

Krusbärs- och vinbärsbuskarna på fastigheterna C, D och B fanns redan när de flyttade till fastigheten B år 1973. Någon gräsmatta har inte anlagts på fastigheten C. Däremot har växtligheten mot ån slagits med lie. Allmänheten har i dagsläget tillgång till hela den södra strandlinjen.

Deras fastighet är inte belägen inom område av riksintresse för rörligt friluftsliv. Området Malingsbo-Kloten har sin norra gräns cirka fem kilometer söder om deras fastighet.

SVEA HOVRÄTT DOM F 1694-25

Kopparfors Fastigheter AB har anfört bland annat följande.

De två regleringsområdena utgör separata skiften och angränsar inte till den befintliga bostadsfastigheten B. Hemfridszonen utökas inte eftersom bostadsbyggnaden är beläget på ett eget skifte. Syftet med fastighetsregleringen är inte att privatisera strandområdet. Åtgärden innebär inte någon ändrad markanvändning eller någon ny bebyggelse och påverkar inte allmänhetens tillgång till området. Odling och mindre djurhållning är tillåten markanvändning. Åtgärden medför positiva effekter för Hagge som levande kulturbygd, genom att ett rationellt brukande där beteshagar kan hållas öppna möjliggörs. Åtgärden motverkar inte syftet med strandskyddsbestämmelserna.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Några utgångspunkter

Fastighetsbildning ska ske så att varje fastighet som nybildas eller ombildas med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar blir varaktigt lämpad för sitt ändamål. Det ska särskilt beaktas att fastigheten får en lämplig utformning (3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen [1970:988], FBL). Fastighetsbildning ska också ske så att syftet med strandskyddsbestämmelserna inte motverkas (se 3 kap. 2 § andra stycket FBL). Strandskyddet syftar till att långsiktigt dels trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, dels bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och vatten (se 7 kap. 13 andra stycket miljöbalken).

Genom lagändringar 1990 infördes en möjlighet att på landsbygden bilda större bostadsfastigheter med mark för viss närings- och hobbyverksamhet, s.k. kombinationsfastigheter. När det gäller fastighetsbildning för sådana fastigheter inom strandskyddat område framgår av förarbetena att större areal än vad som kan tas i anspråk som tomt normalt inte bör tillåtas men att sådan fastighetsbildning i undantagsfall kan accepteras, t.ex. om den främjar vården av intressanta natur- och kulturmiljöer (se prop. 1989/90:151 s. 18 och 22 f.).

Redan den risk för en förändring av markens karaktär som finns på grund av att marken får ingå i en bostadsfastighet kan innebära att syftet med strandskydds-

SVEA HOVRÄTT DOM F 1694-25

bestämmelserna motverkas. Motsvarande restriktivitet bör gälla när en kombinations– fastighet ska bildas i ett strandskyddsområde. I vissa fall kan dock risken för att den mark som ingår i en kombinationsfastighet på landsbygden får privat karaktär vara mindre än när fastighetsbildningen sker endast för bostadsändamål. Vid bedömningen av den risken måste fastighetens utformning och omfattning samt den verksamhet som ska bedrivas på fastigheten beaktas. (Se NJA 2022 s. 133 p. 25–26, ”Kombinationsfastigheten vid Mjösjön”.)

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Frågan är om fastighetsbildningen innebär att syftet med strandskyddsbestämmelserna motverkas av att marken överförs från fastigheten A till fastigheten B. Av utredningen i målet framgår inte annat än att de strandskyddade områdena inom den avstående fastigheten idag är allemansrättsligt tillgängliga. Det har inte heller framkommit att områdena saknar särskilda värden för strandskyddets syften, att det endast är en liten del av områdena som berörs av strandskydd eller att områdena sällan utnyttjas av besökare (jfr prop. 2008/09:119 s. 104 f).

Mark- och miljööverdomstolen anser att det inte har framkommit några omständigheter som talar för att fastighetsbildningen främjar vården av intressanta natur- och kulturmiljöer. De argument som framförts, bl.a. att fastighetsbildningen skulle främja ett öppet landskap och en levande kulturbygd, är allmängiltiga. Behov av att tillgodose sådana intressen finns i stora delar av den svenska landsbygden och ett godtagande av sådana argument skulle på sikt riskerar att urholka strandskyddet (jfr NJA 2022 s. 133 p. 32). Vad som framförts i detta avseende utgör således inte i sig skäl för att tillåta fastighetsbildningen.

Vid en bedömning av om fastighetens utformning och omfattning samt den verksamhet som ska bedrivas på fastigheten innebär att risken för att strandskyddets syften motverkas är så begränsad att regleringen kan tillåtas, kan det konstateras att bostadshuset ligger inom strandskyddat område och det saknas, såvitt framkommit, naturliga eller skapade avgränsningar mot vattnet. De aktuella markområdena ligger nära bostadshuset på fastigheten B. Att bostadshuset är beläget på ett annat

SVEA HOVRÄTT DOM F 1694-25

skifte påverkar i sig inte risken för att marken får privat karaktär. Den verksamhet som avses att bedrivas på fastigheten, djurhållning, är inte etablerad på områdena även om marken enligt utredningen i målet periodvis har nyttjats för bete. Mark- och miljööverdomstolen anser sammantaget att om områdena tillåts ingå i en kombinationsfastighet finns det en risk för att dessa över tid får en sådan privat karaktär som verkar avhållande för allmänheten att beträda områdena och även kan komma att påverka flora och fauna. Det innebär att strandskyddets syften motverkas av den sökta fastighetsbildningen. Fastighetsbildningen strider således mot 3 kap. 2 § andra stycket FBL.

Det enskilda intresset av att tillåta den sökta fastighetsbildningen är inte sådant att det är oproportionerligt att neka fastighetsbildning i enlighet med ansökan.

Sammanfattningsvis finns det alltså hinder mot den sökta fastighetsbildningen och den kan därför inte tillåtas. Lantmäterimyndighetens beslut om fastighetsreglering ska därför upphävas och förrättningen ställas in i den delen.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Fredrik Ludwigs och Maria L. McMurray, referent, tekniska rådet Ingela Boije af Gennäs och hovrättsrådet Helen Blomberg.

Föredragande har varit Carolina Fredin Haslum.

Bilaga A

Sid 1 (6) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr F 9784-24 Mark- och miljödomstolen 2025-01-17 meddelad i Nacka

KLAGANDE

Länsstyrelsen i Dalarnas län 791 84 Falun

ÖVERKLAGAT BESLUT

Lantmäteriets fastighetsbildningsbeslut den 19 november 2024 i ärende nr W23308

SAKEN

Fastighetsreglering berörande C, D, A och B i Smedjebackens kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM F 9784-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Den 19 november 2024 avslutade statliga lantmäterimyndigheten ”Lantmäteriet”, LM, en förrättning inkluderande ett flertal beslut, bl.a. ett fastighetsbildningsbeslut a vseende fastighetsreglering berörande C, D, A och B i Smedjebackens kommun. Här vid överfördes två markområden, figurerna 1 och 2 enligt förrättnings-kartan, från sk ogsbruksfastigheten A till bostadsfastigheten B.

Syftet med förrättningen synes vara att omvandla B till en s.k. kombinationsfasti ghet för bostad med möjlighet till mindre djurhållning på skiften i närheten.

Länsstyrelsen i Dalarnas län (länsstyrelsen) har överklagat fastighetsbildningsbeslutet till mark- och miljödomstolen.

YRKANDE M.M.

Länsstyrelsen har yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva fastighetsbildningsbeslutet.

Till stöd för sitt yrkande har länsstyrelsen anfört bl.a. följande.

Markområdena som ska överföras omfattas till stora delar av strandskydd och är i dag allemansrättsligt tillgängliga. Området ligger dessutom inom riksintresse för rörligt friluftsliv (4 kap. 1-2 § miljöbalken).

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM F 9784-24 Mark- och miljödomstolen

I de allra flesta fall innebär bildandet av en bostadsfastighet inom strandskyddsområde att allmänhetens tillträde försvåras och alltså att strandskyddets syften motverkas. Redan den risk för en förändring av markens karaktär som finns på grund av att marken får ingå i en bostadsfastighet kan innebära att syftena med strandskyddsbestämmelserna motverkas. Motsvarande restriktivitet bör gälla när en kombinationsfastighet ska bildas i ett strandskyddsområde (se NJA 1971 s. 421 och NJA 2022 s. 133).

Lantmäteriet har som skäl för att tillåta åtgärden uppgett att B har en tydlig tomtplat s och är avskild från de båda markområdena som ska överföras. Länsstyrelsen kan e mellertid konstatera att ett av de markområden som ska överföras till B ligger i direkt anslutning till tomtplatsen. Det området inbegriper också strandlinjen mot Haggeån. Det andra området som ska överföras är bara skiljt från tomtplatsen av en mindre grusväg.

Området närmast strandlinjen borde svårligen kunna utnyttjas för odling eller djurhållning. Länsstyrelsen kan inte se att åtgärden i den delen, dvs överföringen av marken närmast strandlinjen, skulle syfta till någonting annat än att utvidga tomten ner mot vattnet och därmed ge fastigheten en strandtomt. Oavsett detta föreligger i aktuellt fall en uppenbar risk att de strandskyddade områdena, som läggs till Hagge B, privatiseras och får sådan karaktär att allmänheten kommer att känna sig hindrad i sin rörelsefrihet.

I dagsläget har allmänheten tillgång till hela den södra strandlinjen längs med Haggeån. Åtgärden riskerar att begränsa den tillgången på ett sätt som strider mot strandskyddets syften och som skulle innebära påtaglig skada på riksintresset för rörligt friluftsliv.

Länsstyrelsen ser inga skäl att tillåta överföring av några strandskyddade områden fr ån A till B. Fastighetsregleringen bedöms sammantaget motverka syftet med strands kyddsbestämmelserna samt riskera att skada riksintresset för rörligt friluftsliv. Den strider därför mot 3 kap. 2 § andra stycket FBL.

DOMSKÄL

Med stöd av 16 kap. 8 § första stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, avgör mark- och miljödomstolen målet utan att hålla sammanträde. Länsstyrelsen har slutfört sin talan.

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 1 § första stycket FBL ska fastighetsbildning ske så att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM F 9784-24 Mark- och miljödomstolen

förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. I förarbetena till FBL framkom bl.a. följande. Det ska särskilt beaktas bl.a. att fastigheten får en lämplig utformning. Till en bostadsfastighet anses att det normalt inte bör läggas mer mark än vad som har karaktär av en bostadstomt. Begränsningen syftar till att dels säkerställa ett effektivt utnyttjande av mark, dels motverka att allmänhetens tillträde till markområden för det rörliga friluftslivet hindras eller försvåras. Om en tomtplats görs alltför vidsträckt torde i allmänhet vissa delar av tomten bli så extensivt utnyttjade att de knappast kan anses stadigvarande utnyttjade. När en intressekonflikt uppstår mellan å ena sidan den enskildes önskemål om en vidsträckt tomtplats, som i stora delar avses bli endast extensivt utnyttjad av ägaren, och å andra sidan det rörliga friluftslivets behov av fri tillgång till mark- och strandområden, leder reglerna i FBL i allmänhet till att den enskildes intresse får vika (se prop. 1969:128 del B s. 28 och 1156 f.).

Genom lagändringar år 1990 till stöd för boende i glesbygd, infördes en möjlighet att tolka 3 kap. 1 § FBL så att det är möjligt att bilda större bostadsfastigheter inkluderande mark för viss närings- och hobbyverksamhet i form av t.ex. mindre djurhållning eller odling, s.k. kombinerade bostadsfastigheter. Möjligheten har t.ex. tillämpats för att möjliggöra helårsboende i veduppvärmd bostad genom att, utöver tomtplatsen, tillåta att viss skogsmark ingår i fastigheten för att ge tillgång till ved för husbehov. Denna typ av fastighetsbildning förutsätter enligt förarbetena att den inte strider mot något starkare motstående intresse. I undantagsfall ansågs det kunna accepteras att en större bostadsfastighet bildas inom ett strandskyddsområde, t.ex. när detta kunde anses krävas för att viss naturvård skulle komma till stånd. Det betonades dock att stor försiktighet måste iakttas vid tillämpningen så att inte de allemansrättsliga intressena träds för när. (Se prop. 1989/90:151 s. 18 och 21 ff.).

Enligt 3 kap. 2 § andra stycket FBL ska fastighetsbildning ske så att syftet med strandskyddet inte motverkas. Strandskyddens syften är långsiktiga. Områden som för tillfället verkar vara av begränsat intresse för allmänheten kan bli betydelsefulla i framtiden. Det är viktigt att strandskyddets syften inte motverkas genom ett stegvis ianspråktagande av strandområden. Redan risken för att den strandskyddade marken, om den får ingå i en bostadsfastighet, får en sådan karaktär att den verkar avhållande för allmänheten har ansetts kunna innebära att syftet med strandskyddsbestämmelserna motverkas (Se Högsta domstolens dom den 8 mars 2022 i mål nr Ö 3738-21, ”Kombinationsfastigheten vid Mjösjön” NJA 2022 s. 133, p. 25). Högsta domstolen har klargjort att restriktivitet även ska råda när en kombinationsfastighet ska bildas i ett strandskyddsområde. Risken att all den mark som ingår i en kombinationsfastighet på landsbygden får privat karaktär, kan dock i vissa fall vara mindre än när fastighetsbildningen sker endast för bostadsändamål;

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM F 9784-24 Mark- och miljödomstolen

Om själva tomtplatsen skulle kunna bli föremål för fastighetsbildning utan att strandskyddets syften motverkas, bör ytterligare mark kunna ingå i en kombinationsfastighet, om marken utanför tomtplatsen inte ska bebyggas eller bli föremål för andra åtgärder som är förbjudna inom strandskyddsområde och strandskyddets syften inte heller motverkas av något annat skäl. Utrymmet för att bilda en kombinationsfastighet är något större i områden som en kommun avsatt för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (s.k. LIS-områden) än i andra områden. Det bör då krävas att utredningen visar att åtgärden kommer att leda till en långsiktigt positiv ekonomisk påverkan i ett lokalt eller regionalt perspektiv. Det är inte uteslutet att en kombinationsfastighet någon gång skulle kunna bildas även i en annan situation än de nu nämnda, utan att bestämmelserna om strandskydd hindrar detta. Det måste då vara fråga om alldeles speciella omständigheter där strandskyddet ställs mot ett mycket angeläget intresse som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom bildandet av den aktuella fastigheten. (Se Högsta domstolens dom den 8 mars 2022 i mål nr Ö 3738-21, ”Kombinationsfastigheten vid Mjösjön” NJA 2022 s. 133, p. 26–28.) Mark- och miljööverdomstolen har den 27 maj 2022 avgjort flera mål för vilka det ovan senast nämnda prejudikatet från Högsta domstolen har varit vägledande. I två av dessa fall tilläts fastighetsbildning delvis inom strandskyddsområde för en kombination av bostadsändamål med odling och djurhållning. I två andra liknande fall tilläts inte fastighetsbildning. I de två fall då fastighetsbildning tilläts (F 7306¬20 och F 1808-21) låg bostadstomten utanför strandskyddsområde och var väl avgränsad. Marktillskottet avsågs användas för redan pågående tillåten växtodling och djurhållning. Fastighetsbildningen bedömdes inte medföra någon förändring för allemansrättslig tillgänglighet eller växt- och djurlivet. I de två fall då fastighetsbildning inte tilläts (F 9611-20 och F 14317) var det inte fråga om oförändrad markanvändning inom strandskyddsområdet. I det senare fallet låg dessutom bostaden inom strandskyddsområde utan naturlig eller tillskapad avgränsning, varför Mark- och miljööverdomstolen bedömde att det förelåg överhängande risk för privatisering av strandskyddsområdet.

Mark- och miljödomstolens bedömning

De två regleringsområden som förrättningsansökan avser är belägna inom strandskyddat område. De ligger inte inom LIS-område. Områdena är obebyggda.

En hemfridszon kring en bostad sträcker sig längre än till gränsen runt det fastighetsskifte på vilken bostaden är belägen (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 23 september 2016 i mål nr F 10213-15). Något legalt ianspråktagande för boende kan därför inte anses vara för handen inom regleringsområdet, vilket hade varit nödvändigt om det hade varit fråga om att utöka arealen på det skifte där bostaden på B är belägen med sin hemfridszon. I detta fall är det emellertid fråga o m att tillföra två nya skiften, skilda från det skifte som är ianspråktaget för boende. Till följd av detta och att missförstånd om att strandskyddet inte skulle

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM F 9784-24 Mark- och miljödomstolen

gälla inte sannolikt kan uppstå, bedömer mark- och miljödomstolen att det inte föreligger risk för undanträngande av den allemansrättsliga tillgängligheten på grund av privatisering av marktillskottet (figurerna 1 och 2).

Beträffande den del av strandskyddets som har till syfte att förhindra förändringar av förutsättningarna för djur och växter, noterar mark- och miljödomstolen följande om de två regleringsområdena. Odling och mindre djurhållning är något som enligt förrättningsakten där utgör tillåten och pågående markanvändning. Detta i kombination med förbudet i 7 kap. 15 § miljöbalken mot nya byggnader och anläggningar samt grävarbeten m.fl. åtgärder, vilka väsentligt förändrar livsvillkoren för djureller växtarter, gör att domstolen bedömer att den fastighetsreglering LM beslutat om inte kan anses förändra livsvillkoren för djur- eller växtarter.

Sammantaget bedömer mark- och miljödomstolen att strandskyddets syften inte motverkas i detta fall. Då fastighetsbildningen således inte strider mot 3 kap. 2 § FBL, såsom länsstyrelsen hävdat i sitt överklagande, ska överklagandet avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (MMD-02) Överklagande kan ske senast den 7 februari 2025.

Inge Karlström I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Inge Karlström, ordförande, och tekniska rådet Björn Rossipal.

Bilaga 1 Hur man överklagar MMD-02