F 17268-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och undanröjer lantmäterimyndighetens beslut den 25 september 2024 såvitt avser - avsnitt 1.2 om fördelning av kostnaden för ärendet i de delar som avser fastighetsbestämning (de två första strecksatserna), och - avsnitt 1.3 om att avsluta förrättningen, samt återförvisar ärendet till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling.

SVEA HOVRÄTT DOM F 17268-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

B.H. har yrkat att kostnadsfördelningsbeslutet ska ändras på så sätt att han som ägar e till A endast ska betala 20 procent av kostnaderna för lantmäterimyndighetens arbete med fastighetsbestämningen.

P.O.E. och J.E. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Skruvstads Bygdeförening (bygdeföreningen) har fått möjlighet att yttra sig men har inte hörts av.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

B.H. har vidhållit det som han anfört i mark- och miljödomstolen och tillagtbl.a. följa nde.

Under 27 månader har handläggningstid lagts på annat än fastighetsbestämningen av den fastighetsgräns som berör honom medan fastighetsbestämningen av fastighetsgränsen mellan samfälligheten S och fastigheten A tog fem månader att genomföra. De t är inte rimligt att ägaren till fastigheten A ska belastas med utredningar som rör fastigheten B. Tidsåtgången hos lantmäterimyndigheten visar tydligt att han inte bör belastas med 50 procent av kostnaden för hela förrättningen. Tidsåtgången visar det orimliga i att han belastas med annat än gränsbestämningen mellan samfälligheten S och fastigheten A.

Han har även lämnat en sammanfattande redogörelse utifrån lantmäterimyndighetens dagbokblad i ärendet.

SVEA HOVRÄTT DOM F 17268-24

P.O.E. och J.E. har anfört bl.a. följande. Det föreligger en tvist mellan flera fastighetsä gare i målet. Utgångspunkten enligt lagstiftningen är en rättvis fördelning av kostnaderna mellan sakägarna utifrån skälighet. Kontakterna som de har haft med lantmäterimyndigheten framstår knappast som mer omfattande än motpartens. Omfattningen av kontakterna har dock saknat betydelse eftersom de frågor som lyfts med myndigheten har varit relevanta.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Rättsliga utgångspunkter

Lantmäterimyndigheten får genom fastighetsbestämning bl.a. pröva frågor om hur fastighetsindelningen är beskaffad och huruvida ett servitut gäller och i så fall vilket omfång rätten har. En fråga om fastighetsbestämning får tas upp till prövning om en sakägare har ansökt om det. (Se 14 kap. 1 § första stycket 1 och 2 samt 14 kap. 1 a § första stycket 3 fastighetsbildningslagen [1970:988], FBL.)

Enligt 14 kap. 10 § första stycket FBL ska kostnaderna för fastighetsbestämning fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt. Enligt paragrafens andra stycke gäller det dock inte om något annat följer av bl.a. kapitlets 13 § som anger att bestämmelserna i 2 kap. 6 § om ansvaret för kostnaderna när en ansökan avvisas eller förrättning ställs in, också tillämpas vid fastighetsbestämning. Om en ansökan avvisas eller förrättning ställs in ska sökanden betala hela kostnaden om inte särskilda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten ska fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem (se 2 kap. 6 § andra stycket FBL).

En ansökan om förrättning ska ange vilken åtgärd som sökanden vill få genomförd men några stränga krav på precisering finns inte. Myndigheten får tolka ansökan utifrån det bakomliggande syftet i kombination med att rådgöra med sökanden och vid behov ge sökanden tillfälle att förtydliga sin begäran. (Se prop. 1969:128 B s. 215 och 217.)

SVEA HOVRÄTT DOM F 17268-24

När det finns hinder mot att ta upp den sökta frågan till prövning ska ansökan avvisas (se 4 kap 10 andra stycket FBL). Om lantmäterimyndigheten är förhindrad att pröva en ansökan i sak, t.ex. för att sökanden inte är behörig att initiera åtgärden i fråga, kan myndigheten skilja sig från ärendet genom att avvisa ansökan. En fråga om avvisning kan tas upp på vilket stadium av förrättningen som helst men det är angeläget att det uppmärksammas så tidigt som möjligt, så att onödig handläggning undviks. Om det inte från början är klart att det föreligger en brist i de formella förutsättningarna, men det finns anledning att misstänka det, bör frågan utredas skyndsamt. (Se a. prop. s. B 219.)

Om en sökande vill återkalla sin ansökan, ska det göras skriftligen eller muntligen vid sammanträde. Om någon annan sakägare inte fört talan vid förrättningen när en återkallelse görs, ska förrättningen genast ställas in. I annat fall ska sakägare som fört talan vid förrättningen och som själv kunnat ansöka om åtgärden underrättas om återkallelsen. Om en sådan sakägare inte begär att förrättningen ska fortsättas, ska den ställas in. (Se 4 kap. 32 § första stycket FBL.)

Beslut att avvisa en ansökan eller att ställa in förrättningen efter att en ansökan återkallats, inklusive tillhörande kostnadsfördelningsbeslut, behöver inte tas upp i ett protokoll. Ett beslut som inte tas upp i protokollet ska antecknas på ett dagboksblad eller en annan handling i akten. (Se 8 § och 14 § fastighetsbildningskungörelsen [1971:762].)

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

I ansökan om lantmäteriförrättning den 24 augusti 2022 har P.O.E. och J.E., som ägare till fastigheten C, respektive bygdeföreningen genom P.O.E., som ägare till fastigheten B, begärt att lantmäterimyndighete n ska utreda fastigheters gränser respektive vilka rättigheter och skyldigheter som gäller för ett servitut eller en gemensamhetsanläggning (fastighetsbestämning). De har även begärt att myndigheten ska märka ut gränser tydligare och sätta fler gränsmarkeringar på marken (särskild gränsutmärkning). Ansökan om särskild gränsutmärkning har senare återkallats. I ansökan har sökandena specificerat

SVEA HOVRÄTT DOM F 17268-24

att de bl.a. vill fastighetsbestämma gränsen mellan den samfällda vägen och fastigheten A, samt utreda samfällighetens rättigheter och skyldigheter.

Enligt lantmäterimyndighetens dagboksblad i ärendet har vid ett inledande telefonsamtal med P.O.E. den 24 april 2023 framkommit att avsikten med ansökan är att få klarhet i om någon samfällighet finns och om fastigheterna B respektive C har rätt att använda samfälligheten. Avsikten är även att få veta hur bred samfälligheten är och vilka som är delägare.

Ansökan avser således fastighetsbestämning avseende dels om en samfällighet existerar och vilken utbredningen den har, dels om fastigheterna B och C har rätt att ny ttja denna. Det handlar i denna del om fastighetsbestämning mellan den samfällda väge n (registrerad som S, nedan S) och fastigheterna B respektive C. Därutöver avser ansökan att gränsen mellan S och fastigheten A ska klargöras genom fastighetsbestämning.

Såvitt framgår av förrättningshandlingarna har bygdeföreningens ansökan i de delar so m avser fastighetsbestämning av dels servitut i S till förmån för fastigheten B, dels gränsen mellan S och fastigheten A inte återkallats. De yrkanden som bygdeföreningen framställt om fastighetsbestämning omfattas inte heller av något beslut av lantmäterimyndigheten. Som B.H. har påtalat, vilket också framgår av förrättningens dagboksblad och sammanträdesprotokoll, har myndigheten företagit flera handläggningsåtgärder i frågor som berör bygdeföreningens ansökan om fastighetsbestämning. Bygdeföreningen har även, efter återkallelsen av ansökan avseende särskild gränsutmärkning, kallats till sammanträdet den 28 maj 2023 avseende fastighetsbestämning.

Det överklagade beslutet anger att B.H. ska betala hälften av kostnaden för fastighet sbestämning. För de fastighetsbestämningsåtgärder som inte berört Bengt Hednars fastighet A ska han inte svara för kostnaderna. Eftersom det inte framgår av beslutet att det endast avser fastighetsbestämningen mellan S och fa stigheten A, samtidigt som övriga ansökta fastighetsbestämnings-

SVEA HOVRÄTT DOM F 17268-24

åtgärder inte slutligt hanterats av lantmäterimyndigheten, är det oklart vad kostnads-f ördelningsbeslutet innebär i den del det gäller fastighetsbestämning. Det är därmed ä ven oklart vad B.H. som ägare till fastigheten A ska betala 50 procent av. Denna okla rhet utgör en sådan brist att kostnadsfördelningsbeslutet i den del det avser fastighetsbestämning ska undanröjas och ärendet återförvisas till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling. Till följd av det behöver även avslutningsbeslutet undanröjas. Vid den fortsatta behandlingen behöver myndigheten klargöra hur kostnaderna för handläggningen av samtliga ansökta fastighetsbestämningsåtgärder ska fördelas mellan sakägarna i förrättningen.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsrådet Li Brismo, referent, tekniska rådet Ingela Boije af Gennäs och hovrättsrådet Kristina Dreijer.

Bilaga A

Sid 1 (6) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr F 4569-24 Mark- och miljödomstolen 2024-12-10 meddelad i Vänersborg

PARTER

Klagande

B.H.

Motparter

1P.O.E.

2U.B.J.E.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Lantmäteriets beslut den 25 september 2024 i ärende nr S22586, se bilaga 1

SAKEN

Fastighetsbestämning av gräns berörande A och S i Grums kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 4569-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Ägarna till C och B i Grums kommun ansökte om särskild gränsutmärkning avseende gränsen mellan B, D och S samt fastighetsbestämning av gränsen mellan S och A. Ansökan om särskild gränsutmärkning kom sedermera att återkallas.

Lantmäteriet meddelade den 25 september 2024 beslut om bland annat fastighetsbestämning och kostnadsfördelning innebärande att kostnaden för fastighetsbestämningen skulle delas lika mellan å ena sidan ägarna av Skruvstad C och å andra sidan ägaren av A.

Ägaren till A, B.H., har nu överklagat beslutet om kostnadsfördelning till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M.

B.H. har yrkat att han ska betala högst 50 procent av 20 000 kr för fastighetsbestämningen och har anfört i huvudsak följande.

Han anser att yrkandet är en rimlig nivå utifrån allt som på förhand var kända fakta i målet och det utredningsarbete som var behövligt för utsättning av gränsen mellan S del 7 och A. Lantmäteriet har utrett var gränsen mellan S, del 7 och A går. Till grund för utredningen finns dels anläggningsförrättningen för vägen G från den 6 april 2017, dels förrättningen 17-GRJ-581 från år 1959 då fastigheten B bildades och gränserna fastställdes.

Vid förrättningen 17-GRJ-581 bildades fastigheten B med väl utmärkta gränser i fo rm av rör, vilka finns kvar idag. Rätten till utfart till allmän väg ordnades som andelsservitut till E. Fastigheten E övergick sedermera till C och därmed föll andels servituten som var knutna till E. Fastigheten B kom därför att sakna rätt till utfart, ett s.k. lömskt servitut och saknar uttagen utfart idag.

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 4569-24 Mark- och miljödomstolen

Ärendet består av tre olika delar. Sökande ärP-O.E: i egenskap av ägare till C samt också i egenskap som ordförande i Skruvstads bygdegårdsförening (B).

Första delen är att reda ut gränserna för fastigheten B. Andra delen är att reda ut ser vitut för utfart från fastigheten B över S del 7. Tredje delen består i att reda ut var gränsen mellan S, del 7, och hans fastighet A går.

Fastighetsägarna till C har initierat en mängd frågor till Lantmäteriet. Frågor och d iskussioner har dels förts i egenskap av ägare till C dels som ordförande i bygdegårdsföreningen. En stor del av diskussionerna har rört fastigheten B i ärendet S22586.

Rätt att föra en diskussion om gränsen mellan S, del 7 och fastigheten A tillkommer bara ägare av fastigheten C. Lantmäteriet skulle ha avslutat alla diskussioner med representanten för B och inte låtit det pågå överhuvudtagetnär det gäller gränsen mellan S, del 7 och A.

Att reda ut gränsen mellan S, del 7 och A är en enkel uppgift eftersom S är 16 alnar bred och samtliga rör som markerar B finns kvar och gränsen mot S, del 7 är därför entydigt bestämd. Denna uppgift bör rimligen kosta i storleksordningen 20 000 kr. Att kostnaderna för ärendet S22586 har sprungit i väg beror på ageranden från P-O.E..

Hans andel i ärendet S22586 ska enbart ska belastas av kostnaden för Lantmäterie tatt ta del av 17-GRJ-581 och förrättningen G från år 2017 samt utsättningen av gränsen rent fysiskt. Han som ägare till A har överhuvudtaget inget med B att göra och gränsar inte heller mot B.

Alla gränser har haft moderna koordinater så att utredandet av ägandet av den östra gränsen på den samfällda vägen S, del 7 har inte varit stridigt. Han har inte gjort

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 4569-24 Mark- och miljödomstolen

yrkanden i sammanhanget utan bara svarat på frågor och begärt förtydliganden med anledning av P-O.E.s alla turer i ärendet.

Han bestrider ekonomiskt ansvar för alla diskussioner som har förts mellan P-O Eriksson och Lantmäteriet. P-O.E. har hela tiden varit drivande i ärendet S22586. Som ägare till C har Eriksson dessutom haft full tillgång till dels 17- GRJ-586, dels förrättningen av G. Delar av diskussionen i ärendet S22586 har P-O.E. inte haft rätt att föra eftersom B saknar andelsservitut i Skruvstads hemman.

Diskussionerna med P-O.E. har varit vidlyftiga med yrkanden och återtagande av yrkanden samt begäran om anstånd med ytterligare uppgifter från stämmor och årsmöte i bygdegårdsföreningen vilket helt har saknat relevans för utmärkningen av gränsen mellan S, del 7 och A. Det kan inte anses rimligt att han ska betala delar av dessa diskussioner. Lantmäteriet gör bedömningen att A och C har nytta av gränsutvisningen av S, del 7 och ska stå för de kostnaderna. Det i nnebär att bara kostnaden för att ta fram 17-GRJ-581 och anläggningsförrättningen G behövs för att sätta ut aktuell gräns.

Lantmäteriet ska arbeta kostnadseffektivt och den diskussion som förts mellan P-O Eriksson och Lantmäteriet och som inte har fört ärendet framåt ska han därför inte betala någon del av.

DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolen har med stöd av 16 kap. 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, avgjort målet utan sammanträde.

Inledningsvis gällde förrättningen både fastighetsbestämning av gränsen mellan S och A samt särskild gränsutmärkning av gränsen mellan S, B och D. Ansökan om särskild gränsutmärkning kom dock att återkallas .

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 4569-24 Mark- och miljödomstolen

Kostnaderna för en förrättning ska fördelas enligt de bestämmelser som gäller för den ifrågavarande fastighetsbildningsåtgärden. Avvisas ansökan eller inställes förrättning, ska sökanden betala uppkomna kostnader, om inte särskilda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem (2 kap. 6 § första stycket FBL).

Kostnaderna för fastighetsbestämning ska som huvudregel fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt (14 kap. 10 § FBL), medan kostnaderna för särskild gränsutmärkning ska betalas av sökanden (14 kap. 16 § FBL). Av kostnadsfördelningsbeslutet framgår att B.H. endast har att betala för kostnader hänförliga till fastighetsbestämningen. Sakägare i fastighetsbestämningen är ägarna till de fastigheter åtgärden berör, således ägarna till de delägande fastigheterna i S och ägaren till A. Lantmäteriet har bedömt att nyttan för S att bestämma gränsen tillfaller ägarna till C. Kostnaden har därför fördelats lika mellan ägarna av Skruvstad C och A.

B bedömdes inledningsvis vara berörd genom att inneha ett andelsservitut för utfart över S, Skruvstads gamla skolas byggnadsförening var då sakägare så som ägare till fastigheten. Lantmäteriet konstaterade dock att servitutet hade upphört, varför fastigheten inte var berörd av förrättningen och därmed var föreningen inte heller att betrakta som sakägare.

När det gäller att bedöma vad som är en skälig fördelning av förrättningskostnader följer av förarbeten och praxis att det i första hand bör beaktas vilken nytta varje sakägare har av fastighetsbestämningen (jfr. prop. 1969:128 B 819). Eftersom en fastighetsbestämning endast kan ske om den fråga som prövas objektivt sett är oklar, har båda fastigheterna på var sin sida om en fastighetsgräns normalt nytta av att gränsens sträckning klarläggs. Typiskt sett anses fastigheter med samma markanvändning på var sida om en fastighetsgräns ha lika stor nytta av att sträckningen klarläggs och förrättningskostnaderna fördelas i dessa fall med hälften

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 4569-24 Mark- och miljödomstolen

vardera. Vem som är sökande av förrättningen saknar betydelse vid fördelning av förrättningskostnader avseende fastighetsbestämning.

Lantmäteriet har bedömt att både C och A utgör jord- och skogsbruksfastigheter. M ark- och miljödomstolen kan konstatera att fastigheternas markanvändning inte skiljer sig åt och att nyttan för de båda fastigheterna kan bedömas vara likvärdig, åtminstone är nyttan för A inte lägre. Vad B.H. anfört om att P.O.E. varit drivande i förrättningen föranleder ingen annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 2 januari 2025

Anna Rapphed Viktor Dalbert I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anna Rapphed, ordförande, och tekniska rådet Viktor Dalbert.