F 1967-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer lantmäterimyndighetens beslut den 24 april 2023 avseende befogenhet för ledningsrättshavaren att ta eller använda väg på belastad fastighet enligt lantmäterimyndighetens aktbilaga BE1.

SVEA HOVRÄTT DOM F 1967-24

2Ellevio AB ska betala ersättning för Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA:s rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 169 194 kr, avseende ombudsarvode, och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

SVEA HOVRÄTT DOM F 1967-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Ellevio AB (Ellevio) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen i första hand ska fastställa lantmäterimyndighetens beslut om ledningsrätt och i andra hand ändra beslutet på så sätt att vägbefogenheten medger ledningsägaren rätt att i erforderlig omfattning äga tillträde till egendomen för ledningens anläggande, tillsyn, underhåll, reparation och förnyelse, varvid ledningsägaren har att i den mån detta kan ske utan väsentlig olägenhet iaktta av fastighetsägaren givna anvisningar beträffande rätten att ta väg.

SCA Skogsfastigheter Aktiebolag och Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA (SCAbolagen) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. För det fall Mark- och miljööverdomstolen anser att Ellevio ska ha rätt att inom ramen för ledningsrätten använda SCA-bolagens vägar, alternativt att befogenheten att ta väg också innefattar rätten att använda SCA-bolagens vägar, har SCA-bolagen yrkat att Markoch miljööverdomstolen ska ändra ledningsrättsbeslutet på så sätt att den rätt att använda väg som Ellevio erhåller genom ledningsrätten preciseras (lokaliseras) samt att Mark- och miljööverdomstolen då ska upphäva ersättningsbeslutet och återförvisa förrättningen till lantmäterimyndigheten för bestämmande av ersättningen för användandet av de lokaliserade vägarna med hänsyn tagen till den belastning som vägnyttjandet utgör.

Ellevio har motsatt sig SCA-bolagens yrkanden. För det fall Mark- och miljööverdomstolen skulle återförvisa målet till lantmäterimyndigheten för fortsatt handläggning har Ellevio yrkat att värdering av det intrång som fastigheterna ska ske i enlighet med ledningsrättslagens (1973:1144) bestämmelser

Ellevio och Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

, , , , , , , , , och har förelagts att svara på överklagandet men har inte hörts av.

SVEA HOVRÄTT DOM F 1967-24

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Ellevio har fört fram detsamma som i underinstanserna med i huvudsak följande tillägg.

En ledningsrätt kan omfatta andra befogenheter än att utnyttja visst utrymme inom en fastighet för ledningen, inklusive rätten att ta väg och använda väg. Det är nödvändigt att ha rätt att både ta väg och använda befintliga vägar på de belastade fastigheterna för att kunna utnyttja ledningsrätten vid anläggande, drift, underhåll och akut felavhjälpning av den uppförda kraftledningen. Att begränsa rätten att använda väg skulle allvarligt försvåra Ellevios möjligheter att framför allt underhålla och reparera ledningen, vilket i sin tur skulle påverka elförsörjningen negativt. Det är vidare nödvändigt för Ellevio att ha rätt att både ta väg över och använda befintliga vägar på de belastade fastigheterna för att kunna uppfylla de krav som ellagen (1997:857) ställer på bolaget i dess roll som koncessionshavare. SCA-bolagens uppfattning att separata avtal för vägar regelmässigt tecknas i samband med ledningsrätter är felaktig. Den skrivelse bolagen hänvisar till avser Svenska kraftnäts hantering i byggskedet och är inte branschpraxis.

Den av lantmäterimyndigheten beslutade befogenheten är mycket begränsad eftersom den enbart kan användas för tillsyn och arbeten med ledningen. Den utgör inte heller någon olägenhet för SCA-bolagen. Om någon olägenhet mot förmodan uppstår med anledning av befogenheten överväger i vart fall de fördelar som vinns genom densamma eventuella olägenheter från allmän eller enskild synpunkt.

Kraftledningen är mycket lång och löpande underhåll och akut felavhjälpning kan behöva ske utmed hela sträckan. Det är omöjligt att i förväg förutse var på kraftledningen som akut underhåll eller underhållsåtgärder är nödvändigt. Det är därför viktigt att befogenheten inte lokaliseras.

Den schablonmässiga ersättning som lantmäterimyndigheten har fastställt är rimlig och i linje med praxis. Intrånget som befogenheten innebär är minimalt. Verksamhetens natur är sådan att befogenheten inte kommer att nyttjas annat än ytterst sporadiskt. Det

SVEA HOVRÄTT DOM F 1967-24

intrång som kan ha påverkan på fastigheternas marknadsvärde är det intrång som sker i samband med uppförandet av kraftledningen och utnyttjande av befogenheten att

befogenheten och ingen ytterligare ersättning bör utgå.

Ellevio har gett in bl.a. mejlkorrespondens.

SCA-bolagen har fört fram detsamma som i underinstanserna med i huvudsak följande tillägg.

Parterna har inte träffat något markupplåtelseavtal vare sig vad gäller rätten att ta väg eller rätten att använda väg. Av Ellevios ansökan till lantmäterimyndigheten framgår inte heller att Ellevio yrkat någon sådan rätt.

Befogenheterna att ta väg respektive att använda väg avser olika åtgärder. Att ta väg är närmast att betrakta som ett färdselservitut. En generell befogenhet att använda väg på en fastighet, dvs. en olokaliserad nyttjanderätt, innefattar rätt att nyttja alla befintliga och tillkommande vägar inom en fastighet. Rättigheten är närmast att jämställa med ett servitut till väg.

Enligt branschpraxis är det skillnad mellan den rätt som tillkommer ledningsrättshavaren genom å ena sidan ett markupplåtelseavtal och å andra sidan ett vägavtal. Även detta talar för att det är skillnad mellan att ta väg och att använda väg.

Att Ellevio, mot en mycket begränsad ersättning, skulle få en oinskränkt rätt att för all framtid fritt använda vägnätet inom de fastigheter som berörs av ledningsrättsbeslutet går utöver vad ledningsrättsinstitutet syftar till. Därtill innebär en sådan befogenhet att ledningsrätten inte är tillräckligt tydligt bestämd samt att den utgör en betydande olägenhet för fastighetsägaren som inte vägs upp av fördelarna med upplåtelsen.

Det var fel av lantmäterimyndigheten att ge Ellevio en generell befogenhet att använda väg på de berörda fastigheterna. Befogenheten att använda väg ska därför i första hand inte ingå i ledningsrätten. Om Mark- och miljööverdomstolen anser att Ellevio ska ges

SVEA HOVRÄTT DOM F 1967-24

en rätt att använda vägarna är behovet av dessa möjligt att identifiera och rättigheten bör lokaliseras för att minimera de olägenheter och det intrång som rättigheten skulle medföra för fastighetsägaren.

Den schablonmässiga ersättning som utgår för rätt att ta väg kan inte tillämpas på rätten att använda väg. Fastighetsägaren har haft stora kostnader för att anlägga vägarna och har löpande stora kostnader för drift och underhåll av dessa. Ersättningen för rätten att använda väg bör beräknas med utgångspunkt i de kostnader som ett nyttjande av skogsbilvägnätet medför.

SCA-bolagen har gett in bl.a. utdrag ur avtal med vindparksägare, tidningsutdrag och utdrag från Svenska kraftnäts hemsida.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Lantmäterimyndighetens beslut innebär att ledningsrätt för starkström och elektronisk kommunikation har upplåtits till förmån för Ellevio. Lantmäterimyndigheten bedömde att det, för att kunna utöva ledningsrätten, krävdes att Ellevio fick rätt att ta väg på de belastade fastigheterna. En av befogenheterna som ingick i ledningsrätten var därför att Ellevio skulle få ta väg eller använda väg på de belastade fastigheterna för tillsyn och arbeten med ledningen. Lantmäterimyndigheten avslog samtidigt SCA-bolagens yrkande att lokalisera befogenheten att ta väg.

SCA-bolagen har ifrågasatt att Ellevio i förrättningen har yrkat att lantmäterimyndigheten skulle förordna om rätt att använda väg. Mark- och miljööverdomstolen gör i detta avseende en annan bedömning än mark- och miljödomstolen. Mark- och miljööverdomstolen anser att det av förrättningsakten framgår att Ellevio i vart fall vid sammanträdet den 13 mars 2023 får anses ha framställt yrkande om detta.

Mark- och miljööverdomstolen tar därmed ställning till om befogenheten att använda väg på de belastade fastigheterna är förenlig med 6 § ledningsrättslagen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 1967-24

Enligt 6 § ledningsrättslagen får ledningsrätt inte upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

Enligt 1 § andra stycket ledningsrättslagen omfattar en ledningsrätt befogenheten att inom fastigheten vidta de åtgärder som behövs för att dra fram och använda en ledning eller annan anordning. Av 22 § första stycket samma lag följer att lantmäterimyndigheten i ledningsbeslutet ska ange bl.a. de bestämmelser som avses i 1 § andra stycket och vad som i övrigt behöver föreskrivas rörande ledningen.

Syftet med befogenheten att ta väg eller använda väg är att ledningsrättshavaren ska kunna ta sig till och från ledningen för tillsyn och arbeten med ledningen. Mark- och miljööverdomstolen instämmer i lantmäterimyndighetens bedömning att det är fråga om åtgärder som är nödvändiga för att kunna utöva ledningsrätten. Av ledningsbeslutet framgår att ledningsrättshavaren enbart får använda fastighetsägarens vägar i samband med dessa åtgärder och att ledningsrättshavaren som utgångspunkt ska följa fastighetsägarens anvisningar. Ledningsrättshavaren ska därtill utöva de befogenheter som följer med ledningsrätten så att den belastade fastigheten inte betungas mer än nödvändigt. Det är således inte fråga om en oinskränkt rätt att använda fastighetsägarens vägnät. Mark- och miljööverdomstolen bedömer därför, till skillnad från mark- och miljödomstolen, att den beslutade befogenheten inte innebär någon omfattande belastning eller ekonomisk nackdel för fastighetsägaren. Domstolen anser att befogenheten är lämplig och förenlig med 6 § ledningsrättslagen. Ellevio ska således ha rätt att inom ramen för ledningsrätten använda fastighetsägarnas vägar.

SCA-bolagen har vid denna bedömning påkallat att rätten att använda väg ska lokaliseras. Ellevio har motsatt sig detta. Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning innebär ledningens sträckning och Ellevios behov av flexibilitet för att varaktigt och fullt ut kunna utöva ledningsrätten att det inte är lämpligt att begränsa befogenheten till vissa nu befintliga vägar. SCA-bolagens yrkande om lokalisering ska därför avslås.

SVEA HOVRÄTT DOM F 1967-24

Därmed saknas det skäl för att återförvisa förrättningen till lantmäterimyndigheten för bestämmande av ersättningen. Mark- och miljööverdomstolen gör ingen annan bedömning än den som lantmäterimyndigheten gjort i ersättningsfrågan.

Mark- och miljödomstolens dom kan inte uppfattas på annat sätt än att, trots att övriga sakägare inte överklagade lantmäterimyndighetens beslut om befogenhet att ta eller använda väg och trots att dessa inte har tagits upp som parter i mark- och miljödomstolens dom, mark- och miljödomstolen har upphävt beslutet avseende rätt att använda väg i förhållande även till dessa fastigheter. Med den bedömning som Mark- och miljööverdomstolen har gjort i fråga om nödvändigheten av att få använda väg för att utnyttja ledningsrätten ska mark- och miljödomstolens dom ändras även i förhållande till dessa parter.

Sammanfattningsvis innebär Mark- och miljööverdomstolens ställningstaganden att mark- och miljödomstolens dom ska ändras och lantmäterimyndighetens beslut avseende befogenhet för ledningsrättshavaren att ta eller använda väg ska fastställas.

I ledningsrättsmål ska ledningsrättshavaren alltid bära sina egna kostnader i Mark- och miljööverdomstolen och de kostnader som ledningsrättshavaren orsakat motparten genom att överklaga, om motpartens kostnader varit påkallade för att tillvarata dennes rätt, se 29 § ledningsrättslagen och 16 kap. 14 § andra stycket samt 17 kap. 3 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) liksom rättsfallet MÖD 2014:31. SCAbolagen har därför rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen, under förutsättning att dessa har varit skäligen påkallade för att tillvarata SCA-bolagens rätt. Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA har yrkat ersättning med 169 194 kr och förklarat att det bolaget i detta mål har stått för hela rättegångskostnaden för SCA-bolagen gemensamt. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det yrkade beloppet med hänsyn till målets omfattning och art är skäligt.

SVEA HOVRÄTT DOM F 1967-24 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Karin Wistrand, tekniska rådet Lennart Gustafsson, hovrättsrådet Johanna Fernlund, referent, och tf. hovrättsassessorn Hanna Wallin. Föredragande har varit Sofia Gunnarsson.

Sid 1 (11) ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr F 1725-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-24 meddelad i Östersund

PARTER Klagande SCA Skogsfastigheter AB Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA

Ombud för 1 och 2: Motpart Ellevio AB Ombud: ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäteriets beslut den 24 april 2023 i ärende nr Y21441, se bilaga 1 SAKEN Ledningsrätt för starkström samt fiber berörande Ånge, Västernorrlands län DOMSLUT Mark- och miljödomstolen ändrar Lantmäteriets ledningsbeslut på så sätt att den befogenhet att använda väg som följer med ledningsrätten upphävs. Sålunda ska ledningsbeslutets beskrivning, aktbilaga BE1, tas bort

Det åligger Lantmäteriet att införa ändringen i förrättningshandlingarna.

Sid 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 1725-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-24

BAKGRUND Ellevio AB (Ellevio) ansökte i november 2021 om ledningsrätt för starkströmsledning för sträckorna Bodmyran-Storåsen i Ånge kommun och Storåsen-Långtjärn i Åre kommun, i enlighet med koncessionsbeslut och markupplåtelseavtal med berörda markägare. Lantmäteriet meddelade den 24 april 2023 bl.a. beslut om upplåtande av ledningsrätt på berörda fastigheter samt ersättningsbeslut. Enligt ledningsbeslutet erhöll ledningshavaren rätt att ta väg eller använda väg på belastade fastigheter. Ersättningsbeslutet behandlade enbart ersättning för rätten att ta väg berörande fastigheter ägda av Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA samt av SCA Skogsfastigheter AB (nedan SCA-bolagen). För alla övriga fastighetsägare ingick rätten att ta väg i de markupplåtelseavtal som tecknats med fastighetsägarna och som lades till grund för ledningsrättsbeslutet.

SCA-bolagen har överklagat beslut fattade i förrättningen..

YRKANDEN M.M. SCA-bolagen har i första hand yrkat att domstolen ska ålägga Ellevio att ensamt svara för drift och underhåll av ianspråktagna vägar till lägst den standard vilket erfordras för syfte vid anläggningen, det vill säga skogsbruk, i andra hand att domstolen upphäver ledningsbeslutet samt ersättningsbeslutet avseende rätten till väg och återförvisar ärendet till Lantmäteriet för hantering av frågorna om rättigheternas omfång och beräkning av ersättning i enlighet med ersättningsreglerna i anläggningslagen. För det fall varken första- eller andrahandsyrkandet bifalls har SCA-bolagen yrkat att domstolen upphäver beslut om vägservitut då rätten för ledningsrättshavaren är säkrad genom avtal med ägaren till vindparken.

SCA-bolagen har till grund för sitt överklagande anfört i huvudsak följande. SCA är Europas största privata skogsägare och har, på de egna markerna, ett väl utbyggt vägsystem. Vägnätet har byggts ut av SCA, utan tillskott av medel från andra aktörer, och är dimensionerat för SCAs behov av virkesråvara. SCA håller merparten av vägarna öppna för privatpersoner som vill använda vägarna för

Sid 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 1725-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-24

rekreation, bärplockning m.m. SCA har däremot inget intresse av att utan ersättning ställa bolagens vägnät till förfogande för andra kommersiella aktörer. I sådana sammanhang tillämpar SCA samma principer som framgår av anläggningslagen. Om rätt till en väg upplåsts för all framtid ska rättighetshavaren betala dels en skälig del av kostnaderna för byggandet av vägen, dels en kostnad för drift och underhåll av vägen. Om upplåtelsen sker enbart för ett tillfälligt behov tar SCA ut en avgift för drift och underhåll, som då också innefattar skälig del av den ursprungliga väginvesteringen. Även övriga aktörer inom skogsbranschen tillämpar dessa principer. Upplåtelse brukar ske genom avtal med de andra kommersiella aktörerna. Så har skett t. ex med Affärsverket Svenska Kraftnät.

Syftet med rätten att ta väg enligt ledningsrättslagen (1973:1144), LL, med dess förarbeten var att ledningsrättshavaren skulle kunna ta sig till den upplåtna ledningsgatan för att där sedan trampa egen väg med mindre avsteg från ledningsgatan där så krävdes. Det får anses uppenbart att lagens intentioner inte var att ledningshavare skulle få rätt att utan ansvar fritt få nyttja miltals av enskilda väganläggningar. Lantmäteriets beslut innebär att Ellevio mot en mycket begränsad ersättning får rätt att utnyttja ca 25 mil av SCA-bolagens enskilda väganläggningar. Ledningsrättsinstitutet är fel institut för att reglera vägfrågor, då dessa är så komplexa att de i första hand ska lösas på frivillig väg med markägaren, eller genom tillämpning av anläggningslagen, en lagstiftning som är avsedd för detta.

Ellevio har uteslutit en förhandlingslösning och i stället begärt att frågan om rätt att utnyttja befintligt vägsystem ska lösas med en rättighet som knyts till ledningsrätten. LL ger förvisso en sådan möjlighet om rätten till väg är av stadigvarande betydelse för ledningshavaren. Ellevios yrkande innehåller dock inte ändamålet med upplåtelsen och det är opreciserat vad gäller transporternas omfattning, typ och när transporterna kommer att ske i tiden. LL ger heller ingen möjlighet att fördela framtida drifts- och underhållskostnader för en väg mellan de som använder vägen. Det är som sagt däremot möjligt att lösa genom en frivillig överenskommelse eller genom en anläggningsförrättning.

Sid 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 1725-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-24

Beträffande servitutsformen har lagstiftarna ansett att skyldigheten att underhålla en anläggning som nu avses ska åvila den som har intresse av anläggningens vidmakthållande. I detta fall har det konstaterats att ledningsrätten omfattar en anläggning av betydande storlek med en viktig funktion, som under all överskådligtid har ett behov av att kontinuerligt kunna nyttja ifrågavarande vägar för att säkra kraftledningens rationella drift, underhåll och förnyelse. Rätten till väg är således av stadigvarande betydelse för ledningen. Ledningsrätten kan inte innehålla någon skyldighet för tjänande fastigheter utföra några positiva prestationer. Det är därför både nödvändigt och ändamålsenligt att, i enlighet med förstahandsyrkandet, skyldigheten att svara för vägarna framtida drift och underhåll samt förnyelse ska åvila ledningshavaren.

För ersättning vid upplåtelse enligt LL gäller reglerna i 4 kap expropriationslagen. Genom ersättningsbeslutet avses markägaren slutgiltigt kompenseras med ett engångsbelopp för alla skador som följer av ledningsbeslutet, såväl vid ledningens byggande som vid framtida nyttjande, för all framtid. Markägaren ska ersättas för den minskning i marknadsvärde som ledningsrättsbeslutet innebär samt med ersättning för annan skada, med andra ord, ersättningen för marknadsvärdeminskningen av belastade fastigheter med eller utan servitutsbelastning. För beräkning av ersättningen för servitutsbelastningen för vägar vore det skäligt att grunda en ersättning baserad på de ersättningsregler som gäller vid tillämpning av anläggningslagen. Med andra ord att marknadsvärdeminskningen motsvarar den ersättning en markägare är berättigad till vid en tillämpning av anläggningslagen. Till detta skall läggas 25% samt ersättning för annan skada. I detta fall omfattas annan skada i första hand av de olägenheter SCAbolagen kommer att få i form av gemensam förvaltning med Ellevio och de administrativa kostnader detta innebär.

Lantmäteriets beslut innebär att Ellevio får rätt att använda 25 mil väg till en kostnad av 1 250 kr/fastighet. Som en kontrast kan anmärkas att anskaffningsvärdet på ianspråktagna vägar 2022 var omkring 78 miljoner kr. Såväl Ellevios som Lantmäteriets resonemang strider mot allt sunt förnuft gällande inskränkningar i

Sid 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 1725-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-24

äganderätten. Resonemanget att ingen ersättning ska utgå för rätten att nyttja annans egendom utan enbart bekosta åtgärder för direkta skador i det enskilda fallet är anmärkningsvärt. Att SCA-bolagen som privat ägare ensam skall anses svara för samtliga kostnader för en anläggning som annan har ett behov av är direkt oskäligt och strider mot grundprinciperna i den svenska rättsordningen.

Ellevio har motsatt sig att Lantmäteriets beslut ändras. Som grund för sitt bestridande har Ellevio hänvisat till Lantmäteriets beslut och i övrigt framhållit att det är nödvändigt för Ellevio att ha en rätt att både ta väg och använda befintliga vägar på de belastade fastigheterna för att kunna utnyttja ledningsrätten vid anläggande, drift, underhåll, och akut felavhjälpning av elledningen. Det är omöjligt att i förväg uppskatta vilken trafikmängd elledningen kommer att generera eller vilka vägar som kommer att behöva användas. Det är därför viktigt att rätten att ta väg inte lokaliseras.

MÅLETS HANDLÄGGNING Parterna har slutförelagts och samtyckt till att målet avgörs utan huvudförhandling.

DOMSKÄL Mark- och miljödomstolen konstaterar inledningsvis att Ellevio tillställt samtliga markägare likalydande förslag till markupplåtelseavtal. Det är alltså fråga om ett av Ellevio tillhandahållet standardavtal, vilket påverkar förutsättningarna för tolkning av avtalstexten.

Övriga markägare har godtagit förslagen utan ändring medan SCA-bolagen har i erforderlig omfattning äga tillträde till egendomen för ledningens anläggande, tillsyn, underhåll, reparation och förnyelse, varvid ledningsägaren har att i den mån detta kan ske utan väsentlig olägenhet, iaktta av fastighetsägaren givna anvisningar beträffande rätten att ta väg Villkoret utgör alltså inte avtalsinnehåll mellan SCAbolagen och Ellevio. Eftersom Ellevio tillhandahållit standardavtalet får det anses

Sid 6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 1725-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-24

ha ankommit på Ellevio att agera i förhållande till SCA-bolagen om man önskat fortsätta förhandlingarna.

Rättsliga utgångspunkter Enligt 1 § andra stycket LL omfattar en ledningsrätt, enligt vad som bestäms vid förrättningen, befogenheten att inom fastigheten vidta de åtgärder som behövs för att dra fram och använda en ledning eller annan anordning. Av LL 6 § framgår att ledningsrätt inte får upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Av 14 § LL framgår att om de fastighetsägare och andra sakägare vilkas rätt berörs medger det, får avsteg göras från bestämmelsen i 6 § LL såvitt den innebär skydd för enskilt intresse.

Enligt 16 § LL tillämpas i fråga om förrättning enligt LL 4 kap. kap. 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL. Av 4 kap 8 §, FBL framgår att en ansökan ska vara skriftlig. En muntlig ansökan som görs vid ett förrättningssammanträde ska dock godtas om den väckta frågan lämpligen kan prövas vid samma förrättning. I detta sammanhang likställs yrkande med ansökan.

Yrkanden Av markupplåtelseavtalen framgår att övriga fastighetsägare medger ledningsägaren rätt att i erforderlig omfattning äga tillträde till egendomen för ledningens anläggande/nedläggande, tillsyn, underhåll, reparation, ombyggnad och förnyelse, varvid ledningsägaren har att i den mån detta kan ske utan väsentlig olägenhet, iaktta av fastighetsägaren givna anvisningar beträffande rätten att ta väg. Dessa markupplåtelseavtal har också yrkats ligga till grund för ledningsrättsupplåtelsen. Avtalen omfattar alltså inte uttryckligen rätten att använda väg. Trots detta framgår det av beskrivningen, aktbilaga BE1 i förrättningen, till ledningsbeslutet att Lantmäteriet beslutat att ledningshavaren får . Lantmäteriet har således använt en av Lantmäteriet använd lokution istället för den formulering som använts i avtalen.

Sid 7 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 1725-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-24

Mark- och miljödomstolen finner också att det framgår att Ellevio, genom att vid sammanträdet framhålla vikten av att befogenheten att ta väg på SCA-bolagens fastigheter är olokaliserad, får anses ha framställt yrkande om rätt att ta väg, på SCA-bolagens fastigheter vilket också är den formulering som används i avtalen med övriga markägare. på SCA-bolagens fastigheter ska upplåtas men Ellevio har på fråga från använder befintliga vägar i största möjliga mån men att det vid ett tillfälle har varit nödvändigt att ta ut en ny basväg , vilket tyder på att de typiskt sett anser sig ha rätt att använda befintliga vägar.

SCA-bolagen har invänt mot Ellevios yrkande avseende SCA-bolagens fastigheter men Lantmäteriet har efter prö Sammantaget bedöms befogenheten att ta väg på belastade fastigheter uppfylla kraven enligt 22 § LL. Yrkandet om att lokalisera befogenheten att ta väg avslås därför

Lantmäteriet har alltså efter yrkande prövat frågan om rätt att ta väg , men inte gjort någon särskild prövning av förutsättningarna för att förordna om rätt att använda väg . Det är oklart om Lantmäteriet gör någon skillnad mellan dessa båda begrepp trots att begreppen skiljs åt i ledningsrättsbeslutet. Ellevio har i målet framfört att det är nödvändigt för Ellevio att ha en rätt att både ta väg och använda befintliga vägar på de belastade fastigheterna varför det är tydligt att Ellevio gör skillnad på begreppen.

Ta väg eller använda väg? För att nå skogsmarkerna tillskapades vid storskifte och laga skifte både samfällda vägar och allmänna färdselservitut. För de allmänna färdselservituten definierades ingen sträckning utan innebörden var att när så behövdes ägde fastighetsägarna rätt att färdas över varandras blivande skogsskiften där så behövdes, dock utan att göra skada på växande ståndskog eller medföra men av betydelse för den tjänande fastigheten. Ett färdselservitut innefattar inte rätt att bygga väg, utan avser endast rätt att i terrängen ta väg för skogskörslor där det är lämpligt. Ett sådant servitut innefattar inte heller rätt att nyttja vare sig befintliga eller tillkommande vägar på

Sid 8 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 1725-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-24

den belastade fastigheten. Till sin natur och karaktär får färdselservituten anses vara olokaliserade. När det istället har varit fråga om rätt att anlägga eller använda en befintlig väg på annans mark har rätten istället lokaliserats genom att man angivit var eller i vart fall inom vilket område vägen ska anläggas eller vilken väg som får användas. Att ge den härskande fastigheten full dispositionsrätt till hela den tjänande fastigheten är inte förenligt med servitutsinstitutet. Det är emellertid vad som skulle uppnås om den härskande fastigheten tillerkänns rätt att både fritt använda befintligt vägnät och att på annat sätt transportera sig över fastigheterna på ett sätt som kan skada marken. färdselservitut.

Utifrån denna tolkning innebär den rätt att ta väg som finns i markupplåtelseavtalen att ledningshavaren äger rätt att trampa väg till och i området upplåtet med ledningsrätt och från detta göra avsteg där terrängen så kräver. Detta i den mån det kan ske utan väsentlig olägenhet samt att ledningshavaren ska iaktta av fastighetsägaren givna anvisningar. Det framgår också av de tecknade markupplåtelseavtalen som i denna del gäller också i förhållande till SCA-bolagen att ledningsägaren ska utöva rättigheterna på ett sådant sätt att egendomen inte betungas mer än nödvändigt samt att ersättning ska utgå dels genom intrångsersättning, dels genom att ledningsägaren har att betala ytterligare ersättning bland annat för skador som kan uppkomma vid och till följd av ledningens anläggande, tillsyn, underhåll, reparation och förnyelse, i den mån dessa inte täcks av den intrångsersättning som överenskommits i avtalet samt att avtalet utgör en sådan överenskommelse som enligt 14 § ledningsrättslagen får läggas till grund för beslut om ledningsrätt.

rätt att använda befintlig väg. En sådan rätt är av naturen lokaliserad eftersom rätten upplåts i befintlig väg. Skulle en sådan rätt upplåtas utan att vara lokaliserad skulle det innebära en uppenbar rättsosäkerhet och kunna innebära en orimlig belastning på den tjänande fastigheten.

Sid 9 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 1725-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-24

Mark- och miljödomstolens bedömning Det av SCA-bolagen ägda vägnätet inom de fastigheter som rätt att använda väg har upplåtits i omfattar ca 25 mil väg. Att erhålla oinskränkt rättighet att använda ett sådant omfattande vägnät utan eller med en ytterst modest ersättning utgör enligt domstolens bedömning en orimlig belastning på de tjänande fastigheterna samt en påtaglig ekonomisk fördel för rättighetshavaren och en ekonomisk nackdel för fastighetsägaren. Detta innebär en så betydande olägenhet för fastighetsägaren i form av SCA-bolagen att den inte uppvägs av de fördelar som kan vinnas genom rättighetsupplåtelsen. Med detta strider upplåtelsen att använda väg på SCAbolagens fastigheter mot 6 § LL. Ledningsbeslutet ska därför ändras på det vis att befogenheten som följer med ledningsrätten att använda väg ska upphävas vad gäller SCA-bolagens fastigheter varvid l en, aktbilaga BE1 i förrättningen, tas bort vad avser SCA-bolagens fastigheter.

är i ledningsrättsbeslutet förenad med förbehållet att ledningshavaren ska följa fastighetsägarens anvisningar om vägval om det kan ske

beskrivet bedömer mark- och miljödomstolen att rättigheten inte innebär så betydande olägenhet för fastighetsägaren att den inte uppvägs av de fördelar som kan vinnas genom den. Rättighetsupplåtelsen strider sålunda inte mot 6 § LL och någon grund för att upphäva denna rättighetsupplåtelse finns därför inte.

Vid utövande av rätten a utan att göra skada på växande ståndskog eller medföra men av betydelse för den tjänande fastigheten. Om växande ståndskog behöver avverkas ska det ske i samråd med fastighetsägaren och värdet av den växande ståndskogen tillfaller fastighetsägaren. Lantmäteriet har i sin ersättningsutredning kommit fram till att marknadsvärdespåverkan utifrån en upplåtel handen att marknadsvärdeminskningen per registerenhet inte bör understiga 1000 kr. Denna summa har enligt reglerna i 4 kap expropriationslagen räknats upp med 25 % varvid beslutad intrångsersättning blivit 1 250 kr per belastad fastighet. Mark-

Sid 10 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 1725-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-24

och miljödomstolen gör härvid ingen annan bedömning varför Lantmäteriets ersättningsbeslut ska stå fast.

I förrättningen är det endast SCA-bolagen som inte gått med på lydelsen om tillträde till fastigheten och strukit detta. Av protokollet från sammanträdet i förrättningen, aktbilaga PR1, framgår att över SCAbolagens fastigheter inte omfattades av de medgivanden som förelåg. Av protokollet framgår vidare berörande SCA-bolagens vägar att Ellevio angav att de använder befintliga vägar i största möjliga mån men att det vid ett tillfälle har varit nödvändigt att ta ut en ny basväg samt a behöver vara olokaliserad för att kunna göra minsta möjliga intrång på belastade fastigheter när den utövas . Det är enligt domstolens bedömning klart att Ellevio ä ngsvis på SCAbolagens fastigheter men att det är något oklart om Ellevio också yrkade på rätt att -bolagens fastigheter. Lantmäteriet angav att utifrån Ellevios yrkande skulle det av SCA-bolagen icke medgivna intrånget i form befogenheten behöva värderas. I utredning för denna värdering, aktbilaga UT2 i förrättningen

uttalande på sammanträdet om att de skulle man möjligen kunna utläsa på SCA-bolagens fastigheter omfattades av yrkandet.

Mark- och miljödomstolen kan dock utifrån handlingarna i målet inte se att Ellevio vid något tillfälle skriftligen eller muntligen på sammanträde yrkat att en rätt att skulle upplåtas i de övriga fastigheter för vilka Ellevio tecknat markupplåtelseavtal med fastighetsägarna. I förrättningens beslutsprotokoll, aktbilaga PR2, anger Lantmäteriet att Ellevio rmera att upprättade och hänvisar till aktbilaga PR1. Att någon yrkande framförts av Ellevio vid sammanträdet i förrättningen, förutom yrkandet

Sid 11 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 1725-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-24

berörande SCA-bolagens fastigheter, framgår dock inte av protokollet från sammanträdet, aktbilaga PR1.

Lydelsen i beskrivningen om rätt att på samtliga belastade fastigheter har Lantmäteriet så vitt kan bedömas tagit med utan att Ellevio yrkat detta. Lantmäteriet har i beslutet heller inte motiverat varför de har kompletterat befogenheterna till ledningsrätten med rätt att använda väg . Enligt mark- och miljödomstolens bedömning går beslutet utöver både vad parterna kommit överens om i de tecknade markupplåtelseavtalen och vad Ellevio yrkat i förrättningen. Att pröva en fråga som inte omfattas av ett yrkande utgör ett sådant fel att domstolen, även utan överklagande eller i målet framfört yrkande, ska undanröja beslutet i denna del. Lantmäteriets beslut ska därför ändras och befogenheten som följer med ledningsrätten att använda väg ska upphävas varvid l beskrivningen, aktbilaga BE1 i förrättningen, ska tas bort i sin helhet.

När det gäller SCA-bolagens förstahandsyrkande konstaterar mark- och miljödomstolen att domstolen inte i ett överklagat mål kan pröva en fråga som inte prövats av underinstansen. Det finns inte heller någon anledning att upphäva ledningsrättsbeslutet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 3 (MMD-02) Överklagande senast den 14 februari 2024.

Marit Åkerblom I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Marit Åkerblom, ordförande, och tekniska rådet Nils Persson.