F 3048-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet. 2. Mark- och miljööverdomstolen avslår K.R.s yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

SVEA HOVRÄTT DOM F 3048-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

K.R. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen i första hand ska upphäva lantmäterimyndighetens beslut om servitut, i andra hand ska upphäva lantmäterimyndighetens beslut om servitut och återförvisa ärendet till lantmäterimyndigheten för beslut om att servitutet ska placeras i befintlig servitutsväg, och i tredje hand ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och återförvisa ärendet till mark- och miljödomstolen för erforderlig handläggning. För det fall Mark- och miljööverdomstolen skulle fastställa lantmäterimyndighetens beslut har han yrkat att den ersättning som fastighetsägaren till A ska utge till fastighetsägaren till B ska uppgå till 100 000 kronor eller annat lägre belopp som domstolen finner skäligt. Han har vidare yrkat att han ska tillerkännas ersättning för sina rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen.

I.L. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

K.R. har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

K.R. har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.

Han ifrågasätter inte att A blir varaktigt mer lämplig för bostadsändamål genom att anordna en avloppsanläggning. Han ifrågasätter dock valet och motiveringen till vald avloppsanläggning. Mark- och miljödomstolen har underlåtit att pröva flertalet av hans grunder. Mark- och miljödomstolen har inte på ett tillfredsställande sätt kunnat uttala sig om det aktuella servitutet är det lämpligaste, nödvändigt och minst ingripande valet. Så länge ägaren till A saknar ett sådant tillstånd som krävs enligt lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet och miljöbalken kan fördelarna för A omöjligen

SVEA HOVRÄTT DOM F 3048-24

överväga nackdelarna för B. Utan tillståndet kan inte markavvattningsanläggningen användas och servitutet medför enbart belastningar och skador på B utan fördelar för ägaren av A. Mark- och miljödomstolen har inte berört hans invändning om att han behöver markavvattningsanläggningens hela kapacitet för den egna verksamheten.

I.L. har anlagt en sluten tank på A. Han har framfört flertalet alternativa tillvägagångssätt som på intet sätt är mer ingripande eller kräver mer insatser än de insatser som det beslutade servitutet kommer kräva. Lantmäterimyndigheten har bedömt att en sluten tank inte är en ändamålsenlig lösning med hänvisning till förvaltningskostnaderna. Att en sluten tank måste tömmas medför inte att en sluten tank utgör en olämplig avloppslösning. Olika avloppslösningar har olika anläggningskostnader och olika förvaltningskostnader, innefattande kostnader för avskrivning av investeringen. Kostnaderna för tömning av tanken överstiger inte vad som är vedertaget och som får accepteras. De utgör inte skäl att belasta hans fastighet. Han bestrider att den slutna tanken inte kan användas för duschvatten.

Det är vad avser fastigheter belägna utanför tätorter, men även inom tätorter, vanligt förekommande och på intet sätt oskäligt att behöva ha en pump installerad till en avloppsanläggning. Många fastigheter har inte naturligt fall mot en avloppsanläggning. Plantering av träd och buskar, vilket sker relativt ytligt, innebär inte en utredning om att marken är olämplig för egen infiltrationsanläggning/stenkista. Det förekommer betydande brister i lantmäterimyndighetens utredning, vilket riskerar leda till merkostnader och arbeten som inte tagits i beaktande.

Det går inte att utläsa utifrån mark- och miljödomstolens domskäl på vilket sätt och av vilka anledningar det nu beslutade servitutet skulle vara mer fördelaktigt än t.ex. den av honom föreslagna förläggningen av avloppsledningen eller infiltrationsbädden/stenkistan. Om servitutet, för att vara effektfullt, kräver ytterligare tillstånd som ännu inte finns, är det synnerligen tveksamt om fastighetsbildningen är av väsentlig betydelse för fastighetens ändamålsenliga användning. Hans fastighet kommer genom servitutet utsättas för en fysisk skada. Han är inte beredd att tåla den skadan.

SVEA HOVRÄTT DOM F 3048-24

K.R. har åberopat samma bevisning som i mark- och miljödomstolen.

I.L. har anfört i huvudsak detsamma som i mark- och miljödomstolen med i följande tillägg. Den slutna tanken som används i dag är för toalett, disk och tvätt. Hon behöver tömma tanken sex gånger per år vilket blir en kostnad om 10 000–12 000 kr per år. Om hon har ett avlopp kostar det ca 2 500 kr per år. Hennes avtal med kommunen går ut om åtta år.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen instämmer i mark- och miljödomstolens bedömningar. Vad K.R. i Mark- och miljööverdomstolen anfört om att han behöver markvattenanläggningens hela kapacitet för den egna verksamheten föranleder ingen annan bedömning. Det saknas därmed anledning att ändra domen. Överklagandet ska därför avslås.

I.L. är att anse som vinnande part även i Mark- och miljööverdomstolen. K.R.s yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen liksom yrkandet om ersättning för sina rättegångskostnader i Markoch miljööverdomstolen ska därför avslås.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg, Gösta Ihrfelt, referent, och Åsa Hanna samt tekniska rådet Carina Nordström.

Föredragande har varit Sofia Gunnarsson.

Bilaga A

Sid 1 (12) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr F 7898-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-14 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande

K.R.

Ombud: U.R. och G.R.

Motpart

I.L.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Lantmäteriets fastighetsregleringsbeslut den 2 oktober 2023 i ärende nr W21370, se bilaga 1

SAKEN

Fastighetsreglering berörande A och B i Säters kommun.

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet. 2. Mark- och miljödomstolen avslår K.R.s yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM F 7898-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Sedan I.L. ansökt om fastighetsreglering i syfte att få rätt att placera en avloppsanordning på fastigheten B beslutade Lantmäteriet (LM) den 2 oktober 2023 om att bilda ett servitut till förmån för I.L.s fastighet A belastande B. Servitutet ger A rätt att på plogfritt djup anlägga, nyttja, underhålla och förnya avloppsledning i sträckning om 4,5 meters bredd. A får också rätt till arbetsområden om 1,25 meters bredd på vardera sida om ledningsområdet samt rätt att släppa ut renat avloppsvatten i befintligt täckdikningsföretag. LM beslutade också att I.L. skulle betala ersättning med 15 934 kr till K.R. K.R. har överklagat LM:s beslut.

YRKANDEN M.M.

K.R. har i första hand yrkat att LM:s beslut ska upphävas. I andra hand har han yrkat att LM:s beslut ska undanröjas och målet återförvisas till LM för beslut att servitutet ska placeras i befintlig servitutsväg enligt en till överklagandet bi-fogad karta. För det fall mark- och miljödomstolen skulle fastställa LM:s beslut har han begärt att ersättningen som fastighetsägaren till A ska betala till fastighetsägarens till B ska uppgå till 100 000 kr eller annat lägre belopp som domstolen finner skäligt.

K.R. har även yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

I.L. har, som det får förstås, motsatt sig K.R.s yrkanden.

UTVECKLING AV TALAN K.R.

Servitutets omfattning

Servitutet omfattar bl.a. rätt att släppa ut renat avloppsvatten i befintlig täckdikningsanläggning. Att anlägga en täckdikningsanläggning innebär vattenverksamhet, medförande att lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV) är tillämplig.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM F 7898-23 Mark- och miljödomstolen

Enligt 3 kap. 5 § LSV kan ledningar för markavvattning användas för att avleda avloppsvatten från en fastighet om det medför en väsentlig fördel. Denna anslutning kräver dock att fastighetsägaren själv eller den sökande till markavvattningen begär det. Ägaren av fastigheten ska då delta i verksamheten.

Efter det att K.R. varit i kontakt med Jordbruksverket har han fått till svar att detta innebär att avloppsägaren, dvs. I.L., måste kontakta den som har rådighet över diket, dvs. K.R., och komma överens om huruvida dikets nuvarande dimension är tillräcklig för att uppfylla både markavvattningssyftet och avloppssyftet eller om markavvattningsanläggningen behöver förstoras. Om markavvattningsanläggningen behöver förstoras åligger det personen med avloppsintresset att ta på sig samtliga kostnader för utförande och prövning av detta. Beroende på vilken lösning som väljs kan det bli aktuellt med olika prövningar.

I det nu aktuella fallet har K.R. inte medgett användningen av markav-vattningsanläggningen. Därmed måste I.L. framtvinga användningen med stöd av 7 kap. 19 § LSV och miljöbalken. Denna tvångsvisa användning beslutas av mark- och miljödomstol. I.L. har inte sökt och därmed inte heller fått tillstånd enligt ovan. LM har inte behörighet att besluta om att I.L. får ansluta avloppet till den befintliga täckdikningsanläggningen. Fastighetsregleringen är således beslutad i strid med gällande rätt och beslutet ska därför upphävas.

Till dess att I.L. har fått det tillstånd som behövs för att ansluta avlopps-anläggningen till markavvattningsanläggningen torde det aktuella servitutet inte kunna beviljas. Detta eftersom ett servitut utan det nämnda tillståndet blir helt verkningslöst i praktiken och kan ge ägaren till den härskande fastigheten den helt felaktiga uppfattningen att denna äger rätt att ansluta avloppsanläggningen till markavvattningsföretaget utan föregående beslut enligt LSV och miljöbalken.

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM F 7898-23 Mark- och miljödomstolen

LM:s felaktiga överväganden och antaganden

Vad gäller båtnadsvillkoret har LM utan vidare konstaterat att ändamålsenlig markanvändning uppnås och att fördelarna överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför. LM har gjort denna bedömning på skönsmässiga grunder. Detta får anses vara anmärkningsvärt.

Servitutet innefattar bl.a. en rätt för ägaren av A att släppa ut renat av-loppsvatten i befintlig täckdikningsanläggning, som K.R. har anlagt och nyttjar för sin odlingsverksamhet. Bortsett från att LM inte har rätt att besluta om detta, Har K.R. anfört att den befintliga täckdikningsanläggningen inte är dimensionerad för att kunna ta emot ytterligare vattenmängder.

K.R. har varit i kontakt med rådgivare på Jordbruksverket som anfört att vattenanläggningar som inrättats för markavvattning är dimensionerade för att hålla nere vattennivån under vegetationsperioden. Mot bakgrund av att nederbördsbilden sedan dess har förändrats och det är allt vanligare med extremväder, såsom sommaren 2023, är K.R. i behov av hela den kapacitet som täckdikningsan-läggningen har för hans egen verksamhet.

Jordbruksverkets rådgivare har också angett att om en ledning ska dras med servitut på jordbruksmark måste man ta hänsyn till både befintlig och framtida täckdikning. Servitutsledningen får inte korsa grenledningar, vilket innebär att det även kan behövas nya avskärande dräneringar på ömse sidor om avloppsledningen. Detta kan få till följd att K.R. behöver anlägga nya brunnar, vilka i sådana fall måste läggas på en sådan nivå att dessa inte omöjliggör en ny täckdikning i framtiden.

Att fastställa det aktuella servitutet riskerar således innebära att täckdikningsanläggningen inte har tillräckligt kapacitet och därmed inte kommer att fungera ändamålsenligt. Alternativt kommer det innebära att K.R. behöver utföra arbete för att utöka kapaciteten, vilket medför väsentliga kostnader för honom. Detta skulle således innebära att regleringen medför både ökade kostnader och större olägenheter som inte tagits i beaktande. Dessutom behöver betydande utredning göras så

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM F 7898-23 Mark- och miljödomstolen

att servitutsledningen inte korsar grenledningar. Därtill kan det alltså bli aktuella att anlägga nya avskärande dräneringar. Dessa aspekter har inte heller tagits i beaktande vid bedömningen av om olägenheterna överväger den fördel servitutet har för A.

LM har vidare inte utrett ärendet på det sätt som krävs. En alternativ lösning, som inte skulle belasta B, är att man inrättar avloppsanläggningen på A genom en egen infiltrationsanläggning/stenkista. LM har utan att gräva någon provgrop och utan att några jordprover tagits, enbart med hänvisning till en jordartskarta antagit att jordarten inte är genomsläpplig, och därefter konstaterat att det inte är möjligt med en infiltrationsanläggning. Det framgår direkt av jordartskartan att den enbart visar jordarternas utbredning i eller nära markytan samt förekomsten av block m.m. Det är uppenbart att man inte kan dra en slutsats enbart utifrån jordartskartan. Enligt K.R. har jorden en annan beskaffenhet längre ner i marken, vilket innebär att marken inom A är lämplig för en egen infiltrationsanläggning/stenkista. A har vidare en areal som gör att en sådan anläggning kan anläggas inom den egna fastigheten.

Mot denna bakgrund kan det således inte konstateras att nu aktuell fastighetsregle- ring är nödvändig för att sökandens fastighet ska förbättras. Det är möjligt att för-bättra A genom andra tillvägagångssätt än det nu beslutade. Dessa alternativa tillvägagångssätt har inte utretts erforderligt.

Det innebär att syftet med regleringen kan uppnås genom andra utföranden, vilka skulle föranleda betydligt mindre olägenhet utan att lönsamheten eller utbytet i övrigt oskäligt förändras. LM:s underlåtenhet att undersöka andra utföranden bör inte läggas K.R. till last, vars fastighet kommer att belastas.

Det ska därutöver framhållas att det finns ett ytterligare utförande som inte har utretts på det sätt som krävs av LM. Norr om A går väg 781. Ett alter- nativt utförande skulle vara att dra avloppsanordningen i den befintliga servitutsvägen och leda avloppsvattnet från A och släppa röret med ett öppet

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM F 7898-23 Mark- och miljödomstolen

dike före väg 781, något som Trafikverket även ställts sig positivt till. På den föreslagna sträckan återfinns redan ett vägservitut och ligger cirka 100 meter ifrån anslutningen till Trafikverkets dike, medan det nu aktuella servitutet är cirka 200 meter. Det kan mot denna bakgrund knappast anses att det nu aktuella servitutet bildats i enlighet med 5 kap. 6 § andra stycket FBL.

Såsom anförts ovan förekommer det dessutom betydande brister i utredningen. Det nu beslutade servitutet riskerar leda till betydande merkostnader och arbeten som LM uppenbarligen inte tagit i beaktande. Det leder till att det nu aktuella servitutet kommer att orsaka betydande olägenheter och kostnader för ägaren av Mellanbergsäng 1:4. Även denna aspekt synes ha uteblivit vid övervägandena enligt 5 kap. 4 och 6 § FBL.

LM har inte i tillräcklig omfattning beaktat det faktum att det är möjligt att förlägga avloppsanläggningen inom A. I vart fall har LM gjort felaktiga överväganden jämlikt bestämmelserna i 5 kap. FBL. Mer ändamålsenlig markanvänd-ning vinnes inte och fördelarna överväger inte de kostnader och olägenheter som regleringen medför. Servitutet är inte heller nödvändigt för att A ska förbättras. Ändamålet kan uppnås på andra sätt. I vart fall kan fastighetsregleringen vinnas genom alternativa utföranden varför LM:s beslutade utförande inte innebär att regleringen verkställs på det sätt som föranleder minsta olägenhet utan att lönsamheten eller utbytet i övrigt oskäligt försämras. Mot bakgrund av det anförda och under förutsättning att domstolen inte upphäver LM:s beslut att bilda servitutet, bör domstolen i andra hand återförvisa ärendet till LM för ny prövning.

Ersättning

För det fall mark- och miljödomstolen beslutar att fastställa LM:s beslut ska den ersättning som I.L. har att utge till K.R. höjas väsentligt.

Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM F 7898-23 Mark- och miljödomstolen

Såsom LM anfört ska de s.k. vinstfördelningsfallen värderas utifrån skälig ersättning. Utgångspunkten vid vad som utgör skälig ersättning är vad som skulle vara följden av en normal frivillig överenskommelse.

LM:s beräkning måste betraktas som en hypotetisk slutsats i bästa fall. Såsom anförts ovan finns det ett stort antal riskfaktorer som inte har beaktats i samband med förrättningen. Om man i stället utgår från att någon av dessa risker inträffar hade LM:s beräkning blivit en annan. Såsom exempel kan nämnas att om täckdiknings-anläggningens kapacitet inte är tillräcklig för att även kunna hantera avloppsvattnet från A riskerar det att innebära ytterligare grödskador, vilket i sådana fall skulle innebära att K.R. skulle ha rätt till större ersättning. Att beräkna storleken på ersättningen blir således hypotetiskt eftersom den består av ett stort antal okända faktorer.

De risker som föreligger enligt ovan måste således även tas i beaktande vid bedöm- ningen av vad K.R. skäligen kunde antas acceptera vid en frivillig över-enskommelse. Mot bakgrund av vad som anförts ovan hade K.R. inte under några omständigheter nöjt sig med den beslutade ersättningen.

Skäligt belopp som I.L. har att betala till K.R. bör, för det fall mark- och miljödomstolen fastställer LM:s beslut, således åtminstone uppgå till 100 000 kronor eller annat lägre belopp som domstolen finner skäligt.

Bemötande av I.L.s yttrande

Vad I.L. angett beträffande tidigare avloppsanordningar inom A kan inte vitsordas. Det finns ingen annan rättighet för A än att genom servitut nyttja en väg. Det är helt irrelevant hur det historiskt sett ut. Lämplighetsprövningen ska göras avseende lämplig markanvändning framåt. LM:s underlåtenhet att utreda andra lösningar som bättre stämmer överens med FBL kan inte läggas K.R. till last.

Sid 8 NACKA TINGSRÄTT DOM F 7898-23 Mark- och miljödomstolen

Det kan inte vitsordas att tidigare lantmäteriförrättare skulle ha utrett ärendet i erforderlig omfattning. Påståendet om huruvida jorden är genomsläpplig är de facto inte utredd. LM:s utredning vilar på en jordartskarta vari uttryckligen framgår att underliggande jordlager inte redovisats systematiskt och att kartan avser utredning i eller nära markytan. SGU anger på sin hemsida att en jordartskarta ”bör användas med stor försiktighet vid analyser och bedömningar av markförhållanden”. Det är således uppenbart att en hänvisning till aktuell jordartskarta inte är tillräcklig för att göra en tillförlitlig bedömning av markförhållandena inom A. För att erforderligt utreda huruvida det är möjligt att anlägga en infiltrationsanläggning eller stenkista krävs att det grävs en provgrop. Att en infiltrationsanläggning eller/ stenkista även kommer att kräva installation av en pump är inte argument nog för att cirka 200 meter av K.R.s mark ska grävas upp, med överhängande risk att täckdikningsanläggningen överbelastas. Att komplettera avloppslösningen med en pump är dessutom en mycket vanligt förekommande lösning.

I.L. har påpekat att det inte finns ytterligare pengar att ersätta Karl Runesson med. Det talar ytterligare för att det nu aktuella beslutet inte är lämpligt, med tanke på de kostnader som han riskerar att åsamkas.

Det kan erinras om att I.L. saknar erforderliga tillstånd från mark- och miljödomstolen om att tvångsvis ansluta avloppsanläggningen till markavvattnings-anläggningen. vilket medför att det nu beslutade servitutet är helt verkningslöst i praktiken samt medför risk att I.L. får en felaktig uppfattning om att hon har rätt att ansluta avloppsanläggningen till markavvattningsanläggningen utan föregående beslut enligt LSV och miljöbalken.

I.L.

Hon köpte fastigheten A den 1 april 1999. Hon hade då ett fungerande avlopp som tömde till täckdikningsanläggningen – samma som hon vill att det ska tömmas till i dag. Dessutom hade hon en granne som också hade ett avlopp som tömde till samma anläggning.

Sid 9 NACKA TINGSRÄTT DOM F 7898-23 Mark- och miljödomstolen

Hennes avlopp havererade någon gång 2008-2010 och då tömde det på hennes tomt, som var översvämmad jämt. 2009 på nyårsafton brann hennes grannes hus och grannen omkom. Så där finns inget avlopp. Därför säger K.R. att täckdikningsanläggningen bara är för att avrinna åkern då han köpte den någon gång 2009-2010. När det byggs på den brunna tomten någon gång så kommer även de att tömma till täckdikningsanläggningen.

Hon har i dag betalat 79 690 kr till LM och har ytterligare en faktura att betala. Till entreprenören som anlägger hennes avlopp har hon betalat 90 368 kr. Så hon har inga pengar att betala K.R.

K.R. säger att J.A. inte har utrett allt, men det gjorde Daniel Nilsson dessförinnan. Hon kan inte göra något annat än att fortsätta och göra det klart. Där hon bor är det leråker som inte är genomsläpplig, men där K.R. vill att det ska gå ut till vägen är det ju samma lera som på hennes tomt och då får vattnet rinna uppför vilket betyder att det behövs en pump, som är ett mycket dåligt alternativ.

Det finns mycket att säga om hennes avlopp, men ett som är säkert är att om hon inte har ett fungerande avlopp kommer hon inte att kunna bo där.

BEVISNING

K.R. har som skriftlig bevisning åberopat bl.a. karta, fastighetsutdrag, beslut, mejl och jordartskarta.

DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolen har med stöd av 16 kap. 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, avgjort målet utan att hålla sammanträde. Parterna har slutfört sin talan.

Frågan om inrättande av servitut

K.R. har anfört att det behövs tillstånd enligt LSV och miljöbalken för att

Sid 10 NACKA TINGSRÄTT DOM F 7898-23 Mark- och miljödomstolen

avleda avloppsvatten till befintlig täckdikningsanläggning och att detta utgör ett hinder för att bilda det aktuella servitutet. Mark- och miljödomstolen kan emellertid endast pröva de frågor som har varit föremål för LM:s beslut, i detta fall rådighet till mark genom servitutsupplåtelse. En servitutsupplåtelse innebär att den härskande fastigheten ges rådighet till mark e.d. på den tjänande fastigheten. Om denna rätt behöver förenas med annat tillstånd, t.ex. avseende markavvattning, prövas detta i annan ordning. Den omständighet att den tänkta åtgärden kan behöva kombineras med ett tillstånd enligt LSV, innebär inte att mark- och miljödomstolen inte kan pröva frågan om inrättandet av servitut.

K.R. har vidare anfört att båtnadsvillkoret inte är uppfyllt samt att ända- målet med fastighetsregleringen kan uppnås på andra, mindre ingripande sätt.

Enligt 5 kap. 4 § FBL följer att fastighetsreglering får ske, under förutsättning att fastighetsindelningen blir lämpligare eller om markanvändningen annars blir mer ändamålsenlig samt om fördelarna av åtgärden överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför (det s.k. båtnadsvillkoret). Av 5 kap. 6 § andra stycket FBL följer att om syftet med fastighetsregleringen kan uppnås genom olika utföranden, ska regleringen verkställas på det sätt som föranleder minsta olägenhet utan att lönsamheten eller utbytet i övrigt oskäligt försämras.

LM har bedömt att nyttan och det ekonomiska värdet av upplåtelsen är stort för A samtidigt som intrånget på B är förhållandevis litet och att marken även i framtiden kan användas på motsvarande sätt som i dag. Mark- och miljödomstolen gör ingen annan bedömning. Genom att Södersättra 10:8 ges rätt att anordna en avloppsanläggning, blir fastigheten varaktigt lämplig för bostadsändamål. Servitutsupplåtelsen medför därmed en mer ändamålsenlig markanvändning, som enligt domstolen, överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför. Domstolen delar även LMs bedömning avseende den valda avloppsanordningen och dess lokalisering. Av LM:s utredning, tillstånd till avloppsanordning och av vad som i övrigt framkommit i målet bedömer domstolen att det valda utförandet föranleder den minsta olägenheten utan att lönsamheten

Sid 11 NACKA TINGSRÄTT DOM F 7898-23 Mark- och miljödomstolen

eller utbytet i övrigt oskäligt försämras. Vad K.R. har anfört föranleder inte domstolen att komma till någon annan slutsats. Hans yrkande om att beslutet ska upphävas alternativt undanröjas och återförvisas till LM ska därför avslås.

Frågan om ersättning

K.R. har, för det fall domstolen fastställer LM:s beslut, yrkat att ersättningen för intrånget ska uppgå till 100 000 kr eller annat lägre belopp som domstolen finner skäligt. Ersättningen ska, som domstolen uppfattat yrkandet, omfatta risken för eventuella framtida skador för K.R.

Ersättningen ska, i nu aktuellt fall, bestämmas med stöd av reglerna i 5 kap. 10 a § första och tredje stycket FBL. Det innebär att intrångsersättning ska betalas med ett belopp som motsvarar den marknadsvärdeminskning som uppkommer avseende B till följd av fastighetsregleringen. Dessutom ska det tas skälig hänsyn till det särskilda värde som egendomen har för den tillträdande fastigheten, dvs. det ska göras en vinstfördelning.

LM har vid värderingen av den marknadsvärdeminskning som uppstår till följd av servitutsbelastningen använt Lantmäteriets rekommendation Ersättning för underjordiska ledningar i jordbruksmark (dnr: LM2022/027639 2022-10-01). Därutöver har vinstdelning skett med tillämpning av ersättning med råge, genom att den marknadsvärdeminskning som beräknats multiplicerats med faktorn 4. Ersättningen uppgår enligt LM:s beslut till 15 934 kr. Mark- och miljödomstolen bedömer att den beslutade ersättningen motsvarar den marknadsvärdeminskning som uppstår för B och är skälig med avseende på fördelning av den vinst som uppkommer av åtgärden. Eventuella oförutsedda skador som kan uppkomma i sam-band med anläggandet eller nyttjandet av servitutet hanteras i annan ordning, enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Vad K.R. har anfört föranleder inte domstolen att komma till någon annan slutsats. Hans överklagande ska därför avslås även i denna del.

Sid 12 NACKA TINGSRÄTT DOM F 7898-23 Mark- och miljödomstolen

Sammanfattningsvis ska K.R.s överklagande avslås i sin helhet. Vid denna utgång ska även hans yrkande om ersättning för rättegångskostnader avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 6 mars 2024.

Åsa Marklund Andersson Monica Lagerqvist Nilsson I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Åsa Marklund Andersson, ordförande, och tekniska rådet Monica Lagerqvist Nilsson.