F 5265-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och undanröjer lantmäterimyndighetens beslut den 17 maj 2023 samt återförvisar förrättningen till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling. 2. R.L. och S.L. ska solidariskt betala ersättning för M.G.s och M.L.s rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 48 000 kr avseende ombudsarvode och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

SVEA HOVRÄTT DOM F 5265-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

M.G. och M.L. har yrkat i första hand att servitutet bestäms till att omfatta rätten att anlägga, underhålla och förnya ett minireningsverk med tillhörande ledningar (avloppsledning, utloppsledning och elledning), i andra hand att servitutet ändras så att det omfattar detsamma, och i tredje hand att förrättningen återförvisas för förnyad handläggning hos lantmäterimyndigheten. De har även begärt ersättning för sina rättegångskostnader.

R.L. och S.L. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom och begärt ersättning för sina rättegångskostnader.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

M.G. och M.L. har till stöd för sin talan anfört samma som i mark- och miljödomstolen, med i huvudsak följande tillägg. Genom att fastighetsbestämma servitutet på det sätt som lantmäterimyndigheten har gjort står fastigheten A plötsligt utan möjlighet till fungerande avloppslösning. Samtliga deras yrkanden i förrättningen har haft som utgångspunkt att fastigheten ska ha servitut för en komplett fungerande avloppsanläggning. Yrkandena omfattar de åtgärder som krävs för att åstadkomma detta. Även gemensamhetsanläggningen hade behövt bestämmas eller omprövas, vilket lantmäterimyndigheten borde ha tagit initiativ till, alternativt förtydligat konsekvensen för sakägarna av att inte framställa ett kompletterande yrkande. Förrättningslantmätaren informerade vid sammanträdet om åtgärden att bilda ett nytt servitut men klargjorde inte att bedömningen av det befintliga servitutet gjordes utan att ta in anläggningen i prövningen. Förrättningslantmätaren borde ha lyft att prövningen behövde ske av helheten för att fastigheterna skulle vara fortsatt lämpliga för sina respektive ändamål.

R.L. och S.L. har till stöd för sin talan anfört sammanfattningsvis följande. Lantmäterimyndigheten har gett M.G. och M.L. möjlighet att förtydliga sina yrkanden under förrättningen, i den mån de framställts. En ompröv-

SVEA HOVRÄTT DOM F 5265-24

ning av gemensamhetsanläggningen skulle medföra förrättningskostnader för delägarna, och det framstår som lämpligare att i stället pröva om ett nytt servitut kan bildas för avloppsanläggningen eller om denna kan anläggas på fastigheten A. M.G. och M.L. har i överinstans på ett otillåtet sätt justerat sitt första- och andrahandsyrkande till att även omfatta dels avlopps-, utlopps- och elledning tillhörande minireningsverket, dels rätten att underhålla och förnya detsamma. Det är i vart fall inte lämpligt att ta ställning till de justerade yrkandena först i överinstans. Det ska noteras att det är M.G. och M.L. som har initierat lantmäteriprocessen samt överklagat i båda instanser.

Parterna har gett in bl.a. flygbilder och kartmaterial till stöd för sin respektive talan.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Rättsliga utgångspunkter

Lantmäterimyndigheten får genom fastighetsbestämning pröva frågor om huruvida ett servitut gäller och vilket omfång rätten har, samt även klargöra vilken omfattning en gemensamhetsanläggning har, se 14 kap. 1 § första stycket 2 och 4 fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL. Således kan läget, utbredningen och innehållet i en gemensamhetsanläggning klargöras på motsvarande sätt som ett servitut.

Gemensamhetsanläggningar inrättas enligt anläggningslagen (1973:1149), AL, genom att mark eller annat utrymme upplåts för ett visst ändamål vilket anges i ett anläggningsbeslut, se 12 § första stycket och 24 § AL. I förarbetena förutsågs att det ibland skulle bli nödvändigt att formellt samordna en anläggningsåtgärd med en fastighetsbildningsåtgärd, varför sådana bestämmelser togs in i lagen. En anläggningsfråga får alltså prövas gemensamt med en fastighetsbildningsåtgärd vid en gemensam förrättning och om så sker får anläggningsbeslutet tas upp i fastighetsbildningsbeslutet, se 17 § andra stycket och 24 § fjärde stycket AL. En sådan hantering kan ske när det finns ett direkt och ömsesidigt samband mellan de två åtgärderna. (Se prop. 1973:160 s. 114–116 och 164 f.)

SVEA HOVRÄTT DOM F 5265-24

Vid en förrättning avseende fastighetsbestämning ska lantmäterimyndigheten klargöra fastighetsbestämningens omfattning för sakägarna, noga ange vilka frågor som ska avgöras, utreda de omständigheter som är av betydelse för fastighetsbestämningen och redogöra för resultatet av den utredning som gjorts, se 14 kap. 3 § FBL. Lantmäterimyndigheten ska vid tolkningen av ansökan ta stor hänsyn till det bakomliggande syftet (se prop. 1969:128, del B, s. 215). En fråga om fastighetsbestämning får tas upp till prövning på initiativ av sakägare men även av lantmäterimyndigheten om något oklart fastighetsrättsligt förhållande först behöver klarläggas för att kunna bedöma tillåtligheten av t.ex. en ansökt fastighetsreglering, se 14 kap. 1 a § första stycket 1 och 3 FBL.

Bedömningen i detta fall

Av utredningen i målet framgår att M.G. och M.L.s bostadsfastighet A nybildades genom avstyckning från fastigheten C. För att fastigheten A skulle kunna få en godtagbar avloppsanordning bildades dels ett servitut avseende avloppsledning med tillhörande slamavskiljare, dels en gemensamhetsanläggning (E) för den markbädd som skulle användas av båda styckningsdelarna. Beslutet att inrätta gemensamhetsanläggningen togs in i fastighetsbildningsbeslutet.

M.G. och M.L. har i första hand yrkat att servitutet ska bestämmas till att omfatta rätten att anlägga, underhålla och förnya ett minireningsverk med tillhörande ledningar. När det gäller den frågan delar Mark- och miljööverdomstolen lantmäterimyndighetens och mark- och miljödomstolens bedömning att en sådan rätt inte inryms i servitutsupplåtelsen.

M.G. och M.L. har vidare yrkat att få servitutets omfattning fastställd bl.a. avseende den nuvarande avloppslösningens läge. Lantmäterimyndigheten har bestämt servitutet i ett läge i enlighet med avloppsledningens faktiska sträckning. Detta har fått till följd att servitutet inte längre ligger i anslutning till där gemensamhetsanläggningen E redovisas i fastighetsregistret. Genom att frångå samordningen av servitutet och gemensamhetsanläggningen har förrättningen resulterat i

SVEA HOVRÄTT DOM F 5265-24

en oklarhet gällande parternas användning av sina fastigheter genom att servitutsrättigheten, som avser en del av avloppslösningen för fastigheten A, bestämts i ett läge medan den andra delen av avloppslösningen, som regleras genom gemensamhetsanläggningen E, fortsatt är oklar. Ett sådant resultat kan knappast vara till nytta för vare sig M.G. och M.L. eller R.L. och S.L.. En närmare utredning av läget för gemensamhetsanläggningen E kan därmed antas ha direkt betydelse för förrättningen i denna del.

Mot bakgrund av M.G. och M.L.s angivna syfte med förrättningen och samordningen av servitutet och gemensamhetsanläggningen vid bildandet anser Mark- och miljööverdomstolen att lantmäterimyndigheten borde ha tagit initiativ till ytterligare utredning avseende gemensamhetsanläggningen E, för att på så vis klargöra de rättsliga förutsättningarna för avloppslösningen som en helhet för fastigheten A. Det har inte framkommit att någon sådan närmare utredning har vidtagits av lantmäterimyndigheten eller att myndigheten förklarat de rättsliga konsekvenserna av att enbart fastighetsbestämma servitutet utan att samtidigt bestämma gemensamhetsanläggningens läge. Detta får anses utgöra en sådan brist i förrättningen som kan antas ha inverkat på ärendets utgång (jfr. Högsta domstolens beslut den 24 september 2018 i mål nr T 4259-16). Fortsatta åtgärder bör med hänsyn till instansordningens princip vidtas av lantmäterimyndigheten. Lantmäterimyndighetens beslut ska därför undanröjas i samtliga delar och förrättningen återförvisas dit för fortsatt behandling.

Eftersom R.L. och S.L. har förlorat målet i Mark- och miljööverdomsto-len ska de ersätta M.G.s och M.L.s rättegångskostnader här, se 16 kap. 14 § första stycket och 17 kap. 3 § första stycket FBL. M.G. och M.L. har yrkat ersättning med 48 000 kr avseende ombudsarvode motsvarande 32 timmar. Det yrkade beloppet är skäligt.

SVEA HOVRÄTT DOM F 5265-24 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, tekniska rådet Ingela Boije af Gennäs, hovrättsrådet Johanna Fernlund, referent, samt tf. hovrättsassessorn Hanna Wallin. Föredragande har varit Alexander Persson.

Bilaga A

Sid 1 (17) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr F 2563-23 Mark- och miljödomstolen 2024-03-27 meddelad i Vänersborg

PARTER Klagande 1-2. M.G. och M.L.

Motparter 1-2. R.L. och S.L.

ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäterimyndigheten i Göteborgs Stads beslut 2023-05-17 i ärende nr O226735, se bilaga 1

SAKEN Fastighetsbestämning av servitut berörande A och B i Göteborgs kommun

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

2Vardera parten ska stå sina egna rättegångskostnader.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen BAKGRUND Lantmäterimyndigheten i Göteborgs Stad har i ärende O226735 handlagt en ansökan om i första hand fastighetsbestämning, lokalisering av servitut (1480K-2003F144.2) berörande fastigheterna Göteborg A (härskande fastighet) och B (tjänande fastighet), och i andra hand fastighetsreglering, ändring av servitutets ändamål.

Lantmäterimyndigheten fattade den 17 maj 2023 fastighetsbestämningsbeslut och fastighetsbildningsbeslut, fastighetsreglering, samt beslutade om fördelning av förrättningskostnaderna och att avsluta förrättningen.

YRKANDEN M.M. M.G. och M.L., lagfarna ägare av A, har överklagat beslutet om fastighetsbestämning och om fastighetsbildning. De har i första hand yrkat att rätten att anlägga minireningsverk ska inrymmas i begreppet "förnya" i servitutet, och i andra hand att servitutet ska ändras så att detta inkluderas. Om det inte bedöms möjligt att ändra servitutet och det behöver bildas ett nytt servitut yrkar de i tredje hand att deras yrkanden omfattar detta, och annars att de skulle ha beretts möjlighet att förtydliga detta, samt att förrättningslantmätaren måste beakta det faktum att deras fastighet behöver en komplett och sammanhängande avloppslösning. Slutligen har de yrkat att få ersättning för sina rättegångskostnader med 18 750 kr. Till stöd för sin talan har de i huvudsak anfört följande.

Servitut för ledning och tillhörande slamavskiljare, samt gemensamhetsanläggning för markbädd, bildades 2003 i samband med att A avstyckades från C. Syftet med rättigheterna var att den avstyckade fastigheten skulle ha en fungerande avloppslösning, vilket inte gick att lösa på ett godtagbart sätt inom den egna fastigheten. Eftersom servitutet bildades innan anläggningen anlades, redovisades det schematiskt på förrättningskartan, tillsammans med beskrivande text "ungefärlig sträckning". Gemensamhetsanläggningen, E, avsåg den markbädd som anlades och nyttjades gemensamt av C och A fram till 2021, då C anlade ett eget minireningsverk på annan plats och övergav den gemensamma markbädden.

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen

Då de nekades tillträde för att anlägga minireningsverk på den plats där de idag har slamavskiljare ansökte de om fastighetsbestämning för att reda ut att servitutet gav dem rådighet till marken. I förrättningen beskrevs problemet och det gjordes tydligt att de behöver en komplett fungerande avloppslösning, samt att belastningen av ett minireningsverk inte kan anses vara större än nuvarande slamavskiljare.

Då gemensamhetsanläggningen uppenbart är onyttig, i och med att en av två delägare inte längre har behov av markbädd och den dessutom är utdömd, sågs ingen anledning att bestämma läget för gemensamhetsanläggningen. Ansökan gjordes därför bara om fastighetsbestämning och fastighetsreglering av servitutet, med syftet att A skulle kunna ha en komplett fungerande avloppslösning inom servitutsramen.

Så som utfallet blivit i förrättningen innebär det att A inte längre är lämplig som bostadsfastighet då det saknas möjlighet till en komplett avloppslösning. Det förefaller orimligt att en förrättning avslutas på ett sådant sätt utan att, om det är oklart, sakägarna bereds möjlighet att förtydliga sina yrkanden så att slutresultatet innebär lämpliga fastigheter. Innebörden i framställda yrkanden har alltid varit att A ska kunna ha en komplett fungerande avloppslösning, för att fortsatt vara en lämplig bostadsfastighet enligt 3 kap. 1 § FBL

Miljöförvaltningens krav Den infiltrationsbädd som utgör sista ledet i nuvarande avloppslösning har dömts ut av miljö- och hälsoskyddsmyndighet.

När markbädden dömdes ut påbörjade de ett ärende hos miljöförvaltningen gällande avloppet. Miljöförvaltningen gjorde en utredning med platsbesök och kom då fram till att miljöpåverkan av att anlägga avloppsanläggning på egen tomt var för stor och inte kunde godkännas. På inrådan av miljöförvaltningen ansöktes därför om tillstånd för ett minireningsverk på den plats där befintlig slamavskiljare finns. Ett minireningsverk är en komprimerad avloppslösning där både slamavskiljning och infiltration sker, vilket innebär att den tidigare infiltrationsbädden inte längre behövs.

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen Därmed minskas belastningen för belastad fastighet avsevärt. Ett minireningsverk är också en tekniskt bättre lösning med bättre rening, vilket miljö- och hälsoskyddsmyndighet kräver ur miljöhänseende. Miljöförvaltningen ställde dessutom krav om hög skyddsklass med hänsyn till känsliga markförhållanden, varpå ett särskilt minireningsverk har valts som uppfyller dessa krav. Hade det varit möjligt att anlägga en avloppsanläggning inom egen tomt hade ägarna till A givetvis föredragit det. Med rådande förutsättningar, baserat på befintliga vattentäkter och de skyddsavstånd som krävs samt bergiga markförhållandena som kräver sprängning till orimliga kostnader, i förhållande till att nyttja det servitut de faktiskt har, är det tyvärr inte en möjlighet.

Ett minireningsverk, som är en tekniskt bättre lösning än nuvarande slamavskiljare och dessutom inte tar mer mark i anspråk, bör kunna ses som en naturlig följd av samhällsutvecklingen och något som bör ingå i vad tjänande fastighet ska tåla inom ramen för servitutets omfattning. Angående ett servituts elasticitet, se NJA 2018 s. 200 och NJA 1982 s. 69.

Utrymmesbehov Att byta ut befintlig slamavskiljare mot ett minireningsverk innebär i praktiken att lyfta upp en behållare och lägga ner en annan inom samma utrymme. Förutsatt att ett minireningsverk kan anläggas krävs inte längre någon markbädd, varför den faktiska belastningen på marken avsevärt minskar. Förutsatt att ett minireningsverk kan anläggas med stöd av servitut ses heller inget hinder i att E upphävs, så att även den rättsliga belastningen upphör. Då ett minireningsverk innebär en bättre rening än slamavskiljare + infiltrationsbädd blir det också en mindre belastning ur ett miljömässigt perspektiv, vilket uppfyller miljöförvaltningens höga krav.

Om det däremot inte går att anlägga ett minireningsverk med stöd av servitut så har A fortsatt behov av utrymme för att anlägga en ny, godkänd, markbädd, då med stöd av servitut i och med att det enbart är en fastighet som har behov av den. Det förutsätter också att miljöförvaltningen kan ge tillstånd för denna lösning. På förekommen anledning bör det också påpekas att hästar inte får trampa på en

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen markbädd, då livslängden på nuvarande markbädd avsevärt förkortades just genom att hästar tilläts gå på den.

Angående att nå bäcken så innebär en avloppsanläggning att spillvatten ska renas så att det blir tillräckligt rent för att kunna släppas ut. Samtliga enskilda avloppsanläggningar har inte en bäck att tillgå, utan ofta släpps vattnet ut i befintlig dagvattenavrinning. Nuvarande tillstånd från miljöförvaltningen anger minireningsverk med utsläpp till bäck, vilket innebär ett utloppsrör från minireningsverket, ca 90 cm under markytan, där det renade vattnet rinner till bäcken. Det innebär inget behov av schaktning och D har inte haft någon synpunkt kring detta. I det här fallet är det möjligt att det renade vattnet pumpas från reningsverket till A:s dagvattenavrinning, i ett rör som läggs parallellt med nuvarande spillvattenledning, inom servitutets utrymme, se separat info från entreprenör. Förutsatt att miljötillståndet kan avse utsläpp till A:s dagvatten istället för bäcken så behövs inget utloppsrör direkt till bäcken, om det av någon anledning skulle bedömas vara avgörande för omfattningen av belastningen.

Någon flytt (vare sig rättslig eller fysisk) har aldrig gjorts Ägare till C/B nämner i sitt yttrande upprepade gånger "flytt" av både servitut och anläggningar. Att man i den ursprungliga ansökan om tillstånd har kryssat i "helt på egen tomt" innebär inte att det är det som det slutliga tillståndet avsåg. De kartor som ägare till C/B skickat in från bygglovsansökan och tillståndsansökan är inte relevanta i förrättningen, vilket förrättningslantmätaren också påpekat. Förstahandsalternativet var att kunna anlägga avlopp inom egen tomt, men i samband med tillståndsprocess och anlitande av entreprenör framkom att markförhållandena inte tillät detta. Servitutet avser rätt att anlägga slamavskiljare samt ledning och lokaliserades rättsligt när det anlades, vilket också konstaterats i förrättningen. Även tillståndet avser det anlagda läget efter slutbesiktning, där man endast konstaterade att den faktiska placeringen skilde sig från den ursprungliga ansökan. Någon flytt (vare sig rättslig eller fysisk) har således aldrig gjorts, varken av servitut eller anläggning.

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen Angående motpartens resonemang kring flera olika slamavskiljare så är det uppenbart att servitutet avsåg rätt att anlägga en slamavskiljare och då inom belastad fastighet C (numera avstyckad fastighet B). Skulle slamavskiljaren ha anlagts inom egen fastighet hade det inte krävts något servitut. Den slamavskiljare som servitutet avser och som A använt är samma slamavskiljare som anlades enligt miljötillstånd och som fastighetsbestämdes i förrättningen.

Vilken slamavskiljare C/B behövt är inte relevant i servitutsfrågan, som handlar om A:s avloppslösning.

Befintlig belastning— ingen ny begränsning Nuvarande ägare till C/B köpte gården 2007, då med både servitutsbelastning och kännedom om avloppets faktiska lokalisering (baserat på synliga delar, som även mätts in i lantmäteriförrättningen). Belastningen är således ingen nyhet och det har aldrig varit möjligt att borra energibrunn och/eller anlägga attefallshus just vid befintlig avloppsanläggning. Att byta ut slamavskiljare mot minireningsverk inom samma utrymme förändrar inte dessa förutsättningar. Vem som ägde respektive fastighet när servitutet bildades är inte heller relevant, då ett servitut hör till fastigheten och har som syfte att fastigheten ska vara ändamålsenlig.

Prisreduktion i köpet Angående prisreduktion i köpet så avsåg denna enbart det faktum att den faktiska avloppslösningen behövde bytas. Innan budgivning var detta dock inte känt för någon av spekulanterna. I samband med köpet begärde säljarna in offert på en avloppslösning och reducerade köpeskillingen med detta belopp. Ytterligare 70 000 kr reducerades med anledning av att budgivningen gått upp på ett sätt som den inte bedömdes ha gjort om det faktum att avloppet behövde bytas varit känt. Prisreduktionen hade således inget att göra med servitutet, och det fanns ingen anledning att ifrågasätta servitutets placering bara för att existerande anläggning skulle dömas ut. Se även information från mäklaren, aktbilaga SK4.

Slutsats Det A behöver är en komplett fungerande avloppslösning, vilket det blir

Sid 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen genom ett minireningsverk med stöd av servitut. Med anledning av pågående process är det extremt viktigt att servitutet framgent blir så tydligt att det inte finns några som helst oklarheter i vad som ingår och att det avser en komplett fungerande avloppslösning, enligt de krav som ställs från miljöförvaltningen.

Rätten att anlägga minireningsverk bör i första hand bestämmas att den inryms i begreppet "förnya", med hänsyn till att ett minireningsverk är en komprimerad avloppslösning där både slamavskiljare och vidare infiltration sker. Ett minireningsverk är en tekniskt bättre lösning än en slamavskiljare och bör ses som en naturlig följd av samhällsutvecklingen samt något som bör ingå i vad tjänande fastighet ska tåla inom ramen för servitutets omfattning, se NJA 2018 s. 200 och NJA 1982 s. 69 angående ett servituts elasticitet.

I andra hand bör servitutet ändras (eller upphävas och nybildas) så att det tydligt framgår vad som ingår för att A ska kunna ha en komplett fungerande avloppslösning, och fortsatt vara lämplig som bostadsfastighet.

Om man inte anser att ett minireningsverk kan inrymmas i begreppet "förnya" så bör det i vart fall vara möjligt att ändra servitutet för att inrymma detta.

Det saknas möjlighet att på ett godtagbart sätt anlägga en avloppslösning inom egen fastighet och det finns krav från miljö- och hälsoskyddsmyndighet att anlägga ett minireningsverk med hänsyn till känsliga markförhållanden. Det finns därmed ett stort behov och är en väsentlig fördel för A att ha rådighet till mark för att anlägga ett minireningsverk. Om ett minireningsverk inte kan anläggas kvarstår istället behovet att ha en markbädd, då med stöd av servitut i och med att den ska nyttjas bara av en fastighet. Detta förutsätter också att miljöförvaltningen kan ge tillstånd för denna lösning, trots de höga krav på rening som finns i området.

Numera B är redan belastad av servitut för ledning och slamavskiljare och i och med att ett minireningsverk inte tar större plats än den befintliga slamavskiljaren kan inte belastningen för fastigheten anses öka, i vart fall inte av betydelse. I och med att ett minireningsverk innebär att någon markbädd inte längre behövs

Sid 8 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen minskar även den totala fysiska belastningen avsevärt och det är också möjligt att ta bort den rättsliga belastningen om så önskas. Att nuvarande infiltrationsbädd har dömts ut, att den tekniska utvecklingen gått framåt sedan servitutets tillkomst (minireningsverk har utvecklats och blivit vanligare sedan 2003) samt att högre miljökrav ställs på reningen innebär att det har inträtt ändrade förhållanden sedan servitutet bildades.

Det bör stå klart att de yrkanden som framställts i förrättningen avser en servitutslösning som innebär en komplett fungerande avloppslösning för A. Om detta rent fastighetsrättsligt innebär att upphäva det gamla servitutet och bilda ett nytt måste detta prövas. Det är ett väsentligt behov för A att ha en fungerande avloppslösning (FBL kap 7 §1). Det bör också tas hänsyn till att A bildades som en lämplig bostadsfastighet med en avloppslösning med stöd av servitut och en gemensam markbädd, där kostnad och ansvar för markbädden skulle delas mellan de två delägande fastigheterna. Att den andra deltagande fastigheten övergav den gemensamma markbädden innebär en skada för A som nu behöver ordna en komplett avloppslösning på egen hand. En rättighetslösning i form av servitut för ett minireningsverk med de tillhörande ledningar som behövs tar mindre utrymme i anspråk än den ursprungliga rättighetslösningen och bör uppenbart vara sådan att fördelarna överstiger olägenheterna (FBL kap 5 §4).

R.L. och S.L., lagfarna ägare av B, har motsatt sig det som yrkats. De yrkar att få ersättning för sina rättegångskostnader med 36 000 kr. Till stöd för sin talan har de anfört i huvudsak följande.

De valde att inte överklaga förrättningslantmätarens beslut men det innebär inte att de är nöjda med flytten av servitut 1480K-2003F144.2. De har två yrkanden, att beslutet att flytta och ändra syfte på servitut 1480K-2003F144.2 ska upphävas, och att beslutet om fördelningen av förrättningskostnaderna ska upphävas så att A betalar 100% av förrättningskostnaderna och B 0%.

Sid 9 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen A bildades 2003. Samtidigt bildades servitut 1480K-2003F144.2 och E. Då var B fortfarande var C så därför har de valt att skriva C i stället för B.

De anser att förrättningslantmätarens beslut är felaktiga för att slamavskiljningsprocessen flyttades från A till C närmare markbädden, för att servitutet flyttades från den tillhörande slamavskiljaren till den som flyttades från A närmare markbädden, och för att de ska betala 40 % av förrättningskostnaden för en fastighetsbestämning som inte får prövas om det är uppenbart att frågan saknar betydelse för sökanden. Oavsett vilket beslut förrättningslantmätaren än fattar är klagandenas avloppslösning lika obrukbar som den var innan fastighetsbestämningen. Därför anser de att den saknar betydelse för sökandena. Om servitutet hade nått bäcken på D hade fastighetsbestämningen haft en avgörande betydelse men för att komma dit krävs ett nytt servitut på C.

Förrättningslantmätaren hänvisar ofta till samförstånd men blundar helt för det faktum att det var i bästa samförstånd som mor och dotter övergav både servitut och E för en annan avloppslösning med självfall. Dessutom behövde de inget servitut när de flyttade runt slamavskiljare och markbäddar på C och A så länge de gör det i samförstånd och får godkänt av Miljöförvaltningen. Däremot bör inte servitutet påverkas av deras samförståndsflyttningar.

De anser att förrättningslantmätaren borde haft servitutet som utgångspunkt istället för samförståndslösningar som gjordes för 20 år sen och som upphörde 2006 när både C och A bytte ägare.

Klagandena på A fick inte ersätta slamavskiljaren med minireningsverk men det är ändå beklagligt att en slamavskiljare som bevisligen skulle placeras helt på egen tomt nu spelar huvudroll i en fastighetsbestämning för att mor och dotter flyttade den från A till C närmare markbädden. 2003 när slamavskiljaren flyttades från A skulle avloppet till en gemensam markbädd på C och 20 år senare ska avloppet ner i bäcken klagandena har på sin egen tomt.

Sid 10 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen Enligt Havs- och Vattenmyndigheten bör skyddszonen mellan vattentäkt och minireningsverk vara 20 m. Observera att myndigheten skriver bör, det är alltså möjligt att krympa avståndet om det kniper. Klagandena skriver att skyddsavståndet påverkar deras möjligheter att placera reningsverket på egen tomt men struntar totalt i hur reningsverket påverkar dem. Innan förrättningslantmätare flyttade servitutet kunde de borra energibrunn och bygga attefallshus utan att påverkas av skyddsavståndet från servitutet. Beslutet innebar att 1 000 kvm av deras tomtmark hamnade inom 20-metersradien från minireningsverket och det är en enorm ökning av servitutsbelastningen anser de.

Angående möjligheten att anlägga avlopp på A. När A år 2003 skulle anlägga sin avloppsanläggning helt på egen tomt anlitades entreprenören Schakt och Sprängtjänst. Nu 20 år senare påstår klagandena att dom tyvärr inte har möjlighet att anlägga en avloppslösning på egen fastighet, baserat på befintliga vattentäkter och de skyddsavstånd som krävs, tillsammans med bergiga markförhållanden som kräver sprängning. De tror inte att det tillkommit några berg sedan 2003. Angående vattentäkter finns det en brunn och det är klagandenas egen borrade brun som ligger uppskattningsvis 35 m väster om Grimåsbäcken.

Klagandena har bäcken, fallhöjden och en yta som ligger för fäfot mellan deras hus och bäcken samt ett minireningsverk som enligt beskrivning vid behov kan pumpa färdigrenat vatten till en högre belägen plats, eller t.ex. pumpa runt en bergknalle om man inte vill spränga.

Angående höga kostnader. Den 6 mars 2023 får klagandena ett mejl från mäklare på fastighetsbyrån som skriver: I samband med dialog kring prisreduktion för underkänt avlopp enligt bifogat tilläggsavtal gällande A diskuterades inte något servitut eller ändringar kring det befintliga. Enligt tilläggsavtalet blev köpeskillingen nedsatt med 230 000 kr, (160 000 kr för nytt avlopp enligt muntlig offert efter besök på plats och 70 000 kr till).

Om man köper en fastighet där avloppet ligger hos grannen och det dessutom är utdömt bör man noga utreda var servitutet går innan man skriver på handlingarna och

Sid 11 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen även innan man ansöker om en ny avloppsanläggning. Tidigare ägare på C och A flyttade en hel avloppsanläggning inkl. markbädd i samförstånd men det var tydligen inte aktuellt med samförstånd i detta fall, eftersom klagandena ansökte utan deras vetskap.

Angående förrättningskostnader. De anser att det är uppenbart att fastighetsbestämningen saknar betydelse för klagandena eftersom det inte spelar någon roll var avloppet rinner så länge det hamnar i samma utdömda markbädd på C.

Eftersom förrättningslantmätaren har prövat något som saknar betydelse för klagandena anser de att förrättningslantmätare ska betala hela kostnaden och i andra hand anser de att klagandena ska betala. Om man ansöker om att flytta ett servitut till ett faktiskt läge när det är till bäcken på D man behöver komma får de får ta konsekvenserna av sin ogenomtänkta ansökan.

Resultatet av förrättningslantmätarens beslut blev att A fick servitut på en obruk-bar avloppslösning som går till en utdömd markbädd på C. De på C tvingas att borra sin energibrunn på grannfastigheten och dessutom hamnar bästa platsen på tomten för ett attefallshus inom skyddszonen för en obrukbar slamavskiljare som mor och dotter flytande från A i samförstånd för 20 år sen.

Dåvarande ägaren sökte och fick tillstånd för en avloppsanläggning på egen tomt. Markbädden (infiltrationsanläggningen) skulle vara gemensam med C. Anläggningen slutbesiktades med 2 anmärkningar. Slamavskiljaren var flyttad närmare markbädden och markbädden låg på andra hållet parallellt med sluttningen.

Eftersom Miljöförvaltningen inte tar hänsyn till vem som äger marken eller om det finns servitut godkändes anläggningen trots att slamavskiljare och markbädd var felplacerade. Dåvarande ägarna till C och A (mor och dotter) behövde inte ta hänsyn till servitut eller ga så länge dom var överens. Servitutsalternativet hade inneburit att både C och A varit tvungna att pumpa avloppet till E. Antagligen därför övergav A servitut och E för att istället anlägga en självfallsledning.

Sid 12 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen Efter att Miljöförvaltningen beslutat om förbud för A att släppa ut avloppsvatten i markbädden ansökte M.L. och M.G. om fastighetsbestämning av servitut 1480K-2003F144.2. Ordalydelsen i servitutet "förnya" och "ungefärlig sträckning" var deras huvudargument för att komma åt marken som deras nu obrukbara avloppsanläggning ligger på. Det visade sig att förrättningslantmätaren också var intresserad av ordalydelsen och använde den som argument i sitt beslut.

Enligt förrättningskartan från 2003 går sträckningen från tomtgränsen mot C till E. E är rättsligt lokaliserad på förrättningskartan från 2003 och omfattas inte heller av fastighetsbestämningen. Det innebär att den ända av sträckningen som går till E är rättsligt lokaliserad. Däremot är det oklart var avloppsledningen från A kommer att passera tomtgränsen till C eftersom A saknade bostadshus när servitutet bildades.

Enligt förrättningskartan från 2003 går en avloppsledning från A till en befintlig slamavskiljare på C och därifrån en ledning till E. Syftet med servitutet är att slamavskilt avloppsvatten från A ska nå den gemensamma markbädden på E. För att nå dit krävs en pump som skulle placeras i en befintlig slamavskiljare på C.

Förrättningslantmätaren har konstaterat att avloppsledning och slamavskiljare uppenbart anlades i samförstånd mellan berörda ägare och har nyttjats under många år utan att ifrågasättas ska servitutets sträckning istället vara den faktiska sträckningen".

"Berörda" måste betyda att även de på C har nyttjat avloppsledning och slamavskiljare vilket är ett helt felaktigt påstående. C har alltid haft egen avloppsledning och egen slamavskiljare och egen pump. Det enda som varit gemensamt är den markbädd som i samförstånd "lades åt andra hållet".

Nu har förrättningslantmätaren med sitt beslut lyckats med bedriften att flytta ett rättsligt lokaliserat servitut till en obrukbar avloppsanläggning bara för att mor och

Sid 13 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen dotter var överens om att överge servitutet ungefär samtidigt som det bildades för 20 år sen.

De anser att de har bevisat att servitut 1480K-2003F144.2 är rättsligt lokaliserat enligt förrättningskartan från 2003 och de anser också att förrättningslantmätaren har brustit i sin undersökningsplikt. T.ex. saknar förrättningslantmätaren viktig kunskap om den befintliga slamavskiljaren på C. De har vid flera tillfällen försökt förklara att den befintliga slamavskiljaren är den som i servitutets ordalydelse kallas tillhö-rande slamavskiljaren.

Till slut fick de en förklaring av förrättningslantmätaren, som i protokollet på sidan förklarar att hon bedömer att det var en ny slamavskiljare som anlades i samförstånd och att servitutet medgav att en ny slamavskiljare anlades, d.v.s. att A inte behövde använda en befintlig sådan.

Om förrättningslantmätaren har rätt borde det idag finnas 3 slamavskiljare, C har den befintliga som A inte behövde samt den nya som anlades i samförstånd och A har den som skulle ligga på egen tomt.

Några stycken upp står det att miljöinspektören anmärkte på att slamavskiljaren var flyttad närmare markbädden. Då borde den naturliga frågan vara vilken det är som är flyttad och framförallt vad den flyttade slamavskiljaren hade för funktion för avloppet från A. Svaret är att slamavskiljaren som skulle placeras på A flyttades till C.

De uppfattar det som att M.L. och M.G. överklagat både fastig-hetsbestämning och fastighetsreglering av servitutet 1480K-2003F144.2. Det måste även innebära att fördelningen av förrättningskostnaderna kan påverkas.

Studerar man förrättningskartan är det "faktiska läget" 28 m långt och för att A ska nå bäcken krävs ytterligare 15 m schaktning över två fastigheter, C och D. Totalt skulle sträckan för A:s nya avloppsanläggning bli 43 m och dessutom gå genom två fastigheter för att för att komma till samma bäck som

Sid 14 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen A har på sin egen tomt. A har heller inte i sin ansökan något yrkande på att servitut 1480K-2003F144.2 ska ändras så att det även omfattar deras mark mellan servitutet och deras östra gräns mot D.

Klagandena påpekar att den utdömda infiltrationsbädden innebär en minskad belastning för B. Den nya förrättningskartan visar att E där infiltrationsanläggningen egentligen skulle anlagts fortfarande är inritad på kartan så det innebär att skyddszonen runt E fortfarande gäller trots den utdömda markbädden.

I beslutsprotokollet skriver förrättningslantmätaren följande: När det gäller vad som får anläggas med stöd av servitutet är servitutsformuleringen tydlig, endast avloppsledning och slamavskiljare får anläggas. Detta är en feltolkning eftersom servitutet enbart bildats för en avloppsledning.

Protokollet från förrättningen 2003 visar att sökanden yrkade på servitut för utfart och för avloppsledning. Dessutom ska gemensamhetsanläggning bildas för infiltrationsanläggning. Förrättningskartan visar område ga och servitutets ungefärliga sträckning från A till nordvästra hörnet av ga. Servitutsledningen går via C:s befintliga slamavskiljare som på så sätt kom att bli tillhörande slamavskiljare.

Karta (situationsplan) över gemensam avloppsanläggning för C och A enligt tillstånd från miljöförvaltningen 2003-04-23. Kartan ligger även till grund för bildandet av servitut 1480K-2003F144.2 och E. Observera att tillståndet gäller för en ny slamavskiljare inritad på A. Anledningen till att servitutsledningen går via C befintliga slamavskiljare beror på behovet av pumpning.

M.G. har i avloppsansökan 2021 ritat in på deras privata mark, klart utanför servitutet. Observera att han skrivit C och inte inom servitut på ansökningsblanketten.

Angående förrättning och rättegångskostnader När M.G. utan deras vetskap ansökte om att placera ett minireningsverk

Sid 15 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen 18 m in på deras tomt, mitt framför deras hus på privat mark var det upphovet till den tvist som nu pågått i 2 år och 4 månader.

Eftersom de anser att de bevisat att de har rätt i frågan om vad servitut 1480K-2003F144.2 omfattar yrkar de på att M.G. och M.L. ska betala samtliga förrättningskostnader samt även ska betala för deras kostnader som uppkommit i samband med yttranden och bemötande.

Deras kostnader beror på att tiden de lagt på yttranden och bemötande skulle de annars lagt på sin verksamhet. De har fram till den 18 december 2023 skrivit 1 yttrande, en komplettering av yttrandet samt 5 sidor bemötande, totalt 7 sidor.

DOMSKÄL Mark- och miljödomstolen har med stöd av 16 kap. 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988) avgjort målet utan sammanträde.

Prövningsram Mark- och miljödomstolens uppgift är att gå igenom överklagade beslut samt materialet i målet för att se om lantmäterimyndighetens avgörande i denna del är riktigt.

Mark- och miljödomstolens prövning är begränsad till de beslut som fattats av lantmäterimyndigheten och som har överklagats i rätt tid. Det betyder att målets prövningsram bestäms av de yrkanden som klaganden framställt inom överklagandetiden. Lantmäterimyndighetens beslut om fördelning av förrättningskostnaderna kan alltså i princip inte prövas i målet, med undantag för det fall att överklagandet skulle leda till en ändring av förrättningen och denna skulle medföra att en uppenbar motstridighet eller oegentlighet uppstår (se 16 kap. 11 § 2 st. FBL).

R.L.s och S.L.s yrkanden om att beslutet om fördelning av förrättningskostnaderna ska ändras kan inte prövas inom ramen för detta mål.

Sid 16 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen

I sak Tillämpliga bestämmelser framgår av lantmäterimyndighetens beslut.

Efter genomgång av överklagandet samt handlingarna i akten har domstolen, på av lantmäterimyndigheten anförda skäl, kommit fram till att rätten att anlägga minireningsverk inte inryms i begreppet förnya och att det inte finns skäl att öka befogenheterna inom servitutet. Att ett minireningsverk är en tekniskt bättre lösning än slamavskiljare och inte tar mer mark i anspråk saknar betydelse för de frågor som aktualiseras i målet.

Även om lantmäterimyndigheten har en viss skyldighet att hjälpa sakägarna, är det sökanden till förrättningen som bestämmer avgränsningen av sin ansökan. Vad klagandena anfört om att förrättningslantmätaren måste beakta det faktum att deras fastighet behöver en komplett och sammanhängande avloppslösning är således inte skäl att ändra lantmäterimyndighetens beslut.

Klagandenas första- och andrahandsyrkanden ska alltså avslås. Eftersom det inte i förrättningen framställdes något yrkande om att bilda ett nytt servitut kan domstolen, som första instans, inte heller bifalla klagandenas tredjehandsyrkande.

Sammanfattningsvis ska överklagandet avslås i sin helhet.

Rättegångskostnader Av 16 kap. 14 § 1 st. fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, framgår att markoch miljödomstolen får, efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna, besluta att sakägare som förlorar målet ska ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad. I övrigt ska 18 kap. rättegångsbalken tillämpas i fråga om rättegångskostnaderna.

Motparterna R.L. och S.L. har vunnit målet och har därför som huvudregel rätt till ersättning för rättegångskostnader. De har begärt ersättning med 36 000 kr för 24 timmars eget arbete. Klagandena har inte invänt mot nedlagt arbete

Sid 17 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2563-23 Mark- och miljödomstolen eller ersättningen som sådan. En stor del av motparternas arbete har emellertid avsett framställande av egna yrkanden avseende de ej överklagade besluten att lokalisera (”flytta”) servitut 1480K-2003F144.2 samt om fördelning av förrättningskostnader. Motparterna har även ägnat stor uppmärksamhet åt redovisning av sakförhållanden som inte varit ifrågasatta i ärendet och som saknar betydelse för prövningen. Vad motparterna anfört har således inte varit avgörande för utgången i målet. Vid sådant förhållande bedömer domstolen det skälig att vardera parten får stå för sina egna rättegångskostnader.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 17 april 2024

Susanne Lindblad Viktor Dalbert I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Susanne Lindblad, ordförande, och tekniska rådet Viktor Dalbert.