F 7573-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT 1. Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet. 2. Mark- och miljööverdomstolen avslår yrkandet om ersättning för rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen och i Mark- och miljööverdomstolen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 7573-25

BAKGRUND

Lantmäterimyndigheten beslutade om fastighetsreglering avseende fastigheterna Y och X i Nyköpings kommun med innebörden att 866 kvm mark skulle överföras från skogsbruksfastigheten X till bostadsfastigheten Y. Det aktuella markområdet ligger inom strandskyddat område vid Hallbosjön och omfattas av riksintresse för naturvård enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Länsstyrelsen i Södermanlands län överklagade lantmäterimyndighetens beslut och yrkade att samtliga beslut utom beslutet om fördelning av förrättningskostnader skulle upphävas. Länsstyrelsen anförde sammanfattningsvis att beslutet riskerade att motverka syftet med strandskyddet och att det därför fanns hinder mot fastighetsbildningen. Mark- och miljödomstolen upphävde förrättningen i enlighet med länsstyrelsens yrkande, se bilaga A.

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Dödsboet efter M.L.L.L. och J.L. (klagandena) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och fastställa lantmäterimyndighetens beslut den 25 februari 2025 i ärende nr D24276. De har även yrkat ersättning för rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen med 101 780 kr inklusive moms.

Klagandena har till stöd för sin talan åberopat vad som tidigare anförts i målet, med i huvudsak följande förtydliganden och tillägg.

Fastighetsbildningen motverkar inte strandskyddets syften eftersom markområdet som berörs har använts som tomt till bostadsbyggnaden på Y sedan långt innan det generella strandskyddets införande. Det framgår av historiska flygbilder från 1960 respektive 1974 och av den ekonomiska kartan från 1960. Markområdet har historiskt använts för odling och varit inhägnat med staket Området kunde inte ingå i avstyckningen av bostadsfastigheten Y år 1994 på grund av en kraftledning, men nu ska kraftledningen flyttas. Området omgärdas fortfarande av staket och där finns

SVEA HOVRÄTT DOM F 7573-25

häck, stenkista samt odlade fruktträd. Oavsett om området omfattas av huvudbyggnadens hemfridszon så måste staketet och buskaget som funnits sedan långt innan strandskyddsbestämmelserna infördes göra att allemansrätten är att betrakta som utsläckt, genom att de utgör fysiska hinder som ger en avhållande effekt för allmänheten. Eftersom området använts för trädgårdsodling kan det inte heller antas ha någon betydelse för djur- eller växtlivet. Området har inte utgjorts av naturmark. Genom överföringen fastställs således ett redan bestående förhållande. Fastighetsindelningen blir inte heller olämplig till följd av åtgärden. Eftersom allemansrätten sedan länge är utsläckt på området motverkas inte några allmänna intressen av fastighetsregleringen och att upphäva lantmäterimyndighetens beslut kan därmed inte anses vara proportionerligt till intrånget i klagandenas rätt att fritt förfoga över sin egendom.

Klagandena har som bevisning åberopat en häradsekonomisk karta från 1901, en ekonomisk karta från 1960, ortofoton och fotografier.

Klagandena har i fråga om rättegångskostnader anfört att mark- och miljödomstolens underlåtenhet att pröva deras yrkande om rättegångskostnader torde vara ett rättegångsfel och anfört följande. Det är nära nog en nödvändig förutsättning att anlita ett juridiskt biträde för att kunna bedöma riktigheten i ett beslut och kunna bemöta ett överklagande från en förvaltningsmyndighet. Om deras överklagande får bifall föreligger det därför synnerliga skäl att ge dem ersättning från staten för ombudskostnader, se 16 kap. 14 § fastighetsbildningslagen (1970:988) (FBL), Högsta domstolens avgörande NJA 2017 s. 503 och Justitiekanslerns beslut den 25 februari 2025 i ärende 2024/7674.

Länsstyrelsen har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Länsstyrelsen har till stöd för sin talan vidhållit vad som anförts i mark- och miljödomstolen samt tillagt i huvudsak följande. Åker- och jordbruksmark är normalt att anse som allemansrättsligt tillgängligt. Vid jämförelse mellan flygfotografier från år 1974 och år 2015 kan konstateras att området 1974 utgjordes av naturmark och att det fram till 2015 har vidtagits åtgärder inom området som bland annat anläggande av trädgårdsland, vilket inte sökts eller givits strandskyddsdispens för.

SVEA HOVRÄTT DOM F 7573-25

Länsstyrelsen har som bevisning åberopat ortofoton.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Fastighetsregleringen

En fastighetsbildning ska ske så att varje fastighet som nybildas eller ombildas med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar blir varaktigt lämpad för sitt ändamål. Det ska särskilt beaktas att fastigheten får en lämplig utformning. (Se 3 kap. 1 § FBL.) Till en bostadsfastighet bör det normalt inte läggas mer mark än vad som har bostadstomts karaktär (jfr prop. 1969:128 s. B 113). Vidare ska fastighetsbildning ske så att syftet med strandskyddsbestämmelserna inte motverkas (3 kap. 2 § andra stycket FBL). Strandskyddet gäller vid havet, insjöar och vattendrag och syftar till att dels långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, dels bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten (7 kap. 13 § miljöbalken). Dispens från strandskyddet får ges i det enskilda fallet om det föreligger särskilda skäl (7 kap. 18 c–f §). Vid prövning av frågor om strandskydd ska hänsyn tas även till enskilda intressen och en inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten får inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses (7 kap. 25 §). Dispens får ges endast om det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte (7 kap. 26 §).

Frågan i målet är om fastighetsbildning kan ske utan att syftet med strandskyddsbestämmelserna motverkas, och då framför allt om området som klaganden vill överföra till fastigheten Y redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften (jfr 7 kap. 18 e § 1 miljöbalken). I prövningen ingår därmed även att kontrollera att en nekad fastighetsreglering till följd av strandskyddet, inte går längre än vad som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.

SVEA HOVRÄTT DOM F 7573-25

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Av de ortofoton, fotografier och kartor som ingetts i målet framgår att det aktuella markområdet användes som en del av tomtmarken runt bostadshuset på Y före strandskyddets regler trädde i kraft. Mark- och miljööverdomstolen finner således ingen anledning att ifrågasätta klagandenas uppgifter om hur området har använts Y historiskt. När bildades år 1994 har dock fastigheten bedömts bli varaktigt lämpad för sitt ändamål med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar. Att fastigheten fick en lämplig utformning ska också ha övervägts, liksom hur mycket mark som skulle läggas till bostadsfastigheten. Mark- och miljööverdomstolen finner ingen anledning att ifrågasätta att den befintliga ledningsrätten kan ha varit en faktor av betydelse i fastighetsbildningen. De samlade övervägandena vid lantmäteriförrättningen ledde dock till att fastigheten Y fick de gränser som fastigheten har än idag. Det markområde som klaganden nu vill överföra till bostadsfastigheten Y kom därmed att ligga kvar som en del av skogsbruksfastigheten X.

En hemfridszon runt en bostad brukar inte anses kunna sträcka sig längre än till gränsen runt fastigheten där bostaden står (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 23 september 2016 i mål nr F 10213-15). Att någon har behållit och underhållit staket, häckar och odlingar samt kontinuerligt klippt gräs på ett område utanför fastigheten kan enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning inte heller Y medföra att en hemfridszon runt bostaden på fastigheten upprätthålls på en annan fastighet. Oavsett hur ägarna till fastigheterna X och Y har använt markområdet efter fastighetsbildningen har området därmed inte varit legalt ianspråktaget på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften.

Mark- och miljööverdomstolen delar således mark- och miljödomstolens bedömning att markområdet till följd av fastighetsbildningen i princip har varit allemansrättsligt tillgängligt sedan bostadsfastigheten Y bildades. Mark- och miljööver-domstolen delar vidare bedömningen att en överföring av området därför skulle motverka strandskyddsbestämmelsernas syfte.

SVEA HOVRÄTT DOM F 7573-25

Den proportionalitetsprincip som uttrycks i 7 kap. 25 § miljöbalken är en slutlig kontroll av att en nekad åtgärd inte är orimlig med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet; däremot kan den inte uppfattas som en mer generell utvidgning av möjligheterna till dispens. För att fylla sin funktion måste prövningen avse samtliga omständigheter i ett enskilt fall, men utrymmet för att ge dispens för en åtgärd som inte ryms inom 7 kap. 18 e § miljöbalken är mycket litet (se NJA 2020 s. 1129, vari bestämmelsen då hade benämningen 18 c §).

Mark- och miljööverdomstolen har förståelse för att klagandena anser att deras enskilda intresse av att överföra markområdet bör ses i ljuset av att området även efter fastighetsbildningen 1994 har använts som en del av fastigheten Y och dess tomtmark, om än inte i enlighet med fastighetsindelningen så i samförstånd med ägaren till fastigheten X. Det enskilda intresset av att tillföra bostadsfastigheten Y ytterligare mark måste dock anses vara relativt svagt med hänsyn till att bostadsfastigheten redan omfattar 5 879 kvm och inte synes ha en olämplig utformning. De allmänna intressen som strandskyddet syftar till att skydda har i allmänhet avsevärd tyngd och ska ses i ett långsiktigt perspektiv (prop. 1997/98:45 del I s. 321–322). Det aktuella markområdet omfattas vidare av riksintresse för naturvård enligt 3 kap. 6 § miljöbalken och är obebyggt. Mot denna bakgrund kan inte klagandenas enskilda intresse av att ta området i anspråk anses väga tyngre än de allmänna intressen som strandskyddet avser att bevara.

Mark- och miljööverdomstolen bedömer således sammanfattningsvis att en överföring av området till bostadsfastigheten Y inte kan tillåtas utifrån bestämmelsen i 3 kap. 2 § FBL.

Rättegångskostnader

Mark- och miljödomstolen har inte prövat klagandenas yrkande om ersättning för rättegångskostnader, vilket utgör ett rättegångsfel. Felet kan utan väsentlig olägenhet

SVEA HOVRÄTT DOM F 7573-25 avhjälpas i Mark- och miljööverdomstolen genom att yrkandet om ersättning för rättegångskostnader i båda instanser prövas här. Klagandenas överklagande har avslagits av såväl mark- och miljödomstolen som Mark- och miljööverdomstolen. Vid denna utgång ska klagandena stå sina egna rättegångskostnader i båda instanserna. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, tekniska rådet Carina Nordström (skiljaktig), hovrättsrådet Helen Blomberg, referent, och f.d. hovrättsrådet Gösta Ihrfelt. Föredragande har varit Fanny Larsson. Skiljaktig mening, se nästa sida.

SVEA HOVRÄTT DOM F 7573-25

SKILJAKTIG MENING I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN Tekniska rådet Carina Nordström är skiljaktig och anför följande.

Frågan i målet handlar om huruvida fastighetsreglering av ett markområde från lantbruksfastigheten X till bostadsfastigheten Y inom strandskyddat område med hänsyn till gällande strandskyddsbestämmelser och omständigheterna i övrigt kan tillåtas.

Y bildades genom avstyckning från X år 1994. Vid avstyckningen togs inte hela det område som utgjorde hävdad tomtmark med i styckningslotten på grund av en kraftledning som sträckte sig genom tomtplatsen. Den beslutade fastighetsgränsen har i praktiken inte utgjort något hinder för ägaren att fortsätta använda området som undantogs på grund av kraftledningen, då nyttjandet skett i samförstånd inom familjen.

Y Efter kännedom om att kraftledningen kommer att flyttas har ägaren till med stöd av X överenskommelse ansökt om fastighetsreglering av det område av som alltjämt sedan avstyckningen fortsatt att användas som trädgård. I och med att kraftledningen flyttas har förutsättningarna för fastighetsindelningen i det berörda området ändrats. Att en fastighet vid avstyckning bedöms som lämplig för sitt ändamål innebär inte att den inte kan ombildas och utvecklas, så länge som den inte försämras. Fastighetsregleringen innebär att Y ombildas och fastighetens gränser anpassas till den sedan lång tid tillbaka lagligen hävdade användningen som tomtmark.

I motsats till länsstyrelsen är min uppfattning att det aktuella området inte kan anses utgöra allemansrättsligt tillgänglig åker- eller jordbruksmark. Tvärtom visar kartmaterial och bilder som redovisas i målet tydligt att området kontinuerligt utgjort trädgård och varit omgärdat av staket. Området framstår som en naturlig del av tomten och har lagligen tagits i anspråk som tomtmark långt innan det generella strandskyddet infördes 1975.

SVEA HOVRÄTT DOM F 7573-25

Sammantaget är min bedömning att Y genom fastighetsregleringen blir fortsatt lämplig för sitt ändamål enligt 3 kap 1 § FBL och får en lämplig utformning där befintliga tomtanläggningar införlivas i fastigheten. Genom överensstämmelse mellan markens brukande och ägande uppnås ett effektivare utnyttjande av markresursen. Allmänhetens passagemöjlighet utmed vattnet påverkas inte av den beslutade fastighetsregleringen då avståndet till strandlinjen blir ca 20 meter. Det överförda området utgörs av mark där allemansrätten sedan länge varit utsläckt då det under överskådlig tid utgjort lagligen hävdad tomtmark och därigenom saknar betydelse för strandskyddets syften.

Sammanfattningsvis är min bedömning att fastighetsregleringen inte strider mot strandskyddets syften enligt 3:2 FBL. Att inte tillåta fastighetsreglering i ett fall som detta, där det allmänna intresset enligt min mening inte motverkas, är även oproportionerligt.

Mark- och miljödomstolens dom bör därför upphävas och lantmäterimyndighetens beslut fastställas.

Bilaga A

Sid 1 (6) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr F 2260-25 Mark- och miljödomstolen 2025-05-07 meddelad i Nacka KLAGANDE Länsstyrelsen i Södermanlands län 611 86 Nyköping MOTPARTER 1. Dödsboet efter M.L.L.L., c/o J.L.

Dödsbodelägare:D.L.

Dödsbodelägare: J.L.

2J.L.

Ombud för 1–2: Jo.L. och A.L.

ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäteriets beslut den 25 februari 2025 i ärende nr D24276 SAKEN Fastighetsreglering berörande X och Y i Nyköpings kommun DOMSLUT Mark- och miljödomstolen upphäver samtliga beslut i förrättningen utom beslutet om fördelning av förrättningskostnaden samt ställer in förrättningen.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM F 2260-25 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Den 25 februari 2025 avslutade den statliga lantmäterimyndigheten ”Lantmäteriet”, X Y LM, en förrättning avseende fastighetsreglering berörande och i Nyköpings kommun. Härvid beslutade LM att ett markområde om 866 m skulle överföras från X Y lantbruksfastigheten till bostadsfastigheten .

YRKANDE M.M. Länsstyrelsen i Södermanlands län har överklagat samtliga förrättningsbeslut utom beslutet om fördelning av förrättningskostnaden och yrkat att samtliga överklagade beslut ska upphävas. J.L. och dödsboet efter M.L.L.L. har motsatt sig ändring av LM:s beslut. De har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM F 2260-25 Mark- och miljödomstolen

UTVECKLING AV TALAN

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen har, till stöd för sitt yrkande, anfört bl.a. följande.

Fastighetsbildningsbeslutet strider mot 3 kap. 1 och 2 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL i och med att ett allemansrättsligt tillgängligt markområde, beläget inom strandskyddsområde vid Hallbosjön, överförs till en bostadsfastighet.

Området omfattas av riksintresse för naturvård enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Platsen ingår därtill i ett område, Hallbosjön, som enligt länsstyrelsens naturvårdsprogram Sörmlands natur fått klassningen 1, högsta naturvärde. Bland annat ingår en del av Hallbosjön i kanotleden Nyköpingsån.

En hemfridszon kring en bostad kan inte sträcka sig längre än till gränsen runt det fastighetsskifte på vilken bostaden är belägen (se bland annat Mark- och miljööverdomstolens avgörande F 10213–15). Huvudregeln är att endast mark som kan betraktas som ianspråktagen tomt ska höra till en bostadsfastighet inom strandskyddat område. Det markområde som regleras till Y är beläget utanför fastighetens gränser och ingår således inte i huvudbyggnadens hemfridszon. En klippt gräsmatta, ett staket eller häck, uthus eller utemöbler och dylikt innebär inte att ett område ska räknas som hemfridszon dit allmänheten inte har tillträde eller att området är ianspråktaget. Detta med anledning av att sådana anläggningar enligt praxis inte genererar någon hemfridszon (Se bland annat Mark- och miljööverdomstolens avgörande M 8731-23, M 10949-19 och M 6391-12).

Om fastighetsregleringen genomförs innebär den, på grund av närheten till befintliga byggnaders hemfridszon, en stor risk för att idag allemansrättsligt tillgänglig strandskyddad mark succesivt kommer att privatiseras, och natur- och friluftslivsvärden på platsen skadas. Att kraftledningen som är belägen inom det aktuella området avses flyttas saknar betydelse för prövningen utifrån strandskyddsreglerna. Enligt länsstyrelsen riskerar området till följd av förrättningen att privatiseras. Därmed motverkas strandskyddets syften.

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM F 2260-25 Mark- och miljödomstolen

Fastighetsregleringen skulle innebära att ett markområde inom strandskydd som inte är ianspråktaget får ingå i en bostadsfastighet. Inom ett strandskyddsområde får, enligt 7 kap. 15 § miljöbalken, inte nya byggnader uppföras, byggnader eller byggnaders användning ändras, eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Länsstyrelsen anser mot denna bakgrund att fastigheten Y inte blir varaktigt lämpad för bostadsändamål och att fastighetsbild-ningen strider mot lämplighetskraven i 3 kap. 1 § FBL (Jämför bland annat Mark- och miljööverdomstolens avgörande F 5855–19).

J.L. och dödsboet efter M.L.L.L. har till stöd för sin inställning anfört bl.a. följande.

Området som överförs har varit ianspråktaget som del av fastighetens Y tomt sedan lång tid tillbaka, men kunde inte ingå i den avstyckning av fastigheten som skedde år 1994, på grund av en kraftledning som löper över det aktuella området. Skälet till att J.L. nu ansökt om fastighetsreglering är bl.a. att kraftledningen ska flyttas. Därmed fastställs ett redan bestående förhåll-ande. Y blir efter överföringen 6 745 m , vilket inte kan anses medföra att fastigheten till storlek och omfång blir olämplig. I rättspraxis har det rört sig om väsentligt mycket större utökningar av lämpliga fastigheter för att de efter fastig-hetsreglering skulle anses vara olämpliga. T.ex. rörde Mark- och miljööverdom-stolens dom den 21 december 2021 i mål nr F 110723–20 två fastigheter om 2 460 m respektive 1 543 m , vilka vid fastighetsregleringen skulle bli över en hektar vardera. Fastighetsregleringen skulle därmed medföra att fastigheterna blev olämpliga med hänsyn till storleken. I det nu aktuella fallet ökar fastighetens areal endast med 866 m och den blir inte onormalt stor i jämförelse med andra bostadsfastigheter i närområdet, vilket också framgår av förrättningsbeslutet.

Att terrängen sluttar norr om det aktuella området är tydliga spår av en sjösänkning av Hallbosjön som skedde i mitten på 1800-talet. Genom sitt upphöjda läge är det aktuella området sedan långt tillbaka i tiden en del av fastigheten Y. Området utgör med anledning av de naturliga förhållandena på platsen en del av hemfridszonen tillhörande Y. Terrängen mellan bostadshuset och

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM F 2260-25 Mark- och miljödomstolen

området är öppen, vilket förstärker intrycket av att området är en del av tomten. På området finns häck, dagvattenanläggning med två vattenavrinningar inom området, stenkista samt fruktträd som stått där under en längre tid, åtminstone sedan 1970talet och definitivt innan avstyckningen skedde år 1994. Runt området går ett staket som har uppförts, då kor går fritt i området utanför. Boskapsdjur har gått utanför det aktuella området sedan början av 1900-talet varför området varit inhägnat lika länge. Både med och utan staketet är förhållandena på platsen sådana att allemansrätten på området är utsläckt (jfr. NJA 1979 s 21). Även sättet marken historiskt har använts på innebär att allemansrätten inom området är utsläckt på grund av hävdeförhållanden. Allmänhetens tillgång till området påverkas inte av den aktuella överföringen, då allmänheten inte idag har någon tillgång till området. Livsvillkoren för djur- och växtlivet påverkas inte heller av fastighetsregleringen, då marken sedan uppförandet av bostadshuset på Y är ianspråktagen som en del av tomten genom trädgårdsanläggningar m.m. samt då fastighetsägaren inte ska förändra eller bygga något på området.

Då strandskyddets syften inte motverkas av fastighetsregleringen saknar det betydelse, på så sätt som länsstyrelsen anfört, med hänvisning till bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 23 september 2016 i mål nr F 10213-15, att endast mark inom en fastighet kan anses vara ianspråktagen som tomtplats. Dessutom konstaterades det redan vid avstyckningen 1994 att allemansrätten på området var utsläckt på grund av hävdeförhållandena på platsen, se bildningsakten för Y, LM:s akt 0480-94/18. Hade ledningarna inte gått över det aktuella området hade området förts till Y vid avstyckningen.

Angående fastighetsregleringens förenlighet med strandskyddets syften går det sammanfattningsvis utifrån ortofoton, foton från Lantmäteriet samt förhållandena på platsen att konstatera att markområdet, som genom fastighetsregleringen överförs från X till Y, lagligen tagits i anspråk som tomtmark utifrån hävd innan det generella strandskyddet infördes år 1975. Strandskyddets syften motverkas inte av överföringen och det föreligger därför inget hinder mot fastighetsbildningen.

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM F 2260-25 Mark- och miljödomstolen

DOMSKÄL

Med stöd av 16 kap. 8 § första stycket FBL avgör mark- och miljödomstolen målet utan att hålla sammanträde.

Sedan Y bildades för över 30 år sedan, har fastighetsindelningen sett ut som nu. Det för överföring aktuella området på X har under denna tid inte utgjort hemfridszon till någon huvudbyggnad på samma fastighet (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgörande F 10213–15), varför området inte kan anses ha varit legalt ianspråktaget för boende enligt 7 kap. 18 c första stycket 1 miljöbalken, utan i princip allemansrättsligt tillgängligt och omfattat av förbuden i 7 kap. 15 § miljöbalken (strandskydd). Den nu aktuella marköverföringen av det allemansrättsligt tillgängliga området till en bostadsfastighet motverkar således strandskyddsbestämmelsernas syfte och är följaktligen otillåten gentemot 3 kap. 2 § andra stycket FBL. Redan risken för att den strandskyddade marken, om den får ingå i en bostadsfastighet, får en sådan karaktär att den verkar avhållande för allmänheten har ansetts kunna innebära att syftet med strandskyddsbestämmelserna motverkas (Se NJA 2022 s. 133, ”Kombinationsfastigheten vid Mjösjön”, p. 25).

Vidare innebär införlivande av mark som inte får användas för boende i en bostadsfastighet att fastigheten inte längre kan anses i sin helhet vara lämplig för sitt ändamål enligt 3 kap. 1 § FBL. Hur de legala förhållandena på platsen var innan 1994 saknar betydelse för denna bedömning, liksom nuvarande fastighetsägares avsikter. Mark- och miljödomstolen finner därför att länsstyrelsens yrkande bör bifallas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (MMD-02)

Överklagande kan ske senast den 28 maj 2025. Prövningstillstånd krävs.

Peter Winge Björn Rossipal I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Peter Winge, ordförande, och tekniska rådet Björn Rossipal.