F 7815-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

2Gabna sameby tillerkänns ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 24 557 kr exklusive mervärdesskatt, varav 9 560 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. Beloppet ska utges solidariskt av , och .

3Talma sameby tillerkänns ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 8 553 kr exklusive mervärdesskatt jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. Beloppet ska utges solidariskt av , och .

SVEA HOVRÄTT DOM F 7815-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

, och (klagandena) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen i första hand ska besluta att inrätta en gemensamhetsanlägg-ning i enlighet med deras ansökan till lantmäterimyndigheten. Yrkandet omfattar dock inte gemensamhetsanläggning för sopkärl. I andra hand har klagandena yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska återförvisa målet till lantmäterimyndigheten för förnyad handläggning. Klagandena har även yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

, och har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras och att betala klagandenas rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

Gabna sameby har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras och yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

Talma sameby har hänvisat till vad samebyn anfört vid lantmäterimyndigheten samt yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

Klagandena har vitsordat Gabna samebys rättegångskostnader i sin helhet. Avseende Talma sameby har klagandena vitsordat yrkat belopp med undantag av anspråk på ersättning för skoter och restid på skoter.

, , , , och har förelagts att svara på överklagandet, men har inte hörts av.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Klagandena har till stöd för sin talan hänvisat till vad som anförts hos underinstanserna och därutöver anfört bland annat följande.

SVEA HOVRÄTT DOM F 7815-24

Fastigheten har redan i detaljplan prövats som lämplig för naturmark. I detaljplanekartan finns ett område inom det grönmarkerade naturområdet som är markerat som viltpassage. Området är avskilt från det övriga naturområdet genom användningsgränser. I planbeskrivningen framgår att kommunen gjort en avvägning mellan hushållningsbestämmelserna i miljöbalken och kommit fram till att ändringen av detaljplanen är positiv för rennäringen och förenlig med riksintresset. Kommunen har alltså bedömt att riksintresset för rennäring inte påtagligt skadas utan i stället skyddas genom inrättandet av gemensamhetsanläggningen. Länsstyrelsen, som ska bevaka riksintressen, varken framförde invändningar mot eller överprövade detaljplanen.

Gemensamhetsanläggningen kommer skapa förutsättningar för att tillvara riksintresset för rennäringen och de förvaltande fastighetsägarna kan bevaka rennäringens intressen. Genom gemensam förvaltning kan riksintresset säkerställas på ett bättre sätt än om en enskild fastighetsägare förvaltar området. Idag hindrar fastighetens ägare de närboende från att beträda området. Om fler ges tillgång till området kommer det naturligtvis förekomma längdskidåkning, skoterkörning, bad m.m. men eftersom strandskydd råder inom området kommer det inte vara aktuellt att uppföra nya byggnader, anläggningar, grillplatser eller grillringar. Den ökade mänskliga närvaron som en gemensamhetsanläggning medför i området skulle inte påverka rennäringens bedrivande, i vart fall inte mer än bagatellartat. Rätten i detaljplanen att sätta upp skyddsstängsel för vildpassage möjliggör att området kan samnyttjas för rennäring och rekreation utan att rennäringen påverkas negativt.

I detaljplanen föreskrivs att naturmarken ska inrättas som en gemensamhetsanläggning. Att underlåta att göra det kan inte betraktas som en mindre avvikelse från detaljplanen och kan heller inte anses vara förenligt med planens syfte. Att neka gemensamhetsanläggningen skulle därför strida mot anläggningslagen (1973:1149), AL.

Ansökan om att bilda en gemensamhetsanläggning för naturområdet syftar till att tillgängliggöra ytan för friluftsliv och rekreation. Det finns kvar rester i form av bråte och spik från det sågverk som tidigare funnits inom området. Detta behöver städas upp för att inte skada djur och människor som vistas i området. Det finns även sly som

SVEA HOVRÄTT DOM F 7815-24

behöver röjas. Genom att bilda en gemensamhetsanläggning kommer det att bli en ordnad förvaltning av området, vilket är av värde för deltagande fastigheter. Gemensamhetsanläggningen tillgodoser behov av stadigvarande betydelse för de berörda fastigheterna och är nödvändig för att skötselåtgärder ska kunna utföras. Städning av området leder till att naturen kan återgå till sin naturliga form och att skräp inte hindrar renarnas passage.

Även om några av fastighetsägarna motsätter sig gemensamhetsanläggningen är de som motsätter sig inte i majoritet. Det finns inte heller någon annan omständighet som medför att det strider mot AL:s opinionsvillkor att inrätta gemensamhetsanläggningen.

har till stöd för sin inställning anfört i huvudsak följande. Det är endast klagandena som vill att en gemensamhetsanläggning bildas, övriga fastighetsägare är emot det. Det finns tillräckligt med utrymme på de egna fastigheterna. Det är redan möjligt att gå ner till vattnet och bada med stöd av allemansrätten.

har till stöd för sin inställning anfört i huvudsak följande. Sökandena har angett att syftet med gemensamhetsanläggningen är rekreation i form av att förankra båtar på stranden, bygga bryggor för båtar och för bad, köra motorfordon, parkera propellerplan, elda sly och annat från sina egna fastigheter samt bygga gemensamt reningsverk för hushållen. Det framgår inte vilken typ av rekreation som är positiv för övriga boende i området. Det är svårt för andra fastighetsägare än de sökande att ta sig ner till vattnet och gemensamhetsanläggning skulle endast vara till fördel för de sökande.

har till stöd för sin inställning anfört i huvudsak följande. Syftet med ansökan är att ta över fastigheten . De sökande vill röja skog och klippa gräset mellan de egna fastigheterna och stranden. Klagandena har under ansöknings-processen uppgett att de vill kunna fortsätta nyttja området som tidigare, bland annat genom att köra bil och fyrhjuling, ha upplag av virke och annat som inte ryms inom de egna fastigheterna. De fastigheter som skulle delta i gemensamhetsanläggningen är del av ett fritidsområde som är beläget inom ett skogsområde där det råder allemansrätt. Det saknas därför behov av en gemensamhetsanläggning för att tillgodose behovet av

SVEA HOVRÄTT DOM F 7815-24

friluftsliv och rekreation. Dessutom saknas intresse för en gemensamhetsanläggning hos flera av ägarna till de fastigheter som berörs av ansökan. Till skillnad från vad klagandena gör gällande finns inget behov av en gemensamhetsanläggning för att skydda rennäringen, och inte heller skapar den bättre förutsättningar för att långsiktigt säkerställa rennäringens intressen.

Gabna sameby har till stöd för sin inställning hänvisat till vad som anförts hos underinstanserna och därutöver anfört bland annat följande. Rennäringen utgör både ett allmänt riksintresse och ett enskilt intresse. Riksintresse för rennäring enligt 3 kap 5 § miljöbalken är av funktionell typ och uppfyller inte kriterierna utan fungerande marker runtomkring. Vid bedömningen av vilka områden som ska anses vara av riksintresse ska hänsyn tas till renskötselns behov av sammanhängande betesområden och tillgång till alternativa betesområden inom de olika årstidsmarkerna samt alternativa flyttningsleder. Renskötseln är inte ett objekt som ska skyddas utan hela det funktionella sambandet måste beaktas. Klagandenas påstående att skyddsstängsel för viltpassage är en garant för riksintresset flyttled är felaktigt eftersom det är riksintressets funktion i ett sammanhängande system av intilliggande marker som är avgörande för dess funktion, inte att riksintresset i sig är skyddat. Det område som ansökan avser är av central betydelse för samebyns bedrivande av rennäringen. Möjligheten för samebyn att genomföra en samlad flytt samt den fria strövningen längs flyttleden och i områdena omkring är av central betydelse. Störningar och påverkan inom dessa områden kan således inte betraktas som bagatellartade. Det har redan gjorts en avvägning mellan rennäringsintresset och andra intressen i detaljplanen. Syftet med inrättandet av det aktuella naturområdet är enligt planen att skydda rennäringsintresset. Bildandet av en gemensamhetsanläggning för förvaltning och skötsel av naturområdet bidrar inte till detta. Tvärtom kommer rennäringsintresset att påverkas negativt, både på kort och på lång sikt.

Det har i området redan skett en påtaglig förtätning av byggnader, även strandnära i direkt anslutning till det aktuella området. Trots samebyns tydliga påpekanden i samråd och yttrande i bygglovsprocesser har kommunen fortsatt att bevilja expansion av bebyggelsen i området och nya bygglov i direkt närhet till den riksintresseutpekade

SVEA HOVRÄTT DOM F 7815-24

flyttleden. Det har lett till att även den mänskliga aktiviteten i området innefattande rekreation och skoterkörning har ökat avsevärt.

Syftet med gemensamhetsanläggningen är framför allt att främja enskilda fastighetsägares intressen. Rennäringsintresset är ett annat än dessa fastighetsägares intressen, och i det här fallet är dessa intressen inte förenliga. Det som gemensamhetsanläggningen syftar till att uppnå ett naturområde för friluftsliv och rekreation är redan uppnått i och med att området i detaljplanen är planlagt som naturområde.

Talma sameby har till stöd för sin inställning hänvisat till vad som anförts hos underinstanserna och därutöver anfört att det aktuella området är en del av åretruntmarkerna. Renskötselrätt föreligger alltså i området under hela året, inte enbart vintertid.

UTREDNINGEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Mark- och miljööverdomstolen har hållit sammanträde i målet. På Gabna samebys begäran har partsförhör hållits med och samt förhör hållits med . Gabna sameby har under sammanträdet även spelat upp en drönarfilm.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Klagandena m.fl. har hos lantmäterimyndigheten ansökt om bildande av gemensamhetsanläggning inom område på fastigheten för att kunna organisera platsen för naturområde och sopkärl för fastigheterna , , - och i Kiruna kommun. Det berörda området omfattas av Detaljplan för del av Laxforsen (Sågviken), m.fl. från 2011. Syftet med detaljplanen anges i planbeskrivningen vara att säkerställa riksintresse för rennäringen och att tillskapa byggrätt för befintligt hus som ligger på område planlagt för naturmark. Planen innebär också utökad byggrätt för befintliga fastigheter. I detaljplanen har allmän platsmark utlagts för natur (betecknad med NATUR) respektive naturmark för viltpassage (betecknad med NATUR ). Vidare anges att dessa naturområden ska vara tillgängliga för gemensamhetsanläggning (betecknad med g).

SVEA HOVRÄTT DOM F 7815-24

Lantmäterimyndigheten har bedömt att det inte finns förutsättningar att inrätta den sökta gemensamhetsanläggningen eftersom det kan ifrågasättas om anläggningen tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse, det inte kan anses vara av väsentlig betydelse att bilda en gemensamhetsanläggning för grönområde och ett inrättande skulle strida mot syftet med riksintresset för rennäringen att möjliggöra ostörd renpassage. På grund av detta har lantmäterimyndigheten ställt in förrättningen i den del som avser inrättande av gemensamhetsanläggning för naturområdet. Mark- och miljödomstolen har gjort samma bedömning som lantmäterimyndigheten.

Mark- och miljööverdomstolen instämmer i underinstansernas bedömning att förrättningen ska ställas in, med de skäl som lantmäterimyndigheten angett. Mark- och miljööverdomstolen gör dock följande tillägg i fråga om väsentlighetsvillkoret och påverkan på rennäringens intressen.

Väsentlighetsvillkoret Gemensamhetsanläggning får bara inrättas för fastigheter för vilka det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen, se 5 § AL. Väsentlighetsvillkoret tillämpas inte om det i en detaljplan har meddelats bestämmelser om en gemensamhetsanläggning och anläggningsbeslut fattas under detaljplanens genomförandetid, se 6 a § AL. Genomförandetiden för detaljplanen för del av Laxforsen (Sågviken), m.fl. har löpt ut vilket innebär att väsentlighetsvillkoret i 5 § AL är tillämpligt. Därmed ska en prövning ske av om de berörda fastigheterna har ett påtagligt behov av funktionen som gemensamhetsanläggningen ska fylla.

En detaljplan anger bland annat vilken markanvändning som är tillåten inom planområdet. Den tillåtna användningen blir därmed utgångspunkten vid en bedömning av vilka kompletterande funktioner som exempelvis en bostadsfastighet har behov av för att fungera väl (jfr 3 kap. 1 § första stycket fastighetsbildningslagen [1970:988], FBL). Att ett område har lagts ut som allmän platsmark i en detaljplan med enskilt huvudmannaskap utgör, med hänvisning till de överväganden som ska föregå utformningen av planen, en stark presumtion för att fastigheterna inom kvartersmarken har ett sådant behov av den allmänna platsmarken att väsentlighetsvillkoret i 5 § AL är uppfyllt. (Se

SVEA HOVRÄTT DOM F 7815-24

prop. 1973:160 s. 152 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 8 mars 2023 i mål nr F 5121-21 med däri gjorde hänvisningar.)

I beskrivningen till detaljplanen för del av Laxforsen (Sågviken), m.fl. framgår bland annat följande. Planområdet ligger inom riksintresse för rennäringen enligt 3 kap 5 § miljöbalken. Enligt Kiruna kommuns översiktsplan är området är en svår passage för Gabna och Talma samebyars flyttning av renar vintertid och bör därför inte förtätas med fler fritidshusfastigheter. Syftet med planläggningen är bl.a. att trygga renflytten och det görs genom att del av fastigheterna och planläggs som natur med egenskap renflyttled. Inom naturområdet för renflyttleden får stängsel uppföras tillfälligt vid flytten av renarna. Då området till största delen redan är bebyggt påverkar planläggningen inte de inom planområdet gällande riksintressena för natur- och kulturvärden, friluftsliv och turism samt rennäring. I planbeskrivningens genomförandebeskrivning anges vidare dels att det för fritidsfastigheterna inom planområdet avses inrättas gemensamhetsanläggning för de gemensamma områdena för naturmark och sopkärl, dels att marken som planläggs som naturmark för rennäringen inom del av fastigheten Laxforsen ska upplåtas för gemensamhetsanläggning.

Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning är det tydligt att detaljplanens huvudsakliga syfte är att säkerställa rennäringens behov av en flyttled. Först i planens genomförandebeskrivning anges att det för fritidsfastigheterna ska inrättas en gemensamhetsanläggning för naturområdet. Någon analys om skälen för detta eller om fritidsfastigheternas behov av tillgång till naturområdet finns inte i planbeskrivningen. Sett till hur det ser ut i området är det inte givet att fritidsfastigheterna har ett behov av ett naturområde och det går enligt Mark- och miljööverdomstolen inte av planen att utläsa vems eller vilka behov som en gemensamhetsanläggning ska tillgodose. Mot denna bakgrund kan behovet av en gemensamhetsanläggning inte anses prövat i detaljplanen och planen ska därför inte ges avgörande verkan i fråga om att naturområden ska vara tillgängliga för gemensamhetsanläggning.

Då presumtionen att följa planbestämmelsen om gemensamhetsanläggning måste anses bruten ska det göras en prövning av om det är av väsentlig betydelse för de deltagande fastigheterna att ha del i gemensamhetsanläggningen. I förarbetena uttrycks att

SVEA HOVRÄTT DOM F 7815-24

avgörande för väsentlighetsprövningen är om det kan konstateras att det finns ett påtagligt behov för en fastighet att ha tillgång till den nyttighet som avses med gemensamhetsanläggningen (se prop. 1973:160 s. 151).

Av utredningen i målet framgår att den sökta gemensamhetsanläggningen syftar till att förvalta naturområdet, som omfattas av strandskydd, genom bland annat röjning av sly och städning efter det sågverk som tidigare fanns på platsen. Det har även framkommit att gemensamhetsanläggningen syftar till att tillgodose fritidsfastigheternas behov av friluftsliv och rekreation. Enligt klagandena gynnas både fritidsfastigheterna och rennäringen av en förvaltning av naturområdet. De samebyar som är aktiva i området har dock motsatt sig att det finns ett behov av förvaltning och uttryckt att gemensamhetsanläggningen skulle försvåra flytten av renar. Enligt Mark- och miljööverdomstolen är det inte tydligt vilken nyttighet som egentligen avses med den sökta gemensamhetsanläggningen och inte heller att fritidsfastigheterna inom planområdet har ett påtagligt behov av naturområdet. Väsentlighetsvillkoret i 5 § AL kan därmed inte anses uppfyllt.

Påverkan på rennäringens intressen Gabna sameby och Talma sameby har redogjort för att den aktuella renflyttleden är den enda kvarvarande passagen för att flytta renarna mellan sommarbetesmarkerna och vissa av vinterbetesmarkerna. Klagandena har anfört att naturområdet kan samnyttjas för att tillgodose både fritidsfastigheternas förvaltnings- och rekreationsintresse och rennäringens intresse av en flyttled. Samebyarna har i sin tur anfört att gemensamhetsanläggningen medför en ökad mänsklig närvaro i området som kommer att påverka rennäringen negativt.

Av utredningen i målet framgår att passagen på den aktuella platsen är mycket smal och begränsas av bebyggelse. Enligt Mark- och miljööverdomstolen saknas det anledning att ifrågasätta att det aktuella området är av stor betydelse för rennäringens bedrivande och det kan inte uteslutas att gemensamhetsanläggningen skulle komma att påverka nyttjandet av flyttleden och därmed rennäringen negativt. Snarare talar samebyarnas redogörelser för att passagen bör skyddas från ytterligare påverkan.

SVEA HOVRÄTT DOM F 7815-24

Som Mark- och miljööverdomstolen ovan konstaterat var det var rätt av lantmäterimyndigheten att ställa in förrättningen. Vad klagandena anfört och vad som i övrigt framkommit i målet föranleder inte Mark- och miljööverdomstolen att göra någon annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås.

Rättegångskostnader

Enligt 17 kap. 3 § första stycket och 16 kap. 14 § första stycket FBL, som enligt hänvisning i 31 § AL är tillämpliga, får Mark- och miljööverdomstolen, efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna, besluta att sakägare som förlorar målet ska ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad. I övrigt ska 18 kap. rättegångsbalken tillämpas i fråga om rättegångskostnaderna.

Klagandena har i enlighet med huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken att som tappande part ersätta Gabna sameby och Talma sameby deras rättegångskostnader, i den mån dessa varit skäliga för tillvaratagandet av samebyarnas rätt i målet.

Klagandena har vitsordat den av Gabna samebys yrkade ersättningen, som därmed ska utgå.

Klagandena har vitsordat Talma samebys yrkade ersättning, förutom vad avser 2 400 kr för skoterersättning från och till kalvningslandet och 2 490 kr för sex timmars restid med skoter. Mark- och miljööverdomstolen bedömer dock att kostnaden varit skälig för att tillvarata samebyns rätt i mål. Den ersättning som Talma sameby yrkat för sina rättegångskostnader ska därför utgå i sin helhet. Rätten till ränta följer av lag.

Beloppen ska utges solidariskt av , och .

SVEA HOVRÄTT DOM F 7815-24 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Malin Wik och Ulf Wickström, tekniska rådet Carina Nordström samt tf. hovrättsassessorn Anna Lundgren, referent. Föredragande har varit hovrättsfiskalen Henrik Jansson.

Sid 1 (8) UMEÅ TINGSRÄTT DOM Mål nr F 726-24 Mark- och miljödomstolen 2024-05-17 meddelad i Umeå

PARTER Klagande

ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäteriets beslut den 22 februari 2024 i ärende nr BD23305, se bilaga 1 SAKEN Inställd förrättning gällande bildande av gemensamhetsanläggning för m.fl., Kiruna kommun DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandena.

Sid 2 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 726-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND m.fl. ansökte i juni 2022 hos Lantmäteriet (LM) om att bilda gemensamhetsanläggning för naturområde samt sopkärl berörande fastigheterna , , - och i Kiruna kommun. Gabna och Talma samebyar framförde invändningar mot ansökan (se närmare i bilaga 1).

LM beslutade den 22 februari 2024, med därpå följande rättelsebeslut i viss del, om att ställa in förrättningen p.g.a. materiellt hinder. LM angav som skäl för beslutet bl.a. att LM gjort bedömningen att en anläggning för naturområde inte kan inrättas, men att delen avseende sopkärl kunde genomföras och därför handläggas i ett nytt ärende.

, och har överklagat beslutet om inställelse av förrättningen till markoch miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. , och har yrkat att mark- och miljödomstolen ska besluta om att godkänna bildandet av en gemensamhets-anläggning enligt ansökan.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN och har till stöd för sitt överklagande anfört sammanfattningsvis följande.

De vill att domstolen beslutar om att godkänna bildandet av en gemensamhetsanläggning enligt gällande detaljplan. I detaljplanen är marken utlagd som naturområde och ska förvaltas genom en gemensamhetsanläggning. Enligt planarkitekten som tog fram gällande detaljplan var förutsättningen för att samebyarna skulle godkänna detaljplanen att området som nu är planlagt som naturområde, skulle vara just naturområde. De som nu motsätter sig gemensamhets-anläggningen har alltså tidigare, i samband med detaljplanens framtagande, krävt att området ska förvaltas på detta sätt.

Sid 3 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 726-24 Mark- och miljödomstolen

LM menar att Sametinget har beslutat om att området utgör riksintresse för rennäring. Sametinget har dock ingen rätt att själv besluta om nya riksintressen för rennäring och därför kan inte hänsyn tas till detta. Dessutom har berörda samebyar godkänt gällande detaljplan, i samband med att den togs fram. Att gemensamhetsanläggningen nu bildas är alltså ingen förändring utan bara ett fullföljande av redan tagna och godkända beslut.

LM har bl.a. grundat sitt avslag i ärendet på att titta på flygfoton över området och har inte gjort platsbesök. I beslutet Lantmäteriet konstaterar att behovet av skötsel av området idag är minimalt och ifrågasätter om en anläggning för grönområdet med dessa förutsättningar är av stadigvarande betydelse I området har det dock tidigare funnits ett sågverk, vilket syns längst större delar i strandlinjen där det finns mycket bråte med uppstickande spikar, vilket är en risk för både människor och djur.

LM har även samrått med länsstyrelsen, som också pekar på 3 kap. 5 § miljöbalken, utan att vidare framföra något som styrker att gemensamhetsanläggningen skulle påtagligt försvåra rennäringens bedrivande , men har inte krävt någon utredning etc. som styrker att så är fallet. Att kommunen har påtalat motsatsen har inte beaktats, trots att både gällande detaljplan och planbeskrivning styrker det kommunen säger. Det finns inga förändringar i renskötseln som kan omkullkasta detaljplanen. I så fall behöver ny detaljplan tas fram.

Vidare menar LM att det är av högsta vikt att det finns luckor i bebyggelsen som kan fungera som passager för renhjordar . Det argumentet har ingen betydelse i detta fall. Dels kommer inga byggnader att kunna uppföras på naturområdet, dels finns redan en renflyttsled markerad. Dessa överväganden har därmed redan tagits hänsyn till i gällande detaljplan.

LM menar att berörda fastigheter har tillräckligt med utrymme för rekreation inom de egna fastigheterna. Deras uppfattning är att en gemensamhetsanläggning skulle

Sid 4 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 726-24 Mark- och miljödomstolen

avsevärt förbättra rekreationsmöjligheterna i och med att samtliga fastighetsägare då kan sköta om naturområdet och ha gemensam tillgång till strandremsan.

LM använder återkommande argument som talar emot varandra. T.ex. har framförts att enligt 5 § anläggningslagen ska gemensamhetsanläggningen endast syfta till att området sköts om, alltså inte syfta till att ge fastighetsägarna möjlighet för utökat område för rekreation. Samtidigt menar LM att det finns tillräckligt utrymme för rekreation på de egna fastigheterna och använder det som argument för att det inte finns skäl till att inrätta en gemensamhetsanläggning.

LM hänvisar även till 3 kap. 5 § miljöbalken. Med tanke på att LM samtidigt påpekar att förvaltningen av ett grönområde endast syftar till att områdets skötsel säkerställs, samt att det bara finns lite sly och ett fåtal träd på området, så är det långsökt att hävda att skötseln av detta påtagligt försvårar rennäringens bedrivande Dessutom kommer inte kommunen ge bygglov för några byggnader i och med att området är utlagt som naturområde.

Det är aktuella samebyar som har bevisbördan när det gäller att påvisa om en förändring påtagligt skulle försvåra rennäringens bedrivande. Inga sådana bevis har framförts, varken nu eller i samband med att detaljplanen antogs. Tvärtom var det samebyarna som drev på att området skulle förvaltas som gemensamhetsanläggning.

I 5 § anläggningslagen står att förvaltningsansvaret för en anläggning ska syfta till en tydlighet kring vem som bär ansvaret för att förvalta området. I dagsläget finns ingen tydlighet vem som bär ansvaret för att förvalta området. Det gagnar varken rennäring eller fastighetsägare.

har till stöd för sitt överklagande anfört sammanfattningsvis följande.

Sid 5 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 726-24 Mark- och miljödomstolen

Det har varit svårt att tillämpa allemansrätten på platsen sedan år 2019, när naturområdet bytte ägare. Marken behöver rensas. Det behöver finnas en förutsebarhet bland fastighetsägarna runt naturmarken om hur den ska säkras och underhållas, bl.a. för att skapa en bra omgivning.

LM har bedömt att en anläggning för grönområde inte kan inrättas. Beslutet strider mot detaljplanen som redan har vunnit laga kraft och är godkänd och antagen. Sametinget har pekat ut området kring Laxforsen som ett riksintresse för rennäring, men detta är endast att beakta som ett anspråk på riksintresse och är inte rättsligt bindande. LM ifrågasätter kommunens ställningstagande samt gör en analys om att inrättande av en gemensamhetsanläggning strider mot riksintresset för rennäringen. Nekandet strider dock mot detaljplanen. Genom att genomföra gemensamhetsanläggningen skyddas renflyttsleden och anläggningsägarna får en skyldighet att rensa farligt bråte, så att renarna får en säkrare led att vandra på. Trots riksintresset rennäring har detaljplanen vunnit laga kraft och antagits.

Gabna sambey har invänt att möjligheten för en samlad flytt och fri stövning längs flyttleden bl.a. är av central betydelse för rennäringens bedrivande. Situationen med påtaglig förtätning av bebyggelse och mänsklig aktivitet som har ökat avsevärt medför att de återstående naturområdena som finns i området måste bevaras i naturligt tillstånd, vilket innebär att området inte ska röjas, underhållas eller användas på det sätt som gemensamhetsanläggningar brukar syfta till. Vidare uppger Gabna sameby att dessa områden möjliggör ostörd passage för renen samt plats för kortare pauser under sina långa vandringar. Talma sameby har invänt mot bildandet av gemensamhetsanläggning och har i huvudsak angett att det kan försämra renarnas möjlighet att ta sig förbi området. De ser inte syftet med att området behöver skötas som en gemensamhetsanläggning då det finns gott om naturområden som kan nyttjas via allemansrätten.

Området är dock inte i naturligt skick. Bråte ligger kvar efter sågverket som funnits tidigare. En upprensning vore en fördel för renarna då det skulle innebära en säkrare plats att vistas på och passera.

Sid 6 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 726-24 Mark- och miljödomstolen

Gemensamhetsanläggningar kan inrättas som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse. En gemensamhetsanläggning för naturområde är tänkt att komplettera berörda fastigheters tillgång till rekreationsytor samt medföra förutsebarhet för fastighetsägarna för fördelning av förvaltningsansvaret inom ett grönområde. Förekomsten av grönska har betydelse för att skapa social interaktion m.m. Att ha nära till grönområden ger människor möjligheter till daglig utevistelse, rekreation och friluftsliv m.m. Förvaltningen inom ett grönområde syftar främst till att delägarna ska ges rätten att röja sly, ta ner döda träd och tillse att ett grönområde är säkert att beträda och inga risker för att döda träd faller ner.

Idag finns ingen ordning i området. När naturmarken såldes till nuvarande ägare upprättades det ett fult staket mellan fastigheterna och och vattnet. Efter påtryckning via kommunen togs staketet bort. Det har hänt ett flertal gånger att människor blivit hotade och bortkörda från naturområdet med hänvisning till att området är privat. Vid naturområdets början har naturområdet spärrats av med hänvisning till att området är privat. Genom att inrätta en gemensamhetsanläggning så kommer en tydlighet och förutsebarhet, hur området sköts och värnandet om allemansrätten kan upprätthållas.

LM konstaterar bl.a. att behovet av skötsel av området idag är minimalt och ifrågasätter om en anläggning för grönområdet med dessa förutsättningar är av stadigvarande betydelse. Här motsäger sig LM tidigare ställningstagande, att skötsel av området innebär en större mänsklig aktivitet, och förminskar behovet av att få naturområdet säkert och fint. Bryggan som finns är byggd av nuvarande ägare av naturområdet. En vistelse där innebär att människor blir bortkörda i hårda ordalag. En gemensamhetsanläggning vore ett bra sätt att värna om allemansrätten.

LM tycker att de har nog stora fastigheter för rekreation m.m. Det har dock betydelse för fastighetsägarna att hålla det rent och snyggt mot vattnet, vilket gör fastigheterna mer attraktiva.

Sid 7 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 726-24 Mark- och miljödomstolen

LM har framhållit bl.a. att syftet med riksintresset för rennäringen är att möjliggöra ostörd passage för renar och att ett anläggningsbeslut skulle innebära en skyldighet att förvalta området, vilket direkt innebär en ökad mänsklig aktivitet inom grönområdet som kan innebära en negativ konsekvens för rennäringen. Några bygglov kommer dock inte att beviljas då det är ett naturområde. En gemensamhetsanläggning av naturområdet innebär därför ingen förtätning.

När marken är frusen och det ligger snö i naturområdet kommer ingen skötsel av området kunna genomföras. Det innebär att när renflyttslederna används så kommer gemensamhetsanläggningen inte innebära någon ökad mänsklig aktivitet. Fastighetsägarnas uppgift blir att upprätthålla renflyttleden, så renar och personer från samebyn säkert kan passera och stanna upp under sin långa färd upp till fjällen. Det stämmer inte att detta skulle påverka rennäringen negativt.

Detaljplanen är styrande och när den upprättades sågs samnyttjandet inte som något problem. Renflyttleden används endast två gånger om året under en kort tid. Det står inte i konflikt med deras nyttjande. LM konstaterar att förvaltningen medför rättigheter och skyldigheter som påverkar flyttleden negativt samtidigt säger LM att området inte kräver särskilt mycket skötsel. Det framgår inte hur skötseln påverkar flyttleden negativt. Det är svårt att förstå hur riksintresset rennäring påverkas negativt. I anläggningsbeslutet finns dessutom möjlighet att reglera vad anläggningen (området) ska användas som och hur det ska skötas. Det borde vara en trygghet för samebyn och bättre än att en fastighetsägare äger området.

DOMSKÄL Mark- och miljödomstolen har tagit del av de handlingar som har legat till grund för LM:s beslut och vad klagandena har anfört i domstolen. Mark- och miljödomstolen delar den bedömning som LM har gjort. Vad klagandena anfört föranleder inte någon annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås.

Sid 8 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 726-24 Mark- och miljödomstolen

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 7 juni 2024

Katarina Brodin Britt-Inger Rönnbäck I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Katarina Brodin och tekniska rådet Britt-Inger Rönnbäck.