lagen.nu
Mark- och miljööverdomstolen

M 10169-25

MÖD har nekat strandskyddsdispens för en brygga. Särskilda skäl för dispens har saknats och det har inte heller bedömts oproportionerligt att neka dispens. Även fråga om anmäld vattenverksamhet.

Domstol
Mark- och miljööverdomstolen
Avgörandedatum
2026-05-13
Målnummer
M 10169-25
Rättsområde
Miljömål
Källa
rattspraxis.etjanst.domstol.se

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2026-05-13 M 10169-25 060201 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-06-23 i mål nr M 7964-24 och M 8052-24, se bilaga A PARTER Klagande Länsstyrelsen i Södermanlands län

Motpart

Ombud för 1 och 2:

SAKEN Strandskyddsdispens och anmälan om vattenverksamhet för uppförande av brygga på fastigheten i Eskilstuna kommun

Instans

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av mark- och miljödomstolens dom fastställer Mark- och miljööverdomstolen Länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut den 20 september 2024 (dnr 4396-2024 och 3499-2024) att avslå ansökan om strandskyddsdispens och förbjuda vattenverksamhet för uppförande av en brygga på fastigheten i Eskilstuna kommun.

SVEA HOVRÄTT DOM M 10169-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Södermanlands län (länsstyrelsen) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och fastställa länsstyrelsens beslut.

och har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har anfört bl.a. följande.

Den äldre bryggan, som nu ska ersättas med en ny, uppfördes mellan åren 1977-1980 utan giltig strandskyddsdispens. Den var således olovligen uppförd utifrån strandskyddslagstiftningen. Enligt gällande detaljplan är strandskyddet inte upphävt på den aktuella platsen. Det framgår av planbeskrivningen att det inom de områden som omfattas av strandskydd krävs strandskyddsdispens för att få vidta åtgärder. Det aktuella området omfattas även av riksintresse för rörligt friluftsliv enligt 4 kap. 1 och 2 §§ miljöbalken, vilket innebär att det ur strandskyddssynpunkt har särskilda bevarandevärden. Särskild restriktivitet ska därför iakttas vid dispensprövningen och intresseavvägningen. Det saknas särskilda skäl för att bevilja dispens.

De eventuella otydligheter i detaljplanens utformning som påtalats utgör inte sådana omständigheter att det vid en proportionalitetsbedömning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken är orimligt att neka dispens. Plankartan är tydlig i fråga om att strandskyddet inte är upphävt inom det aktuella W -området. Fastighetsägarnas önskemål om att få uppföra den sökta bryggan är inte ett sådant tungt vägande enskilt intresse som kan ges företräde framför de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att tillgodose. Avsaknad av en brygga kan inte anses innebära någon större olägenhet i förevarande fall. Trots avsaknad av brygga kan fastighetsägarna använda hela sin fastighet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 10169-25

och har anfört bl.a. följande.

Den nuvarande detaljplanen antogs 2019. Kommunen borde ha följt upp planbestämmelsen som anger att - eller flytbrygga, högst 1,5 m bredd får anläggas per , genom att upphäva strandskyddet i W -området med stöd av 4 kap. 17 § plan- och bygglagen (2010:900). Inte heller länsstyrelsen lyfte detta i samband med planens antagande. Någon överprövning skedde inte heller. I och med detta har de rätt att anlägga en brygga oavsett placeringen av den tidigare bryggan. Att neka dispens flera år efter antagandet av planen är orimligt och står i strid med proportionalitetsprincipen.

Den förstörda bryggan som ska ersättas hade funnits på platsen i närmare 50 år. Om kommunen hade utövat sin tillsynsplikt hade det inte funnits någon brygga på fastigheten och då hade de aldrig förvärvat denna. De kan numera inte bada från sin egen fastighet. Hela botten är täckt av hala stenar och det är förenat med stor risk för kroppsskada att försöka gå ut till djupare vatten. Det går inte ens att ta sig in med en liten plastbåt till stranden. De har kontaktat två olika mäklare som oberoende av varandra uppskattat att en nekad dispens för bryggan medför att fastighetens värde minskar med mellan 500 000 och 1 500 000 kronor. Den ena mäklaren bedömde att värdeminskningen till och med kan uppgå till 2 000 000 kronor. Nämnda faktorer måste beaktas vid en tillämpning av proportionalitetsprincipen och medföra att bedömningen väger över till deras fördel. Betingelserna för djurliv och växtlighet har varit konstanta på platsen under nära 50 år, men ändrades drastiskt när bryggan togs av isen. Dispens bör medges så att tidigare rådande förhållanden kan återskapas snarast möjligt. Detta borde väga tyngre än allmänhetens tillgång till området, särskilt då allmänheten genom detaljplanen har tillgång till stränderna såväl öster som väster om deras fastighet.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Den 1 juli 2025 trädde vissa nya strandskyddsregler i kraft (SFS 2025:512). Såvitt är aktuellt i detta mål innebär ändringarna bl.a. att de särskilda skälen för strandskyddsdispens, som tidigare fanns i 7 kap. 18 c § miljöbalken, numera återfinns i

SVEA HOVRÄTT DOM M 10169-25

7 kap. 18 e § miljöbalken. Eftersom det aktuella ärendet avser en ansökan om strandskyddsdispens för uppförande av en brygga och då det saknas övergångsbestämmelser som rör denna fråga ska strandskyddsbestämmelserna i deras lydelse efter den 1 juli 2025 tillämpas (se prop. 2024/25:102 s. 54). Innehållet i nyss nämnda bestämmelser är dock detsamma, förutom vissa redaktionella och språkliga ändringar.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att åtgärden att uppföra en brygga på den aktuella platsen kräver strandskyddsdispens. Domstolen gör inte någon annan bedömning än mark- och miljödomstolen när det gäller frågan om det finns särskilda skäl för strandskyddsdispens enligt 7 kap. 18 e § miljöbalken (tidigare 7 kap. 18 c § första stycket miljöbalken).

Uppräkningen av dispensgrunder i 7 kap. 18 e § miljöbalken är avsedd att vara uttömmande. Dispensprövningen ska emellertid också innefatta en mer övergripande intresseavvägning. Vid denna avvägning måste de intressen som bär upp strandskyddet tillmätas mycket stor vikt. Av 7 kap. 26 § miljöbalken följer att dispens får ges endast om det är förenligt med strandskyddets syften. Paragrafen ger således uttryck för en mycket restriktiv syn på möjligheterna till dispens även inom ramen för en intresseavvägning. Den proportionalitetsprincip som uttrycks i 7 kap. 25 § miljöbalken får ses som en slutlig kontroll av att en nekad dispens inte är orimlig med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet; däremot kan den inte uppfattas som en mer generell utvidgning av möjligheterna till dispens. (Se NJA 2020 s. 1129.)

Under rubriken Administrativa bestämmelser i plankartan framgår att strandskyddet är upphävt genom detaljplanen endast i de områden som har ett visst rastermönster. Området för den sökta åtgärden, dvs. bryggan, ingår inte i ett sådant område. I en ruta på plankartan under rubriken Information framgår att där strandskyddet inte är upphävt gäller generellt strandskydd för land- och vattenområden inom 100 meter från strandlinjen. Mark- och miljööverdomstolen anser, till skillnad från mark- och miljödomstolen, att det tydligt framgår av plankartan att strandskyddet inte är upphävt inom området för den sökta åtgärden. Att den aktuella fastigheten omfattas av en bestämmelse om användningsområde för vattenområde, W föranleder ingen annan

SVEA HOVRÄTT DOM M 10169-25

bedömning. Vad och i övrigt har anfört som skäl för strandskyddsdispens, bl.a. att de behöver bryggan för att kunna bada från sin fastighet och att den tidigare bryggan hade legat på platsen i över 50 år, är inte sådana tungt vägande skäl som gör att det skulle vara orimligt att neka strandskyddsdispens i det här fallet. Det är mot angiven bakgrund därför inte oproportionerligt att neka dispens för den sökta åtgärden och som en följd av detta förbjuda den anmälda vattenverksamheten. Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och länsstyrelsens beslut fastställas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen 2010:921 om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsråden Åsa Hanna, referent, och Jonas Högström, samt tekniska rådet Johan Andrade Hagland.

Föredragande har varit Anna Olsson.

NACKA TINGSRÄTT DOM Målnummer

2025-06-23 M 7964-24

Meddelad i Nacka M 8052-24

PARTER Klagande

Ombud för 1 2:

Motpart Länsstyrelsen i Södermanlands län

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut 2024-09-20 i ärende nr 4396-2024 och 3499-2024, se bilaga 1

SAKEN Strandskyddsdispens och anmälan om vattenverksamhet för uppförande av brygga på fastigheten i Eskilstuna kommun

DOMSLUT

1Med ändring av länsstyrelsens beslut den 20 september 2024, dnr 4396- 2024 och 3499-2024, i den del det avser strandskyddsdispens ger mark- och miljödomstolen dispens från strandskyddet för uppförande av brygga på fastigheten i Eskilstuna kommun.

Sida 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 7964-24 m.fl.

2Med undanröjande av det överklagade beslutet i den del det avser förbud mot anmäld vattenverksamhet återförvisar mark- och miljödomstolen målet i den delen till Länsstyrelsen i Södermanlands län för fortsatt handläggning i enlighet med vad som framgår av domskälen.

Sida 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 7964-24 m.fl.

BAKGRUND

Länsstyrelsen i Södermanlands län (länsstyrelsen) beslutade den 20 september 2024 att avslå ansökan om strandskyddsdispens för uppförande av en brygga på fastigheten i Eskilstuna kommun. Länsstyrelsen beslutade även att förbjuda den anmälda vattenverksamheten i form av uppförande av en brygga på samma fastighet. och har nu överklagat länsstyrelsens båda beslut till markoch miljödomstolen.

YRKANDEN M.M.

och (de klagande) har yrkat att mark- och miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, ska bevilja strandskyddsdispens för uppförande av brygga på fastigheten i Eskilstuna kommun samt ge tillstånd för den anmälda vattenverksamheten på samma fastighet.

Till stöd för sin talan har de sammanfattningsvis anfört följande. Enligt gällande detaljplan har de rätt att uppföra en ny brygga på fastigheten. Under

- eller flytbrygga, högst 1,5 meter agandena rätt att anlägga en brygga oavsett placeringen av den av isen förstörda bryggan. Länsstyrelsen deltog i planprocessen. Någon överprövning har inte skett.

Den brygga som avses ersättas var lagligen uppförd, varför det rör sig om en ersättningsbrygga. Enligt ortofoto taget år 1960 fanns en brygga ca åtta meter från den brygga som nu ska ersättas. Den senare bryggan byggdes någon gång mellan åren 1977 och 1980. Det är osäkert varför bryggan ersattes och flyttades dessa åtta meter, men det är inget ovanligt att bryggors placering kan variera över tid. De förvärvade fastigheten år 1993 och sedan dess har bryggan legat på samma plats vid den naturliga stenpiren. Syftet med strandskyddet är att bevara

Sida 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 7964-24 m.fl.

strandområden som fortfarande är orörda, inte att inskränka pågående markanvändning. Det aktuella området runt huset och ned till vattnet är ianspråktaget och därmed avhållande för allmänheten. Även om hemfridszonen normalt inte anses sträcka sig ut i vattenområdet har förhållandena på denna fastighet en avhållande effekt för allmänheten.

En nekad dispens medför att de inte kan lägga till med segelbåt, vilket är mycket begränsande. Behovet kan inte tillgodoses utanför området, då det inte finns några gemensamma bryggor i närheten. Värdet på fastigheten kommer att reduceras betydligt, då förekomsten av egen brygga är av stor betydelse för en framtida köpare. Dessa begränsningar är inte förenliga med proportionalitetsprincipen.

DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser, utöver vad som anges nedan, framgår av länsstyrelsens beslut.

Mark- och miljödomstolen kan konstatera att den brygga som nu ska ersättas enligt de klagandes egna uppgifter uppfördes någon gång mellan åren 1977 och 1980, dvs. efter införandet av det allmänna strandskyddet. Den brygga som fanns på fastigheten dessförinnan hade en något annan storlek och placering. Den brygga som nu ska ersättas har uppförts utan strandskyddsdispens. Den nu aktuella dispensansökan rör därmed inte en sådan ersättningsbrygga som kan beviljas dispens med stöd av 7 kap. 18 c § 1 miljöbalken (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande MÖD 2021:2). Domstolen konstaterar även att fastigheten har landförbindelse och att det inte heller i övrigt framkommit skäl att bevilja strandskyddsdispens med stöd av 7 kap. 18 c § 3 miljöbalken. Det har inte heller framkommit skäl att bevilja dispens enligt någon annan grund enligt 7 kap. 18 c § miljöbalken.

Sida 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 7964-24 m.fl.

Domstolen konstaterar att det på plankartan i den gällande detaljplanen framgår att den aktuella fastigheten omfattas av bestämmelse om användningsområde för vattenområde, W - eller flytbrygga, högst 1,5 m bred får anläggas per fastighet en brygga som är identisk med den brygga som den för dispens aktuella bryggan är avsedd att ersätta och endast skiljer sig i utformning från den ansökta bryggans yttersta något bredare spets, som är vänd åt motsatt håll. Bryggorna har identisk area. Av planbeskrivningen framgår, på s. 26, att strandskyddet föreslås upphävas för flera områden på detaljplanekartan, däribland vatten- och bryggområden markerade med W och W . Något beslut av innebörden att strandskyddet inom dessa området faktiskt upphävs framgår dock inte av planbeskrivningen. Av plankartan framgår inte heller att vattenområden benämnda W skulle omfattas av upphävt strandskydd.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att det av 4 kap. 17 § plan- och bygglagen (2010:900) följer att kommunen i en detaljplan under vissa förutsättningar får upphäva strandskyddet för ett område. Mark- och miljödomstolen anser inte att det utifrån vad som framgår av detaljplanen går att utläsa att strandskyddet inom vattenområdet W skulle vara upphävt. Det finns dock en betydande otydlighet i detaljplanens utformning, som kan ge den enskilde intrycket av att strandskyddet faktiskt är upphävt. Domstolen anser inte att denna otydlighet ska belasta klagandena, i egenskap av privatpersoner. Det framgår vidare tydligt av planen att en brygga med den föreslagna placeringen utgör det föreskrivna användningsområdet för vattenområdet. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser domstolen att en nekad dispens i detta fall, vid en proportionalitetsbedömning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken, är orimlig (se Högsta domstolens avgöranden NJA 2018 s. 753, och NJA 2020 s. 1129). En dispens är inte heller, med hänsyn till att det under lång tid har funnits en brygga på fastigheten, oförenlig med strandskyddets syften. Länsstyrelsens beslut att neka strandskyddsdispens ska mot den bakgrunden upphävas och dispens beviljas i enlighet med ansökan.

Sida 6 NACKA TINGSRÄTT DOM M 7964-24 m.fl.

Eftersom länsstyrelsen enligt vad domstolen ovan kommit fram till rätteligen skulle ha beviljat strandskyddsdispens enligt ansökan konstaterar domstolen att länsstyrelsen inte heller haft fog för att förbjuda den anmälda vattenverksamheten i form av uppförande av en brygga på fastigheten. Av 23 förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter framgår att tillsynsmyndigheten, när ett anmälningsärende är tillräckligt utrett, ska förelägga verksamhetsutövaren att vidta de försiktighetsmått som behövs enligt miljöbalken. Mark- och miljödomstolen anser att denna prövning lämpligen görs hos tillsynsmyndigheten. Beslutet, i den del det avser anmäld vattenverksamhet, ska därför undanröjas och målet återförvisas till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02)

Överklagande senast den 14 juli 2025.

Nicolina Redner Christina Odén

I domstolens avgörande har tingsfiskalen Nicolina Redner, ordförande, och tekniska rådet Christina Odén deltagit. Föredragande har varit Torbjörn Kreuger.