M 11467-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 11467-25

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

N M och P M har i första hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av mark- och miljödomstolens dom, ska ge dispens från strandskyddet för aktuell brygga och undanröja nämndens föreläggande om att ta bort den. I andra hand har de yrkat att det förelagda vitet ska undanröjas eller sättas ned till skäligt belopp.

De har anfört samma omständigheter som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg. Bryggan uppfyller samtliga kriterier för strandskyddsdispens enligt bestämmelsen i 7 kap. 18 f § miljöbalken. Det strandnära läget är en förutsättning för förvärvsverksamheten och för att uppnå bryggans funktion. Bryggans påverkan på strandskyddets syften är låg. Bebyggelsegraden i området är låg och byggnadsnämnden nekar bygglov i området eftersom Försvarsmakten motsätter sig åtgärder som utökar boendemöjligheterna där. Således är både historisk och framtida bebyggelsegrad och bebyggelsetryck minimal.

Stadsbyggnadsnämnden i Haninge kommun har getts tillfälle att inkomma med yttrande.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Den 1 juli 2025 trädde nya strandskyddsregler i kraft (SFS 2025:512). Såvitt är aktuellt i detta mål innebär ändringarna, förutom redaktionella och språkliga ändringar, en ny möjlighet till strandskyddsdispens för förvärvsverksamhet med begränsad påverkan på strandskyddets syften (se 7 kap. 18 f § miljöbalken). Enligt övergångsbestämmelserna ska den tidigare lydelsen av 7 kap. 18 § gälla även för ärenden om upphävande av strandskydd som har inletts före ikraftträdandet. I övrigt saknas övergångsbestämmelser.

Det aktuella målet avser inte ett ärende om upphävande av strandskydd, utan en ansökan om strandskyddsdispens för en brygga och ett föreläggande om att ta bort densamma. Eftersom det saknas övergångsbestämmelser för dessa frågor ska, till

SVEA HOVRÄTT DOM M 11467-25

skillnad från vad mark- och miljödomstolen funnit, strandskyddsbestämmelserna i deras lydelse efter den 1 juli 2025 tillämpas (se prop. 2024/25:102 s. 54).

I fråga om det finns särskilda skäl för strandskyddsdispens enligt 7 kap. 18 e § miljöbalken (tidigare 7 kap. 18 c §) gör Mark- och miljööverdomstolen ingen annan bedömning än mark- och miljödomstolen.

Vad gäller frågan om det finns särskilda skäl för strandskyddsdispens enligt den nya bestämmelsen i 7 kap. 18 f § miljöbalken gör Mark- och miljööverdomstolen följande bedömning. Som särskilda skäl för dispens från strandskyddet får enligt bestämmelsen, såvitt nu är av intresse, beaktas om dispensen avser en anläggning som behövs för en förvärvsverksamhet som är avsedd att bedrivas i ett område med låg bebyggelsegrad och lågt bebyggelsetryck (se första punkten). Som riktmärke gäller enligt förarbetena att tätorter, det vill säga områden med sammanhängande bebyggelse om minst 200 invånare, inte ska anses ha en låg bebyggelsegrad. Vidare anges i förarbetena att bedömningen om bebyggelsetrycket är lågt ska göras i förhållande till trakten eller närområdet och inte till den specifika fastigheten. Områden med högt bebyggelsetryck finns framför allt i närheten av tätorter och hur stort område runt tätorten som omfattas av det höga bebyggelsetrycket beror bland annat på tätortens storlek. (Se prop. 2024/25:102 s. 69 f.)

Den aktuella fastigheten är belägen i Haninge kommun som är en del av Storstockholmsområdet. Redan mot den bakgrunden kan området inte anses utgöra ett sådant område med lågt bebyggelsetryck som avses i bestämmelsen. Vad klagandena har anfört angående andelen bygglovsansökningar i området som avslås leder inte till någon annan bedömning. Förutsättningarna för att bevilja strandskyddsdispens enligt 7 kap. 18 f § miljöbalken är således inte uppfyllda.

Sammanfattningsvis saknas det särskilda skäl att lämna strandskyddsdispens för den aktuella bryggan. Som mark- och miljödomstolen har funnit kan det heller inte enligt 7 kap. 25 § miljöbalken anses oproportionerligt att neka dispens. Nämnden har därför haft fog för sitt föreläggande att vid vite avlägsna bryggan. I likhet med mark- och miljödomstolen finner även Mark- och miljööverdomstolen att föreläggandet,

SVEA HOVRÄTT DOM M 11467-25 inklusive det förelagda vitet, är proportionerligt och skäligt. Mark- och miljödomstolens dom ska därmed stå fast och överklagandet avslås. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, hovrättsråden Jonas Högström och Kristina Dreijer samt tf. hovrättsassessorn Peder Mühlenbock, referent. Föredragande har varit hovrättsfiskalen Rasmus Nilsson.

Bilaga A

NACKA TINGSRÄTT DOM Målnummer

2025-07-14 M 1163-25

Meddelad i Nacka M 2937-25

PARTER

Klagande

1N M 2. P M

Ombud för 1 och 2: F T och K S

Motpart

Stadsbyggnadsnämnden i Haninge kommun 136 81 Haninge

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut den 15 januari 2025 i ärende nr 30121-2024 (se bilaga 1) och den 19 mars 2025 i ärende nr 54691-2024 (se bilaga 2)

SAKEN

Strandskyddsdispens i efterhand för brygga och föreläggande vid vite att ta bort brygga på fastigheten X i Haninge kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandena.

Sida 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 1163-25 M 2937-25

BAKGRUND

Stadsbyggnadsnämnden i Haninge kommun (nämnden) beslutade den 2 maj 2024 att neka strandskyddsdispens i efterhand för brygga på X. Nämnden beslutade därefter den 18 september 2024 att förelägga N M och P M att senast tre månader efter att beslutet fått laga kraft riva och forsla bort den aktuella bryggan. Föreläggandet förenades med ett vite om 100 000 kr vardera för N M och P M. De överklagade besluten till Länsstyrelsen i Stockholms län (länsstyrelsen) som den 15 januari 2025 respektive den 19 mars 2025 avslog överklagandena (se domsbilaga 1 och 2).

N M och P M har överklagat länsstyrelsens båda beslut. Överklagandet av beslutet om att neka dispens hanteras i mål nr M 1163-25, och överklagandet av rivningsföreläggandet i mål nr M 2937-25.

YRKANDEN M.M.

N M och P M har yrkat att mark- och miljödomstolen ska medge ansökt dispens för brygga i efterhand samt undanröja nämndens föreläggande om att ta bort bryggan. De har även framfört yrkanden om vilandeförklaring av målet om rättelseföreläggande alternativt kumulation av målen. De har till stöd för sin talan i huvudsak fört fram samma skäl som hos underinstanserna samt bl.a. lyft fram följande.

Bristande motivering och litispendens

Besluten om nekad dispens samt rivningsföreläggande av bryggan påverkar dem på ett mycket ingripande sätt. Såväl nämnden som länsstyrelsen har brustit i sin motiveringsskyldighet avseende grunden för besluten. Redan på formell grund ska domstolen alltså upphäva besluten och bifalla överklagandet.

De vidhåller att det är fråga om litispendens i ärendet om rivningsföreläggande. I förevarande ärende har nämnden alltså ändrat sitt beslut under tiden då förfarandet hos överinstansen pågått, det vill säga under tiden då frågan om strandskyddsdispens prövats av länsstyrelsen. Vid bedömningen av om två

Sida 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 1163-25 M 2937-25

ärenden avser samma sak måste man se till rättskraften. I detta ärende är frågan om rivningsföreläggandet ska kunna vinna laga kraft direkt beroende av huruvida dispens från strandskyddet beviljas. Prövningen av dispensärendet utgör därmed en prejudiciell fråga i förhållande till rivningsföreläggandet. Om dispens beviljas saknas grund för föreläggandet, och att verkställa rivningen skulle innebära ett irreparabelt ingrepp med hänsyn till ett rättsförhållande som ännu inte är slutligt avgjort. Den ömsesidiga påverkan mellan ärendena visar att de i materiell mening avser samma rättsfråga och i nu aktuellt fall även samma sak. Att fatta ett beslut om rivning innan dispensfrågan är avgjord innebär en förtida rättstillämpning som riskerar att göra dispensprövningen illusorisk.

Särskilda skäl för dispens från strandskyddet

Det föreligger särskilda skäl för att medge dispens i efterhand enligt 7 kap. 18 c § första stycket 1 och 3–5 miljöbalken. Bryggan är uppförd på fundament av en äldre brygga som funnits på fastigheten sedan 1960-talet och platsen som sådan är ianspråktagen genom byggnader och bryggor. De har ingen möjlighet att nyttja grannens brygga och inte heller bryggorna som tillhör hotellet. Bryggan behövs även som en alternativ evakueringsväg om fastigheten t.ex. skulle drabbas av skogsbrand. Bryggan är också nödvändig för att de ska kunna bedriva sin verksamhet i form av destilleri och bifirma samt utveckling av en samhällsnyttig verksamhet med elbåtsladdning. Enligt uppgift från företaget Nordsolen lämpar sig fastigheten för att uppföra en laddningsstation för elbåtar, vilket skulle bidra till att skapa en fossilfri framtid för skärgården.

Vidare framgår av modern forskning att mänsklig aktivitet vid vattenområden, t.ex. uppförande av bryggor, inte påverkar djurlivet i någon större omfattning än områden som lämnats orörda. Den aktuella lokaliseringen av bryggan, dess konstruktion och orientering syftar till att minimera miljöpåverkan och begränsa eventuell avhållande effekt på allmänheten. Bryggan är smal och pålad med nordlig-sydlig orientering, således egenskaper som ger minsta möjliga miljöpåverkan. Av handlingarna i målet framgår därför att bryggan

Sida 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 1163-25 M 2937-25

snarare främjar det rörliga friluftslivet, att den inte förändrar livsvillkoren för växt- och djurlivet på ett väsentligt vis samt att den inte går att lokaliseras till en annan plats. Det föreligger därför skäl att bevilja dispens. De kan även tänka sig villkor samt att korta ner bryggan något vid behov.

Föreläggandet om att riva bryggan

För att vara lagligen grundat ska ett föreläggande nå upp till krav på tydlighet och i förevarande fall framgår inte hur rivningsföreläggandet ska förhålla sig till en eventuellt beviljad strandskyddsdispens för den aktuella bryggan. Enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer får en myndighet inte använda mer ingripande åtgärder än vad som krävs med hänsyn till ändamålet och vidare är den enskildes egendomsskydd grundlagsfäst. Detta bör innebära att ägaren till en vattennära fastighet ska kunna nyttja stranden genom anläggande av en brygga. Miljöbalkens regler måste också tolkas i ljuset av proportionalitetsprincipen och att förelägga rivning av bryggan kan innebära långtgående konsekvenser.

Till överklagandet har bifogats ett antal bilagor med bl.a. fotografier och kartor över den aktuella fastigheten, ett intyg från företaget Nordsolen och en forskningsstudie. De har också förbehållit sig rätten att inkomma med ytterligare bevisning.

DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser framgår, utöver vad som anges nedan, av länsstyrelsens beslut. Det noteras att strandskyddsbestämmelserna i deras lydelse fram till den 30 juni 2025 är tillämpliga i målet (SFS 2009:532); se punkten 2 i övergångsbestämmelser till nya bestämmelser om vissa lättnader i strandskyddet som trädde i kraft den 1 juli 2025; SFS 2025:512.

Målets handläggning och formella frågor

Mark- och miljödomstolen avgör nu båda målen genom gemensamt avgörande varför frågan om vilandeförklaring har förfallit.

Sida 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 1163-25 M 2937-25

Domstolen ska i den här typen av mål se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och även se till att inget onödigt dras in i ärendet, se 12 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. Domstolen bedömer att målen är tillräckligt utredda för den prövning domstolen nu ska göra och att de kan avgöras på befintligt underlag.

Vad gäller frågan om nämndens och länsstyrelsens motiveringsskyldighet konstaterar domstolen att nämndens beslut i frågan om dispens i efterhand hänvisar till skälen i en tjänsteskrivelse (2024-04-05) med relativt utförlig motivering på cirka två sidor som bl.a. bemöter klagandenas argument. Att länsstyrelsen har anslutit sig till dessa skäl innebär inte att länsstyrelsen brustit i sin motiveringsskyldighet enligt förvaltningslagen. Motiveringen hos underinstanserna i frågan om rättelseföreläggandet är inte heller bristande på ett sådant sätt att föreläggandet av formella skäl ska upphävas.

I frågan om litispendens instämmer domstolen i länsstyrelsens bedömning med de närmare skäl som anges i länsstyrelsens beslut. Om strandskyddsdispens saknas för en anläggning vid vatten inom strandskyddat område, och det inte är sannolikt att dispens kan medges, finns det inga formella hinder för nämnden att förelägga om rättelse. Rättelse kan dock inte verkställas förrän föreläggandet om rättelse fått laga kraft. Däremot talar lämplighetsskäl för att frågorna hanteras samtidigt, varför domstolen nu prövar frågorna samlat.

Domstolens bedömning i sak av frågan om dispens i efterhand samt

föreläggande om att ta bort bryggan

Mark- och miljödomstolen instämmer i nämndens och länsstyrelsens bedömningar med de närmare skäl de angett i sina beslut, både i fråga om förutsättningarna för strandskyddsdispens i efterhand för bryggan samt rivningsföreläggandet. Det finns alltså inte särskilda skäl för att lämna dispens i efterhand för bryggan på denna fastighet med vägförbindelse, och nämnden har därmed haft fog för föreläggandet om att ta bort bryggan. Föreläggandet är

Sida 6 NACKA TINGSRÄTT DOM M 1163-25 M 2937-25

tillräckligt tydligt och det har inte framkommit att vitet skulle vara oskäligt högt.

Domstolen tillägger för egen del följande skäl gällande dispensgrunder och proportionalitet.

Vad gäller särskilt vad N M och P M framfört om sin verksamhet på fastigheten konstaterar domstolen följande. Det framgår inte att laddningen av elbåtar är en pågående och etablerad verksamhet som ska utvidgas – och den kan inte heller anses träffas av syftet med dispensgrunden i 7 kap. 18 c § första stycket fjärde punkten miljöbalken (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 7 februari 2023 i mål nr M 12101-21 om anläggande av småbåtshamn). Inte heller övrig verksamhet i form av destilleri m.m. kan sägas träffas av nämnda syfte, eller förutsätta tillgång till aktuell brygga i den mening som avses i nämnda bestämmelse tredje punkten. Laddningsverksamheten kan inte heller anses ha sådan karaktär och omfattning att dispensgrunden i femte punkten nämnda bestämmelse, gällande ett angeläget allmänt intresse, är tillämplig (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 5 juni 2024 i mål nr M 14570-23 om strandskyddsdispens för nybyggnation av solcellsanläggning för att producera el till närliggande kommunala verksamheter).

Att neka dispens kan inte heller bedömas som oproportionerligt i detta fall vid den avvägning som ska göras enligt 7 kap. 25 § miljöbalken – i ljuset av de allmänna intressen reglerna om strandskydd avser att långsiktigt värna. Utgångspunkten för den proportionalitetsbedömning som ska göras är att det allmänna intresset av att bevara allemansrättslig tillgång till strandområden för friluftsliv och områden med goda livsvillkor för djur- och växtliv är mycket starkt (se MÖD 2020:2 I och II och NJA 2020 s. 1129). Strandskyddet är dessutom extra starkt i områden som det nu aktuella med utökat strandskydd om 300 meter och av riksintresse för friluftslivet. Vad klagandena har fört fram om sitt, i och för sig beaktansvärda, enskilda intresse av bryggan kan inte anses väga tyngre än dessa allmänna intressen.

Sida 7 NACKA TINGSRÄTT DOM M 1163-25 M 2937-25

Underinstanserna har sammanfattningsvis haft fog för sina beslut. Vad klagandena i övrigt har fört fram påverkar inte den bedömningen. Överklagandena ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 3 (MMD-02) Överklagande senast den 4 augusti 2025.

Erika Ekman Christina Odén

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Erika Ekman, ordförande, och tekniska rådet Christina Odén.