M 12382-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12382-25

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

U-B.O. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva nämndens beslut om föreläggande. Till stöd för sin talan har hon i huvudsak anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med följande tillägg. Hon lämnade föräldrahemmet i Alingsås i 20-årsåldern och har sedan dess bott på annan ort. Hon har aldrig haft insyn i sina föräldrars handlingar eller myndighetskontakter. Den enda handling hon fick när hon ärvde/övertog sommarstugan 2003 var ett arrendekontrakt. Informationen hon fick av sina föräldrar när friggeboden byggdes var att markägaren godkänt uppförandet och placeringen på tomten. Hon har förutsatt att alla tillstånd var inhämtade och har handlat i god tro.

Bygg- och miljönämnden i Alingsås kommun har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom och vidhållit sitt beslut.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar liksom mark- och miljödomstolen att friggeboden har uppförts av tidigare arrendatorer och att det av utredningen i målet inte framgår annat än att den funnits på platsen i vart fall sedan år 1986–1987, utan strandskyddsdispens trots att sådan krävdes vid tiden. Mark- och miljööverdomstolen instämmer vidare med mark- och miljödomstolen att föreläggandet inte är mer ingripande än vad som behövs (26 kap. 9 § miljöbalken).

Frågan i målet är om det har varit skäligt att förelägga U-B.O. att riva och avlägsna elle r flytta friggeboden från det strandskyddade området trots att det är tidigare arrendatorer som uppfört friggeboden (26 kap. 12 § miljöbalken). Mark- och m iljööverdomstolen anser i likhet med mark- och miljödomstolen att varken det förhållande att friggeboden har funnits på platsen under lång tid eller den omständigheten att U-B.O. inte kände till att det saknades strandskyddsdispens för friggeboden medför att föreläggandet kan anses oskäligt. Det förhållandet a tt U-B.O. förvärvat arrendetomten genom arv föranleder i detta sammanhang inte heller någon annan bedömning. Kostnaden för att följa föreläggandet

SVEA HOVRÄTT DOM M 12382-25

bedöms vidare som relativt liten särskilt eftersom föreläggandet medger att friggeboden flyttas och det därtill förefaller finnas utrymme för att placera den inom den tomtplats som bestämts i anslutning till dispens för annan byggnad på arrendetomten. Vid en avvägning mellan strandskyddsintressena och det enskilda intresset bedömer Mark- och miljööverdomstolen alltså att nämndens föreläggande är skäligt. Överklagandet ska därför avslås.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten samt hovrättsråden Caroline Hedvall Klostermark, Kristina Dreijer och Catharina Adlercreutz, referent.

Föredragande har varit Helene Montán.

Bilaga A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Målnummer Meddelad i Vänersborg M 2533-25 2025-08-14

PARTER

Klagande

U-B.O.

Motpart

Bygg- och miljönämnden i Alingsås kommun 441 81 Alingsås

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen Västra Götalands beslut den 9 maj 2025 i ärende nr 12617-2024, se bilaga 1

SAKEN

Föreläggande att ta bort friggebod från strandskyddsområde på fastigheten X i Alingsås kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sida 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 2533-25

BAKGRUND

Bygg- och miljönämnden i Alingsås kommun beslutade den 6 mars 2024 (dnr 2021-1847) att U-B.O., arrendator till fastigheten X, ska rivaoch avlägsna eller flytta byggnaden (benämnd friggebod nr 1) från det strand-skyddade området p å fastigheten X enligt till beslutet bifogat ortofoto med inringad byggnad (utelämnas här, domstolens anm.). Åtgärderna skulle vara vidtagna senast den 1 oktober 2024.

U-B.O. överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen Västra Götaland som den 9 maj 2025 (dnr 12617-2024) avslog överklagandet men flyttade fram tiden inom vilken föreläggandet skulle vara fullgjort till senast sju månader efter att det föreligger lagakraftvunnet avgörande i frågan, se bilaga 1.

U-B.O. har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödoms tolen.

YRKANDEN M.M.

U-B.O. har yrkat, såsom det får förstås, att mark- och miljödoms tolen ska upphäva nämndens beslut om föreläggande.

Hon har anfört i huvudsak följande.

Länsstyrelsen har angett att trots bristfälligt underlag från kommunen återförvisas inte ärendet på grund av att så lång tid förflutit innan länsstyrelsen startat sin handläggning. Hon anser att det har drabbat hennes ärende negativt och är inte förenligt med 5 § förvaltningslagen. Hon har inte haft kännedom om att tidigare ägare inte inhämtat erforderliga tillstånd för friggebodens uppförande. Kostnaden för att avlägsna friggeboden från platsen kommer att bli hög med hänsyn till bl.a. bodens lokalisering. Hon och hennes man är över 80 år och handikappade. Detta borde utgöra ömmande skäl. Tidsramen är allt för snäv, en realistisk tidsfrist är minst två år. Ärendet borde preskriberas då så

Sida 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 2533-25

lång tid förflutit sedan förra ägare uppförde friggeboden. Som påtalats tidigare har friggeboden funnits i snart 40 år utan att det från någon funnits synpunkter på dess placering på tomten. Kommunens uppfattning att den uppförts på inte ianspråktagen yta är också felaktigt. Området har så länge huvudbyggnaden funnits varit nyttjad för bl.a. trädgårdsland och friggeboden står endast cirka två meter från en äldre byggnad (samlad gårdsmiljö).

DOMSKÄL

Relevanta bestämmelser, förarbetsuttalanden och rättspraxis framgår av länsstyrelsens beslut och nedan.

Mark- och miljödomstolen ska i detta mål pröva om nämnden har haft fog för sitt beslut att förelägga U-B.O. att riva och avlägsna eller flytta friggeboden från det strandskyddade området på fastigheten X i Alingsås kommun. Invändningar mot nekad strandskyddsdispens i efterhand omfattas inte av domstolens prövning eftersom frågan redan är rättskraftigt avgjord (se Mark- och miljööverdomstolens beslut den 5 december 2023 i mål nr M 12446-23).

Mark- och miljödomstolen har gått igenom handlingarna samt övervägt vad klagande har anfört i mark- och miljödomstolen. Domstolen finner inte skäl att göra någon annan bedömning än den länsstyrelsen gjort i det överklagade beslutet med följande tillägg.

I motsats till plan- och bygglagen (2010:900) innehåller miljöbalken inga bestämmelser om preskription av krav på återställningsåtgärder. I ett avgörande konstaterade Mark- och miljööverdomstolen att byggnader inom strandskyddat område som saknar dispens från strandskyddsbestämmelserna utgör ett permanent intrång som alltjämt pågår. Kravet på återställningsåtgärder ansågs därför inte preskriberat (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande, MÖD 2014:27). Någon preskription har således inte inträtt i detta fall.

Sida 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 2533-25

Har tidigare ägare av en fastighet eller tidigare tomträttshavare i denna egenskap kunnat föreläggas att avhjälpa skada eller olägenhet som uppstått vid deras användning av en fastighet eller en byggnad, anläggning eller anordning på annans mark enligt 7 kap. miljöbalken får en tillsynsmyndighet ge ett sådant föreläggande mot en ny ägare eller tomträttshavare, om det är skäligt (se 26 kap. 12 § miljöbalken). I praxis har bestämmelsen ansetts omfatta även den situationen då en byggnad, anläggning eller anordning på annans mark byter ägare (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 20 september 2019 i mål M 159-19).

Vid skälighetsbedömningen ska det göras en avvägning mellan naturvårdens intresse att få en rättelseåtgärd utförd och den enskildes intresse av att inte drabbas av oskäliga kostnader. Vid avvägningen kan även beaktas t.ex. hur lång tid som har förflutit sedan anläggningen i fråga uppfördes eller om det av något särskilt skäl varit svårt att bedöma anläggningens laglighet. Som utgångspunkt för prövningen gäller, liksom i allmänhet i fråga om strandskydd, att lagstiftningens syften är långsiktiga och att strandskyddsintressena är mycket starka.

Av utredningen i målet framgår inte annat än att den aktuella friggeboden funnits i vart fall sedan år 1986-1987 på platsen. Klagande övertog arrendet år 2003. Friggeboden uppfördes således en avsevärd tid före arrendeöverlåtelsen. Det har i och för sig inte framkommit något som tyder på att överlåtelse av arrenderätten skedde i direkt syfte att kringgå strandskyddsbestämmelserna (jfr prop. 1981/82:220 s. 138). Mark- och miljödomstolen bedömer att omständigheterna i målet inte är sådana att det är oskäligt att besluta om föreläggande. Den omständigheten att klagande saknat kunskap om att det krävts strandskyddsdispens för åtgärden medför inte att föreläggandet är oskäligt. Med hänsyn till det starka allmänna intresse som strandskyddet representerar, anser domstolen att nämndens föreläggande är skäligt. I det sammanhanget har domstolen beaktat också kostnaden för att efterkomma föreläggandet. Föreläggandet är även i övrigt proportionerligt. Den av

Sida 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 2533-25

länsstyrelsen beslutade tiden om sju månader för att efterkomma föreläggandet får anses vara väl avvägd. Sammantaget finner mark- och miljödomstolen att det inte finns skäl för att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet ska därför avslås. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 4 september 2025.

I domstolens avgörande har rådmannen Susanne Mörkås, ordförande, och tekniska rådet Gunnar Barrefors. Föredragande har varit beredningsjuristen Sandra Andersson.