M 12486-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Miljö- och byggnadsnämnden i Kungälvs kommuns beslut den 10 juni 2024 (diarienummer MOBNM-2021-481) om förbud mot utsläpp av avloppsvatten till de avloppsanläggningar som finns på fastigheten B i Kungälvs kommun med de justeringarna att förbudet ska börja gälla den 1 januari 2026 och

SVEA HOVRÄTT DOM M 12486-24

underrättelse till miljö- och byggnadsnämnden om hur befintliga avloppsutsläpp från WC har åtgärdats ska ske senast den 31 december 2025.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12486-24

BAKGRUND

Den 14 juni 2021 beslutade Miljö- och byggnadsnämnden i Kungälvs kommun (nämnden) att förbjuda R.N. såsom fastighetsägare att från och med den 1 januari 2024 släppa ut avloppsvatten från vattentoalett (WC) till de två bristfälliga avloppsanläggningarna till vilka hus på fastigheten B var anslutna. Han skulle senast den 31 december 2023 underrätta nämnden skriftligen hur befintliga avloppsutsläpp från WC hade åtgärdats.

Den 21 december 2023 informerade R.N. nämnden om att han hade åtgärdat de bristande avloppsanläggningarna genom att installera Maxeco Retrofit Kit (nedan benämnd Maxeco). Han bifogade en produktbeskrivning på Maxeco. Nämnden upplyste honom därefter om att nämnden gjorde bedömningen att installationen av Maxeco krävde tillstånd. R.N. återkom och uppgav bland annat att han inte delade bedömningen att installationen av Maxeco var en tillståndspliktig åtgärd. Han bifogade en prestandadeklaration.

Den 10 juni 2024 beslutade nämnden att förbjuda R.N. att såsom fastighets-ägare från och med den 1 januari 2025 släppa ut avloppsvatten från vattentoalett (WC) och bad-, disk- och tvättvatten (BDT) till de avloppsanläggningar som fanns på fastig-heten B som utan tillstånd installerats med en Maxeco. Han skulle senast den 31 december 2024 underrätta nämnden skriftligen hur befintliga avlopps-utsläpp från WC hade åtgärdats. Det är detta beslut som är föremål för prövning i detta mål.

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nämnden har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödom-stolens dom och fastställa nämndens förbudsföreläggande mot utsläpp av WC- och BDT-vatten till anläggningarna på fastigheten B i Kungälvs kommun.

R.N. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12486-24

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nämnden har vidhållit vad den tidigare har anfört med i huvudsak följande tillägg.

Vid tiden för installationen av Maxeco fanns ett förbud mot befintliga avloppsanläggningar på fastigheten till följd av att avloppsanläggningarna hade bedömts vara bristfälliga. Genom installationen av Maxeco har det skett en teknikändring som innebär att anläggningarna blir tillståndspliktig. Ingen ansökan om tillstånd har getts in och nämnden har inte kunnat bedöma anläggningarnas funktion och reningsresultat.

Nämnden har gjort bedömningen att den har för lite underlag för att kunna avgöra om det finns risk för olägenhet, därför är ett beslut om förbud motiverat och skäligt. Bedömningen ska ses mot bakgrund av att det sedan tidigare inte finns några tillståndsgivna avloppsanläggningar på fastigheten utan det som finns är ett lagakraftvunnet förbud mot avloppsanläggningarna. Förbudet enligt det överklagade beslutet är inte mer ingripande än nödvändigt. Det fanns redan ett förbud på de befintliga avloppsanläggningarna och R.N. har informerats om att det nu aktuella förbudet kommer att förfalla om ansökan inkommer och tillstånd kan ges inom sex månader från beslutet.

R.N. har vidhållit vad han tidigare har anfört med i huvudsak följande tillägg.

Nämnden har påstått att det är den enskilde verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att anläggningens funktion fungerar tillfredsställande. Det är i och för sig riktigt att varje verksamhetsutövare ska utföra de skyddsåtgärder och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I detta fall rör det sig om förbud att släppa ut WC- och BDT-vatten till en avloppsanläggning, vilket är en synnerligen ingripande åtgärd. Det är tillsynsmyndigheten, inte den enskilda, som har bevisbördan för att påvisa en allvarlig skada för att kunna besluta om förbud mot användandet av avloppsanläggningar. Det har inte framkommit att nämnden har gjort

SVEA HOVRÄTT DOM M 12486-24

några undersökningar av avloppsvattnet och den har inte heller påvisat någon skada. Mark- och miljödomstolens bedömning är därför korrekt.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Några rättsliga utgångspunkter

Alla som bedriver en verksamhet ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begräsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (se 2 kap. 3 § miljöbalken).

Utsläpp av avloppsvatten är miljöfarlig verksamhet. Avloppsvattnet ska avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer (se 9 kap. 7 § miljöbalken). Det krävs tillstånd för att inrätta en avloppsanordning som en eller flera vattentoaletter ska anslutas till (se 13 § förordningen [1998:899] om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd). I praxis har ändringar som avser de viktigaste funktionerna i en befintlig avloppsanläggning jämställts med inrättande av en ny tillståndspliktig anläggning (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens domar den 12 mars 2010 i mål nr M 5369-09 och den 12 mars 2018 i mål nr M 10505-17).

Verksamhetsutövaren har, som utgångspunkt, bevisbördan för att visa att en avloppsanläggning når upp till miljöbalkens krav (se 2 kap. 1 § miljöbalken). Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att gällande miljökrav ska följas. Sådana tillsynsåtgärder får inte vara mer ingripande än vad som behövs (se 26 kap. 9 § första och andra styckena miljöbalken).

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Mark- och miljööverdomstolen bedömer, i likhet med underinstanserna, att genom installationen av Maxeco till de befintliga avloppsanläggningarna har det tillförts ny

SVEA HOVRÄTT DOM M 12486-24

teknik som medför att ändringen är tillståndspliktig. Det är ostridigt att tillstånd saknas.

Vid bedömningen av om nämnden har haft fog för att meddela det nu aktuella förbudsföreläggandet måste beaktas att avloppsanläggningarna i tiden före installationen av Maxeco, enligt förbudet den 14 juni 2021, har bedömts vara så bristfälliga att utsläpp av avloppsvatten till dessa förbjudits. Enligt detta beslut, som vunnit laga kraft, krävdes att R.N. åtgärdade befintliga avloppsutsläpp.

Den åtgärd som R.N. har vidtagit efter förbudet från den 14 juni 2021 är att installera Maxeco. Han har inte ansökt om tillstånd för detta, trots upplysning om att detta krävs. R.N. har inte heller presenterat underlag som visar att avlopps-anläggningarnas brister kan anses åtgärdade genom nämnda installation. Den informa-tion som han har gett in i detta ärende kring genomförd teknikändring räcker inte för att ändra bedömningen att avloppsanläggningarna är bristfälliga.

Mot denna bakgrund bedömer Mark- och miljööverdomstolen att nämnden har haft fog för att meddela det aktuella förbudet. Detta är inte mer ingripande än vad som behövs. Nämndens beslut ska därför fastställas, dock med justerade tidpunkter när förbudet ska börja gälla samt när underrättelse till miljö- och byggnadsnämnden om hur befintliga avloppsutsläpp från WC har åtgärdats ska ske.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12486-24 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg och Åsa Hanna, referent, tekniska rådet Kerstin Gustafsson samt tf. hovrättsassessorn Anna Lundgren. Föredraganden har varit Fanny Vesterberg.

Bilaga A

Sid 1 (6) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 3266-24 Mark- och miljödomstolen 2024-09-04 meddelad i Vänersborg

PARTER

Klagande

Miljö- och byggnadsnämnden i Kungälvs kommun Stadshuset 442 81 Kungälv

Motpart

R.N.

Ombud: T.S.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen Västra Götalands beslut den 8 juli 2024 i ärende nr 27999-2024, se bilaga 1

SAKEN

Förbud att släppa ut WC- och BDT-vatten till avloppsanläggningar på fastigheten B i Kungälvs kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 3266-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Miljö- och byggnadsnämnden i Kungälvs kommun beslutade den 10 juni 2024 att förbjuda R.N., såsom fastighetsägare att:

R.N. överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen Västra Götaland som den 8 juli 2024 beslutade att upphäva det överklagade beslutet.

Nämnden har överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M.

Nämnden har yrkat, såsom domstolen har förstått det, att nämndens beslut om förbud ska fastställas.

Till stöd för yrkandet har nämnden anfört bl.a. följande.

Skäl att förbjuda utsläppet

Väsentliga skäl finns till att förbudet inte ska upphävas. När nämnden fick kännedom om den otillåtna installationen av Maxeco hade fastighetsägaren fått information om att det krävs tillstånd att installera avloppsanläggningen och de hade uppmanats att inkomma med en ansökan. Anläggningen är tillståndspliktig. Varken fastighetsägaren eller tillverkaren av avloppsanläggningen har haft för avsikt att lämna in en ansökan för att få anläggningen tillståndsprövad. Tillverkaren har hävdat att ändringen av befintlig anläggning endast är anmälningspliktig, och har uppmanat fastighetsägaren att inte lämna in en ansökan om tillstånd. Eftersom nämnden inte fått in någon ansökan har anläggningens funktion och reningsresultat inte kunnat bedömas. En följd av länsstyrelsens upphävande av förbudet är att kravet på åtgärd av avloppsanläggningen försvinner och att den olovliga anläggningen fortsatt kan vara kvar i drift.

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 3266-24 Mark- och miljödomstolen

Miljöbalkens försiktighetsmått ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa och eller miljö. Nämnden bedömer att de har för lite underlag för att kunna avgöra om det finns en risk för olägenhet, därav är ett beslut om förbud motiverat och skäligt.

Fastighetsägaren har fått sex månader på sig från att beslutet träder i kraft för att ansöka om tillstånd. Förbudet kommer att förfalla om en ansökan inkommer och tillstånd kan ges. Förbudet på den nyinrättade anläggningen är inte mer ingripande än det förbud som finns på den befintliga slamavskiljaren med ett direktutsläpp.

Enligt likställighetsprincipen ska nämnden behandla alla lika. Alla som ska förbättra sitt avlopp ska söka tillstånd i förväg. Det är inte en lika behandling om någon undkommer tillståndsprocessen. Upphävs förbudet finns det en risk att praxis drivs mot att det är tillåtet att installera avloppsanläggningar utan tillstånd. Länsstyrelsen lägger i ärendet bevisbördan på tillsynsmyndigheten istället för att låta verksamhetsutövaren visa om anläggningen uppfyller miljöbalkens krav.

Motivering till förbud

Nämnden har tidigare förbjudit utsläpp av WC-vatten till befintliga avloppsanläggningar på fastigheten med utsläpp inom Vallby ås avrinningsområde. De bristfälliga avloppsanläggningarna består av en slamavskiljare utan efterföljande rening på Målardalen 220 samt en bristfällig infiltrationsbädd för Målardalen 230. Nämnt förbud trädde i kraft den 1 januari 2024.

Ändringen av anläggningen är otillåten utan tillstånd och ska enligt inte vara i drift innan tillstånd finns. Nämnden har inte begärt in det underlag som ska ingå i ett prövningen, utan anser att bedömningen ska göras i tillståndsprövningen där bevisbördan ska ligga på verksamhetsutövaren. Med anledning av detta kan nämnden inte göra en fullständig bedömning och motivering över Maxecos rening eller eventuella risk för olägenhet.

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 3266-24 Mark- och miljödomstolen

Fastighetsägaren har löpande fått information om att tillstånd saknas och att det behöver finnas ett tillstånd för att anläggningen ska kunna vara i drift. Eftersom tekniken inte är tillståndsprövad innebär det att den omvända bevisbördan gäller. Verksamhetsutövaren måste visa att vald avloppsteknik uppfyller de krav som finns i enlighet med miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Bevisbördan ligger på nämnden vid ett förbud när anläggningen har ett tillstånd och anläggningen inte verkar fungera. Att i detta fall lägga bevisbördan på nämnden att motivera och visa på vilket sätt och varför anläggningen riskerar att vara en olägenhet för människor, miljö och hälsa är inte rätt väg. Verksamhetsutövaren måste först visa att anläggningen fungerar. Ett förbud försäkrar att anläggningen inte nyttjas utan rättskraft att vara i drift. Nämnden vill att det ska finnas ett tillstånd med tydliga villkor som reglerar driften och underlättar vid kommande tillsyn.

Tillkommande motivering

En avloppsläggning som kräver tillstånd och som inte har ett tillstånd är olaglig, oavsett om det finns brister eller inte. I aktuellt ärende ligger ett förbud på befintlig avläggning sedan tidigare, innan Maxeco installerades.

Nämnden har fått ta del av viss information om anläggningen, bl.a. resultat på provtagning av utgående avloppsvatten samt en prestandadeklaration för Maxeco. I aktuellt beslut om förbud har nämnden inte gjort någon bedömning av inkomna handlingar, och de kan därför inte göra en bedömning över om kravet på högt miljöskydd uppfylls eller inte. Det skulle behövas ytterligare utredning i en tillståndsprövning där nämnden kan begära in de handlingar som krävs för att göra en bedömning.

Vid ett platsbesök kunde konstateras att orenat avloppsvatten passerade genom anläggningen på cirka 15 minuter, vilket ger en mycket kort uppehållstid. Nämnden har också kännedom om att andra kommuner varit tveksamma till om reningskapaciteten i avloppstekniken är tillräcklig. Infärgning av avloppsvatten har använts för att kunna mäta tiden från inlopp till utlopp. De analysprover som skickats in från tillverkaren har tagits i ledning lågt ifrån utloppet från anläggningen. Driften och

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 3266-24 Mark- och miljödomstolen

belastningen vid provtagningstillfället har varit oklar och ej redovisad, och nämnden vet inte om de tester som genomförts kan motsvara de tester som genomförs vid en prestandadeklaration. Eftersom produkten inte är provad enligt standard för små avloppsanläggningar, och inte är CE-märkt, finns det inte någon prestandadeklaration enligt byggproduktförordningens mening. Det krävs därför en mer utförlig granskning för att veta om anläggningen uppfyller kraven på rening.

Ett förbud är vägen att driva tillsynsärendet då avloppsanläggningarna har inrättats utan ett tillstånd. Prövningen och bedömningen av om en avloppsteknik uppfyller miljöbalkens krav eller riskerar att medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön ska ske i ett prövningsärende och inte i ett tillsynsärende.

DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser framgår av underinstansernas beslut.

Mark- och miljödomstolen har vid sin prövning haft tillgång till såväl nämndens som länsstyrelsens handlingar i ärendet.

Mark- och miljödomstolen instämmer inledningsvis i den bedömning nämnden och länsstyrelsen gjort i fråga om att tillståndsplikt gäller för att tillföra ny teknik till en befintlig avloppsanläggning.

Nämnden har anfört att den har för lite underlag för att kunna avgöra om det finns en risk för olägenhet, och att ett beslut om förbud därför är motiverat och skäligt. Vidare har nämnden anfört att länsstyrelsen i sitt beslut lagt bevisbördan på tillsynsmyndigheten istället för att låta verksamhetsutövaren visa om anläggningarna uppfyller miljöbalkens krav. Domstolen konstaterar att nämnden vid sin tillsyn har fått in handlingar från fastighetsägaren som nämnden valt att inte beakta.

Domstolen bedömer mot bakgrund av vad som framkommit i målet att nämnden inte har haft fog att meddela ett förbud mot utsläpp av WC- och BDT-vatten från anläggningarna på fastigheten, då nämnden inte bedömt om anläggningarna medför

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 3266-24 Mark- och miljödomstolen

olägenhet för människors hälsa eller miljön. Utan en sådan bedömning kan nämnden inte anses haft fog för beslutet om förbud, och beslutet kan inte heller anses proportionerligt.

I förevarande fall finner domstolen alltså inte skäl att göra någon annan bedömning än den länsstyrelsen har gjort i det överklagade beslutet. Vad nämnden anfört medför ingen annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås, vilket innebär att länsstyrelsens beslut om att upphäva förbudet står fast.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 25 september 2024

Susanne Mörkås Daniel Isaksson I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Susanne Mörkås, ordförande, och tekniska rådet Daniel Isaksson. Föredragande har varit beredningsjuristen Sofia Gavelin.