M 12814-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens dom och Skogsstyrelsens beslut att avsluta ärende nr A 11833-2025 utan åtgärd samt återförvisar ärendet till Skogsstyrelsen för fortsatt behandling.

2Mark- och miljööverdomstolen förordnar, till dess Skogsstyrelsen avgjort ärendet eller förordnat på annat sätt, att avverkning och därmed sammanhängande skogsbruksåtgärder enligt anmälan i Skogsstyrelsens ärende nr A 11833-2025 inte får vidtas på fastigheten i Uppsala kommun.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12814-25

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Uppsala Naturskyddsförening (föreningen) har i första hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska förbjuda den anmälda avverkningen och i andra hand återförvisa målet till mark- och miljödomstolen för förnyad handläggning.

Prästlönetillgångarna i Uppsala stift (Prästlönetillgångarna) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Mark- och miljööverdomstolen har den 24 september 2025 meddelat beslut om förbud mot de anmälda skogsbruksåtgärderna inom det avverkningsanmälda området tills dess målet avgjorts slutligt eller annat förordnats.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Föreningen har sammanfattningsvis anfört följande.

Det avverkningsanmälda området besöktes av ideella inventerare 31 mars, 7 april och 28 maj 2025. Järpe och talltita påträffades vid samtliga besök. Genom stickprov har därutöver naturvårdsarterna kungsfågel, tjäder och spillkråka samt knärot, dvärgbägarlav, garnlav, ullticka, vedskivlav, vedtrappmossa och kolflarnlav hittats. Skogsområdets kvaliteter som kontinuitetsskog och förekomsten av de skyddsvärda arterna ger tydliga signaler om att det handlar om ett område med skyddsvärden som är höga eller mycket höga. Försiktighetsprincipen får därmed en extra betydelse för prövningen. Prästlönetillgångarna har inte skaffat sig tillräcklig kunskap om området inför avverkningsanmälan.

Det avverkningsanmälda området ingår i ett eller möjligen två revir för järpe. Järpen är hotad i Uppland och har inte en gynnsam bevarandestatus där eller i östra Svealand. Inte heller nationellt är bevarandestatus gynnsam och arten är rödlistad. Både arten och dess livsmiljö måste därför skyddas för att avbryta den negativa populationsutvecklingen. Det område som omfattas av avverkningsanmälan utgör en stor del av järpens kvarvarande ännu så länge fungerande livsmiljö på grund av att våtmarker,

SVEA HOVRÄTT DOM M 12814-25

hällmarker och kalhyggen eller planterad ungskog omringar den aktuella skogen. De anmälda åtgärderna kan medföra en otillåten skada på järpens område för fortplantning och livsmiljö. Det har inte säkerställts att de artspecifika krav på fortplantningsområde som gäller för järpe är uppfyllda och därmed inte heller att den kontinuerliga ekologiska funktionalitet som järpe kräver är tillgodosedd. Inte heller har bevarandestatus eller frågan om påverkan på järpens naturliga utbredning beaktats.

Det avsatta hänsynsområdet om 4,9 hektar är avsatt primärt för knärot och inte för järpe. Skyddet är helt otillräckligt när det gäller järpe. Skogsbruksåtgärder kan inte ske inom eller i angränsning till hela det anmälda området utan att riskera att reviret eller reviren försvinner i sin helhet. Det är ont om gran i ett stort område runt det avverkningsanmälda området. Det granbestånd som finns centralt i det avverkningsanmälda området är liksom de glesare granbestånden i de övriga delarna av det avverkningsanmälda området därför viktiga för järpens fortlevnad.

De frivilliga avsättningar som Prästlönetillgångarna har hänvisat till som alternativa, lämpliga järpehabitat, däribland kyrkoreservatet Ramsmossen, är myrimpediment och hällmarksimpediment. Sådana områden utgör inte lämpliga habitat för järpe. De övriga tre frivilliga avsättningarna som Prästlönetillgångarna gjort är inte heller tillräckliga som kompensation. De är alltför små och fragmenterade och omgivna av mark som undviks av järpe.

Det avverkningsanmälda området är omgivet av föryngringsytor och andra skogsområden som endast till begränsad del ingår i järpens revir och som i övrigt är helt olämpliga habitat för järpe. Genomförs avverkningen som anmälts kommer den lokala och regionala bevarandesituationen, liksom områdets kontinuerliga ekologiska funktion, förvärra situationen för järpe, framför allt lokalt och regionalt, men även bidra till att dess bevarandestatus försämras nationellt.

Föreningen har gett in ytterligare utredning till Mark- och miljööverdomstolen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12814-25

Prästlönetillgångarna har sammanfattningsvis anfört följande.

Prästlönetillgångarna har tagit de hänsyn som behövs för en fungerande livsmiljö för de artfynd som gjorts på det avverkningsanmälda området. Avverkningsanmälan ligger i ett landskap som till stora delar domineras av tallskog och myrmarker och har inslag av fuktstråk där gran är mer förekommande. Många av tallbestånden är likåldriga där gallringar har genomförts under åren. De senaste tio åren har ca 180 hektar avverkats på de närmaste skiftena med en totalareal på 1178 hektar, bland annat som föryngringsavverkning men också på grund av granbarkborreskador. Utöver det har också avverkningar gjorts inför återvätningar som planerats tillsammans med Skogsstyrelsen. Det avverkningsanmälda beståndet är ca 100 år gammalt och därför visar de historiska kartor från 1950 och framåt som åberopats av föreningen inte att det avverkningsanmälda tallbeståndet inte har varit skött sedan tidigare.

Vissa artfynd gjordes i området efter det att avverkningsanmälan lämnats in. Ett kompletterande fältbesök gjordes och hänsynen har utökats i förhållande till artfynden, både inom och i anslutning till det avverkningsanmälda området. Den befintliga hänsynsytan avseende knärot har utökats så att en skyddszon på minst 50 m lämnas runt fyndplatserna. Även talltita och järpe förekommer sannolikt i området och ytterligare delar av det avverkningsanmälda området är därför nu klassat som en avsättning som sparas av naturvårdsskäl. Det avsatta området, bestånd 831, har kvaliteter som gör det till en lämplig livsmiljö för bl.a. järpe. Det består till stor del av en drygt 100-årig skiktad blandskog med främst gran och tall, med inslag av äldre träd, fuktstråk och ett visst bestånd av lövskog som genomkorsas av ett dike. Resterande areal av avverkningsanmälan har till stora delar en annan karaktär där framför allt de sydvästra delarna domineras av en drygt 100-årig skog med mestadels tall som skötts och gallrats under omloppstiden. Här lämnas utvecklingsträd, alla naturvärdesträd, trädgrupper, hänsynsytor och en kantzon mot ett dike för att behålla en viss trädkontinuitet i området för bl.a. mossor och lavar. Bestånd 841 planeras att självföryngras med fröträd, vilket medför att det kommer vara ett äldre trädskikt kvar och att bestånd 810 och 830 kommer att ha växt till sig ytterligare innan fröträden tas bort.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12814-25

Då landskapet är talldominerat är också avsättningarna mestadels på tallmarker. Det förekommer också grandominerade områden bland annat i anslutning till diken och fuktstråk, framförallt väster om det avverkningsanmälda området och mot den norra gränsen av Ramsmossen. Det finns ytterligare tre avsättningar inom en radie på 500 m från det avverkningsanmälda området på ca 6 hektar. Kyrkreservatet Ramsmossen, som ligger intill, är av myrmosaikkaraktär med många lämpliga livsmiljöer för t.ex. talltita, men har även delar som är lämpliga för järpe. Att bevara och skapa funktionella kantzoner i anslutning till de myrmarker som finns i landskapet ger bra förutsättningar för att upprätta en skoglig infrastruktur där arter kan fortleva och sprida sig. Som en klimatåtgärd har ett återvätningsavtal ingåtts med Skogsstyrelsen för att återställa hydrologin i området och minska avgången av växthusgaser på tidigare dikade torvmarker. För att öka variationen i landskapet är avsikten att föryngra dessa torvmarker med framför allt lövträd, vilket kommer skapa ökade förutsättningar för lämpliga livsmiljöer för fåglar och den biologiska mångfalden i övrigt. Totalt är arealen på de avsatta områdena ca 35 hektar.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 4 § första stycket 2 och 4 i nu aktuell lydelse av artskyddsförordningen är det förbjudet att avsiktligt förstöra eller skada vilda fåglars bon eller ägg och att avsiktligt störa vilda fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå eller återupprätta populationen till den nivån. Av praxis framgår att en tillfredställande nivå bör vara en nivå som innebär att en fågelart långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. I den bedömningen behöver lokala förekomster och regional status beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå. (Se bl.a. rättsfallet MÖD 2024:24 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 9 februari 2023 i mål nr M 11988-21 och den 4 november 2025 i mål nr M 4863-25.) I 7 och 8 §§ artskyddsförordningen uppställs förbud mot att bl.a. plocka, gräva eller på annat sätt skada vissa angivna växter.

Av 2 kap. 1 § miljöbalken följer att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd är skyldiga att visa att hänsynsreglerna i 2 kap.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12814-25

miljöbalken iakttas. I 2 kap. 2 § miljöbalken uppställs krav på verksamhetsutövaren att skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda miljön mot skada eller olägenhet, det så kallade kunskapskravet. Kunskapen ska finnas innan åtgärden vidtas (se prop. 1997/98:45 del 1 s. 211 och del 2 s. 14). Kraven på verksamhetsutövaren gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem, se 2 kap. 7 § miljöbalken. Artskyddsförordningen är att se som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter (se t.ex. rättsfallet MÖD 2013:13). En verksamhetsutövare måste således kunna redogöra för miljökonsekvenserna av en tänkt avverkning, vilket innefattar hur de planerade åtgärderna kan påverka skyddade arter. Med utgångspunkt i den kunskapen ska verksamhetsutövaren söka kompletterande information om specifika artförekomster och delge denna information till myndigheter i samband med en anmälan. Myndigheten ska vid behov hjälpa verksamhetsutövaren med förtydligande av vad som krävs. (Se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens domar den 18 augusti 2023 i mål nr M 9596-22 respektive den 14 januari 2026 i mål nr M 5996-24.)

I den blankett som fylls i vid en avverkningsanmälan ska uppgifter om den planerade hänsynen till olika naturmiljövärden lämnas. Ett korrekt ifyllande av blanketten förutsätter således att verksamhetsutövaren vet var på fastigheten skyddsvärda och hänsynskrävande arter och miljöer finns. Verksamhetsutövarens redogörelse är dessutom en förutsättning för att Skogsstyrelsen och överprövande instanser ska kunna ta ställning till behovet av hänsyn samt om den hänsyn som verksamhetsutövaren föreslår är relevant och tillräcklig (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom i mål nr M 5996-24).

I anmälningsblanketten från den 12 mars 2025 har Prästlönetillgångarna anmält 11,5 hektar för föryngringsavverkning och angett att hänsyn ska tas till biotoperna sumpskog och hällmark. I blanketten har det angetts att det planeras skyddszoner mot skogligt impediment och vatten samt att hänsyn ska tas till döda träd, trädsamlingar och tillskapade högstubbar. Det finns däremot inte någon uppgift om hänsyn till skyddade arter. Med anledning av föreningens tillsynsbegäran angående fridlysta arter inom det anmälda området har Skogsstyrelsen den 15 april 2025 begärt kompletterande uppgifter från Prästlönetillgångarna. Prästlönetillgångarna har kompletterat sin

SVEA HOVRÄTT DOM M 12814-25

ansökan den 25 april 2025, efter ett kompletterande fältbesök, och bland annat angett att ytterligare 5,4 hektar undantas från avverkningen som hänsyn till bland annat knärot, järpe och talltita. Till kompletteringen hör kartor med markerade hänsynsytor både inom och utom det anmälda avverkningsområdet. Karaktären på skogen beskrivs liksom de avvägningar som gjorts i fråga om vilken livsmiljö som passar de skyddade arterna och därmed sparas. Av uppgifterna i kompletteringen framgår dock inte närmare var de skyddade arter som Prästlönetillgångarna avser att ta hänsyn till finns.

Skogsstyrelsen gjorde ett fältbesök i det anmälda avverkningsområdet den 14 maj 2025. Skogsstyrelsens bedömning är enligt en tjänsteanteckning från fältbesöket att den nya planerade hänsynsytan är väl avgränsad och bevarar miljö som är viktig för järpe och talltita. Det framgår också av tjänsteanteckningen att det inom denna yta finns ett stort antal knärotslokaler liksom fynd av fläcknycklar och spår av spillkråka. Skogsstyrelsen har också den 17 juni 2025 gjort en sammanställning av observationer från Artportalen. Av sammanställningen framgår att det i det avverkningsanmälda området gjorts en rad observationer av skyddade arter, både av fåglar, lavar, mossor och andra växter. Merparten av observationerna har gjorts inom hänsynsytor, med undantag för bland annat järpe. Till sammanställningen finns en karta med prickar som ska visa artfynden. Det framgår emellertid inte av kartan vad det är för fynd som gjorts vid respektive prick.

Såväl verksamhetsutövaren Prästlönetillgångarna som Skogsstyrelsen har således gjort fältbesök i det avverkningsanmälda området. Detta utgör lämpliga åtgärder och är en god ordning i fall som det förevarande. Efter kompletteringsföreläggande har Prästlönetillgångarna också ytterligare utökat hänsynsytorna. Oaktat detta går det emellertid inte av Skogsstyrelsens beslut från den 25 juni 2025 eller av utredningen i övrigt att närmare utläsa hur Skogsstyrelsen har kommit fram till att tillräcklig hänsyn tagits, hur den lokala och regionala populationen av de arter som hittats inom det avverkningsanmälda området avgränsats eller hur bedömningen av kontinuerlig ekologisk funktion för bland annat fågelarterna järpe och tallita gjorts. Domstolen noterar också att den karta som bifogats Skogsstyrelsens beslut inte innehåller de hänsyn som kyrkan i sin komplettering åtagit sig att följa.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12814-25

Enligt Mark- och miljööverdomstolen är det mot denna bakgrund inte möjligt att på befintligt underlag bedöma om de föreslagna hänsynsytorna är relevanta och tillräckliga för att säkerställa att den anmälda avverkningen är förenlig med kraven på hänsyn i miljöbalken och artskyddsförordningen. Som föreningen påpekat och som även Skogsstyrelsens och Prästlönetillgångarnas egna underlag visar är det här fråga om en skog med höga naturvärden. Målet ska därför återförvisas till Skogsstyrelsen för fortsatt behandling. Av samma skäl förordnar Mark- och miljööverdomstolen att det interimistiska beslut som domstolen meddelade den 24 september 2025 fortsatt ska gälla på så sätt att avverkning och därmed sammanhängande skogsbruksåtgärder enligt anmälan inte får vidtas, till dess Skogsstyrelsen avgjort ärendet eller förordnat på annat sätt.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, tekniska rådet Annika Billstein Andersson, hovrättsrådet Elisabeth Hartley, referent, och tf. hovrättsassessorn Alice Stööp Hedborg.

Föredragande har varit Anna Olsson.

PARTER Klagande Uppsala Naturskyddsförening

Motpart Svenska kyrkan, Prästlönetillgångarna i Uppsala stift

ÖVERKLAGAT BESLUT Skogsstyrelsens beslut 2025-06-25 i ärende nr A 11833-2025, se bilaga 1 SAKEN Anmälan om avverkning på fastigheten i Uppsala kommun

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sida 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5820-25

BAKGRUND Svenska kyrkan, Prästlönetillgångarna i Uppsala stift (Svenska kyrkan) har den 12 mars 2025 genom ombud anmält föryngringsavverkning på fastigheten i Uppsala kommun. Naturskyddsföreningen Uppsala (föreningen) inkom den 3 april 2025 med en tillsynsbegäran angående fridlysta arter inom det anmälda området till Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen fattade den 22 april 2025 ett beslut om att tillfälligt förbjuda de anmälda skogsbruksåtgärderna (interimistiskt förbud). Svenska kyrkan inkom därefter med kompletterande hänsyn till de rödlistade och fridlysta arter som hade upptäckts i området. Den kompletterande hänsynen innebär att 5,4 hektar undantas från avverkningen som hänsyn till bl.a. knärot, järpe och talltita utöver tidigare anmäld hänsyn.

Den 14 maj 2025 gjorde Skogsstyrelsen ett fältbesök och noterade bl.a. följande. Hänsynsytan bestod av flerskiktad granskog och omfattade samtliga rapporterade knärotslokaler, rikligt med död vet, träd med bohål samt ett flertal andra rapporterade arter. Hänsynsytan bedömdes vara väl avgränsad och bevarande av viktiga miljöer för järpe och talltita. Utanför hänsynsytan är skogen mer likåldrig och skött, och det finns flera hällmarker som är avgränsade som generell hänsyn.

Skogsstyrelsen beslutade slutligt den 25 juni 2025 att inte vidta någon åtgärd med anledning av Svenska kyrkans anmälan och att upphäva det interimistiska förbudet. Skogsstyrelsens beslut har nu överklagats av föreningen till mark-och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. Föreningen har begärt att mark- och miljödomstolen i första hand, som domstolen uppfattat det, slutligt ska förbjuda den anmälda avverkningen och i andra hand återförvisa ärendet till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning.

Som skäl för sina yrkanden har föreningen anfört sammanfattningsvis följande. Skogsstyrelsens beslut är inte korrekt angående skydd för de hänsynskrävande

Sida 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5820-25

och hotade arterna järpe och talltita. Skogsstyrelsen har inte heller vid sin bedömning av områdets karaktär beaktat att hela området utgör en naturskog som innehåller de arter och element som definierar den hotade livsmiljötypen Västlig taiga 9010. Både järpe och talltita finns i området. Båda arterna uppvisar en stark negativ utveckling både nationellt och lokalt och har en klart negativ bevarandestatus. Den aktuella skogen måste i sin helhet undantas från såväl kalavverkning och annat skogsbruk som riskerar att påverka naturvärdena i den.

Järpe har observerats inom och i direkt anslutning till det avverkningsanmälda området. Två av observationerna är gjorda under inledande häckningssäsong, varav den ena är en observation av ett par med parbildningsbeteende. Den andra observationen är gjord under häckningstid. Förekomsten av gran i det avverkningsanmälda området är viktig för järpens fortlevnad i området.

Talltita har observerats i och i anslutning till det avverkningsanmälda området. Området utgör en rest av naturskog omgivet av äldre och nya kalhyggen samt myr och mossmark. Hela det avverkningsanmälda området är därför fundamentalt för den lokala populationen av talltitas överlevnad i närområdet.

Det avverkningsanmälda området uppvisar alla de kvaliteter som kännetecknar en naturskog. Skogen har inte tidigare kalavverkats utan är en så kallad kontinuitetsskog. Utöver järpe och talltita har ett flertal fridlysta och/eller rödlistade arter noterats vilka kräver särskild hänsyn: knärot, dvärgbägarlav, garnlav, vedskivlav, vedtrappmossa, ullticka, kolflarnlav, flagellkvastmossa, kattfotslav, grönpyrola och tjäder. Fynden av tjäderspillning under mars månad inom det avverkningsanmälda området innebär att området är en del av ett tjäderrevir och att en lekplats kan finnas i närmiljön. Områdets skogliga kontinuitet och förekomsten av en mängd signalarter indikerar att stor del av skogen ska klassas som Västlig taiga. Västlig taiga saknar gynnsam bevarandestatus och minskar starkt som naturtyp i Sverige.

Sida 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5820-25

DOMSKÄL

Skogsstyrelsen har under sin handläggning genomfört ett fältbesök i området och då gjort bedömningen att det kompletterande hänsynsområdet är väl avgränsat och att det bevarar viktiga miljöer för flera arter, bl.a. järpe och talltita, samt att skogen utanför hänsynsområdet bl.a. är mer likåldrig och skött. Domstolen konstaterar att hänsynsområdet är förhållandevis omfattande sett till till det avverkningsanmälda området i övrigt. Utifrån dessa omständigheter bedömer domstolen att avverkningen kan genomföras utan att det strider mot artskyddsförordningens bestämmelser. Inte heller i övrigt har det framkommit skäl att göra någon annan bedömning än den Skogsstyrelsen har gjort. Det gäller även med beaktande av vad föreningen har anfört. Den utredning som Skogsstyrelsen har inhämtat är tillräcklig för att besluta i sakfrågan och skäl för återförvisning saknas. Sammantaget ska överklagandet därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-+) Överklagande senast den 2025-09-12.

I domstolens avgörande har tingsfiskalen Erik Renell, ordförande, och tekniska rådet Christina Borg deltagit.