M 13271-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Statens jordbruksverks beslut den 18 april 2024 (dnr 4.10.18-03937/2024) att avslå ansökan om CITES-intyg för ett bogmontage av brunbjörn, Ursus arctos.

SVEA HOVRÄTT DOM M 13271-24

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Statens jordbruksverk (Jordbruksverket) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och fastställa Jordbruksverkets beslut. Jordbruksverket har anfört bl.a. följande. Det är av central betydelse att fastställa om N.E. faktiskt är ägare till björnskinnet och hur förvärvet gått till, eftersom äganderätten påverkar möjligheten att utfärda ett CITES-intyg. Utan sådan dokumentation kan inte ett lagligt förvärv anses vara tillfredsställande visat. Det är N.E. som har att visa att björnskinnet förvärvats på lagligt sätt. Jordbruksverket har inte bevisbördan för att ett olagligt förvärv ägt rum. Det är inte visat att N.E. skulle ha förvärvat exemplaret på annat sätt än genom en illegal transaktion. N.E.s tillbakavisande av uppgiften om att en försäljning skett utan erforderligt CITES-intyg framstår som en otillräckligt underbyggd efterhandskonstruktion.

N.E. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom och har anfört bl.a. följande. Jordbruksverkets påstående om en otillräckligt underbyggd efterhandskonstruktion är felaktigt och irrelevant. E.R. är ägare till björnskinnet och någon försäljning till henne har inte skett. Den aktuella processen har orsakats av ett missförstånd genom ett felaktigt ordval av E.R. I avsaknad av erfarenhet och kunskap om CITES-frågor kunde han inte ana vilka konsekvenser det felaktiga ordvalet skulle leda till.

N.E. har givit in ett intyg från E.R., daterat den 21 januari 2025, samt ett kompletteran de veterinärintyg, daterat den 22 januari 2025.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Arten brunbjörn (Ursus arctos) är listad i bilaga A till rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (CITES-förordningen). Enligt artikel 8.1 i CITES-förordningen är det som huvudregel förbjudet att köpa, att erbjuda sig att köpa, att förvärva för kommersiella ändamål, att för kommersiella ändamål för allmänheten förevisa, att använda

SVEA HOVRÄTT DOM M 13271-24

i vinstsyfte och att försälja, att inneha för försäljning, att saluföra eller att för försäljning transportera exemplar av de arter som upptagits i bilaga A till CITES-förordningen. Den ansvariga myndigheten i en medlemsstat kan dock i enskilda fall medge undantag från detta förbud, men det kräver att det utfärdas ett s.k. CITES-intyg, se artikel 8.3 i samma förordning. Ett fall då sådant undantag kan medges och CITESintyg utfärdas är om exemplaret har sitt ursprung i en medlemsstat och har tagits ur sin naturliga miljö i enlighet med gällande lagstiftning i den medlemsstaten, se artikel 8.3 h.

Den aktuella ansökan om CITES-intyg avser ett bogmontage av en brunbjörn. Det står genom utredningen klart att den björn som bogmontaget härrör från är samma björn som E.R. fällde under 2013. E.R. fick i augusti 2013 ett CITES-intyg utfärdat som avsåg kommersiell hantering av slaktkroppen från denna björn. Något annat CITES-intyg har, såvitt utredningen visar, inte utfärdats för björnen i fråga.

Av artikel 59.1a i kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av CITES-förordningen följer att undantag för exemplar som avses i artikel 8.3 i CITES-förordningen får medges endast om sökanden på ett tillfredsställande sätt har visat för den behöriga administrativa myndigheten att de berörda exemplaren har förvärvats i enlighet med gällande lagstiftning om bevarande av vilda djur och växter.

För att tillåta kommersiell aktivitet med bogmontaget krävs således att sökanden N.E. på ett tillfredsställande sätt visar att det är lagligen förvärvat. Eftersom kommersiell aktivitet utan ett CITES-intyg inte är tillåtet är det av avgörande betydelse för bedömningen att det finns ett giltigt CITES-intyg för alla led i förvärvskedjan. Mot bakgrund av att det inte finns något sådant intyg utfärdat för E.R.s kommersiella hantering av den del av björnen som sedermera kommit att utgöra bogmontaget kan N.E. inte på ett tillfredsställande sätt anses ha visat att det berörda exemplaret har förvärvats lagligt. Redan detta innebär att det saknas förutsättningar för att utfärda det begärda CITES-intyget. Mark- och miljödomstolens dom ska därmed ändras och Jordbruksverkets beslut fastställas.

SVEA HOVRÄTT DOM M 13271-24 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Karin Wistrand, Åsa Hanna, referent, Jonas Högström, samt Catharina Adlercreutz. Föredragande har varit Anna Olsson.

Bilaga A

Sid 1 (7) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 2745-24 Mark- och miljödomstolen 2024-09-23 meddelad i Växjö

PARTER

Klagande

N.E.

Motpart

Jordbruksverket 551 82 Jönköping

ÖVERKLAGAT BESLUT

Jordbruksverkets beslut den 18 april 2024 i ärende med diarienummer 4.10.18- 03937/2024, se bilaga 1

SAKEN

CITES-intyg för andra produkter av djur, Ursus arctos (brunbjörn)

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen bifaller överklagandet och upphäver Jordbruksverkets beslut den 18 april 2024 (diarienummer 4.10.18-03937/2024). Mark- och miljödomstolen återförvisar ärendet till Jordbruksverket för utfärdade av CITESintyg.

Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2745-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Jordbruksverket beslutade den 18 april 2024 (diarienummer 4.10.18-03937/2024) att avslå ansökan om CITES-intyg för andra produkter av djur, Ursus arctos.

N.E. har nu överklagat Jordbruksverkets beslut till mark- och miljödomstole n.

YRKANDEN M.M.

N.E. har yrkat att Jordbruksverkets beslut ska upphävas och att ansökan om CITES-intyg för kommersiella ändamål ska beviljas. Till stöd för sin talan har hon anfört i huvudsak följande.

I det aktuella beslutet har det angetts att det tidigare har framkommit information om att björnskinnet har sålts till N.E. utan CITES-intyg i strid med artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 338/97. Denna information är felaktig och har berott på ett missförstånd mellan skytten E.R. och N.E., vilket även har beskrivits i detalj i yttrande den 7 mars 2024. I samma yttrande har det även lämnats in ett signerat intyg av E.R. till styrkande av att informationen till Jordbruksverket har varit felaktig. Nedan utdrag från ovan nämnt yttrande.

”I augusti 2013 fällde E.R. en björn vars slaktkropp förvärvades av N.E.. Strax därefter kom frågan om björnskinnet upp mellan parterna. N nämnde att hon var beredd att köpa skinnet förutsatt att ett CITES-intyg för kommersiell verksamhet först beviljats. E var helt obekant med proceduren för CITE S-ansökan och tiden gick. Några månader senare lyckades E registrera ansökan. Ty värr lät han felaktigt handläggarna tro att även försäljningen av skinnet var genomf örd trots att N betonat att ingen försäljning/affär sker innan det kommersiella CITES-intyget var beviljat. Ingen köpeskilling var vid tidpunkten erlagd, inget köpeavtal eller kvitto var upprättat men E tolkade felaktigt diskussionen mellan parterna som att affären var i hamn och var helt ovetandes om konsekvenserna av den felaktiga informationen han angav till Jordbruksverket i

samband med ansökan.”

Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2745-24 Mark- och miljödomstolen

I Jordbruksverkets beslut har det angetts att ansökan har saknat bevis för att bogmontaget härrör från E.R.s björnskinn. För att visa att bogmontaget härrör från E.R.s björnskinn har, utöver yttrandet till Jordbruksverket den 7 mars 20 24, följande dokument lämnats in.

1Bild på besiktningsrapport på den av E.R. fällda björnen inklusive skinnets chipnummer. 2. Bild på CITES-intyg för slaktkroppen där även skinnets chipnummer anges. 3. Bild på intyg från Bollnäs Veterinärpraktik att chipnumret stämmer överens med skinnets. 4. Bild på bogmontaget och chipläsaren med chipnumret vid besöket hos Bollnäs Veterinärpraktik.

Jordbruksverket har yrkat att överklagandet ska avslås. Till stöd för sin talan har Jordbruksverket anfört i huvudsak följande.

Även om de skulle vara så att inget köpeavtal mellan N.E. och E.R. har funnits eller att ett kvitto inte har upprättats eller att någon köpeskilling har erlagts vid tidpunkten för ansökan om CITES-intyg kvarstår dock a tt E.R. i sin ansökan till Jordbruksverket har uppgett att en försäljning har ägt rum. Oavsett om det har berott på ett missförstånd så förändrar det inte att oriktig information har lämnats till en myndighet.

Att en kommersiell transaktion har inletts för över ett decennium sedan är ostridigt. Det framstår som svårförståeligt och osannolikt att överlåtelsen inte skulle ha fullgjorts under en sådan lång tidsperiod. Uppgifterna om att överlåtelsen inte har kommit till stånd är inkonsekventa och saknar trovärdighet. Omständigheten att E.R. felaktigt skulle ha uppfattat diskussionen med N.E. som en avslutad affär sakn ar konkret bevisning och framstår som en efterhandskonstruktion. Den av N.E. ingivna bevisningen visar att det finns en koppling mellan björnskinnet och den av E.R. fällda björnen. Dessa

Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2745-24 Mark- och miljödomstolen

bevis är dock inte tillräckliga för att säkerställa att skinnet ursprungligen uppfyller CITES-kraven.

När en enskild bidrar till att upprätta och formulera handlingar i ett ärende är de den enskilde som bär ansvar för handlingens innehåll. Vid bedömningen av en handling som upprättats av en enskild och som har lämnats in till en myndighet har trovärdigheten av innehållet i handlingen betydelse och utgångspunkten för myndigheten är att innehållet i handlingen är riktig och att myndigheten kan förlita sig på informationen i syfte att kunna fatta ett välgrundat beslut. Om en enskild delger myndigheten motstridig information medför det att trovärdigheten vad gäller informationen som helhet kan ifrågasättas. Detta leder i förlängningen till svårigheter för myndigheten att fatta välgrundade beslut. Veterinärintyget som bekräftar att N.E. är ägare av skinnet ligger henne till last eftersom det underminerar trovärdigheten i hennes påstående om att ingen överlåtelse har ägt rum. Veterinärintyget motsäger påståendet om att affären inte har fullbordats och indikerar att en överlåtelse faktiskt har skett, vilket förtar trovärdigheten i hennes redogörelse och stödjer Jordbruksverkets bedömning att de lämnade uppgifterna är efterhandskonstruktioner.

Hänsyn kan inte tas till N.E.s påstående om att E.R. felaktigt har meddelat myndigh eterna om att en överlåtelse skulle ha skett. För att fästa tillit till N.E.s uppgifter sku lle myndigheten behöva godta att hon varken är ägare eller innehavare av skinnet och därmed inte behörig att lämna in an ansökan om CITES-intyg i det första skedet. Detta skulle också motsäga dokumentationen i ansökan. Jordbruksverket är av uppfattningen att uppgifterna kring förvärvet vare sig är detaljerade, sammanhängande eller konsekventa. De kan därför inte bedömas som tillförlitliga och heller inte läggas till grund för en prövning av ansökan. Således kvarstår det faktum att skinnet har ingått i otillåten kommersiell handel i strid med artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 338/97.

Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2745-24 Mark- och miljödomstolen

DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser

Handeln med vilda arter av djur och växter regleras bl.a. i Konventionen för reglering av handel med vissa utrotningshotade vilda djur och växter (CITES) och i rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter och vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. Sverige har den 29 mars 1974 ratificerat CITES-konventionen.

Enligt artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 338/97 framgår att det är förbjudet att köpa, att erbjuda sig att köpa, att förvärva för kommersiella ändamål, att för kommersiella ändamål för allmänheten förevisa, att använda i vinstsyfte och att försälja, att inneha för försäljning, att saluföra eller att för försäljning transportera exemplar av de arter som upptagits i bilaga A. Av artikel 8.3 (h) ovan nämnd förordning framgår att undantag från de förbud som anges i punkt 1 i enskilda fall kan medges under förutsättning att ett intyg om detta utfärdas av den administrativa myndigheten i den medlemsstat där exemplaren finns då exemplaren har sitt ursprung i en medlemsstat och har tagits ur sin naturliga miljö i enlighet med gällande lagstiftning i den medlemsstaten.

En förutsättning för att bedriva kommersiell handel med en art som skyddas enligt förordning (EG) nr 338/97 och som upptas i bilaga A samma förordning är således att ett intyg (CITES-intyg) har utfärdats. Mark- och miljödomstolen har initialt att bedöma om det finns ett utfärdat CITES-intyg för det i målet aktuella björnskinnet. För den händelse att domstolen skulle komma till slutsatsen att ett CITES-intyg inte utfärdats har domstolen att bedöma om det finns möjligheter att utfärda ett tillstånd i efterhand samt bedöma om det finns förutsättningar att utfärda ett intyg.

Mark- och miljödomstolens bedömning

Finns det ett CITES-intyg Målet gäller ett utfärdande av CITES-intyg för andra produkter av djur, Ursus arctos (brunbjörn). Det är ostridigt att brunbjörn finns upptagen i Bilaga A förordning (EG) nr 338/97 och att det enligt undantagen i artikel 8.3 (h) samma

Sid 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2745-24 Mark- och miljödomstolen

förordning krävs ett intyg för att kunna bedriva kommersiell handel med det aktuella skinnet. Av handlingarna i målet gör mark- och miljödomstolen bedömningen att det inte finns ett utfärdat CITES-intyg beträffande det aktuella björnskinnet.

Finns det förutsättningar att utfärda ett intyg i efterhand Mark- och miljödomstolen bedömer att det enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 inte föreligger hinder att utfärda ett CITES-intyg i efterhand.

Finns det förutsättningar att utfärda ett CITES-intyg Mark- och miljödomstolen bedömer att det av de bilder och intyg som ingetts i målet är visat att björnskinnet kommer från den av E.R. fällda björnen. Mark- och m iljödomstolen kan konstatera att informationen som förekommer beträffande köpet av björnskinnet har varit motstridig. I samband återlämnande av citesintyg för slaktkroppen finns uppgifter om att björnskinnet har sålts till N.E. Hon har dock har enligt domstolens bedömning kommit med en trovärdig förklaring till varför de uppgifterna fylldes i felaktigt. Jordbruksverket har anfört att det utfärd ade veterinärintyget bekräftar att N.E. skulle vara ägare av det aktuella björnskinnet vid tidpunkten när intyget utfärdades. Mark- och miljödomstolen bedömer dock inte att veterinärintyg utgör en sådan handling som styrker vem som är ägare till björnskinnet.

Av vad som har framkommit av handlingarna i målet bedömer mark- och miljödomstolen dels att det aktuella björnskinnet kommer från den av E Ramström fällda björnen, att björnen har haft sitt ursprung i Sverige och har tagits ur sin naturliga miljö i enlighet med gällande svensk lagstiftning, dels att vad N.E. har anfört är trovärdigt och att det därmed inte är visat att det förekommit någon kommersiell handel med björnskinnet.

Mark- och miljödomstolen bedömer vidare att, även om brunbjörn finns upptagen i bilaga A i rådets förordning (EG) nr 338/97, har arten en gynnsam status i Sverige och det bedrivs en relativt omfattande skyddsjakt på brunbjörn i Sverige. I

Sid 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2745-24 Mark- och miljödomstolen

förevarande mål rör det sig om en brunbjörn som för cirka tio år sedan har fällts i enlighet med svensk lagstiftning och det är domstolens bedömning att ett utfärdande av ett CITES-intyg inte skulle inverka negativt på det skydd som avses beträffande brunbjörn.

Sammantaget bedömer mark- och miljödomstolen att det finns förutsättningar att utfärda ett CITES-intyg avseende det aktuella björnskinnet och att björnskinnet inte har ingått i otillåten kommersiell handel i strid med artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 338/97. Överklagandet ska därför bifallas och ärendet återförvisas till Jordbruksverket för utfärdande av CITES-intyg.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 14 oktober 2024.

Ann Westerdahl Carl-Philip Jönsson I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Ann Westerdahl, ordförande, och tekniska rådet Carl-Philip Jönsson. Föredragande har varit tingsnotarien Martin Winters.