M 13737-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen avvisar yrkandet om strandskyddsdispens för de sista trappstegen ner till strandkanten.

2Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom, länsstyrelsens beslut och Byggnadsnämnden i Lunds kommuns beslut den 12 december 2024 (ärendenummer L 2024-001467) på följande sätt. Dispens från strandskyddet beviljas för båthus och betongplatta. Det område som båthuset och betongplattan upptar på marken får användas för dessa ändamål.

3Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet i övrigt.

SVEA HOVRÄTT DOM M 13737-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

har yrkat att strandskyddsdispens ska ges i enlighet med hennes ansökan.

Byggnadsnämnden i Lunds kommun har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras. Nämnden har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, om möjligt och av processbesparande skäl, ska besluta om ny tomtplatsbestämning.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

har fört fram detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.

Båthuset behöver för sin funktion vara placerad nära vattnet. Byggnaden inrymmer hennes båt och har fyllt den funktionen sedan dess uppförande. Båthuset har sannolikt samma läge och omfattning som den ursprungliga byggnaden. Den tidigare fastighetsägaren anger i ett brev från 1987 att vattentäkt och båthus har nyttjats redan före strandskyddslagens tillkomst samt att båthusets gavel tjänstgör som stödmur för slänten mot trappan och pumphuset. Påståendena tyder på att den tidigare byggnaden var placerad på samma plats som den nuvarande byggnaden. I byggnadsnämndens tjänsteskrivelse från den 7 december 1987 anges att den tidigare fastighetsägaren anfört att han av markupplåtaren Malmö stad erhållit lov att ersätta det befintliga båthuset. Även detta är en uppgift som tyder på att utformning och placering av den befintliga byggnaden överensstämmer med den byggnad som uppfördes många år innan införandet av strandskyddsbestämmelserna. I en skrivelse, daterad den 30 november 1987, från tidigare fastighetsägare anges att det fanns ett båthus på platsen redan 1968.

Betongplattan har funnits lika länge som båthuset. Markförhållandena på platsen är så porösa att det krävs en stabilisering av marken för att en byggnad ska vara beständig. Eftersom det funnits en byggnad på platsen redan innan 1975 bör det därmed också

SVEA HOVRÄTT DOM M 13737-25

funnits en betongplatta på just den här platsen, och därmed även ett båthus ovanpå, är inte ett orimligt antagande. Förekomsten av betongplattan förstärker snarare sannolikheten för att båthuset uppförts på precis samma plats som en tidigare byggnad. Av praktiska skäl torde betongplattan ha anordnats med just den aktuella placeringen eftersom den även fyller en funktion som hinder mot markerosion. Det behovet har alltid funnits just på den här platsen, varför det är rimligt att anta att det är på den här platsen den anlagts. Om betongplattan inte funnits på platsen kommer brunn och pump så småningom ta så betydande skador att det inte längre går att ta vatten från dem. Betongplattan måste för sin funktion ligga just där den gör. Samtliga anläggningar på platsen har anlagts så som gjorts just för att de fyller funktioner som hennes fastighet är i behov av.

Erosionsskydd i slänten har funnits på platsen sedan innan 1975. En renovering av erosionsskyddet genomfördes under 2019. Den nuvarande utformningen av erosionsskyddet har samma inverkan på djur- och växtliv som den tidigare utformningen.

Nämnden har hänvisat till vad nämnden anförde i sitt beslut och har lagt till i huvudsak följande. Nämnden har inte haft någon anledning att ifrågasätta byggnadens användning som båthus. Byggnaden och den hårdgjorda ytan med gjutning ligger vid strandkanten inom det område där det är möjligt att passera mellan sjön och slänten. Byggnaden och anläggningen ger ett starkt intryck av att området är privat, vilket gör att allmänheten drar sig för att passera och vistas där. Den avhållande verkan är sålunda stor. Den ekonomiska kartan från 1972 visar inte något båthus på platsen. Enligt kommunens ortofoto 1973 1975 ser strandlinjen inte ut att vara rensad för att ge möjlighet att ta upp båt 1975, utan det finns växtlighet på platsen. Strandlinjen synes dock på ortofoto från 1998 vara rensad för att kunna ta upp båt och det ser ut att finnas någon form av anläggning eller byggnad på platsen.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet gäller om det finns skäl för att ge dispens för en byggnad med förvaring av båt m.m. (båthuset), en betongplatta, erosionsskydd i slänt och en terrass.

SVEA HOVRÄTT DOM M 13737-25

Mark- och miljödomstolen har undanröjt länsstyrelsens beslut i den del som avser tomtplatsbestämning och återförvisat målet till nämnden i den del som gäller fastställande av tomtplats. Detta omfattas inte av överklagande. Nämnden har inte överklagat mark- och miljödomstolens dom. Mot denna bakgrund kan Mark- och miljööverdomstolen inte pröva den delen av mark- och miljödomstolens dom.

Länsstyrelsen beviljade strandskyddsdispens för trappa mellan fastighet och ner till brunn och pump, men avslog överklagandet när det gäller de sista trappstegen ner till strandkanten. överklagade inte beslutet beträffande de sista trappstegen ner till strandkanten till mark- och miljödomstolen varför Mark- och miljööverdomstolen inte kan pröva överklagandet i den delen.

När det gäller båthuset, betongplattan och erosionsskydd i slänt har gjort gällande att nuvarande byggnad och anläggningar har ersatt tidigare byggnad och anläggningar som funnits på motsvarande plats som i dag innan 1975 då strandskyddsbestämmelserna trädde i kraft. Det är som ska visa att byggnaden och anläggningarna har funnits på platsen i motsvarande omfattning som i dag alltsedan tiden innan strandskyddsbestämmelserna började gälla. Kravet på bevisning i strandskyddsmål bör dock inte ställas alltför högt beträffande sådana omständigheter som ligger långt tillbaka i tiden (se t.ex. Mark- och miljööverdom-stolens domar den 23 juni 2025 i mål nr M 9841-24 och den 9 november 2017 i mål nr M 4628-17).

Båthuset

Enligt uppfördes nuvarande båthus på 1980-talet. Bygglov i efterhand beviljades 1988. har gjort gällande att nuvarande båthus uppfördes som en ersättningsbyggnad för ett tidigare båthus som funnits på platsen sedan tiden innan strandskyddsbestämmelserna började gälla. Till stöd för detta har hon hänvisat till bl.a. brev som den tidigare fastighetsägaren, hennes far, skrev 1987 till Malmö kommun inför förvärv av nuvarande fastigheten och till Lunds kommun

SVEA HOVRÄTT DOM M 13737-25

med anledning av att det krävdes bygglov för att uppföra båthuset. I dessa brev anges att vid köpet av sommarstugan 1968 fanns redan ett båthus tillhörigt fastigheten och att det har nyttjats redan före strandskyddslagens tillkomst. Till förstnämnda brev finns en skiss som bilaga, där bl.a. båthuset ritats in med anmärkningen att byggnaderna inte är exakt utsatta. På skissen ligger dock båthuset i princip i det läge som dagens båthus, relaterat till både det pumphus och den brunn som också fått dispens för.

Mark- och miljööverdomstolen anser att uppgiften om att det funnits ett båthus på platsen sedan före 1975 stöds av de uppgifter som lämnas i nämnda brev och den skiss som bifogats ett av breven. Av de fotografier som finns i målet, bl.a. från nämndens platsbesök, framgår även att byggnaden alltjämt är av begränsad storlek och utformad som ett båthus. Mark- och miljööverdomstolen finner att med hänsyn till det sänkta beviskrav som gäller i strandskyddsmål på ett tillräckligt sätt har visat att det på platsen sedan innan strandskyddsbestämmelserna trädde i kraft har funnits en byggnad med motsvarande placering och utseende som nuvarande byggnad. Det finns därmed särskilda skäl att ge strandskyddsdispens för båthuset med stöd av 7 kap. 18 e § 1 miljöbalken.

Betongplattan

har gjort gällande att det inte är orimligt att anta att det funnits en betongplatta på platsen lika länge som det funnits ett båthus där. Hon har emellertid tidigare, bl.a. i sin ansökan om strandskyddsdispens, angett att betongplattan tillkom när Sydvatten på 1980-talet lade stenar på platsen och låste dem med betong. har inte presenterat något underlag till stöd för att betongplattan funnits på platsen före 1975. Betongplattan bedöms både avhålla allmänheten från att beträda området och påverka livsvillkoren för djur- och växtarter på ett sådant sätt att strandskyddsdispens krävs (se 7 kap. 15 § 2 och 4 miljöbalken).

Frågan är om det föreligger särskilda skäl för strandskyddsdispens enligt 7 kap. 18 e § 3 miljöbalken, dvs. om betongplattan kan anses vara en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.

SVEA HOVRÄTT DOM M 13737-25

I förarbetena anges båthamnar, båtbryggor, båthus och pirar som exempel på anläggningar som måste ligga vid vattnet (prop. 1997/98:45 del 2 s. 90). Den uppräkning som görs i förarbetena är exempel på anläggningar som typiskt sett måste ligga vid vatten. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att tillfartsväg till bostadshus beläget inom strandskyddat område är en sådan anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 19 mars 2021 i mål nr M 5486-20 och där angivna domar).

Betongplattan är inte en anläggning som typiskt sett måste ligga vid vattnet. Mark- och miljööverdomstolen finner i och för sig inte skäl att ifrågasätta uppgiften om att betongplattan tillkommit för att låsa fast stenar som placerats på platsen i syfte att förhindra erosion. Detta innebär emellertid inte att betongplattan kan anses omfattas av dispensskälet då det saknas underlag som visar att just den åtgärden varit nödvändig för att uppfylla angivet ändamål.

har även fört fram att betongplattans huvudsakliga funktion är att vara en stabiliserande grundplatta för bl.a. båthuset. Såvitt framgår av de fotografier som finns i målet är båthuset uppfört ovanpå betongplattan vars konstruktion även utbreder sig direkt nedanför båthuset i en liten slänt mot strandkanten. Betongplattan synes med hänsyn till främst markförhållandena vara nödvändig för att båthuset, som nu ges dispens, ska kunna vara kvar på platsen. Mark- och miljööverdomstolen bedömer därför att det föreligger särskilda skäl för att bevilja strandskyddsdispens för betongplattan med stöd av 7 kap. 18 e § 3 miljöbalken.

Trappstegen ner till strandkanten

Som framgår ovan kan Mark- och miljööverdomstolen inte pröva frågan om dispens för trappstegen ner till strandkanten, och domstolens beslut att bevilja strandskyddsdispens för betongplattan omfattar inte trappstegen som hänger ihop med betongplattan.

SVEA HOVRÄTT DOM M 13737-25

Erosionsskydd och terrass

Liksom mark- och miljödomstolen och länsstyrelsen konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att inte har gett in något underlag som ger stöd för att det funnits erosionsskydd i slänten sedan innan 1975 och kontinuerligt fram till i dag. Nuvarande erosionsskydd i form av träkonstruktioner bedöms både avhålla allmänheten från att beträda området och påverka livsvillkoren för djur- och växtarter på ett sådant sätt att strandskyddsdispens krävs. Även om har ett intresse av att förhindra eller minska fortsatt erosion finns det ingen utredning som ger stöd för att just den aktuella konstruktionen är nödvändig för att uppnå det ändamålet. Det föreligger inte särskilda skäl för dispens.

Terrassen som delvis är belägen på fastighet uppfördes 2019. Den har en privatiserande effekt utanför hemfridszonen för bostadshuset på fastigheten. Inte heller för terrassen finns det särskilda skäl för dispens.

Proportionalitetsbedömning

Vid en avvägning mellan intresse av att få behålla erosionsskydd och terrass och de intressen som strandskyddslagstiftningen avser att skydda bedömer Mark- och miljööverdomstolen att det inte är oproportionerligt att neka dispens för de anläggningarna.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg, Maria L. McMurray, referent, Katarina Welin och Helen Blomberg.

Föredragande har varit Ulrika Agerskans.

PARTER Klagande

Ombud:

Motpart Lunds kommun, Byggnadsnämnden

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 7 juni 2025 i ärende nr 789-2025, se bilaga 1 (underbilaga 1/sidan 8 här utelämnad) SAKEN Strandskyddsdispens avseende fastigheterna och i Lunds kommun

DOMSLUT 1. Mark- och miljödomstolen undanröjer Länsstyrelsen i Skåne läns beslut från den 7 juni 2025 (ärende nr 789-2025) endast i den del som avser tomtplatsbestämning. I övrigt avslår domstolen överklagandet. 2. Mark- och miljödomstolen återförvisar målet till Byggnadsnämnden i Lunds kommun i den del som gäller fastställande av tomtplats (se

Sida 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25

BAKGRUND

har den 26 november 2024 ansökt om strandskyddsdispens för olika anläggningar inom fastigheterna och i Lunds kommun (härefter fastigheterna). Byggnadsnämnden i Lunds kommun (nämnden) beslutade den 12 december 2024 (dnr L 2024-001467) att: - bevilja strandskyddsdispens för överbyggnad av brunn samt pump med överbyggnad, - avslå ansökan om strandskyddsdispens för betongplatta, båthus, trappor, erosionsskydd och terrass, samt - avvisa ansökan i den del som avser brunnen i övrigt.

I beslutet antecknade nämnden bland annat följande. Vid platsbesök den 3 december 2024 kunde konstaterats att byggnadsmaterial som använts bland annat var Lecablock (lättklinker), EPS/Cellplast och Platonmatta (fuktskyddsmatta) vilket ger en indikation om när åtgärderna gjordes. Betongplattan bedöms vara anlagd efter 1975 då ortofoto från tidigare år inte ger stöd till att den skulle ha funnits där innan dess. Befintligt båthus har enligt sökanden ersatt ett tidigare båthus. Hur detta varit utformat eller varit placerat saknas det information om. Vattendom i mål AD 69/1957 visar på en bod som skulle kunna vara något som funnits på platsen innan nuvarande båthus byggdes. Den 20 januari 1988 beviljades bygglov i efterhand för ett båthus. När detta uppfördes är okänt. Karta från 1975 visar inte på annan bebyggelse på platsen än mindre stugor ovanför branten. Ortofoto från innan 1975 ger inte stöd till att det skulle ha funnits en byggnad på platsen. Det befintliga båthuset bedöms vara uppfört efter 1975. Om det funnits en byggnad innan nuvarande båthus uppfördes så bedöms inte byggnaderna vara jämförbara i storlek och utformning på så sätt att det befintliga båthuset inte ska omfattas av strandskyddsbestämmelserna. Erosionsskydd har troligen funnits i slänten tidigare än 1975, vilket dokumentation från sökanden ger ett visst stöd för. Dock har dessa renoverats och kompletterats av sökanden i närtid. De

Sida 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25

befintliga erosionsskydd som ansökan omfattar är kraftiga konstruktioner av trä som har en höjd över marken på mellan 0,3-1 meter. Om det funnits erosionsskydd innan nuvarande uppfördes så bedöms inte dessa vara jämförbara i storlek och utformning på så sätt att det befintliga erosionsskyddet inte ska omfattas av strandskyddsbestämmelserna. Terrassen bedöms fylla en mycket begränsad funktion för att hindra erosion. Åtgärden har en kraftig privatiserande verkan och påverkar möjligheten till fri passage utmed strandlinjen. Åtgärden bedöms få en mycket avhållande verkan för allmänheten och förändrar därmed den allemansrättsliga tillgängligheten kraftigt. Åtgärden bedöms påverka livsvillkoren för djur- och växtliv på den aktuella platsen då marken övertäcks och fri passage hindras. Åtgärden bedöms därför strida mot strandskyddets syften.

Nämndens beslut överklagades till Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen) som den 27 juni 2025 (dnr 789-2025) beslutade att: - ändra det överklagade beslutet på så sätt att strandskyddsdispens beviljas för trappan från klagandens fastighet ner till brunn och pump, - upphäva nämndens tomtplatsbestämning avseende fastigheten samt - avslå överklagandet i övrigt.

har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M.

har yrkat att mark- och miljödomstolen ska ändra det överklagade beslutet på så sätt att strandskyddsdispens beviljas även för båthus med tillhörande betongplatta, erosionsskydd och terrass, samt att dessa anläggningar omfattas av tomtplatsbestämningen. Till stöd för sitt yrkande har hon anfört huvudsakligen följande.

Sida 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25

Fastigheten har tillhört hennes familj sedan 1941 och markområdet mellan denna och Vombsjön har använts av familjen sedan dess. På markområdet finns anläggningar från tiden före strandskyddsreglernas införande och dessa anläggningar är nödvändiga för att skydda hennes egendom mot skador.

Underinstanserna har inte fäst vikt vid att det funnits båthus på platsen långt innan det nuvarande båthuset fick bygglov 1988 och före 1975. Att någon dispensansökan inte lämnades in i slutet av 1980-talet beror sannolikt på att dåvarande fastighetsägare inte kände till skyldigheten. Marken är lagligt ianspråktagen sedan 1941 av dåvarande fastighetsägare. Den befintliga byggnaden uppfördes inom ett år från det att det ursprungliga båthuset revs. Flygbilderna som presenterats i ärendet ger inte tillräcklig ledning och kan inte tillerkännas avgörande vikt.

Konstruktionen som betecknas som betongplatta utgör en stabiliserande grundplatta för båthuset samt brunns- och pumphuset. Därtill är den ett stöd mot sättningar i slänten. Konstruktionen utgör en integrerad del av båthuset och prövningen måste ske gemensamt med detta.

Erosionsskydd i slänten har funnits före 1975. Med hänsyn till dess utformning syns det inte på flygbilder från 1975 eller tidigare. Skyddet har varit i behov av upprustning och därför har en helrenovering genomförts varpå skyddet i dagsläget är i förhållandevis gott skick. Likt för båthuset har tidigare fastighetsägare inte uppfattat någon skyldighet att söka dispens.

Terrassen över erosionsskydden bidrar till att hålla skydden på plats och skydda slänten mot erosion från slagregn. Anläggningen är uppförd på ett markområde som är lagligt ianspråktaget före införandet av det generella strandskyddet. Terrassen fyller en viktig funktion som inte kan tillgodoses på annan plats.

Sida 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25

De flesta av de berörda anläggningarna har funnits på platsen många decennier före införandet av det generella strandskyddet. Syftet är att skydda bebyggelsen inom hennes fastighet från den pågående erosionen i slänten. Underinstanserna har inte fäst tillräcklig vikt vid hennes enskilda intresse av att skydda fastighet från skador. Hennes familj och släkt har ägnat mycket tid och pengar åt att säkra slänten, något som har medfört att fastighetsägaren Malmö kommun har sluppit undan ansvar för att säkra slänten. Varken Malmö kommun eller Lunds kommun har tidigare framfört krav om att avlägsna anläggningarna trots kännedom sedan åtminstone 1980-talet.

DOMSKÄL

Syn

Enligt 3 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar ska domstolen hålla syn på stället om det behövs. Bedömningen sker utifrån målets beskaffenhet och den utredning som finns i målet (se prop. 2009/10:215 s. 204). Med hänsyn till underlaget i målet, inklusive fotografier och kartbilder, bedömer domstolen att målet är så utrett som dess beskaffenhet kräver enligt 12 § lagen (1996:242) om domstolsärenden utan att domstolen håller syn i målet.

Rättsliga utgångspunkter

Mark- och miljödomstolen konstaterar inledningsvis att målet rör

s vara en felskrivning av myndigheten.

Tillämpliga bestämmelser framgår av det överklagade beslutet med följande tillägg.

Sida 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25

Av 7 kap. 18 c och 26 §§ miljöbalken följer att strandskyddsdispens förutsätter att särskilda skäl föreligger och att dispensen är förenlig med strandskyddets syften.

Enligt 7 kap. 18 e § miljöbalken får som särskilda skäl vid prövningen av dispens från strandskyddet beaktas om det område som dispensen avser 1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften, 2. genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från området närmast strandlinjen, 3. behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området, 4. behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området, 5. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller 6. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.

I 7 kap. 18 i § tredje stycket miljöbalken stadgas att det i dispensbeslut ska anges i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet.

Reglerna om dispens från strandskydd ska tillämpas med stor restriktivitet. Strandskyddet är ett så starkt allmänt intresse att utgångspunkten är att det i normalfallet har företräde framför andra allmänna eller enskilda intressen. (Se prop. 2008/09:119 s. 53 och NJA 2020 s. 1129). Det är upp till sökanden att visa att det föreligger särskilda skäl för dispens.

För dispens enligt 7 kap. 18 e § 1 p. miljöbalken behöver sökanden visa att området kontinuerligt har varit ianspråktaget sedan innan förekomsten av de

Sida 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25

generella strandskyddsbestämmelserna 1975. Med hänsyn till svårigheterna att föra bevisning om omständigheter långt bakåt i tiden bör dock inte beviskravet ställas alltför högt (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 9 november 2017 i mål M 4628-17).

För dispens enligt 7 kap. 18 e § 3 p. miljöbalken måste det noggrant klarläggas vilket intresse den enskilde har av dispens, vilken omfattning åtgärden måste ha för att fylla sin funktion, vilka ytterligare effekter som måste påräknas och om behovet av anläggningen kan tillgodoses på annat sätt utanför strandskyddsområdet (se Bengtsson m.fl., Miljöbalken: En kommentar, JUNO 2025 version 23, kommentaren till 7 kap. 18 c §).

Prövning av i sak av strandskyddsdispens

Den klagande har under ärendets handläggning hos underinstans uppgett att hon inte har tillgång till handlingar eller fotografier som visar exakta årtal för när åtgärderna uppfördes.

Förråd (båthus)

Mark- och miljödomstolen konstaterar att den byggnad som i underinstansernas beslut beteckna Domstolen benämner därför fortsättningsvis byggnaden som förråd.

Det aktuella förrådet uppfördes 1988. För dispens enligt 7 kap. 18 e § 1 p. miljöbalken måste sökanden visa att byggnaden i läge och omfattning motsvarar en byggnad som funnits innan 1975 och att det nya förrådet inte mer än obetydligt utvidgar det privatiserande området (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 11 december 2014 i mål M 7026-14). Det krävs att det visas att den tidigare byggnaden faktiskt fanns kvar vid tidpunkten för strandskyddets införande 1975 och att den nuvarande byggnaden i läge och omfattning motsvarar den tidigare. Att en byggnad funnits någon gång före

Sida 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25

1975 är alltså inte tillräckligt. Utifrån utredningen går det inte att fastställa att ett förråd funnits på platsen sedan innan 1975 och kontinuerligt fram till idag. I ett brev från 1987 av den tidigare fastighetsägaren anges att det redan 1968 fanns ett båthus tillhörande sommarstugan på fastigheten och att ägaren är angelägen om att få behålla det. Därtill finns en vattendom i mål AD 69/1957 av vilken det framgår att en bod vid den tidpunkten har funnits på fastigheten. Uppgifterna i brevet och vattendomen ger dock inte stöd för byggnadens exakta läge och omfattning. Mark- och miljödomstolen finner det dock sannolikt att någon form av byggnad har funnits på fastigheten. Av handlingarna kan klaganden emellertid inte anses ha visat det exakta läget och omfattningen av den tidigare byggnaden. Att det befintliga förrådet inte mer än obetydligt utvidgar det privatiserande området kan därför inte anses styrkt. Enligt mark- och miljödomstolens bedömning har klaganden inte heller visat att förrådet uppfyller en funktion som måste ligga vid vattnet och att behovet inte kan tillgodoses utanför strandskyddat område. Med hänsyn till den restriktivitet som gäller vid prövning av strandskyddsdispens kan klaganden inte anses ha visat att det föreligger särskilda skäl för strandskyddsdispens för förrådet.

Betongplattan

I ansökan om strandskyddsdispens har klaganden uppgett att Sydvatten på 1980-talet la stora stenar längs strandlinjen för att minska eroderingen. Vidare har hon uppgett att den tidigare fastighetsägaren (hennes far) fick hjälp av Sydvatten att gjuta efter att bolaget lagt stora stenar vid stranden. Detta visar inte att betongplattan uppfördes före 1975. Ej heller utredningen i övrigt visar det. Särskilda skäl enligt 7 kap. 18 e § 1 p. miljöbalken finns därför inte.

Betongplattans huvudsakliga funktion är att vara en stabiliserande grundplatta för förrådet. Eftersom den byggnaden inte beviljas dispens (se ovan) kan det

Sida 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25

inte heller anses finnas ett behov av betongplattan som grund för dispens enligt 7 kap. 18 e § 3 p. miljöbalken.

Erosionsskydd

Med hänsyn till bevislättnaden för äldre förhållanden kan beviskravet inte sättas alltför högt men det krävs ändå att sökanden lägger fram underlag som ger stöd för uppgiften. Av flygfoton från tiden före 1975 kan inte urskiljas några erosionsskydd. Klaganden har uppgett att erosionsskyddet funnits före 1975 och därefter kontinuerligt fram till idag men har inte lagt fram bevisning som styrker detta. Det har således inte framkommit att förutsättningarna enligt 7 kap. 18 e § p. 1 miljöbalken är uppfyllda.

För att få anlägga ett erosionsskydd krävs ansökan samt tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till vattenverksamhet. Vid prövning av en sådan eventuell ansökan är det möjligt för mark- och miljödomstolen att ta ställning till om förutsättningarna enligt 7 kap. 18 e § p. 3 miljöbalken är uppfyllda. Någon sådan ansökan om tillstånd till vattenverksamhet finns dock inte. Det är inte heller möjligt att pröva en ansökan inom ramen för detta mål. Grund för dispens saknas därmed.

Terrassen

Det är ostridigt att terrassen uppfördes 2019. Särskilda skäl enligt 7 kap. 18 e § 1 p. miljöbalken finns därför inte. Klaganden har anfört att terrassen bidrar till att hålla erosionsskyddet på plats och skyddar slänten mot erosion. Utredningen visar dock inte att terrassen för sin funktion måste ligga vid vattnet eller att den är nödvändig i den mening som avses i 7 kap. 18 e § 3 p. miljöbalken. Terrassen innebär dessutom ytterligare ianspråktagande och ökar den privatiserande effekten i strandzonen, vilket motverkar strandskyddets

Sida 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25

syften enligt 7 kap. 13 § miljöbalken. Dispens kan därför inte beviljas för terrassen.

Tomtplatsbestämning

När ett beslut endast har överklagats av en enskild part får inte den prövande myndigheten fatta ett beslut som innebär att den enskilda parten får en sämre ställning jämfört med det överklagade beslutet. Prövningen ska ske inom ramen för såväl det överklagade beslutet som de yrkanden som framställs i överklagandet av detta beslut (27 § andra stycket lagen om domstolsärenden och MÖD 2014:36). Länsstyrelsen har genom sitt beslut upphävt nämndens tomtplatsbestämning utan att detta yrkats av klaganden. Att upphäva den beslutade tomtplatsbestämningen utan att ersätta den med en ny som åtminstone motsvarar den tidigare innebär enligt mark- och miljödomstolen en försämring för klaganden. Länsstyrelsens beslut strider därför mot principen om reformatio in pejus. Ett sådant upphävande hade i stället behövt ske inom ramen för en särskild överprövning enligt 19 kap. 3 b § miljöbalken. Länsstyrelsens beslut ska därför undanröjas i denna del.

Nästa fråga är om det finns skäl för domstolen att utvidga den tomtplats som nämnden bestämt. Domstolen konstaterar att nämndens tomtplats omfattar en övervägande del av fastigheten samt vissa områden inom . Att dispens beviljats för trappan av länsstyrelsen medför eventuellt behov av en större tomtplats än den som nämnden beslutat om. Mark- och miljödomstolen bedömer dock att den frågan inte bör prövas av domstolen utan frågan återförvisas till nämnden för prövning. Vid prövningen har nämnden att beakta vad domstolen anför ovan om reformatio in pejus.

Sida 11 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25

Samlad bedömning

De anläggningar som nu prövas medför var för sig en privatiserande verkan som strider mot strandskyddets syften. Vidare riskerar förrådet, betongplattan och erosionsskyddet att påverka livsvillkoren för djur och växter negativt. Sammanfattningsvis instämmer mark- och miljödomstolen i länsstyrelsens bedömning att det saknas särskilda skäl för dispens för förrådet, betongplattan, erosionsskyddet och terrassen. Det kan inte anses gå längre än nödvändigt för att tillgodose strandskyddets syften att avslå ansökan om dispens för dessa anläggningar. Mot denna bakgrund ska länsstyrelsens beslut undanröjas i den del som avser tomtplatsbestämningen och frågan om avgränsning återförvisas till nämnden för beslut. I övrigt ska överklagandet avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02)

Överklagande senast den 3 oktober 2025.

I domstolens avgörande har rådmannen Urban Lund, ordförande, och tekniska rådet Catharina Ogenblad deltagit. Föredragande har varit tingsnotarien Antonio Björklund.