M 14724-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut den 15 februari 2024 (dnr 6427-2024) om föreläggande att utföra fördjupade undersökningar inom före detta Gullspång Elektrokemiska industriområde inklusive deponin Koltorpet i Gullspångs kommun.

SVEA HOVRÄTT DOM M 14724-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och fastställa länsstyrelsens beslut.

Stena Recycling AB har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har utöver vad den fört fram tidigare lagt till i huvudsak följande. På det aktuella industriområdet i Gullspångs kommun framställde Gullspångs Elektrokemiska AB legeringsstål i tackform mellan 1908 1985. Flera bolag har bedrivit verksamhet inom industriområdet efter det att Gullspång Elektrokemiska gick i konkurs 1985, bl.a. Gullspång Alloys AB som förvärvade Gullspång Elektrokemiskas konkursbo (vid förvärvet hade Gullspång Alloys ännu inte bytt namn från Gotthard Öst AB). Senare har Stena Recycling, genom fusion, övertagit ansvaret för de föroreningar som Gullspång Alloys varit ansvarig för. Detta ansvar består dels av övertag av Gullspång Elektrokemiskas föroreningar på grund av inkråmsförvärvet, dels ett eget ansvar för de föroreningar som Gullspång Alloys bedrivna verksamhet orsakat. Även om det finns vissa skillnader, så kan Gullspång Alloys verksamhet i huvudsak anses utgöra samma verksamhet som Gullspång Elektrokemiskas. Bägge bolagen tillverkade magnetitanoder och stålgöt. Smältningen av aluminium är inte så annorlunda, tekniskt och miljömässigt, från Gullspång Elektrokemiskas smältverksamhet att man kan säga att det inte är samma sorts verksamhet. Stena Recycling menar att även andra bolag har fortsatt tillverkningen av magnetitanoder och därför borde ha ett ansvar för föroreningarna på platsen. Dessa bolag har dock inte bedrivit någon smältning av stålgöt, vilket är den verksamhet som huvudsakligen orsakat föroreningarna. De bolag som varit verksamma på platsen efter Gullspång Elektrokemiskas konkurs bedrev inte en lika omfattande förorenande verksamhet som Gullspång Elektrokemiska gjorde. Den huvudsakligt förorenade verksamheten har bedrivits av Gullspång Elektrokemiska. Gullspång Alloys är det bolag som har bedrivit verksamhet mest lik den som Gullspång Elektrokemiska bedrev av de bolag som därefter varit verksamma på platsen. Om det skulle bedömas att flera verksamhetsutövare har ett ansvar för

SVEA HOVRÄTT DOM M 14724-24

föroreningarna på området så kan länsstyrelsen välja att rikta sina krav mot en av dem. Det finns därefter en möjlighet för denne att i sin tur rikta regresskrav mot andra ansvariga. En skälighetsbedömning bör inte kunna utmynna i att Stena Recycling, som ansvarig verksamhetsutövare, inte har något ansvar alls. Av praxis följer dessutom att det sällan är motiverat att jämka ansvaret för inledande undersöknings- och utredningsåtgärder. En ytterligare omständighet som måste tas med i skälighetsbedömningen är att Stena Recycling hittills inte har finansierat någon tidigare undersökning eller utredning då samtliga tidigare undersökningar har varit finansierade av statliga bidrag.

Stena Recycling har hänvisat till vad bolaget fört fram tidigare och har lagt till i huvudsak följande. Beträffande tillverkningen av magnetitanoder så har den, genom inkråmsförvärv, fortsatt under Gullspång Elektrokemiska tidigare produktionschef i två olika bolag. I ett av dessa bolag är tillverkningen så vitt förståtts fortfarande pågående. Om tillverkningen av magnetitanoder motiverar ett ansvar för föroreningarna på platsen för Gullspång Alloys måste det även innebära att de andra två bolagen har ett ansvar på samma grund. Särskilt då de tillsammans bedrivit verksamheten i nästan 40 år, mot lite dryga ett år som Gullspång Alloys bedrev verksamheten. När det gäller smältningen av aluminium kan denna inte jämföras med den verksamhet som Gullspång Elektrokemiska bedrivit. Den verksamheten har i vart fall en mycket liten påverkan på bedömningen om skäligheten av länsstyrelsens beslut eftersom Gullspång Alloys verksamhet endast utgjort högst 5 promille av den verksamhet som Gullspång Elektrokemiska bedrivit på anläggningen. Kostnaden för de åtgärder som omfattas av länsstyrelsens beslut uppgår till cirka två miljoner kronor och riktas mot en verksamhetsutövare som under en mycket kort tid, ett drygt år, för nästan 40 år sedan bedrev en i sammanhanget obetydlig verksamhet på den aktuella platsen. Länsstyrelsens föreläggande är därför inte skäligt.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

I målet är bestämmelserna i 10 kap. miljöbalken i deras lydelse före den 1 augusti 2007 tillämpliga och hänvisningar nedan avser därför bestämmelsernas lydelse före den tidpunkten.

SVEA HOVRÄTT DOM M 14724-24

Frågorna i målet är dels om Stena Recycling har ett efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, dels om det finns skäl att jämka ansvaret enligt 10 kap. 4 § miljöbalken.

Alla som har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. miljöbalken (2 kap. 8 § miljöbalken). Ansvarig för efterbehandlingen av förorenade områden är verksamhetsutövaren, dvs. den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen (10 kap. 2 § miljöbalken).

Mark- och miljööverdomstolen bedömer att Stena Recycling genom Gullspång Alloys inkråmsförvärv från Gullspång Elektrokemiskas konkursbo är att anse som verksamhetsutövare avseende tidigare bedriven verksamhet inom industriområdet. Därtill kommer att Gullspång Alloys till viss del även bedrev samma verksamhet vidare, om än i en betydligt mindre omfattning. Stena Recycling är därmed rätt adressat för länsstyrelsens föreläggande. Den omständigheten att det kan finnas flera ansvariga verksamhetsutövare påverkar inte den bedömningen.

Enligt 10 kap. 4 § första stycket miljöbalken innebär efterbehandlingsansvaret att den ansvarige i skälig omfattning ska utföra eller bekosta de efterbehandlingsåtgärder som på grund av föroreningar behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön. När ansvarets omfattning bestäms ska det beaktas hur lång tid som förflutit sedan föroreningarna ägde rum, vilken skyldighet den ansvarige hade att förhindra framtida skadeverkningar och omständigheterna i övrigt. Om en verksamhetsutövare visar att denne bidragit till föroreningen endast i begränsad mån, ska även detta beaktas vid bedömningen av ansvarets omfattning.

Skälighetsavvägningen enligt 10 kap. 4 § miljöbalken ska göras i två steg (se rättsfallen MÖD 2010:18 och MÖD 2014:2). Först ska det utredas vilka avhjälpandeåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga från kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning.

SVEA HOVRÄTT DOM M 14724-24

Det föreläggande som är föremål för prövning i detta mål handlar om att utreda vilka åtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga från kostnadssynpunkt. Föreläggandet innebär däremot inte ett åläggande för Stena Recycling att stå för de kostnader som är förknippade med att utföra de eventuella åtgärder som kan komma att föreslås i åtgärdsutredningen. Föreläggandet rör således det undersökande skedet.

Av praxis framgår att det sällan är motiverat att i undersökningsskedet jämka ansvaret i förhållande till det allmänna med stöd av 10 kap. 4 § miljöbalken. I undersökningsskedet har den som ansvarar enligt 10 kap. 2 § miljöbalken att utföra den utredning som är nödvändig för att kunna avgöra behovet av och sättet för eventuella vidare avhjälpandeåtgärder. Om det står klart att inget kostnadsansvar för avhjälpandeåtgärder kan komma i fråga, genom att ansvaret till största delen ligger på andra subjekt, kan det knappast heller vara motiverat att ålägga adressaten att genomföra en åtgärdsutredning. (Se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 25 oktober 2024 i mål nr M 11266-23 med där angivna hänvisningar till praxis.)

Mark- och miljööverdomstolen anser att det i nuläget inte kan uteslutas att Stena Recycling kan komma att bära ett ansvar för avhjälpandekostnaderna. Den slutliga skälighetsavvägningen av ansvarets omfattning enligt 10 kap. 4 § miljöbalken får alltså anstå till dess att det har utretts vilka avhjälpandeåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga från kostnadssynpunkt (jfr rättsfallet MÖD 2010:18).

Stena Recycling har inte ifrågasatt behovet av de åtgärder som omfattas av länsstyrelsens föreläggande. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att föreläggandet inte kan anses alltför betungande för bolaget.

Sammanfattningsvis ska därmed mark- och miljödomstolens dom ändras och länsstyrelsens beslut fastställas.

SVEA HOVRÄTT DOM M 14724-24

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, tekniska rådet Yvonne Eklund, hovrättsrådet Catharina Adlercreutz, referent, och tf. hovrättsassessorn Elin Jansson Holmberg. Föredragande har varit Ulrika Agerskans.

Sid 1 (16) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 1166-24 Mark- och miljödomstolen 2024-10-16 meddelad i Vänersborg

PARTER Klagande Stena Recycling AB

Ombud:

Motpart Länsstyrelsen i Västra Götalands län

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut 2024-02-15 i ärende nr 6427-2024, se bilaga 1 SAKEN Föreläggande om att utföra fördjupade undersökningar inom f.d. Gullspång Elektrokemiska industriområde inklusive deponin Koltorpet i Gullspångs kommun

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen upphäver Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 15 februari 2024, i ärende 6427-2024.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Länsstyrelsen i Västra Götalands län (nedan länsstyrelsen) beslutade den 15 februari 2024 att förelägga Stena Recycling AB (nedan Stena eller bolaget) att genomföra fördjupade undersökningar av det förorenade området inom tidigare Gullspångs Elektrokemiska AB (nedan benämnt GEA) industriområde inklusive deponin Koltorpet i Gullspångs kommun, inom fastigheterna , , , , , , del av samt del av enligt nedan:

1Ta fram provtagningsplan för kompletterande och fördjupade undersökningar inom GEA:s industriområde (se figur 2) inklusive deponin Koltorpet (se figur 3) samt ytvatten och sediment i den så kallade

som framgick av figur 1 och 2 i bilaga 2. 2. En uppdaterad historisk inventering ska tas fram. Den historiska inventeringen samt resultat från tidigare undersökningar ska ligga till grund för provtagningsplanen. 3. Innan provtagning genomförs ska provtagningsplanen inkomma och godkännas av länsstyrelsen. Provtagningsplanen ska inkomma till länsstyrelsen senast tre månader efter att detta beslut vunnit laga kraft. 4. Av provtagningsplanen ska framgå hur följande avser undersökas och redovisas a) Grundvattenflöden och dagvattenflöden inom GEA:s industriområde inklusive deponin Koltorpet samt föroreningsspridning via grundvatten och dagvatten till Gullspångsälven b) Läckage av föroreningar från GEA:s industriområde inklusive Koltorpet med avseende på mängd och ämne/ämnesgrupp i sediment och ytvatten i utloppskanalen inom del av Gullspångsälven, se bilaga 2. c) Provtagning av mark som tidigare ej undersökts inom egenskapsområden EO1, EO5 och del av EO6 (se egenskapsområden i figur 1) inom GEA:s industriområde. Provtagning och analys ska ske på de ämnen som tidigare undersökningar påvisat inom området (metaller, oljekolväten, dioxiner, PAH) och som utifrån GEA:s historiskt bedrivna

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

miljöfarliga verksamhet inom området, kan antas ha bidragit med föroreningar. d) Föroreningarnas avgränsningar i yt- och djupled inom egenskapsområdena EO1, EO5, EO6, EO7, EO8 och EO9 i enlighet med egenskapsområden i figur 1.

5Efter godkänd provtagningsplan ska provtagning (undersökning) ske. Resultatet från undersökningen ska redovisas skriftligt och inkomma till tillsynsmyndigheten senast sex månader efter att provtagningsplanen godkänts.

6Föreslagna undersökningar ska tas fram och genomföras av oberoende sakkunnig miljökonsult med dokumenterad kompetens och erfarenhet inom de sakområden som beslutet omfattar.

7Undersökningar ska utföras enligt vedertagna metoder och utgå från Naturvårdsverkets vägledningsmaterial om efterbehandling av förorenade områden (Naturvårdsverkets rapporter 5976, 5777, 5978) och Svenska Geotekniska Föreningens (SGF) fälthandbok för miljötekniska markundersökningar. Metodiken ska beskrivas i provtagningsplanerna. Samtliga prover som inte analyserats ska sparas för eventuella kompletterande analyser vid senare tillfälle.

8Resultaten från undersökningarna avseende mark, grundvatten, dagvatten, samt ytvatten och sediment från utloppskanalen i Gullspångsälven ska tillsammans med resultat från tidigare utförda undersökningar inom GEA:s industriområde inkl. deponin Koltorpet, utgöra tillräckligt underlag för att ta fram en fördjupad riskbedömning. Riskbedömningen ska redovisas tillsammans med undersökningsresultaten. Riskbedömningen ska särskilt ge svar på följande frågor:

a. Vilka spridningsmekanismer finns i området? Tex. transport, nedbrytning, upptag, klimatförändringar etcetera.

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

b. Bedöm, prioritera/storleksordningen på de olika mekanismerna. c. Vilka akuta risker finns inom området för människors hälsa och miljö? d. Vilka långsiktiga risker finns för människors hälsa och miljön inom området? e. Vilka akuta risker finns på flora och fauna i Gullspångsälven med anledning av föroreningsspridning från GEA industriområde och deponin Koltorpet? f. Vilka långsiktiga risker finns på flora och fauna i Gullspångsälven med anledning av föroreningsspridning från GEA industriområde och deponin Koltorpet? g. Hur säker är riskbedömningen? h. Vilka risker måste åtgärdas?

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

YRKANDEN M.M. Stena har yrkat att mark- och miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet i sin helhet. Stena har till grund för yrkandet anfört bl.a. följande.

Stena har inte tagit över och fortsatt verksamheten som GEA bedrivit och ansvarar därför inte för de föroreningar som GEA orsakat. Den verksamhet som bolaget bedrivit har varit av obetydlig omfattning och bidragit till föroreningarna i endast begränsad mån, 10 kap. 4 § andra stycket miljöbalken.

Frågan om ansvar för föroreningarna på GEA:s industriområde har pågått i vart fall sedan 2007 då Stena blev involverade första gången. Efter möten och kommunicering gick Länsstyrelsen då vidare med ärendet utan att ställa några krav på Stena.

Under 2022 återkom Länsstyrelsen med en uppdaterad ansvarsutredning som bolaget yttrat sig över. Ansvarsutredningen har därefter justerats och bolaget har fått möjlighet ett yttra sig över den innan det nu överklagade beslutet meddelades.

Grunden för Stenas ansvar för föroreningarna har i det överklagade beslutet angivits vara bolagets förvärv av Gullspång Alloys AB. Detta bolag bedrev under åren 1985-86 verksamhet på delar av aktuellt industriområde. En verksamhet som enligt Länsstyrelsens beslut i stora delar liknade den verksamhet som GEA tidigare bedrivit. Länsstyrelsen har med anledning av detta ansett att Stena genom förvärvet av Gullspång Alloys ansvarar för de föroreningar som uppkommit genom den verksamhet som GEA bedrivit.

Som även Länsstyrelsen har konstaterat har Gullspång Alloys AB verksamhet både i tid och omfattning varit väsentligt mindre än GEA:s. Gullspång Alloy AB använde bara en begränsad del av fastigheten och de enda verksamheter som var gemensamma för de båda bolagen var tillverkning av magnetitanoder och stålgöt. Tillverkningen av stålgöt, bedrevs endast under några månader mellan februari 1985 och sommaren samma år och då bara i ugnarna 5 och 6 och inte i de ugnar

Sid 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

som orsakade de största utsläppen av föroreningar. Tillverkningen av magnetitanoder bedrevs under något längre tid men har sedan 1986 fram till 1998 bedrivits av en annan verksamhetsutövare, Gullspångs Produktions AB. När det gäller Gullspångs Produktions AB har Länsstyrelsen emellertid inte ansett att deras verksamhet kan anses medföra något ansvar, trots att den pågått under väsentligt längre tid och varit liknande den som Gullspångs Alloys AB bedrev. Av den preliminära ansvarsutredningen, daterad den 31 mars 2023, framgår det vidare att detta bolag även bedrev verksamhet med omsmältning av slipspån. Övriga verksamheter som Gullspång Alloys AB bedrev var inte verksamheter som GEA bedrivit. Bolaget anser vidare att det påstående som finns i ansvarsutredningen på sidan 18 femte stycket om att Gullspångs Alloys AB:s verksamhet med tillverkning av stålgöt skulle ha inneburit stor negativ miljöpåverkan saknar stöd i utredningen.

Länsstyrelsen har i denna del hävdat att all smältverksamhet som Gullspång Alloys AB bedrev på aktuell plats skall anses vara en fortsättning på GEA:s verksamhet, även verksamheten med smältning av aluminiumskrot. Bolaget delar inte denna bedömning och till stöd för det är att den smältverksamheten inte ansetts omfattas av GEA:s tillstånd, utan att det krävdes en anmälan om ändrad verksamhet för att verksamheten med smältning av aluminium skulle kunna påbörjas. Med hänsyn till detta kan Gullspång Alloys AB:s verksamhet med smältning av aluminium inte ses som en integrerad helhet med den verksamhet som GEA tidigare bedrivit på platsen. I denna del kan även nämnas att stoft från aluminiumsmältningen inte deponerades inom GEA:s industriområde utan skickades till Sakab för omhändertagande.

Den verksamhet som skulle kunna anses utgöra en fortsättning på GEA:s verksamhet är därför tillverkningen av stålgöt. Av handlingarna kan det utläsas att tillverkningen av stålgöt skedde växelvis i ugn 5 och 6, vilka hade en kapacitet på 40 ton per dygn vardera. Med en tillgänglighet på 80 % så skulle det innebära att Gullspång Alloys AB:s totala stålproduktion uppgick till cirka 3 200 ton under det knappa halvår denna verksamhet bedrevs. Det skulle i så fall innebära att Gullspång

Sid 8 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

Alloys AB:s verksamhet utgjort drygt 3,5 promille av den dittills bedrivna verksamheten på fastigheten.

Gullspång Alloys AB:s tillverkning av stålgöt varade således knappt ett halvår, jämfört med den totala verksamhetstiden för GEA:s verksamhet som var totalt 77 år. Även utifrån tidsaspekten så har Gullspång Alloys AB:s stålproduktion således varit försumbar då verksamheten bedrivits 5,5 promille av den tid som GEA har bedrivit verksamhet på platsen.

Även om man skulle lägga den totala verksamheten som Gullspång Alloys AB bedrivit till grund för bedömningen så har den endast utgjort en försvinnande liten andel av den totala verksamhet som bedrivits på platsen. Av Länsstyrelsens utredning framgår att GEA:s tillverkning uppgått till i vart fall 900 000 ton, vissa uppgifter anger en produktion på över 1 miljon ton. Av utredningen framgår det vidare att den totala tillverkningsvolymen för Gullspång Alloys AB uppgick till cirka 4 500 ton för 1985 och av beskrivningen i den Industrihistoriska inventeringen kan utläsas att den verksamhet som bedrevs året efter var mycket begränsad och av försökskaraktär. Gullspång Alloys AB totala verksamhet utgör därmed i storleksordningen högst 5 promille av den totala tillverkningen på fastigheten.

Mot bakgrund av det ovan anförda motsätter sig bolaget Länsstyrelsens bedömning att Gullspångs Alloys AB verksamhet skulle var en fortsättning på GEA:s verksamhet, på ett sådant sätt att ansvar för GEA:s föroreningar uppkommit för bolaget. Då miljöpåverkan från tillverkningen är relativ till tillverkningsvolymen så kan det konstateras att miljöpåverkan från Gullspång Alloys AB:s verksamhet varit i samma storleksordning som bolagets andel av den totala produktionen. Av tillsynsskrivelse från Länsstyrelsen daterad 1986-06-17 har myndigheten vidare konstaterat att utsläppen av stoft från verksamheten med aluminiumsmältning varit ringa. Även miljöpåverkan har således varit endast marginell. Vid denna bedömning måste man även ta hänsyn till att GEA:s verksamhets omgivningspåverkan varit som störst fram till 1973 då rening av stoftutsläppen infördes i större skala.

Sid 9 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

Med hänsyn till det ovan anförda så är det uppenbart att Gullspång Alloys AB:s verksamhet bidragit till föroreningarna på platsen endast i en mycket begränsad mån, vilket är avgörande vid bedömningen av Stenas ansvar för föroreningarna enligt 10 kap. 4 § andra stycket miljöbalken. Av MÖD 2006:36 så framgår det vidare att även utredningsansvaret skall underkastas en skälighetsbedömning. I det målet upphävdes delar av föreläggandet då det saknades underlag för bedömningen om det var skäligt att bolaget skulle genomföra och bekosta delar av utredningen.

Länsstyrelsen har i det aktuella ärendet inte presenterat något underlag för bedömningen om kostnaden för de omfattande utredningarna är skälig med hänsyn till den mycket begränsade verksamhet som Länsstyrelsen själv har konstaterat att bolaget bedrivit. Myndigheten har endast konstaterat att enligt praxis har utredningskostnader ansetts skäliga, trots att detta motsägs av MÖD 2006:36 som Länsstyrelsen hänvisar till.

Bolaget har låtit WSP ta fram ett anbud på den utredning som enligt det överklagade beslutet skall utföras, bilaga 1. Den uppskattade kostnaden för utredningen uppgår i anbudet till cirka 1 633 000 kronor. Bolagets erfarenhet är att det alltid tillkommer kostnader och fördyringar när denna typ av projektet genomförs, varför ett tillägg på i vart fall 20 % är realistiskt. Kostnaden för den förelagda utredningen kan man därför räkna med kommer att uppgå till cirka 2 miljoner kronor, exklusive mervärdesskatt. Med hänsyn till det helt försumbara bidrag till föroreningarna på platsen som Gullspång Alloys AB:s verksamhet har inneburit är denna kostnad enligt bolaget oskälig.

När det gäller ansvarets geografiska utbredning så är det Stenas bedömning att detta endast kan omfatta de områden som Gullspång Alloys AB har bedrivit verksamhet på. Av den Industrihistoriska inventeringen så framgår det att de områden som omfattas av ett eventuellt ansvar är områdena EO1-EO3, EO6 samt den västra delen av EO7 (skrotgården) i Structors utredning (fastigheterna och ). Stena kan inte anses vara ansvarigt för verksamheter som bedrivits på områden som Gullspång Alloys AB inte har utnyttjat. Ett sådant ansvar kan inte heller utläsas av

Sid 10 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

de rättsfall som Länsstyrelsen hänvisat till. I dessa har antingen det övertagande bolaget fortsatt bedriva verksamhet på hela det område som varit aktuellt för utredningar eller så har det varit samma bolag som bedrivit de nedlagda delarna av verksamheten som ansvaret riktats mot.

Då GEA inte längre existerar som bolag så kan det i förevarande ärende inte bli aktuellt med något solidariskt ansvar med det bolaget. Stena vill emellertid uppmärksamma att för det fall det funnits ett solidariskt ansvar, så hade 10 kap. 6 § första stycket andra meningen miljöbalken inneburit att Stena inte varit solidariskt ansvarigt tillsammans med GEA, då Gullspång Alloys AB:s bidrag till miljöskadan varit så obetydligt att det inte ensamt motiverat ett avhjälpande. Detta bör vägas in i skälighetsbedömningen enligt 10 kap. 4 § miljöbalken, eftersom det inte är rimligt att Stenas ansvar blir större bara för att den verkliga förorenaren inte längre kan ta sitt ansvar.

Till stöd för överklagandet har redovisats WSP:s anbud med avseende på undersökning gällande Gullspångs Elektrokemiska AB.

Länsstyrelsen har bestritt bifall till överklagandet och anfört bl.a. följande. Länsstyrelsen anser inte att det Stena framfört i överklagandet medför att någon annan bedömning av ansvarsfrågan ska göras. Aktuellt föreläggande avser endast frågan om skyldighet att utföra och bekosta de i föreläggandet angivna utredningarna i vilket ingår att göra en riskbedömning som ska ge svar på ett antal i föreläggandet uppräknade frågor. Syftet är att klargöra om det finns behov av att utföra ytterligare undersökningar eller om underlaget bedöms som tillräckligt för att föreslå åtgärder för att komma till rätta med föroreningssituationen inom de aktuella områdena. Det slutliga ansvaret för efterbehandling kan fastställas först då detta underlag finns framtaget.

Genom Gullspång Alloys AB:s (vid förvärvet hette bolaget Gotthard Öst AB men bytte sedermera namn till Gullspång Alloys AB) övertagande av GEA:s konkursbo år 1985, har verksamhetsutövaransvaret överförts till Gullspång Alloys AB. Efter

Sid 11 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

ett antal bolagsfusioner ingår Gullspång Alloys AB idag i Stena Recycling AB. Stena Recycling har därmed övertagit Gullspång Alloys AB:s verksamhetsutövaransvar.

Gullspång Alloys AB förvärvade GEA:s inkråm i direkt anslutning till att GEA lagts ner. Gullspång Alloys AB fortsatte att bedriva stålproduktion och produktion av magnetitanoder. Smältverksamheten var både rent teknisk och miljömässigt lik den verksamhet som GEA bedrev. GEA:s befintliga miljötillstånd nyttjades av Gullspång Alloys. Stena har i sitt överklagande angett att Gullspång Alloys AB:s smältverksamhet inte omfattades av GEA:s tillstånd utan att det krävdes en anmälan om ändrad verksamhet för att verksamheten med smältning av aluminium skulle kunna påbörjas. Länsstyrelsen har i föreläggandet angett att anmälan om tillverkning av 3 600 ton desoxidations-aluminium per år hanterats som en mindre ändring av produktionsprocessen som inrymdes i gällande koncessionsbeslut. Länsstyrelsen bedömer att detta är en omständighet som talar för att Gullspång Alloys AB fortsatt med samma verksamhet i och med att det endast krävdes en anmälan på grund av en mindre förändring av verksamheten och inte ett nytt tillstånd. Vidare övertog Gullspång Alloys AB förutom lokaler och inventarier även tidigare anställda vid GEA, så som GEA:s tidigare produktionschef som fick anställning inom bolaget.

Länsstyrelsen bedömer att omständigheterna i detta fall talar för att ett inkråmsförvärv har skett som innebär ett övertagande av verksamhetsutövaransvaret för de föroreningar som uppkommit under GEA:s verksamhetstid, dvs. före övertagandet. Länsstyrelsen anser att föroreningarnas geografiska utbredning inte begränsas av att Gullspång Alloys AB inte anser sig ha nyttjat alla områden inom GEA:s industriområde under sin verksamhetstid. Ansvaret begränsas inte heller av att Gullspång Alloys AB:s verksamhet var av en mindre omfattning än GEA:s. Vilka undersökningar och åtgärder som ska krävas av den ansvarige och hur stor del som den ansvarige ska bekosta avgörs genom en skälighetsbedömning. Verksamhetsutövarens ansvar jämkas sällan i undersökningsfasen. Detta följer av gällande praxis. Länsstyrelsen har i föreläggandet hänvisat till flera rättsfall och

Sid 12 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

däribland MÖD 2006:36. I detta rättsfall fann domstolen att det var skäligt att förelägga ett bolag att göra provtagningar och analyser. Dock bedömde domstolen att det var vanskligt att, innan provtagning utförts och analyserats, bedöma om det var skäligt att ålägga bolaget att utföra en riskbedömning.

Mark- och miljööverdomstolen har därefter i dom den 11 december 2017 (M 683- 17) redogjort för gällande praxis och i domskälen angett att "Mark- och miljööverdomstolen - som är slutinstans i detta slag av mål - har i ett antal domar avgjort hur jämkning av kostnaden för efterbehandlingsåtgärder ska ske (se t.ex. MÖD 2010:31, MÖD 2010:18 och MÖD 2010:24). Domstolen har också i ett antal domar kommit till slutsatsen att kostnaderna för inledande undersöknings-och utredningsåtgärder normalt inte ska jämkas (se bl.a. MÖD 2014:2). I några fall har domstolen bedömt att beslut om vissa åtgärdsinriktade utredningar ska anstå till dess mer grundläggande undersökningar utförts (se bl.a. MÖD 2006:36 och Markoch miljööverdomstolens dom den 19 februari 2013 i mål nr M 7070-12)." I målet (M 683-17) bedömde MÖD att en åtgärdsutredning inte ska ses som en praktisk efterbehandlingsåtgärd utan som ett underlag för ett senare beslut om åtgärder. MÖD delade länsstyrelsens bedömning att det inte fanns anledning att jämka bolagets kostnadsansvar för de förelagda utredningarna.

Länsstyrelsen har i det nu överklagade beslutet bl.a. förelagt om att en riskbedömning ska utföras. Denna riskbedömning är en viktig del av utredningen och krävs för att ett tillräckligt underlag ska finnas för bedömningar av relevanta åtgärder av föroreningarna i nästa fas - åtgärdsfasen.

Länsstyrelsen vidhåller att det inte finns skäl att jämka ansvaret i någon del. Att de förelagda utredningarna av Stena anses som alltför kostsamma, bedöms inte vara skäl för att mildra Stenas ansvar för att bekosta utredningarna. Undersökningar av förorenade områden är kostsamma, men de förelagda utredningarna bedömer Länsstyrelsen krävs för att erhålla ett tillräckligt underlag om föroreningssituationen inom GEA:s industriområde (inklusive deponin Koltorpet) för att därefter komma fram till möjliga åtgärdsalternativ. Länsstyrelsen anser att i och med att Gullspång

Sid 13 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

Alloys genom inkråmsförvärvet har övertagit GEA:s verksamhetsutövaransvar så finns det inte skäl att begränsa det område som ska utredas.

GEA:s industriområde (inklusive deponin Koltorpet) är ett riskklass 1 område vilket innebär att det utgör en stor risk för människors hälsa och miljön. Det är därför angeläget att få det förorenade området tillräckligt utrett för komma vidare till åtgärder.

Stena har invänt att om GEA hade funnits kvar så hade 10 kap 6 § första stycket miljöbalken inneburit att Stena inte hade varit solidariskt ansvarig tillsammans med GEA, då Gullspångs Alloys bidrag till miljöskadan varit så obetydligt och anser att detta bör vägas in i skälighetsbedömningen enligt 10 kap 4 § miljöbalken. Länsstyrelsen vill här förtydliga att Stenas ansvar följer av att Gullspång Alloys genom inkråmsförvärvet av GEA har tagit över detta bolags ansvar. I och med att GEA inte längre finns kvar så får inkråmsförvärvaren detta ansvar och det finns inte i utredningsskedet skäl att jämka ansvaret på grund av detta.

Länsstyrelsen bedömer sammantaget att det inte är motiverat att i undersökningsskedet jämka omfattningen av Stenas ansvar. I det skede när åtgärder ska utföras kommer ansvarsfrågan på nytt att aktualiseras och Stenas ansvar kommer att skälighetsavvägas enligt 10 kap 4 § miljöbalken.

DOMSKÄL Av 10 kap. 2 § miljöbalken framgår att den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till en föroreningsskada eller allvarliga miljöskada (verksamhetsutövaren) är ansvarig för det avhjälpande som ska ske enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Med verksamhetsutövare kan avses även ett bolag som genom fusion uppgått i ett annat bolag (jfr bl.a. MÖD 2006:36). Mark- och miljööverdomstolen har i flera avgöranden också konstaterat att den som tar över en verksamhet i princip även övertar såväl rättigheter som skyldigheter. Det innebär att krav på

Sid 14 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

efterbehandlingsåtgärder i så fall kan riktas mot vem som helst som bedrivit eller bedriver verksamheten (jfr bl.a. MÖD 2003:127)

Några exakta riktlinjer för när någon anses ha övertagit en verksamhet framgår inte av praxis. Mark- och miljööverdomstolen har dock i sina avgöranden lagt vikt vid faktorer som omfattningen av och förvärv av tidigare verksamhetsutövares tillgångar, huruvida tidigare verksamhetsutövares miljötillstånd utnyttjats, i vilken utsträckning lokaler och personal har övergått, men också om den fortsatta verksamheten tekniskt och miljömässigt varit av samma art som den tidigare bedrivna verksamheten.

Av utredningen i målet framgår att Gullspångs Alloys AB 1985 förvärvade GEA:s konkursbo; det är dock oklart vilka tillgångar som ingick i boet. Gullspångs Alloys AB fortsatte därefter att bedriva verksamhet på samma plats som GEA, men utnyttjade endast en del av lokalerna och bedrev bara verksamhet inom en mindre del av verksamhetsområdet. Endast verksamhet i form av tillverkning av magnetitanoder och stålgöt var gemensam för de båda bolagen. Den av Gullspångs Alloys AB bedrivna verksamheten var i stället huvudsakligen inriktad på smältning av aluminiumskrot och försöksverksamhet med avseende på utveckling av nya produkter. Gullspångs Alloys AB utnyttjade GEA:s miljötillstånd för sin verksamhet; smältningen av aluminiumskrot ingick dock inte i GEA:s tillstånd utan det krävdes en anmälan om ändrad verksamhet för att Gullspångs Alloys AB skulle få påbörja den delen av verksamheten. Tillverkningen av stålgöt bedrevs endast under några månader mellan februari 1985 och sommaren samma år och tillverkningen av magnetitanoder något längre. Gullspångs Alloys AB totala stålproduktion uppgick till cirka 3 200 ton under det knappa halvår som verksamhet med stålgöt bedrevs. Av utredningen framgår inte närmare hur många av GEA:s anställda som fick fortsatt anställning hos Gullspångs Alloys AB; dock var GEA:s produktionschef anställd under åren 1984-1986.

Mark- och miljödomstolen anser att produktionen av aluminium tekniskt och miljömässigt var av en annan art än den verksamhet som GEA tidigare bedrivit,

Sid 15 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

vilket bekräftas av att det fordrades en anmälan om ändrad verksamhet för att den delen av verksamheten skulle få bedrivas. Gullspångs Alloys AB:s huvudsakliga verksamhet får alltså anses vara en annan än den som GEA bedrev. Verksamheten var också annorlunda på så sätt att den till skillnad från GEA:s var försöksorienterad, genererade volymer i en väsentligt lägre storleksordning och också ägde rum under en mycket kortvarig period. Icke desto mindre finns sådan koppling mellan Gullspång Alloys AB:s verksamhet och den tidigare bedrivna verksamheten att bolaget, och numera Stena Recycling AB, kan anses som verksamhetsutövare även avseende tidigare bedriven verksamhet.

Stena Recycling AB kan därmed i och för sig vara adressat för föreläggande om utredning. Stena Recycling AB:s slutliga ansvar för avhjälpande kan komma att bli föremål för jämkning. Enligt praxis ska jämkning av ansvaret normalt inte ske i ett inledande undersökningsskede (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 26 april 2017 i mål nr M 8262-16). I detta fall kan dock konstateras att det tidigare företagits omfattande undersökningar, och att fråga inte är om ett inledande undersökningsskede. Det ifrågasatta föreläggandet avser omfattande och kostsamma kompletterande och fördjupade undersökningar. Domstolen anser i likhet med såväl Stena Recycling som länsstyrelsen att Gullspångs Alloys AB:s bidrag till den samlade föreningen framstår som närmast försumbar, dels med hänsyn till karaktären och omfattningen av den av bedrivna verksamheten dels med hänsyn till tidpunkten för dess utövande. Domstolen bedömer därmed att Stena Recycling AB:s slutliga avhjälpandeansvar kan förväntas bli föremål för högst avsevärd jämkning och att det redan nu finns förutsättningar att ta hänsyn till detta, vilket medför bedömningen att det utfärdade föreläggandet får anses alltför långtgående. Domstolen ser därmed skäl att upphäva beslutet om föreläggande.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 6 november 2024.

Kristian Andersson

Sid 16 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 1166-24 Mark- och miljödomstolen

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Kristian Andersson, ordförande, och tekniska rådet Malin Årebäck. Föredragande har varit beredningsjuristen Maria Aldegren.