lagen.nu
Mark- och miljööverdomstolen

M 15014-25

Strandskyddsdispens för komplementbyggnad. Byggnaden avses att uppföras inom ett område som omfattas av ett tidigare beslut om strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning varför uppförandet av den inte bedömts få någon ytterligare avhållande effekt. Eftersom området som dispensen avser redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften har MÖD fastställt nämndens beslut att ge strandskyddsdispens enligt 7 kap. 18 e § 1 miljöbalken.

Domstol
Mark- och miljööverdomstolen
Avgörandedatum
2026-04-15
Målnummer
M 15014-25
Rättsområde
Miljömål
Källa
rattspraxis.etjanst.domstol.se

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2026-04-14 M 15014-25 060308 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-10-06 i mål nr M 5396-24, se bilaga A PARTER Klagande S.W.

Ombud: M.M.

Motpart

1Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun 434 81 Kungsbacka 2. Länsstyrelsen i Hallands län 301 86 Halmstad SAKEN Strandskyddsdispens för en komplementbyggnad på fastigheten X i Kungsbacka kommun

Instans

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut samt fastställer Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommuns beslut den 16 november 2023, § 215, dnr BN-2023-000408, om strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning för en komplementbyggnad på fastigheten X i Kungsbacka kommun.

SVEA HOVRÄTT DOM M 15014-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S.W. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa nämndens beslut.

Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun har medgett klagandens yrkande.

Länsstyrelsen i Hallands län har – som länsstyrelsen slutligen utformat sin talan – anfört att dispens bör kunna ges.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S.W. har hänvisat till vad dödsboet fört fram tidigare och har lagt till i huvudsak följande. Beslut om strandskyddsdispens för garage och tomtplatsbestämning fattades den 23 maj 2003 och fick laga kraft den 22 juni 2003. Arbetet med garaget påbörjades i månadsskiftet april–maj 2005, dvs. inom tvåårsfristen. Arbetet var avslutat i oktober 2005, dvs. inom femårsfristen. I beslutet om tomtplatsbestämning anges att aktuellt område får användas för garage- och förrådsändamål. Vid tidpunkten för tomtplatsbestämningen fanns både ett garage och ett förråd inom aktuell yta. Tomtplatsbestämningen omfattade dessa byggnader, som senare kom att rivas. Garaget har ersatts. Nu aktuellt mål avser strandskyddsdispens för en ersättningsbyggnad till det rivna förrådet. Ytan som år 2003 bedömdes utgöra en redan etablerad och ianspråktagen tomt för fastigheten X har aldrig avprivatiserats. Det tillkommande förrådet medför därmed inte någon tillkommande privatiserande effekt på landområdet utanför tomtplatsen.

Länsstyrelsen har fört fram i huvudsak följande. Av handlingar inkomna till Markoch miljööverdomstolen framgår att dispensen som beslutades den 23 maj 2003 har tagits i anspråk inom angiven tid. Eftersom det nu är visat att det finns en giltig strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning på platsen är bedömningen att den aktuella byggnaden inte har ytterligare avhållande effekt. En dispens bör därmed kunna ges.

SVEA HOVRÄTT DOM M 15014-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Av utredningen i Mark- och miljööverdomstolen framgår att den aktuella komplementbyggnaden avses att uppföras inom ett område som omfattas av ett tidigare beslut den 23 maj 2003 om strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning. Detta beslut har tagits i anspråk och området är fortfarande privatiserat. Mark- och miljööverdomstolen delar länsstyrelsens bedömning att komplementbyggnaden inte medför någon ytterligare avhållande effekt. Området som dispensen avser har alltså redan tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Det finns därför särskilda skäl enligt 7 kap. 18 e § 1 miljöbalken för att ge strandskyddsdispens. Mark- och miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut ska därför ändras och nämndens beslut fastställas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Malin Wik, Margaretha Gistorp, referent, och Helen Blomberg samt f.d. hovrättsrådet Gösta Ihrfelt.

Föredragande har varit Ulrika Agerskans.

Bilaga A

Sid 1 (7) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 5396-24 Mark- och miljödomstolen 2025-10-06 meddelad i Vänersborg

PARTER

Klagande S.W.

Ombud: M.M.

Motparter

1Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun 434 81 Kungsbacka

2Länsstyrelsen i Hallands län 301 86 Halmstad

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Hallands läns beslut den 26 april 2024 i ärende nr 8738-2023, se bilaga 1

SAKEN Strandskyddsdispens på fastigheten X i Kungsbacka kommun (återförvisat mål nr M 2561-24)

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5396-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun beslutade den 16 november 2023 att bevilja strandskyddsdispens för nybyggnad av komplementbyggnad på fastigheten X i Kungsbacka kommun i enlighet med S.W.s ansökan. Sedan Länsstyrelsen i Hallands län beslutat att överpröva nämndens beslut, beslutade länsstyrelsen den 26 april 2024 att upphäva nämndens beslut, se bilaga 1. S.W. överklagade länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen, som den 18 juni 2024 avslog överklagandet (se mål nr M 2561-24).

Mark- och miljööverdomstolen

S.W. överklagade mark- och miljödomstolens dom till Mark- och miljööverdomstolen som den 18 november 2024 beslutade att återförvisa målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling (se mål nr M 9368-24). I skälen för mark- och miljööverdomstolens beslut angavs att varken länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen kommunicerat kartunderlag som varit av avgörande betydelse för sakfrågan.

YRKANDEN M.M. S.W. (dödsboet) har yrkat att mark- och miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, ska fastställa nämndens beslut om strandskyddsdispens. Dödsboet har även yrkat att domstolen ska hålla sammanträde och syn.

Dödsboet har anfört i huvudsak följande.

Det aktuella området har sedan närmare 100 år tagits i anspråk som tomt på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Fastighetens areal är 11 280 kvm. Den delas av en mindre, smal väg, Olsgårdsvägen, ursprungligen anlagd för lantbruksändamål, som med tiden kommit att betjäna några sommarstugor och villor. På den södra sidan bodde W.s och på den norra sidan hade W.s djurhållning, grönsaksodling, jordbruksredskap, upplag för ved och virke m.m. Den i målet aktuella marken kom fortsatt och i ökad utsträckning att användas för förvaring av redskap, ved, virke och annat som hörde lanthushållet till. På 1960talet införskaffades en bil som ställdes upp på platsen för reparation och smörjning

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5396-24 Mark- och miljödomstolen

av bilen. Med tiden anskaffade S.W. och hans söner flera bilar som ställdes upp på platsen. Under den s k oljekrisen i början av 1970-talet börjades det i allt större omfattning på platsen att ansamlas trämaterial, pallvirke etc. för vedeldning. Trävirke, ved, reservdelar till bil, betongblandare etc. förvarades delvis under presenningar som uppbars av enklare trästommar. På platsen iordningställdes succesivt den delen av marken som fortsatt inte användes för trädgårdsodling genom bl.a. grusning för förvaring av tyngre redskap, maskiner och bilar. Platsen är ianspråktagen som tomt. Med tiden uppfördes en enklare garagebyggnad på betongplatta, just på den plats där strandskyddsdispens nu söks. En del av den gamla betongplattan är synlig från utsidan av förrådet. Den norra delen av fastigheten, närmast den avdelande vägen, har alltså sedan snart 100 år ianspråktagits för varierande ändamål, knutet till boendet på fastigheten. Någon allemansrätt i modern mening har aldrig uppkommit där. Det är hög vass i området och gyttja i strandkanten. Området utnyttjas inte av allmänheten överhuvudtaget och platsen är inte lämplig för bad. Den aktuella komplementbyggnaden står delvis på bottenplattan från den ursprungliga byggnaden. Den uppfördes uppskattningsvis för 4-5 år sedan.

Det kartmaterial som länsstyrelsen hänvisar till i sitt beslut, inte minst den ekonomiska kartan, innehåller generellt sett ofta felaktigheter och redovisar inte alla byggnader av olika slag, upplag etc. Av länsstyrelsens planeringskarta från 1975 framgår att platsen är belamrad med saker.

Dödsboet har till stöd för sin talan gett in fotografi som enligt uppgift är taget år 2005 över platsen norrifrån samt intyg från vittnena K.M. och S-E.N..

Vidare har på dödsboets begäran vittnesförhör hållit K.M. och S-E.N..

Länsstyrelsen har vidhållit sitt beslut.

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5396-24 Mark- och miljödomstolen

Nämnden har inte inkommit till domstolen med något yttrande över överklagandet.

Mark- och miljödomstolen har den 6 maj 2025 haft sammanträde med syn i målet. Vid sammanträdet har hållits vittnesförhör med K.M. och S-E.N..

DOMSKÄL Lagändringar den 1 juli 2025 Underinstanserna har hänvisat till bestämmelser i 7 kapitlet miljöbalken som gällde vid tiden för beslutet. Den 1 juli 2025 förändrades bestämmelserna om strandskydd i vissa avseenden. Eftersom övergångsregler saknas ska dessa tillämpas direkt, även om ärendet inleddes tidigare. Det föranleder domstolen att notera att vissa bestämmelser återfinns i andra lagrum än tidigare samt att det finns ytterligare bestämmelser att förhålla sig till.

Finns särskilda skäl för dispens? Av ansökan framgår att strandskyddsdispens har sökts för uppförande av en komplementbyggnad på fastigheten Burkärr 5:17 (skifte 2). Aktuellt område omfattas av strandskydd. Inom ett strandskyddsområde får enligt 7 kap. 15 § miljöbalken inte nya byggnader uppföras. Undantag från förbudet kan medges om det finns särskilda skäl enligt 7 kap 18 e § miljöbalken. Det som mark- och miljödomstolen har att bedöma är därför om strandskyddsdispens för nybyggnad av komplementbyggnad kan ges enligt bestämmelserna i 7 kap. 18 e § miljöbalken.

Syftet med strandskyddsregleringen är enligt 7 kap. 13 § miljöbalken att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden samt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Den omständigheten att ett område idag inte anses som tilltalande medför inte att området i framtiden kan tänkas vara av intresse för allmänheten. Att området sällan eller aldrig utnyttjas av besökare, att terrängen är oländig och svårtillgänglig, att stranden är stenig, dyig eller på annat sätt olämplig för bad och friluftsliv utgör inte skäl för dispens (se prop. 2008/09:119 s. 105).

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5396-24 Mark- och miljödomstolen

Det är den som söker strandskyddsdispens som ska visa att det föreligger förutsättningar för att bevilja dispens. Detta framgår av 2 kap. 1 § miljöbalken (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) dom den 5 mars 2015 i mål nr M 10901-14).

Som särskilt skäl för strandskyddsdispens har klaganden bl.a. åberopat att området redan har tagits i anspråk som tomt på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften.

Av 7 kap. 18 e § första stycket 1 miljöbalken framgår att som särskilt skäl för prövningen av dispens från strandskyddet endast får beaktas om det område som dispensen avser redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddens syften. Bestämmelsen tar sikte på åtgärder på mark som utgör tomt kring befintliga bostadshus eller där allemansrätten annars är utsläckt (se prop. 2008/09:119 s. 105 och MÖD 2009:35). Att en byggnad utgör komplement till en närbelägen huvudbyggnad kan vara skäl för dispens (se MÖD:s dom den 11 december 2014 i mål nr M 7026-14). En förutsättning för att dispens på angiven grund ska meddelas är att hemfridszonen inte utvidgas annat än obetydligt genom den nya byggnaden (se MÖD 2009:35). Hur stort område kring en sådan byggnad som anses ianspråktaget beror på omständigheterna i det enskilda fallet. En omständighet som kan påverka bedömningen är om det på fastigheten finns annan bebyggelse invid huvudbyggnaden som bildar en sammanhållen enhet med denna (se MÖD:s dom den 17 juni 2015 i mål M 10247-14). Den del av en fastighet som inte utgörs av hemfridszon är vanligtvis allemansrättsligt tillgänglig.

Av handlingarna i målet framgår och vid synen kunde bl.a. följande konstateras. Fastigheten X är indelad i två skiften. Fastigheten delas genom Olsgårdsvägen som är en mindre, smal, asfalterad bilväg. Söder om Olsgårdsvägen (skifte 1) finns i huvudsak bostadsbyggnader, komplementbyggnader, uteplats och trädgård. Komplementbyggnaden som dispens sökts för är redan uppförd norr om Olsgårdsvägen (skifte 2). Inom området finns i huvudsak ytterligare en komplementbyggnad,

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5396-24 Mark- och miljödomstolen

grönsaksodling och anlagd parkeringsyta. Med hänsyn till avståndet till den övriga bostadsbebyggelsen, belägen på andra sidan Olsgårdsvägen, kan området där komplementbyggnaden har uppförts, inte anses ingå i den hemfridszon som bostadsbebyggelsen ger upphov till. Det är inte heller visat att befintliga byggnader som är belägna på det norra skiftet är uppförda i enlighet med strandskyddslagstiftningen. Det ifrågavarande området kan därför inte anses vara lagligen ianspråktaget och därigenom sakna betydelse för strandskyddets syften. Med hänsyn till det anförda föreligger inte särskilda skäl för dispens med stöd av 7 kap. 18 e § första stycket 1 miljöbalken. Domstolen bedömer att det inte heller framkommit några andra särskilda skäl att bevilja dispens.

Proportionalitetsprövning Enligt 7 kap. 25 § miljöbalken ska hänsyn tas även till enskilda intressen vid prövning av en fråga om dispens. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten får inte gå längre än som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses. Högsta domstolen har i NJA 2020 s. 1129 uttalat att bestämmelsen, som utformats mot bakgrund av egendomsskyddet i Europakonventions första tilläggsprotokoll och som innebär att en proportionalitetsbedömning ska ske som ett moment vid prövningen, ska ses som en slutlig kontroll av att en nekad dispens inte är orimlig med hänsyn till omständigheterna. Högsta domstolen anger i avgörandet att prövningen, för att fylla sin funktion, måste avse samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Bestämmelsen är dock inte att uppfatta som en mer generell utvidgning av möjligheterna till dispens. Utrymmet för att ge dispens för en åtgärd som inte ryms inom nämnda paragrafer är enligt Högsta domstolen mycket litet. Mark- och miljödomstolen bedömer att det inte framkommit någon omständighet som vid en proportionalitetsbedömning bör leda till att dispens ska ges.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska överklagandet avslås.

Sid 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5396-24 Mark- och miljödomstolen

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 27 oktober 2025.

Susanne Mörkås Martin Kvarnbäck

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Susanne Mörkås, ordförande, och tekniska rådet Martin Kvarnbäck. Föredragande har varit beredningsjuristen Sandra Andersson.