M 1609-24

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2025-11-21 M 1609-24 060310 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Östersunds tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-01-15 i mål nr M 258-23, se bilaga A PARTER Klagande Länsstyrelsen Västernorrlands län Miljönämnden i Sundsvalls kommun

Motpart NCC Industry AB Ombud: SAKEN Tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet på fastigheten i Sundsvalls kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen avvisar länsstyrelsens yrkande om att högsta tillåtna halter för barium, vanadin och kobolt samt alifater och aromater ska införas i villkor 12.

2Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom på så sätt att villkor 12 ska ha följande lydelse:

SVEA HOVRÄTT DOM M 1609-24

För återställning och efterbehandling av täkten får enbart rena jord- och schaktmassor, som inte kan medföra förorening av mark, yt- eller grundvatten tillföras området. Införda massor enligt ovan får inte ha en föroreningshalt eller utlakning som överstiger vad man i tabell 4 som återges nedan, angivit medför mindre än ringa föroreningsrisk. Vidare kontroll av massorna regleras i villkor 14.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1609-24

BAKGRUND

Miljöprövningsdelegation vid Länsstyrelsen Västernorrland har gett NCC Industry AB tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet inom fastigheten i Sundsvalls kommun. Tillståndet omfattar också rätt för bolaget att ta in massor för återställandeoch efterbehandlingsändamål.

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljönämnden i Sundsvalls kommun har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom på så sätt att villkor 12 ska ha den lydelse som följer av miljöprövningsdelegationens beslut.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom på så sätt att villkor 12 ska ha den lydelse som följer av miljöprövningsdelegationens beslut med följande tillägg:

Införda massor får inte innehålla föroreningshalter över regionala bakgrundshalter avseende barium, vanadin och kobolt.

Införda massor får vidare inte innehålla alifater och aromater med föroreningshalter som överstiger halterna enligt nedanstående tabell.

NCC Industry AB (NCC) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1609-24

NCC har för egen del yrkat att länsstyrelsens yrkande ska avvisas i den del det avser att tillåtna halter ska fastställas för barium, vanadin och kobolt samt för alifater och aromater.

Länsstyrelsen har bestritt NCC:s yrkande om avvisning.

UTVECKLING AV TALAN OCH UTREDNING I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljönämnden i Sundsvalls kommun har vidhållit vad som anfördes i mark- och miljödomstolen och i huvudsak lagt till följande. Aktuell täktverksamhet får betraktas som tillfällig i sin karaktär då platsen ska återställas till det ursprungliga tillståndet och markanvändning vid tillståndstidens utgång. Verksamheten ligger inom ickedetaljplanelagt naturområde med visst skogsbruk och har inte tidigare påverkats av föroreningar.

Nämnden delar inte bolagets bedömning att massor som innehåller föroreningar i nivå med Naturvårdsverkets generella riktvärden för känslig markanvändning (KM) kan betraktas som rena. Nivån för vad som utgör förorenade massor kan dock avgöras i varje enskilt fall och även jämföras mot uppmätta lokala bakgrundshalter. Provtagningar som gjorts i närheten av täktområdet visar att bakgrundshalterna underskrider nationella bakgrundshalter och nivån för mindre än ringa risk (MRR) för samtliga metaller (barium, bly, kobolt, koppar, nickel, zink, arsenik, krom och vanadin). Att tillståndet tillåter föroreningshalter upp till KM medför alltså att platsen förorenas upp, vilket inte är intentionen med Naturvårdsverkets generella riktvärden och miljöbalkens principer. Massorna som används till efterbehandling kommer att finnas kvar i området efter avslutad verksamhet och det kan därför inte anses förenligt med efterbehandlingens syfte och mål att tillföra massor med en högre föroreningshalt än nuläget. Enbart massor med föroreningsinnehåll upp till MRR ska därför få användas.

Länsstyrelsen har vidhållit vad som anfördes i mark- och miljödomstolen och i huvudsak lagt till följande. Utgångspunkten för skydd av markmiljön bör vara 95 %. Några platsspecifika orsaker att sänka skyddsvärdet har inte framkommit. Eftersom de

SVEA HOVRÄTT DOM M 1609-24

platsspecifika beräkningarna reviderats upp till KM på felaktiga premisser och det finns en osäkerhet kring vilken typ av massor som ska användas bör de nivåer som ska tillämpas motsvara Tabell 4 nivåer för mindre än ringa risk (MRR) enligt Naturvårdsverkets handbok 2010:1 Återvinning av avfall i anläggningsarbeten. Även för alifater och aromater ska skydd av markmiljö gälla för 95 % av marklevande organismer enligt principerna i Naturvårdsverkets vägledning. Eftersom beräkningar för 95 % skydd av markmiljö för alifater och aromater saknas föreslås de i yrkandet angivna halterna. För grundämnena barium, vanadin och kobolt där riktvärden för MRR saknas ska regionala bakgrundshalter tillämpas. Tilläggen får anses utgöra ett förtydligande av miljöprövningsdelegationens villkor 12 eftersom dessa ämnen inte listas i Naturvårdsverkets handbok. Det bör även tydliggöras att nivåerna också omfattar lakvatten från det avfall som används för efterbehandling.

En täktverksamhet är ett planerat tillfälligt ianspråktagande av mark till skillnad från många andra anläggningar där MRR tillämpas. Ofta är bergtäkten anlagd i naturmiljö och på tidigare oexploaterad mark. Bergtäkter tenderar att skapa unika biotoper och erbjuda miljöer för många rödlistade arter. Det finns alltså skäl till att markmiljön bör ha ett generellt högt skyddsvärde i bergtäkter när de har efterbehandlats för att undvika sekundärförgiftning uppåt i näringskedjan och tillåta ett friskt markekosystem.

Skyddsvärdet för KM har tagits fram för redan förorenade områden där en rimlighetsavvägning har gjorts till vilken nivå det är skäligt att förorena till baserat på miljö,

Den bedömning som gjorts är generell för vilket skyddsvärde markmiljön har inom en bergtäkt som ska återgå till naturmiljö. Någon platsspecifik bedömning har inte utförts för just denna bergtäkt. En generell bedömning är inte i linje med de principer som framgår av Naturvårdsverkets vägledning, där en individuell bedömning i det enskilda fallet förespråkas för användning av massor med halter över MRR. Halterna kan då justeras emot till exempel bakgrundshalter, aktuell markanvändning och planerad markanvändning enligt detaljplan.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1609-24

Utöver ett skyddsvärde om 95 % för markmiljön ger MRR även skydd för andra skyddsobjekt som underskattats i bolagets platsspecifika riktvärden. I flertalet platsspecifika riktvärden som beräknats av NCC har manuella revideringar utförts så att riktvärden som hamnat under det generella scenariot för KM har justerats upp till KM. Revideringarna har motiverats av att modellen inte är konstruerad för att beräkna spridningen till grundvatten i berg. Detta är ett felaktigt sätt att beräkna platsspecifika riktvärden.

NCC har vidhållit vad som anfördes i mark- och miljödomstolen och i huvudsak lagt till följande. Länsstyrelsens yrkande om att tillåtna halter ska fastställas för barium, vanadin och kobolt samt för alifater och aromater ska inte tillåtas eftersom det innebär en skärpning av villkor 12 i förhållande till miljöprövningsdelegationens beslut, som inte överklagades av länsstyrelsen.

I anledning av överklagandet till Mark- och miljööverdomstolen har NCC gett konsultbolaget ENRECON i uppdrag att ta fram platsspecifika riktvärden för massor för återvinning, efterbehandlingsåtgärder och konstruktion för aktuell bergtäkt. Mottagningskriterierna har tagits fram med utgångspunkt att de ska utgöra ett fullgott skydd för människors hälsa och miljö samt att de ska vara lätt tillämpbara och förståeliga. Vid framtagande har beaktats att området i framtiden ska vara lämpligt för känslig markanvändning såsom bostäder, förskola eller liknande.

Yrkat begränsningsvärde (KM) grundar sig på ENRECONs sammanlagda bedömning av risk, bakgrundshalter samt vad som är praktiskt tillämpbart på platsen. Bolaget har vid upprepade tillfällen redovisat de underlag, utdragsrapporter och bedömningar som ligger till grund för yrkandet. Den platsspecifika riskbedömning som gjorts är väl grundad och baserad på fastställda beräkningsmodeller utifrån en övergripande målsättning att rätt massor ska användas på rätt plats.

De massor som är föremål för bedömning är uteslutande jord- och schaktmassor utan inblandning av mineraliska material t.ex. betong. Den aktuella platsen saknar särskilda skyddsvärda intressen och ligger inte inom vattenskyddsområde.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1609-24

Att massor vid större infrastrukturprojekt eller markexploateringar förflyttas och används på annan plats är inte ovanligt, framför allt inte i norr. Det är av största vikt för samhällets alla aktörer att det finns ett system och en beräkningsmodell som är förståelig, förankrad och som kan tillämpas utan upprättande av en större avhandling vid varje projekt. Alla metoder och modeller för massor måste utformas och tillämpas på ett rationellt, användarvänligt och rimligt sätt. Om så inte sker kommer den allmänna målbilden om en ökad och transparent återvinning av samhällsbyggandets massor inte ske då merparten av massorna inte kommer att kvalificera sig för återvinning.

REMISSYTTRANDE I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har i huvudsak anfört följande.

Naturvårdsverket bedömer att varken MRR eller KM bör ligga till grund för villkorsskrivningen i nu aktuellt fall. Nivåer för MRR saknas för flera förorenande ämnen som kan förekomma i de massor som ska användas. Vad gäller de generella riktvärdena för förorenad mark så är dessa framtagna utifrån generella markanvändningsscenarier med en mindre markyta bestående av jord. De generella riktvärden som uttrycks som en totalhalt bör därför inte användas vid riskbedömning av stora mängder massor som eventuellt skiljer sig från jord. Modellens generella scenario är inte heller anpassat efter de förutsättningar som råder på platsen som utgörs av en täkt som ska efterbehandlas till naturmark och inte ett förorenat område.

För användning av en mindre mängd massor kan det enligt Naturvårdsverket vara tillräckligt att göra en bedömning utifrån enbart totalhalter. När fråga är om större mängder än 50 000 ton anser Naturvårdsverket att det ska genomföras en platsspecifik riskbedömning. Naturvårdsverkets beräkningsverktyg kan då användas även vid en platsspecifik riskbedömning men måste då användas i kombination med andra undersökningar och/eller andra beräkningsmodeller. Naturvårdsverket bedömer att bolagets utredningsunderlag inte är tillräckligt för att kunna fastställa korrekta platsspecifika halt- och lakkriterier.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1609-24

Bolaget har inte använt beräkningsmodellen på ett korrekt sätt. Bolagets beräkningar har utgått från det generella scenariot i riktvärdesmodellen men kombinerat detta med ett antal, men få, platsspecifika ingångsvärden. Bolaget har ändrat två parametrar i förhållande till beräkningsmodellens generella scenario men i övrigt utgått från generella modellparametrar och inte från de faktiska förutsättningarna på platsen. Detta resulterar enligt Naturvårdsverket i att dessa modellparametrar inte motsvarar verkligheten och kan därför inte vara platsspecifika. Ytterligare utredningar om platsens förutsättningar krävs därför.

För det fall Mark- och miljööverdomstolen ändå anser det lämpligt att hänvisa till de generella riktvärdena för KM eller MRR konstaterar Naturvårdsverket att den mark som ska tas i anspråk utgörs av jungfrulig mark med förmodat låga bakgrundshalter. Det finns en risk för att i vart fall ytvattenförekomster kommer att påverkas av de massor som tas in för efterbehandling. Armsjön är en dricksvattentäkt som används för enskilda hushåll. Avsikten med efterbehandlingsåtgärden är att återställa marken till naturmark vilket innebär att massorna kommer att finnas kvar på platsen för all framtid. Omständigheterna talar för att skyddsnivån för bland annat markmiljö och ytvatten bör vara hög. Det finns därför starka skäl att förordna om låga föroreningsnivåer och strikta utlakningskriterier, med hänsyn till de brister som uppmärksammats om de platsspecifika förutsättningarna. Detta motsvarar i högre grad det villkor som miljöprövningsdelegationen har föreskrivit där det hänvisas till MRR.

NCC har i yttrande över Naturvårdsverkets remissyttrande bl.a. anfört att bolaget med hjälp av ENRECON har tagit fram ett omfattande underlag avseende riskbedömningar och platsspecifika riktvärden. De justeringar som Naturvårdsverket haft synpunkter på har utretts av ENRECON och har då visat sig inte påverka tidigare framräknade riktvärden.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen har hållit sammanträde. NCC har gett in kompletterande utredning i Mark- och miljööverdomstolen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1609-24

Prövningsramen i målet

Miljöprövningsdelegationen har i villkor 12 fastställt att införda massor för återställning och efterbehandling inte får ha en föroreningshalt eller utlakningsnivå som överstiger riktvärdena för mindre än ringa risk (MRR). Efter överklagande av bolaget ändrade mark- och miljödomstolen villkoret till en föroreningsnivå motsvarande riktvärdena för känslig markanvändning (KM).

Länsstyrelsen överklagade inte miljöprövningsdelegationens beslut. Mark- och miljööverdomstolen kan därför inte nu, på yrkande av länsstyrelsen, pröva en mer långtgående ändring till bolagets nackdel än vad som motsvarar den nivå som miljöprövningsdelegationen tillåtit. Länsstyrelsens yrkande att villkor 12 ska kompletteras med högsta tillåtna halter för barium, vanadin och kobolt samt för alifater och aromater ligger alltså inte inom Mark- och miljööverdomstolens prövningsram i målet och ska därför avvisas.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Allmänna överväganden

NCC har i målet framhållit att masshantering så långt som möjligt bör utgå från en princip om rätt massor på rätt plats och att ett fastställande av orimliga och ouppnåeliga nivåer för mottagning riskerar att motverka detta syfte. Mark- och miljööverdomstolen delar bolagets uppfattning att det är önskvärt att återvinning av massor sker inom rimliga avstånd i största möjliga utsträckning. Främjandet av återanvändning och återvinning är också ett av miljöbalkens huvudsyften (se l kap. l § andra stycket 5 miljöbalken). Det är mot den bakgrunden angeläget att villkorsskrivningen görs på ett sätt som möjliggör återvinning av massor i så stor utsträckning som möjligt och att inte omotiverat stränga villkor föreskrivs. Samtidigt behöver tillräckliga skyddsnivåer föreskrivas för att minimera risk för skada och olägenhet för människors hälsa och miljön.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1609-24

Generella riktvärden med stöd i Naturvårdsverkets handbok Återvinning av avfall i anläggningsarbeten 2010:1 används regelmässigt i villkor för att reglera föroreningshalter för massor i anläggnings- och återställandesyfte (se t.ex. M 13782-22 och M 10258-23). I många fall, särskilt vid lägre volymer, kan det vara tillräckligt att utgå från dessa generella riktvärden. Tabellerna i handboken saknar emellertid värden för vissa förorenande ämnen (framförallt riktvärden för MRR) och framstår därför som bristfälliga. Riskbedömningarna har också gjorts utifrån relativt små ytor. När det är fråga om större mängder massor ger därför platsspecifika riktvärden en mer rättvisande bild av behovet av skyddsnivå. Som Naturvårdsverket angett skulle till exempel platsspecifika haltkriterier kunna bestämmas utifrån bakgrundsnivåerna i närområdet. På så sätt skulle hänsyn kunna tas till eventuell förekomst av bakgrundshalter som överskrider MRR, vilket medger en viss flexibilitet i förhållande till de generella riktvärdena. En sådan villkorsskrivning skulle kunna möjliggöra att större mängder massor kan användas för återvinning.

Som Naturvårdsverket redogjort för kan deras beräkningsverktyg användas vid beräkning av platsspecifika riktvärden men behöver kombineras med utredningar om de lokala förutsättningarna. Om korrigeringar görs i modellen ska de alltså utgå från de verkliga förhållandena i området. Detta ställer krav på utredning och provtagning av bl.a. bakgrundshalter på den aktuella platsen. Därtill kommer att modellen inte är anpassad för efterbehandling av täkt, där speciella förhållanden råder och en koncentrering av massor sker på en avgränsad yta. Täkter som ligger inom relativt orörda naturområden kan på sikt utvecklas till värdefulla biotoper vilket kan kräva extra hänsyn. Det förutsätter också en kunskap om massornas ursprung och en reglering av de massor som kommer att användas för efterbehandling.

Bedömningen i sak

Bolagets yrkade platsspecifika begränsningsvärden (motsvarande KM) grundar sig på ENRECONs sammanlagda bedömning av risk, översiktliga bakgrundshalter samt vad som är praktiskt tillämpbart och lätt att använda på platsen. De redovisade bakgrundshalterna avseende ett fåtal parametrar har enligt uppgift hämtats från SGUs lokala inventering. Beräkningen har utgått från det generella scenariot i

SVEA HOVRÄTT DOM M 1609-24

riktvärdesmodellen men kombinerats med ett antal platsspecifika ingångsvärden. Bolaget har ändrat några parametrar i förhållande till beräkningsmodellens generella scenario för KM avseende storleken på området, recipientens omsättningstid och risken för spridning till yt- och grundvatten. Bolagets övriga antaganden utgår från generella modellparametrar och inte från faktiska förutsättningar på platsen. Domstolen noterar att inga detaljerade utredningar kring lokala bakgrundshalter har redovisats och inga preciseringar görs heller avseende ursprung för de massor som avses användas vid efterbehandlingen. Med hänsyn härtill bedömer Mark- och miljööverdomstolen att den utredning som bolaget presenterat inte kan anses vara tillräckligt robust för att slutsatsen ska kunna dras att de värden som bolaget föreslagit är lämpliga platsspecifika riktvärden på platsen.

Enligt Mark- och miljööverdomstolen innebär efterbehandling med externa schaktmassor på icke-förorenad mark alltid viss risk för förorening. Föroreningsrisken beror dock inte bara på halten av föroreningar i de tillförda massorna utan även på volymen tillförda massor. I detta fall rör det sig om 255 000 ton jord- och schaktmassor vars ursprung inte redovisats eller reglerats i villkor som ska tillföras ett icke-förorenat område som ligger i närheten av sjön Armsjön. Massorna ska ligga kvar på platsen permanent. Mot denna bakgrund och eftersom tillräcklig utredning saknas för att kunna fastställa tillåtna halter utifrån faktiska bakgrundshalter bedömer Markoch miljööverdomstolen att de införda massorna inte bör få överskrida riktvärden för MRR. Överklagandena ska därför bifallas och mark- och miljödomstolens dom ändras på det sätt som framgår av domslutet.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anna Tiberg och f.d. hovrättsrådet Gösta Ihrfelt, referent, samt tekniska rådet Ingrid Johansson och hovrättsrådet Frida Göranson.

Föredraganden har varit Helene Montán.

Sid 1 (12) ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 258-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-15 meddelad i Östersund

PARTER Klagande NCC Industry AB Ombud: ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen Västernorrland Miljöprövningsdelegationens beslut den 20 december 2022 i ärende nr 551-11572-2021, se bilaga 1 SAKEN Tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet, , Sundsvalls kommun DOMSLUT Mark- och miljödomstolen ändrar Miljöprövningsdelegation vid Länsstyrelsen Västernorrlands beslut den 20 december 2022, ärende nr 551-11572-2021, på så sätt villkor 11 och 12 får följande lydelse.

11Kemiska produkter inklusive farligt avfall ska hanteras så att risken för förorening av mark och vatten minimeras. Kemiska produkter och farligt avfall ska förvaras i godkända och täta behållare skyddat från nederbörd samt på underlag som är ogenomträngligt för de förvarade kemiska produkterna. Förvaring ska vidare ske inom ogenomtränglig invallning som rymmer hela volymen av det största kärlet samt 10 procent av övriga kärl. Fordonsbränsle ska förvaras enligt ovan eller i dubbelmantlade cisterner. Tankning av arbetsfordon och arbetsmaskiner får endast ske på yta som förhindrar spridning av petroleumprodukter. Alternativt ska ett skydd för

Sid 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 258-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-15

uppsamling av spill vara ordnat under. Utrustning för sanering av spill ska finnas lätt tillgänglig. Eventuellt spill ska omedelbart samlas upp och tas om hand.

12För återställning och efterbehandling av täkten får enbart jord- och schaktmassor med en föroreningsnivå upp till platsspecifika riktvärden, motsvarande riktvärdena för känslig markanvändning (KM) enligt Naturvårdsverkets riktvärden, tillföras området.

Sid 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 258-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-15

BAKGRUND NCC Industry AB (bolaget) har ansökt om tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet inom fastigheten , Sundsvalls kommun. Bolaget har sedan 2004 tillstånd för täktverksamhet men tillståndet har löpt ut den 31 december 2019. Den 20 december 2022 har Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västernorrlands län (miljöprövningsdelegationen) lämnat tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet. miljöprövningsdelegationens beslut har beträffande två villkor överklagats av bolaget till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. NCC Industry AB (bolaget) har yrkat att mark- och miljödomstolen ska ändra miljöprövningsdelegationens beslut avseende villkor 11-12 enligt nedan.

Villkor 11 Kemiska produkter inklusive farligt avfall ska hanteras så att risken för förorening av mark och vatten minimeras. Kemiska produkter och farligt avfall ska förvaras i godkända och täta behållare skyddat från nederbörd samt på underlag som är ogenomträngligt för de förvarade kemiska produkterna. Förvaring ska vidare ske inom ogenomtränglig invallning som rymmer hela volymen av det största kärlet samt 10 % av övriga kärl. Fordonsbränsle ska förvaras enligt ovan eller i dubbelmantlade cisterner. Tankning av arbetsfordon och arbetsmaskiner får endast ske på yta som förhindrar spridning av petroleumprodukter. Alternativt ska ett skydd för uppsamling av spill vara ordnat under. Utrustning för sanering av spill ska finnas lätt tillgänglig.

Villkor 12 För återställning och efterbehandling av täkten får enbart jord- och schaktmassor med en föroreningsnivå upp till platsspecifika riktvärden, motsvarande riktvärdena för känslig markanvändning (KM) enligt Naturvårdsverkets riktvärden, tillföras området. --------------

Sid 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 258-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-15

Bolaget har anfört i huvudsak följande till stöd för sin talan. Villkor 11 omfattar fordon och maskiner och innebär att dessa ska tankas och parkeras på yta som är särskilt iordningställd för att förhindra spridning av oljespill. Alternativt ska skydd för uppsamling ordnas under fordon och maskiner i samband med parkering.

Bolaget efterlever redan idag villkoret vad gäller fordon då dessa parkeras och tankas på en särskild yta. Motsvarande gäller för maskiner som inte är larvburna, dvs. hjullastare, lastbilar och liknande med egen framdrift.

Som villkor 11 är formulerat görs däremot inget undantag för larvburna maskiner såsom mobil kross, borrigg och grävmaskin. Dessa maskiner är i praktiken stationära och uppställda vid brytfronten och på stuffen där avtäckning och borrning sker. De står uppställda på den plats där de används. En mobil kross med ingående delar är dessutom delvis uppställd med stödben och liknande. Det är i teorin är mycket låg då de ska användas just där arbete pågår. För det fall en mobil kross, grävmaskin eller borrigg ska flyttas mellan arbetsplatser sker det med trailer. Med anledning härav är det sedvanligt att tankning och parkering sker ute i täkten. Vid tankning nyttjas en s.k. tankmatta som tillser att spill samlas upp. Som nuvarande villkor är formulerat kan det tolkas som att alternativt skydd endast får användas vid parkering och inte vid tankning. Det finns ingen anledning att inte tillåta tankning ute i täkten så länge försiktighetsmått för uppsamling av spill ordnas.

platskontor/garage för att parkera fordonen. Konsekvensen av nuvarande villkor är att arbetsdagen förkortas med ca 2 3 timmar, pga. att tid måste avsättas för förflyttning och uppställning av maskiner. Motsvarande krav finns inte, såvitt är känt, för andra täkter. Risken för att en parkerad och avstängd maskin ska springa läck är dessutom närmast obefintlig. Inträffar läckage så sker det vid användning av maskinen. Villkorets nuvarande utformning innebär alltså ingen miljönytta utan innebär tvärtom stora konsekvenser verksamhetens bedrivande och en onödig

Sid 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 258-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-15

förbrukning av bränsle för förflyttning av maskinerna inom verksamheten varje dag. Villkor 11 bör därför ändras i enlighet med bolagets yrkande.

Vad vidare avser villkor 12 skiljer det sig från det av bolaget föreslagna villkoret i vilket anges att massor för efterbehandling inte får överstiga nivåer upp till platsspecifika riktvärden, motsvarande riktvärdena för känslig markanvändning (KM) enligt Naturvårdsverkets riktvärden.

Med anledning av överklagandet av beslutet och föreskrivet villkor 12 har bolaget gett ENRECON Environment recycling (ENRECON) i uppdrag att utveckla utgångspunkterna för bedömning av halter och vilka konsekvenser miljöprövningsdelegationens villkor får för bolagets verksamhet. ENRECON har också förtydligat riskbedömningen avseende av bolaget yrkat begränsningsvärde och bolagets yrkande utgår från ENRECONs sammanlagda bedömning av risk, bakgrundshalter samt vad som är praktiskt tillämpbart på platsen. ENRECONs bedömning är att användandet av KM som begränsningsvärde för mottagna massor för anläggningsändamål vid Dingersjö bergtäkt utgör ett fullgott skydd för att människors hälsa och miljön, ur ett långsiktigt perspektiv, inte ska ta skada oavsett förändrad markanvändning. ENRECONs slutsats är att föreskrivna halter avseende jord är så låga att uppskattningsvis endast runt hälften av all naturlig opåverkad jord i kommunen kommer klara angivna halter. De analysunderlag som skulle krävas för att visa att inkommande massor uppfyller föreskriven utlakning är så ovanligt förekommande att det kan antas att i stort sett inga massor som är aktuella för anläggningen kommer att ha genomgått aktuella analyser. Avslutningsvis innebär föreskrivna halter och utlakningsnivåer i praktiken att inga massor kommer att kunna användas för efterbehandling på anläggningen.

Bolaget har till stöd för överklagandet åberopat en PM upprättad av ENRECON.

INKOMNA YTTRANDEN M.M. Försvarsmakten, Havs- och vattenmyndigheten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och

Sid 6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 258-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-15

Sametinget har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått eller inte haft någon erinran.

Kammarkollegiet har beretts tillfälle att yttra sig men har inte avhörts.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län (länsstyrelsen) har beretts tillfälle att yttra sig och anfört i huvudsak följande.

Villkor 11 Villkorets lydelse kan ändras i enlighet med NCC AB:s förslag med följande kursiverade tillägg.

11Kemiska produkter inklusive farligt avfall ska hanteras så att risken för förorening av mark och vatten minimeras. Kemiska produkter och farligt avfall ska förvaras i godkända och täta behållare skyddat från nederbörd samt på underlag som är ogenomträngligt för de förvarade kemiska produkterna. Förvaring ska vidare ske inom ogenomtränglig invallning som rymmer hela volymen av det största kärlet samt 10 % av övriga kärl. Fordonsbränsle ska förvaras enligt ovan eller i dubbelmantlade cisterner. Tankning och parkering av arbetsfordon och arbetsmaskiner får endast ske på yta som förhindrar spridning av petroleumprodukter. Alternativt ska ett skydd för uppsamling av spill vara ordnat under enskilda fordon eller maskiner. Utrustning för saner

Om villkoret formuleras enligt ovan har bolaget möjlighet att utföra tankning ute i täkten och maskiner kan lämnas uppställda på plats utan krav på särskild plats för parkering.

Villkor 12 O Det är som bolaget har framfört riktigt att riktvärdesmodellen för förorenade områden till

Sid 7 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 258-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-15

De generella riktvärdena ger vägledning för att bedöma områden med existerande föroreningar och är inte lämplig för att bedöma tillförsel av föroreningar genom användning av avfall för anläggningsändamål. Delar av riktvärdesmodellen för förorenad mark har dock använts för beräkning av nivåer för bedömning av avfall för anläggningsändamål, men med de särskilda förutsättningar som gäller för detta. Naturvårdsverkets handbok 2010:1: Återvinning av avfall i anläggningsarbeten).

Naturvårdsverkets handbok 2010:1: Återvinning av avfall i anläggningsarbeten (härefter handboken) ska gälla. MRR bygger på att bakgrundshalter (Sveriges geologiska undersökning och Sveriges lantbruksuniversitet) är styrande för naturligt förekommande utfasningsämnen och att icke naturligt förekommande utfasningsämnen inte bör förekomma i avfall för anläggningsändamål. Särskilt på sådana platser där man i framtiden inte vet vad som kan hända med avfallet. Metodiken utgår från att; människor har tillträde till området eller kommer i framtiden att ha tillträde till området. Det betyder att människor kan besöka, bo eller att arbeta inom området. Vi utgår också från att fastigheten där avfallet har återvunnits inte är belagd med särskilda restriktioner. Det är också möjligt att avfallet kan flyttas från denna plats i ett senare skede. Detta stämmer överens med bolagets beskrivning av framtida markanvändning.

Enligt handboken ska organiska föroreningar undantaget PAH inte förekomma eller ha halter motsvarande nära noll i avfall för anläggningsändamål för att inte riskera att påverka omgivande mark, grund- och ytvatten vid utlakning av föroreningar. Vidare ska höga krav ställas på skydd av markmiljön vid återvinning av avfall (Handbok 2010:1). I underlaget för framtagandet av MRR för PAH framgår att 95 procent av marklevande organismer ska skyddas vid MRR-riktvärdet för organiska ämnen, jämfört med känslig markanvändning (KM) som ger ett 75 procentigt skydd; majoriteten av alifater och aromater har just markmiljö som styrande skyddsobjekt.

Sid 8 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 258-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-15

Bolaget har anfört att avfall med innehåll av alifater och aromater kan ha ett föroreningsinnehåll på upp till generella riktvärden för KM. Det är dock olämpligt att ta in massor med organiska halter upp till KM på grund av den mängd massor som ska tas in i området och som kan laka till omgivningen (mark-, grund- och ytvatten). Recipienten Armsjön har bedömts uppnå god kemisk status (undantag Hg och PBDE). Statusen ska inte äventyras och riskera att få försämrad kemisk status. I handboken tas hänsyn till föroreningsrisken i yt- och grundvatten genom nivåer för utlakning från avfall på kort och lång sikt.

Avslutningsvis går det inte, trots att bolaget har beräknat platsspecifika riktvärden och skickat med en uttagsrapport för beräkningsprogrammet, att förstå hur beräkningarna är utförda utifrån beskrivna ändringar i beräkningsmodellen.

Miljönämnden i Sundsvalls kommun Villkor 11 Villkoret kan ändras enligt bolagets förslag.

Villkor 12 Det saknas en bedömning av miljöriskerna vad gäller spridning till yt- och grundvatten med avseende på den totala utlakningsbara mängden föroreningar (l/s = 10 l/kg (mg/kg)) och med hänsyn till den föreslagna återställningskonstruktionen. Det är därför inte möjligt att yttra sig över bolagets förslag till villkorsändring i nuläget.

Det är riktigt, som bolaget har anfört, att massor med halter under KM generellt har låga lakegenskaper, men att den stora mängden massor som kommer att användas till efterbehandlingen i sig innebär en större belastning på miljön som behöver utredas. För att bolaget ska kunna bedöma vilka risker som de föreslagna mottagningskriterierna kan ha på utpekade skyddsobjekt, och huruvida det är en acceptabel påverkan eller inte, behöver den totala volymen jordmassor som krävs för återställningen (127 300 m ) bedömas med avseende på utlakning av totala mängder föroreningar. Eftersom det i förväg inte går att bestämma

Sid 9 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 258-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-15

anläggningskonstruktionens faktiska och slutliga föroreningsnivå bör bedömningen - av en total föroreningsnivå (sett som en representativ medelhalt) motsvarande Naturvårdsverkets generella riktvärden för känslig markanvändning (KM).

BOLAGETS BEMÖTANDE AV INKOMNA YTTRANDEN Länsstyrelsens yttrande Villkor 11 Ordet parkering kan enligt normalt språkbruk inte likställas med uppställning, vilket var ordalydelsen i det ursprungliga överklagade villkoret. Inte heller fanns tillägget eller maskiner inskrivet i det överklagade villkoret. Då bolaget ensamt har överklagat förevarande villkor till mark- och miljödomstolen kan ingen skärpning av villkoret göras hos domstolen. Begreppet parkering innebär utrymme för bedömning kring huruvida bolaget efterkommer villkoret. Det är för bolaget oklart om det med parkering avses tillfällig uppställning eller nattuppställning. Bolaget vidhåller därför att villkoret ska ändras i enlighet med yrkandet.

Villkor 12 Initialt ska det understrykas att aktuell verksamhet är tillståndspliktig. Frågor avseende prövningsnivå, det vill säga huruvida föroreningsrisken med åtgärden är att betrakta som mindre än ringa, inga eller inte endast ringa är alltså av underordnad betydelse.

De massor som är planerade att användas för efterbehandlingsåtgärderna utgörs inte

kommer att kommer kunna användas för efterbehandlingen med avseende på halt. Det saknas uppgifter avseende utlakning på kort och lång sikt för naturlig jord i regionen, uppgifter som i regel även saknas i de avfallsklassningar som tillhandahålls vid upphandling av mottagare. Bolaget kommer inte att ha möjlighet att offerera mottagning av massor eftersom bolagets krav på underlag (utifrån villkoret) kommer att avvika från de krav som ställs av branschen i stort. Ett sådant underlag

Sid 10 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 258-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-15

skulle dessutom ta så lång tid att ta fram att det kommer vara möjligt endast i undantagsfall. Det är vidare oklart om kraven är rimliga, eftersom det saknas uppgifter om vilka lakegenskaper naturlig jord i regionen kan förväntas ha.

Länsstyrelsen anser att Naturvårdsverkets handbok 2020:1 ska gälla. Planerade arbeten sker inte i strid med några rekommendationer i handboken, däremot sker de inte i enli inte att arbetena står i strid med vägledningen eller inte är tillåtliga, utan endast att de ska prövas inom ramen för tillstånds- eller anmälningsplikt. Länsstyrelsen har vidare framfört att organiska föroreningar (undantaget PAH) inte ska förekomma eller ha halter nära noll samt att höga krav ska ställas på skydd av markmiljön. Avseende skydd av markmiljön anges att skyddet för markmiljö för mindre än ringa risk är satt till 95 procent och för KM till 75 procent. Länsstyrelsen har även påpekat att det kan finnas risk för påverkan på recipient genom lakning samt att recipientens status skulle kunna äventyras. Länsstyrelsen presenterar dock inte några beräkningar för att påvisa att så skulle vara fallet.

Miljönämndens yttrande I den riskbedömning som har genomförts har en bedömning skett avseende spridning till yt- och grundvatten med utgångspunkt i just de förhållanden som nämnden påpekar, med KM som medelvärde i massorna. Beräkning har skett utifrån modellens schablon. De generella fördelningsfaktorerna som används i beräkningsmodellen är satta för att inte underskatta rörligheten och därmed spridningen till omgivningen. Bolaget har därmed gjort en bedömning avseende miljöriskerna vad gäller spridning till yt- och grundvatten. Bedömningen som har skett utifrån schablonvärden för utlakning, är att betrakta som konservativa jämfört med förväntad utlakning. Vid utlakningen har utfyllnaden, såsom den är planerad att utformas, använts för beräkningen. Beräkning och bedömning har alltså skett i enlighet med vad kommunen har framfört.

Sid 11 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 258-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-15