M 16148-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Naturvårdsverkets beslut den 14 oktober 2024 (ärende nr NV-24-035994) om förseningsavgift för verksamhetsnivårapport.

SVEA HOVRÄTT DOM M 16148-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen med ändring av mark- och miljödomstolens dom ska fastställa Naturvårdsverkets beslut om förseningsavgift för verksamhetsnivårapport.

Jämtkraft AB har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har till stöd för överklagandet anfört i huvudsak följande. Verket har årligen ett antal fall av försenade rapporter att bedöma avseende ifall det är oskäligt att ta ut förseningsavgift. Bedömningarna bygger på förarbetsuttalanden för motsvarande bestämmelse om förseningsavgift avseende verksamhetsnivårapport i den tidigare gällande lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter (8 kap. 5 b §). Både enligt ordalydelsen i gällande bestämmelse och nämnda förarbetsuttalande ska bedömningen vara restriktiv. De situationer som enligt förarbetena (prop. 2014/15:70 s. 45–46) normalt inte bör motivera avgiftsbefrielse är exempelvis ”försumlighet hos uppdragstagare, dålig ekonomi, okunskap om gällande regler, glömska, tidsbrist, bristande rutiner eller att företaget är nystartat”.

Verket har utarbetat praxis baserat på vad som anges i förarbetena, dvs. att möjligheten till att slippa förseningsavgift avser omständigheter utanför verksamhetsutövarens kontroll. Det saknas utrymme att ta hänsyn till hur ett bolag skött rapporteringen vid tidigare tillfällen eller att bolaget avsett att göra en inlämning i rätt tid och dylikt. På miljörättens område tillämpas kravet ”uppenbart oskäligt” för när miljösanktionsavgift kan undvikas att tas ut. Det finns flera rättsfall på området som kan sammanfattas med att ”uppenbart oskäligt” hänvisar till omständigheter som ligger utanför verksamhetsutövarens kontroll. När åtgärden som ligger inom verksamhetsutövarens kontroll är enkel att utföra och är en del av vad uppgiften normalt kräver, såsom här att läsa och kontrollera att rätt handlingar skickas in, kan det inte anses vara uppenbart oskäligt att avgift tas ut med hänsyn till hur samma begrepp tillämpas i svensk lagstiftning och inom miljörättens område.

SVEA HOVRÄTT DOM M 16148-24

Omständigheterna som ligger till grund för att bolaget inte har skickat in en komplett rapport i tid är jämförliga med bristande rutiner eller glömska. Misstaget hade upptäckts om bolaget hade läst dokumentet innehållande rapporten innan detta expedierades. Att läsa eller på annat sätt kontrollera handlingar innan dessa ges in utgör närmast ett grundläggande krav på aktsamhet. Att inte läsa eller kontrollera handlingar före expediering är därför en form av bristande rutiner, alternativt glömska om eventuella rutiner inte har efterlevts. Verket har inte heller någon legal skyldighet att kontrollera att inlämnade rapporter är fullständiga och har inte heller på grund av resursskäl någon praktisk möjlighet att göra en sådan kontroll. Granskningen av verksamhetsnivårapporter är i sig resurskrävande.

Verksamhetsnivårapporter måste ges in i tid för att kunna handläggas innan den obligatoriska inlämningen till EU-kommissionen. Om verkets beslut om förseningsavgift inte står sig i detta fall skulle det kunna få stor betydelse för utsläppshandelssystemet. En verksamhetsutövare skulle sanktionsfritt kunna skicka en rapport om fel anläggning och ges veckors uppskov med att lämna in rapport. Om agerandet blev mer utbrett finns risk att handläggningen av rapporterna försenas och att verket inte kan leva upp till de krav som ställs på medlemsstaten Sveriges tillsyn av deltagare i ETS.

Jämtkraft AB har vidhållit vad som anförts i mark- och miljödomstolen och tillagt följande. Resonemanget om risken att verksamhetsutövare, om Naturvårdsverkets beslut om förseningsavgift inte i står sig i detta fall, skulle utnyttja systemet genom att lämna in sina rapporter för sent ska lämnas utan avseende eftersom det är ett orealistiskt påstående.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Har en verksamhetsutövare inte i tid lämnat in en rapport om verksamhetsnivå, ska en förseningsavgift tas ut om det inte är uppenbart oskäligt (se 10 kap. 3 och 4 §§ förordningen (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser).

Frågan är om det är uppenbart oskäligt att ta ut förseningsavgift av Jämtkraft AB på grund av att bolaget inte i tid lämnat in en verksamhetsnivårapport avseende

SVEA HOVRÄTT DOM M 16148-24

anläggningen Brunflo Åkre. Aktuella lagrum och förarbetsuttalanden framgår av Naturvårdverkets beslut, se bilaga A.

Redan kravet på att det ska vara ”uppenbart” oskäligt att ta ut avgiften visar att det endast undantagsvis kan finnas skäl att underlåta att ta ut förseningsavgiften. Lydelsen är hämtad från motsvarande reglering i 8 kap. 5 b § i nu upphävda lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 2014/15:70 s. 46) framgår tydligt att möjligheten till avgiftsbefrielse främst avser situationer där förseningen beror på omständigheter som är utanför verksamhetsutövarens kontroll.

Det finns inte skäl att anta att lagstiftaren avsett att möjligheten till avgiftsbefrielse skulle få en annan mer generös tillämpning när regleringen överfördes till 10 kap. 4 § förordningen (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser. Misstaget att registrera fel fil vid inlämnandet av verksamhetsnivårapporten får anses bero på bristande rutiner eller glömska eller annan liknande omständighet som inte ligger utanför Jämtkraft AB:s kontroll, dvs. sådana omständigheter som enligt förarbetsuttalandena inte motiverar avgiftsbefrielse. Det har inte framkommit några andra omständigheter som gör det uppenbart oskäligt att ta ut förseningsavgiften. Naturvårdsverkets överklagande ska därför bifallas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Fredrik Ludwigs och Caroline Hedvall Klostermark, referent, tekniska rådet Torbjörn Johansson och tf. hovrättsassessorn Emma Karlsson.

Föredragande har varit Susanne Schultzberg.

Bilaga A

Sid 1 (3) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 8529-24 Mark- och miljödomstolen 2024-11-11 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande

Jämtkraft AB, Box 394 831 25 Östersund

Motpart

Naturvårdsverket 106 48 Stockholm

ÖVERKLAGAT BESLUT

Naturvårdsverkets beslut 2024-10-14 i ärende nr NV-24-035994, se bilaga 1

SAKEN

Förseningsavgift för verksamhetsnivårapport

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen upphäver Naturvårdsverkets beslut om förseningsavgift.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8529-24 Mark- och miljödomstolen

YRKANDEN M.M

Jämtkraft AB (Jämtkraft) har yrkat att Naturvårdsverkets beslut om förseningsavgift ska upphävas alternativt sättas ned till ett mycket lågt belopp.

Jämtkraft har i huvudsak anfört följande. Man har lämnat en tydlig förklaring till det inträffade. Det rör sig om ett rent misstag vid registreringen. Misstaget är ursäktligt och bör rimligen omfattas av de fall där det vore uppenbart oskäligt att ta ut en avgift. Risken för misstag ökar av att man som verksamhetsutövare inte kan lämna in alla sina rapporter i ett registreringsärende utan måste öppna ett nytt ärende för varje anläggning. Jämtkraft har elva anläggningar som ska följas av tre handlingar per anläggning. Det aktuella misstaget avviker helt från de exempel i Naturvårdsverkets beslut på då avgiftsbefrielse inte bör medges. Jämtkraft har sedan 2011 skött rapporteringen klanderfritt. Man har även åtgärdat misstaget omedelbart samma dag som man fått kännedom om det. Man ifrågasätter varför möjligheten till avgiftsbefrielse överhuvudtaget finns om den inte är tänkt att tillämpas. I övrigt hänvisas till den förklaring av det inträffade som Jämtkraft gett in till Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket har motsatt sig ändring av beslutet.

Naturvårdsverket anför i huvudsak att det som bolaget anfört inte i närheten gör det uppenbart oskäligt att ta ut förseningsavgift, eftersom förseningen till syvende och siste berott på glömska eller bristande rutiner hos bolaget. Såsom redogjorts i beslutet anger förarbetena att sådant normalt inte bör motivera avgiftsbefrielse. Eftersom vägledande rättspraxis saknas har Naturvårdsverket bildat en intern praxis som utgår och är fullständigt förenlig med förarbetsuttalandena.

DOMSKÄL

Det finns inte skäl att ifrågasätta Jämtkrafts beskrivning av händelseförloppet. Verksamhetsnivårapporter avseende elva anläggningar har alltså lämnats in vid samma tidpunkt den 25 mars och vid en av dessa elva inlämningar har rapporten för fel anläggning laddadats upp. Av handlingarna i målet förefaller detta misstag ha orsakats av att filen varit felaktigt döpt som att den avsåg anläggningen Brunflo Åkre.

Det som skett är att betrakta som ett normalt mänskligt IT-misstag. Misstaget är inte jämförbart med glömska, tidsbrist eller bristande rutiner vilket enligt förarbetena normalt inte bör motivera avgiftsbefrielse. Tvärtom talar allt för att Jämtkraft har välfungerande rutiner för aktuell rapportering och har avsatt nödvändiga personalresurser för att göra rätt.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8529-24 Mark- och miljödomstolen

Man kan inte bortse från att Naturvårdsverket hade kunnat göra Jämtkraft uppmärksam på misstaget under de sex dagar som passerade från inlämningsdagen den 25 mars fram till tidsfristen för inlämning den 31 mars (jfr 6 och 20 §§ förvaltningslagen). Eftersom Jämtkraft omedelbart lämnade in den korrekta verksamhetsrapporten när misstaget väl påpekades den 19 april finns det inte anledning att tro annat än att bolaget hade gjort detsamma om Naturvårdsverket gjort ett påpekade före den 31 mars.

Sammantaget bedömer mark- och miljödomstolen att omständigheterna i detta fall är sådana att det vore uppenbart oskäligt att ta ut förseningsavgiften. Avgiften ska därför inte tas ut (10 kap. 4 § förordning [2020:1180] om vissa utsläpp av växthusgaser). Naturvårdsverkets beslut ska alltså upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 2 december 2024.

Inge Karlström Ulrika Haapaniemi I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Inge Karlström, ordförande, och tekniska rådet Ulrika Haapaniemi. Föredragande har varit Josef Hellman.