M 1634-24

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2025-04-01 M 1634-24 060201 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-01-16 i mål nr M 3380-22, se bilaga A PARTER Klagande St1 Sverige AB, 556308-5942

Ombud: I S och A A

Motpart Miljönämnden i Malmö kommun

SAKEN Föreläggande om installation av reningsutrustning för avloppsvatten från fordonstvätt på fastigheten i Malmö kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1634-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

St1 Sverige AB har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och upphäva Miljönämnden i Malmö kommuns beslut om föreläggande om installation av reningsutrustning för fordonstvätt på fastigheten i Malmö kommun. Bolaget har påkallat att Mark- och miljööverdomstolen ska inhämta yttrande från Naturvårdsverket.

Miljönämnden i Malmö kommun har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN OCH UTREDNINGEN I MARK- OCH MILJÖ- ÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

I fordonstvätten på fastigheten finns en befintlig reningsanläggning med integrerad oljeavskiljare. Oljeavskiljaren är inbyggd som ett av reningsstegen i reningsanläggningen Alaska BioClassic, som består av totalt tre reningssteg med kapacitet att rena tvättvatten från fordonstvättar med hög belastning. Reningstanken med beteckningen Falu Tank AVS-36D är utförd i betongkonstruktion för placering i mark. Reningstanken innehåller totalt sex fack för att rena tvättvatten från fordonstvättar, vilket är en vanlig konstruktion för fordonstvättar. Under 2015 utfördes en mindre ombyggnation där två av betongkonstruktionens fack anpassades till biokammare för att kopplas ihop med den del av vattenreningsutrustningen som är placerad ovanför jord i teknikrummet intill tvätthallen. Petroleumföroreningar bibehålls inom systemet eftersom enbart överskottsvatten släpps ut på spillvattennätet. Dessutom är det osannolikt att en situation med omfattande läckage av petroleum/olja skulle inträffa, eftersom det förutsätter att ingen av larmsensorerna i oljeavskiljaren eller i vattenreningstanken fungerar. Ett sådant fel skulle upptäckas vid den dagliga, okulära kontrollen som utförs av stationens föreståndare.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1634-24

De genomförda provtagningarna bekräftar att den befintliga reningsanläggningen med stor marginal innehåller den utsläppsgräns om 5 mg olja per liter vatten som miljönämnden menar kommer att uppnås vid en installation av en oljeavskiljare klass I. En oljeavskiljare medför därför inte någon reningsförbättring och är inte miljömässigt motiverad. Bolagets anläggning är dimensionerad för att klara av större flöden och föroreningar än vad som förekommer vid normal drift. En ny oljeavskiljare behöver integreras i den befintliga reningsanläggningen. En sådan integrering förutsätter att den befintliga anläggningen grävs upp. Ett utbyte av reningsanläggningen är därmed orimligt med beaktande av att det dessutom är obehövligt ur ett hållbarhetsperspektiv och innebär en negativ klimatpåverkan. Mot bakgrund av att någon miljönytta inte kommer att ske, liksom de stora kostnader som är förenade med en installation av en sådan oljeavskiljare, är föreläggandet oproportionerligt betungande och mer ingripande än vad som behövs i det enskilda fallet.

Det framgår av Naturvårdsverkets tillsynsvägledning om fordonstvättar från den 5 februari 2024 och om oljeavskiljare från den 15 december 2023 att krav på en rening som motsvarar oljeavskiljare klass I kan vara rimliga att ställa på nyetableringar och ombyggnationer, vilket det inte är fråga om i detta fall. Bolagets fordonstvätt har ett reningsverk anpassat för biltvättsverksamheten vilket innebär att en bättre rening åstadkoms än enbart genom användande av en oljeavskiljare klass I. Detta påvisas tydligt av det flertal provtagningar som har genomförts i enlighet med riktlinjer för provtagning av fordonstvättar.

Installationen av en oljeavskiljare klass I kräver större arbeten för att integreras i reningsanläggningen och kostnaden för detta uppgår till ett stort belopp som inte kan motiveras eftersom någon ytterligare miljönytta inte kan vinnas.

Sammanfattningsvis sker rening idag till långt under gränsvärdet för olja, och långt mer än vad en oljeavskiljare klass I är dimensionerad för. De provtagningar som har utförts, och som är korrekt utförda samt representativa, visar med tydlighet på detta. Med utgångspunkt i Naturvårdsverkets tillsynsvägledning finns över huvud taget inga skäl att i detta fall kräva kostsamma och omotiverade åtgärder.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1634-24

Bolaget har inkommit med en beskrivning av det befintliga reningssystemet, redovisningar från tillsyn av reningsanläggningen, inklusive befintlig oljeavskiljare, resultat från två veckoprovtagningar och resultat från en kortare kompletterande provtagning som bolaget har låtit utföra externt samt kostnadsberäkningar.

Nämnden har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

Av miljöförvaltningens utredning framgår att bolaget har en äldre gravimetrisk oljeavskiljare av fabrikat Falu tank med okänd kapacitet (NS). Vidare framgår det att oljeavskiljaren är dimensionerad efter den äldre normen SNV 1975:10. Bolaget har även reningsverket Alaska BioClassic för reducering av metaller i tvättvattnet. Varken en äldre gravimetrisk oljeavskiljare eller reningsverket Alaska BioClassic är bästa möjliga teknik för att avskilja olja. En äldre gravimetrisk oljeavskiljare kan ha ett utflöde upp till 100 mg olja per liter vatten enligt standardiserat test och reningsverket Alaska BioClassic är avsett för att rena ner till 20 mg olja per liter vatten. En korrekt dimensionerad oljeavskiljare klass I har en utsläppsgräns på maximalt 5 mg olja per liter vatten enligt standardiserat test. Den befintlig reningsutrustningen har en bufferttank som sista reningssteg. Eftersom föroreningar kan sedimentera i bufferttanken får provtagning inte ske i bufferttanken.

En korrekt dimensionerad och installerad oljeavskiljare av klass I utgör bästa möjliga teknik och medför störst miljönytta. Nuvarande reningsutrustning uppfyller inte dagens miljökrav. Föreläggandet är miljömässigt motiverat och överväger de kostnader det medför för bolaget. Föreläggandet är inte heller mer ingripande än vad som behövs. Bolagets provtagningar är inte representativa, eftersom proven är tagna i bufferttanken och inte i flödande vatten. Enbart oljeavskiljare av klass I är byggda för att provtagning kan ske på ett korrekt sätt. Naturvårdsverkets tillsynsvägledningar ändrar inte nämndens bedömning.

Nämnden ifrågasätter inte bolagets kostnadsuppskattningar avseende upptagande, rivning och skrotning av den befintliga reningsutrustningen, men det är inte nödvändigtvis så att bolagets äldre gravimetriska oljeavskiljare behöver bytas ut. Nämnden anser att ett komplement med en korrekt dimensionerad oljeavskiljare klass I är möjligt. Det

SVEA HOVRÄTT DOM M 1634-24

överklagade beslutet avser installation av en oljeavskiljare av klass I med tillhörande oljenivå- samt dämningslarm och automatisk avstängningsventil. Nämnden har inte förelagt bolaget att reningsverket Alaska BioClassic på den aktuella anläggningen behöver bytas ut, rivas eller skrotas. Nämnden har i dagsläget inget att anmärka vad gäller det befintliga bioreningsverket Alaska BioClassic.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Kompletterande utredning

Naturvårdsverket har 2023 respektive 2024 publicerat tillsynsvägledningar om oljeavskiljare respektive fordonstvättar. Mark- och miljööverdomstolen anser mot den bakgrunden att det inte finns skäl för att inhämta yttrande från Naturvårdsverket.

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 2 kap. 1 § miljöbalken är det verksamhetsutövaren som är skyldig att visa att de förpliktelser som följer av bland annat de allmänna hänsynsreglerna i andra kapitlet iakttas. Enligt miljöbalkens allmänna hänsynsregler åligger det verksamhetsutövaren att skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Verksamhetsutövaren ska också utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska vid yrkesmässig verksamhet bästa möjliga teknik användas. Kraven gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid den bedömningen ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. Kraven gäller även vid den löpande driften av verksamheten och säkerställs genom balkens tillsynsbestämmelser. (Se 2 kap. 2, 3 och 7 § samt 26 kap. 1, 9 och 19 § miljöbalken.)

SVEA HOVRÄTT DOM M 1634-24

Allmänna bestämmelser för brukande av en allmän vatten- och avloppsanläggning (ABVA) beslutas av kommunen med stöd av regeringens bemyndigande i förordningen (2007:701) om allmänna vattentjänster, FAV. Bemyndigandet har meddelats med stöd av 23 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, LAV, och ABVA utgör därmed bindande föreskrifter för anslutning till den aktuella kommunens allmänna va-anläggning.

Allmänna bestämmelser för brukande av den allmänna vatten- och avloppsanläggningen i de samverkande kommunerna Kävlinge, Lomma, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg, Burlöv, Eslöv, Lund, Malmö och Vellinge (ABVA) gäller sedan den 1 januari 2009. VA Syd är va-huvudman för den allmänna va-anläggningen i bland annat Malmö kommun. Tilläggsbestämmelser till ABVA avseende krav på avloppsvattnets kvalitet vid utsläpp från industrier och andra verksamheter till VA Syd:s allmänna avloppsanläggning gäller från den 1 april 2010.

Enligt ABVA är VA Syd inte skyldig att ta emot spillvatten vars innehåll i inte oväsentlig mån har annan sammansättning än spillvatten från bostäder (hushållsspillvatten). För att få släppa ut sådant spillvatten i det allmänna ledningsnätet förutsätts att va-huvudmannen medger detta i det enskilda fallet, vanligen genom att avtal upprättas. (Se ABVA § 13.) För krav på utsläpp av avloppsvatten från industrier och andra yrkesmässiga verksamheter gäller bestämmelser och gränsvärden enligt tilläggsbestämmelser (se ABVA § 16). Enligt tilläggsbestämmelserna krävs, för verksamheter som riskerar att släppa ut oljehaltigt vatten att vattnet först måste renas i en slam- eller oljeavskiljare. För fordonstvättar med en verksamhet som överstiger 1 000 personbilar/år krävs bland annat dimensionering enligt tilläggsbestämmelsernas tabell 6, uttryckt som utsläppsvärden som ska understigas. Där anges även att normalt sett längre gående rening än klass I-oljeavskiljare krävs. Vidare anges att oljeavskiljaren alltid ska vara klass I. Slamavskiljning och provtagningsmöjlighet krävs i samtliga fall. Larm (optiskt och akustiskt) för hög oljenivå ska finnas. I tilläggsbestämmelserna anges vidare att VA Syd och miljöförvaltningen i respektive kommun avgör om avsteg från riktlinjer för oljeavskiljare kan ske. (Se tilläggsbestämmelserna s. 3, 8 och 9.)

SVEA HOVRÄTT DOM M 1634-24

Bedömningen i detta fall

För reningsanläggningar av det nu aktuella slaget som kopplas till den allmänna avloppsanläggningen i Malmö kommun gäller enligt tilläggsbestämmelserna till ABVA sedan länge ett krav på bland annat oljeavskiljare klass I. Reningsanläggningen på är kopplad till den allmänna anläggningen. Nämnden har i föreläggandet angett att nämnden anser att för tillräcklig rening, enligt 9 kap. 7 § miljöbalken, ska kraven på det avloppsvatten som får släppas till avloppsnätet enligt tilläggsbestäm-melserna till VA Syd:s ABVA uppfyllas. Något annat omhändertagande än att avloppsvattnet från anläggningen även fortsättningsvis ska vara kopplat till det allmänna avloppsnätet har inte förts fram i målet. Bedömningen av föreläggandet får därför göras med utgångspunkt i att anläggningens avloppsvatten ska släppas till det allmänna avloppsnätet i Malmö kommun och att miljöförvaltningen i Malmö kommun inte medger avsteg från de gällande tilläggsbestämmelserna till ABVA.

Föreläggandet är utformat i enlighet med tilläggsbestämmelserna till ABVA som gäller för den aktuella verksamheten. Det ställer krav på installation av reningsutrustning minst omfattande en korrekt dimensionerad slam- och oljeavskiljare klass I innebärande en utsläppsgräns på maximalt 5 mg olja per liter vatten. Den ska vara försedd med automatisk avstängningsventil, avluftning samt provtagningsanordning liksom larm som varnar för hög oljenivå och dämning. Bolaget ska därefter inkomma med dokumentation över anläggningen. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det visserligen framgår av de provtagningar som bolaget har åberopat att utsläppen i vald provpunkt var godtagbara vid provtagningstillfällena, men underlaget är inte tillräckligt för att visa att oljeavskiljarens dimensionering är korrekt eller att samtliga övriga krav är uppfyllda. Bolaget har med andra ord inte visat att den oljeavskiljare som används uppfyller dessa krav. Under sådana förhållanden får föreläggandet anses motiverat.

Det som bolaget har anfört om Naturvårdverkets tillsynsvägledning om fordonstvättar och om oljeavskiljare förändrar inte denna bedömning. Vägledningarna avser att täcka in en rad olika situationer. I vägledningarna hänvisas till LAV liksom FAV, men de allmänna riktlinjerna är inte utformade med utgångspunkt i de skilda föreskrifter

SVEA HOVRÄTT DOM M 1634-24

(ABVA) som kan gälla för den specifika kommunens allmänna va-anläggning. Markoch miljööverdomstolens ställningstagande i detta mål innefattar således inte något generellt uttalande i fråga om bästa möjliga teknik för fordonstvättar av den omfattning som är aktuell här.

Naturvårdsverkets uttalande att oljeavskiljarsystem motsvarande prestandanivå klass I som utgångspunkt anses vara ett rimligt krav på rening vid nyetablering och ombyggnation kan inte, som bolaget gör gällande, läsas motsatsvis. Som också framhålls i tillsynsvägledningen krävs för det flesta större fordonstvättar oljeavskiljning i nivå med SS EN 858 klass I samt efterföljande reningssteg. Det är verksamhetsutövaren som ska kunna styrka den aktuella teknikens prestanda och Naturvårdsverket framhåller att äldre anläggningar kan vara utformade så att det är tekniskt svårt att åstadkomma bra mät- eller provtagningsförhållanden.

Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det som bolaget har anfört i fråga om proportionalitet inte hindrar nämnden från att i detta fall ställa krav i nivå med ABVA och dess tilläggsbestämmelser. Vid den bedömningen finns det skäl att understryka att standarden SS EN 858 tillkom redan 2003 och att den standarden har ingått i föreskrifterna för den allmänna avloppsanläggningen i Malmö kommun sedan 2010, vilket således kan antas ha varit känt för bolaget sedan åtskilliga år. Som nämnden har förklarat innebär föreläggandet inte något krav på att hela reningsanläggningen ska bytas ut och den uppgift som bolaget har lämnat angående kostnaden för att installera oljeavskiljare motsvarande klass I kan inte anses så hög att föreläggandet är oproportionerligt.

Sammanfattningsvis ska bolagets överklagande avslås.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1634-24 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Karin Wistrand och Caroline Hedvall Klostermark, tekniska rådet Kerstin Gustafsson samt hovrättsrådet Helen Blomberg, referent. Föredraganden har varit Fanny Vesterberg.

Sid 1 (10) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 3380-22 Mark- och miljödomstolen 2024-01-16 meddelad i Växjö

PARTER Klagande St1 Sverige AB, 556308-5942

Ombud: I S

Motpart Malmö stad, Miljönämnden

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 3 juni 2022 i ärende nr 505-49975-2021, se bilaga 1 SAKEN Föreläggande om installation av reningsutrustning på fastigheten , Malmö kommun DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3380-22 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Miljönämnden i Malmö kommun beslutade den 8 december 2021 per delegation att förelägga Stl Sverige AB (St1 eller bolaget) att på rubricerad fastighet vidta ett antal åtgärder samt att inkomma med uppgifter till nämnden efter det att åtgärder vidtagits.

De åtgärder som enligt föreläggandet ska vidtas är bl.a. att installera en korrekt dimensionerad oljeavskiljare motsvarande klass 1, vilket innebär att oljeavskiljaren ska klara en utsläppsgräns på maximalt 5 mg olja per liter vatten. Avskiljaren ska även vara försedd med en automatisk avstängningsventil, avluftning samt provtagningsanordning. Det ska även finnas larm som varnar för hög oljenivå samt för dämning. Larmet ska varna både akustiskt (ljud) och optiskt (lampa).

Efter att reningsutrustningen installerats ska bolaget enligt föreläggandet inkomma med bl.a. följande information. Dimensioneringsberäkning och specifikation där klass, modell och nominell storlek för installerad slam- och oljeavskiljare framgår. Flödesschema över den platsspecifika reningsanläggningen i sin helhet med mera.

Föreläggandet i sin helhet framgår av bilaga 1 till domen.

St1 överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen). Länsstyrelsen har därefter avslagit överklagande av beslutet. St1 Sverige AB har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. St1 Sverige AB yrkar att mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt med ändring av Länsstyrelsens i Skåne län beslut, bifaller St1:s talan och upphäver Miljönämndens beslut om föreläggande.

Miljönämnden motsätter sig bolagets yrkande att länsstyrelsens beslut ändras så att förvaltningens beslut upphävs.

Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3380-22 Mark- och miljödomstolen

Bolaget har bland annat anfört följande grunder i sin överklagan till domstolen. Den av St1 använda reningsanläggningen innebär bättre reducering av petroleumkolväten i tvättvatten än användningen av en klass 1-avskiljare. Det saknas därför miljömässigt behov av att vidta de åtgärder som följer av miljöförvaltningens föreläggande. Ett byte till en oljeavskiljare av klass 1 medför stora kostnader för St1. Eftersom någon miljönytta inte kan påvisas genom en sådan åtgärd är föreläggandet oproportionerligt betungande och mer ingripande än vad som behövs i det enskilda fallet. Föreläggandet ska därför upphävas.

Vidare anger bolaget att som skäl för föreläggandet anför miljöförvaltningen att ett byte av befintlig oljeavskiljare till en oljeavskiljare av klass 1 kommer inte resultera i en betydande reningsförbättring. Ett byte kommer enligt bolaget inte att medföra någon reningsförbättring överhuvudtaget i förhållande till den reningslösning som nu används för anläggningen. Den befintliga reningsanläggningen är konstruerad så att tvättvattnet renas i ytterligare ett steg i det biologiska reningsverket Alaska Bio efter att det har passerat den befintliga oljeavskiljaren.

Reningsverket polerar vattnet flera gånger per dygn oavsett om tvättmaskinen tvättar fordon eller står still. Förorenat tvättvatten som inte kan separeras i oljeavskiljaren, till exempel petroleumbaserade föroreningar som har lösts upp eller emulgerat, hanteras i reningsanläggningen. Eftersom petroleumkolväten är organiska klarar biosyntesen som bildas i biotanken att bryta ned petroleumkolväten samt även de kemikalier som har tillsatts. När vattnet poleras genom lamellavskiljaren avskiljs slam, tungmetaller och organiskt material.

Provtagning av utsläppsvatten från anläggningen har utförts av Nomor, som är den dominerande aktören vad gäller provtagning av utsläppsvatten från biltvätthallar i Sverige. Av utförd provtagning av utgående vatten från reningsanläggningen framgår att det vatten som släpps till spillvattennätet från fordonstvätten med råge uppfyller de utsläppskrav som anges i de riktlinjer som är framtagna för fordonstvättar och spolplattor av bl.a. Malmö kommun och VA SYD.

Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3380-22 Mark- och miljödomstolen

Utöver den provtagning som har genomförts av Nomor har St1 uppdragit åt Sweco att genomföra en kompletterande provtagning samt att ta fram ett tekniskt utlåtande som beskriver betydelsen av ett byte av oljeavskiljare till klass 1 ur ett föroreningsperspektiv, hållbarhetsperspektiv och kostnadsperspektiv. Inom ramen för detta uppdrag har Sweco genomfört en provtagning av det ingående och utgående vattnet till och från oljeavskiljaren inklusive reningsanläggningen. Resultaten från provtagningen visar, likt tidigare provtagningar, att utsläppsnivåerna med marginal underskrider 5 mg/l. Detta är fallet redan innan vattnet når oljeavskiljaren. Resultaten visar också, likt tidigare provtagning utförd av Nomor, att halten av oljeindex underskrider rapporteringsgränsen 0,1 mg/l. Även Sweco:s rapport visar därmed att anläggningen uppfyller de miljömässiga krav som kan ställas på en fordonstvätt.

Det finns dessutom ett väl fungerande kontrollprogram för St1:s verksamhet som bland annat innebär att oljeavskiljaren kontrolleras två till fyra gånger per år och töms vid behov. Ett avtal finns med en servicepartner som utför service och kontroller av anläggningen. Den kontroll som sker av oljeavskiljaren inom ramen för bolagets egenkontroll är därmed tillräcklig för att säkerställa att verksamheten inte medför någon skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. För driften av reningsverket sker dessutom en daglig tillsyn av reningsverket, där vattnets kvalitet och funktionen på reningsverket kontrolleras.

Länsstyrelsen har i sitt beslut, trots det ovan anförda, uttryckt att miljönämndens föreläggande får anses motiverat. Som skäl anförs att resultatet från provtagningarna inte kan ifrågasättas, men att det ändå inte finns någon garanti för att verksamheten med befintlig reningsutrustning under alla förhållanden klarar av att innehålla gällande utsläppsgränser. Därtill anför länsstyrelsen att det varken visats eller i övrigt framkommit av utredningen att de krav som ställs i föreläggandet, även om det inte ifrågasätts i sig att kostnaden för aktuell installation m.m. kan bli relativt hög, skulle anses som mer ingripande eller ekonomiskt kostsamma för klaganden än vad som behövs i detta fall för att säkerställa att bästa

Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3380-22 Mark- och miljödomstolen

möjliga teknik används och att aktuell verksamhet inte medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

St1 ställer sig frågande till länsstyrelsens resonemang. Den befintliga reningsanläggningen genomgår ett ytterst noggrant kontrollprogram för att tillse att inga brister förekommer i reningsanläggningen. Av de vattenprov som har utförts, och har bekräftats vid flera provtagningar, ligger oljehalten under detektionsgränsen <0,1 mg/l, vilket är lägre än 5 mg olja per liter vatten. Aktuell reningslösning är därför bättre än vad en klass 1-oljeavskiljare skulle åstadkomma.

Vad länsstyrelsen anför om att det inte finns någon garanti för att så alltid kommer att vara fallet, har inte med reningsanläggningen att göra, utan beror i stället på reningsanläggningens funktionsduglighet. Samma invändning kan således framföras även mot en klass 1-oljeavskiljare. Befintlig reningsanläggning i funktionsdugligt skick kommer därmed att innebära bättre rening än vad en klass 1-oljeavskiljare skulle åstadkomma. Eftersom mer regelbundna kontroller sker av befintlig reningsanläggning än för en klass 1-oljeavskiljare, tillses dessutom att eventuella brister kan upptäckas och åtgärdas snabbare än om brist uppstår i en klass 1-oljeavskiljare.

Det kan även ifrågasättas miljöförvaltningens resonemang, som länsstyrelsen tar fasta vid, och de slutsatser som nåtts vad gäller om att ett byte av reningsanläggning medför en betydande reningsförbättring. Som framgår av redogjorda vattenprover innebär befintlig reningsanläggning bättre rening än användning av en klass 1oljeavskiljare. Ett byte av oljeavskiljare medför därför inte någon reningsförbättring och åtgärden är inte miljömässigt motiverad, och det saknas således behov av att ställa krav på en sådan åtgärd. Som Sweco understryker i sin rapport innebär ett byte av oljeavskiljaren snarare en negativ miljö- och klimatpåverkan samt kräver naturresurser, med anledning av de arbeten som fordras för bytet.

Ett byte av oljeavskiljare innebär dessutom stora kostnader för St1, något som inte heller har ifrågasatts av länsstyrelsen. Vid en bedömning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken ska miljönyttan vägas mot kostnaderna. Användandet av St1:s biologiska

Sid 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3380-22 Mark- och miljödomstolen

reningsverk, vilket innebär ett ytterligare reningssteg efter oljeavskiljaren, medför en bättre reducering av petroleumkolväten i tvättvatten än vid användningen av en klass 1-avskiljare. Detta framgår av redogjorda provtagningar. Användningen av en klass 1-avskiljare innebär således inte någon miljönytta jämfört med en fortsatt användning av nuvarande oljeavskiljare i kombination med reningsverket. Ett byte av oljeavskiljare är därför inte behövligt.

Sammantaget och mot bakgrund av att det inte finns något miljömässigt behov av att byta ut den befintliga oljeavskiljaren är föreläggandet inte nödvändigt, utan i stället orimligt betungande och mer ingripande än vad som behövs i det enskilda fallet. Därtill innebär ett byte en negativ klimat- och miljöpåverkan samt kräver naturresurser. Föreläggandet ska därför i sin helhet upphävas.

Miljöförvaltningen bemöter bilaga 2 och 4 i överklagandet av länsstyrelsens beslut då förvaltningen bedömer att dessa dokument tillkommit i ärendet. I övrigt hänvisar förvaltningen till den bakgrund och bedömning som anges i det överklagade beslutet samt till yttrandet över bolagets överklagande till länsstyrelsen.

Miljöförvaltningen anför följande. Som det får förstås anser bolaget att analyser av provtaget avloppsvatten visar att reningsutrustningen är tillräcklig. Förvaltningen anser att det är oklart om proven är uttagna vid full belastning, varken avseende flöde eller föroreningar. Vidare är det oklart hur mycket av vattnet som passerat reningsanläggningen flera gånger vid tillfället för provtagningen (överklagandets bilaga 4, punkt 3). Enligt överklagandets bilaga 2, punkt 1.9, är prov uttaget i stillastående vatten i bufferttanken. Förvaltningen anser därmed att det inte kan anses att proven är representativa för utgående avloppsvatten vid full belastning.

Bolaget har bemött förvaltningens yttrande och anfört följande. Miljönämnden menar att resultaten för provtagning av utgående vatten inte är representativa för utgående avloppsvatten vid full belastning och gör gällande att det är oklart om provtagningen är genomförd under full belastning, både vad gäller flöde eller föroreningar. Därtill anförs att det är oklart dels hur mycket av vattnet som passerat

Sid 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3380-22 Mark- och miljödomstolen

reningsanläggningen flera gånger vid tillfället för provtagningen, dels betydelsen av att prov är uttaget i stillastående vatten i bufferttanken.

St 1 har uppdragit åt Sweco att göra en bedömning av vad som görs gällande av miljönämnden i yttrandet, samt om det kan föranleda en annan bedömning än den tidigare gjorda med avseende på behövligheten av en klass 1-oljeavskiljare.

Sweco har anfört att de provtagningar som är utförda och som miljönämnden hänvisar till ska ses som ett komplement till de årliga veckoprovtagningar som genomförs. De årliga provtagningarna genomförs under en vecka under de månader som tvättvattnet förväntas innehålla högst halter av föroreningar, allt i enlighet med Naturvårdsverkets och VA SYD:s riktlinjer avseende fordonstvättar. Även de kompletterande provtagningarna är genomförda inom dessa månader. Samtliga provtagningar visar att de aktuella riktvärdena innehålls med god marginal.

Vattnet i bufferttanken återanvänds i största möjliga utsträckning i biltvätten och avleds till spillvattennätet via överlopp. Som framgår av Sweco:s bedömning ger inte ett prov som är uttaget i vatten i bufferttanken ett missvisande resultat eftersom det är detta vatten som också avleds till spillvattennätet. Vattnet är inte heller stillastående eftersom det cirkulerar i systemet och vid överskott avleds till spillvattennätet. Provtagningarna är därmed representativa för en bedömning av om utgående vatten uppfyller de utsläppskrav som anges i de riktlinjer som är framtagna för fordonstvättar och spolplattor. Det är därmed visat att reningen av utgående vatten är tillräcklig, även om högre halter skulle kunna förekomma vid enstaka tillfällen i inkommande vatten till reningsanläggningen.

Som har framförts tidigare har St1 på sina tvättanläggningar utöver en klass 2oljeavskiljare även en efterföljande biologisk reningsanläggning, dvs. en längre gående rening än användning av enbart en klass 1-oljeavskiljare. Ett utbyte av dagens reningslösning, som innebär trestegsrening (oljeavskiljare, biologisk behandling och slutlig mekanisk sedimentering i lamellavskiljare) till enbart en klass 1-oljeavskiljare skulle innebära färre reningssteg än vad dagens anläggning

Sid 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3380-22 Mark- och miljödomstolen

har. De ytterligare reningsstegen, liksom samtliga utförda provtagningar, visar att föreskrivna krav på utgående vatten till det kommunala spillvattennätet innehålls. Ett byte av en fullt fungerande oljeavskiljare medför därmed inte någon reningsförbättring och är därför inte miljömässigt motiverad. Miljönämnden har inte heller framfört några argument eller motiverat vilken miljömässig fördel som uppnås med ett utbyte till en klass 1-oljeavskiljare, vilket måste anses som ett lägsta krav när en verksamhetsutövare föreläggs att vidta en sådan ingripande åtgärd som ett utbyte av en klass 1-oljeavskiljare innebär. Föreläggandet är därmed orimligt betungande och mer ingripande än vad som behövs i det enskilda fallet. De arbeten som är nödvändiga för ett utbyte till en klass 1-oljeavskiljare innebär dessutom en negativ klimat- och miljöpåverkan samt kräver naturresurser som är större än den nytta ett byte skulle innebära.

Miljöförvaltningen har anfört det inte framgår vilken provtagning det är som bolaget menar är ett komplement till den årliga provtagningen. Förvaltningen har i sitt yttrande till länsstyrelsen hänvisat till årsrapporten för den årliga provtagningen, utförd 2018-2020.

Förvaltningen har inte framställt krav på att bolaget ska ta bort och byta ut sin nuvarande reningsanläggning mot oljeavskiljare klass 1.

Bolaget har anfört att den kompletterande provtagning som hänvisats till är den provtagning som utförts av Sweco. Den har inte pågått en vecka, så som den årliga provtagningen. Den är utförd under samma tidsperiod som ordinarie årliga provtagningar (november februari) och visar att aktuella riktvärden innehålls. Samtliga provtagningar har genomförts, med behöriga provtagningar, och visar att VA SYD:s riktlinjer innehålls med stor marginal med befintlig reningsanläggning, och därmed också väl inom de värden som förvaltningen menar att byte till en oljeavskiljare klass 1 skulle innebära. Ett behållande av befintlig reningsanläggning tillsammans med byte till oljeavskiljare klass 1, kommer inte att innebära någon miljöförbättring över huvud taget jämfört med nuvarande anläggning, eftersom värdet om 5 mg/l som förvaltningen menar kommer att uppnås med oljeavskiljare

Sid 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3380-22 Mark- och miljödomstolen

klass 1 redan innehålls med stor marginal. Vidare är sådana ämnen som i huvudsak förekommer vid fordonstvätt inte sådana ämnen som tas om hand av en oljeavskiljare.