M 18813-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ger prövningstillstånd.

2Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 18813-25

YRKANDEN M.M I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Klagandena har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av mark- och miljödomstolens dom, ska upphäva Miljö- och byggnadsnämnden i Orusts kommuns beslut den 27 oktober 2023 (§ 1553, MBN 2022:627) såvitt avser punkten 1 b om att måla om/återställa färgerna på sjöbodarna till rött, gult och vitt.

Klagandena har till stöd för överklagandet anfört bl.a. följande. Bostadshuset och sjöbodarna ligger inte nära varandra. Sjöbodarna är belägna vid Saltsjön medan bostadshuset är beläget på en höjd ett femtiotal meter från bodarna. Avståndet mellan bostadshus och sjöbodar gör att det inte är, eller kan uppfattas vara, en enhet varken visuellt eller faktiskt. Avståndet innebär också att sjöbodarna inte kan uppfattas ingå i bostadshusets hemfridszon, oavsett färgsättning. Föreläggandet om att vidta rättelse genom ommålning till vissa färger är mer långtgående än vad som skulle krävas för att bryta den ”visuella enhetligheten” eftersom det kan ske genom ommålning med andra färger än de som föreläggandet anger.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen finner skäl att ge prövningstillstånd. Domstolen tar upp målet till omedelbart avgörande.

Av 7 kap. 15 § miljöbalken punkten 2 framgår bl.a. att byggnader inom ett strandskyddsområde inte får ändras om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. I förarbetena till bestämmelsen nämns, som exempel på vad som är en utvändig ändring av en byggnad som påverkar allmänhetens rätt eller benägenhet att vistas nära byggnaden, ändringar såsom utbyggnader, tillbyggnader, verandor eller exteriör utformning som ger intryck av ett bostadshus (prop. 2008/09:119, s. 99 och 100).

Mark- och miljööverdomstolen instämmer i mark- och miljödomstolens bedömning att den gemensamma färgsättningen med bostadshuset ovanför skapar en visuell enhetlighet som vid en bedömning av intrycket som helhet ger en privatiserande och

SVEA HOVRÄTT DOM M 18813-25

avhållande effekt. Detta blir särskilt påtagligt vid en jämförelse med den tidigare färgsättningen. Ommålningen av byggnaderna har alltså utgjort sådana ändringar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle fått färdas fritt i den mening som avses i ovan nämnda lagrum. I likhet med mark- och miljödomstolen bedömer Mark- och miljööverdomstolen att det funnits fog för nämnden att förelägga klagandena att återställa färgerna såsom de var före det olovliga färgbytet och att det var rimligt att utgå från den färgsättning som byggnaderna hade år 2017. Mot denna bakgrund ska överklagandet avslås.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:291) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsråden Margaretha Gistorp och Helen Blomberg samt f.d. hovrättsrådet Gösta Ihrfelt, referent.

Föredragande har varit Susanne Schultzberg.

Bilaga A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Målnummer Meddelad i Vänersborg M 5320-24 2025-12-08

PARTER

Klagande

1 - 2. C och S.G.

Ombud för 1 och 2: G.U.

Motpart

Miljö- och byggnadsnämnden i Orust kommun 473 80 Henån

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut den 28 oktober 2024 i ärende dnr. 47137-2023, se bilaga 1

SAKEN

Föreläggande att vidta rättelse inom strandskyddsområde på fastigheten X i Orust kommun

DOMSLUT

1Med ändring av Länsstyrelsen i Västra Götalands beslut upphäver mark- och miljödomstolen punkten 6 i Miljö- och byggnadsnämnden i Orust kommuns föreläggande.

2Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt.

Sida 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5320-24

BAKGRUND

Miljö och byggnadsnämnden i Orust kommun (nämnden) har den 27 oktober 2 023 beslutat att förelägga C och S.G. att vidta rättelse inom strandskyddat område på fastigheten X genom att utföra ett antal åtgärder i syfte att avprivatisera området. Nämndens beslut omfattade nio punkter, som förelade S och C.W. att utföra bl.a. följande.

1Återställa samtliga sjöbodar till 2017 års utseende genom att;

b. Måla om/återställ färgerna på sjöbodarna till rött, gult och vitt.

6Riva, forsla bort eller på annat sätt avlägsna trappan utanför bedömd tomtplats/hemfridszon.

Åtgärderna ska vara utförda inom 6 månader från det att beslutet vunnit laga kraft och ska utföras på ett sådan sätt att naturmiljön inte kommer till skada. Bilder som styrker att föreläggandet följts på ett tillfredsställande sätt ska inkomma senast 2 veckor efter utförandetidens utgång.

Föreläggandets samtliga punkter framgår av Länsstyrelsen i Västra Götalands läns (länsstyrelsen) beslut, se bilaga 1.

C och S.G. överklagade nämndens beslut till länsstyrelsen och yrkade att punkt erna 1, 6, 7, 8 och 9 skulle upphävas. Länsstyrelsen beslutade den 28 oktober 2024 att delvis bifalla överklagandet och upphävde punkterna 1a, 7, 8 och 9 i det överklagade beslutet, men avslog överklagandet i övrigt. Punkterna 1b och 6 kvarstod därför i föreläggandet.

Sida 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5320-24

YRKANDEN M.M.

C och S.G. har yrkat att mark- och miljödomstolen med ändring av länsstyrels ens beslut upphäver punkterna 1b och 6 i nämndens beslut. Som stöd för sin talan har de anfört i huvudsak följande.

De instämmer att fastigheten omfattas av bestämmelserna om strandskydd. Att byte av kulör på sjöbodarna är en förbjuden åtgärd samt att trappan utförts utanför bostadshusets hemfridszon och att den anlagts efter att dispensen för uppförandet av bostadshuset upphört att gälla instämmer de dock inte i.

Angående trappan beviljades strandskyddsdispens för uppförandet av bostadshuset inklusive trappan den 27 april 1992, dnr 231-9685-92, och skulle upphöra om ingen åtgärd vidtogs inom två år eller avslutats inom fem år. Bostadshuset uppfördes på fastigheten ca år 1992 – 1994. Trappan anlades under byggtiden. Av fotografi från 1993 syns att trappan är anlagd under tid då bostadshuset är under uppförande. Till den ovannämnda strandskyddsdispensen fanns en tomtplatsavgränsning på en bilaga som numera har förkommit. Länsstyrelsen har baserat på förarbeten bedömt att tomtplatsen sträcker sig cirka 2,5 meter ut från bostadshus, garage och altan. Vägledande praxis talar dock mycket starkt för att en tomtplats, även om bostadshuset omges av växtlighet och bergspartier som begränsar bl.a. insyn, sträcker sig ett 30-tal meter från bostadshuset. De vidhåller att tomtplatsen runt bostadshuset sträcker sig ett 30-tal meter. Trappan är därmed anlagd inom tomtplatsen och på sådant avstånd att den inte kan anses verka avhållande för allmänheten.

Angående kulören på sjöbodarna har inte underinstanserna kunnat redovisa något stöd för att vissa kulörer eller kulörkombinationer verkar privatiserande och därmed skulle hindra eller avhålla allmänheten från att beträda området. Bestämmelsen i 7 kap. 15 § miljöbalken anger att byggnader inte får ändras om det hindrar eller avhåller allmänheten. Bestämmelsen utgår således från att en åtgärd blir förbjuden om den faktiskt hindrar eller avhåller allmänheten.

Sida 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5320-24

Bestämmelsen ger inte utrymme för att förbjuda en åtgärd som kan antas hindra eller avhålla allmänheten. Man måste med någorlunda visshet kunna fastställa att vissa kulörer eller kulörkombinationer hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område för att avgöra att det är en förbjuden åtgärd att byta kulör på en sjöbod. Ingen av underinstanserna har kunnat visa på skäl eller omständigheter som talar för att kulörbytet hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda området kring sjöbodarna. Det finns därmed ingen grund för påståendet att kulörbytet är en förbjuden åtgärd.

I det fall det får anses vara sjöbodarnas likartade färgsättning med bostadshuset som ger intryck av en sammanhängande enhet som leder till att allmänheten avhålles från området finns inget skäl att förelägga dem att måla om sjöbodarna i vissa specifika kulörer. I sådant fall måste det väl stå dem fritt att måla om sjöbodarna eller bostadshuset i vilken kulör de vill så länge de bryter det påstådda intrycket av en ”sammanhängande enhet” mellan sjöbodar och bostadshus.

- Som underlag har C och S.G. bifogat ett fotografi från uppförandet av bostadshuset, med trappan i bild, daterad år 1993.

Nämnden anser att överklagandet ska avslås. Som stöd för sin talan har nämnden anfört i huvudsak följande.

Om byggnader inom ett strandskyddsområde har samma färg kan det förändra hur allmänheten uppfattar tillgängligheten till området. Det kan skapa en känsla av exkludering och minska allmänhetens benägenhet att använda området för rekreation. När bostadshus och ekonomibyggnader har samma färg, skapas en visuell enhetlighet som kan ge intrycket av att området är en sammanhängande privat egendom. Genom att variera färgsättningen på byggnader inom strandskyddsområden kan man bidra till att upprätthålla en känsla av öppenhet och tillgänglighet, vilket är i linje med strandskyddets syfte att bevara områden för allmänhetens rekreation och naturupplevelser.

Sida 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5320-24

Eftersom det är oklart hur sjöbodarna såg ut innan 2017 ligger foto från tillsynsbesök år 2017 som grund för återställandet. Enligt Orust kommuns Riktlinjer för Sjöbodar och sjönära byggnader, KF 2016-06-09 § 67, ska sjöbodar ges en färgsättning som ansluter till den lokala traditionen. Vitmålade sjöbodar som i ärendet är likartade i utseende som bostadshuset med svart tak och dörrar ger ett privat intryck för allmänheten.

Gällande trappan har situationsplanen som refererats till i länsstyrelsens beslut från 1992 inte kunnat gå att finna, varken hos länsstyrelsen eller i kommunens arkiv. Det är även oklart vilka ritningar som ligger till grund för dispensprövningen.

När länsstyrelsen 1992 beviljade strandskyddsdispens tillhörde A huvudfastigheten X och då gjordes bedömningen att den nya byggnaden som avses i detta ärende skulle finnas inom befintlig hemfridszon. När sedan A avstyckades den 1 februari 1993 har X utökat sin hemfridszon mot stranden vilket inte avsågs när strandskyddsdispens beviljades för bostadshuset. Vid en genomgång av historiska flygfoton är det tydligt att området mellan bostadshuset och havet har öppnats upp och att hemfridszonen utökats.

Klagande har skickat in foto i överklagandet som visserligen visar att trappan byggts år 1993, dock har trappan byggts utanför tomtplatsen som beslutades av länsstyrelsen år 1992 och saknar därför strandskyddsdispens.

Enligt länsstyrelsens beslut den 28 oktober 2024 ska en tomtplats utsträckning bedömas utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. I förarbetena sägs att topografi och växtlighet ska vara avgörande. I detta fall finns en kraftig och tydlig höjdskillnad på tomten alldeles intill bostadshuset, garaget och altanen. Denna höjdskillnad är en betydligt synligare avgränsning än gränsen för det

Sida 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5320-24

aktuella skiftet längre ner på fastigheten. Nämnden vidhåller därför tidigare beslut och gör samma bedömning som länsstyrelsen.

C och S.G. har i genmäle yttrat sig i huvudsak enligt följande.

De uppfattar kommunens yttrande på så sätt att nämnden nu godtagit att trappan är uppförd inom tid då strandsskyddsdispensen gällde. Eftersom den situationsplan med ny hemfridszon från år 1992 har förkommit har nämnden inte fog för sitt påstående om att trappan skulle vara anlagd utanför den tomtplats som beslutades av länsstyrelsen. Det är en spekulation från nämndens sida. Länsstyrelsens beslutsformulering ”Den hemfridszon som kan hävdas runt det nya bostadshuset är inritad på bifogad situationsplan” innebär att länsstyrelsen ändrade omfattningen på den tidigare gällande hemfridszonen för det äldre bostadshuset inom vilket det nya bostadshuset kunde placeras. Hade syftet varit att bibehålla hemfridszonen för det nya bostadshuset, motsvarande tidigare gällande hemfridszon fanns inget behov av att rita in en ny hemfridszon på en situationsplan. Det finns inget som talar emot att länsstyrelsen lät det nya bostadshuset få en hemfridszon om ca 30 – 40 meter, vilket är den minsta hemfridszon rättspraxis indikerar att ett bostadshus har.

Vad gäller sjöbodarna noteras att nämnden inte tillfört annat i saken än dess subjektiva uppfattning att vissa kulörkombinationer på byggnader kan påverka hur allmänheten uppfattar tillgängligheten i området med mera. Någon egentlig faktabaserad grund eller omständighet som påvisar att eller hur vissa kulörkombinationer på byggnader påverkar hur allmänheten uppfattar tillgängligheten i området redovisar inte nämnden. För att en åtgärd ska vara förbjuden måste man med någorlunda visshet kunna bestämma att åtgärden faktiskt hindrar eller avhåller allmänheten. Det framgår av lagtextens formulering ”om det hindrar eller avhåller”. Hade förbudet avsett åtgärder som kan antas hindra eller avhålla, skulle lagstiftaren i stället använt uttryck som ”om det kan antas att det hindrar eller avhåller” eller motsvarande. Nämndens

Sida 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5320-24

subjektiva uppfattning i saken är inte tillräcklig för att med någon form av vederhäftighet bestämma att de vita sjöbodarna avhåller allmänheten från området.

DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser, utöver vad som framgår nedan, framgår av länsstyrelsens beslut.

Sjöbodarnas färg

Av 7 kap. 15 § miljöbalken punkt 2 (1998:808) (MB) framgår bl.a. att byggnader inom ett strandskyddsområde inte får ändras om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. I förarbetena till miljöbalken nämns, som exempel på vad som är en utvändig ändring av en byggnad som påverkar allmänhetens rätt eller benägenhet att vistas nära byggnaden, ändringar såsom utbyggnader, tillbyggnader, verandor eller exteriör utformning som ger intryck av ett bostadshus (prop. 2008/09:119 s. 99 - 100).

I ett mål angående en renovering av en ekonomibyggnad ansåg Mark- och miljööverdomstolen att ändringarna innebar att byggnaden gav intrycket av att kunna användas som bostad och kunde av det skälet uppfattas som avhållande för allmänheten (se Mark-och miljööverdomstolens dom den 13 september 2023 i mål nr M 5567-22). Nämnden anser att huvudbyggnaden och sjöbodarna i och med deras likartade utseende skapar ett intryck av att de hänger ihop som en enhet eller fastighet och att detta verkar avhållande på allmänheten. I sitt yttrande till domstolen har nämnden även hänvisat till Orust kommuns ”Riktlinjer för Sjöbodar och sjönära byggnader”.

Att en sjöbods färgsättning inte följer kommunens riktlinjer innebär inte att byggnaden även strider mot bestämmelserna om strandskydd. Mark- och miljödomstolen instämmer dock i underinstansernas bedömning att

Sida 8 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5320-24

färgsättning av en byggnad är en sådan ändring av byggnadens exteriör som kan omfattas av punkten 2 i 7 kap. 15 § MB.

Det som är avgörande för bedömningen är inte vilken typ av ändring som gjorts av byggnaden utan effekten av den. Sjöbodarnas färgsättning med vit fasad med svarta vindskivor, dörrar och tak innebär visserligen inte i sig självt privatiserande. Däremot anser domstolen att den gemensamma färgsättningen med boningshuset ovanför skapar en visuell enhetlighet som vid en bedömning av intrycket som helhet ger en privatiserande och avhållande effekt. Ommålning av byggnaderna har alltså utgjort sådana ändringar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt i den mening som avses i ovan omnämnt lagrum. Det är ostridigt att dispens inte har givits för åtgärderna och de har därmed utförts olovligen.

Av de tre sjöbodar som målet gäller har – jämfört med år 2017 - de två sammanhängande sjöbodarna målats om från röd fasad och gula dörrar och vindskivor till vit fasad med svarta dörrar och vindskivor. Den tredje har målats om från röd fasad, vita knutar och vita vindskivor till vit fasad med svarta dörrar och vindskivor. Taken har ändrats från tegelröda takpannor till svarta takpannor.

Klaganden har anfört att föreläggandet är alltför ingripande då de ålagts att måla om ifrågavarande sjöbodar i vissa bestämda färger. De har uppgett att de borde ha frihet att välja andra alternativa färger så länge dessa inte är de samma som för deras intilliggande bostadshus. Mark- och miljödomstolen bedömer att det har funnits fog för nämnden att förelägga klagandena att återställa färgerna såsom de var före det olovliga färgbytet och att det varit rimligt att utgå från den färgställning byggnaderna hade år 2017. Överklagandet avseende föreläggandets punkt 1b ska därmed avslås i sin helhet.

Sida 9 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5320-24

Trappan

Av 2 kap. 1 § MB framgår att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd är skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av kapitlet iakttas. Detta innebär att den som har en anläggning inom ett område där strandskydd gäller är skyldig att visa att anläggningen är laglig.

C och S.G. har anfört att strandskyddsdispens för bland annat trappan beviljad es av länsstyrelsen den 27 april 1992, dnr 231-9685-92. Bilagor till beslutet sa knas dock i både nämndens och länsstyrelsen arkiv. Det är kan därmed inte utl äsas klart av beslutet om trappan omfattades av beslutet eller inte heller vad tomtplatsens storlek bestämdes till.

C och S.G. har, som stöd för att trappan var del av tillståndet bifogat ritningarna för huvudbyggnaden, som uppfördes mellan perioden år 1992 – 1994, där en trappa på aktuell plats är inkluderad. De har i samband med överklagandet till mark- och miljödomstolen bifogat ett foto från år 1993 där huset, inklusive trappan, är under uppförande.

Nämnden har vitsordat att trappan har byggts under år 1993, men har vidhållit att trappan byggts utanför tomtplatsen som beslutades av länsstyrelsen den 27 april 1992 och att den därför saknar strandskyddsdispens.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att det är ostridigt i målet att handlingen där tomtplatsens storlek framgår numera saknas. Att handlingarna har förkommit hos myndigheterna är inget som ska ligga C och S.G. till last.

Mark- och miljödomstolen gör bedömningen att C och S.G. får anses ha visat att den aktuella trappan ingick i den strandskyddsdispens som beviljades vid uppförandet av boningshuset, att den uppförts inom den tid som dispensen gällde samt inom det område som utgör

Sida 10 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5320-24

tomtplats för bostadshuset. Trappan är därmed lagligen uppförd i förhållande till strandskyddet. Punkten 6 i nämndens föreläggande ska därför upphävas. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 29 december 2025

I domstolens avgörande har rådmannen Anna Rapphed, ordförande, och tekniska rådet Sofia Book (skiljaktig) deltagit. Föredragande har varit beredningsjuristen Erik Mörkås.

Sofia Books skiljaktiga mening

Sida 11 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5320-24